1 §  I denna lag finns bestämmelser om beskattning av alkoholvaror.

Lagens innehåll är uppdelat enligt följande. 1 kap. Innehåll, tillämpning, definitioner och förklaringar 2 kap. Skattepliktens omfattning och skattebelopp 3 kap. Godkännanden inom uppskovsförfarandet 4 kap. Flyttningar under uppskovsförfarandet 5 kap. Dokumenthantering vid flyttningar av varor under uppskovsförfarandet 6 kap. Distansförsäljning 7 kap. Förfarandet för beskattade varor 8 kap. Dokumenthantering vid flyttningar under förfarandet för beskattade varor 9 kap. Skattskyldighet 10 kap. Skattebefriade förbrukare 11 kap. Avdrag 12 kap. Återbetalning av skatt 13 kap. Övriga förfaranderegler, omprövning och överklagande.

2 §  Alkoholskatt ska betalas till staten enligt denna lag för öl, vin, andra jästa drycker, mellanklassprodukter och etylalkohol.

3 §  Genom denna lag genomförs rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker och rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker.

Vidare genomförs rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt såvitt avser alkoholvaror.

4 §  Hänvisningar i denna lag till KN-nr avser Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i lydelsen enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1602.

5 §  I denna lag avses med

• punktskattedirektivet: rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt, i den ursprungliga lydelsen,
• unionstullkodexen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, i lydelsen enligt förordning (EU) 2016/2339.

6 §  Med alkoholvara avses i denna lag öl, vin, andra jästa drycker, mellanklassprodukter och etylalkohol.

Bestämmelser om vad som avses med öl, vin, andra jästa drycker, mellanklassprodukter och etylalkohol finns i 2 kap.2-6 §§.

7 §  Med EU eller ett EU-land avses de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde enligt lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde.

Med ett tredjeland avses länder och områden utanför detta skatteområde.

8 §  Med import avses varors övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen.

Med import avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel har fullgjorts.

9 §  Med otillåten införsel avses införsel till EU av varor som inte har hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen och för vilka en tullskuld i enlighet med artikel 79.1 i unionstullkodexen har uppkommit eller skulle ha uppkommit om varorna hade varit belagda med tull.

Med otillåten införsel avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts.

10 §  Med export avses att en vara, direkt från Sverige eller via ett annat EU-land, förs ut från EU.

11 §  Med deklarant, tullskuld och unionsvara avses detsamma som i artikel 5 i unionstullkodexen.

Med förfarandet för extern transitering avses förfarandet enligt artikel 226.2 i unionstullkodexen, när förfarandet används för punktskattepliktiga varor enligt artikel 189.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex.

12 §  I denna lag avses med

• uppskovsförfarandet: det särskilda förfarande som innebär att skattskyldighetens inträde skjuts upp vid tillverkning, bearbetning, förvaring, lagring eller flyttning inom EU av skattepliktiga alkoholvaror,
• släppas för konsumtion: att alkoholvaror

1. avviker från ett uppskovsförfarande,
2. förvaras eller lagras utanför ramen för ett uppskovsförfarande,
3. tillverkas utanför ramen för ett uppskovsförfarande,
4. importeras utan att omedelbart efter importen hänföras till ett uppskovsförfarande, eller
5. är föremål för otillåten införsel,
   • beskattade varor: alkoholvaror som släppts för konsumtion i ett EU-land,
   • förfarandet för beskattade varor: det förfarande som enligt 7 kap. ska användas vid flyttning av beskattade varor till, från eller via ett annat EU-land,
   • det datoriserade systemet: det datoriserade system som avses i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/263 av den 15 januari 2020 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor.

1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om

• skatt på öl (2 §),
• skatt på vin (3 §),
• skatt på andra jästa drycker (4 §),
• skatt på mellanklassprodukter (5 §),
• skatt på etylalkohol (6 §),
• undantag från skatteplikt för vissa varor (7-9 §§), och
• undantag från skatteplikt i vissa situationer (10-16 §§).

2 §  Skatt på öl tas ut per liter med 2,28 kronor för varje volymprocent alkohol.

För öl med en alkoholhalt på högst 2,8 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

Med öl avses varor som hänförs till KN-nr 2203 om alkoholhalten överstiger 0,5 volymprocent samt varor som innehåller en blandning av öl och icke-alkoholhaltig dryck som hänförs till KN-nr 2206 om alkoholhalten i blandningen överstiger 0,5 volymprocent. Lag (2022:1793).

3 §  Skatt på vin tas ut per liter för

• drycker med en alkoholhalt som överstiger 2,25 men inte 4,5 volymprocent med 10,38 kronor,
• drycker med en alkoholhalt som överstiger 4,5 men inte 7 volymprocent med 15,34 kronor,
• drycker med en alkoholhalt som överstiger 7 men inte 8,5 volymprocent med 21,12 kronor,
• drycker med en alkoholhalt som överstiger 8,5 men inte 15 volymprocent med 29,58 kronor, och
• drycker med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 18 volymprocent med 61,90 kronor.

För vin med en alkoholhalt på högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

Med vin avses varor som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 om alkoholhalten uppkommit enbart genom jäsning och

1. alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent men inte 15 volymprocent, eller
2. alkoholhalten överstiger 15 volymprocent men inte 18 volymprocent och vinet producerats utan tillsatser. Lag (2022:1793).

4 §  Skatt på andra jästa drycker tas ut per liter för

• drycker med en alkoholhalt som överstiger 2,25 men inte 4,5 volymprocent med 10,38 kronor,
• drycker med en alkoholhalt som överstiger 4,5 men inte 7 volymprocent med 15,34 kronor,
• drycker med en alkoholhalt som överstiger 7 men inte 8,5 volymprocent med 21,12 kronor, och
• drycker med en alkoholhalt som överstiger 8,5 men inte 15 volymprocent med 29,58 kronor.

För andra jästa drycker med en alkoholhalt på högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

Med andra jästa drycker avses varor som hänförs till KN- nr 2206 men som inte omfattas av skatteplikt enligt 2 § och drycker som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 men som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 §, om

1. alkoholhalten överstiger 1,2 men inte 10 volymprocent, eller
2. alkoholhalten överstiger 10 men inte 15 volymprocent och alkoholhalten uteslutande har uppkommit genom jäsning. Lag (2022:1793).

5 §  Skatt på mellanklassprodukter tas ut per liter för

• drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 15 volymprocent med 37,34 kronor, och
• drycker med en alkoholhalt som överstiger 15 volymprocent med 61,90 kronor.

Med mellanklassprodukter avses varor som hänförs till KN- nr 2204, 2205 och 2206 men som inte beskattas enligt 2-4 §§ och vars alkoholhalt överstiger 1,2 men inte 22 volymprocent. Lag (2022:1793).

6 §  Skatt på etylalkohol tas ut med 526,97 kronor per liter ren alkohol.

Med etylalkohol avses

1. varor hänförliga till KN-nr 2207 och 2208 om alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent även om dessa ingår i en vara som hänförs till ett annat KN-kapitel, och
2. varor som hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206 om alkoholhalten överstiger 22 volymprocent. Lag (2022:1793).

7 §  Alkoholskatt ska inte betalas för alkoholvaror som distribueras i form av alkohol som är fullständigt denaturerad i enlighet med kraven i det EU-land där den har släppts för konsumtion om dessa krav blivit skriftligen anmälda och godkända i föreskriven ordning.

Om sådana varor flyttas till ett annat EU-land, ska de flyttas under förfarandet för beskattade varor.

8 §  Alkoholskatt ska inte betalas för alkohol som har denaturerats i enlighet med ett EU-lands krav för det avsedda ändamålet och som

1. ingår i produkter som inte är avsedda att ätas eller drickas, eller
2. är motorbränsle.

9 §  Alkoholskatt ska inte betalas för alkoholvaror som

1. ingår i vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
2. ingår i läkemedel,
3. ingår i smakämnen för tillverkning av livsmedel och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent, eller
4. ingår direkt i livsmedel eller som ingrediens i halvfabrikat för framställning av livsmedel, fyllda eller ej, förutsatt att alkoholinnehållet i varje enskilt fall inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram chokladprodukter och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av något annat livsmedel.

10 §  Alkoholskatt ska inte betalas för skattepliktiga alkoholvaror som förs in till Sverige

1. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att bevilja återbetalning av skatten enligt 12 kap. 10 §,
2. av en enskild person som har förvärvat varorna i ett annat EU-land och som själv transporterar dem till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,
3. som flyttgods av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som flyttar till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,
4. av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som har förvärvat varorna genom arv eller testamente, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk, eller
5. som enstaka gåvoförsändelse under yrkesmässig befordran från en enskild person i ett annat EU-land till en enskild person i Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk.

11 §  Om en enskild person själv transporterar alkoholvaror i större mängder än de som anges i andra stycket ska de vid en bedömning enligt 10 § 2 inte anses vara avsedda för personligt bruk, såvida inte personen kan visa att varorna i det enskilda fallet är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk. Vid en sådan bedömning ska samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas.

De mängder som avses i första stycket är

• öl: 110 liter,
• vin och andra jästa drycker: totalt 90 liter, varav högst 60 liter mousserande,
• mellanklassprodukter: 20 liter,
• etylalkohol: 10 liter.

