AFS 2007:7
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rök- och kemdykning samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
Rök- och kemdykning
Arbetsmiljöverkets författningssamling
AFS 2007:7
Arbetsmiljöverket · Publikationsservice
Box 1300 · 171 25 Solna · Tel 08-730 97 00 · Fax 08-735 85 55
ISBN 978-91-7930-484-2 · ISSN 1650-3163
Rök- och kemdykning
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rök- och kemdykning samt
allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
ISBN 978-91-7930-484-2
ISSN 1650-3163
ARBETSMILJÖVERKET
171 84 Solna, Telefon: 08-730 90 00
E-post: arbetsmiljoverket@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Falun
(Dalarnas och Gävleborgs län)
Gruvgatan 2
Box 153
791 24 Falun
Tel 023-457 00
Fax 023-222 69
e-post: falun@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Göteborg
(Västra Götalands
och Hallands län)
Rosenlundsgatan 8
Box 2555
403 17 Göteborg
Tel 031-743 72 00
Fax 031-13 50 60
e-post: goteborg@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Härnösand
(Västernorrlands och
Jämtlands län)
Brunnshusgatan 8
871 32 Härnösand
Tel 0611-885 00
Fax 0611-184 10
e-post: harnosand@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Linköping
(Östergötlands och
Södermanlands län)
Kungsgatan 39 B
Box 438
581 04 Linköping
Tel 013-37 08 00
Fax 013-10 44 20
e-post: linkoping@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Luleå
(Norrbottens län)
Köpmangatan 40 A
Box 902
971 27 Luleå
Tel 0920-24 22 60
Fax 0920-24 22 99
e-post: lulea@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Malmö
(Skåne län)
Vattenverksvägen 47
Box 21019
200 21 Malmö
Tel 040-38 62 00
Fax 040-12 64 07
e-post: malmo@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Stockholm
(Stockholms, Uppsala
och Gotlands län)
Drottningholmsvägen 37
Box 12295
102 27 Stockholm
Tel 08-475 01 00
Fax 08-764 49 72
e-post: stockholm@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Umeå
(Västerbottens län)
Riddaregatan 8
Box 3012
903 02 Umeå
Tel 090-17 07 00
Fax 090-77 40 19
e-post: umea@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Växjö
(Kronobergs, Blekinge,
Jönköpings och Kalmar län)
Västra Esplanaden 9 A
352 31 Växjö
Tel 0470-74 80 00
Fax 0470-482 64
e-post: vaxjo@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Örebro
(Örebro, Värmlands
och Västmanlands län)
Fabriksgatan 20
Box 1622
701 16 Örebro
Tel 019-601 41 00
Fax 019-26 09 39
e-post: orebro@av.se
Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ursprungliga
nummer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma.
När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbets-
miljöverkets författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter och
allmänna råd.
Utgivare: Anna Middelman
Elanders, Vällingby 2007 55013
BESTÄLLNINGSADRESS
Ytterligare ex av denna föreskrift beställs från:
Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, Box 1300,
171 25 SOLNA Tfn 08-730 97 00. Telefax 08-735 85 55
AFS 2007:7
3
Innehållsförteckning
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rök- och kemdykning
Syfte. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
6
Rök- och kemdykning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Läkarundersökning och test av fysisk arbetsförmåga m.m.. . . . . . . . . .
8
Utrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9
Utbildning och övning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9
Bestämmelser om straff . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9
Bilaga 1 Utbildningsprogram för rök- och kemdykare . . . . . . . . . . . . .
11
Rök- och kemdykningsutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
11
Teori . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
11
Praktik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12
Tillämpningsövningar av varierande svårighetsgrad i olika risk-
miljöer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
Examination. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
Tilläggsutbildning för rök- och kemdykare som ska använda syrgas-
apparat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
om rök- och kemdykning
Allmänt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14
Risker i arbetsmiljön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
15
Kommentarer till enskilda paragrafer och bilagor. . . . . . . . . . . . . . . . . .
18
Bilaga 2 Ordlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
32
Information från Arbetsmiljöverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
36
AFS 2007:7

beslutade den 2 oktober 2007
Arbetsmiljöverkets föreskrifter
om rök- och kemdykning;
Utkom från trycket
den 1 november 2007
Arbetsmiljöverket föreskriver med stöd av 18 § i arbetsmiljöförordningen
(1977:11 66) följande.
Syfte
1 § Syftet med dessa föreskrifter är att förebygga ohälsa och olycksfall i ar-
bete med rök- och kemdykning.
Tillämpningsområde
2 § Dessa föreskrifter gäller arbete med rök- och kemdykning.
Föreskrifterna gäller också i tillämpliga delar under utbildning och vid
övning av rök- och kemdykning.
Föreskrifterna gäller dock inte för insatser som beräknas medföra endast
måttlig fysisk ansträngning eller belastning.
Definitioner
3 § I dessa föreskrifter avses med.
Andnings-
apparat
Personlig skyddsutrustning som skyddar and-
ningsorganen från att exponeras för luftförorening
eller syrebrist (oxygenbrist) genom att ren luft eller
syrgas tillförs från gasförråd som användaren bär i
flaskpaket på ryggen.
Arbetsledare
Den som arbetsgivaren gett i uppgift att ansvara för
arbetet på skadeplatsen vid insats och att besluta
om rök- och kemdykning.
Baspunkt
Plats på skadeområdet där en rök- eller kemdykar-
insats påbörjas och där rök- eller kemdykarledaren
normalt befinner sig under insatsen.
AFS 2007:7
6
Brandskydds-
dräkt
Särskilda skyddskläder som används vid brandbe-
kämpning.
Fysisk
arbetsförmåga
Medicinska krav på fysisk arbetsförmåga enligt fö-
reskrifterna om medicinska kontroller i arbetslivet.
Insatsområde
Där räddningstjänst, industriräddningsorganisa-
tion eller liknande kommer eller kan komma att ge-
nomföra rök- och kemdykarinsatser.
Kemdykning
Inträngande i område där luftföroreningar sprids
okontrollerat eller i område med syrebrist (oxygen-
brist) för att rädda liv, bekämpa utflöde av kemi-
kalier eller liknande klädd i kemskyddsdräkt och
med andningsapparat på.
Kemskydds-
dräkt
Särskilda skyddskläder som används vid kemdyk-
ning.
Luft-
förorening
Ämne eller en blandning av ämnen som finns i luft
i en halt som kan medföra besvär eller ohälsa.
Rökdykning
Inträngande i tät brandrök för att rädda liv eller be-
kämpa brand eller liknande klädd i brandskydds-
dräkt och med andningsapparat på.
Rök- och
kemdykarledare
Den som arbetsgivaren gett i uppgift att leda en
rök- och kemdykarinsats och som har nödvändig
utbildning och kompetens för uppgiften samt erfa-
renhet som rök- och kemdykare.
Riskbedömning
4 § Arbetsgivaren ska genomföra riskbedömning. Denne ska ha nödvän-
dig kunskap om
1. riskbedömningsmetoder och
2. riskerna inom räddningstjänstens hela insatsområde.
Riskbedömningen ska genomföras utifrån de förutsättningar som råder
inom hela insatsområdet och som kan leda till insats med rök- eller kemdyk-
ning.
AFS 2007:7
7
Riskbedömningen ska utföras så att organisationen samt utbildning, öv-
ning, rutiner, tester och utrustning kan anpassas till de identifierade riskerna
och tänkbara olycksscenarier.
En förnyad riskbedömning ska genomföras när det sker förändringar i ar-
betet som påverkar riskerna.
5 § Innan en insats påbörjas ska arbetsledaren genomföra en riskbedöm-
ning på skade- eller övningsplatsen så att insatsen kan planeras och orga-
niseras så att utrustning, lämplig skyddsklädsel och i övrigt rätt personlig
skyddsutrustning kan väljas.
Om riskerna bedöms som stora i förhållande till vad som kan uppnås, ska
andra alternativ än rök- och kemdykning väljas. Rök- och kemdykning som
redan påbörjats ska då avbrytas.
Arbetsledaren ska se till att de risker som rök- och kemdykare utsätts för
är rimliga i förhållande till vad som kan uppnås med insatsen.
Arbetsledaren ansvarar för att en baspunkt upprättas.
6 § Rök- eller kemdykning får påbörjas tidigast när en riskbedömning ge-
nomförts enligt §, bemanningen är tillräcklig och en funktionskontroll är
genomförd på andningsutrustningen.
Rök- och kemdykning
7 § Vid en rökdykarinsats ska bemanningen bestå av minst
– en arbetsledare (se §),
– en rökdykarledare (se 8 §) och
– två rökdykare (se 9 §).
Vid en kemdykarinsats ska bemanningen bestå av minst
– en arbetsledare (se  §),
– en kemdykarledare (se 8 §) och
– normalt två kemdykare (se 9 §).
8 § Rök- och kemdykarledare ska från baspunkten upprätthålla samband
med dem som ingår i räddningsinsatsen och ge nödvändiga upplysningar
och instruktioner. De ska kontrollera tiden för insatsen och återkalla perso-
nalen när den beräknade insatstiden närmar sig slutet eller då det behövs av
annat skäl. De ska vid en nödsituation kunna utföra en räddningsinsats.
Rök- och kemdykarledare får inte tilldelas andra arbetsuppgifter under
pågående insats.
AFS 2007:7
8
9 § Rökdykare ska arbeta parvis och hela tiden ha nära kontakt med varand-
ra. Kemdykare ska normalt arbeta parvis.
10 § Då en arbetsinsats börjar ska trycket i tryckluftapparatens gasflaskor
vara så nära fyllningstrycket som möjligt.
11 § Rök- och kemdykare ska till rök- och kemdykarledare rapportera iakt-
tagelser från skadeplatsen som är viktiga för personsäkerheten. Insatsen ska
avbrytas vid omedelbar fara, eller om någon rök- eller kemdykare känner
sig osäker, desorienterad eller onormalt trött.
Rök- och kemdykare ska se till att reträttvägen är klar och ska inte fort-
sätta längre in än att de hittar ut igen. De ska också kontrollera att de har
samband med rök- och kemdykarledaren.
Rök- och kemdykare ska med jämna mellanrum kontrollera trycket i
tryckluftsapparatens gasflaskor. Reträtt ska påbörjas i god tid och senast då
apparatens reservluftsventil träder i funktion. Rök- och kemdykarna ska un-
derrätta varandra samt rök- och kemdykarledaren när reträtt påbörjas.
