AFS 1990:11
ARBETARSKYDDSSTYRELSENS
FÖRFATTNINGSSAMLING
AFS 1990:11
Utkom från trycket
den 29 augusti 1990
ARBETE MED FÖRSÖKSDJUR
Beslutad den 17 maj 1990
AFS 1990:11
2
ARBETE MED FÖRSÖKSDJUR
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om arbete med försöksdjur samt
allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
Beslutad den 17 maj 1990
AFS 1990:11
3
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om arbete
med försöksdjur
Beslutad den 17 maj 1990
Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166)
följande föreskrifter.
Tillämpningsområde
1 § Dessa föreskrifter gäller arbete med försöksdjur. Med sådant arbete jämställs vid
tillämpningen av föreskrifterna med arbetet sammanhängande verksamhet såsom diskning,
städning, drift och underhåll av lokaler, inredning och utrustning samt öppen hantering av
foder, strö och annat material som behövs för arbetet.
Med försöksdjur avses i föreskrifterna djur som uppföds eller används för vetenskaplig
forskning eller utbildning, sjukdomsdiagnostik, framställning eller kontroll av läkemedel eller
andra jämförliga ändamål.
Föreskrifterna gäller inte arbete vid fältförsök eller försök i samband med animalieproduktion
eller viltforskning. De gäller inte heller arbete som ingår i uppfödning som huvudsakligen är
inriktad på animalieproduktion eller liknande men där uppfödning av försöksdjur ingår som
en ringa del av verksamheten.
2 § Föreskrifterna gäller inte den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver
yrkesmässig verksamhet utan anställd.
Allmänt
3 § Arbetet skall planeras och bedrivas så att personalen inte utsätts för onödig kontakt med
allergener, smittämnen eller andra skadliga ämnen samt i övrigt skyddas mot ohälsa och
olycksfall.
4 § Arbetsgivare skall se till att arbetstagare har tillräckliga kunskaper om de risker som
arbetet kan medföra. De skriftliga hanterings- och skyddsinstruktioner som behövs för arbetet
skall finnas tillgängliga på arbetsplatsen.
Fördelningen av arbetsuppgifter vid drift och underhåll skall framgå av instruktionerna.
Lokaler, inredning och utrustning
5 § Golv, väggar och andra ytor skall vara lätta att rengöra.
6 § Den utrustning som behövs för att undvika hälsorisker skall finnas tillgänglig.
AFS 1990:11
4
7 § Ventilationsanläggningar, punktutsug, dragbänkar, ventilerade burvagnar och liknande
anordningar skall vara utformade så att luftföroreningar effektivt tas om hand. De skall vara
anpassade till verksamheten i lokalerna. Funktionskontroll och underhåll skall ske i sådan
omfattning och på ett sådant sätt att hälsorisker undviks.
Frånluft från lokaler där arbete med försöksdjur bedrivs annat än tillfälligt får inte återföras till
arbetslokal.
Lokaler, inredning och utrustning skall rengöras så ofta och i den omfattning som behövs för
att hälsorisker skall undvikas. Metod, utrustning och hjälpmedel för rengöring skall väljas så
att ohälsa förebyggs.
Avfallshantering
8 § Avfall skall omhändertas så att onödig kontakt med det undviks. Den som överlämnar
avfall för omhändertagande skall se till att mottagaren får den information om avfallet som
behövs för en fortsatt säker hantering. Emballerat material bör märkas med uppgift om
innehållet.
Särskilda rutiner skall finnas för hantering av avfall som kan medföra risk för ohälsa eller
olycksfall.
Personlig skyddsutrustning och hygien
9 § Särskild skyddsklädsel skall användas när det behövs för att hindra kontakt med eller
spridning av ämnen som kan orsaka ohälsa. Personlig skyddsutrustning skall också i övrigt
användas när det behövs.
10 § God personlig hygien skall iakttas.
