EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1371/2007

av den 23 oktober 2007

om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 71.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit-

téns yttrande (¹),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (²),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, på grundval av

det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände

den 31 juli 2007 (³), och

av följande skäl:

(1)

Inom ramen för den gemensamma transportpolitiken är

det viktigt att slå vakt om rättigheterna för tågresenärerna

och att förbättra kvaliteten och effektiviteten hos person-

trafiken för att bidra till en ökning av järnvägstransportens

andel i förhållande till andra transportsätt.

(2)

I kommissionens meddelande ”En strategi för konsument-

politik 2002–2006” (⁴) fastställs målsättningen att uppnå

en hög konsumentskyddsnivå på transportområdet i enlig-

het med artikel 153.2 i fördraget.

(3)

Eftersom tågresenären är transportavtalets svagare part bör

man slå vakt om resenärens rättigheter.

(4)

Tågresenärernas rättigheter omfattar rätt till information

om tjänsten före och under resan. Järnvägsföretag och

biljettutfärdare bör i möjligaste mån lämna denna informa-

tion i förväg och så tidigt som möjligt.

(5)

Mer detaljerade krav på tillhandahållandet av reseinforma-

tion kommer att anges i de tekniska specifikationer för

driftskompatibilitet (TSD) som avses i Europaparlamentets

och rådets direktiv 2001/16/EG av den 19 mars 2001 om

driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet för konventio-

nella tåg (⁵).

(6)

En förstärkning av rättigheterna för tågresenärer bör bygga

på befintliga internationella rättsregler i detta sammanhang

enligt bihang A – enhetliga rättsregler för avtal om inter-

nationell transport av resande på järnväg (CIV) till fördra-

get om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj

1980, ändrat genom protokollet om ändring av fördraget

om internationell järnvägstrafik av den 3 juni 1999 (Vilni-

usprotokollet). Det är emellertid önskvärt att utvidga

tillämpningsområdet för denna förordning till att skydda

inte endast resenärer i internationell, utan också i inhemsk

järnvägstrafik.

(7)

Järnvägsföretagen bör samarbeta för att göra det lättare för

tågresenärer att övergå från en operatör till en annan

genom att när så är möjligt tillhandahålla direktbiljetter.

(8)

Tillhandahållandet av information och biljetter till tågrese-

närer bör underlättas genom att datoriserade system anpas-

sas till en gemensam specifikation.

(9)

Det vidare införandet av reseinformations- och boknings-

system bör ske i enlighet med TSD.

(10)

Persontrafiken på järnväg bör gagna allmänheten. Perso-

ner med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, oavsett om

orsaken härtill är handikapp, ålder eller andra faktorer, bör

därför ha möjligheter att resa med tåg som kan jämföras

med andra medborgares. Personer med funktionshinder

eller nedsatt rörlighet har samma rätt som alla andra med-

borgare till fri rörlighet, valfrihet och icke-diskriminering.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas bland annat åt att

informera personer med funktionshinder eller nedsatt rör-

lighet om deras möjligheter att utnyttja järnvägsförbindel-

serna, förutsättningarna för att kunna ta sig in och ut ur

vagnarna och om vilka hjälpmedel som finns ombord på

tågen. För att lämna resenärer med sensorisk funktionsned-

sättning bästa möjliga information om förseningar bör

visuella och hörbara system användas. Personer med funk-

tionshinder eller nedsatt rörlighet bör ges möjlighet att

utan extra kostnad köpa biljett ombord på tåget.

(¹) EUT C 221, 8.9.2005, s. 8.

(²) EUT C 71, 22.3.2005, s. 26.

(³) Europaparlamentets

yttrande

av

den

28

september

2005

(EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 490), rådets gemensamma ståndpunkt av

den 24 juli 2006 (EUT C 289 E, 28.11.2006, s. 1), Europaparlamen-

tets ståndpunkt av den 18 januari 2007 (ännu ej offentliggjord i EUT),

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 september 2007

och rådets beslut av den 26 september 2007.

(⁴) EGT C 137, 8.6.2002, s. 2.

(⁵) EGT L 110, 20.4.2001, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommis-

sionens direktiv 2007/32/EG (EUT L 141, 2.6.2007, s. 63).

L 315/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

(11)

Järnvägsföretag och stationsförvaltare bör ta hänsyn till

personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet

genom att uppfylla de TSD för personer med nedsatt rör-

lighet för att på så sätt, i enlighet med den gällande gemen-

skapslagstiftningen om offentlig upphandling, garantera

tillgänglighet till alla byggnader och all rullande materiel

genom att stegvis avskaffa de fysiska och funktionella hin-

dren i samband med nyanskaffningar, anläggningsarbeten

eller betydande renoveringar.

(12)

Järnvägsföretag bör ha skyldighet att vara försäkrade eller

vidta likvärdiga åtgärder så att de vid en olyckshändelse

kan infria sitt skadeståndsansvar gentemot tågresenärer.

Minimiförsäkringsbeloppet för järnvägsföretag bör ses

över senare.

(13)

Förstärkt rätt till ersättning och assistans vid försening,

missad anslutning eller inställd förbindelse torde medföra

incitament för persontrafikmarknaden till gagn för

resenärerna.

(14)

Det är önskvärt att det genom denna förordning upprättas

ett system för ersättning till resenärerna vid förseningar

kopplat till järnvägsföretagets ansvar, på samma grund

som det internationella system som föreskrivs i Cotif, sär-

skilt i bihang CIV till detta om resenärernas rättigheter.

(15)

När en medlemsstat beviljar järnvägsföretag dispens från

bestämmelserna i denna förordning, bör den uppmana

järnvägsföretagen att, i samråd med organisationer som

företräder resenärerna, införa ett system för ersättning och

hjälp i händelse av allvarliga avbrott i persontrafiken.

(16)

Det är också önskvärt att befria olycksoffer och deras

anhöriga från omedelbara ekonomiska problem under

perioden direkt efter en olycka.

(17)

Det är av intresse för tågresenärer att lämpliga åtgärder vid-

tas med de offentliga myndigheternas samtycke för att

garantera resenärernas personliga säkerhet på järnvägssta-

tionerna och ombord på tågen.

(18)

Tågresenärer bör kunna framföra klagomål mot varje järn-

vägsföretag som berörs när det gäller rättigheter och skyl-

digheter enligt denna förordning och ha rätt att få svar

inom rimlig tid.

(19)

Järnvägsföretag bör fastställa, förvalta och övervaka tjäns-

tekvalitetsnormer för persontrafik på järnväg.

(20)

Innehållet i denna förordning bör ses över med avseende

på anpassning av de finansiella beloppen till inflationen,

med avseende på kraven på information och tjänstekvali-

tet med hänsyn till marknadsutvecklingen samt med hän-

syn till förordningens inverkan på tjänstekvaliteten.

(21)

Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter (¹).

(22)

Medlemsstaterna bör fastställa påföljder vid överträdelser

av bestämmelserna i denna förordning samt se till att

påföljderna tillämpas. Påföljderna, som bland annat kan

innefatta ersättning till den berörda personen, bör vara

effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(23)

Eftersom målen med förordningen, nämligen att utveckla

gemenskapens järnvägar och införa vissa rättigheter för

tågresenärer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av

medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på

gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlig-

het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget.

I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel

går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att

uppnå dessa mål.

(24)

Ett syfte med denna förordning är att förbättra persontra-

fiken på järnväg inom gemenskapen. Medlemsstaterna bör

därför kunna bevilja dispenser för transporter i regioner

där en betydande del av trafiken sker utanför gemenskapen.

(25)

Järnvägsföretag i vissa medlemsstater kommer möjligen att

finna det svårt att tillämpa samtliga bestämmelser i denna

förordning när den träder i kraft. Medlemsstaterna bör där-

för kunna bevilja tillfällig dispens från tillämpningen av

bestämmelserna i denna förordning för nationell fjärrtra-

fik. Den tillfälliga dispensen bör emellertid inte avse de

bestämmelser i denna förordning som ger personer med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet möjlighet att resa

med tåg, inte heller rätten för dem som så önskar att köpa

tågbiljett utan otillbörlig svårighet, och heller inte de

bestämmelser som gäller järnvägsföretagens skadestånds-

ansvar gentemot resenärerna och med avseende på deras

resgods, kravet att järnvägsföretag måste vara rimligt för-

säkrade samt kravet att dessa företag måste vidta lämpliga

åtgärder för att garantera resenärernas personliga säkerhet

på tågstationer och på tåg och hantera risker.

(¹) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning

(EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/15

(26)

Stads-, förorts- och regionaltrafik för passagerare skiljer sig

från fjärrtrafik. Med undantag av vissa bestämmelser som

bör tillämpas på all persontrafik på järnväg inom hela

gemenskapen, bör medlemsstaterna därför kunna bevilja

dispens från tillämpningen av bestämmelserna i denna för-

ordning för stads-, förorts- och regiontrafik.

(27)

De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning

bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den

28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas

vid utövandet av kommissionens genomförandebefogen-

heter (¹).

(28)

Kommissionen bör särskilt ges behörighet att anta genom-

förandeåtgärder. Eftersom dessa åtgärder har en allmän

räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna

förordning eller komplettera denna genom tillägg av nya

icke väsentliga delar, bör de antas i enlighet med det före-

skrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut

1999/468/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs regler på följande områden:

a)

Den information som järnvägsföretagen ska tillhandahålla,

ingående av transportavtal, utfärdande av biljetter och infö-

rande av ett datoriserat informations- och bokningssystem

för järnvägstransporter.

b) Järnvägsföretagens skadeståndsansvar och deras försäkrings-

skyldigheter för resenärerna och deras resgods.

c)

Järnvägsföretagens skyldigheter mot resenärerna vid

förseningar.

d)

Skydd av och assistans till personer med funktionshinder

eller nedsatt rörlighet vid tågresor.

e)

Fastställande och övervakning av tjänstekvalitetsnormer, han-

tering av risker för resenärernas personliga säkerhet och

handläggning av klagomål.

f)

Allmänna regler om kontroll av efterlevnaden.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.

Denna förordning ska gälla alla tågresor och järnvägstjäns-

ter i hela gemenskapen som tillhandahålls av ett eller flera järn-

vägsföretag med tillstånd i enlighet med rådets direktiv 95/18/EG

av den 19 juni 1995 om tillstånd för järnvägsföretag (²).

2.

Denna förordning är inte tillämplig på järnvägsföretag och

transporttjänster som saknar tillstånd enligt direktiv 95/18/EG.

3.

När denna förordning träder i kraft ska artiklarna 9, 11, 12,

19, 20.1 och 26 tillämpas på all persontrafik i hela gemenskapen.

4.

Med undantag av de bestämmelser som anges i punkt 3 får

en medlemsstat på klara, tydliga och icke-diskriminerande grun-

der under en tid av högst 5 år bevilja dispens, som får förnyas två

gånger med högst 5 år vid varje tillfälle, för inhemsk persontrafik

från tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning.

5.

Med undantag av de bestämmelser som anges i punkt 3 i

denna artikel får en medlemsstat undanta stads- och förortsper-

sontrafik samt regional persontrafik från tillämpningen av

bestämmelserna i denna förordning. När det gäller att skilja mel-

lan stads- och förortspersontrafik, å ena sidan, och regional

persontrafik, å andra sidan, ska medlemsstaterna tillämpa defini-

tionerna i rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om

utvecklingen av gemenskapens järnvägar (³). Vid tillämpningen av

dessa definitioner ska medlemsstaterna använda följande kriterier:

avstånd, tjänsternas frekvens, antalet uppehåll enligt tidtabell, rul-

lande materiel, biljettsystem, skillnad i antalet passagerare under

högtrafik och lågtrafik, tågtyper och tidtabeller.

6.

Under en tid av högst 5 år får en medlemsstat på klara, tyd-

liga och icke-diskriminerande grunder bevilja dispens, som får

förnyas, från tillämpningen av bestämmelserna i denna förord-

ning för särskilda tjänster eller resor av det skälet att en betydande

del av persontrafiken, inbegripet minst ett stationsuppehåll enligt

tidtabell, tillhandahålls utanför gemenskapen.

7.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dispens

som beviljats enligt punkterna 4, 5 och 6. Kommissionen ska

vidta lämpliga åtgärder, om sådan dispens inte anses förenlig med

bestämmelserna i denna artikel. Senast den 3 december 2014 ska

kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport

om de dispenser som beviljats enligt punkterna 4, 5 och 6.

(¹) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut

2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(²) EGT L 143, 27.6.1995, s. 70. Direktivet senast ändrat genom Europa-

parlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG (EUT L 164, 30.4.2004,

s. 44).

(³) EGT L 237, 24.8.1991, s. 25. Direktivet senast ändrat genom direktiv

2006/103/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 344).

L 315/16

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.

järnvägsföretag: järnvägsföretag enligt definitionen i artikel 2 i

direktiv 2001/14/EG (¹), samt andra offentliga eller privata

företag vars verksamhet består i att tillhandahålla godstran-

sporter och/eller personbefordran med järnväg, med krav på

att företaget ska sörja för dragkraft. Definitionen innefattar

även företag som endast tillhandahåller dragkraft.

2.

transportör: det järnvägsföretag med vilket resenären har

ingått transportavtalet eller ett antal på varandra följande

järnvägsföretag som enligt avtalet har skadeståndsansvar.

3.

ställföreträdande transportör: ett järnvägsföretag som inte har

ingått ett transportavtal med resenären, men till vilket det

järnvägsföretag som har ingått avtalet har överlåtit en del av,

eller hela, järnvägstransporten.

4.

infrastrukturförvaltare: organ eller företag som särskilt ansva-

rar för anläggning och underhåll av järnvägsinfrastruktur,

eller en del därav, i enlighet med definitionen i artikel 3 i

direktiv 91/440/EEG. Detta kan också inbegripa förvaltning

av kontroll- och säkerhetssystem för infrastrukturen. Infra-

strukturförvaltarens uppgifter i ett järnvägsnät eller en del av

ett nät kan tilldelas olika organ eller företag.

5.

stationsförvaltare: en organisatorisk enhet i en medlemsstat

som har givits ansvaret för förvaltningen av en järnvägssta-

tion. Infrastrukturförvaltaren kan vara stationsförvaltare.

6.

researrangör: en arrangör eller återförsäljare, annan än järn-

vägsföretaget, i den bemärkelse som avses i artikel 2.2 och 2.3

i direktiv 90/314/EEG (²).

7.

biljettutfärdare: varje återförsäljare av järnvägstransporter som

ingår transportavtal och säljer biljetter för ett järnvägsföre-

tags eller för egen räkning.

8.

transportavtal: ett avtal om transport mot ersättning eller kost-

nadsfritt mellan ett järnvägsföretag eller en biljettutfärdare

och resenären om tillhandahållande av en eller flera

transporttjänster.

9.

bokning: ett tillstånd på papper eller i elektronisk form som

berättigar till transport enligt i förväg bekräftade och person-

ligt utformade transportarrangemang.

10. direktbiljett: en biljett eller biljetter som representerar ett trans-

portavtal som har ingåtts för att genomföra på varandra föl-

jande järnvägstjänster som tillhandahålls av ett eller flera

järnvägsföretag.

11. nationell förbindelse: en tjänst för personbefordran med järn-

väg som inte korsar en medlemsstatsgräns.

12. försening: tidsskillnaden mellan den tidpunkt då resenären

planerades anlända enligt den offentliggjorda tidtabellen och

hans eller hennes verkliga eller förväntade ankomsttid.

13. periodkort eller abonnemang: en biljett för ett obegränsat antal

resor som ger den behörige innehavaren rätt att resa med tåg

på en särskild resrutt eller ett särskilt nätverk under en angi-

ven period.

14. datoriserat informations- och bokningssystem för järnvägstrafik

(CIRSRT): ett datoriserat system med information om järn-

vägsförbindelser som erbjuds av järnvägsföretag. Detta sys-

tem ska omfatta följande information om persontrafiken:

a)

Scheman och tidtabeller för persontrafiken.

b) Platstillgången på persontåg.

c)

Biljettpriser och särskilda villkor.

d)

Hur tågen kan utnyttjas av personer med nedsatt

rörlighet.

e)

Olika möjligheter att göra bokningar eller utfärda biljet-

ter eller direktbiljetter, i den utsträckning vissa av eller

samtliga dessa möjligheter är tillgängliga för användarna.

15. person med funktionshinder eller person med nedsatt rörlighet: en

person vars rörlighet är nedsatt vid användning av transpor-

ter på grund av någon form av fysiskt funktionshinder (sen-

soriskt eller motoriskt, bestående eller tillfälligt), psykiskt

funktionshinder eller psykisk störning eller ålder och vars

situation kräver lämplig uppmärksamhet och anpassning till

hans eller hennes särskilda behov av de tjänster som är

tillgängliga för alla passagerare.

16. allmänna villkor för befordran: Transportföretagets villkor i

form av i varje medlemsstat gällande allmänna villkor eller

tariffer som genom ingående av transportavtalet har kommit

att utgöra en integrerad del av detta.

17. fordon: motorfordon eller släpvagn som transporteras vid

personbefordran.

(¹) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den

26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av

avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur (EGT L 75, 15.3.2001,

s. 29). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/49/EG.

(²) Rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor,

semesterpaket och andra paketarrangemang (EGT L 158, 23.6.1990,

s. 59).

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/17

KAPITEL II

TRANSPORTAVTAL, INFORMATION OCH BILJETTER

Artikel 4

Transportavtal

Ingående och genomförande av transportavtal och tillhandahål-

lande av information och biljetter ska ske enligt bestämmelserna

i avdelning II och avdelning III i bilaga I, varvid bestämmelserna i

detta kapitel ska iakttas.

Artikel 5

Cyklar

Järnvägsföretagen ska ge resenärerna möjlighet att ta med cyklar

på tåget – om så är lämpligt, mot ersättning – om de är lätthan-

terliga, om det inte har någon negativ effekt på trafiktjänsten i

fråga och om vagnarna tillåter.

Artikel 6

Förbud mot att frångå och begränsa förpliktelserna

1.

Förpliktelser gentemot resenärerna enligt denna förordning

får inte begränsas eller frångås, till exempel genom ett undantag

eller en begränsande klausul i transportavtalet.

2.

Ett järnvägsföretag får erbjuda avtalsvillkor som är förmån-

ligare för resenären än de villkor som fastställs i denna förordning.

Artikel 7

Skyldighet att informera om att en trafiktjänst upphör

Järnvägsföretagen eller, i tillämpliga fall, behöriga myndigheter

som är ansvariga för kontrakt om allmän järnvägstrafik, ska på

lämpligt sätt, och innan besluten genomförs, offentliggöra beslut

om att dra in tjänster.

Artikel 8

Reseinformation

1.

Järnvägsföretag och biljettutfärdare som erbjuder transport-

avtal för ett eller flera järnvägsföretags räkning ska på begäran,

utan att bestämmelserna i artikel 10 påverkas, ge resenären

åtminstone den information som avses i del I av bilaga II om de

resor för vilka ett transportavtal erbjuds av det berörda järnvägs-

företaget. Biljettutfärdare som erbjuder transportavtal för egen

räkning, och researrangörer, ska lämna denna information om

den finns tillgänglig.

2.

Järnvägsföretagen ska under resan lämna resenären åtmins-

tone den information som avses i del II av bilaga II.

3.

Den information som avses i punkterna 1 och 2 ska lämnas

i den mest lämpliga formen. Särskild hänsyn ska därvid tas till

personer med nedsatt syn eller hörsel.

Artikel 9

Tillgång till biljetter, direktbiljetter och bokningar

1.

Järnvägsföretag och biljettutfärdare ska erbjuda biljetter,

direktbiljetter och bokningar när sådana finns att tillgå.

2.

Utan att tillämpningen av punkt 4 påverkas ska järnvägsfö-

retagen distribuera biljetter till resenärerna via åtminstone ett av

följande försäljningsställen:

a)

Biljettkontor eller biljettautomater.

b) Telefon, Internet eller via annan allmänt tillgänglig

informationsteknik.

c)

Ombord på tågen.

3.

Utan att tillämpningen av punkterna 4 och 5 påverkas ska

järnvägsföretagen för tjänster som tillhandahålls enligt avtal om

offentliga tjänster distribuera biljetter via åtminstone ett av föl-

jande försäljningsställen:

a)

Biljettkontor eller biljettautomater.

b) Ombord på tågen.

4.

Järnvägsföretagen ska erbjuda möjlighet att erhålla biljetter

för respektive förbindelse ombord på tåget om inte detta begrän-

sas eller vägras av säkerhetsskäl, enligt en policy mot bedrägerier,

på grund av obligatorisk platsbokning eller på skäliga kommersi-

ella grunder.

5.

Om det inte finns något biljettkontor eller någon biljett-

automat på avgångsstationen ska resenärerna på järnvägsstatio-

nen informeras om:

a)

möjligheten att köpa biljett per telefon, via Internet eller på

tåget samt hur detta ska göras,

b) den närmaste järnvägsstation eller plats där det finns biljett-

kontor och/eller biljettautomater.

Artikel 10

Reseinformation och bokningssystem

1.

För att lämna den information och utfärda de biljetter som

avses i denna förordning ska järnvägsföretag och biljettutfärdare

använda ett datoriserat informations- och bokningssystem för

järnvägstrafik (CIRSRT) som ska upprättas enligt de förfaranden

som avses i denna artikel.

L 315/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

2.

De tekniska specifikationer för driftskompatibilitet (TSD)

som avses i direktiv 2001/16/EG ska tillämpas inom ramen för

denna förordning.

3.

Kommissionen ska på förslag av Europeiska järnvägsbyrån

(ERA) anta TSD för telematikapplikationer som ingår i servicen till

passagerarna senast den 3 december 2010 TSD ska göra det möj-

ligt att lämna den information som avses i bilaga II och att utfärda

biljetter i enlighet med denna förordning.

4.

Järnvägsföretagen ska anpassa sitt CIRSRT i enlighet med de

krav som anges i TSD och enligt en införandeplan som anges i

denna TSD.

5.

I enlighet med bestämmelserna i direktiv 95/46/EG får järn-

vägsföretag eller biljettutfärdare inte lämna ut personanknuten

information om enskilda bokningar till andra järnvägsföretag eller

biljettutfärdare.

KAPITEL III

JÄRNVÄGSFÖRETAGENS SKADESTÅNDSANSVAR GENTEMOT

RESENÄRERNA OCH MED AVSEENDE PÅ DERAS RESGODS

Artikel 11

Skadeståndsansvar för resenärer och resgods

Utan att tillämplig nationell lagstiftning som ger resenärerna

ytterligare ersättning för skador påverkas ska järnvägsföretagens

skadeståndsansvar gentemot resenärerna och med avseende på

deras resgods regleras genom kapitel I, III och IV i avdelning IV,

VI och VII i bilaga I, varvid bestämmelserna i detta kapitel ska

följas.

Artikel 12

Försäkring

1.

Den försäkringsskyldighet som avses i artikel 9 i direktiv

95/18/EG ska, när det gäller skadeståndsansvar gentemot resenä-

rer, förstås som ett krav på att järnvägsföretagen ska vara försäk-

rade till en sådan nivå, eller vidta likvärdiga åtgärder, så att de kan

infria sitt skadeståndsansvar enligt denna förordning.

2.

Kommissionen ska senast den 3 december 2010 förelägga

Europaparlamentet och rådet en rapport om fastställande av den

lägsta försäkringsnivån för järnvägsföretag. Om så är lämpligt ska

rapporten åtföljas av lämpliga förslag eller rekommendationer.

Artikel 13

Förskottsutbetalningar

1.

Om en resenär avlider eller skadas ska järnvägsföretaget

som avses i artikel 26.5 i bilaga I omgående, och under inga

omständigheter senare än femton dagar efter det att den ersätt-

ningsberättigade fysiska personens identitet har fastställts, göra de

förskottsutbetalningar som behövs för att täcka omedelbara eko-

nomiska behov, i proportion till den skada som lidits.

2.

Vid dödsfall ska förskottsutbetalningen uppgå till minst

21 000 EUR, utan att tillämpningen av punkt 1 därför påverkas.

3.

En förskottsutbetalning ska inte innebära ett erkännande av

skadeståndsansvar och kan kvittas mot eventuella senare utbetal-

ningar enligt denna förordning, men den kan inte återkrävas

annat än i de fall skadan uppstått genom resenärens försumlighet

eller vållande, eller när en annan person än den ersättningsberät-

tigade personen har mottagit förskottsutbetalningen.

Artikel 14

Bestridande av skadeståndsansvar

Även om järnvägsföretaget bestrider att det har skadeståndsansvar

för kroppsskada som en resenär som färdas med företagets tåg

har åsamkats, ska det göra varje rimlig ansträngning för att hjälpa

en resenär som begär skadestånd från tredje part.

KAPITEL IV

FÖRSENING, UTEBLIVEN ANSLUTNING OCH INSTÄLLELSE

Artikel 15

Skadeståndsansvar vid förseningar, utebliven anslutning

och inställelse

Järnvägsföretagens skadeståndsansvar när det gäller försening,

utebliven anslutning och inställelse ska regleras genom kapitel II

i avdelning IV i bilaga I, varvid bestämmelserna i detta kapitel ska

iakttas.

Artikel 16

Ersättning och ombokning

Om det skäligen är troligt att ankomsten till den slutliga bestäm-

melseorten enligt transportavtalet kommer att försenas mer är

60 minuter, ska resenären omedelbart erbjudas att välja något av

följande:

a)

Ersättning motsvarande hela biljettpriset, enligt samma vill-

kor som vid köpet, för den eller de delar av resan som inte

fullföljts och för den eller de delar som fullföljts, om resan

blivit meningslös med tanke på resenärens ursprungliga res-

plan, med en returresa till den första avreseorten snarast möj-

ligt om detta är relevant. Denna ersättning ska betalas ut på

samma villkor som den ersättning som avses i artikel 17.

b) Fortsatt resa eller ombokning till den slutliga bestämmelse-

orten snarast möjligt och på likvärdiga transportvillkor.

c)

Fortsatt resa eller ombokning till den slutliga bestämmelse-

orten en senare dag som resenären finner lämplig och på lik-

värdiga transportvillkor.

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/19

Artikel 17

Ersättning av biljettpriset

1.

Resenärer som drabbas av en försening mellan den avrese-

och ankomstort som anges på biljetten för vilken biljettpriset inte

har ersatts i enlighet med artikel 16, får, utan att därmed avsäga

sig rätten till transport, begära ersättning för en sådan försening

från järnvägsföretaget. Den minsta ersättningen vid förseningar

ska vara

a)

25 % av biljettpriset vid 60–119 minuters försening,

b) 50 % av biljettpriset vid 120 minuters försening eller mer.