12 § Vid brand eller risk för brand ska rök- och kemdykare för sitt skydd
ha säker tillgång till släckvatten.
13 § Innan en kemdykning påbörjas ska arbetsledaren vidta åtgärder för
att få fram information om vilka kemikalier som är eller kan vara aktuella på
skadeplatsen.
Läkarundersökning och test av fysisk arbetsförmåga m.m.
14 § Den som rök- eller kemdyker ska vara fullt frisk och ha god fysisk ar-
betsförmåga samt kunna arbeta lugnt och metodiskt i svåra situationer.
15 § Arbetsgivare ska ordna med medicinsk kontroll, enligt Arbetsmiljö-
verkets föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet, för arbetstagare
som utför eller kommer att utföra rök- eller kemdykning.
16 § Arbetstagare som är gravid och har anmält detta till arbetsgivaren får
inte sysselsättas med rök- eller kemdykning. Detta förbud gäller även under
amningsperioden.
Överträdelse av denna bestämmelse kan medföra böter, se 20 §.
AFS 2007:7
9
Utrustning
17 § Vid rök- och kemdykning ska andningsskydd av typ tryckluftapparat
med andningsventil och säkerhetstryck i kombination med helmask använ-
das. Det går också att använda annan andningsapparatur som ger motsva-
rande skyddsfaktor (100 000 eller mer). Tryckluftsapparaten ska vara försedd
med manometer för avläsning av aktuellt lufttryck (återstående luftförråd) i
gasflaskorna.
Andningsluften i tryckluftsapparatens gasflaskor ska vara så fri från föro-
reningar som möjligt.
Vid långa inträngningsvägar och lång aktionstid kan syrgasapparat an-
vändas om den bedöms ge tillräckligt skydd. Syrgasapparaten ska ha en
skyddsfaktor av 10 000 eller mer. Utrustningen ska kontrolleras genom att
inläckage i ansiktsmasken mäts på varje användare.
18 § En för uppgiften anpassad personlig skyddsutrustning för brand-
eller keminsats ska användas. Rök- och kemdykare samt rök- och kem-
dykarledare ska ha tillgång till ett fungerande kommunikationssystem. Rök-
dykarledaren ska dessutom ha räddningsluftslang.
Utbildning och övning
19 § Den som anlitas för rök- eller kemdykning ska ha genomgått särskild
teoretisk och praktisk utbildning som minst motsvarar utbildningsnivån
som anges i bilaga 1. Färdigheten ska upprätthållas genom minst fyra öv-
ningar per år, varav minst två med värmetillsats. Övningstillfällena ska för-
delas över året.
Utbildning och övning ska anpassas till riskerna inom räddningstjäns-
tens insatsområde och till de resurser beträffande personal och materiel som
finns. Även andra verksamheter som omfattas av dessa föreskrifter ska an-
passa sin utbildning och övning till riskerna och resurserna.
Rök- och kemdykare ska ges tillfälle till fysisk träning i erforderlig omfatt-
ning.
Bestämmelser om straff
20 § Bestämmelsen i 16 § är föreskrift enligt 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen.
Brott mot nu nämnda föreskrift kan enligt 8 kap. 2 § samma lag medföra
böter.
AFS 2007:7
10
1. Denna författning träder i kraft den 1 april 2008.
2. Samtidigt upphävs Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter
om rök- och kemdykning (AFS 199:1).
MIKAEL SJÖBERG
Rune Andersson
Anna Middelman
AFS 2007:7
11
Bilaga 1
Utbildningsprogram för rök- och kemdykare
Utbildningsnivån för rök- och kemdykare ska motsvara minst 6 timmar
(med det innehåll som anges nedan) uppdelade på 22 timmar teori, 32 tim-
mar praktik och 2 timmar examination. Ingen åtskillnad görs mellan heltids-
anställd och deltidsanställd personal.
Tilläggsutbildningen som finns beskriven sist i denna bilaga gäller de som
kommer att använda syrgasapparat (se även kommentarerna till bilaga 1).
Den som genomgått utbildning ska ha förvärvat sådana kunskaper och
färdigheter att denne kan tjänstgöra som rökdykare vid brand och klara
enklare kemdykning. Övningar med rök, värme och kemikalier ska dock ge-
nomföras under kontrollerade förhållanden och så långt möjligt utan hälso-
farliga ämnen.
Arbetsgivaren ansvarar för att utbildningen håller tillräcklig kvalitet och
att eleven genomgår kunskapsprov (examineras) på de olika momenten.
Rök- och kemdykningsutbildning
Teori (22 timmar fördelat enligt nedan)
1. Arbets-, klimat- och andningsfysiologi (6 timmar)
Mål: Ge eleven kunskaper om andningens fysiologi, om de vanligaste för-
oreningarna i brandrök och om kroppens reaktioner vid stor värmebelast-
ning.
•	 andningsfysiologi
•	 vätskebalans
•	 temperaturreglering
•	 symtom/åtgärder
•	 klädselns påverkan
2. Tryckluftsapparat inklusive integrerad utrustning för rök- och kemdykning
(6 timmar)
Mål: Ge eleven kunskap om konstruktionen av olika andningsskydd och de-
ras användningsområde, med tonvikt på tryckluftsapparater, samt om vilka
krav som ställs från arbetsmiljösynpunkt.
•	 tryckluftsapparater
•	 kommunikationsutrustning
•	 specialutrustning
AFS 2007:7
12
3. Rök- och kemdykningsteknik (10 timmar)
Mål: Ge eleven teoretiska kunskaper i rök- och kemdykningsteknik med
särskild hänsyn till personsäkerhet och planering utifrån Arbetsmiljöverkets
föreskrifter samt lokala regler och rutiner.
3 a. Rökdykning (5 timmar)
•	 regler och föreskrifter
•	 personlig skyddsutrustning
•	 benämningar/begrepp
•	 organisation i olika riskmiljöer
•	 standardrutiner
•	 åtgärder före, under och efter insats
3 b. Kemdykning (5 timmar)
•	 regler och föreskrifter
•	 personlig skyddsutrustning
•	 benämningar/begrepp
•	 organisation i olika riskmiljöer
•	 standardrutiner
•	 åtgärder före, under och efter insats
•	 sanering
Praktik (32 timmar fördelat enligt nedan)
Mål: Öva eleven i rök- och kemdykningsteknik. Svårighetsgraden ska grad-
vis stegras under övningarna. Ge eleven nödvändiga färdigheter i omhän-
dertagande och vård av skadade vid rökdykning.
4. Rökdykning (12 timmar)
•	 sökteknik
•	 arbetsövningar
•	 arbete under stress
•	 nödsituationer, omhändertagande
•	 rökdykning med släckinsatser
•	 standardrutiner
AFS 2007:7
13
5. Kemdykning (10 timmar)
•	 tillvänjningsövningar
•	 arbetsövningar
•	 nödsituationer, omhändertagande
•	 standardrutiner
•	 sanering
Tillämpningsövningar av varierande svårighetsgrad i olika
riskmiljöer
6. Rökdykning (6 timmar)
7. Kemdykning (4 timmar)
Examination (2 timmar)
8. Skriftligt eller muntligt prov med genomgång
Tilläggsutbildning för rök- och kemdykare som ska använda
syrgasapparat (14 timmar)
1. Syrgasapparat (8 timmar)
Mål: Ge eleven kunskaper om konstruktions- och användningsprinciper för
syrgasapparater och om riskerna med syrgas.
•	 allmänt
•	 handhavande
•	 vård och underhåll
2. Rökdykarövningar (6 timmar)
------------
Referenslitteratur: Se information från Arbetsmiljöverket sist i denna skrift.
AFS 2007:7
14
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen
av föreskrifterna om rök- och kemdykning
Arbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rök- och kemdykning.
Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tving-
ande utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna. De
ska upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven eller visa exempel på prak-
tiska lösningar och förfaringssätt samt ge rekommendationer, bakgrundsin-
formation och hänvisningar.
De grundläggande skyldigheterna om arbetsgivarens arbetsmiljöarbete
finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.
Enligt dessa bestämmelser ska arbetsgivaren regelbundet undersöka och
riskbedöma arbetsförhållandena i verksamheten. Arbetsgivaren ska också
vidta lämpliga åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet.
Stöd för åtgärder för att minska risker för t.ex. räddningstjänsten finns i
ett tjugotal föreskrifter som Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetsmiljöverket
har meddelat, t.ex. föreskrifterna om förebyggande av allvarliga kemikalie-
olyckor, arbete i explosionsfarlig miljö och naturligtvis dessa föreskrifter (se
information från Arbetsmiljöverket). Arbetsgivaren ska vidare regelbundet
kontrollera om åtgärderna haft avsedd effekt och vid behov vidta ytterligare
åtgärder.
I bilaga 2 finns en ordlista som förklarar vissa begrepp som används i de
allmänna råden. Där återges även begrepp, som används i föreskriften, som
redan är definierade eller beskrivna i andra föreskrifter eller vägledningsdo-
kument från Arbetsmiljöverket.
Allmänt
Under åren 1998–2004 genomfördes i genomsnitt ca 3 200 rökdykarinsat-
ser per år i Sverige. Under samma period kallades räddningstjänsten till i
genomsnitt ca 1 900 olyckor med utsläpp av farliga ämnen, företrädesvis
petroleumprodukter (diesel, bensin och olika oljor). Rökdykning utgör ca
17 % av de årligen totalt ca 18 000 redovisade åtgärderna i samband med
brand i byggnad. Av det totala antalet rökdykarinsatser utförs ca 60 % i sam-
band med brand i bostadshus. Vid > 30 % av alla bostadsbränder förekom-
mer rökdykning (sammanställning av statistik från Räddningsverket). Det
saknas dock uppgifter om hur ofta en enskild rök- och kemdykare genomför
en rök- eller kemdykarinsats i s.k. skarpt läge, dvs. i samband med en rädd-
ningsinsats.