12 §  Alkoholskatt ska inte betalas för alkoholvaror som under ett uppskovsförfarande

1. blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått förlorade och därigenom blivit oanvändbara som punktskattepliktiga varor på grund av oförutsedda händelser eller force majeure, eller
2. blivit fullständigt förstörda under tillsyn av Skatteverket.

13 §  Den som gör gällande att varorna fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade ska på ett tillfredsställande sätt visa detta för Skatteverket om förstörelsen eller förlusten

1. har skett i Sverige, eller
2. upptäckts här och det inte går att fastställa var den skett.

14 §  Bestämmelserna i 12 och 13 §§ gäller även beskattade varor under flyttning från ett annat EU-land till mottagare i Sverige om varorna flyttas

1. under förfarandet för beskattade varor, eller
2. genom distansförsäljning.

Om varor flyttas genom distansförsäljning ska undantaget enligt 12 § 2 endast gälla

1. om varorna avsänds av en tillfälligt registrerad distansförsäljare eller registrerad distansförsäljare enligt 6 kap.2 eller 3 §, eller
2. om mottagaren har fullgjort anmälningsskyldighet enligt 6 kap. 6 § eller deklarationsskyldighet enligt 26 kap. 37 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

15 §  Vid en partiell förlust till följd av varornas beskaffenhet ska alkoholskatt inte betalas för det som gått förlorat i den utsträckning förlusten understiger den gemensamma tröskeln för partiella förluster av sådana varor, om förlusten inträffar

1. vid en flyttning under uppskovsförfarandet till eller från en plats i ett annat EU-land,
2. vid en flyttning under förfarandet för beskattade varor, eller
3. vid en flyttning genom distansförsäljning.

Med den gemensamma tröskeln för partiella förluster av en viss vara avses den gemensamma tröskel som har fastställts av Europeiska kommissionen med stöd av artikel 6.10 i punktskattedirektivet.

16 §  Alkoholskatt ska inte heller betalas för det som gått förlorat vid en partiell förlust till följd av varornas beskaffenhet under uppskovsförfarandet i andra fall än vid en flyttning till eller från en plats i ett annat EU-land. I sådana fall tillämpas 13 §.

Första stycket gäller även förluster vid flyttningar som omfattas av 15 § men där det inte har fastställts någon gemensam tröskel för partiella förluster för de aktuella varorna.

1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om

• upplagshavare och skatteupplag (2-9 §§),
• registrerad varumottagare (10-15 §§),
• tillfälligt registrerad varumottagare (16 §),
• registrerad avsändare (17 §),
• ansökan och beslut (18 §),
• återkallelse av godkännande (19 §),
• konkurs (20 §), och
• jämkning av säkerhetsbelopp (21 §).

2 §  Som upplagshavare får den godkännas som i yrkesmässig verksamhet i Sverige avser att

1. tillverka, bearbeta eller i större omfattning förvara eller lagra skattepliktiga alkoholvaror,
2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare ta emot skattepliktiga alkoholvaror som flyttats under uppskovsförfarandet,
3. för försäljning till näringsidkare inom EU importera skattepliktiga alkoholvaror, eller
4. bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker.

För godkännande som upplagshavare krävs att den som ansöker

1. är lämplig som upplagshavare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt, och
2. disponerar över ett utrymme i Sverige som kan godkännas som skatteupplag.

Den som godkänns som upplagshavare ska samtidigt godkännas som registrerad avsändare.

3 §  Upplagshavares hantering av skattepliktiga alkoholvaror ska, för att omfattas av ett uppskovsförfarande, ske i ett godkänt skatteupplag.

Ett utrymme som används som eller är avsett att användas som bostad får inte godkännas som skatteupplag.

4 §  En upplagshavare ska för varje skatteupplag löpande bokföra varurörelser som rör skattepliktiga alkoholvaror och regelbundet inventera lagret av sådana varor.

5 §  En upplagshavare som tar emot varor som flyttas under uppskovsförfarandet ska göra det på det skatteupplag eller den direkta leveransplats som angetts i ett sådant elektroniskt administrativt dokumentet som avses i 5 kap. 4 §, ett sådant ersättningsdokument som avses i 5 kap. 14 § eller, när det gäller varor som omfattas av 4 kap. 11 §, ett följedokument för transport av vinprodukter. Varor som flyttas till ett skatteupplag ska vid mottagandet tas in i skatteupplaget.

6 §  En upplagshavare som avser att flytta varor under uppskovsförfarandet enligt 4 kap. 3, 5 eller 6 § ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras upplagshavaren i Sverige eller ett annat EU-land vid flyttningen av varorna.

Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttning påbörjas och uppgå till ett belopp som motsvarar den genomsnittliga skatten på de varor som upplagshavaren flyttar under ett dygn. Vid beräkningen av genomsnittet ska hänsyn bara tas till de dygn under ett år då flyttningar av alkoholvaror sker enligt 4 kap. 3, 5 eller 6 §. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en upplagshavare påförts skatt i ett annat EU-land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid.

7 §  Vid sådan flyttning enligt 6 § första stycket av varor hänförliga till KN-nr 2207 som sker i bulk med fartyg eller via rörledning, ska säkerhet ställas med ett belopp som motsvarar 10 procent av skatten på dessa varor. Vid beräkningen av genomsnittet enligt 6 § andra stycket ska i dessa fall 10 procent av skatten på de varor som omfattas av en sådan flyttning ingå i beräkningsunderlaget.

8 §  Upplagshavare ska ställa säkerhet för betalning även av den skatt som kan påföras upplagshavaren enligt 9 kap.3 eller 4 §. Säkerheten ska som lägst uppgå till ett belopp som motsvarar 10 procent av skatten på de varor som upplagshavaren vid varje tidpunkt förvarar i sina skatteupplag. Säkerheten får dock inte understiga ett belopp som motsvarar 75 procent av det högsta belopp som en sådan beräkning medfört under de tre senaste kalendermånaderna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid.

9 §  Säkerheterna enligt 6 och 8 §§ ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om återkallelse blir gällande, om godkännandet som upplagshavare återkallas. Säkerheten enligt 6 § får efter återkallelsen sänkas till ett belopp som motsvarar skatten på de varor för vilka flyttningen ännu inte har avslutats enligt 4 kap. 9 §.

10 §  Som registrerad varumottagare får den godkännas som avser att i Sverige yrkesmässigt ta emot varor som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad varumottagare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

11 §  En registrerad varumottagare ska till Skatteverket ange den adress där varumottagaren kommer att ta emot varor som flyttas under uppskovsförfarandet (ordinarie mottagningsplats).

12 §  Varor som flyttas under uppskovsförfarandet ska tas emot på den registrerade varumottagarens ordinarie mottagningsplats eller den direkta leveransplats som angetts i ett sådant elektroniskt administrativt dokument som avses i 5 kap. 4 §, ett sådant ersättningsdokument som avses i 5 kap. 14 § eller, när det gäller varor som omfattas av 4 kap. 11 §, ett följedokument för transport av vinprodukter.

13 §  En registrerad varumottagare ska hos Skatteverket ställa säkerhet för betalning av skatten på de varor som tas emot. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

Säkerheten ska kunna tas i anspråk av Skatteverket under minst sex månader från den dag beslutet om återkallelse blir gällande, om godkännandet som registrerad varumottagare återkallas.

14 §  Säkerheten enligt 13 § ska som lägst uppgå till ett belopp som motsvarar den genomsnittliga skatt som har beslutats för

1. de tolv senaste redovisningsperioder för vilka beslut om skatt har fattats, eller
2. det lägre antal redovisningsperioder för vilka beslut om skatt har fattats, om det ännu inte har fattats beslut för tolv redovisningsperioder.

Vid beräkning av genomsnittet ska den sammanlagda skatt som beslutats för redovisningsperioderna delas med det antal av redovisningsperioderna för vilka skatt har beslutats till mer än noll kronor.

Om det belopp som säkerheten som lägst ska uppgå till vid en sådan beräkning är noll kronor, ska säkerheten i stället som lägst uppgå till ett belopp som vid varje tidpunkt motsvarar skatten på de varor som då är under flyttning till varumottagaren under uppskovsförfarandet.

15 §  Om den registrerade varumottagaren har en redovisningsperiod för alkoholskatt som är ett beskattningsår, ska säkerheten, i stället för vad som gäller enligt 14 §, som lägst uppgå till ett belopp som motsvarar det högsta av

1. den skatt som beslutats för den senaste redovisningsperioden, och
2. skatten på de varor som vid varje tidpunkt är under flyttning till varumottagaren under uppskovsförfarandet.

16 §  Som tillfälligt registrerad varumottagare får den godkännas som avser att endast vid ett enstaka tillfälle i Sverige yrkesmässigt ta emot varor som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land. Godkännandet ska i dessa fall begränsas till att gälla mottagande av varor vid denna särskilt angivna flyttning.

En tillfälligt registrerad varumottagare ska till Skatteverket ange den adress där varorna kommer att tas emot.

Ett godkännande enligt första stycket ska ges när säkerhet ställts för skatten på varorna. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan varorna flyttas från det andra EU-landet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

17 §  Som registrerad avsändare får den godkännas som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen eller, om det är fråga om en unionsvara, vid den tidpunkt då skyldigheterna enligt tullagstiftningen fullgjorts. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna om säkerhet för skatten i 6, 7 och 9 §§ tillämpas även på registrerad avsändare. Det som där sägs om flyttningar under uppskovsförfarandet ska då avse flyttningar enligt 4 kap.4-6 §§.

