AFS 1993:2
ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING
AFS 1993:2
Utkom från trycket
den 1 mars 1993
VÅLD OCH HOT I ARBETSMILJÖN
Beslutad den 14 januari 1993
AFS 1993:2
2
VÅLD OCH HOT I ARBETSMILJÖN
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om åtgärder mot våld och hot i
arbetsmiljön samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
Beslutad den 14 januari 1993
AFS 1993:2
3
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om åtgärder
mot våld och hot i arbetsmiljön
Beslutad den 14 januari 1993
Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen (SFS
1977:1166) följande föreskrifter.
Tillämpningsområde
1 § Dessa föreskrifter gäller arbete där det kan finnas risk för våld eller hot om våld.
Riskförebyggande åtgärder
2 § Arbetsgivaren skall utreda de risker för våld eller hot om våld som kan finnas i arbetet
samt vidta de åtgärder som kan föranledas av utredningen.
Bestämmelser om anlitande av minderåriga till arbete där våldsrisker kan förekomma finns i
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1990:19) med föreskrifter om anlitande av
minderåriga i arbetslivet.
3 § Arbetet skall ordnas så att risk för våld eller hot om våld så långt som det är möjligt
förebyggs.
Särskilda säkerhetsrutiner skall finnas för arbete som kan medföra risk för våld eller hot om
våld. Rutinerna skall hållas aktuella och följas upp fortlöpande. Rutinerna skall vara kända av
alla arbetstagare som kan bli berörda av riskerna.
4 § Arbetstagarna skall ha tillräcklig utbildning och information och få tillräckliga
instruktioner för att kunna utföra arbetet säkert och med tillfredsställande trygghet.
5 § Vid arbete där det finns risk för återkommande våld eller hot om våld skall arbetstagarna
få särskilt stöd och handledning.
6 § Arbetsplatser skall placeras, utformas och utrustas så att risk för våld eller hot om våld så
långt som det är möjligt förebyggs.
7 § Arbetstagarna skall ha möjlighet att kalla på snabb hjälp vid en vålds- eller hotsituation.
Arbetsgivaren skall se till att
-
det finns larmutrustning där så krävs för säkerheten
-
det finns fastställda rutiner för vem som skall ta emot larm och för åtgärder som skall
vidtas när larm utlösts
-
övning av säkerhetsrutiner och åtgärder vid larm genomförs regelbundet
-
larmutrustning underhålls och kontrolleras
AFS 1993:2
4
-
det finns andra tekniska hjälpmedel om det behövs.
8 § Innebär en arbetsuppgift påtaglig risk för våld eller hot om våld får den inte utföras som
ensamarbete.
9 § Värdetransporter skall organiseras och utföras så att arbetstagarna har betryggande
säkerhet.
Uppföljande åtgärder m.m.
10 § Tillbud och händelser med våld eller hot om våld skall dokumenteras och utredas.
11 § Arbetstagare som utsatts för våld eller hot om våld skall snabbt få hjälp och stöd för att
förebygga eller lindra såväl fysisk som psykisk skada. Arbetsgivaren skall ha särskilda rutiner
för detta.
Ikraftträdande
Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 1993. Samtidigt upphävs Arbetarskyddsstyrelsens
allmänna råd (AFS 19831) beträffande våldsrisker i arbetsmiljön.
AFS 1993:2
5
Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna om åtgärder mot våld och hot i arbetsmiljön
Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 19932) om åtgärder mot våld och hot i
arbetsmiljön.
Bakgrund
Arbetsskadestatistiken, som bara gäller de anmälda, i huvudsak fysiska, skador som lett till
sjukskrivning, visar för perioden 1985-1990 en ökning av skador på grund av våld. Ökningen
har skett framför allt bland sjukvårdsbiträden, sjuksköterskor, hemvårdare och
socialtjänstemän. Ökningar märks också bland väktare, ordningsvakter och lärare.
Vissa yrkesgrupper är enligt arbetsskadestatistiken mer utsatta än andra grupper. Högriskyrken
är t.ex. skötare inom psykiatrisk vård, väktare, poliser, biljettkontrollörer och buss-,
spårvagns- och tunneltågförare.
Brottsstatistiken visar en kraftig ökning av rån inom handel, post och bank sedan 1989. Våldet
har blivit allt grövre och skjutvapen används i allt större utsträckning.