Möjlighet att duscha skall finnas i anslutning till omklädningsrum. Möjlighet till handtvätt
skall finnas nära den plats där arbetet utförs.
Vaccination och medicinska kontroller
11 § Arbetsgivare skall bedöma behovet av vaccination och annan immunprofylax och vid
behov erbjuda arbetstagare sådan.
12 § Arbetsgivare skall erbjuda arbetstagare, som regelmässigt skall sysselsättas i arbete med
allergiframkallande försöksdjur, läkarundersökning innan arbetet påbörjas.
Om arbetstagare vid arbete med försöksdjur får symptom som tyder på allergi eller annan
överkänslighet skall arbetsgivare likaså erbjuda läkarundersökning. Arbetstagare som är
allergisk eller överkänslig mot någon faktor i arbetsmiljön skall erbjudas periodisk
läkarundersökning.
Arbetstagare skall få den information och de råd som motiveras av undersökningsresultatet.
AFS 1990:11
5
Ikraftträdande
Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 1992.
AFS 1990:11
6
Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna om arbete med försöksdjur
Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1990:11) om arbete med försöksdjur.
Bakgrund
I Sverige används för närvarande omkring 500 000 försöksdjur varje år. Mer än 400 000
utgörs av råttor och möss. Därtill kommer drygt 20 000 marsvin och 11-12 000 kaniner samt
mellan 400 och 1 000 av vardera katt, hund och apa. Försöksdjuren används bl a inom
forskning och utbildning, vid läkemedelskontroll och vaccintillverkning. För dessa ändamål
förekommer uppfödning av försöksdjur.
Ungefär 6 000 personer på ett hundratal arbetsplatser arbetar med försöksdjur. Dessa
arbetstagare utsätts för flera olika arbetsmiljörisker. Det är väl dokumenterat att de kan bli
allergiska mot de djur de arbetar med. Vissa försöksdjur tycks vara mer allergiframkallande än
andra. Allergin kan t ex orsakas av ämnen som finns i urinen hos framför allt råtta. När urinen
torkar in i bäddmaterialet kan även damm därifrån ge allergibesvär.
Allergiproblem kan även uppstå vid kontakt med djurepitel eller med strö och bäddmaterial
som sådant eller med kvalster som finns hos djuren och behöver då inte ha samband med
djurarten.
Besvär från luftvägarna kan också uppkomma vid kontakt med damm från strömaterial utan
att det är fråga om någon allergi.
Många arbetsmoment vid försöksdjursarbete innebär kontakt med faktorer som kan vara
hudirriterande och därmed utgöra risk för handeksem. Exempel på sådana faktorer är
mekanisk irritation eller uttorkande damm, rengöringsmedel och väta samt frekvent handtvätt.
Risken att drabbas av belastningsergonomiska problem såsom nack/ skulder- och
ländryggsbesvär är stor. I djurrum placeras ibland burar högt, vilket kan leda till felaktiga
belastningar vid hantering av dem. Hantering av tyngre djur, t ex förflyttning, kan ge upphov
till liknande problem.
Sårskador kan förekomma, särskilt bland oerfaren personal. Skadorna orsakas inte bara genom
bett- och rivskador utan också genom ett felaktigt handhavande av materiel.
Vissa arbetstagare utsätts i sitt arbete även för andra risker, exempelvis exponering för toxiska
kemikalier. Djurexperimentellt arbete innebär ibland att djuren utsätts för olika farliga ämnen,
vilket leder till att också arbetstagare riskerar att utsättas för dem vid kontakt med djuren,
bäddmaterial och avfall.
AFS 1990:11
7
Även joniserande strålning är ett riskmoment. Behandling av djuren med radioaktiva isotoper
förekommer. Vid röntgenundersökning och genomlysning behöver djuren fixeras, vilket ofta
för med sig att arbetstagare håller i djuren under undersökningen och därvid utsätts för
strålningsrisk.