18 §  Skatteverket beslutar i fråga om godkännande av upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare, registrerad avsändare eller skatteupplag efter särskild ansökan.

19 §  Godkännande av upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare, registrerad avsändare eller skatteupplag får återkallas, om

1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
3. den som är godkänd begär det.

Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även godkännandet av dennes skatteupplag och godkännandet som registrerad avsändare.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

20 §  Om en godkänd upplagshavare, registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 9 kap. 3, 4 eller 7 § inträder efter konkursbeslutet.

Om sådana varor ägs av någon annan än konkursgäldenären och varorna inte ingår i konkursen, är ägaren skattskyldig för varorna i stället för konkursboet. Skattskyldigheten för ägaren inträder vid den tidpunkt då skattskyldighet skulle ha inträtt för upplagshavaren eller varumottagaren enligt 9 kap. 3, 4 eller 7 §.

Kravet på säkerhet i 8 § gäller inte en upplagshavares konkursbo.

21 §  I de fall som avses i 8 och 13-15 §§ får Skatteverket medge att säkerhet inte behöver ställas eller att den får uppgå till ett lägre belopp än vad som följer av de bestämmelserna, om det finns skäl till detta med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter.

1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om

• när varor får flyttas under uppskovsförfarandet (2-6 §§),
• krav på elektroniskt administrativt dokument och säkerhet (7 §),
• ytterligare krav vid import (8 §),
• när en flyttning avslutas (9 §), och
• flyttningar som påbörjas utanför Sverige (10 och 11 §§).

2 §  Skattepliktiga alkoholvaror får flyttas under uppskovsförfarandet endast i de fall som anges i 3-6 §§.

För flyttningar som påbörjas i ett annat EU-land gäller dock 10 och 11 §§.

3 §  Under uppskovsförfarandet får skattepliktiga alkoholvaror flyttas från ett skatteupplag till

1. ett annat skatteupplag,
2. en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land,
3. en plats där de skattepliktiga varorna lämnar EU,
4. ett utförseltullkontor som samtidigt är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering, eller
5. någon av följande mottagare:
   1. en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, en medlem av den diplomatiska personalen vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat,
   2. en internationell organisation med säte i ett annat EU- land, en medlemsstats ombud vid en sådan organisation eller en person med tjänst hos eller uppdrag av en sådan organisation,
   3. väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land än det dit varorna flyttas och som deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, om varorna är avsedda för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, eller
   4. väpnade styrkor som tillhör ett annat land än det dit varorna flyttas och som är part i Nordatlantiska fördraget, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier.

Första stycket 5 gäller om varorna flyttas till en plats i ett annat EU-land och endast i den omfattning frihet från alkoholskatt gäller i det andra EU-landet.

4 §  Under uppskovsförfarandet får skattepliktiga alkoholvaror flyttas från platsen för import till någon av de destinationer som avses i 3 § första stycket, om varorna avsänds av en registrerad avsändare.

5 §  Skattepliktiga alkoholvaror får även flyttas under uppskovsförfarandet från ett skatteupplag eller platsen för import till en annan plats än den som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 (direkt leveransplats), om denna plats i förväg har anmälts till den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten av den mottagande upplagshavaren eller den registrerade varumottagaren.

6 §  Skattepliktiga alkoholvaror får även flyttas under uppskovsförfarandet från

1. ett skatteupplag eller platsen för import i ett annat EU- land till ett fartyg eller luftfartyg i Sverige, eller
2. ett skatteupplag eller platsen för import i Sverige till ett fartyg eller luftfartyg i ett annat EU-land.

Första stycket gäller bara om varorna enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg eller nationell lagstiftning i det EU-land där varorna tas emot, får tas emot för skattebefriad förbrukning eller försäljning ombord på fartyget eller luftfartyget.

7 §  För flyttning under uppskovsförfarandet krävs att de varor som flyttas omfattas av

1. sådant elektroniskt administrativt dokument som avses i 5 kap. 4 § eller av sådant ersättningsdokument som avses i 5 kap. 14 §, och
2. sådan säkerhet för skatten som avses i 3 kap.6 eller 17 §.

8 §  Vid flyttning under uppskovsförfarandet från en plats för import i Sverige ska deklaranten eller någon annan person som är direkt eller indirekt involverad i fullgörandet av tullformaliteter enligt artikel 15 i unionstullkodexen till Tullverket lämna

1. det punktskattenummer som identifierar den registrerade avsändaren för flyttningen,
2. det punktskattenummer som identifierar den mottagare som varorna sänds till, och
3. bevis för att avsikten är att de importerade varorna ska avsändas under uppskovsförfarandet.

Första stycket gäller inte om platsen för import är en plats som är godkänd som skatteupplag.

Om tulldeklaration för varorna ges in i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering enligt artikel 179 i unionstullkodexen, får uppgifterna i första stycket lämnas i tulldeklarationen i det andra EU-landet.

9 §  En flyttning under uppskovsförfarandet avslutas när mottagaren har tagit emot varorna på en sådan destination som avses i 3-6 §§. Vid export avslutas flyttningen när varorna har lämnat EU. Vid en sådan flyttning som avses i 3 § första stycket 4 avslutas flyttningen när varorna har hänförts till förfarandet för extern transitering.

10 §  Alkoholvaror som flyttas enligt artiklarna 16-28 i punktskattedirektivet, och där flyttningen inte har påbörjats i Sverige, omfattas av bestämmelserna om flyttning under uppskovsförfarandet i denna lag när varorna befinner sig på svenskt territorium.

11 §  Alkoholvaror som avsänds av en vinproducent i ett annat EU-land anses flyttas under uppskovsförfarandet när varorna befinner sig på svenskt territorium, om

1. den avsändande vinproducenten enligt nationella bestämmelser med stöd av artikel 48 i punktskattedirektivet undantas från kraven i artiklarna 14-31 i direktivet,
2. varorna flyttas under uppskovsförfarandet enligt de nationella kraven i avsändarmedlemsstaten, och
3. varorna flyttas till en sådan destination som anges i artikel 16 i punktskattedirektivet, med undantag för en sådan som anges i artikel 16.1 a iii eller 16.1 a v.

Den administrativa referenskod som enligt artikel 20.5 i punktskattedirektivet ska följa varorna under flyttningen får i de fall som avses i första stycket ersättas av ett följedokument för transport av vinprodukter enligt artikel 10.1 a iii i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/273 av den 11 december 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar, vinodlingsregistret, följedokument och certifiering, register över mottagna och avsända leveranser, obligatoriska deklarationer, anmälningar och offentliggörande av anmäld information, komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller relevanta kontroller och sanktioner, ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 555/2008, (EG) nr 606/2009 och (EG) nr 607/2009 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 436/2009 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/560.

Kraven på mottagningsrapport i 5 kap. 10 § och 17 §första stycket 3 och dokument enligt 5 kap. 16 § gäller inte vid mottagande av varor som flyttats enligt första stycket.

1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om

• det datoriserade systemet (2-13 §§),
• reservsystemet (14-17 §§), och
• mottagande av varor från små vinproducenter (18 §).

2 §  I det datoriserade systemet ska följande dokument och uppgifter hanteras i samband med flyttningar under uppskovsförfarandet:

1. elektroniska administrativa dokument enligt 4 § första stycket,
2. administrativa referenskoder enligt 4 § tredje stycket,
3. uppgifter om ändrad destination enligt 6 §,
4. underrättelser enligt 8 § om att varor inte längre ska föras ut från unionens tullområde,
5. mottagningsrapporter enligt 10 §, och
6. exportrapporter enligt 11 §.

Bestämmelser om behandlingen av uppgifter i det datoriserade systemet finns i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet.

När det datoriserade systemet inte är tillgängligt gäller bestämmelserna i 14-16 §§.

Bestämmelserna i 4-6, 8, 9, 14, 15 och 17 §§ om avsändande av varor gäller upplagshavare och registrerade avsändare.

3 §  Den som upprättar ett elektroniskt administrativt dokument, en mottagningsrapport eller en exportrapport via det datoriserade systemet, ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande.

Uppgifter som har lämnats för en juridisk person i det datoriserade systemet ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen.

4 §  Innan en sådan flyttning av varor som avses i 4 kap.3- 6 §§ påbörjas, ska avsändaren via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt administrativt dokument till Skatteverket. Avsändaren får återkalla dokumentet så länge flyttningen av varorna inte har påbörjats.

Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av dokumentet.

Är uppgifterna i dokumentet giltiga, ska Skatteverket tilldela det en administrativ referenskod och meddela koden till avsändaren. Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga, ska Skatteverket utan dröjsmål underrätta avsändaren om det.

5 §  Avsändaren ska lämna den administrativa referenskoden till den person som medför varorna eller, om ingen person medför varorna, till transportören eller fraktföraren. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela varuflyttningen.

6 §  Den som har avsänt varor under ett uppskovsförfarande får via det datoriserade systemet ändra flyttningens destination. Den nya platsen eller mottagaren måste vara en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 1, 2, 3 eller 4 eller en direkt leveransplats.