Våld varierar från mord till trakasserier i form av hot via brev eller telefon. Våld kan användas
planerat för att nå vissa mål. Våld kan också förekomma när miljön inbjuder till brottsliga
handlingar liksom i olika vårdsituationer.
Det finns anledning att anta att många händelser med våld eller hot i arbetslivet aldrig
registreras. Detta kan innebära att ett stort antal fysiska symptom och olika slag av
psykosomatiska och psykiska reaktioner på stress och rädsla aldrig kommer fram i någon
allmän statistik.
Människor reagerar olika i en våldssituation. En del reagerar direkt med stressreaktioner eller
chocktillstånd, andra efter flera timmar eller dagar. Många upplever rädsla, obehag eller
skräck efter det som hänt eller kunnat hända. Andra förblir relativt oberörda. Reaktionen beror
på hur man uppfattat vad som hänt, om man var beredd eller inte på det inträffade, om man
var ensam och om man varit med om hot eller våldshändelser tidigare. Enbart kunskapen om
att man kan riskera att utsättas för våld eller hot innebär för många människor en stark psykisk
press i arbetet.
Mycket lidande kan förhindras med förebyggande åtgärder, välfungerande rutiner och ett bra
omhändertagande av den som råkat ut för våld eller hot. Den som har fått ett bra
omhändertagande och möjlighet att bearbeta upplevelserna är också mycket bättre förberedd
vid liknande händelser i framtiden.
AFS 1993:2
6
Kommentarer till enskilda paragrafer
Tillämpningsområde
Till 1 § I arbetslivet förekommer situationer där yrkesutövaren riskerar att utsättas för våld
eller hot om våld.
Arbetstagaren har i arbetet hand om eller tillgång till pengar, varor eller värdeföremål
Att arbeta med eller ha ansvar för varor, föremål, pengar eller dylikt som någon vill komma åt
på ett oärligt sätt kan ofta vara förenat med risk. I allmänhet är det inte arbetstagaren person-
ligen man är ute efter. Hotet och våldet drabbar denne då han kan vara ett hinder för den
olagliga handlingen, kan användas som gisslan eller kan utnyttjas genom att t.ex. tvingas att
öppna ett värdeskåp. Hotet och våldet sker i samband med tillgreppsförsöket.
Sådana situationer förekommer t.ex. inom handeln, bank-, post- och restaurangverksamhet
eller när klienter ifrågasätter bedömning av bidragsstorlek inom socialtjänsten.
Arbetstagaren har en makt- eller myndighetsfunktion
Arbetstagaren har, eller uppfattas ha, en makt- eller myndighetsfunktion gentemot angriparen,
t.ex. kund, klient, patient, elev, intagen och har rätt att neka eller ändra på något som denne
vill eller att kräva något som denne inte accepterar. Hotet riktas direkt mot arbetstagaren med
av-sikt att skada, skrämma eller hämnas. Det kan ske direkt och oplanerat i en utlösande
situation eller komma senare som hämnd, mer eller mindre välplanerat. Denna risk kan
föreligga i många klientinriktade arbeten som i socialtjänsten, vården, rättsväsendet,
kriminalvården och skolan.
Ibland räcker det med att representera en myndighet eller organisation som angriparen har
något otalt med, för att utsättas för hot, telefonterror, förföljelse, sabotage eller våld. En
skrämmande variant av hot är när arbetstagarens barn eller andra närstående blir hotade.
Ett särskilt problem är när angriparen är en vårdtagare som är psykiskt sjuk, senildement eller
utvecklingsstörd och inte helt kan svara för sina handlingar. Sådant våld och hot kan vara
oprovocerat och ibland helt oavsiktligt. Detta förekommer i psykiatrisk och geriatrisk vård,
socialvård och omsorgsverksamhet.
Vissa arbetstagare har som uppgift att skydda andra arbetstagare, allmänhet eller lokaler från
upprörda personer, brottslingar och bråkmakare, som kan reagera med våld och hot och senare
med hämndaktioner. Poliser, väktare och receptionspersonal kan ha sådana arbetsuppgifter.
Arbetet utförs på plats eller i sammanhang där det finns risk för konfrontation med
provocerande eller aggressiva personer
Det finns risk att utsättas för våld och hot om arbetsplatsen är så belägen att den besöks av
personer som är aggressiva och våldsbenägna, t.ex. påverkade av alkohol eller andra droger,
psykiskt sjuka eller på annat sätt labila. Exempel på sådana platser är köpcentra, restauranger,
akutmottagningar, väntrum och allmänna kommunikationsmedel.