Försöksdjuren kan vara infekterade som en följd av att mikroorganismer tillsatts dem
avsiktligt som en del av försöket. De kan också ha blivit infekterade eller infesterade
oavsiktligt. Naturligt förekommande infektioner hos djuren ger sällan upphov till allvarliga
infektioner hos människor, men det förekommer. I undantagsfall kan riskerna vara betydande t
ex då det rör sig om vissa vildfångade djur.
Arbete med försöksdjur förekommer även utanför normala arbetstider och då ibland som
ensamarbete. Inbrott, överfall och hot om överfall har förekommit.
Kommentarer till vissa paragrafer
Till 1 § Definitionen av tillämpningsområdet innebär att t ex städare, ventilationstekniker och
annan driftspersonal kan komma att omfattas av föreskrifterna.
Några exempel på försöksdjur är mus, råtta, marsvin, kanin, katt, apa, svin och får. Även
fåglar, kräldjur, fiskar samt insekter och andra ryggradslösa djur kan förekomma.
Exempel på fältförsök är då vilda djur fångas in och märks för att sedan observeras i sin
naturliga miljö.
Till 3 § Det är av största vikt att arbetstagarna i möjligaste mån skyddas mot kontakt med
ämnen som kan orsaka ohälsa. När det gäller djurvårdande personal ingår det i
arbetsuppgifterna att ha nära kontakt med djuren. Med god planering kan dock riskerna
minskas. God planering kan exempelvis vara att välja ett bäddmaterial som dammar så litet
som möjligt och att hantera det så att direktexponeringen för damm blir så liten som möjligt.
Om inte starka skäl talar emot det bör målsättningen vara att arbete med försöksdjur, som
innebär mer än tillfällig kontakt med allergener och andra skadliga ämnen, på sikt
koncentreras till separata byggnader eller till en väl avskild byggnadsdel med eget
ventilationssystem. Denna lösning bör alltid eftersträvas vid nybyggnad eller ombyggnad av
befintliga, äldre lokaler.
Djur, förorenade burar och liknande måste ibland transporteras genom gemensamma
utrymmen. Dessa transporter bör utföras så att skadliga ämnen som allergener och smittämnen
inte sprids till arbetstagarna. Därvid kan t ex täta och filterförsedda transportburar eller vagnar
användas.
Exempel på skadliga ämnen är, förutom allergener och smittämnen, damm, mögel, radioaktiva
ämnen och giftiga kemikalier.
Arbete med djur, som utgör smitt- eller allergirisk, bör helst ske invid specialutformat
punktutsug, i dragbänk, dragskåp eller liknande. Exempel på sådana arbetsuppgifter är
tömning av strö och bäddmaterial samt olika manipulationer med djuren.
Vid arbete med försöksdjur gäller i vissa fall arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om farliga
AFS 1990:11
8
ämnen (AFS 1985:17), kemiskt laboratoriearbete (AFS 1987:14), åtgärder mot
luftföroreningar till förebyggande av ohälsa (AFS 1980:11) samt anestesigaser (AFS
1983:11).
Undantagsvis kan försöksdjur vara smittade med zoonoser, det vill säga infektioner som kan
spridas mellan djur och människa . När det finns en inte obetydlig risk för överföring av
infektioner från djur till människa, bör hälsokontroll av djuren ske med avseende på dessa
zoonoser. Veterinärmedicinsk expertis kan ge råd om vilka smittämnen och vilken diagnostik
som är aktuell i det enskilda fallet.
För att minska risken att få in zoonoser bland djuren bör djuranläggningarna konstrueras
gnagarsäkra så att inte vilda gnagare kan ta sig in i dem. Likaså kan ett program för
bekämpning av insekter och andra skadedjur behövas.
När mikroorganismer används i försöken gäller även arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om
mikroorganismer (AFS 1988:12).