AFS 2007:7
1
Brandmannayrket är i mycket stor utsträckning mansdominerat. Av kå-
rens totalt ca 16 800 anställda i aktiv räddningstjänst (ca  800 heltid och ca
11 000 deltid) är ca 98 % män. Högst andel kvinnor finns bland branding-
enjörerna (ca 7,4 % 2002) samt i deltidskåren (ca 2,4 %). I heltidskåren är ca
0, % kvinnor (statistiken gäller, utöver brandingenjörer, anställda i kommu-
nal räddningstjänst 2004–200). Det förefaller som om fler kvinnor än tidiga-
re söker sig till brandmannayrket. 2006 var 27 av 144 SMO-elever (18,8 %) på
Räddningsverkets skolor kvinnor. I samtal med dessa framkom att samtliga
elever hade för avsikt att bli brandmän.
Rökdykning och insatser vid kemikalieolyckor innebär stora risker och
utsätter personalen för extremt stor belastning. Därför ger Arbetsmiljöverket
ut särskilda föreskrifter för sådant arbete med krav på bl.a. regelbunden lä-
karundersökning och test av fysisk arbetsförmåga.
Kraven på läkarundersökning och test av fysisk arbetsförmåga grundas
främst på belastningen vid rökdykning. Även arbete i kemskyddsdräkt är
fysiskt ansträngande och omfattas därför av föreskrifterna om rök- och kem-
dykning. Andra arbetsuppgifter kan också vara mycket krävande, som att
dra slang och bära och hantera olika typer av räddningsutrustning, t.ex. hål-
tagningsutrustning. Den typen av uppgifter omfattas dock inte av rök- och
kemdykningsföreskrifterna. De regleras mer generellt i arbetsmiljölagen och
i tillämpliga föreskrifter från Arbetsmiljöverket – t.ex. i föreskrifterna om
systematiskt arbetsmiljöarbete, belastningsergonomi, medicinska kontroller
i arbetslivet (3 §) och användning av personlig skyddsutrustning.
Arbetsgivaren är skyldig att föra register över dem som genomgått läkar-
undersökning, se föreskrifterna om medicinska kontroller i arbetslivet (9 och
46 §§).
Risker i arbetsmiljön
Riskerna vid rök- och kemdykning är av många olika slag och svåra att
bedöma på förhand. Därför är det av största vikt att arbetsskade- och till-
budsrapporteringen samt utredningen av händelsen fungerar väl så att
ohälsa och olycksfall kan förebyggas genom en lärande process.
Personalen utsätts för såväl fysiska risker (t.ex. stark hetta, explosioner,
nedstörtande byggnadsdelar, vassa föremål och fallrisk då sikten är nedsatt
eller obefintlig) som psykiska risker på grund av bl.a. extrem stresspåver-
kan. Studerar man statistiken (underlaget bygger i huvudsak på arbetsska-
deanmälningar från heltidsanställda brandmän)
över anmälda arbetsolyck-
or ligger brandmännen i topp (> 30 olycksfall per 1 000 förvärvsarbetande
män) tillsammans med slaktare och styckare. Frekvensen arbetssjukdomar
AFS 2007:7
16
däremot skiljer sig dock inte alarmerande från den genomsnittliga på arbets-
marknaden (ca 6 arbetssjukdomar per 1 000 förvärvsarbetande brandmän
jämfört med ca  per 1 000 män för samtliga yrken). Arbetsolyckorna har
dock minskat kraftigt mellan 1990–199 (> 60 % minskning) för att sedan
ligga tämligen konstant fram till 1999 (ca 300 arbetsolyckor/år).
Antalet olyckor har minskat ytterligare under 2000-talet. Det är för tidigt
att yttra sig om ifall nedgången är bestående eller tillfällig. År 200 inrap-
porterades 201 arbetsolyckor med brandmän inblandade. Av dem inträffade
23 (11 %) i samband med tjänstgöring på brandstationen och 90 (4 %) i sam-
band med fysisk träning. Under samma år inrapporterades 2 arbetssjukdo-
mar.
Eftersom en stor andel av brandmännens arbetsolyckor inträffat i sam-
band med fysisk träning är bilden något missvisande. Åren 1992–1996 upp-
kom i genomsnitt > 60 % av arbetsskadorna under fysisk träning, för att se-
dan sjunka till i genomsnitt ca 0 % 1997–200. Sett ur det perspektivet, dvs.
om man bortser från de olyckor som beror på den fysiska träningen, ligger
skadefrekvensen i allmänhet lägre (ca 18 olycksfall per 1 000 förvärvsarbe-
tande män) än den gör i den tunga industrin och inom byggsektorn (mellan
ca 20–30 olycksfall per 1 000 förvärvsarbetande män). Det är dock mycket
viktigt att rök- och kemdykare håller sig i god fysisk kondition (se kommen-
tarerna till 3 och 1 §§ samt 19 § och kommentarerna till 19 §). Det betyder
att det med bättre träningsmetoder och -rutiner borde vara möjligt att mins-
ka antalet arbetsskador avsevärt.
Många arbetsgivare inom räddningstjänsten är medvetna om problemet
och utbildar därför särskilda fysinstruktörer. Det är dock för tidigt att på-
visa någon generell minskning av antalet skador på grund av förändrade
träningsmetoder och -rutiner, trots att skadorna faktiskt minskade under
den första halvan av 1990-talet. Vi vet emellertid inte vilka faktorer som lig-
ger bakom minskningen. Statistik från enskilda räddningstjänster visar dock
att andelen skador i samband med fysträning kan vara på väg att minska,
jämfört med skador i samband med andra aktiviteter i arbetet. Det förklarar
man med att träningen blivit allsidigare och kroppsmedvetenheten bättre.
Minskningen av antalet skador tycks främst ske inom bollsporter (fotboll
och innebandy) som dominerar skadefrekvensen mycket kraftigt.
De vanligaste orsakerna till arbetsskador (ohälsa och olyckor) är överbe-
lastning av en kroppsdel. Knäleder, fötter och ansikte är extra utsatta vid
fysisk träning. Rygg, händer och ansikte skadas vid aktiv räddningstjänst
(utryckning och skadebekämpning, övning och underhållsarbete av utrust-
ning på stationen). Arbetssjukdomar som har sociala och organisatoriska or-
saker tillhör de arbetsmiljöfaktorer som bör uppmärksammas särskilt i det
systematiska arbetsmiljöarbetet.
AFS 2007:7
17
I brandröken finns kolmonoxid och en mängd andra skadliga ämnen (ga-
ser och partiklar) i okända koncentrationer. Moderna material, t.ex. plaster
etc., som ofta finns i byggmaterial, möbler och kompositmaterial, ökar häl-
soriskerna eftersom de utvecklar mycket rök. Dessutom bildar de en mängd
hälsofarliga ämnen då de upphettas. Brandrök kan orsaka andningsproblem
och förgiftning. Effekten kan vara både akut och ackumulerande – dvs. pro-
blemen kan förstärkas vid upprepad exponering. Vidare utsätts personalen
ofta för stark värme samtidigt som den ska utföra ett fysiskt och mentalt
mycket ansträngande arbete.
Att inandas syrefri eller syrefattig gas är ytterst förrädiskt, eftersom det
sker en utsköljning av såväl koldioxid som syrgas från blod och andnings-
organ (kvävning). Någon förvarning i form av andnöd uppträder inte, utan
medvetslöshet inträder snabbt och utan förvarning.
Utsläpp och spill av kemikalier vid bl.a. transporter och vid lastning och
lossning kan innebära att räddningstjänsten behöver göra insatser i gas-
eller vätskemoln med risk för ohälsa och olycksfall.
Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete
ska arbetsgivaren undersöka, genomföra och följa upp verksamheten på ett
sådant sätt att ohälsa och olycksfall i arbetet förebyggs och en tillfredsstäl-
lande arbetsmiljö uppnås. Föreskrifterna beskriver ett ledningssystem för ar-
betsmiljön. Där redovisas bl.a. de generella krav som ställs på arbetsgivaren
beträffande fördelning av arbetsuppgifter, befogenheter, kunskaper, att be-
döma risker och att genomföra åtgärder för att förebygga ohälsa och olycks-
fall. Riskbedömningen är tänkt att resultera i en åtgärds- och handlingsplan
där identifierade risker tas om hand på lämpligt sätt (t.ex. byta ut bristfällig
utrustning, vid behov besluta om förstärkt fysträning, nya eller komplet-
terande tillämpningsövningar, läkarkontroller för vissa grupper enligt 3 § i
medicinska kontroller i arbetslivet etc.). Att anlägga ett MTO-perspektiv på
arbetsmiljön underlättar det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Personalen är en viktig resurs på varje arbetsplats. När man t.ex. har iden-
tifierat en risk vilar
ett ansvar på arbetsgivare och arbetstagare (hela organi-
sationen) att bidra till att förbättra arbetsmiljön. Förhållningssätt och attity-
der till risker och hur detta genomsyrar organisationen (säkerhetskulturen)
är viktiga faktorer att ta hänsyn till i arbetsmiljöarbetet. På arbetsplatser där
säkerhetskulturen analyseras och tydliggörs bör det skadeförebyggande ar-
betet ha goda möjligheter att utvecklas positivt.
AFS 2007:7
18
Kommentarer till enskilda paragrafer och bilagor
Till 2 § Exempel på verksamheter där inte föreskrifterna gäller är industri-
räddningsorganisation, eller liknande verksamhet, som endast är avsedda
för insatser med måttlig fysisk ansträngning och belastning. Exempel på det-
ta är enkla insatser som att visa en räddningsstyrka vägen till en olycksplats
eller korta inledande räddningsinsatser. Likaså är välbekanta arbetsmoment
på den egna arbetsplatsen, t.ex. att stänga av en ventil och andra liknande
begränsade insatser, exempel på uppgifter som bör kunna utföras av en in-
dustriräddningsorganisation utan regelrätt rök- och kemdykarkompetens.
Andra exempel är insatser i kemskyddsdräkt där den fysiska aktiviteten är
måttlig och omgivningstemperaturen låg.
Vilken utrustning, utbildning, medicinsk status och fysisk arbetsförmåga
som kan behövas i sådana fall behöver bedömas utifrån förhållandena på
platsen där det kan bli aktuellt med en insats. Viktiga faktorer vid en sådan
bedömning är typen av arbetsinsats, den fysiska och mentala ansträngning-
en, värmebelastningen och hur lång tid arbetsinsatsen kan komma att pågå.
Allt detta behöver vägas in i den riskbedömning arbetsgivaren är skyldig att
genomföra.
Även vid insatser där den fysiska aktiviteten är måttlig och omgivnings-
temperaturen låg (t.ex. vid enklare kemdykningsuppdrag) är det viktigt att
lägga in vilopauser så att arbetspassen inte blir för långa.