AFS 1993:2
7
Risker finns också i sammanhang där många människor samlas, t.ex. vid idrottsevenemang,
artistuppträdanden och demonstrationer.
Arbetsplatsen kan också bli mål för sabotage eller bombhot. Våldet och hotet är mycket svårt
att förutse. Vanligtvis är det inte kopplat till viss arbetstagare utan drabbar den som råkar
befinna sig på platsen. Flygplatser, järnvägsstationer, varuhus, föreningslokaler och
flyktingförläggningar är exempel på mål för sådana aktioner liksom arbetsplatser med för
samhället viktiga datacentraler.
Riskförebyggande åtgärder
Till 2 § Det är viktigt att göra en bedömning av risken för våld och hot både för arbetsplatsen
i sin helhet och för enskilda arbetssituationer, t.ex. arbete med eller transport av viss patient,
klient, pengar eller värdefullt gods.
En noggrann kartläggning av arbetet kan vara nödvändig. Det är viktigt att utredningen
utmynnar i ett åtgärdsprogram. Risken avgör vilka åtgärder som behövs. Dessa kan gälla
organisatoriska förändringar, säkerhetsrutiner, tekniska hjälpmedel, anpassning av lokaler,
information, utbildning och åtgärder efter inträffad händelse.
Genom att kartlägga var, när och hur risker förekommer och genom att följa upp befintlig
statistik, kan förebyggande åtgärder göras effektivare. Förslag till frågor i samband med
utredningen finns i bilaga 1.
Den som är under 18 år får, enligt bilaga 1 till Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS
199019) med föreskrifter om anlitande av minderåriga i arbetslivet, inte utföra t.ex.
värdetransporter eller arbeta inom hemtjänst eller hemsjukvård hos vårdtagare med psykisk
ohälsa eller missbruksproblem.
Till 3 § Arbetsgivaren har ansvar för säkerheten på arbetsplatsen. Lokala behov och
förutsättningar avgör hur arbetet bäst organiseras och vilka handlingsprogram som behövs för
att förebygga våld och hot. Det kan vara bra att utse en person som har till uppgift att bevaka
säkerheten. Då det är svårt att förutse hur stor risken är, bör beredskapen vara allsidig.
I vissa yrken, t.ex. i polisiär verksamhet, kan våld ingå som en oundviklig del av
yrkesutövningen. Även i sådana situationer är det viktigt att så långt som det är möjligt
förebygga att arbetstagaren kommer till skada. Det är också nödvändigt att bedöma vilken
personlig skyddsutrustning som kan behöva användas.
Vid budgetarbetet är det viktigt att medel avsätts för säkerhetsanordningar, utbildning,
handledning, bemanning etc. samt för resurser till hjälp åt drabbade arbetstagare.
Inom arbetsstället bör finnas en gemensam grundsyn på hur säkerhetsarbetet skall bedrivas.
Säkerhetsmedvetenhet bör omfatta hela organisationen. Exempel på säkerhetsrutiner finns i
bilaga 2.
Till 4 § Enligt 3 kap 3 § arbetsmiljölagen skall arbetsgivaren förvissa sig om att
arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå
AFS 1993:2
8
riskerna i arbetet.
Ett särskilt utbildningsprogram om säkerhet kan behöva tas fram. Arbetstagarna kan behöva få
för verksamheten lämplig kompletterande utbildning i säkerhetsrutiner, säkert arbetssätt och
hur man bedömer risker. Utbildningen kan också omfatta t.ex. hur man bemöter människor i
kris eller upprört tillstånd, konflikthantering och självskydd. Företagshälsovården kan i många
fall hjälpa till att ta fram utbildningsprogram och genomföra utbildning. Utbildningens mål
bör vara att engagera samtliga på arbetsplatsen i säkerhetsarbetet.
Finns det erfarenhetsmässigt kända risker i en viss typ av arbeten bör dessa meddelas redan
vid anställningstillfället och tas upp vid introduktionen eller vid byte till sådana
arbetsuppgifter. Detta gäller även korttidsanställda och vikarier. Information bör också ges om
risker som enligt tillgänglig forskning och erfarenhet kan förekomma på liknande
arbetsplatser. Det kan vara bra med ett faddersystem under introduktionsperioden.