Avsändaren ska för detta ändamål via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt dokument om ändrad destination till Skatteverket.

7 §  Om en exportdeklaration har getts in till Tullverket för varor som omfattas av en flyttning under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4, ska deklaranten lämna den administrativa referenskoden för de skattepliktiga varor som avses i exportdeklarationen till Tullverket.

8 §  Om varor har avsänts under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4 från en plats i Sverige, och Skatteverket får uppgifter från Tullverket om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket underrätta avsändaren om detta.

Om en exportdeklaration för varorna har getts in i ett annat EU-land och Skatteverket från de behöriga myndigheterna i det landet får en underrättelse om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket utan dröjsmål vidarebefordra denna underrättelse till avsändaren.

När en underrättelse enligt första eller andra stycket har tagits emot ska avsändaren, beroende på vad som är lämpligt, återkalla det elektroniska administrativa dokumentet enligt 4 § första stycket eller ändra flyttningens destination enligt 6 §.

9 §  Vid flyttning av varor till mottagare som avses i 4 kap. 3 § första stycket 5 ska varorna åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för varorna i det andra EU-landet.

10 §  Den som på en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 1, 2 eller 5 eller 5 § tar emot varor som flyttats under ett uppskovsförfarande ska, utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet, via det datoriserade systemet lämna en rapport till Skatteverket om att varorna tagits emot (mottagningsrapport).

11 §  Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 ska Skatteverket, efter det att ett intyg har tagits emot från Tullverket om att varorna har lämnat EU, via det datoriserade systemet lämna en rapport om att varorna har exporterats (exportrapport).

Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 4 ska Skatteverket, efter det att uppgifter tagits emot från Tullverket om att varorna hänförts till förfarandet för extern transitering, lämna en exportrapport via det datoriserade systemet.

Vid flyttning enligt 4 kap. 6 § första stycket 2 ska Skatteverket, efter det att ett intyg har tagits emot från Tullverket om att varorna tagits emot på fartyget eller luftfartyget, via det datoriserade systemet lämna en rapport om att flyttningen har avslutats. En sådan rapport ska lämnas i form av en exportrapport.

12 §  Mottagningsrapporter och exportrapporter utgör bevis på att flyttningen har avslutats på en sådan destination som avses i 4 kap. 3, 5 eller 6 §.

Om det inte har lämnats en mottagningsrapport genom det datoriserade systemet, får Skatteverket intyga att varorna har tagits emot om verket har tillfredsställande bevis för att varorna har nått den angivna destinationen (alternativt bevis). Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset.

När Skatteverket från en behörig myndighet i ett annat EU-land har tagit emot ett sådant alternativt bevis, ska Skatteverket avsluta flyttningen i det datoriserade systemet.

13 §  Bestämmelserna i 12 § andra stycket gäller i tillämpliga delar när en exportrapport inte kan utfärdas via det datoriserade systemet. I ett sådant fall ska Tullverket lämna ett intyg enligt 11 § till Skatteverket.

14 §  När det datoriserade systemet inte är tillgängligt får en varuflyttning under uppskovsförfarandet påbörjas, om

1. varorna åtföljs av ett ersättningsdokument som innehåller samma uppgifter som det elektroniska administrativa dokumentet skulle ha innehållit om det hade kunnat upprättas, och
2. avsändaren genom att lämna in en kopia av ersättningsdokumentet informerar Skatteverket om flyttningen innan den påbörjas.

Om avsändaren är förhindrad att fullgöra informationsskyldigheten på det sätt som föreskrivs i första stycket 2, får Skatteverket informeras på annat sätt innan flyttningen påbörjas. I så fall ska en kopia av ersättningsdokumentet lämnas in till Skatteverket snarast möjligt efter det att flyttningen påbörjats.

När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, får avsändaren på annat sätt informera Skatteverket om en sådan ändring av destinationen som avses i 6 §. Informationen ska lämnas till Skatteverket innan destinationen ändras.

15 §  När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska avsändaren av en flyttning till en destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4 lämna en kopia av ersättningsdokumentet till deklaranten.

Om en deklarant har gett in en exportdeklaration till Tullverket som omfattar varor vilka följs av ett ersättningsdokument, ska deklaranten lämna en kopia av det eller de ersättningsdokument som avser varor som omfattas av exportdeklarationen till Tullverket.

16 §  Om en mottagningsrapport inte kan lämnas inom den tidsfrist som anges i 10 § på grund av att det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska mottagaren i stället rapportera att varorna tagits emot genom att lämna in ett ersättningsdokument till Skatteverket. Dokumentet ska innehålla samma uppgifter som mottagningsrapporten skulle ha innehållit om den hade kunnat upprättas och ett intygande om att flyttningen avslutats.

Första stycket gäller även när den som tar emot varorna inte fått ett elektroniskt administrativt dokument för den aktuella varuflyttningen, på grund av att det datoriserade systemet tidigare inte varit tillgängligt.

Första och andra styckena gäller i tillämpliga delar när det inte går att lämna en exportrapport eller en underrättelse om att varorna inte längre ska föras ut. I ett sådant fall ska Skatteverket upprätta rapporten eller underrättelsen, efter det att ett intyg enligt 11 § första eller tredje stycket eller uppgifter enligt 8 § första stycket eller 11 § andra stycket har tagits emot från Tullverket.

17 §  När det datoriserade systemet åter är tillgängligt ska följande dokument och uppgifter snarast lämnas i systemet:

1. Den som avsänt varor enligt 4 kap. 3, 4, 5 eller 6 § ska lämna ett elektroniskt administrativt dokument.
2. Den som ändrat flyttningens destination enligt 6 § ska lämna uppgifter om denna åtgärd.
3. Den som tagit emot varor som flyttats enligt 4 kap. 3, 4, 5 eller 6 § ska lämna en mottagningsrapport.
4. Skatteverket ska lämna en exportrapport eller en underrättelse om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde.

En mottagnings- eller exportrapport eller en underrättelse om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde ska dock inte lämnas via det datoriserade systemet förrän det elektroniska administrativa dokumentet för den aktuella varuflyttningen tagits emot via systemet.

Så snart det har kontrollerats enligt 4 § att uppgifterna i det elektroniska administrativa dokumentet är giltiga, ska detta dokument ersätta ersättningsdokumentet enligt 14 §.

18 §  Den som tar emot varor som flyttats enligt 4 kap. 11 § från en vinproducent i ett annat EU-land ska underrätta Skatteverket om mottagandet av varorna.

1 §  Med distansförsäljning avses att beskattade varor

1. köps av någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet, och
2. avsänds eller transporteras direkt eller indirekt hit från ett annat EU-land av en avsändare som bedriver en självständig ekonomisk verksamhet eller av någon annan för dennes räkning.

2 §  Den som avser att avsända varor genom distansförsäljning, och som inte är registrerad distansförsäljare enligt 3 §, ska innan varorna avsänds från det andra EU-landet anmäla sig till Skatteverket för registrering som tillfälligt registrerad distansförsäljare.

En sådan registrering ska avse en särskilt angiven flyttning och ska göras bara om säkerhet ställts för den skatt som kan påföras i Sverige eller ett annat EU-land för varorna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en tillfälligt registrerad distansförsäljare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid.

Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag ett beslut om avregistrering av den tillfälligt registrerade distansförsäljaren blir gällande.

3 §  Den som avser att avsända varor genom distansförsäljning vid mer än enstaka tillfällen får anmäla sig till Skatteverket för registrering som registrerad distansförsäljare. En sådan registrering ska göras om avsändaren

1. har ställt säkerhet för skatten enligt 4 §,
2. inte har obetalda belopp med mer än 2 000 kronor för skatter och avgifter på skattekontot enligt 61 kap.skatteförfarandelagen (2011:1244) vid en avstämning av detta, och
3. inte har obetalda belopp för skatter, avgifter, böter eller andra fordringar till staten som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs i allmänt mål och som har överlämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

4 §  En registrerad distansförsäljare ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras distansförsäljaren för varorna i Sverige eller ett annat EU-land. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttningen påbörjas. Säkerheten ska som lägst uppgå till ett belopp som vid varje tidpunkt motsvarar skatten på de varor som är under flyttning från den registrerade distansförsäljaren.

Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en registrerad distansförsäljare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid.

Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om avregistrering blir gällande, om distansförsäljaren avregistreras.

5 §  Skatteverket ska avregistrera en tillfälligt registrerad distansförsäljare när den aktuella flyttningen avslutats eller om förutsättningarna för registrering inte längre finns.

Skatteverket får avregistrera en registrerad distansförsäljare, om

1. förutsättningarna för registrering inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
3. distansförsäljaren begär det.

Ett beslut om avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

6 §  Den som avser att ta emot alkoholvaror som avsänds till Sverige genom distansförsäljning från någon som varken är tillfälligt registrerad distansförsäljare för den aktuella flyttningen eller registrerad distansförsäljare, ska anmäla flyttningen av varorna till Skatteverket innan varorna avsänds från det andra EU-landet.

1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om

• när förfarandet för beskattade varor ska användas (2 och 3 §§),
• krav på elektroniskt förenklat administrativt dokument (4 §),
• aktörer inom förfarandet för beskattade varor (5-12 §§),
• när en flyttning påbörjas och avslutas (13 §), och
• flyttningar som påbörjas utanför Sverige (14 §).