Vid planering av lokaler, inredning och utrustning samt vid val av exempelvis
förpackningsstorlek av bäddmaterial och foder är det viktigt att beakta risken för skador
orsakade av tunga lyft och felaktiga arbetsställningar, se arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter
om arbetsställningar och arbetsrörelser (AFS 1983:6).
I djurrum är burarna ofta placerade i ställningar på hjul. Om golvet lutar kan ställningen vid
förflyttning komma i okontrollerad rullning. Detta bör beaktas vid utförande av golv. En
möjlighet är också att använda ställningar med låsbara hjul.
Utanför normal arbetstid är det från arbetssynpunkt ofta tillräckligt att en person sköter djuren.
Om risken för skada är stor, t ex på grund av fysiskt tungt arbete för en ensam person, eller om
det finns risk för inbrott eller överfall är det lämpligt att ytterligare personal finns närvarande.
Vidare är angrepp från aggressiva djur exempel på situationer som kan vara särskilt svåra att
hantera vid ensamarbete. Om risken för inbrott eller överfall är stor bör även överfallslarm
ordnas. I arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om ensamarbete (AFS 1982:3) och allmänna råd
beträffande våldsrisker i arbetsmiljön (AFS 1983:1) finns regler som kan behöva beaktas i
detta sammanhang.
Till 4 § Enligt 3 kap 3 § arbetsmiljölagen skall arbetsgivare se till att arbetstagare får god
kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, och upplyses om de risker som
kan vara förbundna med arbetet. Han skall förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning
som behövs och vet vad han har att iakttaga för att undgå riskerna i arbetet.
Enligt definitionen av tillämpningsområdet gäller föreskrifterna även servicetekniker eller
motsvarande arbetstagargrupper. Dessa grupper har ibland en annan arbetsgivare än den som
driver verksamheten i övrigt. Deras arbetsgivare har enligt arbetsmiljölagen ansvar att
informera dem om risker i arbetsmiljön. Den arbetsgivare som driver verksamheten i övrigt
har dock normalt ett samordningsansvar, vilket ofta kan innebära att denna har att informera
annan arbetsgivare som anlitas för särskilda arbetsuppgifter om dessa risker.
Muntliga instruktioner är ofta ett nödvändigt komplement till skriftliga hanterings- och
skyddsinstruktioner. Eventuella språksvårigheter bör uppmärksammas liksom att särskilda
regler gäller för minderåriga, se arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om
AFS 1990:11
9
arbetsmiljöinformation till invandrare (AFS 1984:17) samt föreskrifter om anlitande av
minderåriga i arbetslivet (AFS 1987:11).
I instruktionerna bör fördelningen av olika arbetsuppgifter fastställas. Särskilt viktigt är det att
där fastslå vem som skall ge information till exempelvis servicetekniker som tillfälligt utför
arbeten på ett arbetsställe, där arbete med försöksdjur förekommer. Där bör också klargöras
exempelvis rutiner för rengöring, desinfektion, avfallshantering och åtgärder vid spill och
olyckor av annat slag. Noggrann beskrivning av arbetsmetoder, som bedöms säkra från
hälsosynpunkt, bör ingå. Likaså bör uppgift om vilken typ av skyddsutrustning som behövs
för olika arbetsuppgifter finnas i instruktionerna.
För att undgå risker är det bland annat viktigt att arbetstagarna har en god kunskap om djurens
beteende.
Till 5 § Vid val av byggnadsmaterial och ytskikt bör även risken för t ex halka eller
mögelbildning uppmärksammas.
För att underlätta rengöring bör golv och bänkytor hållas så fria som möjligt. Vid planering av
inredning och utrustning är det viktigt att undvika att trånga och svårstädade utrymmen
uppstår.
Till 6 § Exempel på utrustning är diskmaskin och lyftanordning samt fyllnings- och
tömningsanordning för strö och bäddmaterial.