Det är viktigt att särskilt riskfyllda arbeten, t.ex. arbete vid vissa akutkliniker,
intagningsavdelningar vid psykiatrisk klinik eller narkomanvårdsklinik, i butiker med utsatt
läge eller vid värdetransport, endast utförs av den som fått särskilt avpassad utbildning och
information. Olika arbetstagargrupper kan behöva olika typ av utbildning.
Varje arbetstagare har behov av information om riskerna på arbetsplatsen och om hur man bör
gå tillväga om något inträffar. Om arbetstagaren har bristande kunskaper i svenska är det
viktigt att informationen utformas och anpassas med hänsyn till detta.
Det kan vara lämpligt att man övar hur arbetstagarna skall agera vid en förutsebar
våldssituation och på ett realistiskt sätt går igenom vad som kan hända. Syftet är att
arbetstagaren skall känna till bästa sättet att undvika våld och hot.
Att arbetstagaren har god kännedom om vad som skall göras i en våldssituation och är
införstådd med vilka reaktioner som kan följa bidrar till att förebygga eller minska den
skadliga effekten av en sådan händelse.
Till 5 § I framför allt klientinriktade arbeten som t.ex. inom vården, kriminalvården, polisen
och socialtjänsten kan arbetstagare utsättas för upprepade hot- och våldshändelser. I sådana
psykiskt påfrestande arbeten är det viktigt att arbetstagaren regelbundet får stöd och
handledning. Handledarens kompetens är viktig.
Kamratsamverkan och socialt stöd, som möjlighet till erfarenhetsutbyte, kontakter och
samvaro är viktigt i alla klientinriktade arbeten men även i andra arbeten där det förekommer
risk för våld och hot. Det kan vara lämpligt att ha arbetsplatsträffar, där arbetstagarna kan
träffas regelbundet för information, samråd och utbildning.
Till 6 § Med arbetsplatser menas alla byggnader, lokaler, fordon, o.s.v. där arbetstagaren
utför sitt arbete.
Redan vid planering av nya byggnader och arbetslokaler eller vid ändringar av sådana, är det
viktigt att beakta risken för våld. Risker som beror på utformningen av byggnaden och lokalen
behöver uppmärksammas. Riskerna kan minskas med byggnadstekniska åtgärder, god
AFS 1993:2
9
planering och rätt nyttjande av lokaler.
Där det går att bygga bort risker eller använda ny teknik bör detta ske. Det är viktigt att noga
planera t.ex. varumottagningar, entreer, belysning, receptioner, korridorer, reträttvägar och
personalingångar så att de placeras på för verksamheten och säkerheten bästa sätt. Placeringen
bör vara sådan att obehöriga inte kan ta sig in och att arbetstagare inte kan överraskas när de
lämnar arbetsplatsen. Kassaarbetsplatser bör utformas med hänsyn till att de skall vara både
lämpliga att arbeta i från ergonomisk synpunkt och säkra med hänsyn till risken för rån eller
tillgrepp.
Likaså är det viktigt att tänka på hur inredning och utrustning planeras och placeras.
Möblering kan behöva ske med tanke på reträttmöjligheter. Föremål som kan användas som
tillhyggen bör inte vara lätt åtkomliga. Larmanordning bör vara riktigt utformad, placerad och
utprovad och underhållas väl.
Till 7 § För att snabb hjälp skall kunna ges i en nödsituation behövs i allmänhet en i förväg
uppgjord plan.
Finns flera personer närvarande är det ibland möjligt att avstyra ett hot. Ofta är det dock
nödvändigt att installera larmanordning vid arbetsplatsen. Typ av larm bör väljas med hänsyn
till den risk som kan förutses. Bl.a. bör övervägas om larmanordningen skall vara fast eller
bärbar. Det är också viktigt att bedöma om det behövs närlarm eller centrallarm och om det
skall vara tyst eller ljudande larm.
För att larmanordningen skall vara effektiv är det nödvändigt att arbetstagaren vet hur man
använder den. Vidare är det viktigt att det finns en organisation för hur larmet skall tas emot,
vilka som skall reagera på det och vilka åtgärder som skall vidtas. Andra tekniska hjälpmedel
är snabbtelefon, dold telefon eller optisk bevakning i form av stillbildskamera, TV-
övervakning med video (regleras i lagen SFS 1990:484 om övervakningskameror m.m.) eller
bevakningsspeglar.