För en industriräddningsorganisation som har sådana arbetsuppgifter att
föreskrifterna inte är tillämpliga kan de ändå fungera som en vägledning i
arbetet. Arbetsgivaren bör dock i sitt samarbete med räddningstjänsten dis-
kutera denna typ av frågor och göra upp riktlinjer för det systematiska ar-
betsmiljö- och brandskyddsarbetet.
Till 3 §
Andningsapparat: Två typer av bärbara andningsapparater förekommer
inom räddningstjänsten (trycklufts- och syrgasapparat). Tryckluftsapparater
har en hög skyddsfaktor men en mer begränsad aktionstid (30 – 4 minuter)
än syrgasapparaten då luften förbrukas i denna utrustning. Den bärbara syr-
gasapparaten har ett slutet system, vilket innebär att utandningsluften renas
för att därefter återanvändas. Genom att syrgasförrådet utnyttjas effektivt
kan aktionstiden förlängas avsevärt jämfört med tryckluftsapparatens. Detta
är en viktig faktor att ta hänsyn till i samband med långa inträngningsvä-
gar så som vid t.ex. tunnelolyckor. Apparaten är dock komplicerad att an-
vända och kräver individuell utprovning och anpassning. Syrgasapparaten
har också en betydligt lägre skyddsfaktor jämfört med tryckluftsapparaten.
AFS 2007:7
19
Dessa förhållanden måste därför avspeglas i riskbedömningen (se också 17 §
med kommentarer).
Arbetsledare: Den som utses till arbetsledare ska, enligt föreskrifterna om
systematiskt arbetsmiljöarbete, ha de befogenheter, resurser och kunska-
per som behövs för uppgiften. Kraven preciseras ytterligare i föreskrifterna
angående uppgiftsfördelning och kunskaper. De krav som finns i lagen om
skydd mot olyckor angående räddningsledare, påverkas inte av Arbetsmil-
jöverkets föreskrifter.
Baspunkt: Baspunktens placering bör inte ändras under pågående insats an-
nat än i nödfall. Därför är det angeläget att denna väljs med tanke på riskbil-
den och ett tänkt riskscenario. I situationer där rök- eller kemdykarledaren
tvingas flytta baspunkten är det viktigt att förändringen inte blir större än
nödvändigt och att samtliga berörda får reda på det.
Brandskyddsdräkt: Heltäckande skyddskläder för skydd av kropp, nacke,
armar och ben med svårantändligt yttermaterial som tillsammans med iso-
lations- eller fodermaterial ger tillräcklig värmeisolation. Brandskyddsdräk-
ten är en del av den personliga skyddsutrustningen och omfattas därför av
särskilda regler (se definitionen av personlig skyddsutrustning).
Fysisk arbetsförmåga: I föreskrifterna om medicinska kontroller i arbets-
livet, angående läkarundersökning för rök- och kemdykare, ställer Arbets-
miljöverket krav på fysisk arbetsförmåga ur ett medicinskt perspektiv. Be-
greppet fysisk arbetsförmåga används dock i ett vidare sammanhang inom
räddningstjänsten. Då avses de fysiska krav som de olika arbetsuppgifterna
i praktiken ställer på individen. Detta benämns arbetskrav, vilket inte regle-
ras i några föreskrifter. Arbetskraven utgår i stället från de risker och övriga
omständigheter som råder inom insatsområdet och som kan utlösa en rädd-
ningsinsats. Målet bör därför vara att utveckla tränings- och testmetoder
som ökar kvalitén på träningen och som är mer relaterade till den faktiska
fysiska prestationen under olika typer av räddningsinsatser. Sådana projekt
har satts igång av Räddningsverket. Intressanta faktorer är bl.a. kondition,
muskelstyrka och rörlighet (smidighet). Moment som visat sig ge ett bra
mått på fysisk arbetsförmåga är bl.a. tester på roddmaskin, rullband, bänk-
press, marklyft, situps, stående längdhopp, benböj och löpning. Därutöver
kan man t.ex. genomföra yrkesrelaterade tester på tid som bygger på riktiga
eller simulerade arbetsuppgifter (dra slang, bära slangkorgar, arbeta med
klippverktyg, docksläpning etc.).
Kemdykning: Arbete i en miljö där man känner till typ av förorening och
koncentration och där filterskydd har bedömts ge nödvändigt skydd är en-
AFS 2007:7
20
ligt definitionen inte kemdykning. Förflyttning ut ur ett förorenat område,
t.ex. med hjälp av s.k. flyktutrustning och bekämpning av kemikalieutflöde
som inte förorsakar luftföroreningar, anses inte heller vara kemdykning.
Tryckluftsapparat kan ändå användas på skadeplatsen för att öka säkerhe-
ten i arbetet. Saknas kunskap om föroreningarna bör man utgå från att dessa
kan vara hälsofarliga och vidta lämpliga försiktighetsåtgärder. Arbetsleda-
ren bedömer dock när insatsen är att betrakta som kemdykning.
Kemskyddsdräkt: En kemskyddsdräkt kan vara utformad på flera olika sätt,
vara uppbyggd av olika material och skydda olika bra i olika miljöer (varie-
rande tider innan olika kemiska ämnen tränger igenom dräkten). De indelas
i 4 olika typer beroende av skyddsnivå (Typ 1 – 4 där Typ 1 skyddar bäst
och Typ 4 sämst). Den dräkt som ger bästa skydd är en övertrycksventile-
rad, gastät kemikalieskyddsdräkt, som tillsammans med ett andningsskydd
täcker hela kroppen. Val av dräkt beror på riskbilden.
Kemskyddsdräkter omfattas av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om an-
vändning av personlig skyddsutrustning (se definitionen av personlig
skyddsutrustning). För kemskyddskläder finns särskilda standarder.
Luftförorening: I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om hygieniska gränsvär-
den och åtgärder mot luftföroreningar definieras begreppet luftföroreningar.
I samband med en kemolycka där luftföroreningar sprids okontrollerat gäl-
ler dock föreskrifterna om rök- och kemdykning.
Rökdykning: Arbetsledaren bedömer när insatsen är att betrakta som rök-
dykning. Brandrök bör dock alltid uppfattas som hälsofarlig oavsett hur tät
röken är. Tryckluftsapparat eller lämpligt filterskydd bör därför användas
även när själva rökdykarmomentet upphört och i andra sammanhang när
luften är förorenad på en skadeplats.
Rök- och kemdykarledare: Av paragrafen följer att rök- och kemdykar-
ledare måste uppfylla minst samma krav som rök- och kemdykare då de vid
en nödsituation ska kunna utföra en räddningsinsats. De behöver dessutom
ha nödvändiga egenskaper, färdigheter och kunskaper för uppgiften (ledar-
rollen).
I föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete sägs att arbetsgivaren
ska fördela uppgifterna i verksamheten till chefer, arbetsledare och andra
arbetstagare för att förebygga risker i arbetet och uppnå en tillfredställande
arbetsmiljö. Rök- och kemdykarledaren kan få en sådan uppgift, och då gäl-
ler kraven i nämnda bestämmelse.
Utöver dessa krav finns det sannolikt andra kunskaper och färdigheter
som rök- och kemdykarledare behöver tillgodogöra sig genom utbildning
och övning för att klara ledarrollen.
AFS 2007:7
21
Till 4 § Arbetsgivaren ansvarar för att riskbedömningen genomförs inom
insatsområdet. Arbetsgivaren kan dock delegera uppgiften till någon med
tillräckliga befogenheter, resurser och nödvändig kompetens för uppgiften
(se även föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete angående upp-
giftsfördelning och kunskaper).
Det handlingsprogram kommunerna är skyldiga att ha för räddningstjäns-
ten, enligt lagen om skydd mot olyckor, är vägledande för riskbedömningen
av arbetsmiljön inom den kommunala räddningstjänsten. Även resultatet av
det systematiska brandskyddsarbetet (som ägare eller nyttjanderättshavare
till byggnader eller andra anläggningar bör ha utarbetat) och räddnings-
tjänstens insatsplaner behöver vägas in i bedömningen samt hållas uppda-
terade (se Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om syste-
matiskt brandskyddsarbete). Om en räddningstjänst samarbetar med andra
räddningstjänster är det mycket viktigt att riskbedömningen omfattar även
det insatsområdet.
Riskbedömningar behöver göras regelbundet. När man planerar föränd-
ringar i den egna verksamheten, som t.ex. organisatoriska förändringar eller
anskaffning av ny utrustning, behöver man göra en ny riskbedömning. En
ny riskbedömning behöver också göras när riskbilden inom insatsområdet
förändrats, t.ex. i samband med om- och nybyggnation, vägarbeten och eta-
blering av nya industrier, tänkbara hot mot viktiga samhällsfunktioner etc.
En ny riskbedömning kan också behövas efter nya erfarenheter i samband
med en räddningsinsats.
Riskbedömningen genomförs med fördel av en grupp personer med olika
kompetens och funktion, som räddningschef eller representant för rädd-
ningschef, räddningsledare, arbetsledare, rökdykarledare, rökdykare och
skyddsombud. Företagshälsovården är också en användbar resurs.
Riskbedömningen i 4 § skiljer sig från kraven i lagen om skydd mot olyck-
or, som avser att hindra och begränsa skador på människor (allmänheten),
egendom och miljö.
Till 5 § Rökdykning är den farligaste arbetsuppgift vi tillåter i Sverige och
också ett av de mest fysiskt krävande. Paragrafen bör tolkas så att rökdyk-
ning primärt är en livräddande insats. Invändig släckning genom rökdyk-
ning bör därför undvikas så långt detta är möjligt. Utvändig brandbekämp-
ning bör övervägas som första alternativ.
Saknas uppgifter om vilka kemikalier som finns på en skadeplats (se 13 §)
bör riskbedömningen gås igenom extra noga innan strategin bestäms och en
insats påbörjas.
Den riskbedömning arbetsledaren gör vid ankomsten till skadeplatsen är
avgörande för hur skadebekämpningen organiseras och genomförs. Om en
AFS 2007:7
22
industriräddningsorganisations resurser tas i anspråk måste detta tas med i
riskbedömningen. Riskbedömningen kan med fördel göras utifrån en fast-
ställd checklista som alla berörda är förtrogna med. En sådan checklista bör
bygga på de risker som identifierats och analyserats samt möjliga olyckssce-
narier (se 4 § med kommentarer).