Då fyllning eller tömning av strö och bäddmaterial förekommer, bör lokalerna utrustas med
särskild anläggning med separat filter för avsugning av damm. Om djuren förvaras i burar bör
tillgång till för burdisk särskilt utformad diskmaskin finnas. Diskning av burar för hand
innebär ofta dels onödig kontakt med avfall, dels olämplig belastning.
Lyftanordningar och lämpliga transportvagnar kan behövas vid tunga lyft, t ex vid arbete med
större djur, och vid förflyttning av burar och fodersäckar.
Till 7 § Valet av konstruktion på utsugsdon bestäms t ex av typ och mängd av förorening,
arbetsplatsens utformning och avsedda funktion. Bedömningen bör därför göras utifrån
kännedom om varje arbetsplats.
Vid värmeåtervinningssystem, där läckage eller tekniken som sådan medför viss återluft (t ex
roterande värmeväxlare), kan fås samma negativa effekt som vid återluftsystem. Det är därför
viktigt att undvika sådana system.
Tillfälligt arbete med försöksdjur kan vara laborationer med dissektion av djur, vilket ibland
förekommer i gymnasie- och grundskolor. Rekommendationer om hur detta ska gå till finns i
skolöverstyrelsens allmänna råd angående elever med allergiska symptom i skolan, (SÖ-FS
1981:222). Det är särskilt viktigt att lokalerna rengörs grundligt efter sådana laborationer
eftersom ett stort antal elever har allergiska besvär.
Med tillfälligt arbete med försöksdjur avses dock inte utbildning av försöksdjurspersonal.
För att undvika spridning av luftföroreningar till kanalsystem och omgivning är det lämpligt
att förse frånluftskanalerna från varje djurrum med filter, som filtrerar bort djurhår, hudepitel
AFS 1990:11
10
och damm. Filterenheterna bör ha en sådan konstruktion att exponering för skadliga ämnen i
samband med filterbyte blir så liten som möjligt.
Dragskåp, dragbänk eller punktutsug behövs ofta som komplement vid vissa arbetsmoment.
Ventilationsanläggningar avsedda för skyddsventilation är känsliga för driftstörningar. Det är
därför viktigt med regelbunden och noggrann rengöring och annat underhåll för att funktionen
inte skall försämras liksom att skriftliga instruktioner för rengörings- och underhållsrutiner
samt olika metoder för kontroll av funktion och luftkvalitet finns.
Ett sätt att underlätta övervakning av ventilationsanläggningen är att förse denna med
funktionslarm.
Utsug kan förses med fasta kontrollinstrument på operatörsplats, vilka indikerar att projekterat
luftflöde upprätthålls.
Redan vid projekteringen är det viktigt att beakta att rengöring, underhåll och kontroll kan ske
på ett enkelt sätt.
Inom den här verksamheten är det naturligt att de som sköter om djuren också utför
städningen, eftersom det i allmänhet eftersträvas att så få personer som möjligt får tillträde till
lokalerna. Om annan personal städar där, är det viktigt att dessa är informerade om riskerna
med arbetet och om hur man skyddar sig mot dem. Städrutiner bör i så fall finnas beskrivna i
separata skriftliga instruktioner.
Valet av städmetod kan innebära problem. Våtstädning är idag den mest använda metoden.
Torrsopning är olämplig på grund av att damm rörs upp och leder till ökad risk för spridning
av allergener och smittämnen. Dammsugning är i många fall effektivt, men det är viktigt att
dammsugningen inte orsakar bullerstörningar eller obalans i ventilationssystemet. För att
undvika att damm återförs till rumsluften bör transportabla dammsugares frånluft renas
effektivt. Där så är möjligt kan centraldammsugare installeras.
Det bör beaktas att det vid högtrycksspolning bildas aerosoler som kan medföra risk för
spridning av smittämnen eller allergener.