Till 8 § Vid planering och anordnande av ensamarbete är det viktigt att risken för våld och
hot beaktas. Detta är av särskild betydelse när arbetstagaren har hand om något stöldbegärligt,
arbetar med patienter, klienter eller kunder som kan vara våldsbenägna eller arbetar på en
plats som besöks av våldsbenägna, sjuka eller påverkade personer. Risken kan för vissa
arbetstagargrupper vara mest påtaglig nattetid.
Se även 7 § Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1990:18) med föreskrifter om
omvårdnadsarbete i enskilt hem och 11 § Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1992:19)
med föreskrifter om arbete i utgångskassa.
Till 9 § I verksamheter där värdetransporter förekommer är det viktigt att särskild hänsyn tas
till hur dessa organiseras och genomförs. Detta gäller alla värdeförflyttningar såväl inom som
utom arbetsplatsen, t.ex. från kassa till kontor eller från arbetsplats till servicebox. Även här
bör man tänka på utformning av byggnader, lokaler och övriga arbetsplatser. Transporteras
regelbundet stora värdeförsändelser bör en särskild fordonssluss inrättas där överföring till
transportfordon kan ske riskfritt.
AFS 1993:2
10
Det kan ofta vara lämpligt att transporterna utförs av värdetransportföretag. Det är viktigt att
de som utför transporterna har god utbildning i säkerheten kring dessa och att de följer de
rutiner som bestämts. Om flera arbetstagare berörs kan det vara nödvändigt med skriftliga
instruktioner.
Särskilt svaga punkter är t.ex. överlämnande vid lastkajer och bakdörrar med dålig överblick
på grund av t.ex. pelare, buskage och varustaplar som går att gömma sig bakom, liksom
hämtning i köpcentra efter stängning.
Rån av värdetransport sker ofta i början eller slutet av transportsträckan. En särskild risk är
det s.k. trottoarmomentet som är den mest oskyddade situationen under transporten.
Det är viktigt att transportfordon har så hög säkerhetsnivå som möjligt. Rekommendationer
för utrustning och utförande av värdetransporter finns i BRÅs PM 1979:1, 1983:2, 1989:4 och
19923.
Vid biltransport kan man lämpligen använda olika bilar, se till att i- och urlastning sker
snabbt, ha låsta dörrar och uppvevade fönster och inte ha centrallås. Om polis stoppar bilen är
det viktigt att kräva legitimation.
Deponering av dagskassor i serviceboxar är ett säkerhetsproblem. Det kan vara lämpligt att
under dagtid i större utsträckning lämna värdekassetter o.dyl. inne på bank eller post. På vissa
håll finns serviceboxar inne i banklokalen. Det finns exempel på andra tekniska lösningar som
rörpostsystem för transport av pengar inom lokal eller direkt till bank. Beträffande förslag till
åtgärder vid transport av pengar och andra värden, se bilaga 3.
Uppföljande åtgärder
Till 10 § Det är viktigt att det finns rutiner för att uppmärksamma, rapportera och följa upp
alla tillbud och händelser med inslag av våld och hot.
Rutinerna bör också innebära att våld och allvarliga hot om våld anmäls till
yrkesinspektionen, polisen och försäkringskassan. Det kan erinras om att enligt 2 §
arbetsmiljöförordningen skall arbetsgivaren anmäla allvarliga personskador eller tillbud till
yrkesinspektionen. Denna bestämmelse är i många fall tillämplig vid våld och hot om våld på
arbetsplatsen.
Risker och tillbud som uppmärksammas av arbetstagare meddelas till arbetsledare,
skyddsombud eller annan avtalad person. Det är viktigt att arbetsgivaren utifrån såväl
rapporter om inträffade händelser som från uppmärksammade risker vidtar de åtgärder som
behövs. Exempel på vad som kan tas upp i ett rapporteringssystem finns i bilaga 4.
Till 11 § För att undvika eller lindra skador av en vålds- eller hotsituation och förebygga
framtida problem är det viktigt att det finns en förberedd organisation för detta på alla
arbetsplatser. På större arbetsplatser bör någon form av räddningsledning eller krisgrupp
finnas. Denna grupp träder i funktion vid svåra akuta händelser.
Det är nödvändigt att arbetstagaren vid en svårt chockartad händelse genast får hjälp med
AFS 1993:2
11
såväl medicinskt som psykologiskt omhändertagande. Det är viktigt att arbetstagare som
utsatts för våld eller allvarligt hot inte lämnas ensam de första timmarna efter händelsen.