2 §  Förfarandet för beskattade varor ska användas när beskattade varor flyttas till eller förs in från ett annat EU- land om inte flyttningen

1. omfattas av undantag från skatt enligt 2 kap. 10 § eller motsvarande bestämmelser i destinationsmedlemsstatens lagstiftning, eller
2. utgör distansförsäljning enligt 6 kap. 1 § eller motsvarande bestämmelser i destinationsmedlemsstatens lagstiftning.

Förfarandet för beskattade varor ska även användas när beskattade varor ska flyttas till en plats i Sverige via ett annat EU-land.

3 §  Förfarandet för beskattade varor behöver inte användas för beskattade varor som för yrkesmässig försäljning ombord förvaras på ett fartyg eller luftfartyg som går mellan Sverige och ett annat EU-land, om varorna inte är till försäljning när fartyget eller luftfartyget befinner sig på ett annat EU-lands territorium än det land där varorna har beskattats.

4 §  För att en flyttning ska anses vara förenlig med kraven för förfarandet för beskattade varor krävs att de varor som flyttas omfattas av ett sådant elektroniskt förenklat administrativt dokument som avses i 8 kap. 4 § eller av sådant ersättningsdokument som avses i 8 kap. 10 §.

En flyttning under förfarandet för beskattade varor ska göras mellan en certifierad avsändare eller tillfälligt certifierad avsändare och en certifierad mottagare eller tillfälligt certifierad mottagare.

5 §  Den som avser att i Sverige yrkesmässigt ta emot varor som enligt 2 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor, och som inte är certifierad mottagare enligt 7 §, ska anmäla sig till Skatteverket för registrering som tillfälligt certifierad mottagare. Även en enskild person som avser att ta emot varor under förfarandet för beskattade varor ska anmäla sig för registrering som tillfälligt certifierad mottagare.

En tillfälligt certifierad mottagare ska till Skatteverket ange den adress där varorna kommer att tas emot.

6 §  En registrering som tillfälligt certifierad mottagare ska begränsas till att gälla mottagandet av en särskilt angiven flyttning.

En registrering ska göras när säkerhet ställts för den skatt som kan påföras i Sverige eller ett annat EU-land vid flyttningen eller mottagandet av varorna. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan varorna flyttas från det andra EU-landet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en tillfälligt certifierad mottagare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid.

Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag ett beslut om avregistrering av den tillfälligt certifierade mottagaren blir gällande.

7 §  Den som avser att i Sverige yrkesmässigt, vid mer än enstaka tillfällen, ta emot varor som enligt 2 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor får anmäla sig till Skatteverket för registrering som certifierad mottagare.

En sådan registrering ska göras om mottagaren

1. har ställt säkerhet för skatten enligt 8 §,
2. har angett en ordinarie mottagningsplats enligt 9 §,
3. inte har obetalda belopp med mer än 2 000 kronor för skatter och avgifter på skattekontot enligt 61 kap.skatteförfarandelagen (2011:1244) vid en avstämning av detta, och
4. inte har obetalda belopp för skatter, avgifter, böter eller andra fordringar till staten som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs i allmänt mål och som har överlämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

8 §  En certifierad mottagare ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras mottagaren i Sverige eller ett annat EU-land vid flyttningen eller mottagandet av varorna. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttningen påbörjas. Säkerheten ska som lägst uppgå till ett belopp som vid varje tidpunkt motsvarar skatten för de varor som är under flyttning till den certifierade mottagaren.

Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en certifierad mottagare påförts skatt i ett annat EU-land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid.

Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om avregistrering blir gällande, om den certifierade mottagaren avregistreras.

9 §  En certifierad mottagare ska till Skatteverket ange en adress där mottagaren kommer att ta emot varor som flyttas under förfarandet för beskattade varor (ordinarie mottagningsplats). Den certifierade mottagaren får även ta emot varor på en annan adress (alternativ mottagningsplats) om Skatteverket har underrättats om denna innan flyttningen av varorna påbörjas.

En certifierad mottagare som tar emot varor som flyttas under förfarandet för beskattade varor ska göra det på den ordinarie mottagningsplats eller alternativa mottagningsplats som angetts i det förenklade elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet.

10 §  Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor som enligt 2 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor, och som inte är certifierad avsändare enligt 11 §, ska anmäla sig till Skatteverket för registrering som tillfälligt certifierad avsändare. Även en enskild person som avser att avsända varor under förfarandet för beskattade varor ska anmäla sig för registrering som tillfälligt certifierad avsändare.

En registrering som tillfälligt certifierad avsändare ska begränsas till att gälla avsändandet av en särskilt angiven flyttning.

En tillfälligt certifierad avsändare ska till Skatteverket ange den adress från vilken varorna kommer att avsändas.

11 §  Den som avser att i Sverige yrkesmässigt, vid mer än enstaka tillfällen, avsända varor som enligt 2 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor får anmäla sig till Skatteverket för registrering som certifierad avsändare.

En certifierad avsändare ska till Skatteverket ange en adress från vilken avsändaren kommer att avsända varor som flyttas under förfarandet för beskattade varor (ordinarie avsändningsplats). Den certifierade avsändaren får även avsända varor från en annan adress (alternativ avsändningsplats) om Skatteverket har underrättats om denna innan flyttningen av varorna påbörjas.

En certifierad avsändare som avsänder varor som flyttas under förfarandet för beskattade varor ska göra det från den ordinarie avsändningsplats eller alternativa avsändningsplats som angetts i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet.

12 §  Skatteverket ska avregistrera en tillfälligt certifierad mottagare eller en tillfälligt certifierad avsändare när den aktuella flyttningen avslutats eller om förutsättningarna för registrering inte längre finns.

Skatteverket får avregistrera en certifierad mottagare eller certifierad avsändare, om

1. förutsättningarna för registrering inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar när det gäller mottagaren, eller
3. mottagaren respektive avsändaren begär det.

Ett beslut om avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

13 §  En flyttning under förfarandet för beskattade varor påbörjas när varorna lämnar

1. den tillfälligt certifierade avsändaren, eller
2. den ordinarie eller alternativa avsändningsplats för den certifierade avsändaren i avsändarmedlemsstaten som har angetts i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet.

En flyttning under förfarandet för beskattade varor avslutas när varorna tagits emot av

1. den tillfälligt certifierade mottagaren, eller
2. den certifierade mottagaren på den ordinarie eller alternativa mottagningsplats för den certifierade mottagaren i destinationsmedlemsstaten som har angetts i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet.

14 §  Beskattade varor som flyttas enligt artiklarna 33-42 i punktskattedirektivet, och där flyttningen inte har påbörjats i Sverige, omfattas av bestämmelserna om förfarandet för beskattade varor i denna lag när varorna befinner sig på svenskt territorium.

1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om

• det datoriserade systemet (2-9 §§), och
• reservsystemet (10-12 §§).

2 §  I det datoriserade systemet ska följande dokument och uppgifter hanteras i samband med flyttningar under förfarandet för beskattade varor:

1. elektroniska förenklade administrativa dokument enligt 4 § första stycket,
2. förenklade administrativa referenskoder enligt 4 § tredje stycket,
3. uppgifter om ändrad destination enligt 6 §, och
4. mottagningsrapporter enligt 7 §.

Bestämmelser om behandlingen av uppgifter i det datoriserade systemet finns i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet.

När det datoriserade systemet inte är tillgängligt gäller bestämmelserna i 10 och 11 §§.

Bestämmelserna i detta kapitel om certifierade avsändare och certifierade mottagare gäller även tillfälligt certifierade avsändare och tillfälligt certifierade mottagare.

3 §  Den som upprättar ett elektroniskt förenklat administrativt dokument eller en mottagningsrapport via det datoriserade systemet, ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande.

Uppgifter som har lämnats för en juridisk person i det datoriserade systemet ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen.

4 §  Innan en flyttning av varor under förfarandet för beskattade varor påbörjas, ska den certifierade avsändaren via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt förenklat administrativt dokument till Skatteverket.

Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av dokumentet.

Är uppgifterna i dokumentet giltiga, ska Skatteverket tilldela det en förenklad administrativ referenskod och meddela koden till den certifierade avsändaren. Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga, ska Skatteverket utan dröjsmål underrätta den certifierade avsändaren om det.

5 §  Den certifierade avsändaren ska lämna den förenklade administrativa referenskoden till den person som medför varorna eller, om ingen person medför varorna, till transportören eller fraktföraren. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela varuflyttningen.

6 §  Den certifierade avsändaren får via det datoriserade systemet ändra flyttningens destination. Den nya destinationen får vara

1. en annan mottagningsplats för den certifierade mottagaren i samma EU-land som den ursprungliga mottagningsplatsen, eller
2. avsändningsplatsen.

Den certifierade avsändaren ska för detta ändamål via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt dokument om ändrad destination till Skatteverket.

7 §  Vid mottagandet av varor som flyttats under förfarandet för beskattade varor ska den certifierade mottagaren, utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet, via det datoriserade systemet lämna en rapport till Skatteverket om att varorna tagits emot (mottagningsrapport).

8 §  Mottagningsrapporten utgör bevis på att varorna har tagits emot av den certifierade mottagaren.