Till 8 § Arbetstagare kan komma att utsättas för bl a allergi- och smittrisk via
avfallshantering. Det är därför viktigt att undvika direkt kontakt med avfall. Det gäller t ex
sådant avfall som i arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om hantering av riskavfall (AFS
1989:2) definieras som riskavfall, dvs avfall av följande slag om det vid hantering kan
medföra risk för ohälsa eller olycksfall: misstänkt eller säkerställt smittförande, biologiskt,
skärande/ stickande eller radioaktivt avfall samt läkemedelsavfall.
Föreskrifterna om riskavfall gäller endast riskavfall från hälso- och sjukvård, tandvård, apotek
och veterinärmedicinsk verksamhet inklusive forskning och utbildning inom dessa
verksamheter men bör vara vägledande för hantering av sådant avfall från
försöksdjursverksamhet även då denna försiggår utanför dessa områden.
Beträffande märkning av radioaktivt avfall finns ytterligare bestämmelser i statens
strålskyddsinstituts föreskrifter m m om icke kärnenergianknutet radioaktivt avfall (SSIFS
1983:7).
AFS 1990:11
11
För annat avfall som kan medföra risk för ohälsa eller olycksfall finns bestämmelser i
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om farliga ämnen (AFS 1985:17) och om
mikroorganismer (AFS 1988:12).
Till 9 § För att skydda den som deltar i arbetet samt minska risken för spridning av främst
allergener till personer utan direkt kontakt med djur är det viktigt att skyddsklädsel, som
använts vid arbete med djur, inte används i andra sammanhang. Normalt ingår i sådan särskild
skyddsklädsel även skodon. Skyddsklädseln bör förvaras åtskild från annan klädsel.
Annan personlig skyddsutrustning kan vara täta handskar i kraftigt material vid påtaglig risk
för bett och rivskador, exempelvis vid arbete med apor. Andningsskydd kan i vissa fall vara
befogat, särskilt vid dammande arbete. Arbetstagare som får besvär i luftvägarna av damm
eller av annan orsak bör ha tillgång till filterskydd med fläkt i kombination med visir eller
huva. Även andra lösningar är möjliga, t ex att arbeta i särskilda arbetsskåp med förbättrad
ventilation, i box eller i annan anordning där man inte kommer i direktkontakt med djuren.
Till 10 § En god personlig hygien minskar riskerna att drabbas av sjukdom orsakad av arbetet.
I arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om personalutrymmen (AFS 1984:10) finns
bestämmelser om hur omklädningsrum och hygienutrymmen skall vara utformade.
Till 11 § Arbetsgivaren bör samråda med medicinsk och veterinärmedicinsk expertis för
bedömning av behov av vaccination och annan immunprofylax.
Till 12 § Exempel på arbetstagare som inte regelmässigt sysselsätts i arbete med försöksdjur
kan vara studerande och lärare i grundskola och på gymnasium. Om utbildningen leder till ett
yrke som innebär omfattande kontakt med allergena försöksdjur kan det vara befogat att
läkarundersökning utförs redan under utbildningen.
Flera undersökningar har visat att 20-30 % av dem som arbetar med försöksdjur är allergiska
mot just de djur de arbetar med. Totala andelen som vid arbete med försöksdjur får symptom
från hud och/eller slemhinnor och luftvägar - allergiskt eller icke-allergiskt orsakade - är
ännu högre.
Personer med symptomgivande astma, oavsett orsak, har ofta en ökad känslighet i luftvägarna.
Dessa personer riskerar en försämring vid arbete med försöksdjur.
Det är klarlagt att atopiker, det vill säga personer med ärftlig benägenhet att utveckla vissa
former av allergi, löper en större risk än ickeatopiker att utveckla astma orsakad av
försöksdjur. Risken att utveckla handeksem vid försöksdjursarbete är också större för
atopiker. Trots detta kan det inte anses medicinskt motiverat att avråda alla atopiker från
arbete med försöksdjur.
Vid den medicinska kontrollen bör arbetstagare särskilt informeras om riskerna att förvärva
allergi. Handeksem bör utredas så att orsaken till handeksemet så långt möjligt kan fastställas.