Då det inträffat ett allvarligt fall av våld eller hot är det viktigt att de övriga arbetstagarna får
veta vad som hänt. För att förebygga oro och rykten bör arbetsgivaren snarast informera dessa.
Det kan vara lämpligt att samlas så snabbt som möjligt efter händelsen för gemensam
information.
Både den som personligen har drabbats av våld eller hot och arbetskamrater som varit med vid
händelsen kan ha behov av emotionell första hjälp och bör ges stöd och möjligheter att tala ut
om sina upplevelser. Det är därför mycket viktigt att arbetsgivaren tillser att arbetstagare får
den hjälp, också av professionellt slag, som kan behövas både omedelbart efter händelsen och
senare.
Ett gott omhändertagande från arbetskamrater och hjälp med praktiska avgöranden, kan
avsevärt lindra följderna. En person i chocktillstånd är ofta avskärmad eller förvirrad och
obeslutsam och bör därför inte lämnas ensam med viktiga avgöranden.
I vissa situationer drar en våldshändelse till sig massmedias uppmärksamhet. Det är inte
lämpligt att den drabbade utfrågas eftersom han kan vara i affekt eller chocktillstånd. Det är
lämpligt att erbjuda massmedia kontakt med en i förväg utsedd person.
Då en våldshändelse leder till rättegång är det viktigt att den berörda arbetstagaren får veta hur
en rättegång går till och får sällskap och annat stöd vid rättegången.
Om arbetsplatsen måste utrymmas, t.ex. vid bombhot, är det viktigt att alla arbetstagare vet
var man skall återsamlas. Då underlättas kontrollen av att alla kommit ut. Då kan också en
första information ges. Om arbetsplatsen måste städas eller ställas i ordning efter t.ex. ett
skottdrama bör annan personal än den egna användas till detta.
Förslag till åtgärder vid en akut våldshändelse finns i bilaga 5.
Aktuella regler m.m.
Svensk författningssamling
Lagen om bevakningsföretag
SFS 1974:191
Lagen om övervakningskameror m.m.
SFS 1990:484
Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling
Av arbetarskyddsstyrelsen meddelade regler finns angivna i styrelsens årligen utgivna
trycksakskatalog som kan erhållas kostnadsfritt från Arbetarskyddsstyrelsens
Publikationsservice, Box 1300, 171 25 Solna, telefon 08-730 97 00.
Ensamarbete
AFS 1982:3
Larm och utrymning vid brand eller gasutströmning
AFS 1982:9
Första hjälpen vid olycksfall och akut sjukdom
AFS 1984:14
Skydd mot blodsmitta
AFS 1986:23
HIV-testning i arbetslivet
AFS 1988:1
AFS 1993:2
12
Arbete med försöksdjur
AFS 1990:11
Omvårdnadsarbete i enskilt hem
AFS 1990:18
Minderåriga i arbetslivet
AFS 1990:19
Smittfarligt arbete
AFS 1991:2
Belysning
AFS 1991:8
Internkontroll av arbetsmiljön
AFS 1992:6
Arbete i utgångskassor
AFS 1992:19
Finansinspektionens författningssamling
Säkerhetsarbete i bank avseende rån och inbrottsskydd m.m.
BFFS 1990:24
Bankernas rapportering av konstaterade eller misstänkta
brottsliga angrepp
BFFS 1990:25
Bankinspektionens allmänna råd angående rapportering
av konstaterade eller misstänkta brottsliga angrepp
BFFS 1991:5
Brottsförebyggande rådet
Värdetransporter. Riktlinjer för bättre säkerhet.
BRÅ-PM 1979:1
Värdetransporter II. Uppföljning av BRÅ-PM 1979:1.
BRÅ-PM 1983:2
Våld i butik, post och bank
BRÅ-PM 1992:3
Sterfeldt, O. Ökad säkerhet inom handeln.
BRÅ-Rapport 1989:4
Wikström, P-O. Våld. En kunskapsöversikt.
BRÅ 1990
Socialstyrelsen
Psykiskt och socialt omhändertagande vid stora
Allmänna råd
olyckor och katastrofer.
från Socialstyrelsen
1991:2.
Handelns Arbetsmiljökommitté
Värdetransporter inom handeln. Överenskommelse om
rekommendationer mellan Handelns
Arbetsgivarorganisation, Kooperationens
Förhandlingsorganisation, Handelsanställdas
förbund och Handelstjänstemannaförbundet.
HAK 1986
Säker i butik.