Resenärer som har ett periodkort eller abonnemang och som

under dess giltighetstid upprepade gånger har drabbats av förse-

ningar eller inställd trafik får begära lämplig ersättning i enlighet

med järnvägsföretagens ersättningsbestämmelser. Dessa bestäm-

melser ska ange kriterierna för att definiera förseningar och för att

beräkna ersättningen.

Ersättningen för förseningar ska beräknas i proportion till det pris

som resenären faktiskt erlagt för den försenade tjänsten.

När transportavtalet avser en ut- och återresa ska ersättningen för

försening under antingen ut- eller återresan beräknas i proportion

till halva det pris som erlagts för biljetten. Priset för en försenad

förbindelse enligt varje annan form av transportavtal som omfat-

tar flera påföljande delsträckor ska på samma sätt beräknas i pro-

portion till hela priset.

Vid beräkning av förseningstiden ska hänsyn inte tas till en för-

sening om järnvägsföretaget kan ge belägg för att denna har

inträffat utanför de territorier där fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen är tillämpligt.

2.

Ersättningen av biljettpriset ska erläggas inom en månad

efter begäran om ersättning. Ersättningen får erläggas i form av

värdebevis och/eller andra tjänster om villkoren är flexibla (sär-

skilt vad gäller giltighetstid och bestämmelseort). Ersättningen ska

på resenärens begäran betalas kontant.

3.

Ersättningen av biljettpriset får inte minskas genom avdrag

för transaktionskostnader, till exempel avgifter, telefon- eller por-

tokostnader. Järnvägsföretagen får fastställa en lägsta gräns under

vilken ingen ersättning ska utgå. Denna gräns får inte överskrida

4 EUR.

4.

Resenären ska inte vara berättigad till ersättning om han

eller hon har informerats om en försening före inköp av biljetten

eller om ankomsttiden har försenats med mindre än 60 minuter

genom fortsatt resa med en annan trafiktjänst eller ombokning.

Artikel 18

Assistans

1.

Vid försenad ankomst eller avgång ska järnvägsföretaget

eller stationsförvaltaren hålla resenärerna informerade om situa-

tionen och om förväntad avgångs- och ankomsttid så snart dessa

uppgifter finns att tillgå.

2.

Vid varje försening som avses i punkt 1 och överstiger

60 minuter ska resenärerna dessutom kostnadsfritt erbjudas

a)

måltider och förfriskningar, om dessa finns att tillgå ombord

på tåget eller på stationen eller rimligen kan anskaffas, som

står i skälig proportion till väntetiden,

b) hotellrum eller annan inkvartering, samt transport mellan

järnvägsstationen och inkvarteringsplatsen, när ett uppehåll

på en eller fler nätter, eller ett ytterligare uppehåll blir nöd-

vändigt, där och om detta är fysiskt möjligt,

c)

transport från tåget till järnvägsstationen, till en alternativ

avgångspunkt eller till den slutliga bestämmelseorten för för-

bindelsen om tåget har blivit stående på linjen, där och om

detta är fysiskt möjligt.

3.

Om förbindelsen måste avbrytas ska järnvägsföretagen så

snart som möjligt organisera alternativ befordran av resenärerna.

4.

Järnvägsföretagen ska på resenärens begäran intyga på bil-

jetten att tågtrafiken varit försenad, att förseningen lett till en mis-

sad anslutning eller att förbindelsen har ställts in.

5.

Det järnvägsföretag som genomför trafiken ska vid tillämp-

ningen av punkterna 1, 2 och 3 fästa särskild uppmärksamhet vid

behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlig-

het och eventuella medföljande personer.

KAPITEL V

PERSONER MED FUNKTIONSHINDER ELLER NEDSATT

RÖRLIGHET

Artikel 19

Rätten till transport

1.

Järnvägsföretag och stationsförvaltare ska, med aktivt delta-

gande av organisationer som företräder personer med funktions-

hinder eller nedsatt rörlighet, ha eller fastställa icke-

diskriminerande regler för befordran av personer med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

L 315/20

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

2.

Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska

utan extra kostnad erbjudas bokningar och biljetter. Järnvägsfö-

retag, biljettutfärdare eller researrangörer får inte vägra att godta

en bokning av eller att utfärda en biljett till en person med funk-

tionshinder eller nedsatt rörlighet, eller kräva att en sådan person

åtföljs av en annan person, utom när detta är strikt nödvändigt för

att uppfylla de regler för befordran som avses i punkt 1.

Artikel 20

Information till personer med funktionshinder eller

nedsatt rörlighet

1.

Järnvägsföretaget, biljettutfärdaren eller researrangören ska

på begäran informera personer med funktionshinder eller nedsatt

rörlighet om tågtrafiktjänsternas tillgänglighet och om förutsätt-

ningarna för att kunna ta sig in i och ut ur vagnarna i enlighet

med reglerna för befordran i artikel 19.1 samt informera perso-

ner med funktionshinder eller nedsatt rörlighet om vilka hjälpme-

del som finns ombord på tågen.

2.

Ett järnvägsföretag, en biljettutfärdare och/eller en resear-

rangör som använder sig av undantaget enligt artikel 19.2 ska på

begäran skriftligt informera den berörda personen med funktions-

hinder eller nedsatt rörlighet om sina skäl härtill inom fem arbets-

dagar från det att bokning eller utfärdande av biljett nekats eller

krav om åtföljande person framförts.

Artikel 21

Tillgänglighet

1.

Järnvägsföretag och stationsförvaltare ska, i överensstäm-

melse med TSD för personer med nedsatt rörlighet, se till att sta-

tioner, perronger, rullande materiel och andra inrättningar är

tillgängliga för personer med funktionshinder eller nedsatt

rörlighet.

2.

Om det saknas personal som kan fungera som ledsagare

ombord på tågen eller personal vid stationen ska järnvägsföretag

och stationsförvaltare göra varje rimlig ansträngning för att per-

soner med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska ha möjlig-

het att resa med tåg.

Artikel 22

Assistans på järnvägsstationer

1.

Stationsförvaltaren ska vid avresa från, tågbyte vid eller

ankomst till en bemannad järnvägsstation lämna personer med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet kostnadsfri assistans, så att

de kan stiga på avgående tåg, byta till anslutande tåg eller stiga av

ett ankommande tåg till vilket de köpt biljett, utan att tillämp-

ningen av reglerna för utnyttjande enligt artikel 19.1 därför

påverkas.

2.

Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 för per-

soner som utnyttjar förbindelser inom ramen för ett avtal om

allmänna tjänster som tilldelats i enlighet med gemenskapslag-

stiftningen, under förutsättning att den behöriga myndigheten

tillhandahåller arrangemang med likvärdig eller bättre tillgång till

transporttjänster.

3.

När det gäller obemannade stationer ska järnvägsföretaget

och stationsförvaltaren se till att lätt tillgänglig information i

enlighet med reglerna för befordran i artikel 19.1 visas beträf-

fande närbelägna, bemannade stationer och omedelbart tillgäng-

lig assistans för personer med funktionshinder eller nedsatt

rörlighet.

Artikel 23

Assistans ombord på tågen

Utan att tillämpningen av de regler för befordran som avses i arti-

kel 19.1 påverkas ska ett järnvägsföretag lämna en person med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet kostnadsfri assistans

ombord på tågen samt vid påstigning och avstigning.

Vid tillämpningen av denna artikel ska assistans ombord på tågen

innebära att varje rimlig ansträngning görs för att erbjuda assis-

tans till en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet för

att ge tillgång till samma tjänster ombord på tåget som övriga pas-

sagerare, om denna persons funktionshinder eller rörlighetsned-

sättning hindrar honom eller henne från att oberoende och tryggt

utnyttja dessa tjänster.

Artikel 24

Villkor för assistans

Järnvägsföretag, stationsförvaltare, biljettutfärdare och resear-

rangörer ska samarbeta för att lämna assistans till personer med

nedsatt rörlighet enligt artiklarna 22 och 23 i enlighet med

följande:

a)

Assistansen ska lämnas under förutsättning att det järnvägs-

företag, den stationsförvaltare, den biljettutfärdare eller den

researrangör biljetten köpts hos minst 48 timmar innan assis-

tansen erfordras har meddelats att personen behöver sådan

assistans. Om biljetten avser flera resor ska ett meddelande

vara tillräckligt, under förutsättning att tillräcklig information

lämnas om tidpunkten för påföljande resor.

b) Järnvägsföretag, stationsförvaltare, biljettutfärdare och rese-

arrangörer ska vidta de åtgärder som erfordras för att ta emot

dessa meddelanden.

c)

Om inget meddelande i enlighet med led a lämnas, ska järn-

vägsföretaget och stationsförvaltaren i all rimlig utsträckning

lämna den assistans som erfordras för att personen med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska kunna företa resan.

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/21

d)

Stationsförvaltaren ska, utan att andras förfoganderätt över

områden utanför järnvägsstationen åsidosätts, utse platser

inom och utanför järnvägsstationen där personer med ned-

satt rörlighet kan anmäla sin ankomst till järnvägsstationen

och, om så behövs, begära assistans.

e)

Assistansen ska lämnas under förutsättning att personen med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet infinner sig på utsedd

plats vid den tidpunkt som avtalats med det järnvägsföretag

eller den stationsförvaltare som lämnar assistansen. Den avta-

lade tidpunkten får ligga högst 60 minuter före offentliggjord

avgångstid, eller före den tidpunkt då samtliga resenärer upp-

manats att checka in. Om det inte finns någon föreskriven

tidpunkt vid vilken personen med funktionshinder eller ned-

satt rörlighet ska infinna sig, ska personen i fråga infinna sig

på den utsedda platsen senast 30 minuter före offentliggjord

avgångstid, eller före den tidpunkt då samtliga resenärer upp-

manats att checka in.

Artikel 25

Ersättning för rörlighetshjälpmedel eller annan särskild

utrustning

Om järnvägsföretaget är skadeståndsskyldigt för förlust, helt eller

delvis, eller skada på rörlighetshjälpmedel eller annan särskild

utrustning som används av personer med funktionshinder eller

nedsatt rörlighet, får ingen finansiell begränsning tillämpas.

KAPITEL VI

SÄKERHET, KLAGOMÅL OCH TJÄNSTEKVALITET

Artikel 26

Resenärernas personliga säkerhet

Järnvägsföretag, infrastrukturförvaltare och stationsförvaltare ska

i samförstånd med de offentliga myndigheterna vidta lämpliga

åtgärder inom sina respektive ansvarsområden, och anpassa åtgär-

derna till den säkerhetsnivå som fastställs av dessa myndigheter,

för att säkerställa resenärernas personliga säkerhet på järnvägssta-

tioner och ombord på tågen och för att hantera risker. De ska

samarbeta och utbyta information om de bästa metoderna för att

förebygga handlingar som sannolikt kan försämra säkerhetsnivån.

Artikel 27

Klagomål

1.

Järnvägsföretagen ska inrätta ett system för att hantera kla-

gomål i samband med de rättigheter och skyldigheter som anges

i denna förordning. Järnvägsföretaget ska se till att resenärerna får

kännedom om hur järnvägsföretaget ska kontaktas och om dess

arbetsspråk.

2.

Resenärerna får framföra klagomål till vilket som helst av de

berörda järnvägsföretagen. Mottagaren av klagomålet ska inom en

månad antingen avge ett motiverat svar eller, när så är berättigat,

informera resenären om vid vilken tidpunkt inom mindre än tre

månader från det att klagomålet framfördes ett svar kan förväntas.

3.

Järnvägsföretaget ska i den årliga rapport som avses i arti-

kel 28 ange hur många och vilka typer av klagomål som har mot-

tagits och handlagts, den genomsnittliga handläggningstiden och

eventuella förbättringsåtgärder som har vidtagits.

Artikel 28

Kvalitetsnormer

1.

Järnvägsföretagen ska fastställa tjänstekvalitetsnormer och

införa ett system för kvalitetsstyrning för att upprätthålla tjänste-

kvaliteten. Kvalitetsnormerna ska åtminstone omfatta de punkter

som anges i bilaga III.

2.

Järnvägsföretagen ska följa sin verksamhet mot bakgrund av

kvalitetsnormerna. Järnvägsföretagen ska varje år, tillsammans

med årsrapporten, offentliggöra en rapport om kvaliteten på sina

tjänster. Rapporterna om tjänsternas kvalitet ska offentliggöras på

järnvägsföretagens webbplats på Internet. Dessa rapporter ska

dessutom offentliggöras på Europeiska järnvägsbyråns webbplats.

KAPITEL VII

INFORMATION OCH KONTROLL AV EFTERLEVNAD

Artikel 29

Information till resenärerna om deras rättigheter

1.

Järnvägsföretag, stationsförvaltare och researrangörer ska,

när de säljer tågbiljetter, informera resenärerna om de rättigheter

och skyldigheter som de har enligt denna förordning. För att upp-

fylla denna informationsskyldighet får järnvägsföretag, stations-

förvaltare och researrangörer använda en sammanfattning av

bestämmelserna i denna förordning, som ställs till deras förfo-

gande och som utarbetas av kommissionen på samtliga officiella

språk vid Europeiska unionens institutioner.

2.

Järnvägsföretag och stationsförvaltare ska informera resenä-

rerna på stationen och i tåget på ett lämpligt sätt om kontaktupp-

gifterna för det organ som medlemsstaterna utsett enligt

artikel 30.

Artikel 30

Kontroll av efterlevnad

1.

Varje medlemsstat ska utse ett eller flera tillsynsorgan som

ska ansvara för att denna förordning efterlevs. Varje organ ska

vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att resenärernas

rättigheter respekteras.

L 315/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

Varje organ ska i fråga om sin organisation, sina finansieringsbe-

slut, sin rättsliga struktur och sitt beslutsfattande vara oberoende

av infrastrukturförvaltare, tilldelningsorgan och järnvägsföretag.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om vilket eller

vilka organ som har utsetts enligt denna punkt och om deras res-

pektive uppgifter.

2.

Resenärerna får rikta klagomål om de överträdelser av

denna förordning som hävdas av dem till det organ som utsetts

enligt punkt 1, eller till andra lämpliga organ som utsetts av en

medlemsstat.

Artikel 31

Samarbete mellan tillsynsorganen

För att kunna samordna beslutsprinciperna i hela gemenskapen

ska de tillsynsorgan som avses i artikel 30 utbyta information om

sitt arbete, sina beslutsprinciper och sin beslutspraxis. Kommis-

sionen ska stödja tillsynsorganen i detta arbete.

KAPITEL VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 32

Påföljder

Medlemsstaterna ska fastställa reglerna för påföljder vid överträ-

delse av bestämmelserna i denna förordning och vidta de åtgär-

der som är nödvändiga för att se till att bestämmelserna följs. De

påföljder som fastställs ska vara effektiva, proportionerliga och

avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler och åtgär-

der till kommissionen senast den 3 juni 2010 och ska utan dröjs-

mål anmäla varje senare ändring av dem.

Artikel 33

Bilagor

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna för-

ordning genom att anpassa dess bilagor, utom bilaga I, ska antas

i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som

avses i artikel 35.2.

Artikel 34

Ändringsbestämmelser

1.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna

förordning genom att komplettera den, och som krävs för att

genomföra artiklarna 2, 10 och 12 ska antas i enlighet med det

föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 35.2.

2.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna

förordning genom att inflationsanpassa de finansiella belopp som

anges i den, med undantag för beloppen i bilaga I, ska antas i

enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses

i artikel 35.2.

Artikel 35

Kommittéförfarande

1.

Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats

genom artikel 11a i direktiv 91/440/EEG.

2.

När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4

och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestäm-

melserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 36

Rapport

Kommissionen ska överlämna en rapport, som i synnerhet berör

tjänsternas kvalitetsnormer, till Europaparlamentet och rådet om

genomförandet och resultaten av denna förordning senast den

3 december 2012.

Rapporten ska grunda sig på den information som ska lämnas

enligt denna förordning och enligt artikel 10b i direktiv

91/440/EG. Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag.

Artikel 37

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft 24 månader efter det att den har

offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 23 oktober 2007.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

M. LOBO ANTUNES

Ordförande

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/23

BILAGA I

Utdrag ur enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV)

Bihang A

till fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980, ändrat genom protokollet om

ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik av den 3 juni 1999

AVDELNING II

INGÅENDE OCH FULLGÖRANDE AV TRANSPORTAVTALET

Artikel 6

Transportavtal

1.

Genom transportavtalet förbinder sig transportören att transportera resande och i förekommande fall resgods och for-

don till bestämmelseorten och att lämna ut resgodset och fordonen på bestämmelsestationen.

2.

Transportavtalet ska bekräftas genom en eller flera biljetter utfärdade till den resande. Om biljetten saknas, är felaktig

eller har gått förlorad ska detta, om inte annat följer av artikel 9, dock inte påverka avtalets bestånd eller giltighet, utan det

ska fortfarande lyda under dessa enhetliga rättsregler.

3.

Biljetten ska tills motsatsen bevisats gälla som bevis för ingåendet av och innehållet i transportavtalet.

Artikel 7

Biljett

1.

De allmänna transportvillkoren ska avgöra biljetternas form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som ska

användas när de trycks och fylls i.

2.

Biljetten ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

a)

Transportören eller transportörerna.

b)

En uppgift om att dessa enhetliga rättsregler ska tillämpas på transporten, utan hinder av eventuella klausuler med mot-

satt innebörd. Detta får anges genom förkortningen CIV.

c)

Alla andra nödvändiga uppgifter som styrker ingåendet av och innehållet i transportavtalet och som gör det möjligt för

den resande att hävda sina rättigheter enligt avtalet.

3.

När den resande tar emot biljetten ska han förvissa sig om att den stämmer med de uppgifter som han har lämnat.

4.

Biljetten ska kunna överlåtas om den inte är utställd på en namngiven person och resan inte har börjat.

5.

Biljetten får upprättas i elektronisk form som kan omvandlas till läsbara skrivtecken. Förfarandena för registrering och

behandling av uppgifterna ska vara likvärdiga i funktionshänseende, i synnerhet i fråga om bevisvärdet hos den biljett som

dessa uppgifter utgör.

Artikel 8

Betalning och återbetalning av transportavgift

1.

Om inte annat överenskommits mellan den resande och transportören ska transportavgiften betalas i förväg.

2.

De allmänna transportvillkoren ska avgöra under vilka omständigheter transportavgiften ska återbetalas.

L 315/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

Artikel 9

Rätt till transport – Förlust av rätten till transport

1.

Den resande ska från resans början vara försedd med en giltig biljett och visa upp den vid biljettkontrollen. I de all-

männa transportvillkoren får föreskrivas

a)

att en resande som inte visar upp en giltig biljett ska betala en tilläggsavgift utöver transportavgiften,

b)

att en resande som vägrar att genast betala transportavgiften eller tilläggsavgiften kan förlora rätten till transport,

c)

om och under vilka omständigheter tilläggsavgiften ska återbetalas.

2.

I de allmänna transportvillkoren får föreskrivas att resande som

a)

utgör en fara för tågtrafikens säkerhet och funktion eller för andra resandes säkerhet, eller

b)

stör andra resande på ett sätt som inte kan godtas,

ska förlora rätten till transport eller tvingas avbryta sin resa, och att sådana personer inte har rätt att få tillbaka vare sig trans-

portavgiften eller den avgift de har betalat för transporten av inskrivet resgods.

Artikel 10

Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter

Den resande är skyldig att följa de föreskrifter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter.

Artikel 11

Tåginställelse och tågförsening – Utebliven tåganslutning

Transportören ska i förekommande fall på biljetten intyga att tåget har ställts in eller tåganslutningen uteblivit.

AVDELNING III

TRANSPORT AV HANDRESGODS, DJUR, INSKRIVET RESGODS OCH FORDON

K a p i t e l I

Allmänna bestämmelser

Artikel 12

Rätt att medföra föremål och djur

1.

Den resande får medföra föremål som lätt kan bäras (handresgods) samt levande djur i enlighet med de allmänna trans-

portvillkoren. Dessutom får den resande medföra skrymmande föremål i enlighet med de särskilda bestämmelserna i de all-

männa transportvillkoren. Föremål och djur som kan medföra obehag eller besvär för de resande eller orsaka skada får inte

medföras som handresgods.

2.

Den resande får sända föremål och djur som inskrivet resgods i enlighet med de allmänna transportvillkoren.

3.

Transportören får tillåta transport av fordon i samband med transport av resande i enlighet med de särskilda bestäm-

melserna i de allmänna transportvillkoren.

4.

Transport av farligt gods som handresgods, inskrivet resgods samt i eller på fordon som enligt denna avdelning trans-

porteras på järnväg ska ske i enlighet med Reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID).

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/25

Artikel 13

Undersökning

1.

Om det finns grundad anledning att misstänka att villkoren för transporten inte är uppfyllda ska transportören ha rätt

att undersöka om de föremål (handresgods, inskrivet resgods, fordon och deras last) och djur som medförs uppfyller trans-

portvillkoren, såvida inte lagar och bestämmelser i den stat där undersökningen ska utföras förbjuder detta. Den resande ska

erbjudas att närvara vid undersökningen. Om denne inte infinner sig eller inte kan nås ska transportören tillkalla två obe-

roende vittnen.

2.

Om det fastställs att villkoren för transporten inte är uppfyllda kan transportören kräva att den resande betalar kost-

naderna för undersökningen.

Artikel 14

Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter

Den resande är skyldig att följa de föreskrifter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter när

han under transport medför föremål (handresgods, inskrivet resgods, fordon och deras last) och djur. Han ska vara närva-

rande vid undersökningen av dessa föremål om inte undantag medges i tillämpliga nationella bestämmelser.

K a p i t e l I I

Handresgods och djur

Artikel 15

Uppsikt

Den resande ska ha ansvaret för att hålla uppsikt över det handresgods och de djur han medför.

K a p i t e l I I I

Inskrivet resgods

Artikel 16

Inlämning av inskrivet resgods

1.

De avtalsenliga skyldigheterna i fråga om transport av inskrivet resgods ska bekräftas genom ett resgodsbevis som utfär-

das till den resande.

2.

Om resgodsbeviset saknas, är felaktigt eller har gått förlorat ska detta, om inte annat följer av artikel 22, dock inte

påverka bestånd eller giltighet i fråga om de avtal som rör transport av det inskrivna resgodset, utan de ska fortfarande omfat-

tas av dessa enhetliga rättsregler.

3.

Resgodsbeviset ska tills motsatsen bevisats gälla som bevis för inskrivningen av resgodset och villkoren för dess

transport.

4.

Tills motsatsen bevisats ska det antas att det inskrivna resgodset var i gott yttre skick när transportören övertog det

och att antalet kollin och deras vikt stämmer med uppgifterna på resgodsbeviset.

Artikel 17

Resgodsbevis

1.

De allmänna transportvillkoren ska avgöra resgodsbevisets form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som

ska användas när de trycks och fylls i. Artikel 7.5 ska också tillämpas här.

2.

Resgodsbeviset ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

a)

Transportören eller transportörerna.

b)

En uppgift om att dessa enhetliga rättsregler ska tillämpas på transporten, utan hinder av eventuella klausuler med mot-

satt innebörd. Detta får anges genom förkortningen CIV.

L 315/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

c)

Alla andra nödvändiga uppgifter som styrker ingåendet av och innehållet i transportavtalet och som gör det möjligt för

den resande att hävda sina rättigheter enligt avtalet.

3.

När den resande tar emot resgodsbeviset ska han förvissa sig om att det stämmer med de uppgifter som han har lämnat.

Artikel 18

Inskrivning och transport

1.

Om inte undantag medges i de allmänna transportvillkoren, ska resgods endast skrivas in mot uppvisande av en biljett

som gäller minst till resgodsets bestämmelseort. I övrigt ska inskrivningen ske i enlighet med de föreskrifter som gäller på

inlämningsplatsen.

2.

När det i de allmänna transportvillkoren anges att resgods får tas emot för transport utan att biljett visas upp, ska dessa

enhetliga rättsregler i den del som avser den resandes rättigheter och skyldigheter i fråga om inskrivet resgods också gälla för

den som lämnat in resgodset.

3.

Transportören kan sända inskrivet resgods med ett annat tåg eller ett annat transportmedel och via en annan befor-

dringsväg än den som den resande tagit.

Artikel 19

Betalning av transportavgift för inskrivet resgods

Om inte annat överenskommits mellan den resande och transportören ska transportkostnaden för inskrivet resgods betalas

vid inskrivningen.

Artikel 20

Märkning av inskrivet resgods

Den resande ska märka varje kolli på väl synlig plats och på ett tillräckligt hållbart och läsbart sätt ange

a)

namn och adress,

b)

bestämmelseorten.

Artikel 21

Rätt att förfoga över inskrivet resgods

1.

Om omständigheterna medger och om det inte strider mot de föreskrifter som meddelats av tullmyndigheter eller andra

förvaltningsmyndigheter kan den resande begära att återfå sitt inskrivna resgods på inlämningsplatsen mot överlämnande

av resgodsbeviset och, om det krävs i de allmänna transportvillkoren, mot uppvisande av biljetten.

2.

De allmänna transportvillkoren får innehålla andra bestämmelser om rätten att förfoga över inskrivet resgods, särskilt

om ändring av bestämmelseorten och de eventuella kostnaderna för den resande.

Artikel 22

Utlämning

1.

Inskrivet resgods ska lämnas ut mot att resgodsbeviset lämnas tillbaka och att eventuella kostnader för sändningen

betalas.

Transportören ska ha rätt men inte skyldighet att undersöka om innehavaren av resgodsbeviset har rätt att få ut resgodset.

2.

Med utlämning till resgodsbevisets innehavare jämställs följande åtgärder, om de är i enlighet med de föreskrifter som

gäller på bestämmelseorten:

a)

Överlämnande av resgodset till en tull- eller skattemyndighet i en tjänste- eller lagerlokal som används av myndigheten

och som inte står under transportörens uppsikt.

b)

Överlämnande av levande djur till tredje man för förvaring.

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/27

3.

Innehavaren av resgodsbeviset får begära att resgodset lämnas ut på bestämmelseorten så snart den överenskomna

tiden, och i förekommande fall den tid som krävs för tullmyndigheters och andra förvaltningsmyndigheters behandling av

resgodset, har löpt ut.

4.

Om resgodsbeviset inte lämnas tillbaka behöver transportören inte lämna ut resgodset till någon annan än den som

styrker sin rätt till godset. Vid otillräckliga bevis får transportören fordra att säkerhet ställs.

5.

Resgodset ska lämnas ut på den bestämmelseort som angivits vid inskrivningen.

6.

Om innehavaren av resgodsbeviset inte får resgodset utlämnat har han rätt att få ett intygande på resgodsbeviset om

den dag och det klockslag då han begärde utlämning enligt punkt 3.

7.

Den som har rätt till resgodset får vägra att ta emot detta om transportören inte uppfyller hans begäran om att det ska

undersökas för att fastställa om en påstådd skada föreligger.

8.