När Skatteverket tagit emot en mottagningsrapport ska verket, efter det att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter, sända mottagningsrapporten till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten. Den mottagningsrapport som vidaresänds av Skatteverket ska anses utgöra tillräckligt bevis för att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter och, i tillämpliga fall och såvida varan inte är undantagen från punktskatt, betalat all punktskatt i Sverige.

9 §  Om det inte har lämnats en mottagningsrapport genom det datoriserade systemet, får Skatteverket intyga att varorna har tagits emot om verket har tillfredsställande bevis för att varorna har nått den angivna destinationen (alternativt bevis). Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset.

När Skatteverket från en behörig myndighet i ett annat EU-land har tagit emot ett sådant alternativt bevis, ska Skatteverket avsluta flyttningen i det datoriserade systemet.

10 §  När det datoriserade systemet inte är tillgängligt får den certifierade avsändaren påbörja en varuflyttning under förfarandet för beskattade varor, om

1. varorna åtföljs av ett ersättningsdokument som innehåller samma uppgifter som det elektroniska förenklade administrativa dokumentet skulle ha innehållit om det hade kunnat upprättas, och
2. den certifierade avsändaren genom att lämna in en kopia av ersättningsdokumentet informerar Skatteverket om flyttningen innan den påbörjas.

Om den certifierade avsändaren är förhindrad att fullgöra informationsskyldigheten på det sätt som föreskrivs i första stycket 2, får Skatteverket informeras på annat sätt innan flyttningen påbörjas. I så fall ska en kopia av ersättningsdokumentet lämnas in till Skatteverket snarast möjligt efter det att flyttningen påbörjats.

När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, får den certifierade avsändaren på annat sätt informera Skatteverket om en sådan ändring av destinationen som avses i 6 §. Informationen ska lämnas till Skatteverket innan destinationen ändras.

11 §  Om en mottagningsrapport inte kan lämnas inom den tidsfrist som anges i 7 § på grund av att det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska den certifierade mottagaren i stället rapportera att varorna tagits emot genom att lämna in ett ersättningsdokument till Skatteverket. Dokumentet ska innehålla samma uppgifter som mottagningsrapporten skulle ha innehållit om den hade kunnat upprättas och ett intygande om att flyttningen avslutats.

Första stycket gäller även när den certifierade mottagaren inte fått ett elektroniskt förenklat administrativt dokument för den aktuella varuflyttningen, på grund av att det datoriserade systemet tidigare inte varit tillgängligt.

12 §  När det datoriserade systemet åter är tillgängligt ska följande dokument och uppgifter snarast lämnas i systemet:

1. Den certifierade avsändaren ska lämna ett elektroniskt förenklat administrativt dokument.
2. En certifierad avsändare som ändrat flyttningens destination enligt 6 § ska lämna uppgifter om denna åtgärd.
3. Den certifierade mottagaren ska lämna en mottagningsrapport.

En mottagningsrapport ska dock inte lämnas via det datoriserade systemet förrän det elektroniska förenklade administrativa dokumentet för den aktuella varuflyttningen tagits emot via systemet.

Så snart det har kontrollerats att uppgifterna i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet är giltiga ska detta dokument ersätta ersättningsdokumentet enligt 10 §.

1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om

• godkänd upplagshavare (2-5 §§),
• registrerad varumottagare och tillfälligt registrerad varumottagare (6 och 7 §§),
• distansförsäljning (8-10 §§),
• certifierad mottagare och tillfälligt certifierad mottagare (11 och 12 §§),
• import och otillåten införsel (13-15 §§),
• tillverkning eller användning för annat ändamål (16-18 §§),
• särskild skattskyldighet i vissa fall för varor för vilka skatten inte har redovisats eller påförts (19-21 §§),
• vissa särskilda undantag (22-24 §§), och
• beskattning vid oegentligheter (25-30 §§).

2 §  Skattskyldig är den som i egenskap av godkänd upplagshavare enligt 3 kap. 2 § hanterar alkoholvaror enligt uppskovsförfarandet.

3 §  Skattskyldigheten inträder när

1. skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 4 kap.3 och 5-7 §§,
2. skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats,
3. skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller
4. godkännandet av skatteupplaget återkallas.

4 §  Skattskyldigheten inträder även när varor som flyttats under uppskovsförfarandet tas emot av upplagshavaren, om

1. varorna tas emot på en plats i direkt anslutning till det skatteupplag som anges i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet,
2. mottagandet av varorna accepteras genom en mottagningsrapport enligt 5 kap. 10 § eller genom ett ersättningsdokument enligt 5 kap. 16 §, och
3. varorna inte tas in i skatteupplaget.

5 §  Skattskyldighet enligt 3 § 3 gäller inte i fråga om varor som

1. har tagits i anspråk för tillverkning av skattepliktiga alkoholvaror, eller
2. uteslutande har använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget.

6 §  Skattskyldig är den som i egenskap av registrerad varumottagare enligt 3 kap. 10 § eller tillfälligt registrerad varumottagare enligt 3 kap. 16 § tar emot alkoholvaror som flyttats under uppskovsförfarandet.

7 §  Skattskyldigheten inträder vid mottagandet av skattepliktiga varor.

8 §  Skattskyldig är den som i egenskap av tillfälligt registrerad distansförsäljare enligt 6 kap. 2 § eller registrerad distansförsäljare enligt 6 kap. 3 § avsänder alkoholvaror genom distansförsäljning.

Skattskyldigheten omfattar även varor som avsänts enligt första stycket men där skattskyldigheten inträder först efter avregistreringen av den tillfälligt registrerade distansförsäljaren eller den registrerade distansförsäljaren.

9 §  Mottagaren av varor som avsänts till Sverige genom distansförsäljning ska vara skattskyldig för varorna i stället för avsändaren, om avsändaren inte vid avsändandet är registrerad som tillfälligt registrerad distansförsäljare för den aktuella flyttningen enligt 6 kap. 2 § eller registrerad distansförsäljare enligt 6 kap. 3 §.

10 §  Skattskyldigheten för distansförsäljaren inträder när de skattepliktiga varorna tas emot av mottagaren.

Skattskyldigheten för mottagaren inträder när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige.

11 §  Skattskyldig är den som i egenskap av tillfälligt certifierad mottagare enligt 7 kap. 5 § eller certifierad mottagare enligt 7 kap. 7 § tar emot alkoholvaror som flyttats enligt förfarandet för beskattade varor.

Skattskyldig enligt första stycket är även den som efter avregistrering tar emot varor för vilka denne var tillfälligt certifierad mottagare eller certifierad mottagare vid den tidpunkt då det elektroniska förenklade administrativa dokumentet för flyttningen utfärdades.

12 §  Skattskyldigheten inträder vid mottagandet av skattepliktiga varor.

13 §  Skattskyldig för import eller otillåten införsel av skattepliktiga varor till Sverige är deklaranten eller varje annan person enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln.

Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller varje annan person som hade varit skyldig att betala tull enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln.

14 §  Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då tullskuld uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull.

Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i unionstullkodexen, inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då tullskuld uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet.

15 §  Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om varor som från platsen för import avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 4 kap.4-7 §§.

Skattskyldighet vid otillåten införsel gäller inte i fråga om varor för vilka tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen tillämpas som om varan hade varit belagd med tull.

16 §  Skattskyldig är den som

1. i Sverige utanför ett skatteupplag
   1. tillverkar mellanklassprodukter eller etylalkohol, eller
   2. yrkesmässigt tillverkar öl, vin eller andra jästa drycker,
2. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten, eller
3. använder varor som vid införsel till landet undantagits från skatteplikt enligt 2 kap. 10 § för annat ändamål än det som var förutsättningen för att varorna undantogs från skatteplikt.

Varor som har förvärvats skattefritt och som går förlorade ska vid tillämpningen av första stycket 2 anses ha använts för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten.

17 §  Skattskyldigheten inträder för

1. den som är skattskyldig enligt 16 § första stycket 1, när varorna tillverkas,
2. den som är skattskyldig enligt 16 § första stycket 2 eller 3, när varorna används för annat än avsett ändamål.

18 §  Skattskyldighet enligt 16 § första stycket 2 gäller inte i fråga om varor som

1. förvärvats skattefritt enligt 23 § och som blivit fullständigt förstörda genom oförutsedda händelser eller force majeure,
2. förvärvats skattefritt enligt 10 kap. 1 § eller 11 kap. 2 § första stycket 2 och som blivit fullständigt förstörda under tillsyn av Skatteverket.

19 §  Skattskyldig är den som förvarar eller lagrar skattepliktiga alkoholvaror utanför ett uppskovsförfarande utan att skatten för varorna har redovisats eller påförts i Sverige.

En sådan skattskyldighet gäller inte för

1. den som är skattskyldig för varorna enligt 2, 6, 8, 9, 11, 13 eller 16 §, eller
2. den som före tidpunkten för redovisning av skatten, förvarar eller lagrar varor för vilka skattskyldighet har inträtt enligt 3, 4, 7, 10, 12, 14 eller 17 §, om denne har skälig anledning att anta att skatten för varorna kommer att redovisas.

20 §  Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då varorna kom att förvaras eller lagras utanför ett uppskovsförfarande.

