Lag (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar

Departement
Justitiedepartementet L3
Utfärdad
2014-11-20
Ändring införd
SFS 2014:1344 i lydelse enligt SFS 2016:231
Ikraft
2015-01-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

Tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningarna

1 §  I denna lag finns bestämmelser som kompletterar

  1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (tågpassagerarförordningen),
  2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (fartygspassagerarförordningen), och
  3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (busspassagerarförordningen).

1 a §  Av 4 § lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter följer att artiklarna 7, 8.1, 10.1, 10.2, 10.4 och 15–18 i tågpassagerarförordningen inte ska tillämpas på vissa trafiktjänster som annars skulle falla in under förordningens tillämpningsområde. Lag (2015:956).

Prop. 2022/23:72: I första stycket ersätts hänvisningen till de artiklar i 2007 års tågpassagerarförordning som innehåller bestämmelser om bland annat reseinformation och ersättning vid försening med en hänvisning till motsvarande artiklar i 2021 års tågpassagerarförordning. Se också kommentaren till 4 § lagen om kollektivtrafikresenärers rättigheter.

1 b §  Av 5 § lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter följer att artiklarna 3, 4.1, 5, 6, 8 och 19–23 i busspassagerarförordningen ska tilllämpas på vissa trafiktjänster som annars inte skulle falla in under förordningens tilllämpningsområde. Lag (2015:956).

Tillsyn över att förordningarna följs

2 §  Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att de skyldigheter som följer av tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningarna fullgörs.

3 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn enligt tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningarna.

Sanktioner

4 §  Skyldighet att lämna information föreskrivs för järnvägsföretag, biljettutfärdare, stationsförvaltare, researrangörer, transportörer, resebyråer, terminaloperatörer och hamnmyndigheter i

  1. artiklarna 4, 8, 9.5, 18.1, 20, 22.3, 28.2 och 29 i tågpassagerarförordningen,
  2. artiklarna 8.5, 9.2–9.4, 10, 12.3, 13.3, 16, 22 och 23 i fartygspassagerarförordningen, och
  3. artiklarna 10.2, 10.5, 11.2–11.5, 13.2, 14.5, 20, 24 och 25 i busspassagerarförordningen.

[S2]Om information inte lämnas enligt någon av de bestämmelser som anges i första stycket, ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av 2936 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.

Prop. 2022/23:72: I första stycket första punkten ersätts hänvisningen till de artiklar i 2007 års tågpassagerarförordning som innehåller bestämmelser om informationsskyldighet med en hänvisning till motsvarande artiklar i 2021 års tågpassagerarförordning i den nya förordningens ursprungliga lydelse.

Prop. 2013/14:239: Paragrafen innebär att sanktionssystemet i marknadsföringslagen ska tillämpas om information inte lämnas enligt vissa artiklar i de tre passagerarförordningarna. Övervägandena finns i avsnitt 5.

5 §  Andra skyldigheter än att lämna information föreskrivs för järnvägsföretag, biljettutfärdare, stationsförvaltare, researrangörer, transportörer, resebyråer och terminaloperatörer i

  1. artiklarna 9.1–9.4, 18.3–18.5, 19, 22.1, 23, 24, 27 och 28 i tågpassagerarförordningen,
  2. artiklarna 4, 7–8.4, 9.1, 10–13.2, 15.4 och 24 i fartygspassagerarförordningen, och
  3. artiklarna 4, 8, 9, 10.1, 10.3, 10.4, 11.1, 13–15, 17.3, 26 och 27 i busspassagerarförordningen.

[S2]Den som inte fullgör en sådan skyldighet får åläggas att göra det. Åläggandet får förenas med vite. En talan om ett sådant åläggande väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen.

[S3]I ett tillsynsärende om en skyldighet som avses i första stycket tillämpas 4245 §§marknadsföringslagen (2008:486) och det som i övrigt gäller enligt den lagen vid tillämpning av de bestämmelserna. Lag (2016:231).

Prop. 2015/16:57: Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att lämna information i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Prop. 2022/23:72: Paragrafen innehåller en särskild marknadsrättslig sanktion vid överträdelser av vissa konsumenträttsliga bestämmelser i EU:s passagerarförordningar. Övervägandena finns i avsnitt 6.

6 §  I ett fall som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen meddela ett föreläggande om ett sådant åläggande som avses i 5 §. Bestämmelserna i 28 § marknadsföringslagen (2008:486) ska då tillämpas.

7 §  Den myndighet som utövar tillsyn över fullgörandet av de skyldigheter som anges i artiklarna 10.1, 10.2, 10.4, 21 och 26 i tågpassagerarförordningen, artikel 14 i fartygspassagerarförordningen och artikel 16.1 i busspassagerarförordningen får meddela de förelägganden som behövs för att bestämmelserna ska följas.

[S2]Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Prop. 2022/23:72: I första stycket ersätts hänvisningen till artiklarna i 2007 års tågpassagerarförordning med en hänvisning till motsvarande artiklar i 2021 års tågpassagerarförordning.

Befogenhet att utse bussterminaler

8 §  Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en statlig myndighet eller de regionala kollektivtrafikmyndigheter som avses i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik får i det enskilda fallet besluta om att utse bussterminaler där assistans för personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet ska tillhandahållas i enlighet med busspassagerarförordningen.

Överklagande

9 §  Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande enligt 7 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut av en statlig myndighet eller en regional kollektivtrafikmyndighet om att utse en bussterminal enligt 8 §.

[S2]Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 2013/14:239: Av paragrafen framgår att vissa beslut enligt 7 och 8 §§ får överklagas. Övervägandena finns i avsnitt 5 och 6.

Ändringar

Lag (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar

Förarbeten
Rskr. 2014/15:5, Prop. 2013/14:239, Bet. 2014/15:CU3
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2015:956) om ändring i lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar

Förarbeten
Rskr. 2015/16:73, Prop. 2015/16:13, Bet. 2015/16:CU9
Omfattning
nya 1 a, 1 b §§
Ikraftträder
2016-04-01

Lag (2016:231) om ändring i lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar

Förarbeten
Rskr. 2015/16:159, Prop. 2015/16:57, Bet. 2015/16:JuU10
Omfattning
ändr. 5 §
Ikraftträder
2016-09-01