I övrigt ska utlämningen av resgodset ske enligt de bestämmelser som gäller på bestämmelseorten.

K a p i t e l I V

Fordon

Artikel 23

Villkor för transport

I de särskilda bestämmelser om transport av fordon som ingår i de allmänna transportvillkoren ska särskilt anges vilka vill-

kor som gäller vid mottagande för transport, inskrivning, lastning, transport, lossning och utlämning samt den resandes

skyldigheter.

Artikel 24

Transportdokument

1.

De avtalsenliga skyldigheterna i fråga om transport av fordon ska bekräftas genom ett transportdokument som utfär-

das till den resande. Transportdokumentet kan utgöra en del av den resandes biljett.

2.

De särskilda bestämmelser om transport av fordon som ingår i de allmänna transportvillkoren ska avgöra transport-

dokumentets form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som ska användas när det trycks och fylls i. Artikel 7.5

ska också tillämpas här.

3.

Transportdokumentet ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

a)

Transportören eller transportörerna.

b)

En uppgift om att dessa enhetliga rättsregler ska tillämpas på transporten, utan hinder av eventuella klausuler med mot-

satt innebörd. Detta får anges genom förkortningen CIV.

c)

Alla andra nödvändiga uppgifter som styrker de avtalsenliga skyldigheterna enligt transportavtalet och som gör det möj-

ligt för den resande att hävda sina rättigheter enligt avtalet.

4.

När den resande tar emot transportdokumentet ska han förvissa sig om att det stämmer med de uppgifter som han har

lämnat.

Artikel 25

Tillämplig rätt

Om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel ska bestämmelserna i kapitel III om transport av inskrivet resgods

vara tillämpliga på fordon.

L 315/28

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

AVDELNING IV

TRANSPORTÖRENS ANSVAR

K a p i t e l I

Ansvar i fall då resande dödas eller skadas

Artikel 26

Förutsättningar för ansvar

1.

Transportören ska vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av att resande dödas eller tillfogas personskada

eller annan fysisk eller psykisk skada genom en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften och som inträffar

medan den resande uppehåller sig i ett järnvägsfordon eller stiger på eller av ett sådant fordon, oavsett vilken järnvägsin-

frastruktur som använts.

2.

Transportören ska vara fri från detta ansvar

a)

om olyckshändelsen har orsakats av omständligheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som trans-

portören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om transportören hade iakttagit den omsorg som

omständigheterna påkallade,

b)

i den utsträckning som olyckshändelsen beror på fel eller försummelse av den resande,

c)

om olyckshändelsen beror på ett sådant beteende av tredje man som transportören inte hade kunnat undgå eller före-

bygga följderna av, även om transportören hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade. Ett annat före-

tag som använder samma infrastruktur ska inte anses som tredje man. Rätten till återkrav mot tredje man ska inte

påverkas.

3.

Om olyckshändelsen beror på ett beteende från tredje man och om transportören trots detta inte helt befrias från

ansvar enligt punkt 2 c, ska transportören svara för hela skadan inom de gränser som anges i dessa enhetliga rättsregler men

utan inskränkning av den rätt till återkrav som transportören kan ha mot tredje man.

4.

Dessa enhetliga rättsregler ska inte inverka på det ansvar som kan åvila transportören i andra fall än de som avses i

punkt 1.

5.

Om en transport som omfattas av ett enda transportavtal utförs av efterföljande transportörer ska den transportör som

det enligt transportavtalet åligger att utföra transporten på den del där olyckshändelsen inträffade vara ansvarig om en

resande dödas eller skadas. Om denna transport inte har utförts av transportören utan av en faktisk transportör ska bägge

transportörerna vara solidariskt ansvariga i enlighet med dessa enhetliga rättsregler.

Artikel 27

Ersättning vid dödsfall

1.

Om en resande dödas ska ersättningen omfatta

a)

de nödvändiga kostnader som föranleds av dödsfallet, särskilt kostnaderna för transport av liket och

begravningskostnaderna,

b)

om döden inte har inträffat omedelbart, de ersättningsposter som anges i artikel 28.

2.

Om den resandes död medför att en person, mot vilken den avlidne var eller i framtiden skulle ha blivit underhålls-

skyldig enligt lag, förlorar sitt underhåll ska ersättning också lämnas för denna förlust. I fråga om ersättningskrav från en

person som den avlidne åtagit sig att underhålla utan att vara förpliktad till det enligt lag ska nationell rätt tillämpas.

Artikel 28

Ersättning vid personskada

Om en resande tillfogas personskada eller annan fysisk eller psykisk skada ska ersättningen täcka

a)

nödvändiga kostnader, särskilt kostnaderna för vård och transport,

b)

inkomstförlust till följd av förlorad eller nedsatt arbetsförmåga och ökning av levnadskostnaderna.

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/29

Artikel 29

Ersättning vid annan personskada

Om och i vilken mån transportören är skyldig att betala ersättning för andra personskador än sådana som avses i artik-

larna 27 och 28 ska avgöras enligt nationell rätt.

Artikel 30

Ersättningens form och storlek vid dödsfall eller personskada

1.

Den ersättning som avses i artikel 27.2 och artikel 28 b ska utges som engångsbelopp. Ersättningen ska dock utges

som livränta om den nationella rätten tillåter det och den resande som har lidit skadan eller den ersättningsberättigade enligt

artikel 27.2 begär det.

2.

Storleken på den ersättning som ska utges enligt punkt 1 ska bestämmas enligt nationell rätt. Vid tillämpningen

av dessa enhetliga rättsregler ska dock ett engångsbelopp, eller livränta motsvarande detta belopp, fastställas till högst

175 000 beräkningsenheter per resande, om det i den nationella rätten föreskrivs ett lägre maximibelopp.

Artikel 31

Andra transportmedel

1.

Utom i de fall som avses i punkt 2 ska bestämmelserna om transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas

inte vara tillämpliga på skada som uppkommit under den del av transporten som enligt transportavtalet inte utgjorde

järnvägstransport.

2.

Om ett järnvägsfordon transporteras med färja ska dock bestämmelserna i fall då resande dödas eller skadas vara

tillämpliga på skada som avses i artikel 26.1 och artikel 33.1, som orsakas av en olyckshändelse som har samband med järn-

vägsdriften och som inträffar medan den resande uppehåller sig i järnvägsfordonet eller stiger på eller av detta fordon.

3.

Om järnvägsdriften till följd av exceptionella omständigheter är tillfälligt avbruten och de resande transporteras med

ett annat transportmedel, ska transportören vara ansvarig enligt dessa enhetliga rättsregler.

K a p i t e l I I

Ansvar när tidtabellen inte hålls

Artikel 32

Ansvar vid tåginställelse, tågförsening eller utebliven tåganslutning

1.

Transportören ska vara ansvarig gentemot den resande för skada som uppkommer på grund av att tåginställelse, tåg-

försening eller utebliven tåganslutning medför att resan inte kan fortsättas samma dag eller att en fortsatt resa samma dag

på grund av omständigheterna inte rimligen kan begäras. Ersättningen ska täcka rimliga kostnader för kost och logi liksom

också rimliga kostnader som orsakas av behovet att underrätta personer som väntar på den resande.

2.

Transportören ska vara fri från detta ansvar när inställelsen, förseningen eller den uteblivna anslutningen kan hänföras

till följande orsaker:

a)

Omständigheter som inte är förbundna med järnvägsdriften och som transportören inte hade kunnat undgå eller före-

bygga följderna av, även om transportören hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade.

b)

Fel eller försummelse av den resande.

c)

Tredje mans beteende som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om transportören

hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade. Ett annat företag som använder samma infrastruktur ska

inte anses som tredje man. Rätten till återkrav mot tredje man ska inte påverkas.

3.

Om och i vilken mån transportören är skyldig att betala ersättning för annan skada än sådan som avses i punkt 1 ska

avgöras enligt nationell rätt. Denna bestämmelse ska inte påverka tillämpningen av artikel 44.

L 315/30

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

K a p i t e l I I I

Ansvar i fråga om handresgods, djur, inskrivet resgods och fordon

AVSNITT 1

H a n d r e s g o d s o c h d j u r

Artikel 33

Ansvar

1.

Om en resande dödas eller skadas ska transportören dessutom vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av

fullständig eller partiell förlust av eller skada på ett föremål som den resande hade på sig eller medförde som handresgods.

Detta ska också gälla för djur som den resande tagit med sig. Artikel 26 ska också tillämpas här.

2.

I övrigt ska transportören inte vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av fullständig eller partiell förlust av

eller skada på föremål, handresgods eller djur som det enligt artikel 15 åligger den resande att hålla uppsikt över, om inte

förlusten eller skadan orsakats genom transportörens fel eller försummelse. De övriga artiklarna i avdelning IV, utom arti-

kel 51, och avdelning VI ska inte vara tillämpliga i detta fall.

Artikel 34

Begränsning av ersättningen vid förlust av föremål eller sakskada

Om transportören är ansvarig enligt artikel 33 1 ska transportören ersätta den uppkomna skadan upp till ett belopp om

1 400 beräkningsenheter per resande.

Artikel 35

Ansvarsbefrielse

Transportören ska vara fri från ansvar gentemot den resande för skada som uppstår som en följd av att den resande inte

följer de föreskrifter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter.

AVSNITT 2

I n s k r i v e t r e s g o d s

Artikel 36

Förutsättningar för ansvar

1.

Transportören ska vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av att det inskrivna resgodset går helt eller delvis

förlorat eller skadas under tiden från det att resgodset tas emot för transport till dess att det lämnas ut samt för dröjsmål

med utlämningen.

2.

Transportören ska vara fri från detta ansvar om förlusten, skadan eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller

försummelse av den resande, på en anvisning som den resande har lämnat och som inte har föranletts av fel eller försum-

melse från transportörens sida, på fel i själva resgodset eller på omständigheter som transportören inte hade kunnat undgå

eller förebygga följderna av.

3.

Transportören ska vara fri från detta ansvar om förlusten eller skadan härrör från en sådan särskild risk som är för-

bunden med ett eller flera av följande förhållanden:

a)

Avsaknad av förpackning eller bristfällig förpackning.

b)

Resgodsets särskilda beskaffenhet.

c)

Inlämning av föremål som inte transporteras som inskrivet resgods.

Artikel 37

Bevisskyldighet

1.

Det är transportörens sak att visa att förlusten, skadan eller dröjsmålet har orsakats av ett sådant förhållande som anges

i artikel 36.2.

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/31

2.

Om transportören visar att förlusten eller skadan med hänsyn till de föreliggande omständigheterna kan vara en följd

av en eller flera av de särskilda risker som anges i artikel 36.3, ska det antas att så är fallet. Den som har rätt till ersättning

får dock visa att förlusten eller skadan inte alls eller inte uteslutande är en följd av en sådan risk.

Artikel 38

Efterföljande transportörer

När en transport som omfattas av ett enda transportavtal utförs av flera efterföljande transportörer blir varje transportör i

och med mottagandet av resgodset med resgodsbeviset eller fordonet med transportdokumentet part i avtalet, såvitt avser

transport av resgodset eller fordonet, i enlighet med villkoren i resgodsbeviset eller transportdokumentet och tar på sig de

skyldigheter som följer av detta. I ett sådant fall ska varje transportör vara ansvarig för transporten hela vägen intill

utlämningen.

Artikel 39

Faktisk transportör

1.

När en transportör helt eller delvis har anförtrott transporten till en faktisk transportör, oavsett om detta sker i enlig-

het med en möjlighet som medges i transportavtalet eller ej, ska transportören vara ansvarig för hela transporten.

2.

Alla bestämmelser i dessa enhetliga rättsregler som rör transportörens ansvar ska även tillämpas på den faktiska trans-

portörens ansvar för den transport denne utför. Artiklarna 48 och 52 ska tillämpas när talan förs mot de anställda eller andra

personer vilkas tjänster den faktiska transportören anlitar för att utföra transporten.

3.

Särskilda överenskommelser genom vilka transportören åtar sig förpliktelser som inte krävs enligt dessa enhetliga rätts-

regler eller avstår från rättigheter som följer av dessa enhetliga rättsregler ska inte gälla gentemot en faktisk transportör som

inte uttryckligen och skriftligen har godtagit dem. Oavsett om den faktiska transportören har godtagit en överenskommelse

eller ej ska transportören vara bunden av de skyldigheter eller avståenden som följer av den.

4.

När och i den mån både transportören och den faktiska transportören är ansvariga ska ansvaret vara solidariskt.

5.

Det sammanlagda ersättningsbelopp som ska betalas av transportören eller den faktiska transportören samt deras

anställda eller andra personer vilkas tjänster de anlitar för att utföra transporten, ska inte överskrida de gränser som anges i

dessa enhetliga rättsregler.

6.

Denna artikel ska inte påverka den rätt till återkrav som kan föreligga mellan transportören och den faktiska

transportören.

Artikel 40

Antagande att resgods har gått förlorat

1.

Utan att behöva lägga fram ytterligare bevisning får den som har rätt till godset anse att ett resgodskolli gått förlorat

om det inte har lämnats ut eller hållits tillgängligt för honom inom 14 dagar från det att det begärdes utlämnat enligt

artikel 22.3.

2.

Om ett resgodskolli som har ansetts förlorat kommer till rätta inom ett år från det att det begärdes utlämnat ska trans-

portören underrätta den som har rätt till godset, om hans adress är känd eller kan utrönas.

3.

Inom 30 dagar från det att den som har rätt till godset har fått den underrättelse som avses i punkt 2 får han begära

att kollit lämnas ut till honom. I ett sådant fall är han skyldig att betala kostnaderna för kollits transport från inlämnings-

platsen till den plats där utlämningen sker och att betala tillbaka den ersättning som han har fått, i förekommande fall med

avdrag för de kostnader som kan ha räknats in i ersättningen. Han ska dock behålla rätten till ersättning för dröjsmål med

utlämningen enligt artikel 43.

4.

Om utlämning av ett kolli som kommit till rätta inte begärs inom den tid som anges i punkt 3 eller om ett kolli kom-

mer till rätta senare än ett år efter det att utlämning begärdes, får transportören förfoga över kollit enligt de bestämmelser

som gäller på den plats där det finns.

L 315/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

Artikel 41

Ersättning vid förlust

1.

När inskrivet resgods gått helt eller delvis förlorat ska transportören inte vara skyldig att betala någon annan ersätt-

ning än

a)

om skadans storlek är visad, en ersättning som motsvarar skadan, dock högst 80 beräkningsenheter per kilogram av

förlusten i bruttovikt eller 1 200 beräkningsenheter per kolli,

b)

om skadans storlek inte är visad, en ersättning med sammanlagt 20 beräkningsenheter per kilogram av förlusten i brut-

tovikt eller 300 beräkningsenheter per kolli.

I de allmänna transportvillkoren ska bestämmas om ersättningen ska beräknas per kilogram av viktförlusten eller per kolli.

2.

Transportören ska vidare betala tillbaka avgiften för resgodstransport och övriga utlägg i samband med transport av

det kolli som gått förlorat liksom även redan erlagda tullavgifter och punktskatter.

Artikel 42

Ersättning vid skada

1.

När inskrivet resgods har skadats ska transportören betala ersättning motsvarande minskningen av resgodsets värde,

men inget ytterligare skadestånd.

2.

Ersättningen ska inte överstiga följande belopp:

a)

Om allt resgodset har minskat i värde till följd av skadan, det belopp som skulle ha betalats om resgodset hade gått

förlorat.

b)

Om endast en del av resgodset har minskat i värde till följd av skadan, det belopp som skulle ha betalats om denna del

hade gått förlorad.

Artikel 43

Ersättning vid dröjsmål med utlämningen

1.

Vid dröjsmål med utlämningen av inskrivet resgods ska transportören för varje påbörjad 24-timmarsperiod räknat från

den tidpunkt då resgodset begärdes utlämnat, dock högst för 14 dagar, betala ersättning enligt följande:

a)

Om den som har rätt till godset visar att skada, varmed förstås även skada på själva resgodset, har uppkommit genom

dröjsmålet, betalas en ersättning som motsvarar skadan upp till högst 0,80 beräkningsenheter per kilogram av brut-

tovikten av det för sent utlämnade resgodset, eller 14 beräkningsenheter för varje kolli.

b)

Om den som har rätt till godset inte visar att skada har uppkommit genom dröjsmålet, betalas en ersättning på sam-

manlagt 0,14 beräkningsenheter per kilogram av bruttovikten av det för sent utlämnade resgodset, eller 2,80 beräk-

ningsenheter för varje kolli.

I de allmänna transportvillkoren ska det fastställas om ersättningen ska beräknas per kilogram eller per kolli.

2.

Om resgodset har gått helt förlorat ska ersättning enligt punkt 1 inte betalas utöver ersättningen enligt artikel 41.

3.

Om en del av resgodset har gått förlorad ska ersättning enligt punkt 1 endast betalas för den del som inte gått förlorad.

4.

Om skadan på resgodset inte har orsakats av dröjsmålet med utlämningen kan ersättning enligt punkt 1 i förekom-

mande fall betalas utöver ersättningen enligt artikel 42.

5.

Den sammanlagda ersättningen enligt punkt 1 och artiklarna 41 och 42 ska inte i något fall överstiga den ersättning

som skulle ha betalats om resgodset hade gått helt förlorat.

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/33

AVSNITT 3

F o r d o n

Artikel 44

Ersättning vid försening

1.

Om lastningen av ett fordon blir försenad till följd av en omständighet som kan hänföras till transportören eller om

utlämningen av fordonet blir fördröjd ska transportören, om den som har rätt till fordonet visar att det inträffade har med-

fört skada, ersätta skadan upp till det belopp som motsvarar transportavgiften.

2.

Om den som har rätt till fordonet häver transportavtalet på grund av att lastning inte sker i rätt tid till följd av en

omständighet som kan hänföras till transportören, ska transportavgiften betalas tillbaka till honom. Om han visar att han

lidit skada genom dröjsmålet får han dessutom kräva ersättning upp till det belopp som motsvarar transportavgiften.

Artikel 45

Ersättning vid förlust

Om ett fordon går helt eller delvis förlorat ska ersättningen för visad skada till den som har rätt till fordonet beräknas efter

fordonets bruksvärde. Den ska dock inte överstiga 8 000 beräkningsenheter. Ett släpfordon med eller utan last ska betraktas

som ett särskilt fordon.

Artikel 46

Ansvar i fråga om andra föremål

1.

I fråga om föremål som har lämnats i fordonet eller är placerade i bagageutrymmen (t.ex. bagage- eller skidboxar) som

är fast monterade, ska transportören endast vara ansvarig för sådan skada som transportören har orsakat genom fel eller

försummelse. Den sammanlagda ersättningen ska inte överstiga 1 400 beräkningsenheter.

2.

I fråga om föremål som har spänts fast på utsidan av fordonet inbegripet de bagageutrymmen som avses i punkt 1 ska

transportören vara ansvarig för sådan skada endast om det visas att skadan orsakats genom handling eller underlåtenhet

antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

Artikel 47

Tillämplig rätt

Om inte annat sägs i detta avsnitt, ska bestämmelserna i avsnitt 2 om ansvar för inskrivet resgods vara tillämpliga på fordon.

K a p i t e l I V

Allmänna bestämmelser

Artikel 48

Förlust av rätt att åberopa begränsning av skadeståndsansvar

De begränsningar av skadeståndsansvaret som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler samt de bestämmelser i nationell rätt

som begränsar ersättningen till ett fastställt belopp ska inte tillämpas om det visas att transportören orsakat skadan genom

handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada

sannolikt skulle uppkomma.

Artikel 49

Omräkning och ränta

1.

När beräkningen av ersättning medför omräkning av belopp i utländsk valuta ska beräkningen göras enligt kursen den

dag och på den plats där ersättningen betalas.

L 315/34

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

2.

Den som har rätt till ersättning får kräva ränta på ersättningsbeloppet med fem procent per år från och med den dag

då krav framställdes enligt artikel 55 eller, om något krav inte framställts, från och med den dag då talan väcks vid domstol.

3.

På ersättning enligt artiklarna 27 och 28 ska dock ränta betalas först från och med dagen för de omständigheter som

lades till grund för beräkning av ersättningsbeloppet, om denna dag är senare än den dag då kravet framställdes eller talan

väcktes.

4.

I fråga om inskrivet resgods ska ränta betalas endast om ersättningsbeloppet överstiger 16 beräkningsenheter per

resgodsbevis.

5.

Om den som har rätt till ersättning för inskrivet resgods inte inom en skälig fastställd tidsfrist till transportören över-

lämnar de styrkande handlingar som krävs för att kunna slutföra behandlingen av hans krav, ska ränta inte betalas för tiden

från det att tidsfristen går ut till dess att handlingarna överlämnas.

Artikel 50

Ansvar vid atomolycka

Transportören ska vara fri från det ansvar som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler, om skadan har orsakats av en atom-

olycka, och ägaren till atomanläggningen eller någon annan i dennes ställe är ansvarig för skadan enligt en stats lagar och

bestämmelser om ansvar på atomenergiområdet.

Artikel 51

Personer som transportören ansvarar för

Transportören ska vara ansvarig för sin personal och för andra personer vilkas tjänster han anlitar för utförandet av trans-

porten när denna personal eller dessa andra personer handlar under fullgörande av sina uppgifter. Förvaltarna av den järn-

vägsinfrastruktur på vilken transporten utförs ska anses som personer som transportören anlitar för utförandet av

transporten.

Artikel 52

Andra grunder för anspråk

1.

I de fall där dessa enhetliga rättsregler är tillämpliga får anspråk på ersättning, oavsett vilken grund som åberopas, göras

gällande mot transportören endast under de förutsättningar och med de begränsningar som föreskrivs i dessa enhetliga

rättsregler.

2.

Detsamma ska även gälla i fråga om anspråk mot personal och andra personer som transportören ansvarar för enligt

artikel 51.

AVDELNING V

DEN RESANDES ANSVAR

Artikel 53

Särskilda principer för ansvar

Den resande ska vara ansvarig gentemot transportören för sådana skador

a)

som uppstår till följd av att den resande underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt

1.

artiklarna 10, 14 och 20,

2.

de särskilda bestämmelserna för transport av fordon som ingår i de allmänna transportvillkoren, eller

3.

reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID), eller

b)

som orsakats av föremål och djur som han för med sig.

Den resande ska inte vara ansvarig gentemot transportören om han styrker att skadan orsakats av omständigheter som han

inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om han hade iakttagit den omsorg som krävs av en ansvarsmed-

veten resande. Denna bestämmelse ska inte påverka transportörens ansvar enligt artiklarna 26 och 33 1.

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/35

AVDELNING VI

FRAMSTÄLLANDE AV ANSPRÅK

Artikel 54

Fastställelse av att egendom har skadats eller delvis gått förlorat

1.

Om transportören upptäcker eller får anledning att anta att egendom (resgods, fordon) som transporteras genom trans-

portörens försorg har skadats eller delvis gått förlorad, eller om den som har rätt till egendomen påstår att så är fallet, ska

transportören genast och om möjligt i dennes närvaro upprätta en rapport som alltefter förlustens eller skadans art redo-

visar egendomens tillstånd och så noga som möjligt anger skadans omfattning, dess orsak och tidpunkten då den inträffade.

2.

En kopia av rapporten ska kostnadsfritt tillställas den som har rätt till egendomen.

3.

Om den som har rätt till egendomen inte godtar uppgifterna i rapporten, kan han begära att resgodsets eller fordonets

tillstånd samt skadans orsak och omfattning ska fastställas av en sakkunnig som utses av avtalsparterna eller på rättslig väg.

Förfarandet ska genomföras i enlighet med lagar och bestämmelser i den stat där utredningen äger rum.

Artikel 55

Ersättningsanspråk

1.

Ersättningsanspråk med anledning av transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas ska framställas skrift-

ligen till den transportör mot vilken talan kan väckas. Om en transport som omfattas av ett enda transportavtal genomförs

av efterföljande transportörer, får anspråk även riktas mot den första eller sista transportören samt mot den transportör som

har sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som ingått transportavtalet i den stat där den resande har sitt hemvist eller

är stadigvarande bosatt.

2.

Andra anspråk med anledning av ett transportavtal ska vara skriftliga och ställas till den transportör som anges i arti-

kel 56.2 och 56.3.

3.

Handlingar som den som har rätt till ersättning önskar foga till ersättningsanspråket ska inges i original eller i kopia,

som om transportören så begär ska vara styrkt. Vid slutlig uppgörelse i fråga om ett anspråk får transportören kräva att bil-

jetten, resgodsbeviset och transportdokumentet lämnas tillbaka.

Artikel 56

Transportörer mot vilka talan får föras

1.

Talan om ersättning i fall då resande dödas eller skadas får endast föras mot den transportör som är ansvarig enligt

artikel 26.5.

2.

Om inte annat anges i punkt 4 får annan talan som grundas på transportavtalet endast föras mot den första eller sista

transportören eller den transportör som utförde den del av transporten under vilken den omständighet inträffade som talan

grundas på.

3.

I fråga om transport som utförs av efterföljande transportörer får talan föras enligt punkt 2 mot den transportör som

ska lämna ut resgodset eller fordonet, om denne med sitt medgivande är inskriven i resgodsbeviset eller transportdokumen-

tet, även om transportören varken har mottagit resgodset eller fordonet.

4.

Talan om återbetalning av ett belopp som har betalats i enlighet med transportavtalet får föras mot den transportör

som har tagit emot detta belopp eller mot den transportör för vars räkning det har tagits emot.

5.

Som genkäromål eller kvittningsinvändning får talan föras mot en annan transportör än de som avses i punkterna 2

och 4, om talan grundas på samma transportavtal som huvudyrkandet i målet.

6.

I den mån dessa enhetliga rättsregler ska tillämpas på den faktiska transportören, får talan föras även mot denne.

7.

Om käranden har rätt att välja mellan flera transportörer, ska hans valrätt upphöra när talan väcks mot någon av dessa;

detta ska också gälla om käranden har rätt att välja mellan en eller flera transportörer och en faktisk transportör.

L 315/36

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

Artikel 58

Förlust av rätten att föra talan med anledning av dödsfall eller personskada

1.

Rätten till sådan talan som grundas på transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas ska upphöra, om inte

den som har rätt till ersättning, inom tolv månader från det att han fick kännedom om skadan lämnar meddelande om ska-

defallet till någon av de transportörer hos vilka ett anspråk kan framställas enligt artikel 55.1. Om den som har rätt till ersätt-

ning muntligen lämnar meddelande till transportören, ska denne ge honom ett intyg om det muntliga meddelandet.

2.