HAK 1990
Handelsanställdas förbund
Det händer dagligen. Våld i arbetsmiljön.
1989
Statens offentliga utredningar
Våld och brottsoffer. Slutbetänkande av
våldskommissionen.
Rikspolisstyrelsen
Thun, G. Åtgärder mot butiksrån.
RPS rapport
1989:2
Statshälsan och Invandrarverket.
AFS 1993:2
13
Herliz, G. Hot och våld i kulturmötet.
1990
Statshälsan
Hot och våld i arbetslivet
1986
AFS 1993:2
14
Bilaga 1 (2 § )
Exempel på frågor som kan ställas i samband med en kartläggning
-
Är arbetet eller någon del därav förenat med risk för våld eller hot om våld?
-
Var och när finns direkta risker för våld eller hot om våld?
-
Har våld eller hot förekommit?
-
På vilka platser har våld eller hot om våld inträffat?
-
I vilka sammanhang har våld eller hot om våld inträffat?
-
Vid vilken tid på dygnet?
-
Hur uppstod situationen?
-
Hur ser bemanning och personalsammansättning ut?
-
Förekommer ensamarbete?
-
Hur ser det nuvarande säkerhetssystemet ut?
-
Vilka rutiner finns för säkerhetssystemet?
-
Vilken typ av skada har förekommit?
-
Har arbetstagare anlitat läkare eller annan professionell hjälp?
-
Hur snabbt kan hjälp erhållas i en våldssituation?
-
Hur sker rapportering av en sådan händelse?
-
Finns beredskap för att klara akuta krissituationer, t.ex. hot, överfall, rånförsök m.m.?
-
Har arbetstagarna fått information och utbildning om
- säkerhetsregler,
- hur man kan hantera en våldssituation,
- vad man gör om en arbetskamrat råkar illa ut?
-
Hur lärs ovanstående ut? Hur övas det?
-
Finns beredskap för att stödja arbetstagare efter rån, överfall m.m.?
-
Vilka nya säkerhetsåtgärder krävs?
Kartläggningen, som kan kompletteras med ytterligare frågor, bör mynna ut i ett
åtgärdsprogram anpassat för branschen eller arbetsstället för att minska risker och lindra
AFS 1993:2
15
skador.
Bilaga 2 (3 § )
Exempel på säkerhetsrutiner
-
Bestäm rutiner för särskilda skyddsåtgärder och för hur man bäst handlar i akuta
situationer. Rutiner kan t.ex. avse kassarutiner, in- och utpasseringar, förvaring av
nycklar, att anskaffa extra personal eller särskild vakt vid vissa arbetsmoment eller i
vissa arbetssituationer, hur transport av kassor skall ske, vem som skall ha vilken
utbildning.
-
Förbered fördelning av arbetsuppgifter i en krissituation.
-
Fastställ och dokumentera vem som skall göra vad.
-
Utred hur ett nära samarbete med skyddsorganisationen kan ske i frågor om våld och
hot.
-
Utforma lämpliga checklistor för arbetsplatsen.
-
Notera viktiga namn och telefonnummer.
-
Avgör vilka som skall känna till arbetsplatsens säkerhetsrutiner.
-
Understryk vikten av att arbetsplatsens säkerhetsrutiner inte sprids utanför denna.
-
Framhåll att arbetstagare inte får ta personliga risker vid våld eller hotsituationer.
-
Ha telefonnummer till nära anhörig eller annan person som arbetstagaren önskar skall
kontaktas om något händer.
-
Se regelbundet över säkerhetsrutinerna och kontrollera att de följs.
-
Se till att det finns uppgift om vart arbetstagare skall bege sig samt beräknad tid för
uppdrag och färdväg vid uppdrag utanför arbetsstället.
AFS 1993:2
16
Bilaga 3 (9 § )
Förslag till åtgärder vid värdetransporter, d.v.s. transport av pengar, värdehandlingar
och andra värdeföremål
Välj åtgärder efter bedömning av risksituationen
-
Förvara alla pengar på ett säkert sätt, t.ex. i värdeskåp, i avvaktan på värdetransport.
-
Bestäm vem som skall utföra transporten. Kan t.ex. värdetransportföretag utföra
värdetransporterna? Om detta inte är möjligt, utred hur arbetstagare kan genomföra
värdetransporterna med största möjliga säkerhet.
-
Kontrollera att den som genomför värdetransporter har den information och den
utbildning som behövs för att utföra arbetet med minsta möjliga risk.