Med tanke på den stressituation som normalt uppstår i samband med en
räddningsinsats är det en fördel om arbetet följer fastställda standardrutiner
så långt det är möjligt.
När riskerna värderats beslutar arbetsledaren om hur man ska gå till väga,
varefter arbetsuppgifterna fördelas.
Det finns metoder för snabba initiala insatser för utvändig brandbekämp-
ning (t.ex. offensiva enheter). Det medför att branden, under gynnsamma
förhållanden, kan kontrolleras i ett tidigt skede. Därigenom minskar beho-
vet av en rökdykarinsats.
Vid riskbedömningen före en räddningsinsats behöver olika faktorer vä-
gas in som:
•	 om det finns människoliv att rädda,
•	 brandens omfattning och spridningshastighet,
•	 risk för rökgasexplosion,
•	 om det finns information om vilka kemikalier som finns på skadeplat-
sen vid kemolycka,
•	 de fysiska förhållandena på platsen samt typ av objekt och riskbild,
•	 räddningsstyrkans storlek och sammansättning,
•	 tillgänglig räddningsutrustning,
•	 personalens utbildning, erfarenhet och kompetens och
•	 om ambulanspersonal och polis finns på plats eller är på väg.
Riskbedömningen före en insats bör dokumenteras skriftligt så snart som
möjligt efter insatsens slut.
Till 6 § Här preciseras kravet för bemanning vid en enskild rök- och kem-
dykarinsats. Bemanningens sammansättning beskrivs vidare i 7, 8 och 9 §§
och i kommentarerna till dem. Se också 12 § med kommentarer.
Det är arbetsledaren som bedömer hur stor insatsstyrkan bör vara och hur
den bör organiseras vid rök- och kemdykning samt övriga faktorer som är
viktiga för insatsen. Vid stora eller komplicerade olyckor eller vid olyckor i
svårtillgängliga utrymmen, som tunnlar och gruvor, kan bemanningen be-
höva förstärkas med skydds- och nödlägesgrupper. Det är dock angeläget
att föreskrifterna efterlevs och att arbetsmiljön inte glöms bort, så att säker-
heten för räddningspersonalen inte äventyras.
Det är mycket viktigt att andningsutrustningen kontrolleras innan insat-
AFS 2007:7
23
sen påbörjas. En funktionskontroll av såväl arbetsutrustning som övrig per-
sonlig skyddsutrustning bör om möjligt också göras för att minska risken
för olyckor. Vid denna kontroll är det lämpligt att man är observant på såväl
den egna som medarbetarnas utrustning.
Det är också viktigt att insatstiden inte skiljer nämnvärt mellan dem som
ingår i räddningsstyrkan då väntan på erforderlig personal för att få påbörja
t.ex. en rökdykarinsats kan utgöra en ökad psykisk belastning för arbetsta-
garna. Därför är det angeläget att mindre resurskrävande metoder än rök-
dykning utvecklas och tas i bruk.
Till 7 § Rök- och kemdykarinsatser har olika riskbilder och kan därför krä-
va olika organisatorisk uppbyggnad. Det innebär t.ex. att en kemdykarinsats
skulle kunna genomföras med en annan numerär än två kemdykare som
arbetar i par, om en riskbedömning visar att detta kan göras under betryg-
gande säkerhet för personalen. Det förutsätter dock att övningarna är anpas-
sade till hur räddningsinsatserna kan komma att genomföras.
Till 8 § Rök- och kemdykarledarnas uppgift är att leda insatsen från bas-
punkten. Endast om rök- eller kemdykarparet påkallar nödhjälp och det är
lämpligt från säkerhetssynpunkt är det tänkt att rök- eller kemdykarledaren
lämnar baspunkten – då för att säkra rök- eller kemdykarnas reträttväg och
för att undsätta dem.
Till 9 § Det är mycket viktigt att rökdykarparet håller ihop (fysisk kon-
takt) så att de lättare kan kommunicera och hålla kontroll på varandra under
räddningsinsatsen. Tanken är att rökdykarna säkrar upp för varandra om en
akut risksituation uppstår eller om parkamraten hamnar i en nödsituation.
Rökdykarledarens informeras om vad som sker och rökdykarna hjälper var-
andra till en säker miljö, t.ex. baspunkten. Detta är en av orsakerna till att
det ställs höga krav på fysisk arbetsförmåga (se också kommentarerna till
3 § där fysisk arbetsförmåga och arbetskrav behandlas samt kommentarerna
till 19 §).
Om sikten är god och riskbedömningen enligt § visar att tillräcklig sä-
kerhet kan uppnås ändå, kan kemdykare arbeta utan parsammanhållning
och i en annan numerär än två (se 7 §). Det förutsätts dock att personalen har
övat detta innan.
Till 10 § När en arbetsinsats påbörjas bör trycket i tryckluftapparatens
gasflaskor inte understiga det högsta tillåtna fyllningstrycket med mer än
20 %. Det betyder att de flaskor som hålls i utryckningsberedskap behöver
vara fyllda till maximalt fyllningstryck. Stark kyla under utryckningen gör
AFS 2007:7
24
att flasktrycket sjunker så att det omedelbart före insatsen kan vara ca 20 %
lägre än vid förvaringen.
Till 11 § Det är viktigt att se till att tryckluftsapparatens olika delar för man-
över och kontroll kan hanteras och observeras även när de är placerade un-
der skyddsdräkten. Då det kan vara svårt att kontrollera trycket i flaskorna
under pågående insats är det viktigt att rök- respektive kemdykarledaren
har kontroll på tiden så att insatsen kan avbrytas – helst innan reservluften
börjar förbrukas då reservluften i första hand är tänkt som en extra säkerhet
i arbetet.
Risker i samband med pågående insats – t.ex. om det finns gasflaskor, and-
ra tryckkärl, kemikalier eller andra potentiella riskkällor som vassa föremål
eller risk för ras – bör genast rapporteras till parkamraten och rök- eller kem-
dykarledaren.
Rök- och kemdykning är extremt fysiskt och mentalt krävande arbetsupp-
gifter, som bl.a. ställer krav på hög syreupptagningsförmåga (fysisk kapa-
citet). Hårt fysiskt arbete ökar kroppens värmeproduktion kraftigt – värme
som kroppen måste kunna göra sig av med genom svettning. Arbetspassen
behöver därför tidsbegränsas och återföljas av en tillräckligt lång vila i sval
miljö (minst 30–60 minuter, om möjligt längre tid). Personalen behöver också
dricka mycket så att kroppens vätskebalans återställs. Allvarliga olyckor har
inträffat p.g.a. för hög värmebelastning i samband med rökdykning och rök-
dykarövningar. Därför är det viktigt att rök- och kemdykarledarna är obser-
vanta på rök- och kemdykarnas allmäntillstånd både under pågående insats
och efter avslutad insats.
Insatsen kan avbrytas av såväl arbetsledaren som rök- eller kemdykarle-
daren samt rök- och kemdykarna.
Arbetsmiljölagen ställer krav (se kapitlet om allmänna skyldigheter) på
att arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för att åstadkomma en god
arbetsmiljö. Arbetsgivaren ska därutöver se till att arbetstagarna bl.a. får
god kännedom om de risker som kan vara förbundna med arbetet och hur
riskerna kan undvikas. Arbetsmiljölagen ställer också krav på att arbetsta-
garna bl.a. ska följa givna föreskrifter. Den här typen av frågor omfattas ock-
så av föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete, se särskilt avsnittet
om uppgiftsfördelning och kunskaper.
Till 12 § Med säker tillgång till släckvatten avses att släckvatten, under
hela tiden insatsen pågår, finns framme hos rök- och kemdykarna. För att sä-
kerställa detta behövs normalt en särskild person som står i förbindelse med
rökdykarledaren. Förutom att vattentillgången behöver övervakas behöver
även fel kunna åtgärdas omedelbart eller varnas för så att rökdykarnas sä-
AFS 2007:7
2
kerhet inte äventyras om det skulle uppstå ett allvarligt vattenläckage eller
någon annan störning i vattenförsörjningssystemet. Om en riskbedömning
visar att det genom tekniska lösningar går att garantera säker tillgång till
släckvatten, t.ex. genom minst två av varandra oberoende system, kan så-
dana lösningar eventuellt ersätta en fysisk person.
De bör påpekas att det finns situationer där vatten kan vara olämpligt som
släckmedel. I dessa fall bör andra släckmedel än vatten användas.
Till 13 § Saknas nödvändig information om vilka kemikalier som är eller
kan vara aktuella på skadeplatsen bör andra metoder än kemdykning över-
vägas, om det inte är uppenbart att riskerna kan tas om hand på ett accep-
tabelt sätt även utan denna information. Vilka mått och steg som bör tas i
en sådan situation kan t.ex. beskrivas i en standardrutin för räddningsinsats
vid kemolycka.
RIB kan fungera som beslutsstöd och informationskälla vid kemikalie-
olyckor.
Till 14 § Då rök- och kemdykning innebär särskilt hög fysisk och mental
belastning krävs att en person som är uttagen för denna typ av arbete är fullt
frisk. Fullt frisk betraktas den som saknar såväl subjektiva (egen uppfatt-
ning) som objektiva (genom hälsokontroll) tecken på sjukdom eller andra
avvikelser från det normala, som begränsar tjänstbarheten för rök- och kem-
dykning.
Det är viktigt att den som rök- och kemdyker behåller en god fysisk ar-
betsförmåga genom regelbunden och varierad fysisk träning. Genom att ge-
nomföra regelbundna standardiserade tester kan den fysiska arbetsförmå-
gan följas över tid, för varje individ, och kompletterande träning sättas in
vid behov.
Kravet på att kunna arbeta lugnt och metodiskt i svåra situationer bety-
der att dessa egenskaper behöver kontrolleras och bedömas, dels genom ett
praktiskt test i samband med rekryteringen, dels genom observationer vid
övningar och insatser. När en brandman tas ut för tjänstgöring som rök- och
kemdykare kan det vara lämpligt att låta vederbörande utföra tester, inom
ramen för den medicinska kontrollen, med andningsmask och trycklufts-
apparat för att bedöma förmågan att arbeta i skyddsutrustning. Det är dock
viktigt att vara extra försiktig om ansiktet är täckt, så att läkaren eller test-
ledaren kan observera eventuella medicinska avvikelser eller symtom på
sjukdom som kräver att försöken avbryts.