Talerätten ska dock inte upphöra om

a)

den som har rätt till ersättning har framställt ett anspråk hos någon av de transportörer som anges i artikel 55.1, inom

den tid som anges i punkt 1,

b)

den ansvariga transportören på något annat sätt har fått kännedom om att en resande har skadats, inom den tid som

anges i punkt 1,

c)

meddelande om skadefallet inte har lämnats eller inte har lämnats i tid till följd av omständigheter som inte kan läggas

den till last som har rätt till ersättning,

d)

den som har rätt till ersättning visar att skadefallet har orsakats av fel eller försummelse från transportörens sida.

Artikel 59

Förlust av rätten att föra talan om transport av resgods

1.

När den som har rätt till resgodset har tagit emot detta, upphör rätten att föra talan till följd av transportavtalet mot

transportören med anledning av att resgodset gått delvis förlorat, blivit skadat eller lämnats ut för sent.

2.

Talerätten ska dock inte upphöra

a)

vid delförlust eller skada, om

1.

förlusten eller skadan har fastställts enligt artikel 54 innan den som har rätt till resgodset tog emot det,

2.

den fastställelse som borde ha gjorts enligt artikel 54 inte har gjorts, och detta beror enbart på fel eller försum-

melse från transportörens sida,

b)

vid skada som inte kan upptäckas utifrån och som fastställs först efter det att den som har rätt till resgodset tagit emot

detta, om han

1.

begär fastställelse enligt artikel 54 genast efter det att skadan upptäcks och senast tre dagar efter det att han tog

emot resgodset, och

2.

dessutom visar att skadan har uppkommit under tiden från det att resgodset togs emot av transportören till dess

att det lämnades ut,

c)

vid dröjsmål med utlämningen, om den som har rätt till godset inom 21 dagar har gjort sin rätt gällande hos någon av

de transportörer som anges i artikel 56.3,

d)

den som har rätt till godset visar att skadan har orsakats av fel eller försummelse från transportörens sida.

Artikel 60

Preskription

1.

En skadeståndsfordran som grundas på transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas ska preskriberas

a)

för den resande, efter tre år räknat från dagen efter den dag då den skadevållande händelsen inträffade,

b)

för andra som har rätt till ersättning, efter tre år räknat från dagen efter den resandes död, dock senast fem år räknat

från dagen efter den dag då olyckan inträffade.

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/37

2.

Andra fordringar på grund av ett transportavtal ska preskriberas efter ett år. Preskriptionstiden ska dock vara två år i

fråga om en fordran som framställs på grund av en skada som transportören orsakat genom handling eller underlåtenhet

antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

3.

Den preskriptionstid som anges i punkt 2 ska räknas i fråga om

a)

fordran på ersättning för totalförlust: från fjortonde dagen efter utgången av den tid som anges i artikel 22.3;

b)

fordran på ersättning för delförlust, skada eller dröjsmål med utlämningen: från dagen för utlämningen;

c)

fordran som i något annat avseende rör transport av resande: från den dag då biljettens giltighetstid gick ut.

I preskriptionstiden inräknas inte den dag som anges som begynnelsedag.

4.

[…]

5.

[…]

6.

I övrigt ska förlängning av preskriptionstiden och preskriptionsavbrott regleras enligt nationell rätt.

AVDELNING VII

TRANSPORTÖRERNAS INBÖRDES FÖRHÅLLANDEN

Artikel 61

Avräkning i fråga om transportavgiften

1.

Varje transportör som har eller borde ha uppburit en transportavgift ska vara skyldig att till de berörda transportö-

rerna betala de andelar som tillkommer dem. Betalningssättet ska bestämmas genom överenskommelse mellan

transportörerna.

2.

Artikel 6.3, artikel 16.3 och artikel 25 ska även tillämpas på förhållandena mellan efterföljande transportörer.

Artikel 62

Rätt till återkrav

1.

Om en transportör har betalat ersättning enligt dessa enhetliga rättsregler, ska den gentemot de transportörer som har

deltagit i transporten ha rätt till återkrav enligt följande bestämmelser:

a)

Den transportör som orsakat skadan ska vara ensam ansvarig för den.

b)

Om skadan har orsakats av flera transportörer, ska var och en av dem svara för den del av skadan som den har orsakat.

Om en sådan uppdelning inte är möjlig, ska ersättningsskyldigheten fördelas mellan dem enligt c.

c)

Om det inte kan visas vilken av transportörerna som har orsakat skadan, ska ersättningsskyldigheten fördelas mellan

alla transportörer som har deltagit i transporten, med undantag av dem som visar att skadan inte har orsakats av dem.

Fördelningen ska ske i förhållande till deras respektive andelar av transportavgiften.

2.

Om någon av transportörerna är på obestånd, ska den obetalda delen av den transportörens andel fördelas mellan de

övriga transportörer som har deltagit i transporten i förhållande till deras respektive andelar av transportavgiften.

Artikel 63

Förfarandet i mål om återkrav

1.

En transportör mot vilken återkrav riktas enligt artikel 62 får inte bestrida det befogade i en betalning som den åter-

kravsökande transportören har gjort, om ersättningsbeloppet har fastställts av domstol och den transportör mot vilken åter-

kravet riktas har blivit vederbörligen underrättad om stämningsansökan och beretts tillfälle att inträda som intervenient i

målet. Domstolen i huvudmålet ska fastställa de frister inom vilka underrättelsen och ansökan om intervention ska göras.

L 315/38

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

2.

Den transportör som utövar sin rätt till återkrav ska i en och samma rättegång framföra sina anspråk mot samtliga

transportörer med vilka den inte gjort upp i godo. I annat fall ska transportören förlora rätten till återkrav mot de trans-

portörer som inte har stämts in.

3.

Domstolen ska meddela en enda dom i fråga om alla återkrav som den handlägger.

4.

Den transportör som önskar göra sin rätt till återkrav gällande får föra talan vid domstolarna i den stat på vars terri-

torium någon av de transportörer som deltagit i transporten har sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som ingått

transportavtalet.

5.

Om käromålet avser flera transportörer, får den transportör som utövar rätten till återkrav välja mellan de domstolar

som är behöriga enligt punkt 4.

6.

Talan om återkrav får inte tas upp i en rättegång där någon yrkar skadestånd på grund av sin rätt enligt transportavtalet.

Artikel 64

Överenskommelser i fråga om återkrav

Transportörerna ska vara fria att sinsemellan komma överens om bestämmelser som avviker från artiklarna 61 och 62.

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/39

BILAGA II

MINIMIINFORMATION SOM SKA LÄMNAS AV JÄRNVÄGSFÖRETAG OCH/ELLER BILJETTUTFÄRDARE

Del I: Information före resan

Allmänna avtalsvillkor.

Tidtabeller och villkor för den snabbaste resan.

Tidtabeller och villkor för det lägsta biljettpriset.

Möjligheterna att utnyttja förbindelserna, villkor för detta och tillgången till hjälpmedel ombord på tågen för personer med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

Möjligheten att medföra cyklar samt villkor för detta.

Tillgång på platser för rökare och icke-rökare, i första och andra klass samt i ligg- och sovvagnar.

Eventuella faktorer som kan leda till avbrott eller förseningar i trafiken.

Tillgång till tjänster ombord på tågen.

Förfaranden för att återfå förlorat resgods.

Förfaranden för inlämnande av klagomål.

Del II: Information under resan

Tjänster ombord på tågen.

Nästa station.

Förseningar.

Viktigare anslutande tåg.

Säkerhets- och trygghetsfrågor.

L 315/40

SV

Europeiska unionens officiella tidning

3.12.2007

BILAGA III

MINIMINORMER FÖR TJÄNSTEKVALITET

Information och biljetter.

Förbindelsernas punktlighet och allmänna principer för hantering av störningar i trafiken.

Inställda förbindelser.

Renhållning av vagnar och stationsområden (luftkvaliteten i vagnarna, toaletternas hygieniska standard etc.).

Enkät om kundtillfredsställelse.

Hantering av klagomål, återbetalning och ersättning för bristande kvalitet.

Assistans till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

3.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 315/41

(¹)

(²)

(³)

(⁴)

17.12.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1177/2010

av den 24 november 2010

om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning

(EG) nr 2006/2004

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artiklarna 91.1 och 100.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande

(¹) EUT C 317, 23.12.2009, s. 89.

,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet

(²) Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 april 2009 (EUT C 184 E,

8.7.2010, s. 293), rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den

11 mars 2010 (EUT C 122 E, 11.5.2010, s. 19), Europaparlamentets

ståndpunkt av den 6 juli 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och

rådets beslut av den 11 oktober 2010

, och

av följande skäl:

(1)

Unionens åtgärder på sjötransportområdet bör bland annat

ha som syfte att säkerställa att passagerarna har en hög

skyddsnivå som är jämförbar med den som gäller för andra

transportsätt. Dessutom bör de allmänna konsument­

skyddskraven beaktas fullt ut.

(2)

Eftersom passageraren till sjöss och på inre vattenvägar är

den svagare parten i ett transportavtal bör alla sådana pas­

sagerare garanteras en lägsta skyddsnivå. Ingenting bör

hindra transportörerna från att erbjuda avtalsvillkor som är

gynnsammare för passagerarna än de villkor som fastställs

i denna förordning. Syftet med denna förordning är emel­

lertid inte att ingripa i affärsförhållanden mellan företag

avseende godstransporter. Särskilt avtal mellan en åkare

och en transportör bör inte anses vara ett transportavtal

enligt definitionen i denna förordning och bör därför inte

ge åkaren eller dennes personal rätt till ersättning enligt

denna förordning vid förseningar.

(3)

Skyddet av passagerare bör inte enbart omfatta passagerar­

transporter mellan hamnar belägna inom medlemsstater­

nas territorium, utan också passagerartransporter mellan

sådana hamnar och hamnar utanför medlemsstaternas ter­

ritorium, med beaktande av risken för snedvridning av

konkurrensen på marknaden för passagerartrafik. Därför

bör begreppet ”unionstransportör” i denna förordning tol­

kas så brett som möjligt utan att påverka andra unions­

rättsakter, t.ex. rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den

22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpningen

av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten

(³) EGT L 378, 31.12.1986, s. 4.

och

rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december

1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhanda­

hålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemssta­

terna (cabotage)

(⁴) EGT L 364, 12.12.1992, s. 7.

.

(¹)

(²)

L 334/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2010

(4)

Den inre marknaden för passagerartransporter till sjöss och

på inre vattenvägar bör gagna den stora allmänheten. Det

betyder att personer med funktionshinder eller med ned­

satt rörlighet, oavsett om detta orsakas av funktionsned­

sättning, ålder eller andra faktorer, bör ha möjlighet att

utnyttja passagerartransporter och kryssningar som är jäm­

förbara med andra medborgares möjligheter. Personer med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet har samma rättig­

heter som alla andra personer vad gäller fri rörlighet, val­

frihet och icke-diskriminering.

(5)

Medlemsstater bör främja användningen av kollektivtrafik

och samordnade biljetter för att till fullo utnyttja möjlig­

heterna till samtrafik mellan olika transportslag och

aktörer.

(6)

Mot bakgrund av artikel 9 i Förenta nationernas konven­

tion om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

och för att ge personer med funktionshinder eller nedsatt

rörlighet de möjligheter till resor till sjöss och på inre vat­

tenvägar som är jämförbara med övriga medborgares möj­

ligheter, bör det fastställas regler för icke-diskriminering

och assistans under resan. Dessa personer bör därför accep­

teras för transport och inte vägras transport, utom när

detta är motiverat av säkerhetsskäl och när det fastslås av

behöriga myndigheter. De bör ha rätt till assistans i ham­

nar och ombord på passagerarfartyg. Med hänsyn till den

sociala delaktigheten bör de berörda personerna få sådan

assistans kostnadsfritt. Transportörerna bör fastställa till­

gänglighetsvillkor, helst med användning av det europeiska

standardiseringssystemet.

(7)

I samband med beslut om utformning av nya hamnar och

terminaler och vid större renoveringar bör de organ som

ansvarar för dessa anläggningar ta hänsyn till behoven hos

personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, i syn­

nerhet med avseende på tillgänglighet, med särskild hän­

syn till de krav som uppstår till följd av principen om

”design för alla”. Transportörerna bör ta hänsyn till sådana

behov när de fattar beslut om utformning av nya passage­

rarfartyg eller renovering av passagerarfartyg i enlighet

med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG

av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för far­

tyg i inlandssjöfart

(¹) EUT L 389, 30.12.2006, s. 1.

och Europaparlamentets och rådets

direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbe­

stämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg

(²) EUT L 163, 25.6.2009, s. 1.

.

(8)

Assistans i hamnar på en medlemsstats territorium bör

bland annat göra det möjligt för personer med funktions­

hinder eller nedsatt rörlighet att ta sig från en angiven

ankomstpunkt i en hamn till ett passagerarfartyg samt från

ett passagerarfartyg till en angiven avresepunkt i en hamn,

inbegripet ombordstigning och landstigning.

(9)

När transportörer organiserar assistansen till personer med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet samt utbildningen

av sin personal bör de samarbeta med organisationer som

företräder personer med funktionshinder eller nedsatt rör­

lighet. I detta arbete bör de också beakta relevanta bestäm­

melser i den internationella konventionen och koden om

normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthåll­

ning samt rekommendationen från Internationella sjöfarts­

organisationen (IMO) om handikappanpassning av

passagerarfartyg för att tillgodose behoven hos äldre per­

soner och personer med funktionshinder.

(10)

Bestämmelserna om ombordstigning för personer med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet bör inte påverka de

allmänna regler om passagerares ombordstigning som fast­

ställts via gällande internationella eller nationella regler

eller unionsregler.

(11)

Unionsrättsakter om passagerares rättigheter bör ta hän­

syn till passagerarnas behov, i synnerhet de behov som

personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet har,

av att använda olika transportslag och på ett smidigt sätt

kunna byta mellan dessa, med förbehåll för de tillämpliga

säkerhetsbestämmelserna för driften av fartyg.

(12)

Om en persontransport eller kryssning ställs in eller förse­

ningar uppstår bör passagerarna underrättas på ett adek­

vat sätt. Informationen bör underlätta för passagerarna att

vidta nödvändiga åtgärder och om nödvändigt inhämta

information om alternativa förbindelser.

(13)

De olägenheter som passagerarna upplever till följd av

inställda resor eller kraftiga förseningar bör minimeras.

Passagerarna bör därför tas om hand på ett adekvat sätt

och ges möjlighet att annullera resan och få ersättning för

biljetten eller göra en ombokning på tillfredsställande vill­

kor. Lämplig inkvartering för passagerarna behöver inte

nödvändigtvis vara hotellrum utan kan även vara annan

lämplig inkvartering som finns tillgänglig, beroende på

framför allt omständigheterna i varje enskilt fall, passage­

rarnas fordon och fartygets egenskaper. I detta samman­

hang och i vederbörligt motiverade fall med extraordinära

och brådskande omständigheter bör transportörer ha möj­

lighet att till fullo utnyttja tillgängliga relevanta resurser i

samarbete med civila myndigheter.

(¹)

17.12.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/3

(14)

Transportörerna bör se till att ersättning betalas ut till pas­

sagerarna om passagerartransporter ställs in eller blir för­

senade, baserat på en procentandel av biljettpriset, utom

när den inställda transporten eller förseningen beror på

väderförhållanden som äventyrar den säkra driften av far­

tyget eller på extraordinära omständigheter som inte kunde

ha undvikits även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

(15)

I enlighet med allmänt accepterade principer bör transpor­

törerna ha bevisbördan för att visa att en inställd resa eller

försening beror på sådana väderförhållanden eller extraor­

dinära omständigheter.

(16)

Väderförhållanden som äventyrar den säkra driften av far­

tyget bör omfatta men inte begränsas till hårda vindar,

kraftig sjögång, starka strömmar, svåra isförhållanden,

extremt höga eller låga vattennivåer, orkaner, tornador och

översvämningar.

(17)

Extraordinära omständigheter bör omfatta men inte

begränsas till naturkatastrofer som eldsvådor och jordbäv­

ningar, terrorattacker, krig och väpnade militära eller civila

konflikter, uppror, militära eller illegala konfiskeringar,

arbetskonflikter, landsättning av sjuka, skadade eller

avlidna personer, sök- och räddningsinsatser till sjöss eller

på inre vattenvägar, åtgärder som är nödvändiga för att

skydda miljön, trafikledningsorgans eller hamnmyndighe­

ters beslut, eller behöriga myndigheters beslut avseende all­

män ordning och säkerhet, samt för att uppfylla akuta

transportbehov.

(18)

Transportörerna bör i samarbete med intressegrupper,

näringslivsorganisationer, konsumentorganisationer, pas­

sagerare, personer med funktionshinder eller personer med

nedsatt rörlighet vidta åtgärder på nationell eller europeisk

nivå för att förbättra omhändertagandet av och assistan­

sen till passagerare vid störningar av resan, särskilt när det

gäller kraftiga förseningar eller inställda resor. Nationella

tillsynsorgan bör informeras om dessa arrangemang.

(19)

Europeiska unionens domstol har redan fastställt att pro­

blem som leder till inställda resor eller förseningar kan

anses bero på extraordinära omständigheter endast om de

orsakas av händelser som inte ingår i det normala utföran­

det av transportörens verksamhet och som står utanför

dennes kontroll. Det bör noteras att väderförhållanden

som äventyrar den säkra driften av fartyget förvisso står

utanför transportörens kontroll.

(20)

Denna förordning bör inte påverka andra rättigheter för

passagerare som fastställs i rådets direktiv 90/314/EEG av

den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra

paketarrangemang

(¹) EGT L 158, 23.6.1990, s. 59.

. Denna förordning bör inte vara til­

lämplig om ett paketarrangemang ställs in av andra skäl än

att passagerartransporten eller kryssningen ställs in.

(21)

Passagerarna bör få fullständig information om sina rättig­

heter enligt denna förordning i former som är tillgängliga

för alla, så att de kan utöva dessa rättigheter på ett effektivt

sätt. Rättigheterna för passagerare bör inbegripa erhållan­

det av information om passagerartransporten eller kryss­

ningen före och under resan. All viktig information till

passagerarna bör också lämnas i en form som är tillgäng­

lig för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlig­

het, där passagerarna får tillgång till samma information

med hjälp av t.ex. text, punktskrift, audioformat, videofor­

mat och/eller elektroniska format.

(22)

Passagerarna bör kunna utöva sina rättigheter med hjälp av

lämpliga och tillgängliga klagomålsförfaranden som trans­

portörerna och terminaloperatörerna har inrättat inom

sina respektive behörighetsområden eller, i förekommande

fall, genom att lämna klagomål till det eller de organ som

medlemsstaten i fråga har utsett för detta ändamål. Trans­

portörerna och terminaloperatörerna bör svara på passa­

gerarnas klagomål inom en fastställd tidsperiod, med

beaktande av att om de underlåter att reagera på ett klago­

mål skulle detta kunna läggas dem till last.

(23)

Med beaktande av de förfaranden som en medlemsstat

inrättat för inlämnande av klagomål, bör ett klagomål som

gäller assistans i en hamn eller ombord på ett fartyg helst

riktas till det eller de organ som har utsatts för att se till att

denna förordning efterlevs i den medlemsstat där ombord­

stigningshamnen är belägen och, för passagerartranspor­

ter från ett tredjeland, där landstigningshamnen är belägen.

(24)

Medlemsstaterna bör se till att denna förordning efterlevs

samt utse ett eller flera behöriga tillsynsorgan för övervak­

ning och genomförande. Detta påverkar inte passagerarnas

rätt att få sin sak prövad i domstol i enlighet med nationell

lagstiftning.

(25)

Det eller de organ som har ansvar för genomförandet av

denna förordning bör vara oberoende av kommersiella

intressen. Varje medlemsstat bör utse minst ett organ som,

(¹)

(²)

L 334/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2010

i tillämpliga fall, ges behörighet och kapacitet att under­

söka enskilda klagomål och underlätta tvistlösning. Passa­

gerare bör ha rätt att få ett underbyggt svar från det

behöriga organet inom rimlig tid. Med tanke på hur viktig

tillförlitlig statistik är för genomförandet av denna förord­

ning, i synnerhet när det gäller att säkerställa en samstäm­

mig tillämpning inom hela unionen, bör rapporterna från

organen om möjligt innehålla statistik över klagomål och

vilka resultat de gav.

(26)

Medlemsstaterna bör fastställa sanktioner som ska gälla vid

överträdelser av denna förordning och se till att de tilläm­

pas. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella

och avskräckande.

(27)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att säker­

ställa en hög nivå för skydd av och assistans till passage­

rare i alla medlemsstater och se till att de ekonomiska

aktörerna verkar under harmoniserade villkor på den inre

marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av

medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens

omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unions­

nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia­

ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska

unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i

samma artikel går denna förordning inte utöver vad som

är nödvändigt för att nå dessa mål.

(28)

Kontrollen av efterlevnaden av denna förordning bör

grunda sig på Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samar­

bete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansva­

rar för konsumentskyddslagstiftningen (”förordningen om

konsumentskyddssamarbete”)

(¹) EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.

. Den förordningen bör

därför ändras i enlighet med detta.

(29)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter

(²) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

bör respekteras och föl­

jas strikt för att garantera rätten till privatliv för fysiska och

juridiska personer och för att säkerställa att den begärda

informationen och rapporterna endast används för att full­

följa de skyldigheter som fastställs i denna förordning och

inte används på ett sätt som skadar sådana personer.

(30)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grund­

läggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt

i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig­

heterna, som det hänvisas till i artikel 6 i fördraget om

Europeiska unionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs regler om transport till sjöss och på

inre vattenvägar vad gäller följande:

a) Icke-diskriminering mellan passagerare när det gäller de

transportvillkor som transportörerna erbjuder.

b) Icke-diskriminering av och assistans till personer med funk­

tionshinder eller nedsatt rörlighet.

c) Passagerares rättigheter vid inställda resor eller förseningar.

d) Minsta information som ska lämnas till passagerarna.

e) Hantering av klagomål.

f) Allmänna regler om kontroll av efterlevnaden.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.

Denna förordning ska tillämpas på passagerare som reser

a) med passagerartransport där ombordstigningshamnen är

belägen inom en medlemsstats territorium,

b) med passagerartransport där ombordstigningshamnen är

belägen utanför en medlemsstats territorium och landstig­

ningshamnen är belägen inom en medlemsstats territorium,

förutsatt att transporten genomförs av en unionstransportör

enligt definitionen i artikel 3 e,

c) på en kryssning där ombordstigningshamnen är belägen

inom en medlemsstats territorium. Artiklarna 16.2, 18, 19,

20.1 och 20.4 ska dock inte tillämpas på dessa passagerare.

2.

Denna förordning ska inte tillämpas på passagerare som

reser

a) med fartyg som är certifierade för högst 12 passagerare,

b) med fartyg som har en besättning med ansvar för fartygets

drift som inte uppgår till fler än tre personer eller när sträckan

för den totala passagerartransporten understiger 500 meter

enkel resa,

c) på andra utflykts- och sightseeingturer än kryssningar, eller

17.12.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/5

d) med fartyg som inte drivs mekaniskt eller med ursprungliga

historiska passagerarfartyg konstruerade före 1965 eller

kopior av sådana, till övervägande del byggda i de ursprung­

liga materialen och certifierade för högst 36 passagerare.

3.

Medlemsstaterna får, under två år från och med den

18 december 2012, undanta från tillämpningen av denna förord­

ning sjögående fartyg på mindre än 300 bruttoton som används

för inhemska transporter, förutsatt att passagerarnas rättigheter

enligt denna förordning är tillräckligt säkerställda i nationell

lagstiftning.

4.

Medlemsstaterna får undanta från tillämpningen av denna

förordning passagerartransporter som omfattas av förpliktelser

om allmännyttiga tjänster, avtal om allmännyttiga tjänster eller

integrerade tjänster, förutsatt att passagerarnas rättigheter enligt

denna förordning är likvärdigt garanterade i nationell lagstiftning.

5.

Utan att detta påverkar direktiv 2006/87/EG och direktiv

2009/45/EG, ska ingenting i denna förordning tolkas som tek­

niska krav som ålägger transportörer, terminaloperatörer eller

andra personer eller företag skyldigheter att ändra eller ersätta far­

tyg, infrastruktur, hamnar eller hamnterminaler.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a) person med funktionshinder eller person med nedsatt rörlighet: en

person vars rörlighet är nedsatt i samband med utnyttjande

av transporter på grund av någon form av fysiskt funktions­

hinder (sensoriskt eller motoriskt, bestående eller tillfälligt),

psykiskt funktionshinder eller psykisk funktionsnedsättning

eller på grund av annat funktionshinder eller ålder, och vars

situation kräver lämplig uppmärksamhet och anpassning till

denna persons särskilda behov beträffande de tjänster som

alla passagerare har tillgång till,

b) medlemsstats territorium: ett territorium inom vilket fördraget

är tillämpligt enligt artikel 355 i fördraget på de villkor som

fastställs där,

c) villkor för tillgänglighet: relevanta normer och riktlinjer för

samt information om tillgängligheten hos hamnterminaler

och fartyg, inbegripet deras installationer för personer med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet,

d) transportör: en fysisk eller juridisk person som inte är en rese­

arrangör, resebyrå eller biljettutfärdare, och som erbjuder

transporter i form av passagerartransporter eller kryssningar

till allmänheten,

e) unionstransportör: en transportör som är etablerad inom en

medlemsstats territorium eller erbjuder transporter i form av

passagerartransporter till eller från en medlemsstats

territorium,

f) passagerartransport: kommersiell passagerartrafik till sjöss eller

på inre vattenvägar enligt en offentliggjord tidtabell,

g) integrerade tjänster: transporttjänster som inom ett fastställt

geografiskt område är sammanbundna med varandra, med

en enda informationstjänst, ett enda biljettsystem och en

enda tidtabell,

h) utförande transportör: en annan person än transportören vil­

ken faktiskt utför hela eller en del av transporten,

i) inre vattenväg: naturlig eller konstgjord vattenförekomst, eller

system med sammanbundna vattenförekomster, som

används för transport, t.ex. sjöar, floder eller kanaler, eller

kombinationer av dessa,

j) hamn: en plats eller ett geografiskt område där det har gjorts

sådana förbättringsarbeten och finns sådana anläggningar

som krävs för att möjliggöra mottagande av fartyg, från vilka

passagerare regelbundet kan gå ombord eller i land,

k) hamnterminal: en terminal bemannad av en transportör eller

terminaloperatör i en hamn med anläggningar, t.ex. incheck­

ning, biljettluckor eller vänthallar, och personal för ombord­

stigning och landstigning av passagerare som reser med en

passagerartransport eller på en kryssning,

l) fartyg: farkost som används för trafik till sjöss eller på inre

vattenvägar,

m) transportavtal: ett avtal om transport mellan en transportör

och en passagerare om tillhandahållande av en eller flera pas­

sagerartransporter eller kryssningar,

n) biljett: en giltig färdhandling eller annat bevis på

transportavtal,

o) biljettutfärdare: återförsäljare som ingår transportavtal för en

transportörs räkning,

p) resebyrå: återförsäljare som agerar för en passagerares eller en

researrangörs räkning vid ingående av transportavtal,

q) researrangör: annan arrangör eller återförsäljare av resepaket

än en transportör, i den mening som avses i artikel 2.2

och 2.3 i direktiv 90/314/EEG,

r) bokning: bokning av en specifik avgång för en passagerartran­

sport eller en kryssning,

L 334/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2010

s) terminaloperatör: ett privat eller offentligt organ inom en med­

lemsstats territorium med ansvar för administration och

skötsel av en hamnterminal,

t) kryssning: en transport till sjöss eller på inre vattenvägar som

bedrivs enbart i nöjes- eller rekreationssyfte, kompletterad

med inkvartering och andra tjänster och som varar mer än

två övernattningar ombord,

u) sjöfartsolycka: förlisning, kantring, sammanstötning eller

strandning av fartyget, explosion eller brand i fartyget eller fel

i fartyget.