Arbetstagare bör informeras om att handeksemet kan försämras vid försöksdjursarbete.
Arbetstagare bör uppmanas att uppsöka läkare om de får symptom som kan ge anledning till
misstanke om allergi.
När en allergi eller annan överkänslighet uppstått finns en mycket stor risk att känsligheten
AFS 1990:11
12
ökar vid fortsatt exponering. Detta kan yttra sig dels genom att symptom uppträder vid allt
lägre exponering, dels genom att andra, svårare symptom såsom astma tillkommer.
För att förhindra att allergi uppkommer i arbetet bör åtgärderna i första hand inriktas
på att hålla nere exponeringen för allergiframkallande ämnen.
Om arbetstagare konstaterats vara allergisk mot någon faktor i arbetsmiljön bör denna ses
över ytterligare och anpassas till arbetsuppgiften så att exponeringen för allergen - i de fall det
är möjligt - blir försumbar. För att åstadkomma detta kan särskilda arbetsskåp med förbättrad
ventilation eller filterskydd med fläkt i kombination med visir eller huva användas. Vid
läkarundersökningen är det viktigt att riskerna för att allergisymptomen ökar vid fortsatt
exponering diskuteras med arbetstagaren och vägs mot möjligheterna att förbättra
exponeringssituationen.
I vissa fall kan det vara direkt olämpligt att arbetstagaren fortsätter att arbeta med de djur
denne är allergisk mot. Arbetsuppgifter där det är uppenbara svårigheter att använda
skyddsutrustning hör dit. Som exempel kan nämnas rörliga arbeten som pågar under åtskilliga
timmar per dag eller då det i arbetet ingår att vänja djuren vid människor.
Om besvären kvarstår eller förvärras, trots att alla åtgärder för att minska exponeringen
vidtagits, eller om arbetstagaren får astmasymptom av sin allergi är det likaså mycket
olämpligt att han fortsätter med arbete som innebär exponering för astmaframkallande ämnen.
Om arbetstagare, som utvecklat allergi, fortsätter sitt arbete med försöksdjur innebär
föreskrifterna att han skall erbjudas periodisk läkarundersökning. Arbetsgivaren bör samråda
med läkare om lämpliga intervall mellan sådana undersökningar. Arbetstagaren bör också
uppmanas att uppsöka läkare om symptomen förvärras.
AFS 1990:11
13
Andra aktuella regler
Nedan anges de regler m m som är av särskild betydelse vid arbete med försöksdjur.
Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling
Åtgärder mot luftföroreningar till förebyggande av ohälsa (AFS 1980:11)
Ensamarbete (AFS 1982:3)
Personlig skyddsutrustning, allmänna föreskrifter (AFS 1982:13)
Våldsrisker i arbetsmiljön (AFS 1983:1)
Arbetsställningar och arbetsrörelser (AFS 1983:6)
Anestesigaser (AFS 1983:11)
Personalutrymmen (AFS 1984:10)
Första hjälpen vid olycksfall och akut sjukdom (AFS 1984:14)
Arbetsmiljöinformation till invandrare (AFS 1984:17)
Farliga ämnen (AFS 1985:17)
Anlitande av minderåriga i arbetslivet (AFS 1987:11)
Kemiskt laboratoriearbete (AFS 1987:14)
Mikroorganismer (AFS 1988:12)
Hantering av riskavfall (AFS 1989:2)
Övrigt
Socialstyrelsens allmänna råd om hälso- och sjukvårdens riskavfall (SOSFS 1987:7)
Smittrening, infektioner m m, SoS-rapport 1989:31
Strålskyddslagen (SFS 1988:220)
Statens strålskyddsinstituts föreskrifter m m om icke kärnenergianknutet radioaktivt avfall
(SSIFS 1983:7)
Byggnadsstyrelsens rapport 150 Försöksdjurslokaler 1981-12