I en rapport från Räddningsverket (1997) beskrivs hälsokrav vid rök- och
kemdykning. Rapporten har sin giltighet även idag och kan vara ett stöd vid
AFS 2007:7
26
den tjänstbarhetsbedömning som läkaren gör i samband med den medicin-
ska kontrollen (se övriga referenser).
Till 15 § Utöver de obligatoriska medicinska kontroller som krävs för dem
som är uttagna till rök- och kemdykning kan även andra arbetstagare i ut-
ryckningstjänst erbjudas kontroller om det är motiverat enligt riskbedöm-
ning (se avsnittet generella regler om medicinska kontroller i föreskrifterna
om medicinska kontroller i arbetslivet). Arbetsgivare är enligt samma före-
skrifter, skyldig att föra register över alla som genomgått läkarundersökning
för rök- och kemdykning (se avsnittet om register).
Med hjälp av individuellt framtagna fysprogram kan varje enskild brand-
man kontrollera sin egen fysiska status (fysisk arbetsförmåga) och på så sätt
få en indikation på vad som eventuellt behöver tränas mer (se kommentarer
till 3 och 19 §§).
I föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete sägs att arbetsgivaren
ska fördela uppgifterna i verksamheten till chefer, arbetsledare och andra
arbetstagare för att förebygga risker i arbetet och uppnå en tillfredställande
arbetsmiljö. Fystestledaren kan få en sådan uppgift och då gäller kraven i
nämnda bestämmelse.
Till 16 § Arbete med rök- och kemdykning kan innebära exponering för
ämnen som är direkt skadliga för såväl den gravida kvinnan som fostret och
fosterutvecklingen. Exponering för brandrök kan även medföra att hälso-
farliga ämnen överförs genom amning till barnet. Därutöver bör man vara
uppmärksam på såväl den fysiska som den psykiska belastning arbetet
innebär. Det är därför viktigt att arbetstagaren genast anmäler en graviditet
till arbetsgivaren. Det illamående som ofta förekommer tidigt i graviditeten
kan öka risken för olycksfall i arbetet. Se också Arbetarskyddsstyrelsens fö-
reskrifter om gravida och ammande arbetstagare.
Till 17 § Andningsluften bedöms vara tillräckligt fri från föroreningar
om den uppfyller kraven i Svensk standard SS-EN 12021 Andningsskydd
– Komprimerad luft för andningsapparater.
Vid långa inträngningsvägar som i tunnlar, gruvor och kulvertar kan
tryckluftsapparatens aktionstid vara för kort. I sådana situationer kan man
använda syrgasapparat utan säkerhetstryck, om en riskbedömning visar att
så är lämpligt. Syrgasapparater har dock lägre skyddsfaktor (minimikrav
10 000) än tryckluftsapparater med andningsventil och säkerhetstryck (mi-
nimikrav 100 000).
AFS 2007:7
27
Till 18 § Den personliga skyddsutrustningen bör bestå av minst brand-
hjälm, branddräkt, brandhandskar, brandstövlar och någon form av rörelse-
eller inaktivitetslarm (ljudlarm) som varnar när någon inte förflyttat sig un-
der en tidsperiod (t.ex. p.g.a. av fall eller medvetslöshet). Sittsele eller bälte
kan också ingå i utrustningen. Rökdykarledaren bör ha säkerhetslina vid
långa inträngningsvägar eller om det bedömts nödvändigt av andra skäl.
Det är angeläget att utrustningen vårdas och hålls ren så att funktionen är
intakt samt för att minska risken att exponeras för skadliga ämnen via kon-
taminerade (förorenade) kläder. Riskbedömningen (4- §§) bör visa på vil-
ken utrustning som kan behövas.
Man bör vara uppmärksam på att personlig skyddsutrustning som tryck-
luftsapparat kan behövas på skadeplatsen även när rök- eller kemdykarupp-
draget slutförts. Det gäller även när varken rök- eller kemdykning förekom-
mer eftersom alla brandgaser och -partiklar samt emissioner från kemiska
utsläpp bör betraktas som hälsofarliga. Andra typer av andningsskydd, som
helmask med filterskydd, kan dock komma i fråga vid eftersläckning och
sanering av skadeplatsen.
Vid kemikalieutsläpp bör man använda kemskyddskläder med en för
riskbilden lämplig skyddsnivå (Typ 1 – 4 där 1 är den högsta skyddsnivån).
Det kan därför bli aktuellt med kompletterande eller annan utrustning än
den som används vid rökdykning om riskbedömningen visar att det finns
skäl för det. Vid insatser i explosionsfarlig miljö behöver dock utrustning,
verktyg, material och personlig skyddsutrustning vara anpassad för den ex-
plosiva miljö i vilken den används i. Utrustningen bör väljas med hänsyn
till risken för elektrostatisk uppladdning samt det kemiska ämnets explo-
sionsgrupp och temperaturklass (SEK 2004, övriga referenser). Kommunika-
tionssystem som radio och mobiltelefoner liksom vanliga handlampor och
verktyg som används i explosionsfarlig miljö omfattas av detta säkerhets-
tänkande (se föreskrifterna om arbete i explosionsfarlig miljö).
Branddräkt med stänkskydd och tryckluftapparat kan användas när
kroppsskyddet behöver förstärkas. Stänkskyddet (Typ 4) fungerar som lätt
kemskydd och förhindrar även att branddräkten blir indränkt av farlig
vätska.
Kemskyddsdräkt med tryckluftapparat bör användas när den kemiska
miljön är sådan att riskerna för frätskador och förgiftning är större än brand-
faran. Kemskyddsdräkten måste i vissa fall förstärkas med ett tillsatsskydd
(köldskydd) mot kondenserade gaser.
Regler om personlig skyddsutrustning finns i Arbetarskyddsstyrelsens fö-
reskrifter om utförande av personlig skyddsutrustning och i Arbetsmiljöver-
kets föreskrifter om användning av personlig skyddsutrustning.
Ny teknik utvecklas ständigt och bör tas emot positivt. En del av den nya
AFS 2007:7
28
tekniken kan vara användbar och fylla ett behov inom räddningstjänsten,
t.ex. ljudlarm för snabb identifiering och lokalisering av nödställd rökdykare
och IR-kamera för snabbare och effektivare avsökning av skadeplatsen. Det
finns ett skärsläckningskoncept utvecklat som innebär en snabb och ur ar-
betsmiljöperspektiv säkrare släckning än invändig brandbekämpning (se of-
fensiv enhet i ordlistan). Äldre metoder som bygger på förhöjt vattentryck
(förhöjt lågtryck) är mycket vanligt idag. All ny utrustning och teknik samt
nya metoder behöver dock först riskbedömas och testas under säkra förhål-
landen vid realistiska övningar innan de börjar användas vid räddnings-
insatser. Tillverkarens anvisningar för arbetsutrustningen bör också tas med
i riskbedömningen (t.ex. bemanning vid höjdfordon). Resultatet från utvär-
deringen av testerna, anvisningar och annat som är viktigt bör sedan ligga
till grund för de arbetsmiljömässiga besluten, dvs.:
•	 om den testade utrustningen eller metoden uppfyller säkerhetskraven,
•	 om det finns begränsningar eller förbehåll för att använda utrustningen
(tillverkarens anvisningar för konstruktionen) eller tillämpa metoden
och
•	 om utrustningen eller metoden ger det önskade mervärdet i arbetet.
IR-kameran kan nämnas som ett exempel på bra och effektiv teknik men
där man måste vara observant på bl.a. synergonomiska faktorer, som berör
de som använder glasögon, och att rumsuppfattning påverkas då bilden som
återges inte är naturligt återgiven. Här är det viktigt att ta med tillämpliga
krav i Arbetsmiljöverkets föreskrifter i bedömningen (t.ex. föreskrifterna om
användning av arbetsutrustning, maskiner och vissa andra tekniska anord-
ningar samt högtryckssprutning). Man bör dock vara uppmärksam på att
det inte är säkert att en produkt som uppfyller kraven i tillämpliga produkt-
direktiv, harmoniserande standarder och grundläggande krav i Arbetsmil-
jöverkets föreskrifter klarar de speciella krav som ställs på t.ex. en rök- eller
kemdykarutrustning.
Det kan bli aktuellt att komplettera den obligatoriska rök- och kemdykar-
utbildningen samt rök- och kemdykarövningarna om man planerar att an-
vända ny utrustning (se 19 § med kommentarer).
Till 19 Som framgår av 19 § är utbildningsprogrammet i bilaga 1 endast ett
minimikrav för dem som anlitas för rök- och kemdykning.
Övningarna bör så långt det är möjligt efterlikna en tänkt räddningsinsats
men genomföras under kontrollerade förhållanden så att inte personalens
hälsa och säkerhet äventyras.
På arbetsplats där endast en av metoderna är aktuell (endera rök- eller
kemdykning) kan övning och utbildning anpassas efter dessa förutsättning-
AFS 2007:7
29
ar. Det innebär t.ex. att de som endast kommer att kemdyka inte behöver
genomföra de varma övningarna. Även utbildningsprogrammet (bilaga 1)
kan reduceras något och anpassas efter dessa förutsättningar. Det innebär
samtidigt att den som endast genomgått utbildning och övning för t.ex. rök-
dykning inte kan anlitas för kemdykning och vice versa.
Det är arbetsgivaren som ansvarar för att personalen har erforderlig ut-
bildning, erfarenhet och kompetens för uppgiften. En kompletterande och
förstärkt utbildning och övning kan därför bli aktuell utifrån den reella risk-
bilden och de faktiska arbetsuppgifterna (situationsanpassad utbildning,
övning och träning). De arbetsgivare som inte har anknytning till den kom-
munala eller statliga räddningstjänsten bör rådgöra med den lokala rädd-
ningstjänsten, alternativt räddningsverkets skolor, om vilken utbildning och
vilka övningar som personalen behöver genomgå för de tänkta arbetsupp-
gifterna.
Utvecklingen i samhället gör att arbetsförhållandena och förutsättning-
arna för att utföra ett räddningsarbete ständigt förändras. Det gör att såväl
utbildning som övningar kontinuerligt måste anpassas efter de förhållanden
som råder inom räddningstjänstens insatsområde, vilket kan omfatta t.ex.
hela eller delar av närliggande kommuner. Det betyder, att utöver den till-
läggsutbildning som gäller syrgasapparat, behöver även arbete med t.ex. IR-
kamera och annan komplicerad utrustning läggas in som en obligatorisk del
i det lokala utbildningsprogrammet.