Artikel 4

Biljetter och icke-diskriminerande avtalsvillkor

1.

Transportören ska utfärda en biljett till passageraren, såvida

inte andra handlingar ger rätt till transport enligt nationell lagstift­

ning. Biljetter får utfärdas i elektronisk form.

2.

Utan att det påverkar subventionerade taxor, ska de avtals­

villkor och taxor som tillämpas av transportörer eller biljettutfär­

dare erbjudas till allmänheten utan någon som helst direkt eller

indirekt diskriminering på grundval av den slutliga kundens natio­

nalitet eller transportörernas eller biljettutfärdarens etableringsort

inom unionen.

Artikel 5

Andra utförande parter

1.

Transportörer, resebyråer, researrangörer eller terminalope­

ratörer som anförtrott en utförande transportör, biljettutfärdare

eller annan person utförandet av åligganden enligt denna förord­

ning ska ändå vara ansvariga för den utförande partens handlande

eller underlåtenhet, när denne handlar inom ramen för sitt

uppdrag.

2.

Förutom vad som sägs i punkt 1 ska dessutom den part som

transportören, resebyrån, researrangören eller terminaloperatören

har anförtrott att utföra ett åliggande även omfattas av bestäm­

melserna i denna förordning, inbegripet bestämmelser om ansvar­

skyldighet och invändningar, med avseende på det åliggande som

anförtrotts.

Artikel 6

Ansvarsbegränsning

Rättigheterna och skyldigheterna enligt denna förordning får inte

åsidosättas eller begränsas, i synnerhet inte genom undantag eller

restriktioner i transportavtalet.

KAPITEL II

RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSHINDER

ELLER NEDSATT RÖRLIGHET

Artikel 7

Rätt till transport

1.

Transportörer, resebyråer eller researrangörer får inte med

hänvisning till funktionshinder eller nedsatt rörlighet i sig vägra

att godkänna en bokning, att utfärda eller på annat sätt tillhanda­

hålla en biljett eller att tillåta ombordstigning.

2.

Bokningar och biljetter ska utan extra kostnad erbjudas till

personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet enligt

samma villkor som gäller för alla andra passagerare.

Artikel 8

Undantag och särskilda villkor

1.

Genom undantag från artikel 7.1 får transportörer, reseby­

råer och researrangörer vägra att godkänna en bokning, utfärda

eller på annat sätt tillhandahålla en biljett eller tillåta ombordstig­

ning för en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet

a) för att uppfylla tillämpliga säkerhetskrav som fastställts i

internationell lagstiftning, unionslagstiftning eller nationell

lagstiftning eller för att uppfylla säkerhetskrav som fastställts

av de behöriga myndigheterna,

b) om utformningen av passagerarfartyget eller av hamnens

infrastruktur och utrustning, inbegripet hamnterminaler, gör

det omöjligt att låta vederbörande stiga ombord, gå i land

eller befordras på ett säkert eller operativt möjligt sätt.

2.

Om vägran att godkänna en bokning, eller utfärda eller på

annat sätt tillhandahålla en biljett, grundas på de skäl som anges i

punkt 1, ska transportören, resebyråerna och researrangörerna

göra alla rimliga ansträngningar för att erbjuda den berörda per­

sonen ett godtagbart transportalternativ med en passagerartran­

sport eller en kryssning som transportören utför.

3.

Om en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet

som har en bokning eller en biljett och som uppfyllt kraven som

avses i artikel 11.2 ändå vägras ombordstigning på grundval av

denna förordning, ska denna person och eventuella ledsagare som

avses i punkt 4 i den här artikeln ges möjlighet att välja mellan

rätt till återbetalning och ombokning i enlighet med i bilaga I. Rät­

tigheten till en returresa eller ombokning gäller under förutsätt­

ning att alla säkerhetskrav uppfylls.

17.12.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/7

4.

Om detta är absolut nödvändigt får transportörer, reseby­

råer och researrangörer, enligt samma villkor som anges i punkt 1,

kräva att en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet

ledsagas av en annan person som kan ge den assistans som per­

sonen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet behöver. När

det gäller passagerartransporter ska en sådan ledsagares resa vara

kostnadsfri.

5.

När transportörer, resebyråer eller researrangörer tillämpar

bestämmelserna i punkterna 1 eller 4 ska de omedelbart under­

rätta personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet om de

specifika skälen till detta. På begäran ska dessa skäl skriftligen

meddelas personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet

inom fem arbetsdagar efter begäran. Vid vägran enligt punkt 1 a

ska en hänvisning till de tillämpliga säkerhetskraven göras.

Artikel 9

Tillgänglighet och information

1.

I samarbete med organisationer som företräder personer

med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska transportörer och

terminaloperatörer, i förekommande fall genom sina organisatio­

ner, ha eller fastställa icke-diskriminerande villkor för tillgänglig­

het för befordran av personer med funktionshinder och personer

med nedsatt rörlighet och deras ledsagare. Villkoren för tillgäng­

lighet ska på begäran meddelas de nationella tillsynsorganen.

2.

Transportörerna och terminaloperatörerna ska offentliggöra

villkoren för tillgänglighet som anges i punkt 1 fysiskt eller på

Internet, på begäran i en tillgänglig form, på samma språk som

det på vilket information i allmänhet görs tillgänglig för alla pas­

sagerare. Särskild vikt ska fästas vid behoven hos personer med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

3.

Researrangörer ska tillhandahålla villkoren för tillgänglig­

het som anges i punkt 1 och som tillämpas på resor som ingår i

paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang som de

organiserar, säljer eller erbjuder till försäljning.

4.

Transportörer, resebyråer och researrangörer ska se till,

inbegripet vid bokning och information på Internet, att all rele­

vant information om transportvillkoren, information om resan

och villkoren för tillgänglighet finns att tillgå i en form som läm­

par sig och är tillgänglig för personer med funktionshinder eller

nedsatt rörlighet. Personer som har behov av assistans ska erhålla

en bekräftelse på denna assistans på något sätt, inbegripet i elek­

troniskt format eller textmeddelande (sms).

Artikel 10

Rätt till assistans i hamnar och ombord på fartyg

Om inte annat följer av villkoren för tillgänglighet som anges i

artikel 9.1 ska transportörer och terminaloperatörer inom sina

respektive behörighetsområden ge personer med funktionshinder

och personer med nedsatt rörlighet kostnadsfri assistans i enlig­

het med bilagorna II och III i hamnar, inbegripet vid ombordstig­

ning och landstigning, och ombord på fartyg. Assistansen ska om

möjligt anpassas till de individuella behoven hos personen med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

Artikel 11

Villkor för assistans

1.

Transportörer och terminaloperatörer ska inom sina respek­

tive behörighetsområden ge assistans till personer med funktions­

hinder eller nedsatt rörlighet i enlighet med artikel 10 förutsatt att:

a) Transportören eller terminaloperatören underrättas på något

sätt, inbegripet elektroniskt eller via sms, om personens

behov av denna assistans senast 48 timmar innan assistan­

sen behövs, om inte passageraren och transportören eller ter­

minaloperatören kommer överens om en kortare tid.

b) Personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet instäl­

ler sig personligen i hamnen eller på den anvisade platsen

enligt artikel 12.3

i) vid den tidpunkt som transportören skriftligen har fast­

ställt, dock inte mer än 60 minuter före angiven ombord­

stigningstid, eller

ii) om ingen tidpunkt har fastställts, senast 60 minuter före

den angivna avgångstiden, om inte passageraren och

transportören eller terminaloperatören kommer överens

om en kortare tid.

2.

Förutom vad som sägs i punkt 1 ska personer med funk­

tionshinder eller nedsatt rörlighet, vid tidpunkten för bokningen

eller förköpet av biljett, underrätta transportören om sina sär­

skilda behov i fråga om inkvartering, sittplatser eller särskild ser­

vice eller sitt behov av att medföra medicinsk utrustning, förutsatt

att behovet i fråga är känt vid den tidpunkten.

3.

En underrättelse som görs enligt punkterna 1 a och 2 får all­

tid lämnas till den resebyrå eller researrangör hos vilken biljetten

köptes. Om biljetten omfattar flera resor ska det vara tillräckligt

med en enda underrättelse förutsatt att tillbörlig information läm­

nas om tidpunkterna för efterföljande resor. Passageraren ska

erhålla en bekräftelse på att underrättelsen om behovet av assis­

tans har skett på tillbörligt sätt i enlighet med punkterna 1 a

och 2.

4.

Om ingen underrättelse görs enligt punkterna 1 a och 2 ska

transportörerna och terminaloperatörerna ändå göra alla rimliga

ansträngningar för att se till att assistans ges på ett sådant sätt att

personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet kan gå

ombord på och i land från fartyget samt resa med fartyget.

(¹)

L 334/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2010

5.

När en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet

åtföljs av en erkänd ledarhund, ska denna få åtfölja personen vid

transporten förutsatt att transportören, resebyrån eller resear­

rangören underrättas i enlighet med tillämpliga nationella regler

om transport av erkända ledarhundar ombord på passagerarfar­

tyg, i den mån sådana regler finns.

Artikel 12

Mottagning av underrättelser och anvisning av

mötesplatser

1.

Transportörer, terminaloperatörer, resebyråer och resear­

rangörer ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för begäran

om underrättelse och mottagning av underrättelser utförda i

enlighet med artikel 11.1 a och 11.2. Denna skyldighet ska gälla

vid alla deras försäljningspunkter, inbegripet försäljning per tele­

fon och på Internet.

2.

När resebyråer eller researrangörer mottar en underrättelse

enligt punkt 1 ska de under ordinarie arbetstid och utan dröjsmål

vidarebefordra denna information till transportören eller

terminaloperatören.

3.

Transportörer och terminaloperatörer ska anvisa platser i

eller utanför hamnterminaler, där personer med funktionshinder

eller nedsatt rörlighet kan anmäla sin ankomst och begära assis­

tans. Dessa platser ska vara tydligt skyltade och i tillgänglig form

erbjuda grundläggande information om hamnterminalen och den

assistans som erbjuds.

Artikel 13

Kvalitetsnormer för assistans

1.

Terminaloperatörer och transportörer som driver hamnter­

minaler eller utför passagerartransporter med totalt över 100 000

kommersiella passagerarrörelser under det föregående kalender­

året ska inom sina respektive behörighetsområden fastställa kva­

litetsnormer för den assistans som anges i bilagorna II och III och,

i tillämpliga fall genom sina organisationer, fastställa resurskrav

för att uppfylla dessa normer i samarbete med organisationer som

företräder personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

2.

När kvalitetsnormerna fastställs ska full hänsyn tas till inter­

nationellt erkända strategier och uppförandekoder som syftar till

att underlätta resandet för personer med funktionshinder eller

nedsatt rörlighet, särskilt rekommendationen från IMO om

anpassning av passagerarfartyg till äldres och funktionshindrades

behov.

3.

Terminaloperatörer och transportörer ska offentliggöra de

kvalitetsnormer som avses i punkt 1, fysiskt eller på Internet i till­

gänglig form och på samma språk som information i allmänhet

görs tillgänglig för alla passagerare.

Artikel 14

Utbildning och instruktioner

Utan att det påverkar tillämpningen av den internationella kon­

ventionen och koden om normer för sjöfolks utbildning, certifie­

ring och vakthållning och de bestämmelser som antagits enligt

den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen och konven­

tionen om regelverket för sjöfarten på Donau, ska transportörer

och, i förekommande fall, terminaloperatörer införa förfaranden

för utbildning om funktionshinder, inbegripet instruktioner, och

se till att

a) deras personal, inbegripet alla personer som anställts av

någon annan utförande part, som ger direkt assistans till per­

soner med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, har fått

utbildning eller instruktioner enligt bilaga IV delarna A och

B,

b) deras personal som annars ansvarar för bokning och biljett­

försäljning eller ombordstigning och landstigning, inbegripet

personal som anställts av någon annan utförande part, har

fått utbildning eller instruktioner enligt bilaga IV del A, och

c) de personalkategorier som avses i leden a och b bibehåller sin

kompetens genom t.ex. instruktioner eller fortbildningskur­

ser när så är lämpligt.

Artikel 15

Ersättning för rörelsehjälpmedel eller annan specifik

utrustning

1.

Transportörer och terminaloperatörer ska ansvara för skada

som uppstått till följd av förlust av eller skador på rörelsehjälp­

medel eller annan specifik utrustning som används av en person

med funktionshinder eller nedsatt rörelseförmåga, om den hän­

delse som orsakade förlusten berodde på fel eller försummelse

från transportörens eller terminaloperatörens sida. Fel eller för­

summelse från transportörens sida ska antas föreligga om skadan

har vållats genom en sjöfartsolycka.

2.

Den ersättning som avses i punkt 1 ska motsvara återan­

skaffningsvärdet av berörd utrustning eller, i förekommande fall,

reparationskostnaderna.

3.

Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas om artikel 4 i Europa­

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den

23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband

med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss

(¹) EUT L 131, 28.5.2009, s. 24.

är tillämplig.

4.

Vidare ska alla ansträngningar göras för att snabbt få fram

tillfälliga ersättningshjälpmedel som utgör lämpliga alternativ.

17.12.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/9

KAPITEL III

SKYLDIGHETER FÖR TRANSPORTÖRER OCH

TERMINALOPERATÖRER VID STÖRNINGAR AV RESAN

Artikel 16

Information vid inställda eller försenade avgångar

1.

Vid inställda eller försenade avgångar för passagerar­

transporter eller kryssningar ska transportören eller, i förekom­

mande fall, terminaloperatören underrätta de passagerare som ska

resa från hamnterminalen eller, i den mån det är möjligt, de pas­

sagerare som ska resa från hamnen om läget så snart som möj­

ligt, dock senast 30 minuter efter angiven avgångstid, och om den

beräknade avgångs- och ankomsttiden så snart som denna infor­

mation finns tillgänglig.

2.

Om passagerare missar en anslutande transport på grund av

en inställd eller försenad avgång, ska transportören och, i före­

kommande fall, terminaloperatören göra rimliga ansträngningar

för att underrätta berörda passagerare om alternativa

anslutningar.

3.

Transportören eller, i förekommande fall, terminaloperatö­

ren ska se till att personer med funktionshinder eller nedsatt rör­

lighet får den information som krävs enligt punkterna 1 och 2 i

tillgänglig form.

Artikel 17

Assistans vid inställda eller försenade avgångar

1.

Om en transportör på skäliga grunder kan anta att en

avgång med en passagerartransport eller en kryssning kommer att

ställas in eller bli försenad med mer än 90 minuter i förhållande

till den angivna avgångstiden, ska passagerare som reser från

hamnterminaler kostnadsfritt erbjudas snacks, måltider eller för­

friskningar i skälig proportion till väntetiden, förutsatt att sådana

finns tillgängliga eller på ett rimligt sätt kan tillhandahållas.

2.

Vid inställda eller försenade avgångar som medför att pas­

sageraren måste övernatta en eller flera nätter eller bli kvar längre

än planerat, ska transportören om det är fysiskt möjligt kostnads­

fritt erbjuda passagerare som reser från hamnterminaler lämplig

inkvartering ombord eller i land och transport mellan hamnter­

minalen och inkvarteringen, utöver de snacks, måltider eller för­

friskningar som föreskrivs i punkt 1. Transportören får, för varje

passagerare, begränsa den totala kostnaden för inkvartering i land

till 80 EUR per natt, maximalt tre nätter, exklusive transport mel­

lan hamnterminalen och inkvarteringen.

3.

När punkterna 1 och 2 tillämpas ska transportören särskilt

uppmärksamma behoven hos personer med funktionshinder eller

nedsatt rörlighet och deras eventuella ledsagare.

Artikel 18

Ombokning och återbetalning vid inställda eller försenade

avgångar

1.

Om en transportör på skäliga grunder kan anta att en pas­

sagerartransport kommer att ställas in eller att avgången från en

hamnterminal försenas med mer än 90 minuter, ska passagerarna

omedelbart få välja mellan

a) ombokning till en resa med jämförbara villkor enligt trans­

portavtalet till slutdestinationen så snart som möjligt och

utan extra kostnad,

b) återbetalning motsvarande biljettpriset och, i tillämpliga fall,

en kostnadsfri returresa till den första avresepunkten enligt

transportavtalet så snart som möjligt.

2.

Om en passagerartransport ställs in eller avgången från en

hamn försenas med mer än 90 minuter, ska passagerarna ha rätt

till sådan ombokning eller återbetalning motsvarande biljettpriset

från transportören.

3.

Den återbetalning som avses i punkterna 1 b och 2 ska

göras inom sju dagar kontant, genom elektronisk banköverföring,

bankgirering eller bankcheck och motsvara biljettens hela inköps­

pris, för den eller de delar av resan som inte har genomförts och

för den eller de delar som redan har verkställts om resan inte

längre tjänar något syfte i förhållande till passagerarens ursprung­

liga resplan. Efter överenskommelse med passageraren får återbe­

talningen även göras i form av värdebevis och/eller andra tjänster

till ett belopp som motsvarar biljettens inköpspris, förutsatt att

villkoren är flexibla, särskilt när det gäller giltighetsperioden och

destinationen.

Artikel 19

Ersättning för biljettpriset vid försenad ankomst

1.

Passagerare kan, utan att förlora rätten till transport, begära

att få ersättning från transportören om deras ankomst till slutdes­

tinationen enligt transportavtalet försenas. Den lägsta ersätt­

ningen ska vara 25 % av biljettpriset för en försening på minst

a) en timme i fråga om en planerad resa på upp till fyra timmar,

b) två timmar i fråga om en planerad resa på över fyra timmar,

men som inte överstiger åtta timmar,

c) tre timmar i fråga om en planerad resa på över åtta timmar,

men som inte överstiger 24 timmar, eller

d) sex timmar i fråga om en planerad resa på över 24 timmar.

Om förseningen överskrider dubbla antalet timmar i leden a–d

ska ersättning uppgå till 50 % av biljettpriset.

L 334/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2010

2.

Passagerare som har ett abonnemang eller periodkort och

som under dess giltighetstid upprepade gånger har drabbats av

försenad ankomst får begära lämplig ersättning i enlighet med

transportörens ersättningsbestämmelser. Dessa bestämmelser ska

ange kriterierna för att fastställa försenad ankomst och beräkna

ersättningen.

3.

Ersättningen ska beräknas i proportion till det pris som pas­

sageraren faktiskt erlagt för den försenade passagerartransporten.

4.

Om transporten avser en ut- och återresa ska ersättningen

för försenad ankomst under antingen ut- eller återresan beräknas

i proportion till halva det pris som erlagts för

passagerartransporten.

5.

Ersättningen ska betalas inom en månad från det att begä­

ran om ersättning lämnades in. Ersättningen får erläggas i form av

värdebevis och/eller andra tjänster, förutsatt att villkoren är flexi­

bla, särskilt när det gäller giltighetsperioden och destinationen. På

begäran av passageraren ska ersättningen betalas i pengar.

6.

Ersättningen av biljettpriset får inte minskas genom avdrag

för transaktionskostnader, till exempel avgifter eller telefon- eller

portokostnader. Transportören får fastställa en lägsta gräns under

vilken ingen ersättning ska utgå. Denna gräns får inte överskrida

6 EUR.

Artikel 20

Undantag

1.

Artiklarna 17, 18 och 19 ska inte tillämpas på passagerare

med öppna biljetter så länge som avgångstiden inte har specifice­

rats, med undantag för resenärer som har ett abonnemang eller

periodkort.

2.

Artiklarna 17 och 19 ska inte tillämpas om passageraren

informeras om att avgången är inställd eller försenad före biljett­

köpet eller om förseningen eller den inställda turen beror på ett

fel av passageraren.

3.

Artikel 17.2 ska inte tillämpas om transportören kan bevisa

att den inställda turen eller förseningen beror på väderförhållan­

den som äventyrar den säkra driften av fartyget.

4.

Artikel 19 ska inte tillämpas om transportören kan bevisa

att den inställda turen eller förseningen beror på väderförhållan­

den som äventyrar den säkra driften av fartyget, eller på

extraordinära omständigheter som hindrar utförandet av passa­

gerartransporten, och som inte kunde ha undvikits även om alla

rimliga åtgärder hade vidtagits.

Artikel 21

Ytterligare fordringar

Ingenting i denna förordning ska hindra passagerare från att inför

nationella domstolar begära skadestånd i enlighet med nationell

lagstiftning när det gäller förluster till följd av inställda eller för­

senade transporttjänster, inbegripet enligt direktiv 90/314/EEG.

KAPITEL IV

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM INFORMATION OCH

KLAGOMÅL

Artikel 22

Rätt till information om resan

Transportörer och terminaloperatörer ska inom sina respektive

behörighetsområden ge passagerarna adekvat information i ett för

alla tillgängligt format under hela resan och på samma språk som

information i allmänhet görs tillgänglig för alla passagerare. Sär­

skild vikt ska fästas vid behoven hos personer med funktionshin­

der eller nedsatt rörlighet.

Artikel 23

Information om passagerarnas rättigheter

1.

Transportörer, terminaloperatörer och, i tillämpliga fall,

hamnmyndigheter ska inom sina respektive behörighetsområden

se till att information om passagerarnas rättigheter enligt denna

förordning görs offentligt tillgänglig ombord på fartygen, i ham­

narna om det är möjligt och i hamnterminalerna. Informationen

ska, så långt det är möjligt, tillhandahållas i tillgänglig form och

på samma språk som information i allmänhet görs tillgänglig för

alla passagerare. När den informationen tillhandahålls ska särskild

vikt fästas vid behoven hos personer med funktionshinder eller

nedsatt rörlighet.

2.

För att uppfylla det informationskrav som avses i punkt 1

får transportörer, terminaloperatörer och, i tillämpliga fall, hamn­

myndigheter använda en sammanfattning av bestämmelserna i

denna förordning som kommissionen utarbetat på Europeiska

unionens samtliga officiella språk och gjort tillgänglig för dem.

3.

Transportörer, terminaloperatörer och, i tillämpliga fall,

hamnmyndigheter ska på lämpligt sätt ombord på fartygen, i

hamnarna om det är möjligt och i hamnterminalerna informera

passagerarna om kontaktuppgifterna till det tillsynsorgan som

medlemsstaten i fråga har utsett enligt artikel 25.1.

17.12.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/11

Artikel 24

Klagomål

1.

Transportörerna och terminaloperatörerna ska inrätta eller

ha infört en tillgänglig mekanism för hantering av klagomål avse­

ende rättigheter och skyldigheter som omfattas av denna

förordning.

2.

Om en passagerare som omfattas av denna förordning vill

lämna in ett klagomål till transportören eller terminaloperatören,

ska denne göra detta inom två månader från den dag då tjänsten

utfördes eller borde ha utförts. Inom en månad efter det att trans­

portören eller terminaloperatören mottagit ett klagomål, ska

denne underrätta passageraren om huruvida hans klagomål har

accepterats, avslagits eller fortfarande behandlas. Tiden för att

lämna det slutliga svaret får inte överstiga två månader från mot­

tagandet av ett klagomål.

KAPITEL V

EFTERLEVNAD OCH NATIONELLA TILLSYNSORGAN

Artikel 25

Nationella tillsynsorgan

1.

Varje medlemsstat ska utse ett eller flera nya eller befintliga

organ med ansvar för att denna förordning efterlevs när det gäller

passagerartransporter och kryssningar från hamnar inom det egna

territoriet och passagerartransporter från ett tredjeland till sådana

hamnar. Varje organ ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för

att se till att denna förordning efterlevs.

Varje organ ska vad gäller organisation, beslut om finansiering,

rättslig struktur och beslutsfattande vara oberoende av kommer­

siella intressen.

2.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om det eller

de organ som de har utsett enligt denna artikel.

3.

Alla passagerare får lämna klagomål i enlighet med natio­

nell lagstiftning till ett behörigt organ som har utsetts enligt

punkt 1 eller till ett annat behörigt organ som en medlemsstat har

utsett, när det gäller en påstådd överträdelse av denna förordning.

Det behöriga organet ska inom rimlig tid ge passagerarna ett

underbyggt svar på deras klagomål.

En medlemsstat får besluta

a) att passageraren som en första åtgärd ska lämna klagomålet

enligt denna förordning till transportören eller terminalope­

ratören, och/eller

b) att det nationella tillsynsorganet eller annat behörigt organ

som en medlemsstat utsett ska utgöra klagoinstans för de

tvister som inte löses enligt artikel 24.

4.

Medlemsstater som har valt att undanta vissa tjänster i enlig­

het med artikel 2.4 ska se till att det finns en jämförbar mekanism

för kontroll av att passagerarnas rättigheter efterlevs.

Artikel 26

Rapport om efterlevnad

Senast den 1 juni 2015 och därefter vartannat år ska de tillsyns­

organ som har utsetts enligt artikel 25 lämna en rapport om sin

verksamhet under de två föregående kalenderåren, med bland

annat en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att genom­

föra bestämmelserna i denna förordning, närmare uppgifter om

de sanktioner som har införts och statistiska uppgifter om de kla­

gomål och sanktioner som har tillämpats.

Artikel 27

Samarbete mellan tillsynsorgan

De nationella tillsynsorgan som avses i artikel 25.1 ska utbyta

information om sitt arbete och sina beslutsprinciper och sin

beslutspraxis, i den utsträckning detta är nödvändigt för en enhet­

lig tillämpning av denna förordning. Kommissionen ska stödja

tillsynsorganen i det arbetet.

Artikel 28

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler för sanktioner vid överträ­

delse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nöd­

vändiga åtgärder för att se till att de följs. De fastställda

sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler och åtgärder till kom­

missionen senast den 18 december 2012 och utan dröjsmål

anmäla varje senare ändring som berör dem.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29

Rapportering

Senast den 19 december 2015 ska kommissionen lämna en rap­

port till Europaparlamentet och rådet om hur denna förordning

tillämpas och om dess verkan. Denna rapport ska vid behov åtföl­

jas av lagstiftningsförslag för mer detaljerat genomförande av

bestämmelserna i denna förordning eller om ändringar av

förordningen.