För den som omfattas av undantag från skattskyldighet enligt 19 § andra stycket 2 inträder skattskyldigheten när undantaget från skattskyldighet upphör.

21 §  Om den som är skattskyldig enligt 19 § visar att skatt därefter har påförts eller redovisats för samma varor med anledning av att varorna beskattats enligt någon annan bestämmelse i detta kapitel, eller om detta framkommer på annat sätt, ska Skatteverket besluta om befrielse från den skatt på varorna som har beslutats enligt 19 §.

22 §  Bestämmelserna i 11 och 19 §§ gäller inte den som förvarar beskattade varor för yrkesmässig försäljning ombord på ett fartyg eller luftfartyg som går mellan Sverige och ett annat EU-land, för de varor som inte är till försäljning när fartyget eller luftfartyget befinner sig på ett annat EU-lands territorium än det land där varorna har beskattats.

23 §  Den som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg får, i enlighet med vad som anges i tillståndet, ta emot alkoholvaror utan skatt

1. för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till en utländsk ort, eller
2. för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till ett tredjeland.

Första stycket gäller bara om alkoholvarorna tas emot

1. från en upplagshavare i Sverige, eller
2. under uppskovsförfarandet från ett skatteupplag eller en plats för import i ett annat EU-land.

24 §  Om beskattade alkoholvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt denna lag har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § första stycket samma lag, ska Skatteverket besluta om befrielse från skatten på varorna.

Första stycket gäller bara om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket.

25 §  Om varor som flyttas under ett uppskovsförfarande inte når angiven destination på grund av en oegentlighet som innebär att varorna släpps för konsumtion, ska varorna beskattas här i landet om oegentligheten har

1. begåtts i Sverige, eller
2. upptäckts här, och det inte går att fastställa var oegentligheten har begåtts.

Skattskyldig ska vara

1. den som ställt säkerhet för skatten under flyttningen, eller
2. någon annan person, om denne medverkat i den otillåtna avvikelsen från uppskovsförfarandet och varit medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att avvikelsen var otillåten.

Ett beslut om skatt för en viss flyttning av varor ska avse endast en skattskyldig. Om det inte finns skäl för annat ska beslutet om skatt avse den eller en av dem som ställt säkerhet för flyttningen. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då varorna släpptes för konsumtion.

26 §  Om varor som flyttas under ett uppskovsförfarande inte når angiven destination och ingen oegentlighet som innebär att varorna släpps för konsumtion har konstaterats under flyttningen, ska en oegentlighet ändå anses ha begåtts här i landet och varorna beskattas här, om

1. varorna avsänts från ett skatteupplag eller en importplats i Sverige, och
2. det inte inom fyra månader från den tidpunkt då flyttningen inleddes enligt 4 kap. 3, 4, 5 eller 6 § på ett tillfredsställande sätt visas
   1. att flyttningen har avslutats i enlighet med 4 kap. 9 § eller motsvarande reglering i destinationsmedlemsstatens lagstiftning, eller
   2. på vilken plats oegentligheten har begåtts.

Skatten ska betalas av den som ställt säkerhet för skatten under flyttningen. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då flyttningen inleddes.

27 §  Om varor, som flyttas till eller via Sverige under förfarandet för beskattade varor eller som har avsänts från ett annat EU-land av en i destinationsmedlemsstaten registrerad distansförsäljare, inte når angiven mottagare ska varorna beskattas här om det beror på en oegentlighet som har

1. begåtts i Sverige, eller
2. upptäckts här, och det inte går att fastställa var oegentligheten har begåtts.

Skattskyldig ska vara

1. den som ställt säkerhet för skatten, eller
2. någon annan person, om denne medverkat i oegentligheten.

Ett beslut om skatt för en viss flyttning av varor ska avse endast en skattskyldig. Om det inte finns skäl för annat ska beslutet om skatt avse den eller en av dem som ställt säkerhet för flyttningen. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då oegentligheten begicks respektive upptäcktes.

28 §  En oegentlighet vid flyttning av beskattade varor anses föreligga om varor flyttas till eller via Sverige utan att uppfylla kravet för varor som ska flyttas under förfarandet för beskattade varor på att omfattas av ett elektroniskt förenklat administrativt dokument eller ersättningsdokument.

Om det föreligger en sådan oegentlighet i fråga om varor som förts in i Sverige, ska de beskattas här i landet.

Skattskyldig ska vara

1. den som för in eller tar emot varorna från det andra EU- landet, eller
2. någon annan person, om denne medverkat i oegentligheten.

Ett beslut om skatt för en viss flyttning av varor ska avse endast en skattskyldig. Om det inte finns skäl för annat ska beslutet om skatt avse den som för in eller tar emot varorna. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då varorna fördes in i landet.

29 §  Bestämmelserna i 2 kap. 12 § 1, 13, 15 och 16 §§ om undantag från skatt ska tillämpas även vid beskattning enligt 25-28 §§.

30 §  Den som omfattas av 25 § andra stycket, 27 § andra stycket eller 28 § tredje stycket, men som inte omfattas av Skatteverkets beslut om skatt enligt 13 kap. 4 § för den aktuella flyttningen, får beslutas vara skyldig att tillsammans med den som beslutet om skatt gäller betala det belopp som denne gjorts ansvarig för.

Beslut om ansvar får inte fattas om statens fordran mot den som beslutet om skatt gäller har preskriberats.

1 §  Som skattebefriad förbrukare får den godkännas som

1. använder alkoholvaror
   1. som en del av tillverkningsprocessen av sådana produkter som anges i 2 kap.8 och 9 §§,
   2. vid tillverkningen av andra produkter än som avses i a, under förutsättning att slutprodukten inte innehåller alkohol, eller
   3. för vetenskapligt ändamål, och
2. med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som skattebefriad förbrukare.

Alkohol anses vara använd som en del av tillverkningsprocessen enligt första stycket 1 a dels när alkoholen har införlivats i produkten, dels när den används för underhåll och rengöring av tillverkningsutrustning som används i tillverkningsprocessen.

2 §  Ett godkännande enligt 1 § får meddelas för en viss tid eller tills vidare. Ett godkännande tills vidare får meddelas den som tidigare hanterat obeskattade alkoholvaror utan anmärkning. Ett godkännande får förenas med villkor.

Den som godkänts som skattebefriad förbrukare får från en upplagshavare ta emot alkoholvaror utan skatt.

3 §  Skatteverket beslutar i fråga om godkännande av skattebefriad förbrukare efter särskild ansökan.

4 §  En skattebefriad förbrukare ska löpande bokföra mottagande och förbrukning av obeskattade varor och på lämpligt sätt se till att det finns underlag för kontroll av att varor som tagits emot utan skatt använts för det ändamål som var förutsättning för skattefriheten.

5 §  Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas, om

1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. alkoholvaror används för annat ändamål än som anges i godkännandet,
3. förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 4 §,
4. förbrukaren inte medverkar vid revision enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), eller
5. förbrukaren begär det.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

1 §  En upplagshavare får göra avdrag för skatt på alkoholvaror för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt och som förts in i upplagshavarens skatteupplag.

2 §  En upplagshavare får göra avdrag för skatt på alkoholvaror

1. som har använts
   1. som en del av en tillverkningsprocess för sådana produkter som anges i 2 kap.8 och 9 §§,
   2. vid tillverkningen av andra produkter än de som avses i a, under förutsättning att slutprodukten inte innehåller alkohol, eller
   3. för vetenskapligt ändamål,
2. som har levererats till
   1. universitet eller högskola för vetenskapligt ändamål, eller
   2. sjukhus eller apotek för medicinskt ändamål, eller
3. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande.

Alkohol anses vara använd som en del av tillverkningsprocessen enligt första stycket 1 a dels när alkoholen har införlivats i produkten, dels när den används för underhåll och rengöring av tillverkningsutrustning som används i tillverkningsprocessen.

3 §  En registrerad varumottagare, som har godkänts som skattebefriad förbrukare enligt 10 kap. 1 §, får göra avdrag för skatt på alkoholvaror som använts

1. för framställning av sådana produkter som anges i 2 kap.8 och 9 §§,
2. i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller alkohol, eller
3. för vetenskapligt ändamål.

4 §  En upplagshavare får göra avdrag för skatt på alkoholvaror

1. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till en utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg, eller
2. som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till ett tredjeland av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg.

5 §  Upplagshavare som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker får göra avdrag för skatt på alkoholvaror som levererats till resande som kan uppvisa en färdhandling för resa till ett tredjeland. Avdrag medges dock högst med vad som enligt 4 § lagen om exportbutiker får säljas till varje resande.

6 §  En upplagshavare får göra avdrag för skatt på varor som har levererats inom Sverige av upplagshavaren, om

1. leveransen är till för väpnade styrkor tillhörande Amerikas förenta stater, och
2. varorna ska användas av eller för styrkorna, av den civilpersonal som följer med dem eller av styrkornas mässar, marketenterier eller liknande militära serviceverksamheter.

Avdrag får endast göras om

1. skattefrihet enligt 10 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall hade gällt vid förvärv av varorna,
2. ett intyg från de väpnade styrkorna kan uppvisas som visar att förutsättningarna för skattefrihet är uppfyllda, och
3. det av fakturan framgår att leveransen sker utan punktskatt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om undantag från kravet i andra stycket 2.Lag (2024:555).