Organisationsförändringar och ny teknisk utrustning är faktorer som i stor
utsträckning påverkar arbetsförhållandena inom räddningstjänsten. Perso-
nalnedskärningar i kårerna kan medföra att brandmännen kan få vänta på
förstärkning innan t.ex. en rök- eller kemdykarinsats kan påbörjas eller att
återhämtningspauserna riskerar att bli för korta (se 3:e stycket till kommen-
tarerna till 11 §). Det skulle kunna medföra en såväl ökad psykisk som fysisk
belastning för de berörda. Utbildning och övningar kan behöva anpassas till
en sådan situation. Det kan gälla t.ex. ytterligare krav på såväl fysisk som
psykisk förmåga för att klara arbetskraven.
Ny teknisk utrustning ändrar förutsättningarna för arbetet och kan ge
möjligheter till alternativa eller kompletterande metoder vid räddnings-
insatser. Räddningsverket har t.ex. utvecklat ett koncept som kallas offensiv
enhet som förhoppningsvis kan minska behovet av en rökdykarinsats. Det
är dock viktigt att riskbedömningen bl.a. beskriver hur stor personalstyrka
som behövs vid olika räddningsinsatser, vilken kompetens personalen be-
höver och under vilka förhållanden och i vilken situation tekniken och me-
toderna är tänkta för så att utbildning och övningar kan anpassas till de nya
förhållandena.
AFS 2007:7
30
Det är viktigt att heltidsbrandmän får öva tillsammans med deltidsbrand-
män och vikarier för att svetsa samman personalen och öka samhörigheten
samt för att öka säkerheten i arbetet inom räddningstjänsten.
Övningarna bör inom rimliga gränser vara så realistiska som möjligt. Öv-
ningar kan utföras i särskilda övningshus (containerbyggnader) med rök,
värme och ljudkuliss, i utrangerad byggnad eller på annat lämpligt ställe.
Det är viktigt att övningarna anpassas till deltagarnas erfarenhet och utbild-
ningsnivå. De måste också varieras så att nya arbetsmoment kan övas, helst
i nya miljöer. Det är också viktigt att övningsledaren har den kunskap, den
erfarenhet och de egenskaper som behövs för att övningarna ska kunna ge-
nomföras under säkra förhållanden. I föreskrifterna om systematiskt arbets-
miljöarbete beskrivs baskraven för personer i arbetsledande ställning avse-
ende arbetsmiljökunskap.
När rökdykarföreskrifterna togs fram 1986 diskuterades en lämplig tem-
peratur på mellan 60–70
°C (eventuellt upp till 80 °C) vid varma rökdykar-
övningar. Det temperaturintervallet bör vara vägledande även i dag när var-
ma övningar planeras. Om arbetsgivaren bedömer att övningar även behö-
ver genomföras vid högre temperaturer (flera hundra grader Celsius) för att
efterlikna en riktig rökdykarinsats, är det viktigt att denna risksituation ana-
lyseras och att särskilda rutiner införs (t.ex. endast korta övningsmoment)
och åtgärder vidtas (eventuellt sjukvårdspersonal på plats) för att eliminera
risken för ohälsa och olycksfall så långt det är möjligt.
Utöver de obligatoriska övningarna med värmetillsats bör värmeträning
ingå för att säkerställa förbättrad värmetålighet. En viss del av träningen
kan t.ex. genomföras i träningskläder av tätt material. Regelbundna bastu-
bad förbättrar också värmetåligheten.
I räddningstjänster där rök- och kemdykarinsatser inte förekommer så
ofta kan övningstillfällena behöva utökas just av den anledningen. I kom-
muner med hög risknivå eller komplicerade riskmiljöer kan också övnings-
tillfällena behöva utökas.
Arbetsgivaren bör föra journal över insatser och övningar så att extra åt-
gärder kan sättas in för den som av någon anledning (t.ex. sjukdom eller
tjänstledighet) inte arbetat under en tid eller av något annat skäl inte varit
med vid obligatoriska övningar.
Övningar vid utbildning på Räddningsverkets skolor är ett värdefullt
komplement till räddningstjänsternas egna övningar men bör inte ersätta
övningarna på den egna arbetsplatsen.
För att kraven på den fysiska arbetsförmågan (se 1 § med kommentarer)
ska kunna uppfyllas behöver personalen allsidig och regelbunden fysisk trä-
ning. Behovet av fysisk träning är dock olika. Det kan därför behövas en viss
AFS 2007:7
31
individanpassning. Arbetsgivare bör försäkra sig om att rök- och kemdykare
tränar tillräckligt mycket.
Enligt Arbetsmiljöverkets statistik inträffar omkring hälften av alla arbets-
skador inom räddningstjänsten i samband med fysisk träning. Lagsporter
som innehåller mycket fysisk kontakt, t.ex. innebandy och fotboll, svarar
för de flesta arbetsskadorna. Det är därför viktigt att träningen bedrivs så
att personalen inte skadas och att lämpliga skydd används, t.ex. skyddsglas-
ögon vid innebandy.
Träning bör bedrivas efter särskilt program där såväl smidighets- och ko-
ordinationsövningar som konditions- och styrketräning ingår. Ett sätt att
minska risken för muskel- och skelettskador är att börja alla träningspass
med uppmjukning och avsluta med stretchövningar, oavsett vad som ingår
i träningsprogrammet.
Till bilaga 1 För att kunna utföra likartade arbetsuppgifter behöver en del-
tidsanställd brandman en lika omfattande utbildning som en heltidsanställd.
Utbildningsnivån, för de teoretiska ämnena, kan uppnås genom traditionell
utbildning eller genom interaktivt lärande via persondator, t.ex. webbaserad
utbildning eller utbildningsprogram på CD/DVD-skivor. De praktiska mo-
menten kan dock inte ersättas med interaktivt lärande.
Syrgasapparater har förhållandevis lång aktionstid och lämpar sig därför
i miljöer med långa inträngningsvägar (t.ex. tunnlar, gruvor och kulvertar).
Syrgasapparaternas konstruktion är dock mer komplicerad än trycklufts-
apparaternas. Därför kräver de särskild utbildning och mer tid för skötsel
och underhåll.
AFS 2007:7
32
Bilaga 2
Ordlista
I ordlistan beskrivs begrepp som Arbetsmiljöverket använder som kan be-
höva en förklaring.
Arbetskrav: I kommentarerna till 3 § nämns begreppet arbetskrav. Arbets-
krav finns inte reglerat i föreskriften. Begreppet används dock av många
inom räddningstjänsten och avser de faktiska fysiska krav som arbetet krä-
ver. Idrotts- och testledare, inom räddningstjänsten, medverkar till att ta
fram objektiva metoder för att fastställa de krav (arbetskrav) som bör ställas
på de som ska arbeta med bl.a. rök- och kemdykning. Ytterst är det dock
arbetsgivaren som lokalt ansvarar för denna fråga inom ramen för det syste-
matiska arbetsmiljöarbetet.
Förhöjt vattentryck (förhöjt lågtryck): Vattentryck på upp till 60 bar varvid
vattnet slås sönder till mycket små droppar och bildar en fin vattendimma.
Ett förhöjt vattentryck minskar vattenåtgången avsevärt jämfört med tradi-
tionell släckning med lågtrycksslang, där trycket ligger på ca 10 bar.
Insatstid: Tiden från larm till att insatsstyrkan kan påbörja räddningsar-
betet.
Interaktivt lärande (utbildning): T.ex. lärande där lärare och elev kommu-
nicerar helt eller delvis via datorn eller där eleven endast kommunicerar
med datorns programvara.
Begreppen interaktiv utbildning eller interaktivt lärande är inte klart defi-
nierade. I engelskan talar man om e-learning eller electronic learning. Under
det begreppet faller bl.a. interaktivt lärande, webbaserat lärande, IT-baserat
lärande och datorbaserat lärande – begreppet utbildning nämns också i des-
sa sammanhang. Learning (lärande) betraktas dock som en vidare beskriv-
ning av kunskapsförmedling än traditionell utbildning eftersom ny teknik
möjliggör nya sätt att bedriva undervisning på.
IR-kamera: Kamera som registrerar värmestrålning (våglängder mellan ca
0,7 µm till 1 mm) från olika objekt (t.ex. i rökfyllda rum) och som kan över-
föras till en synlig bild.
IR-kamera omfattas av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning av
arbetsutrustning.
Medicinska kontroller: I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om medicinska
kontroller i arbetslivet finns bl.a. krav på obligatoriska medicinska kontrol-
AFS 2007:7
33
ler för arbeten som innebär stor fysisk påfrestning. Rök- och kemdykning är
sådant arbete. Bestämning av fysisk arbetsförmåga, arbetsprov med EKG-
registrering samt vad som i övrigt behövs för att bedöma om arbetstagaren
med hänsyn till sitt hälsotillstånd bör arbeta med rök- eller kemdykning in-
går i kontrollen.
Generella regler om medicinska kontroller finns också. Sådana ska erbjudas
arbetstagarna om en riskbedömning visar att det är motiverat.
MTO: Samverkan mellan Människa (M), Teknik (T) och Organisation (O).
Med MTO menas att anlägga ett helhetsperspektiv på arbetsmiljön och
kombinera olika faktorer som mänskligt beteende (M), teknisk design (T)
och ledningssystem (dvs. riktlinjer för arbetsmiljöarbetet) samt den säker-
hetskultur som råder på arbetsplatsen (O). Varje del anses vara lika viktig.
Se även Arbetsmiljölagen, 2 kap., 1 § samt föreskrifterna om systematiskt ar-
betsmiljöarbete.
Nödlägesgrupp: Självständig enhet där en rökdykarledare och ett rök-
dykarpar ingår under ledning av arbetsledaren. En nödlägesgrupp används
för att snabbt kunna undsätta nödställda rök- och kemdykare. Nödläges-
gruppen kan arbeta friare än skyddsgruppen då gruppen har en egen rök-
dykarledare.
Offensiv enhet: En organisationsform som utgörs av två personer vilket
möjliggör snabba initiala räddningsinsatser i väntan på förstärkning.