(^*)

L 334/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2010

Artikel 30

Ändring av förordning (EG) nr 2006/2004

I bilagan till förordning (EG) nr 2006/2004 ska följande punkt

läggas till:

”18. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177

/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättighe­

ter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar .

(^*) EUT L 334, 17.12.2010, s. 1.”

Artikel 31

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 18 december 2012.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 24 november 2010.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

O. CHASTEL

Ordförande

17.12.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/13

BILAGA I

RÄTT TILL ÅTERBETALNING ELLER OMBOKNING FÖR PERSONER MED FUNKTIONSHINDER ELLER

NEDSATT RÖRLIGHET ENLIGT ARTIKEL 8

1. När det hänvisas till denna bilaga ska personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet få möjlighet att välja mellan

följande, nämligen

a) — återbetalning inom sju dagar i kontanter, genom elektronisk banköverföring, bankgirering eller bankcheck

motsvarande biljettens hela inköpspris, för den eller de delar av resan som inte har verkställts och för den eller

de delar som redan har verkställts om resan inte längre tjänar något syfte i förhållande till passagerarens

ursprungliga resplan, samt, där det är relevant,

— en returtransport till den första avresepunkten, vid första möjliga tillfälle, eller

b) ombokning till en resa till slutdestinationen enligt transportavtalet så snart som möjligt med jämförbara villkor och

utan extra kostnad, eller

c) ombokning till en resa till slutdestinationen enligt transportavtalet med jämförbara villkor vid ett senare datum

enligt passagerarens val och beroende på tillgången på biljetter.

2. Punkt 1 a ska också gälla för passagerare vars resa utgör en del av ett paket, utom vad gäller rätten till ersättning när en

sådan rätt uppstår enligt direktiv 90/314/EEG.

3. När en stad eller en region har flera hamnar och en transportör erbjuder en passagerare en resa till en annan hamn än

den som bokningen avsåg, ska transportören stå för kostnaderna för transport av passageraren från denna andra hamn

antingen till den hamn som reservationen gällde eller till en annan närliggande destination som överenskommits med

passageraren.

L 334/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2010

BILAGA II

ASSISTANS I HAMNAR, INKLUSIVE OMBORDSTIGNING OCH LANDSTIGNING, ENLIGT ARTIKLARNA 10

OCH 13

1. Den assistans och de arrangemang som är nödvändiga för att personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska

kunna

— anmäla sin ankomst till en hamnterminal eller, om det är möjligt, en hamn, och sin begäran om assistans,

— förflytta sig från en ankomstpunkt till incheckningen, om sådan finns, eller till fartyget,

— checka in och registrera bagage, om nödvändigt,

— förflytta sig från incheckningsdisken, om sådan finns, till fartyget, genom utrese- och säkerhetskontrollerna,

— gå ombord på fartyget, med hjälp av hissar, rullstolar eller annan assistans som i förekommande fall kan behövas,

— förflytta sig från fartygets dörr till sina sittplatser/områden,

— förvara och hämta sitt bagage på fartyget,

— förflytta sig från sina sittplatser till fartygets dörr,

— stiga i land från fartyget, med hjälp av hissar, rullstolar eller annan assistans som i förekommande fall kan behövas,

— hämta bagage, om nödvändigt, och fortsätta genom inrese- och tullkontrollerna,

— förflytta sig från bagagehallen eller landstigningspunkten till en angiven utgång,

— ta sig till toaletten (om sådan finns) om så är nödvändigt.

2. När en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet åtföljs av en ledsagare måste den personen på begäran ges

tillfälle att ge den assistans som behövs i hamnen och vid ombordstigning och landstigning.

3. Hantering av all nödvändig rörlighetsutrustning, inklusive utrustning såsom elektriska rullstolar.

4. Tillfällig ersättning av skadade eller förlorade rörelsehjälpmedel med hjälpmedel som utgör ett lämpligt alternativ.

5. Hantering av erkända ledarhundar, i förekommande fall.

6. Förmedling, i tillgänglig form, av den information som behövs för ombordstigning och landstigning.

17.12.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/15

BILAGA III

ASSISTANS OMBORD PÅ FARTYG ENLIGT ARTIKLARNA 10 OCH 13

1. Transport av erkända ledarhundar ombord på fartyget, med förbehåll för nationella bestämmelser.

2. Transport av medicinsk utrustning och de rörelsehjälpmedel som är nödvändiga för personen med funktionshinder eller

nedsatt rörlighet, inbegripet elektriska rullstolar.

3. Förmedling av väsentlig reseinformation i tillgänglig form.

4. Alla rimliga ansträngningar för att anpassa sittplatsen så att behoven för personer med funktionshinder eller nedsatt rör­

lighet på begäran tillgodoses, med förbehåll för säkerhetskrav och tillgång.

5. Assistans för att ta sig till toaletten (om sådan finns) om så är nödvändigt.

6. Om en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet assisteras av en ledsagare ska transportföretaget göra alla rim­

liga ansträngningar för att ledsagaren ska få en sittplats eller hytt bredvid personen med funktionshinder eller nedsatt

rörlighet.

L 334/16

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2010

BILAGA IV

UTBILDNING, INKLUSIVE INSTRUKTIONER, OM FUNKTIONSHINDER ENLIGT ARTIKEL 14

A. Utbildning, inklusive instruktioner, för att höja medvetenheten rörande funktionshinder

Utbildning, inklusive instruktioner, för att höja medvetenheten rörande funktionshinder ska innehålla följande:

— Åtgärder för att höja medvetenheten om och lämpligt bemötande av passagerare med fysiska eller sensoriska hin­

der (hörsel och syn), dolda svårigheter eller inlärningssvårigheter, inklusive hur man skiljer mellan olika förmågor

hos personer vars rörlighet eller orienterings- eller kommunikationsförmåga kan vara nedsatt.

— De hinder som personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet stöter på, inbegripet attitydmässiga, miljö­

mässiga, fysiska och organisatoriska hinder.

— Erkända ledarhundar, inbegripet deras roll och behovet av ledarhund.

— Hantering av oförutsedda händelser.

— Kunskap om mänskligt beteende och metoder för kommunikation med personer med nedsatt hörsel, nedsatt syn

eller talsvårigheter och personer med inlärningssvårigheter.

— Allmän kunskap om IMO:s riktlinjer avseende rekommendationen om anpassning av passagerarfartyg med hän­

syn till äldre personer och personer med funktionshinder.

B. Utbildning av, inklusive instruktioner till, personal som ger assistans till personer med funktionshinder

Utbildning av, inklusive instruktioner till, personal som ger assistans till personer med funktionshinder innehåller

följande:

— Hur man kan hjälpa rullstolsanvändare att ta sig i och ur en rullstol.

— Hur man ger assistans till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet som reser med en erkänd ledar­

hund, inbegripet en sådan hunds roll och behov.

— Tekniker för ledsagning av passagerare med nedsatt syn och för hantering och transport av erkända ledarhundar.

— Förståelse av de typer av utrustning som personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet använder som hjälp

och kunskap om aktsam hantering av sådan utrustning.

— Användning av den gällande utrustningen för assistans vid ombordstigning och landstigning och kunskap om de

lämpliga assistansförfaranden vid ombordstigning och landstigning som är avsedda att trygga säkerheten och vär­

digheten för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

— Förståelse för behovet av tillförlitlig och professionell assistans. Även medvetenhet om det faktum att vissa perso­

ner med funktionshinder eller nedsatt rörlighet kan uppleva sig som sårbara under resan på grund av deras bero­

ende av den assistans som ges.

— Kunskaper om första hjälpen.

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 181/2011

av den 16 februari 2011

om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

^{ANTAGIT DENNA FÖRORDNING}

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 1

),

efter att ha hört av Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, på grundval

av det gemensamma utkast som förlikningskommittén god­

kände den 24 januari 2011 (

2

), och

av följande skäl:

⁽¹⁾ Unionens

insatser

på

busstransportområdet

bör

bland

annat syfta till att säkerställa ett långtgående skydd för

passagerarna, som är jämförbart med det som gäller för

andra transportsätt, oavsett var de reser. Dessutom bör

de allmänna konsumentskyddskraven beaktas fullt ut.

⁽²⁾ Eftersom

busspassageraren

är

den

svagare

parten

i

ett

transportavtal bör alla passagerare tillerkännas en lägsta

skyddsnivå.

⁽³⁾ Unionens

åtgärder

för

att

förbättra

passagerares

rättighe­

ter inom busstransportsektorn bör ta hänsyn till de sär­

skilda förhållanden som råder inom denna sektor, vilken

till stor del består av små och medelstora företag.

(4)

Passagerare

samt

åtminstone

personer

som

passageraren

hade, eller skulle ha haft, en rättslig skyldighet att försörja

bör åtnjuta tillräckligt skydd i händelse av olyckor som

inträffar till följd av användning av bussen, med beak­

tande av Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvars­

försäkring för motorfordon och kontroll av att försäk­

ringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (

3

).

(5)

Vid

valet

av

tillämplig

nationell

lag

i

fråga

om

ersättning

vid dödsfall, inbegripet skäliga begravningskostnader, el­

ler personskada samt för förlust av eller skada på bagage

på grund av olyckor som inträffar till följd av användning

av bussen bör Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag

för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (

4

) och Euro­

paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008

av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförplik­

telser (Rom I) (

5

) beaktas.

(6)

Utöver ersättning i enlighet med tillämplig nationell lag i

händelse av dödsfall eller personskada eller förlust av eller

skada på bagage till följd av olyckor som inträffar vid

användning av bussen bör passagerare ha rätt till assis­

tans i fråga om omedelbara praktiska behov efter en

olycka. Sådan assistans bör vid behov innefatta första

hjälpen, inkvartering, mat, kläder och transport.

^SV

28.2.2011 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

55/1

( ¹ ) EUT C 317, 23.12.2009, s. 99.

( ² ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 april 2009 (EUT C 184 E,

8.7.2010, s. 312), rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den

11 mars 2010 (EUT C 122 E, 11.5.2010, s. 1), Europaparlamentets

ståndpunkt av den 6 juli 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT), rådets

beslut av den 31 januari 2011 och Europaparlamentets lagstiftnings­

resolution av den 15 februari 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT).

( ³ ) EUT L 263, 7.10.2009, s. 11.

( ⁴ ) EUT L 199, 31.7.2007, s. 40.

( ⁵ ) EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.

(7)

Persontrafiktjänster

med

buss

bör

gagna

allmänheten.

Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, oav­

sett om orsaken utgörs av funktionsnedsättning, ålder

eller andra faktorer, bör därför ha möjligheter att resa

med buss som är jämförbara med andra medborgares.

Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet har

samma rättigheter som andra medborgare med avseende

på fri rörlighet, valfrihet och icke-diskriminering.

⁽⁸⁾ Mot

bakgrund

av

artikel

9

i

Förenta

nationernas

konven­

tion om rättigheter för personer med funktionsnedsätt­

ning, och för att ge personer med funktionshinder och

personer med nedsatt rörlighet likvärdiga möjligheter

som andra medborgare att resa med buss, bör bestäm­

melser om icke-diskriminering och assistans under resan

införas. Dessa personer bör därför ges tillgång till trans­

porter och inte vägras resa på grund av deras funktions­

hinder eller nedsatta rörlighet, utom när detta är motive­

rat av säkerhetsskäl eller på grund av fordonens eller

infrastrukturens utformning. Inom ramen för relevant

lagstiftning till skydd för arbetstagare bör personer med

funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet ha

rätt till assistans i terminaler och ombord på bussar. För

att främja social delaktighet bör personerna i fråga få

assistans utan extra kostnad. Transportörerna bör fast­

ställa villkor för tillgänglighet, helst med användning av

det europeiska standardiseringssystemet.

(9)

När

beslut

fattas

om

utformningen

av

nya

terminaler,

och i samband med omfattande renovering, bör terminal­

operatörer sträva efter att ta hänsyn till behoven hos

personer med funktionshinder och personer med nedsatt

rörlighet, i enlighet med kraven på design för alla. Ter­

minaloperatörer bör under alla omständigheter utse plat­

ser där dessa personer kan anmäla sin ankomst och sitt

behov av assistans.

(10)

På

liknande

sätt

bör

transportörer,

utan

att

det

påverkar

tillämpningen av befintlig eller framtida lagstiftning om

tekniska krav på bussar, när det är möjligt ta hänsyn till

dessa behov när de fattar beslut om utrustningen i nya

och nyrenoverade fordon.

⁽¹¹⁾ Medlemsstaterna

bör

sträva

efter

att

förbättra

befintlig

infrastruktur när detta är nödvändigt för att transportörer

ska kunna säkerställa tillträde för personer med funk­

tionshinder eller personer med nedsatt rörlighet samt

för att ge lämplig assistans.

(12)

För

att

tillgodose

de

behov

som

personer

med

funktions­

hinder och personer med nedsatt rörlighet har bör per­

sonalen få lämplig utbildning. För att underlätta ömsesi­

digt erkännande av förares nationella kvalifikationer kan

utbildning rörande medvetenhet om funktionshinder ingå

i den grundläggande kompetens eller fortbildning som

avses i Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande

kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon

för gods- eller persontransport (

1

). För att säkerställa sam­

stämmighet mellan införandet av utbildningskraven och

de tidsfrister som anges i direktivet bör en möjlighet till

undantag under en begränsad tidsperiod tillåtas.

⁽¹³⁾ Organisationer

som

företräder

personer

med

funktions­

hinder eller personer med nedsatt rörlighet bör konsul­

teras eller medverka när innehållet i utbildning om funk­

tionshinder utformas.

(14)

Busspassagerares

rättigheter

bör

omfatta

mottagande

av

information om tjänsten före och under resan. All infor­

mation av betydelse som lämnas till busspassagerare bör

också på begäran lämnas i alternativa former som är

tillgängliga för personer med funktionshinder och perso­

ner med nedsatt rörlighet, såsom stor skrift, enkelt språk,

blindskrift, elektronisk kommunikation som kan använ­

das med anpassad teknik eller ljudinspelningar.

⁽¹⁵⁾ Denna

förordning

bör

inte

begränsa

transportörernas

rätt

att begära kompensation från någon, däribland tredje

man, i enlighet med tillämplig nationell lag.

(16)

Passagerarnas

olägenhet

på

grund

av

att

resan

ställs

in

eller försenas väsentligt bör begränsas. Passagerare som

reser från terminaler bör därför bli omhändertagna på

lämpligt sätt och informeras på ett sätt som är tillgängligt

för alla passagerare. Passagerare bör också ges möjlighet

att avboka resan och få biljettkostnaden återbetald eller

fortsätta sin resa eller bli ombokade på tillfredsställande

villkor. Om transportörer underlåter att ge passagerare

nödvändig assistans bör passagerarna ha rätt till ekono­

misk ersättning.

(17)

Transportörer bör, med medverkan av intressenter,

branschorganisationer och sammanslutningar för kunder,

passagerare, personer med funktionshinder och personer

med nedsatt rörlighet, samarbeta för att anta bestämmel­

ser på nationell eller europeisk nivå. Sådana bestämmel­

ser bör syfta till att förbättra informationen, omsorgen

om och assistansen till passagerarna när deras resa av­

bryts, särskilt vid stora förseningar eller inställda turer,

och speciellt uppmärksamma passagerare med särskilda

behov till följd av funktionshinder, nedsatt rörlighet,

sjukdom, hög ålder och graviditet och inbegripa deras

ledsagare samt passagerare som reser med små barn.

Nationella tillsynsorgan bör informeras om dessa bestäm­

melser.

^SV

L 55/2

Europeiska unionens officiella tidning

28.2.2011

( ¹ ) EUT L 226, 10.9.2003, s. 4.

(18)

Denna

förordning

bör

inte

påverka

passagerares

rättighe­

ter enligt rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni

1990 om paketresor, semesterpaket och andra paket­

arrangemang (

1

). Denna förordning bör inte tillämpas i

fall då en paketresa ställs in av andra orsaker än att

busstransporttjänsten ställs in.

⁽¹⁹⁾ Passagerarna

bör

få

fullständig

information

om

sina

rät­

tigheter enligt denna förordning så att de faktiskt kan

utöva dessa rättigheter.

(20)

Passagerarna

bör

kunna

utöva

sina

rättigheter

med

hjälp

av lämpliga klagomålsförfaranden som inrättats av trans­

portörerna eller, i förekommande fall, genom att lämna

klagomål till det eller de organ som medlemsstaten i

fråga har utsett för detta ändamål.

⁽²¹⁾ Medlemsstaterna

bör

se

till

att

denna

förordning

följs

och

utse ett eller flera behöriga organ för tillsyn och kontroll

av efterlevnaden. Detta påverkar inte passagerares rätt att

få sin sak prövad i domstol i enlighet med nationell lag.

(22)

Med

beaktande

av

de

förfaranden

som

medlemsstater

har

inrättat för inlämnande av klagomål bör ett klagomål

som gäller assistans företrädesvis riktas till det eller de

organ som har utsetts för att se till att denna förordning

efterlevs i den medlemsstat där platsen för påstigning

eller avstigning är belägen.

⁽²³⁾ Medlemsstaterna

bör

främja

utnyttjande

av

kollektivtrafik

samt användning av samordnad information och sam­

ordnade biljetter för att optimera utnyttjande av och

kompatibilitet mellan olika transportslag och operatörer.

(24)

Medlemsstaterna

bör

fastställa

sanktioner

vid

överträdel­

ser av bestämmelserna i denna förordning och se till att

sanktionerna tillämpas. Dessa sanktioner bör vara effek­

tiva, proportionella och avskräckande.

⁽²⁵⁾ Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säker­

ställa en likvärdig nivå för skydd och assistans för pas­

sagerare vid busstransporter i alla medlemsstater, inte i

tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna

och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och

verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unio­

nen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i

artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet

med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna

förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att

uppnå detta mål.

(26)

Denna

förordning

bör

inte

påverka

tillämpningen

av

Eu­

ropaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter (

2

).

⁽²⁷⁾ Genomförandet

av

denna

förordning

bör

grundas

på

Eu­

ropaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete

mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar

för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om

konsumentskyddssamarbete) (

3

). Den förordningen bör

därför ändras i enlighet med detta.

(28)

Denna förordning står i överensstämmelse med de

grundläggande rättigheter och principer som erkänns sär­

skilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande

rättigheterna, vilken det hänvisas till i artikel 6 i fördraget

om Europeiska unionen, och beaktar även rådets direktiv

2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av

principen om likabehandling av personer oavsett deras

ras eller etniska ursprung

(

4

) och rådets direktiv

2004/113/EG av den 13 december 2004 om genom­

förande av principen om likabehandling av kvinnor och

män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av

varor och tjänster (

5

).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs regler för busstransporter på föl­

jande områden:

a) Icke-diskriminering mellan passagerare när det gäller de

transportvillkor som transportörerna erbjuder.

b) Passagerares rättigheter i händelse av olyckor som inträffar

till följd av användning av bussen och som leder till dödsfall

eller personskada eller till förlust av eller skada på bagage.

c) Icke-diskriminering av och obligatorisk assistans till personer

med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet.

d) Passagerares rättigheter vid inställda resor eller förseningar.

e) Minsta information som ska lämnas till passagerarna.

f) Hantering av klagomål.

g) Allmänna regler om kontroll av efterlevnaden.

^SV

28.2.2011 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

55/3

( ¹ ) EGT L 158, 23.6.1990, s. 59.

( ² ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

( ³ ) EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.

( ⁴ ) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

( ⁵ ) EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Denna

förordning

ska

tillämpas

på

passagerare

som

reser

med linjetrafik för icke specificerade passagerarkategorier när

passagerarens påstigningsplats eller avstigningsplats är belägen

inom en medlemsstats territorium och när transportsträckan

enligt tidtabell är 250 km eller längre.

2. När

det

gäller

de

transporttjänster

som

avses

i

punkt

1

men där transportsträckan enligt tidtabell understiger 250 km

ska artiklarna 4.2, 9, 10.1, 16.1 b, 16.2, 17.1, 17.2 och 24–28

tillämpas.

3. Dessutom

ska

denna

förordning,

med

undantag

för

artik­

larna 9–16 och 17.3 och kapitlen IV, V och VI, tillämpas på

passagerare som reser med tillfällig trafik om passagerarens

första påstigningsplats eller slutliga avstigningsplats ligger

inom en medlemsstats territorium.

4. Med undantag för artiklarna 4.2, 9, 10.1, 16.1 b, 16.2,

17.1, 17.2 och 24–28 får medlemsstaterna på tydliga och icke-

diskriminerande grunder undanta inrikes linjetrafik från tillämp­

ningen av denna förordning. Sådana undantag får beviljas från

och med den dag då denna förordning börjar tillämpas under

en tid av högst fyra år, och får förnyas en gång.

5. Under

en

tid

av

högst

fyra

år

från

och

med

den

dag

då

denna förordning börjar tillämpas får medlemsstaterna på klara,

tydliga och icke-diskriminerande grunder undanta viss linjetrafik

från tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning av det

skälet att en betydande del av denna linjetrafik, inbegripet minst

ett uppehåll enligt tidtabell, tillhandahålls utanför unionen. Så­

dana undantag får förnyas en gång.

6. Medlemsstaterna

ska

underrätta

kommissionen

om

undan­

tag för olika typer av trafik som beviljas i enlighet med punk­

terna 4 och 5. Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder om

ett sådant undantag inte anses förenligt med bestämmelserna i

denna artikel. Senast den 2 mars 2018 ska kommissionen före­

lägga Europaparlamentet och rådet en rapport om de undantag

som beviljats enligt punkterna 4 och 5.

7. Ingenting i denna förordning ska anses stå i konflikt med

eller införa ytterligare krav utöver befintlig lagstiftning om tek­

niska krav på bussar eller infrastruktur eller utrustning vid buss­

hållplatser och terminaler.

8. Denna

förordning

ska

inte

påverka

passagerares

rättigheter

enligt direktiv 90/314/EEG och ska inte tillämpas i fall då en

paketresa som avses i det direktivet ställs in av andra skäl än

inställd linjetrafik.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a) linjetrafik: persontransport med buss vid regelbundna tider

längs bestämda färdvägar, varvid passagerarna får stiga på

och av vid i förväg bestämda hållplatser,

b) tillfällig

trafik: trafik som inte utgör linjetrafik, och som

huvudsakligen kännetecknas av transport med buss av pas­

sagerargrupper som har bildats på initiativ av kunden eller

transportören,

c) transportavtal: ett avtal om transport mellan en transportör

och en passagerare om tillhandahållande av en eller flera

transporter med linjetrafik eller tillfällig trafik,

d) biljett: en giltig färdhandling eller annat bevis på transport­

avtal,

e) transportör: en fysisk eller juridisk person, som inte är en

researrangör, en resebyrå eller en biljettutfärdare, som er­

bjuder allmänheten transport medelst linjetrafik eller till­

fällig trafik,

f) utförande

transportör: en annan fysisk eller juridisk person

än transportören vilken faktiskt utför hela eller en del av

transporten,

g) biljettutfärdare: varje mellanhand som ingår transportavtal

för en transportörs räkning,

h) resebyrå: varje mellanhand som agerar för en passagerares

räkning vid ingående av transportavtal,

i) researrangör: en annan arrangör eller återförsäljare än trans­

portören, i den mening som avses i artikel 2.2 och 2.3 i

direktiv 90/314/EEG,

j) person med funktionshinder eller person med nedsatt rörlighet: en

person vars rörlighet är nedsatt vid användning av trans­

porter på grund av någon form av fysiskt funktionshinder

(sensoriskt eller motoriskt, bestående eller tillfälligt), psy­

kiskt funktionshinder eller psykisk funktionsnedsättning

eller på grund av annat funktionshinder eller ålder och

vars situation kräver lämplig uppmärksamhet och anpass­

ning till denna persons särskilda behov av de tjänster som

är tillgängliga för alla passagerare,

^SV

L 55/4

Europeiska unionens officiella tidning

28.2.2011

k) villkor

för

tillgänglighet: relevanta normer och riktlinjer för

samt relevant information om tillgängligheten till bussar

och/eller till utsedda terminaler, inbegripet deras installa­

tioner för personer med funktionshinder eller nedsatt rör­

lighet,

l) bokning: en bokning av en plats på en buss i linjetrafik som

avser en specifik avgång,

m) terminal: en bemannad terminal där en buss i linjetrafik

enligt tidtabellen för en angiven färdväg ska stanna för

på- och avstigning av passagerare och som är utrustad

med inrättningar som incheckningsdisk, väntsal eller bil­

jettkontor,

n) busshållplats: en plats som inte är en terminal och där en

buss i linjetrafik enligt tidtabellen för den angivna färdvä­

gen ska stanna för på- och avstigning av passagerare,

o) terminaloperatör: en organisatorisk enhet i en medlemsstat

som ansvarar för administrationen och skötseln av en ut­

sedd terminal,

p) inställd

resa: en resa i linjetrafik som inte genomförts trots

att den i förväg angivits i tidtabellen,

q) försening: skillnaden mellan den tidtabellsenliga avgångs­

tiden för en buss i linjetrafik och den verkliga avgångs­

tiden.

Artikel 4

Biljetter och icke-diskriminerande avtalsvillkor

1. Transportörer

ska

utfärda

en

biljett

till

passageraren,

så­

vida inte andra handlingar ger rätt till transport. En biljett får

utfärdas i elektroniskt format.

2. Utan

att

det

påverkar

subventionerade

taxor

ska

de

avtals­

villkor och taxor som tillämpas av transportörer erbjudas all­

mänheten utan någon direkt eller indirekt diskriminering på

grundval av den slutlige kundens nationalitet eller etablering­

sorten för transportörerna, eller biljettutfärdare inom unionen.

Artikel 5

Andra utförande parter

1. Transportörer,

resebyråer,

researrangörer

eller

terminal­

operatörer som anförtrott en utförande transportör, en biljett­

utfärdare eller någon annan person att fullgöra de skyldigheter

som anges i denna förordning ska ändå vara ansvariga för den

utförande partens handlande eller underlåtenhet.

2. Dessutom

ska

den

part

som

transportören,

resebyrån,

re­

searrangören eller terminaloperatören har anförtrott att fullgöra

en skyldighet även omfattas av bestämmelserna i denna förord­

ning med avseende på den skyldighet som anförtrotts.

Artikel 6

Ansvarsbegränsning

1. Skyldigheter

gentemot

passagerare

enligt

denna

förordning

får inte begränsas eller åsidosättas, i synnerhet inte genom un­

dantag eller begränsande restriktioner i transportavtalet.

2. Transportörerna

får

erbjuda

avtalsvillkor

som

är

gynnsam­

mare för passagerarna än de villkor som fastställs i denna för­

ordning.