1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om

• återbetalning för varor som oegentlighetsbeskattats i Sverige (2 §),
• återbetalning för varor som flyttats till ett annat EU-land (3-5 §§),
• återbetalning vid export (6 §),
• återbetalning för varor som använts för vissa skattebefriade ändamål (7 §),
• återbetalning för varor som omhändertagits av Tullverket (8 §),
• formkrav på en ansökan om återbetalning (9 §), och
• återbetalning för vissa skattebefriade subjekt (10 §).

2 §  Har en vara beskattats enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § och visar den skattskyldige att varan inom tre år efter det att flyttningen påbörjades har beskattats i enlighet med artikel 9 eller 46 i punktskattedirektivet i ett annat EU- land, ska den skatt som betalats i Sverige betalas tillbaka, om det andra EU-landets skatteanspråk är befogat.

En ansökan om återbetalning enligt första stycket ska ges in till Skatteverket inom ett år efter det att beslutet om skatt i det andra EU-landet fått laga kraft.

3 §  Om skatt har betalats i Sverige för varor och varorna därefter flyttats till ett annat EU-land under förfarandet för beskattade varor, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Ett beslut om återbetalning får fattas först efter det att Skatteverket har tagit emot en sådan mottagningsrapport som avses i 8 kap.7 och 8 §§ eller tagit emot och godtagit ett sådant alternativt bevis som avses i 8 kap. 9 §.

4 §  Om skatt har betalats i Sverige för varor och varorna därefter flyttats till ett annat EU-land genom distansförsäljning, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att varorna beskattats i destinationsmedlemsstaten. Återbetalning enligt denna paragraf beviljas inte om 5 § är tillämplig.

Ansökan om återbetalning enligt första stycket ska omfatta ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång.

5 §  Om skatt har betalats i Sverige för varor i andra fall än i 2 § och varorna därefter flyttats till ett annat EU-land under sådana förhållanden att varorna beskattats där i enlighet med artikel 46 i punktskattedirektivet, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att varorna har beskattats i ett annat EU-land.

En ansökan om återbetalning enligt första stycket ska ges in till Skatteverket inom ett år efter det att beslutet om skatt i det andra EU-landet fått laga kraft.

6 §  Om skatt har betalats i Sverige för varor som sedan exporterats, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

Ansökan om återbetalning enligt första stycket ska omfatta ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning beviljas inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor.

7 §  Om skattepliktiga varor använts för ändamål som avses i 11 kap. 2 § första stycket 1 av någon som inte är upplagshavare eller skattebefriad förbrukare, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

Ansökan om återbetalning enligt första stycket ska omfatta ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning beviljas inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor. Ansökan ska åtföljas av dokumentation som styrker användningen.

8 §  Om skatt har betalats till Skatteverket för alkoholvaror och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § första stycket lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

9 §  En ansökan om återbetalning enligt 2-8 §§ ska göras skriftligen till Skatteverket och vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden.

En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden.

10 §  Skatteverket ska efter ansökan besluta om återbetalning av alkoholskatt på varor som har förvärvats av

1. utländsk beskickning, karriärkonsulat i Sverige eller sådan internationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsul vid utländska konsulat i Sverige, under förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i Sverige, eller
3. väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, om dessa styrkor deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Medlemsstaters ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos en sådan organisation har efter ansökan rätt till återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommelse med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om detta.

1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om

• vilka allmänna bestämmelser som gäller i fråga om förfarandet vid beskattning (2 §),
• förfarandet vid beskattning vid import och otillåten införsel (3 §),
• förfarandet vid beskattning vid oegentligheter (4-9 §§),
• intyg till små, oberoende producenter av alkoholdrycker (10 och 11 §§), och
• omprövning och överklagande av vissa beslut enligt denna lag (12 §).

2 §  I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i 3-9 §§, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244).

3 §  Tullverket beslutar om alkoholskatt för den som enligt 9 kap. 13 § är skattskyldig vid import eller otillåten införsel. Skatten ska betalas till Tullverket. För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253).

4 §  Skatteverket beslutar om skatt som avses i 9 kap.25-28 §§ och ansvar enligt 9 kap. 30 §. Skatten ska betalas inom den tid som Skatteverket bestämmer.

Om skatten enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § inte kan beräknas tillförlitligt, ska skatten bestämmas till vad som framstår som skäligt med hänsyn till uppgifterna i ärendet.

5 §  Om skatt som avses i 9 kap.25-28 §§ eller ansvar som avses i 9 kap. 30 § har beslutats, ska bestämmelserna om ansvar för delägare i svenska handelsbolag och ansvar för företrädare för juridisk person i 59 kap.11, 13, 15-21, 26 och 27 §§skatteförfarandelagen (2011:1244) gälla i tillämpliga delar för det belopp som omfattas av beslutet.

6 §  Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara skattskyldig enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § att lämna uppgift som är av betydelse för beslut om skatt enligt dessa bestämmelser. Skatteverket får vidare förelägga den som omfattas eller kan antas omfattas av 9 kap. 25, 27 eller 28 § att lämna uppgift som är av betydelse för beslut om ansvar enligt 9 kap. 30 §.

Skatteverket får tillämpa bestämmelserna i 37 kap. 9 § första stycket och 10 §skatteförfarandelagen (2011:1244) om föreläggande när det gäller förhållanden som är av betydelse för ett beslut om skatt enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § eller beslut om ansvar enligt 9 kap. 30 § vad avser någon annan än den som föreläggs.

7 §  Skatteverket får besluta om revision för att kontrollera

1. skattskyldighet enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 §, eller
2. om det finns förutsättningar för att besluta om ansvar enligt 9 kap. 30 §.

Skatteverket får besluta om revision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras.

Vid revision gäller bestämmelserna i 41 kap.3-14 §§skatteförfarandelagen (2011:1244) i tillämpliga delar.

8 §  Följande bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) ska gälla i tillämpliga delar vid handläggning av ärenden samt vid omprövning och överklagande av beslut enligt 4-7 §§ :

• 3 kap. 4 § om beskattningsår,
• 43 kap. om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning,
• 45 kap. om bevissäkring,
• 46 kap. om betalningssäkring,
• 47 kap. om undantag från kontroll,
• 60 kap. om befrielse från skatt,
• 61 kap. om skattekonton,
• 62 kap.2, 11-16 och 19 §§ om betalning av skatt,
• 63 kap.2, 4-6, 8-10, 15, 16, 22 och 23 §§ om anstånd med betalning av skatt,
• 64 kap.2-4, 9 och 10 §§ om återbetalning av skatt,
• 65 kap.2-4, 7, 8, 11, 13-15, 16 och 18-20 §§ om ränta,
• 66 kap. om omprövning,
• 67 kap. om överklagande,
• 68-71 kap. om verkställighet.

Vid tillämpning av 61 kap. 1 § andra stycket, 62 kap. 12 §, 65 kap. 2 § andra stycket, 19 och 20 §§ och 66 kap. 20 §skatteförfarandelagen ska det som sägs om ansvar enligt 59 kap.skatteförfarandelagen även gälla ansvar enligt 9 kap. 30 § denna lag.

9 §  Om Skatteverket har beslutat om ansvar enligt 9 kap. 30 §, får den som gjorts ansvarig överklaga det beslut om skatt enligt 9 kap. 25, 27 eller 28 § som omfattas av beslutet om ansvar. Överklagandet ska göras inom den tid och på det sätt som gäller för den som beslutet om skatt gäller. Vid ett sådant överklagande ska Skatteverket ompröva sitt beslut enligt 66 kap. 2 § första stycket 2 skatteförfarandelagen (2011:1244).

10 §  Skatteverket utfärdar sådana intyg som avses i artikel 23a i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker, i lydelsen enligt rådets direktiv (EU) 2020/1151.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter som tas ut av en producent om denne till Skatteverket har lämnat felaktiga uppgifter till grund för utfärdandet av intyg eller inte till Skatteverket i rätt tid har anmält att förhållandena som ligger till grund för ett utfärdat intyg har ändrats.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om

1. intygens innehåll, och
2. förfarandet vid utfärdande av intygen. Lag (2022:1486).

11 §  Skatteverket får förelägga den som ansökt om intyg enligt 10 § att lämna de uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna kontrollera att denne har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter. Skatteverket får även förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgifter om en rättshandling med någon annan. Ett sådant föreläggande ska avse förhållanden som är av betydelse för kontroll av att andra än den som föreläggs lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i ett ärende om ett sådant intyg.

Skatteverket får besluta om revision för att kontrollera att den som ansökt om intyg lämnat riktiga och fullständiga uppgifter. Vid revisionen gäller bestämmelserna i 41 kap.4- 14 §§skatteförfarandelagen (2011:1244) i tillämpliga delar.

Vid föreläggande och revision gäller bestämmelserna om undantag från kontroll för uppgifter och handlingar i 47 kap.skatteförfarandelagen i tillämpliga delar.

12 §  Beslut enligt denna lag som inte omfattas av 8 och 9 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

En begäran om omprövning av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 12 kap. 10 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 66 kap.skatteförfarandelagen (2011:1244) vid omprövning av ett sådant beslut.

Ett överklagande av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 12 kap. 10 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 67 kap.skatteförfarandelagen vid överklagande av ett sådant beslut.