Det är viktigt att personalen som bemannar den offensiva enheten har fått
särskild utbildning samt övning. En offensiv enhet ställer också höga krav
på arbetsutrustningen. En sådan består av ett mindre fordon som bestyckas
med minst en utrustning för utvändig brandbekämpning så som skärsläck-
are, IR-kamera och utrustning för övertrycksventilation samt tekniskt led-
ningsstöd (skärsläckningskonceptet).
Ohälsa: Ohälsa kan vara både sjukdomar enligt medicinska, objektiva kri-
terier och kroppsliga och psykiska funktionsstörningar av olika slag som
inte är sjukdom i objektiv mening. Exempel på det senare är olika former av
stressreaktioner och belastningsbesvär (se till 2 § i föreskrifter om systema-
tiskt arbetsmiljöarbete).
Personlig skyddsutrustning: Regler om användning personlig skyddsut-
rustning baseras på ett minimidirektiv som är överfört genom Arbetsmiljö-
verkets föreskrifter om användning av personlig skyddsutrustning.
AFS 2007:7
34
Följande utrustningar är undantagna:
•	 Vanliga arbetskläder och uniformer som inte är särskilt utformade för
att skydda arbetstagarens säkerhet och hälsa.
•	 Utrustning som används för självförsvar eller i avskräckande syfte.
•	 Bärbar utrustning för att upptäcka och varna för risker och olägenheter.
RIB: Ett datorbaserat integrerat beslutsstöd för skydd mot olyckor.
Räddningsverket ansvarar på uppdrag av regeringen för att bygga upp och
utveckla RIB. RIB kan användas både i det förebyggande olycksfallsarbetet
och som stöd och informationskälla vid insats.
I
RIB finns bl.a.:
•	 information om räddningstjänsten och andra resurser som kan använ-
das vid räddningsinsatser,
•	 information om regelverk vid transporter på väg, järnväg, sjö och flyg,
•	 information om farliga ämnen,
•	 instruktioner för akut omhändertagande på olycksplats,
•	 beräkningsprogram för spridning av kemikalier i mark,
•	 beräkningsprogram som simulerar spridning vid utsläpp av giftiga ga-
ser och beskriver konsekvenserna av utsläppen,
•	 en biblioteksdatabas med erfarenhetsrapporter från kemikalieolyckor,
•	 en metodbank för åtgärder vid utsläpp av kemikalier och
•	 instruktioner för att ta hand om oljeutsläpp.
Risk: Sannolikheten för att ohälsa eller olycksfall i arbetet ska uppstå och
följderna av detta (se till 8 § i föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöar-
bete).
Riskbedömning: En bedömning av om det finns risker för ohälsa och
olycksfall i arbetsmiljön för att avgöra om förebyggande åtgärder behövs
eller inte.
Skyddsgrupp: Ett rökdykarpar i beredskap, med eget slangsystem, som har
till uppgift att:
•	 undsätta rökdykarparet om något oförutsätt inträffar eller
•	 säkra reträttvägen eller del av reträttvägen mellan rökdykarparet och
rökdykarledaren.
Skyddsgruppen leds av den rök- eller kemdykarledare som leder insatsen
eller av en egen rök- eller kemdykarledare.
Skärsläckare: Utrustning för släckning av bränder med små vattenmängder
under högt tryck (ca 200 bar), där vattenstrålen bryts upp i en fin vatten-
dimma med effektiv släckförmåga.
AFS 2007:7
3
Högtrycksutrusning som används vid skärning och har högre sprutvatten-
tryck än 2 bar omfattas av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om högtrycks-
sprutning. Den som använder högtrycksutrustning med högre sprutvat-
tentryck än 200 bar ska ha genomgått särskild utbildning och ha tillräcklig
färdighet i detta arbete enligt samma föreskrift.
SMO-utbildning:
En tvåårig eftergymnasial grundutbildning för dem som
vill arbeta med räddning och säkerhet och t.ex. bli brandman. Utbildningen
bedrivs vid Räddningsverkets skolor.
Säkerhetskultur: Begreppet har ingen allmänt accepterad definition men
kan beskrivas som: ”Det förhållningssätt och de attityder som finns i en or-
ganisation till arbetsmiljön (alternativt till säkerheten eller till risker).”
För att få ett fungerande och effektivt säkerhetsarbete behöver ett lednings-
system, i likhet med det systematiska arbetsmiljöarbetet, knytas ihop med
den säkerhetskultur som råder på en arbetsplats.
Det har visat sig, genom utvärdering av de utredningar som är gjorda av
bl.a. Statens haverikommission, att den säkerhetskultur som råder på en ar-
betsplats har betydelse för uppkomsten av tillbud och olyckor.
AFS 2007:7
36
Här finns exempel på andra lagar, förordningar, regler etc. och tips om in-
formationskällor som kan vara intressanta för arbetsgivare, arbetstagare och
andra intresserade i samband med att föreskrifterna om rök- och kemdyk-
ning beaktas. Exemplen gäller vid denna publikations tryckning. I framti-
den kan de angivna exemplen komma att revideras, ersättas eller upphöra
att gälla. För att hålla sig uppdaterad om Arbetarskyddsstyrelsens och Ar-
betsmiljöverkets föreskrifter rekommenderas arbetsgivaren att regelbundet
besöka Arbetsmiljöverkets webbplats, www.av.se och under ”Lag och rätt”
kontrollera vilka föreskrifter som gäller för den aktuella verksamheten.
På verkets webbplats finns också hänvisningar till Arbetsmiljöinspek-
tionens distriktskontor med adresser och telefonnummer. Se också sidan 2 i
dessa föreskrifter.
Notera att det kan finnas enstaka fel i dokument på Internet och att det är
den tryckta texten som gäller.
Exemplen är inte någon fullständig lista på alla tänkbara lagar, förordningar,
regler etc. som kan vara relevanta i ovan nämnda sammanhang.
Fram till och med den 31 december 2000 gav Arbetarskyddsstyrelsen ut AFS.
Från och med den 1 januari 2001 ger Arbetsmiljöverket ut AFS.
Referenslitteratur: Kontakta Räddningsverket för lämplig referenslitteratur.
Se också Räddningsverkets hemsida: www.utbildning.srv.se.
EG-direktiv
89/3
91/EEG
Åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas sä-
kerhet och hälsa i arbetet. Direktivet överförs till svensk
lagstiftning genom arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) och fö-
reskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete.
89/656/EEG
Minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares an-
vändning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen.
Information från Arbetsmiljöverket
AFS 2007:7
37
Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS)
AFS 1993:57
Dykeriarbete
AFS 1993:10
Maskiner och vissa andra tekniska anordningar (omtryckt
1994:48)
AFS 1994:54
Högtryckssprutning
AFS 1995:5
Utrustningar för explosionsfarlig miljö
AFS 1996:7
Utförande av personlig skyddsutrustning (ändrad genom
AFS 2000:37)
AFS 1997:7
Gaser
AFS 1998:1
Belastningsergonomi
AFS 1999:7
Första hjälpen och krisstöd
AFS 2000:2
Användning av motorkedjesågar och röjsågar
AFS 2000:4
Kemiska arbetsmiljörisker
AFS 2000:42
Arbetsplatsens utformning
Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS)
AFS 2001:1
Systematiskt arbetsmiljöarbete
AFS 2001:3
Användning av personlig skyddsutrustning
AFS 2001:4
Gasflaskor (ändrad genom AFS 2002:3)
AFS 2002:1
Användning av trycksatta anordningar
AFS 2003:3
Arbete i explosionsfarlig miljö
AFS 2004:3
Stegar och arbetsbockar
AFS 2005:3
Besiktning av trycksatta anordningar (ändrad genom AFS
2005:24)
AFS 2005:6
Medicinska kontroller i arbetslivet
AFS 2005:17
Hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar
AFS 2005:19
Förebyggande av allvarliga kemikalieolyckor (ändrad ge-
nom AFS 2005:22)
AFS 2006:1
Asbest
AFS 2006:4
Användning av arbetsutrustning
AFS 2007:1
Sprängarbete
AFS 2007:5
Gravida och ammande arbetstagare
Svensk författningssamling (SFS)
SFS 1962:381
Lag om allmän försäkring
SFS 1973:289
Datalag
SFS 1977:1160 Arbetsmiljölagen
SFS 1977:1166 Arbetsmiljöförordningen
AFS 2007:7
38
SFS 1982:821
Lag om transport av farligt gods
SFS 1984:3
Lag om kärnteknisk verksamhet
SFS 1984:14
Förordning om kärnteknisk verksamhet
SFS 1987:10
Plan- och bygglagen
SFS 1988:868
Lag om brandfarliga och explosiva varor
SFS 1988:1145 Förordning om brandfarliga och explosiva varor
SFS 1998:808
SFS 1998:899
Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
SFS 1999:381
Lag om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna
av allvarliga kemikalieolyckor
SFS 1999:382
Förordning om åtgärder för att förebygga och begränsa följ-
derna av allvarliga kemikalieolyckor
SFS 2003:778
Lag om skydd mot olyckor
SFS 2003:789
Förordning om skydd mot olyckor
Övriga referenser
Arbetssjukdomar och arbetsolyckor. Sveriges officiella statistik. Arbetar-
skyddsstyrelsen och Statistiska centralbyrån, 1990 – 1998 samt Arbetsmiljö-
verket och Statistiska centralbyrån (1999 – 2004).
Centrum för risk- och säkerhetsutbildning: www.utbildning.srv.se. Rädd-
ningsverket.
FoU rapport. Brandmannens fysiska förmåga. Delrapport 2 – Fysiologiska
tester. Räddningsverket 2005.
FoU rapport. Rökdykning. Studier av Människa och miljö – Metod och tek-
nik. Räddningsverket 1998.
FoU rapport. Hälsokrav vid rök- och kemdykning. Medicinska synpunkter.
Räddningsverket 1997.
Klassning av explosionsfarliga områden – Områden med explosiv gas-
atmosfär. Svenska Elektriska Kommissionen, utgåva 3, 2004.
RIB – Integrerat beslutsstöd för skydd mot olyckor. www.srv.se
Räddningstjänst i siffror. Räddningsverket (1998 – 2004). Svensk standard
SS-EN 12021: 1999 Andningsskydd – Komprimerad luft för andningsappa-
rater.
SRVFS 2004:3 Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om
systematiskt brandskyddsarbete.