KAPITEL II

ERSÄTTNING OCH ASSISTANS I HÄNDELSE AV OLYCKOR

Artikel 7

Dödsfall eller personskada som drabbar passagerare samt

förlorat eller skadat resgods

1. Passagerare

ska,

i

enlighet

med

tillämplig

nationell

lag,

ha

rätt till ersättning vid dödsfall, inbegripet skäliga begravnings­

kostnader, eller vid personskada och för resgods som förlorats

eller skadats på grund av olyckor som inträffar till följd av

användning av bussen. I händelse av en passagerares död ska

denna rätt åtminstone gälla för de personer mot vilka passage­

raren var, eller skulle ha blivit, underhållsskyldig.

2. Ersättningsbeloppet

ska

beräknas

i

enlighet

med

tillämplig

nationell lag. Eventuella i nationell lag föreskrivna maximibe­

lopp för ersättning vid dödsfall och personskada eller förlorat

eller skadat bagage ska i varje enskilt fall inte understiga

a) 220 000 EUR per passagerare,

b) 1 200 EUR per kolli. I händelse av skada på rullstolar, annan

rörlighetsutrustning eller hjälpmedel ska ersättningsbeloppet

alltid uppgå till kostnaden för att ersätta eller reparera den

förlorade eller skadade utrustningen.

Artikel 8

Passagerares omedelbara praktiska behov

I händelse av en olycka som inträffar till följd av användning av

bussen ska transportören tillhandahålla rimlig och proportionell

assistans med avseende på passagerarnas omedelbara praktiska

behov efter olyckan. Sådan assistans ska vid behov innefatta

inkvartering, mat, kläder, transport och tillhandahållande av

första hjälpen. Tillhandahållande av assistans ska inte innebära

ett erkännande av skadeståndsansvar.

Transportören får, för varje passagerare, begränsa den totala

kostnaden för inkvartering till 80 EUR per natt och inkvarte­

ringens längd till maximalt två nätter.

^SV

28.2.2011 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

55/5

KAPITEL III

RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSHINDER

OCH PERSONER MED NEDSATT RÖRLIGHET

Artikel 9

Rätt till transport

1. Transportörer,

resebyråer

och

researrangörer

får

inte

vägra

att godkänna en bokning från, vägra att utfärda eller på annat

sätt tillhandahålla en biljett till, eller vägra att släppa ombord en

person med hänvisning till funktionshinder eller nedsatt rörlig­

het.

2. Bokningar

och

biljetter

ska

utan

extra

kostnad

erbjudas

personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlig­

het.

Artikel 10

Undantag och särskilda villkor

1. Utan

hinder

av

artikel

9.1

får

transportörer,

resebyråer

eller researrangörer vägra att godkänna en bokning från, vägra

att utfärda eller på annat sätt tillhandahålla en biljett till, eller

vägra att släppa ombord en person med hänvisning till funk­

tionshinder eller nedsatt rörlighet

a) för att uppfylla tillämpliga säkerhetskrav som fastställts i

internationell rätt, unionsrätt eller nationell rätt eller för att

uppfylla säkerhetskrav som fastställts av behöriga myndighe­

ter,

b) i de fall då utformningen av fordonet eller infrastrukturen,

inbegripet busshållplatser och terminaler, fysiskt omöjliggör

påstigning, avstigning eller transport av personen med funk­

tionshinder eller nedsatt rörlighet på ett säkert och för drif­

ten lämpligt sätt.

2. Om en vägran att godkänna en bokning eller att utfärda

eller att på annat sätt tillhandahålla en biljett grundas på de skäl

som anges i punkt 1, ska transportörer, resebyråer och rese­

arrangörer informera den berörda personen om alla eventuella

godtagbara alternativa transporter som transportören utför.

3. Om

en

person

med

funktionshinder

eller

nedsatt

rörlighet

som har en bokning eller en biljett och som uppfyllt kraven i

artikel 14.1 a ändå, på grund av sitt funktionshinder eller sin

nedsatta rörlighet, nekas påstigning, ska denne och eventuella

ledsagare i enlighet med punkt 4 i den här artikeln ges möjlig­

het att välja mellan

a) rätt till ersättning och, i förekommande fall, en kostnadsfri

returresa till första avreseplatsen enligt transportavtalet så

snart som möjligt och

b) med undantag för de fall då det inte är praktiskt möjligt,

fortsatt resa eller ombokning till rimlig alternativ transport

till den bestämmelseort som anges i transportavtalet.

Rätten till återbetalning av de pengar som betalats för biljetten

ska inte påverkas av underlåtenhet att lämna meddelande i

enlighet med artikel 14.1 a.

4. Om

en

transportör,

resebyrå

eller

researrangör

vägrar

att

godkänna en bokning från, utfärda eller på annat sätt tillhan­

dahålla en biljett till, eller släppa ombord en person på grund av

funktionshinder eller nedsatt rörlighet i enlighet med de skäl

som anges i punkt 1, får den personen begära att få ledsagas

av en annan person som han eller hon väljer själv, som kan ge

den assistans som personen med funktionshinder eller nedsatt

rörlighet kräver, så att de skäl som anges i punkt 1 inte längre

är tillämpliga.

En sådan ledsagare ska transporteras utan kostnad och, när det

är praktiskt möjligt, ges en plats bredvid personen med funk­

tionshinder eller nedsatt rörlighet.

5. I

de

fall

då

transportörer,

resebyråer

eller

researrangörer

tillämpar bestämmelserna i punkt 1, ska de omedelbart infor­

mera personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet om

anledningen till detta och, på begäran, skriftligen informera

personen i fråga inom fem arbetsdagar efter begäran.

Artikel 11

Tillgänglighet och information

1. I

samarbete

med

organisationer

som

företräder

personer

med funktionshinder eller personer med nedsatt rörlighet ska

transportörer och terminaloperatörer, eventuellt genom sina or­

ganisationer, ha eller fastställa icke-diskriminerande villkor för

tillgänglighet med avseende på transport av personer med funk­

tionshinder och personer med nedsatt rörlighet.

2. De villkor för tillgänglighet som anges i punkt 1, inbegri­

pet texten till internationell rätt, unionsrätt eller nationell rätt i

vilken säkerhetskraven fastställts, som ligger till grund för dessa

icke-diskriminerande villkor för tillgänglighet, ska tillhandahållas

allmänheten av transportörer och terminaloperatörer fysiskt el­

ler på Internet, på begäran i tillgänglig form, på samma språk

som det på vilket information i allmänhet görs tillgänglig för

alla passagerare. När denna information tillhandahålls ska sär­

skild vikt läggas vid behoven hos personer med funktionshinder

eller nedsatt rörlighet.

3. Researrangörer

ska

tillhandahålla

de

villkor

för

tillgänglig­

het som anges i punkt 1 och som tillämpas på resor som ingår i

paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang som de

organiserar, säljer eller erbjuder till försäljning.

4. Den

information

om

villkor

för

tillgänglighet

som

avses

i

punkterna 2 och 3 ska på passagerarens begäran delas ut i

fysisk form.

^SV

L 55/6

Europeiska unionens officiella tidning

28.2.2011

5. Transportörer,

resebyråer

och

researrangörer

ska

se

till

att

all relevant allmän information om resan och transportvillkoren

finns att tillgå i en form som lämpar sig och är tillgänglig för

personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, inbegripet,

i förekommande fall, vid bokning och information på Internet.

Informationen ska på passagerarens begäran delas ut i fysisk

form.

Artikel 12

Utseende av terminaler

Medlemsstaterna ska utse bussterminaler där assistans för per­

soner med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet

ska tillhandahållas. Medlemsstaterna ska underrätta kommissio­

nen om detta. Kommissionen ska tillhandahålla en förteckning

över de utsedda bussterminalerna på Internet.

Artikel 13

Rätt till assistans på utsedda terminaler och ombord på

bussar

1. Med förbehåll för de villkor för tillgänglighet som anges i

artikel 11.1 ska transportörer och terminaloperatörer, inom sina

respektive behörighetsområden, på terminaler som utsetts av

medlemsstater, utan kostnad tillhandahålla personer med funk­

tionshinder och personer med nedsatt rörlighet åtminstone den

assistans som anges i bilaga I del a.

2. Med förbehåll för de villkor för tillgänglighet som anges i

artikel 11.1 ska transportörer ombord på bussar utan kostnad

tillhandahålla personer med funktionshinder och personer med

nedsatt rörlighet åtminstone den assistans som anges i bilaga I

del b.

Artikel 14

Villkor för assistans

1. Transportörer

och

terminaloperatörer

ska

samarbeta

för

att tillhandahålla personer med funktionshinder och personer

med nedsatt rörlighet assistans på villkor att

a) personens behov av sådan assistans meddelas transportörer,

terminaloperatörer, resebyråer eller researrangörer senast 36

timmar innan assistansen behövs, och

b) personerna i fråga infinner sig på angiven plats

i) vid den tidpunkt som i förväg angivits av transportören,

dock inte mer än 60 minuter före angiven avgångstid,

såvitt inte transportören och passageraren har kommit

överens om en kortare tidsperiod, eller

ii) om ingen tidpunkt har angivits, senast 30 minuter före

angiven avgångstid.

2. Utöver

punkt

1

ska

personer

med

funktionshinder

eller

nedsatt rörlighet vid tidpunkten för bokningen eller förhands­

köpet av biljetten meddela transportören, resebyrån eller rese­

arrangören om sina särskilda sittplatsbehov, förutsatt att detta

behov är känt vid den tidpunkten.

3. Transportörer,

terminaloperatörer,

resebyråer

och

rese­

arrangörer ska vidta alla åtgärder som krävs för att underlätta

mottagandet av meddelanden om behovet av assistans från per­

soner med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Denna skyl­

dighet ska gälla vid alla utsedda terminaler och deras försälj­

ningsställen, även vid telefon- och Internetförsäljning.

4. Om

inget

meddelande

i

enlighet

med

punkterna

1

a

och

2

lämnas ska transportörer, terminaloperatörer, resebyråer och

researrangörer så långt det kan anses vara rimligt se till att

personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet får den

assistans som krävs för att han eller hon ska kunna stiga på

en avgående buss, byta till en anslutande buss eller stiga av en

ankommande buss under en resa för vilken han eller hon köpt

biljett.

5. Terminaloperatören

ska

anvisa

en

plats

i

eller

utanför

ter­

minalen där personer med funktionshinder eller nedsatt rörlig­

het kan meddela sin ankomst och begära assistans. Platsen ska

vara tydligt skyltad och vid denna ska finnas grundläggande

information om terminalen och den assistans som tillhanda­

hålls, i en form som är tillgänglig för personen i fråga.

Artikel 15

Vidarebefordran av information till en tredje part

Om resebyråer eller researrangörer meddelas enligt artikel 14.1

a ska de, under sin normala kontorstid, snarast möjligt vidarebe­

fordra informationen till transportören eller terminaloperatören.

Artikel 16

Utbildning

1. Transportörer

och,

vid

behov,

terminaloperatörer

ska

in­

föra förfaranden för utbildning om funktionshinder, inbegripet

instruktioner, och se till att

a) deras personal, med undantag av förare, inbegripet personer

som anställts av någon annan utförande part, som ger direkt

assistans till personer med funktionshinder och personer

med nedsatt rörlighet, utbildas eller instrueras enligt bilaga

II del a och del b, och

b) deras personal, inbegripet förare, som direkt har att göra

med den resande allmänheten eller frågor som rör den re­

sande allmänheten, utbildas eller instrueras enligt beskriv­

ningen i bilaga II del a.

2. En

medlemsstat

får,

för

en

längsta

tidsperiod

på

fem

år

från och med den 1 mars 2013, bevilja undantag från tillämp­

ningen av punkt 1 b med avseende på utbildning av förare.

^SV

28.2.2011 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

55/7

Artikel 17

Ersättning avseende rullstolar och annan

rörlighetsutrustning

1. Transportörer

och

terminaloperatörer

ansvarar

för

förlust

av och skada på rullstolar, annan rörlighetsutrustning eller

hjälpmedel. Förlusten eller skadan ska ersättas av den transpor­

tör eller terminaloperatör som ansvarar för förlusten eller ska­

dan.

2. Den ersättning som avses i punkt 1 ska motsvara kost­

naden för att ersätta eller reparera den utrustning eller de hjälp­

medel som förlorats eller skadats.

3. Vid

behov

ska

alla

ansträngningar

göras

för

att

snabbt

få

fram tillfällig ersättningsutrustning eller tillfälliga ersättnings­

hjälpmedel. Rullstolar, annan rörlighetsutrustning eller hjälpme­

del ska om möjligt ha liknande tekniska och funktionsmässiga

egenskaper som de som förlorats eller skadats.

Artikel 18

Undantag

1. Medlemsstater

får,

utan

att

det

påverkar

tillämpningen

av

artikel 2.2, i fråga om inrikes linjetrafik bevilja undantag från

tillämpningen av alla eller vissa av bestämmelserna i detta ka­

pitel, under förutsättning att de säkerställer att nivån på skyddet

för personer med funktionshinder och personer med nedsatt

rörlighet enligt tillämpliga nationella bestämmelser åtminstone

är likvärdig med nivån på skyddet enligt denna förordning.

2. Medlemsstaterna

ska

underrätta

kommissionen

om

de

un­

dantag som beviljas enligt punkt 1. Kommissionen ska vidta

lämpliga åtgärder om ett sådant undantag inte anses förenligt

med bestämmelserna i denna artikel. Senast den 2 mars 2018

ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en

rapport om undantag som beviljats enligt punkt 1.

KAPITEL IV

PASSAGERARES RÄTTIGHETER VID INSTÄLLD RESA ELLER

FÖRSENING

Artikel 19

Fortsatt resa, ombokning och återbetalning

1. Om

en

transportör

på

skäliga

grunder

kan

anta

att

linje­

trafiken vid avgången från en terminal kommer att ställas in

eller försenas med mer än 120 minuter, eller vid överbokning,

ska passagerare omedelbart få välja mellan

a) fortsatt resa eller ombokning, utan extra kostnad, till en resa

med jämförbara villkor enligt transportavtalet till slutdestina­

tionen så snart som möjligt,

b) återbetalning motsvarande biljettpriset och, i förekommande

fall, en kostnadsfri returresa med buss till den första avre­

seplatsen enligt transportavtalet så snart som möjligt.

2. Om

transportören

underlåter

att

erbjuda

passageraren

det

val som avses i punkt 1, ska passageraren ha rätt till ersättning

som uppgår till 50 % av biljettpriset, utöver den återbetalning

som avses i punkt 1 b. Detta belopp ska betalas av transportö­

ren inom en månad från det att begäran om ersättning läm­

nades in.

3. Om

bussen

under

resan

blir

köroduglig

ska

transportören

antingen tillhandahålla fortsatt resa med ett annat fordon från

den plats där det körodugliga fordonet befinner sig, eller trans­

port från den plats där det körodugliga fordonet befinner sig till

en lämplig väntplats eller terminal, varifrån resan kan fortsätta.

4. Om

linjetrafiken

vid

avgången

från

en

busshållplats

ställs

in eller försenas med mer än 120 minuter, ska passagerare ha

rätt till sådan fortsatt resa eller ombokning eller återbetalning

motsvarande biljettpriset från transportören, såsom avses i

punkt 1.

5. Ersättning

enligt

punkterna

1

b

och

4

ska

betalas

ut

inom

14 dagar efter det att erbjudandet gjorts eller en begäran tagits

emot. Utbetalningen ska täcka biljettens hela inköpspris, för den

eller de delar av resan som inte har genomförts och för den eller

de delar som redan har genomförts om resan inte längre tjänar

något syfte i förhållande till passagerarens ursprungliga resplan.

I fråga om periodkort eller abonnemang ska betalningen mot­

svara dess proportionella andel av hela kostnaden för period­

kortet eller abonnemanget. Återbetalningen ska göras i pengar,

såvida inte passageraren godtar någon annan form av återbetal­

ning.

Artikel 20

Information

1. Vid

inställda

eller

försenade

avgångar

i

linjetrafiken

ska

transportören eller, i förekommande fall, terminaloperatören

underrätta de passagerare som reser från en terminal om situa­

tionen så snart som möjligt, dock senast 30 minuter efter den i

tidtabellen angivna avgångstiden, och om den beräknade av­

gångstiden så snart som denna information finns tillgänglig.

2. Om

passagerare

missar

en

enligt

tidtabellen

anslutande

transport på grund av en inställd eller försenad avgång, ska

transportören och, i förekommande fall, terminaloperatören

göra rimliga ansträngningar för att underrätta berörda passage­

rare om alternativa anslutningar.

3. Transportören

eller,

i

förekommande

fall,

terminalopera­

tören ska se till att personer med funktionshinder och personer

med nedsatt rörlighet får den information som krävs enligt

punkterna 1 och 2 i tillgänglig form.

^SV

L 55/8

Europeiska unionens officiella tidning

28.2.2011

4. När

det

är

genomförbart

ska

den

information

som

krävs

enligt punkterna 1 och 2 tillhandahållas alla passagerare på

elektronisk väg, inbegripet de passagerare som reser från buss­

hållplatser, inom den tidsgräns som föreskrivs i punkt 1, om

passageraren har begärt detta och har tillhandahållit transportö­

ren de nödvändiga kontaktuppgifterna.

Artikel 21

Assistans vid inställda eller försenade avgångar

I fråga om resor som enligt tidtabellen överstiger tre timmar ska

transportören vid en inställd eller mer än 90 minuter försenad

avgång från en terminal kostnadsfritt erbjuda passageraren

a) snacks, måltider eller förfriskningar i skälig proportion till

väntetiden eller förseningen, förutsatt att sådana finns att

tillgå ombord på bussen eller i terminalen eller rimligen

kan anskaffas,

b) hotellrum eller annan inkvartering samt assistans med att

anordna transport mellan terminalen och inkvarteringen,

om det krävs en eller flera övernattningar. Transportören

får, för varje passagerare, begränsa den totala kostnaden

för inkvartering till 80 EUR per natt och inkvarteringens

längd till maximalt två nätter, exklusive transport mellan

terminalen och inkvarteringen.

Vid tillämpning av denna artikel ska transportören särskilt upp­

märksamma behoven hos personer med funktionshinder eller

nedsatt rörlighet och deras eventuella ledsagare.

Artikel 22

Ytterligare anspråk

Ingenting i detta kapitel ska hindra passagerare från att begära

skadestånd i enlighet med nationell lagstiftning vid nationella

domstolar för skador med anledning av inställd eller försenad

linjetrafik.

Artikel 23

Undantag

1. Artiklarna 19 och 21 ska inte tillämpas på passagerare

med öppna biljetter så länge avgångstiden inte har specificerats,

med undantag för passagerare som har ett abonnemang eller

periodkort.

2. Artikel

21

b

ska

inte

tillämpas

när

transportören

bevisar

att den inställda eller försenade avgången förorsakas av svåra

väderleksförhållanden eller större naturkatastrofer som äventyrar

säkra busstransporter.

KAPITEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM INFORMATION OCH

KLAGOMÅL

Artikel 24

Rätt till reseinformation

Transportörer och terminaloperatörer ska inom sina respektive

behörighetsområden ge passagerarna adekvat information under

hela resan. Om det är möjligt ska informationen på begäran

lämnas i en form som är tillgänglig för alla.

Artikel 25

Information om passagerarnas rättigheter

1. Transportörer

och

terminaloperatörer

ska

inom

sina

re­

spektive behörighetsområden se till att passagerarna senast vid

avgång ges lämplig och begriplig information om sina rättighe­

ter enligt denna förordning. Denna information ska lämnas i

terminalerna och, i förekommande fall, på Internet. På begäran

av en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska

informationen när så är möjligt lämnas i en form som är till­

gänglig för honom eller henne. Informationen ska innehålla

kontaktuppgifter för tillsynsorganet eller -organen som med­

lemsstaten utsett i enlighet med artikel 28.1.

2. För

att

uppfylla

det

informationskrav

som

avses

i

punkt

1

får transportörer och terminaloperatörer använda den samman­

fattning av bestämmelserna i denna förordning som kommis­

sionen utarbetat på Europeiska unionens institutioners samtliga

officiella språk och som ställts till deras förfogande.

Artikel 26

Klagomål

Transportörerna ska inrätta eller ha infört en mekanism för

hantering av klagomål avseende de rättigheter och skyldigheter

som avses i denna förordning.

Artikel 27

Inlämnande av klagomål

Utan att det påverkar rätten att framställa krav på ersättning i

enlighet med artikel 7 ska en passagerare som omfattas av

denna förordning och som vill lämna in ett klagomål till trans­

portören göra detta inom tre månader från den dag då linje­

trafiktjänsten utfördes eller när den borde ha utförts. Inom en

månad efter det att klagomålet har mottagits ska transportören

underrätta passageraren om huruvida hans eller hennes klago­

mål har accepterats, avslagits eller fortfarande behandlas. Tiden

för att lämna det slutliga svaret får inte överstiga tre månader

från mottagandet av klagomålet.

KAPITEL VI

EFTERLEVNAD OCH NATIONELLA TILLSYNSORGAN

Artikel 28

Nationella tillsynsorgan

1. Varje medlemsstat ska utse ett eller flera nya eller befint­

liga organ med ansvar för att denna förordning efterlevs när det

gäller linjetrafik från platser inom det egna territoriet och linje­

trafik från ett tredjeland till sådana platser. Varje organ ska vidta

de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att denna

förordning efterlevs.

^SV

28.2.2011 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

55/9

Varje organ ska, vad gäller organisation, beslut om finansiering,

rättslig struktur och beslutsfattande, vara oberoende av trans­

portörer, researrangörer och terminaloperatörer.

2. Medlemsstaterna

ska

underrätta

kommissionen

om

det

eller de organ som de har utsett enligt denna artikel.

3. Varje

passagerare

får

lämna

klagomål

i

enlighet

med

na­

tionell lagstiftning till ett behörigt organ som har utsetts enligt

punkt 1 eller till ett annat behörigt organ som en medlemsstat

har utsett, när det gäller en påstådd överträdelse av denna för­

ordning.

En medlemsstat får besluta att passageraren som en första åt­

gärd ska lämna ett klagomål till transportören, i vilket fall det

nationella tillsynsorganet eller ett annat behörigt organ som en

medlemsstat har utsett ska utgöra överklagandeinstans för de

klagomål som inte avgjorts enligt artikel 27.

Artikel 29

Rapport om kontroll av efterlevnad

Senast den 1 juni 2015 och därefter vartannat år ska de till­

synsorgan som har utsetts enligt artikel 28.1 offentliggöra en

rapport om sin verksamhet under de två föregående kalenderå­

ren, med bland annat en beskrivning av de åtgärder som vid­

tagits för att genomföra denna förordning och statistiska upp­

gifter om klagomål och sanktioner som tillämpats.

Artikel 30

Samarbete mellan tillsynsorgan

De nationella tillsynsorgan som avses i artikel 28.1 ska i till­

lämpliga fall utbyta information om sitt arbete och sina be­

slutsprinciper och sin beslutspraxis. Kommissionen ska stödja

dem i detta arbete.

Artikel 31

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler för sanktioner vid överträ­

delse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nöd­

vändiga åtgärder för att se till att de följs. De fastställda sank­

tionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler och åtgärder till kom­

missionen senast den 1 mars 2013 och utan dröjsmål anmäla

varje senare ändring av dem.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 32

Rapport

Senast den 2 mars 2016 ska kommissionen lämna en rapport

till Europaparlamentet och rådet om hur förordningen tillämpas

och om dess verkan. Denna rapport ska vid behov åtföljas av

lagstiftningsförslag för mer detaljerat genomförande av bestäm­

melserna i denna förordning eller för ändring av förordningen.

Artikel 33

Ändring av förordning (EG) nr 2006/2004

I bilagan till förordning (EG) nr 2006/2004 ska följande punkt

läggas till:

”19. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr.

181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares

rättigheter vid busstransport (*).

___________

(*) EUT L 55, 28.2.2011, s. 1.”

Artikel 34

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 mars 2013.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 februari 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

MARTONYI J.

Ordförande

^SV

L 55/10

Europeiska unionens officiella tidning

28.2.2011

BILAGA I

ASSISTANS SOM SKA LÄMNAS TILL PERSONER MED FUNKTIONSHINDER OCH PERSONER MED

NEDSATT RÖRLIGHET

a) Assistans vid utsedda terminaler

Assistans och arrangemang som är nödvändiga för att möjliggöra för personer med funktionshinder och personer

med nedsatt rörlighet att

— anmäla sin ankomst till terminalen och begära assistans på angivna platser,

— förflytta sig från den angivna platsen till incheckning, väntsal och påstigningsområde,

— stiga på fordonet, med hjälp av hissar, rullstolar eller annan assistans som i förekommande fall kan behövas,

— lasta sitt bagage,

— hämta sitt bagage,

— stiga av fordonet,

— medföra en erkänd assistanshund ombord på bussen,

— förflytta sig till sin sittplats.

b) Assistans ombord

Assistans och arrangemang som är nödvändiga för att möjliggöra för personer med funktionshinder och personer

med nedsatt rörlighet att

— få väsentlig information om resan i tillgänglig form, under förutsättning att passageraren begär detta,

— stiga på och av fordonet vid uppehåll under resan, om annan personal än föraren finns ombord.

^SV

28.2.2011 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

55/11

BILAGA II

UTBILDNING OM FUNKTIONSHINDER

a) Utbildning om medvetenhet rörande funktionshinder

Utbildningen av personal som är i direkt kontakt med den resande allmänheten inbegriper följande:

— Medvetenhet om och lämpligt bemötande av passagerare med fysiska eller sensoriska hinder (hörsel och syn), dolda

svårigheter eller inlärningssvårigheter, inbegripet hur man skiljer mellan olika förmågor hos personer vars rörlighet

eller orienterings- eller kommunikationsförmåga kan vara nedsatt.

— De hinder som personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet stöter på, inbegripet attitydmäs­

siga, miljömässiga, fysiska och organisatoriska hinder.

— Erkända assistanshundar, inbegripet en assistanshunds roll och behov.

— Hantering av oförutsedda händelser.

— Kunskap om mänskligt beteende och metoder för kommunikation med döva personer och personer med nedsatt

hörsel, personer med nedsatt syn, personer med talsvårigheter och personer med inlärningssvårigheter.

— Hantering av rullstolar och andra rörlighetshjälpmedel på ett varsamt sätt för att undvika skador (för alla delar av

personalen med ansvar för bagagehantering om sådan förekommer).

b) Utbildning om assistans till personer med funktionshinder

Utbildning av personal som ger assistans till personer med nedsatt rörlighet inbegriper följande:

— Hur man hjälper rullstolsanvändare att flytta sig till och ur en rullstol.

— Hur man ger assistans till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet som reser med en erkänd assis­

tanshund, inbegripet en sådan hunds roll och behov.

— Tekniker för ledsagning av passagerare med nedsatt synförmåga och för hantering och transport av erkända

assistanshundar.