-
Genomför värdetransporten så anonymt som möjligt.
-
Använd rutiner som gör det svårt för obehöriga att upptäcka att vissa personer
regelbundet går eller färdas från arbetsstället till banken eller posten.
-
Variera rutiner, tider och färdväg för transporterna.
-
Variera utrustning för att minska igenkänning av transporten.
-
Genomför om möjligt transporter under dagtid.
-
Undvik värdetransporter till fots. Vid transport till fots kan det ofta vara lämpligt att
minst två personer utför transporten.
AFS 1993:2
17
Bilaga 4 (10 § )
Förslag på vad som kan tas upp i ett rapporteringssystem om våld och hot om våld
Uppgift om drabbad
Kön
Ålder
Befattning eller yrke
Utbildning
Tid i yrket
Inträffad händelse
Arbetsplats
Misstänkt gärningsman
När inträffade händelsen
Vilken sysselsättning pågick
Ensamarbete
Vad ledde fram till händelsen
Händelseförlopp
Fysisk/psykisk skada
Sjukskrivning
Åtgärder efter inträffad händelse
Vilka åtgärder behövs för att liknande händelse inte skall upprepas
Anmälan gjord till
Yrkesinspektionen (enligt 2 § AMF)
Polisen
Försäkringskassan (arbetsskada)
AFS 1993:2
18
Bilaga 5 (11 § )
Förslag till åtgärder i anslutning till en akut våldshändelse
-
Se till att det finns ett telefonnummer där man alltid kan nå någon som kan ge hjälp.
-
Se till att säkerhetsregler och beredskapsplan träder i aktion och nödställda arbetstagare
undsätts i en vålds- eller hotsituation. Omedelbar hjälp sätts in av bl.a. arbetsledning och
kamrater. Det kan gälla:
-
Ta hand om dem som drabbats, ge stöd och ställ upp för samtal.
-
Se till att anhöriga kontaktas.
-
Se till att den drabbade får vård. Om sjukhus måste uppsökas, ordna sällskap dit och se
till att någon stannar tills den drabbade tagits om hand.
-
Besök den skadade på sjukhuset så snart som möjligt.
-
Ordna så att någon finns med vid hemfärd och hemkomst.
-
Se till att anmälan görs till polisen. Om nödvändigt kalla polis till platsen.
-
Vid allvarligt tillbud eller när någon blivit allvarligt skadad på arbetsplatsen kontakta
omedelbart Yrkesinspektionen.
-
Se till att övriga arbetstagare snabbt informeras om det som inträffat.
-
Gör arbetsskadeanmälan så snart som möjligt.
-
Utnyttja företagshälsovården, där sådan finns, för genomgång av händelsen och
chockupplevelsen samt för eventuella andra åtgärder.
-
Under en övergångsperiod, anpassa arbetet till de förhållanden som uppkommit p.g.a
händelsen.
-
Se till att övriga arbetstagare tas om hand, och att var och en som blivit berörd av
händelsen får möjlighet att tala om denna och inte lämnas ensam att bearbeta händelsen.
-
Stöd en snabb återgång i arbetet. Underlätta fortsatt delaktighet i arbetsgemenskapen.
-
Ge möjlighet till viss avlastning i arbetssituationen under någon tid.
-
Ha uppföljningssamtal inom en vecka och ta reda på om det kvarstår behov av
ytterligare hjälp, t.ex. samtal om upplevelsen, frågor om tjänstgöringen.
-
Gör ytterligare uppföljningar inom ca tre månader efter händelsen för att ta reda på om
AFS 1993:2
19
några problem kvarstår.
-
Följ noggrant upp sjukfrånvaron hos drabbade arbetstagare.
-
Gör med utgångspunkt från t.ex. sjukfrånvaro eller önskemål, en bedömning om
ytterligare uppföljningssamtal eller behandling behövs.
-
Ge före eventuell rättegång arbetstagare möjlighet till genomgång av
rättegångsförfarandet.
-
Se till att den drabbade får sällskap av annan person, t.ex. arbetsledare, facklig
representant eller arbetskamrat till rättegång. En rättegång kan lätt riva upp minnen och
känslor från våldshändelsen. Den som blivit utsatt för våld är skyldig att vittna.
-
Biträd vid behov den drabbade arbetstagaren med framställning till domstol med
begäran om att åtalad lämnar rättssalen medan arbetstagaren hörs som målsägare eller
vittne.