— Förståelse av de typer av utrustning som kan vara till hjälp för personer med funktionshinder och personer med

nedsatt rörlighet och kunskap om hur sådan utrustning hanteras.

— Användning av den utrustning för assistans vid påstigning och avstigning som ska användas och kunskap om de

lämpliga assistansförfaranden vid påstigning och avstigning som är avsedda att trygga säkerheten och värdigheten

för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet.

— Förståelse för behovet av tillförlitlig och professionell assistans. Även medvetenhet om att vissa passagerare med

funktionshinder eller nedsatt rörlighet kan uppleva känslor av sårbarhet under resan eftersom de är beroende av

den assistans som ges.

— Kunskaper om första hjälpen.

^SV

L 55/12

Europeiska unionens officiella tidning

28.2.2011

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1008/2008

av den 24 september 2008

om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kom-

mitténs yttrande (

1

),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (

2

),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (

3

), och

av följande skäl:

(1)

En rad väsentliga ändringar bör göras i rådets förordningar

(EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av

tillstånd för lufttrafikföretag (

4

), (EEG) nr 2408/92 av den

23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer

inom gemenskapen (

5

) och (EEG) nr 2409/92 av den 23 juli

1992 om biljettpriser och fraktpriser för lufttrafik (

6

). Av

tydlighetsskäl bör dessa förordningar omarbetas och

konsolideras till en enda förordning.

(2)

För att säkerställa en effektivare och enhetligare tillämpning

av gemenskapens lagstiftning för den inre luftfartsmarkna-

den krävs en rad justeringar av nuvarande regelverk.

(3)

Med tanke på det potentiella sambandet mellan ett

lufttrafikföretags finansiella ställning och säkerheten, bör

en strängare övervakning av lufttrafikföretagens finansiella

situation organiseras.

(4)

Med tanke på att lufttrafikföretag med verksamhetsbaser i

flera medlemsstater ökar i betydelse och med tanke på

behovet av att säkerställa effektiv övervakning av dessa

lufttrafikföretag, bör en och samma medlemsstat ha

ansvaret för tillsyn av drifttillstånd och operativ licens.

(5)

För att säkerställa enhetlig kontroll av att alla EG-luft-

trafikföretag uppfyller kraven i de operativa licenserna, bör

tillståndsmyndigheterna genomföra regelbundna utvärder-

ingar av lufttrafikföretagens finansiella situation. Därför bör

de sistnämnda tillhandahålla tillräckliga upplysningar om

sin finansiella situation, i synnerhet under de första två åren

av sin verksamhet eftersom denna period är särskilt kritisk

för ett lufttrafikföretags överlevnad på marknaden. För att

undvika en snedvridning av konkurrensen orsakad av att

reglerna tillämpas olika på nationell nivå är det nödvändigt

att stärka medlemsstaternas finansiella tillsyn av alla EG-

lufttrafikföretag.

(6)

För att minska risken för passagerarna bör EG-lufttrafik-

företag som inte uppfyller kraven för upprätthållande av en

giltig operativ licens inte tillåtas att fortsätta sin verksamhet.

I sådana fall bör den behöriga tillståndsmyndigheten

permanent eller tillfälligt återkalla den operativa licensen.

(7)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 785/2004 av den 21 april 2004 om försäkringskrav

för lufttrafikföretag och luftfartsoperatörer (

7

) bör ett

lufttrafikföretag ha försäkringar som täcker dess skade-

ståndsansvar i samband med olyckor avseende passagerare,

gods och tredje man. Lufttrafikföretagen bör också vara

skyldiga att ha försäkringar som täcker skadeståndsansvar i

samband med olyckor avseende post.

(8)

För att undvika överdriven användning av avtal om leasing

av luftfartyg som är registrerade i tredjeländer, särskilt

leasing med besättning (wet lease), bör detta medges endast

under extraordinära förhållanden, t.ex. om det råder brist

på erforderliga luftfartyg på gemenskapsmarknaden, och

tillstånden bör därvid vara strikt tidsbegränsade och

uppfylla säkerhetsnormer som är likvärdiga med säkerhets-

reglerna i gemenskapsrätten och nationell lagstiftning.

(9)

När det gäller anställda hos ett EG-lufttrafikföretag som

tillhandahåller luftfartstjänster från en operationell bas

utanför territoriet i den medlemsstat där EG-lufttrafikföre-

31.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 293/3

(¹) EUT C 175, 27.7.2007, s. 85.

(²) EUT C 305, 15.12.2007, s. 11.

(³) Europaparlamentets yttrande av den 11 juli 2007 (EUT C 175 E,

10.7.2008, s. 371), rådets gemensamma ståndpunkt av den 18 april

2008 (EUT C 129 E, 27.5.2008, s. 1) och Europaparlamentets

ståndpunkt av den 9 juli 2008 (ännu ej offentliggjord i EUT).

(⁴) EGT L 240, 24.8.1992, s. 1.

(⁵) EGT L 240, 24.8.1992, s. 8.

(⁶) EGT L 240, 24.8.1992, s. 15.

(⁷) EUT L 138, 30.4.2004, s. 1.

taget har sin huvudsakliga verksamhet, bör medlemssta-

terna se till att gemenskapens sociallagstiftning och

nationell sociallagstiftning tillämpas på ett korrekt sätt.

(10)

I syfte att förverkliga den inre luftfartsmarknaden bör man

upphäva de restriktioner som ännu tillämpas mellan

medlemsstaterna, t.ex. i fråga om överenskommelser om

gemensamma linjebeteckningar (code sharing) på flyglinjer

till tredjeländer eller i fråga om prissättning på flyglinjer till

tredjeländer med mellanlandning i en annan medlemsstat

(sjätte friheten).

(11)

För att ta hänsyn till de yttersta randområdenas särdrag och

särskilda begränsningar, särskilt deras avlägsna belägenhet,

ökaraktär och ringa storlek, och behovet av att på lämpligt

sätt förbinda dem med gemenskapens centrala områden,

kan en särskild ordning vara motiverad när det gäller

reglerna om giltighetstiden för avtal om allmän trafikplikt

på flyglinjer till sådana regioner.

(12)

De förhållanden under vilka allmän trafikplikt får införas

bör tydligt fastställas på ett otvetydigt sätt, samtidigt som

därmed sammanhörande anbudsförfaranden bör möjlig-

göra för ett tillräckligt antal konkurrerande lufttrafikföretag

att delta i förfarandena. Kommissionen bör kunna inhämta

all information som är nödvändig för att kunna bedöma de

ekonomiska motiven för allmän trafikplikt i enskilda fall.

(13)

Gällande regler för fördelning av trafik mellan flygplatser

som betjänar samma stad eller tätortsområde bör klargöras

och förenklas.

(14)

Medlemsstaterna bör kunna ha möjlighet att reagera på

plötsligt uppkomna problem förorsakade av oförutsebara

och oundvikliga omständigheter som gör det tekniskt eller

praktiskt mycket svårt att utöva lufttrafik.

(15)

Kunderna bör ha tillgång till samtliga passagerarpriser och

fraktpriser oavsett bosättningsort inom gemenskapen eller

nationalitet och oberoende av researrangörernas etable-

ringsort inom gemenskapen.

(16)

Kunderna bör kunna effektivt göra jämförelser av priserna

för lufttrafik hos olika flygbolag. Därför bör det slutliga

priset som kunden ska betala för lufttrafik med ursprung i

gemenskapen alltid anges inklusive alla skatter och avgifter.

EG-lufttrafikföretag uppmanas också att ange det slutliga

priset för sina luftfartstjänster från tredjeländer till

gemenskapen.

(17)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna

förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/

468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall

tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförande-

befogenheter (

1

).

(18)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen en

enhetligare tillämpning av gemenskapslagstiftningen med

avseende på den inre luftfartsmarknaden inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av

luftfartens internationella karaktär, och det därför bättre

kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta

åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i

fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i

samma artikel går denna förordning inte utöver vad som

är nödvändigt för att uppnå det målet.

(19)

Ministeruttalandet om Gibraltars flygplats, som man enades

om i Córdoba den 18 september 2006 under det första

ministermötet i forumet för dialog om Gibraltar, kommer

att ersätta den gemensamma förklaring om Gibraltars

flygplats som gjordes i London den 2 december 1987, och

full överensstämmelse med det uttalandet kommer att

betraktas som överensstämmelse med förklaringen från

1987.

(20)

Det är därför nödvändigt att upphäva förordningarna (EEG)

nr 2407/92, (EEG) nr 2408/92 och (EEG) nr 2409/92.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1. Genom denna förordning regleras utfärdandet av tillstånd

för EG-lufttrafikföretag, deras rätt att utöva lufttrafik inom

gemenskapen samt prissättningen av lufttrafik inom gemen-

skapen.

2. Tillämpningen av kapitel III i denna förordning på

flygplatsen i Gibraltar påverkar inte Konungariket Spaniens och

Förenade kungarikets rättsliga ställning med avseende på tvisten

om överhöghet över det territorium där flygplatsen är belägen.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.

operativ licens: ett tillstånd, utfärdat av den behöriga

tillståndsmyndigheten för ett företag, att tillhandahålla

den lufttrafik som anges i den operativa licensen,

L 293/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

31.10.2008

(¹) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

2.

behörig tillståndsmyndighet: en medlemsstats myndighet som

har rätt att bevilja eller avslå en ansökan om operativ licens,

eller att permanent eller tillfälligt återkalla en operativ

licens, i enlighet med kapitel II,

3.

företag: en fysisk eller juridisk person, oavsett om verksam-

heten bedrivs i vinstsyfte eller ej, eller ett officiellt organ,

oavsett om det har självständig status som juridisk person

eller ej,

4.

lufttrafik: en flygning eller en serie flygningar för befordran

av passagerare, gods och/eller post mot ersättning och/eller

hyra,

5.

flygning: en avgång från en angiven flygplats till en angiven

destinationsflygplats,

6.

lokal flygning: en flygning som inte innebär befordran av

passagerare, post och/eller frakt mellan olika flygplatser

eller andra godkända landningspunkter,

7.

flygplats: ett område i en medlemsstat som är särskilt

anpassat för lufttrafik,

8.

drifttillstånd (AOC): ett tillstånd, utfärdat i enlighet med

relevanta bestämmelser i gemenskapslagstiftningen eller

nationell lagstiftning, i tillämpliga fall, för ett företag, i vilket

intygas att företaget har de yrkesmässiga kunskaper och den

organisation som krävs för att på ett betryggande sätt sköta

den verksamhet som anges i tillståndet,

9.

effektiv kontroll: ett förhållande som bygger på rättigheter,

avtal eller annat, som var för sig eller tillsammans och med

hänsyn till faktiska och rättsliga förhållanden, ger möjlig-

heter att direkt eller indirekt utöva ett avgörande inflytande

på ett företag, särskilt genom

a)

rätten att använda alla eller delar av ett företags

tillgångar,

b)

rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande

på sammansättningen av företagets olika organ,

omröstningar eller beslut, eller som på annat sätt ger

ett avgörande inflytande på företagets verksamhet,

10. lufttrafikföretag: ett företag med en giltig operativ licens eller

motsvarande,

11. EG-lufttrafikföretag: ett lufttrafikföretag med giltig operativ

licens som utfärdats av en behörig tillståndsmyndighet i

enlighet med kapitel II,

12. verksamhetsplan: en detaljerad beskrivning av lufttrafikföre-

tagets planerade affärsverksamhet under den aktuella

perioden, särskilt med avseende på förväntad marknadsut-

veckling och planerade investeringar, samt de finansiella

och ekonomiska följderna av denna verksamhet,

13. lufttrafik inom gemenskapen: lufttrafik som utförs inom

gemenskapen,

14. trafikrättighet: rättighet att utöva lufttrafik mellan två

flygplatser inom gemenskapen,

15. seat only-försäljning: ett lufttrafikföretags, en av dess

godkända agenters eller en researrangörs försäljning av

platser direkt till allmänheten utan att några andra tjänster,

såsom logi, ingår,

16. regelbunden lufttrafik: en serie flygningar där varje flygning

uppfyller kriterierna

a)

att det på varje flygning finns platser och/eller

kapacitet att transportera gods och/eller post som

allmänheten kan köpa på individuell basis (antingen

direkt av lufttrafikföretaget eller av godkända agenter),

b)

den bedrivs så att den betjänar trafiken mellan samma

flygplatser, två eller flera, antingen

—

enligt en offentliggjord tidtabell, eller

—

med flygningar som är så regelbundna eller täta

att de utgör en tydlig och planmässig serie,

17. kapacitet: det antal platser eller den nyttolast som erbjuds

allmänheten i regelbunden luftfart under en given period,

18. passagerarpriser: de priser i euro eller i nationell valuta som

ska betalas till lufttrafikföretag eller dessas agenter, eller

andra biljettförsäljare, för befordran av passagerare i

lufttrafik samt de villkor som hänför sig till dessa priser,

inbegripet ersättning och villkor som erbjuds agenter och

andra mellanhänder,

19. fraktpriser: de priser i euro eller i nationell valuta som ska

betalas för fraktbefordran samt de villkor som hänför sig till

dessa priser, inbegripet ersättning och villkor som erbjuds

agenter och andra mellanhänder,

20. berörda medlemsstater: den eller de medlemsstater som

lufttrafiken bedrivs mellan eller inom,

31.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 293/5

21. involverade medlemsstater: den eller de berörda medlemsstater

och den eller de medlemsstater där de lufttrafikföretag som

bedriver lufttrafik har tillstånd,

22. tätortsområde: ett stadsområde som omfattar ett antal olika

städer som, till följd av befolkningstillväxt och expansion,

har växt ihop så att de bildar ett sammanhängande bebyggt

område,

23. driftredovisning: en detaljerad redogörelse för ett lufttrafik-

företags intäkter och kostnader under den aktuella

perioden, fördelad på lufttransportverksamhet och annan

verksamhet, och på materiella och immateriella poster,

24. avtal om leasing utan besättning (dry lease): ett avtal mellan

företag enligt vilket luftfartyget brukas i enlighet med

inhyrarens drifttillstånd,

25. avtal om leasing med besättning (wet lease): ett avtal mellan

lufttrafikföretag enligt vilket luftfartyget brukas i enlighet

med uthyrarens drifttillstånd,

26. huvudsaklig verksamhet: ett EG-lufttrafiksföretags huvudkon-

tor eller säte i den medlemsstat i vilken EG-lufttrafiksföre-

tagets huvudsakliga finansiella funktioner och operativa

ledning utövas, inbegripet styrning av fortsatt luftvärdighet.

KAPITEL II

OPERATIV LICENS

Artikel 3

Operativ licens

1. Inget företag som är etablerat i gemenskapen får mot

ersättning och/eller hyra utföra lufttransporter av passagerare,

post och/eller gods om det inte har beviljats den nödvändiga

operativa licensen.

Ett företag som uppfyller kraven i detta kapitel har rätt att få en

operativ licens utfärdad.

2. Den behöriga tillståndsmyndigheten får inte utfärda ope-

rativa licenser eller upprätthålla deras giltighet om inte kraven i

detta kapitel uppfylls.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av andra gällande

bestämmelser i gemenskapsrätten, nationell rätt eller inter-

nationell rätt ska följande kategorier av lufttrafik undantas från

kravet på innehav av giltiga operativa licenser:

a)

Lufttrafik som utförs med icke-motordrivna luftfartyg och/

eller ultralätta motordrivna luftfartyg.

b)

Lokala flygningar.

Artikel 4

Villkor för beviljande av operativa licenser

Den behöriga tillståndsmyndigheten i en medlemsstat ska bevilja

operativ licens för ett företag om följande villkor är uppfyllda:

a)

Företagets huvudsakliga verksamhet bedrivs i denna

medlemsstat.

b)

Företaget har ett drifttillstånd utfärdat av en nationell

myndighet i samma medlemsstat vars behöriga tillstånds-

myndighet har ansvaret för att utfärda, vägra eller tillfälligt

eller permanent återkalla EG-lufttrafikföretagets drifttill-

stånd.

c)

Företaget förfogar över ett eller flera luftfartyg, antingen

som ägare eller genom ett avtal om leasing utan besättning

(dry lease).

d)

Företagets huvudsakliga verksamhet är att bedriva lufttrafik

enbart eller i kombination med annat affärsmässigt

utnyttjande av luftfartyg eller reparation och underhåll av

dem.

e)

Företagets struktur gör det möjligt för den behöriga

tillståndsmyndigheten att genomföra bestämmelserna i

detta kapitel.

f)

Medlemsstater och/eller medborgare i medlemsstater äger

mer än 50 % av företaget och utövar den faktiska kontrollen

över detta, antingen direkt eller indirekt via ett eller flera

andra företag, om inte annat föreskrivs i ett avtal med ett

tredjeland i vilket gemenskapen är part.

g)

Företaget uppfyller de finansiella villkor som anges i

artikel 5.

h)

Företaget uppfyller de försäkringskrav som anges i artikel 11

och i förordning (EG) nr 785/2004.

i)

Företaget uppfyller bestämmelserna om gott anseende

enligt artikel 7.

Artikel 5

Finansiella villkor för beviljande av operativa licenser

1. Den behöriga tillståndsmyndigheten ska ingående bedöma

huruvida ett företag som för första gången ansöker om operativ

licens kan visa

a)

att det när som helst kan uppfylla sina faktiska och

potentiella åtaganden baserade på realistiska antaganden,

under 24 månader räknat från driftstarten, och

L 293/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

31.10.2008

b)

att det kan täcka de fasta och rörliga kostnader som följer av

verksamhetsplanen och som baseras på realistiska anta-

ganden utan beaktande av driftintäkter, under tre månader

från driftstarten.

2. För den bedömning som avses i punkt 1 ska varje sökande

lämna en verksamhetsplan för minst de första tre driftåren.

Verksamhetsplanen ska också ge en detaljerad redogörelse för

sökandens ekonomiska förbindelser med andra affärsmässiga

verksamheter som sökanden medverkar i, direkt eller via

besläktade företag. Sökanden ska också lämna alla relevanta

uppgifter, särskilt sådana som anges under punkt 1 i bilaga I.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på ett företag som

ansöker om en operativ licens som är avsedd att omfatta

verksamhet med luftfartyg vars högsta godkända startmassa

(MTOM) är mindre än 10 ton och/eller som har färre än 20

säten. Sådana företag ska kunna visa att deras nettokapital är

minst 100 000 EUR eller på begäran från den behöriga

tillståndsmyndigheten lämna all relevant information för den

bedömning som avses i punkt 1, särskilt de uppgifter som avses i

punkt 1 i bilaga I.

Den behöriga tillståndsmyndigheten får dock tillämpa punkterna

1 och 2 på ett företag som ansöker om en operativ licens, enligt

bestämmelserna i föregående stycke, och som tänker bedriva

regelbunden lufttrafik eller vars årliga omsättning överstiger

3 000 000 EUR.

Artikel 6

Drifttillstånd (AOC)

1. Det ska alltid vara ett villkor för utfärdandet av operativ

licens och för dess giltighet att det berörda företaget har ett

gällande drifttillstånd med angivande av den verksamhet den

operativa licensen omfattar.

2. Varje ändring i ett EG-lufttrafikföretags drifttillstånd ska när

så är lämpligt avspeglas i dess operativa licens.

Artikel 7

Styrkande av gott anseende

1. Om det för utfärdande av en operativ licens krävs bevis på

att de personer som fortlöpande och faktiskt kommer att stå för

driften av företaget har gott anseende eller att de inte har gått i

konkurs, ska den behöriga tillståndsmyndigheten när det gäller

medborgare från medlemsstater som tillräcklig bevisning

godkänna sådana handlingar som utfärdats av behöriga myndig-

heter i ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat där

personen har sin hemvist, och där det framgår att dessa krav

är uppfyllda.

2. Om ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat där

personen har sin hemvist inte utfärdar de handlingar som avses i

punkt 1, ska dessa ersättas av en förklaring under ed eller, i

medlemsstater där inga bestämmelser om edgång finns, av en

högtidlig förklaring av den berörda personen inför en behörig

rättslig eller administrativ myndighet eller i förekommande fall

inför en särskild tjänsteman eller en behörig yrkesorganisation i

ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat där personen har

sin hemvist. Myndigheten, den särskilda tjänstemannen eller den

behöriga yrkesorganisationen ska utfärda ett intyg som bekräf-

telse på denna ed eller högtidliga förklaring.

3. Den behöriga tillståndsmyndigheten får kräva att de hand-

lingar och intyg som anges i punkterna 1 och 2 visas upp senast

tre månader efter utfärdandet.

Artikel 8

Giltigheten för en operativ licens

1. En operativ licens ska vara giltig så länge ett EG-lufttrafik-

företag uppfyller kraven i detta kapitel.

Ett EG-lufttrafikföretag ska när som helst på anmodan kunna visa

den behöriga tillståndsmyndigheten att det uppfyller samtliga

krav i detta kapitel.

2. Den behöriga tillståndsmyndigheten ska noggrant övervaka

efterlevnaden av kraven i detta kapitel. Den ska i alla händelser se

över efterlevnaden av dessa krav i följande fall:

a)

Två år efter det att en ny operativ licens har beviljats.

b)

Vid misstanke om att ett problem kan ha uppstått.

c)

På begäran av kommissionen.

Om den behöriga tillståndsmyndigheten misstänker att finansi-

ella problem hos ett EG-lufttrafikföretag kan påverka säkerheten i

dess verksamhet, ska den omedelbart informera den myndighet

som har ansvaret för drifttillståndet.

3. Den operativa licensen ska omprövas för godkännande när

ett EG-lufttrafikföretag

a)

inte har påbörjat verksamheten inom sex månader efter det

att den operativa licensen beviljades,

b)

har inställt driften i mer än sex månader,

31.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 293/7

c)

som beviljats tillstånd på grundval av artikel 5.3 första

stycket avser att bedriva verksamhet med luftfartyg över

den lägsta storlek som anges i artikel 5.3 eller inte längre

uppfyller de finansiella kraven i den punkten.

4. Ett EG-lufttrafikföretag ska till den behöriga tillstånds-

myndigheten lämna in sina reviderade räkenskaper senast sex

månader efter den sista dagen i respektive räkenskapsår,

såvida inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning. Under ett

EG-lufttrafikföretags första två verksamhetsår ska de uppgifter

som anges i punkt 3 i bilaga I på begäran ställas till den behöriga

tillståndsmyndighetens förfogande.

Den behöriga tillståndsmyndigheten får när som helst genom-

föra en utvärdering av de ekonomiska resultaten för ett

EG-lufttrafikföretag som den har beviljat en operativ licens

genom att begära att få tillgång till relevant information. Som ett

led i denna utvärdering ska EG-lufttrafikföretaget uppdatera de

uppgifter som anges i punkt 3 i bilaga I och på begäran lämna

dessa till den behöriga tillståndsmyndigheten.

5. Ett EG-lufttrafikföretag ska till den behöriga tillstånds-

myndigheten

a)

i förväg anmäla planer på att starta ny lufttrafik till en

kontinent eller del av världen som det tidigare inte flugit på,

eller andra betydande förändringar i fråga om verksam-

hetens omfattning, inbegripet men inte begränsat till

ändringar av typen av eller antalet använda luftfartyg,

b)

i förväg anmäla planerade fusioner eller nyförvärv, och

c)

inom 14 dagar anmäla ägarskifte av aktieposter som

utgör 10 % eller mer av det samlade aktieinnehavet i

EG-lufttrafikföretaget, dess moderföretag eller slutliga

holdingbolag.

6. Om den behöriga tillståndsmyndigheten bedömer att de

förändringar som anmälts enligt punkt 5 har väsentlig inverkan

på EG-lufttrafikföretagets finanser, ska myndigheten begära in en

reviderad verksamhetsplan som innehåller de aktuella föränd-

ringarna och som omfattar minst en period på 12 månader från

den dag då den börjar genomföras, samt de uppgifter som anges

under punkt 2 i bilaga I, utöver den information som ska

tillhandahållas enligt punkt 4.

Den behöriga tillståndsmyndigheten ska fatta ett beslut om

den reviderade verksamhetsplanen med avseende på huruvida

EG-lufttrafikföretaget kan fullgöra sina faktiska och potentiella

förpliktelser under denna tolvmånadersperiod. Beslutet ska fattas

senast tre månader efter det att all nödvändig information har

lämnats in.

7. När det gäller EG-lufttrafikföretag som den behöriga

tillståndsmyndigheten utfärdat licens för, ska den senare besluta

om den operativa licensen ska omprövas för godkännande om

förändringar har inträffat i en eller flera förutsättningar som

berör ett EG-lufttrafikföretags rättsliga ställning, i synnerhet en

fusion eller ett övertagande.

8. Punkterna 4, 5 och 6 gäller inte för EG-lufttrafikföretag som

enbart bedriver verksamhet med luftfartyg vars högsta tillåtna

startmassa (MTOM) är mindre än 10 ton och/eller som har färre

än 20 säten. Sådana EG-lufttrafikföretag ska när som helst kunna

visa att deras nettokapital är minst 100 000 EUR eller på

begäran från den behöriga tillståndsmyndigheten lämna den

information som behövs för den utvärdering som avses i

artikel 9.2.

Den behöriga tillståndsmyndigheten får dock tillämpa punkterna

4, 5 och 6 på EG-lufttrafikföretag som den har utfärdat tillstånd

för och som bedriver regelbunden lufttrafik eller vars årliga

omsättning överstiger 3 000 000 EUR.

Artikel 9

Tillfälligt och permanent återkallande av operativa licenser

1. Den behöriga tillståndsmyndigheten får alltid utvärdera det

ekonomiska resultat för ett EG-lufttrafikföretag som den beviljat

licens. På grundval av sin bedömning ska myndigheten tillfälligt

eller permanent återkalla den operativa licensen om den inte

längre bedömer det som säkert att detta EG-lufttrafikföretag kan

uppfylla sina faktiska och potentiella åtaganden för en

tolvmånadersperiod. Den behöriga tillståndsmyndigheten får

trots detta bevilja en tillfällig licens, med högst tolv månaders

giltighetstid, i avvaktan på en ekonomisk omorganisation av ett

EG-lufttrafikföretag, förutsatt att säkerheten inte äventyras, alla

ändringar i drifttillståndet när så är lämpligt avspeglas i denna

tillfälliga licens och att det finns en realistisk förhoppning om en

tillfredsställande finansiell omorganisation inom denna tids-

period.

2. Om det finns tydliga tecken på finansiella problem eller om

ett insolvensförfarande eller liknande förfarande har inletts mot

ett EG-lufttrafikföretag som den behöriga tillståndsmyndigheten

har beviljat licens, ska denna utan dröjsmål göra en grundlig

utvärdering av den finansiella situationen och på grundval av

sina slutsatser inom tre månader ompröva den operativa

licensens status i överensstämmelse med den här artikeln.

L 293/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

31.10.2008