AFS 2010:1
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om berg- och gruvarbete samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna ISBN 978-91-7930-525-3 ISSN 1650-3163
Berg- och gruvarbete
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om berg- och gruvarbete samt
allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
ISBN 978-91-7930-525-3
ISSN 1650-3163
ARBETSMILJÖVERKET
112 79 Stockholm, Telefon: 08-730 90 00
E-post: arbetsmiljoverket@av.se
www.av.se
BESTÄLLNINGSADRESS
Ytterligare ex av denna trycksak beställs från:
Arbetsmiljöverket, Publikationsservice,
112 79 Stockholm Tfn 08-730 97 00.
Telefax 08-735 85 55
Våra distrikt
finns i Falun, Göteborg, Härnösand, Linköping, Luleå, Malmö, Stockholm,
Umeå, Växjö och Örebro.
Adresser och telefonnummer finns på vår webbplats: www.av.se
Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ursprungliga nummer.
Senare ändringar och omtryck kan förekomma.
När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbetsmiljöverkets
författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter och allmänna råd.
Utgivare: Anna Middelman
Elanders Sverige AB, 2010 279936
Innehållsförteckning
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om berg- och gruvarbete
Innehållsförteckning
3
Syfte
5
Tillämpningsområde
5
Undersökning och riskbedömning
6
Åtgärder
6
Allmänt
6
Ventilation
7
Fjärrstyrning
7
Fordon
7
Transportvägar och tippställen
8
Prospektering
9
Radon
9
Utrymning, undsättning och brandskydd
9
Borrning i berg
10
Skuthantering, krossning och mekanisk demolering av berg
11
Lastning av berg och annat material
11
Bergbesiktning, skrotning och bergförstärkning
11
Underhåll och besiktning av bergutrymme
12
Gruvhissar
12
Gravida och ammande arbetstagare
12
Samordning mellan flera arbetsgivare
13
Bestämmelser om straff
13
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
om berg- och gruvarbete
14
Kommentarer till enskilda paragrafer
14
Arbetsmiljöverkets
författningssamling
Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd
om berg- och gruvarbete;
AFS 2010:1 beslutade
den 22 juni 2010. Utkom från trycket den 9 juli
2010
Arbetsmiljöverket föreskriver1 följande med stöd av 18 §arbetsmiljöförordningen
(1977:1166) och beslutar följande allmänna råd.
Syfte
1 § Syftet med föreskrifterna är att förebygga ohälsa och olycksfall vid berg- och
gruvarbete.
Tillämpningsområde
2 § Dessa föreskrifter gäller berg- och gruvarbete och prospektering efter malm
och mineral. För prospekteringsarbeten som inte är berg- eller gruvarbete gäller
endast föreskrifterna i 26 §.
1 Jfr följande direktiv
– rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet
och
hälsa
på
arbetsplatser
för
arbetstagare
som
är
gravida,
nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i d-irektiv 89/391
EEG)
(EGT
nr
L
348,
28.11.92
s.
1,
Celex
och
– rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 november 1992 om minimikrav för förbättring av
arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning
(elfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 348, 28.11.92
s. 9, Celex 31992L0091) och
– rådets direktiv 92/104/EEG av den 3 december 1992 om minimikrav för förbättring av
arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom utvinningsindustri ovan och under jord
(tolfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 404, 31.12.92 s. 10,
Celex 31992L0104).
Föreskrifterna gäller inte arbete i färdigställda och inredda bergrum och
berganläggningar.
1 Jfr följande direktiv
– rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet
och hälsa på arbetsplatser för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar
(tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391 EEG) (EGT nr L 348, 28.11.92 s. 1,
Celex 31992L0085),och
– rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 november 1992 om minimikrav för förbättring av
arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning
(elfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 348, 28.11.92
s. 9, Celex 31992L0091) och
– rådets direktiv 92/104/EEG av den 3 december 1992 om minimikrav för förbättring av
arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom utvinningsindustri ovan och under jord (tolfte
särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 404, 31.12.92 s. 10,
Celex 31992L0104).
Undersökning och riskbedömning
3 §
Innan berg- och gruvarbete påbörjas ska en undersökning och
riskbedömning utföras som särskilt beaktar geologiska, bergtekniska,
bergmekaniska och andra förhållanden i den omfattning som behövs för en
planering som gör det fortsatta arbetet säkert. Riskbedömningen ska vara
skriftlig.
I områden under jord med höga bergspänningar ska undersökningen och
riskbedömningen även innefatta en analys av bergspänningarna i syfte att få fram
underlag för att planera lämplig profil och storlek på orten, tunneln eller annat
bergutrymme.
Åtgärder
Allmänt
4 §
Arbetsmetoder och utrustning ska väljas som förebygger ohälsa och
olycksfall orsakade av t.ex. luftföroreningar, syrebrist, buller, vibrationer,
otillräcklig belysning eller olämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser under
arbete.
Motorer som inte avger förbränningsgaser till omgivningen ska i möjligaste
mån användas under jord.
5 §
Berg- och gruvarbetet ska vid projektering och utförande tidsplaneras så att
allt sådant arbete kan utföras på ett omsorgsfullt och säkert sätt.
6 §
De som arbetar ska ha tillräckliga kunskaper om utrymning, farligt område,
lokala trafik- och arbetsmiljöregler samt andra förhållanden såsom dolor och
stenfall på arbetsstället för att kunna undvika ohälsa och olycksfall.
7 §
Vid planering och utförande av arbetet ska möjligheten till kontakt med
andra människor beaktas. Personlig kontakt eller annan kommunikation med
andra människor ska hållas regelbundet. Om personlig kontakt inte är möjlig ska
trådlös kommunikation finnas.
8 §
Skyddshjälm med hakrem, skyddsskor med skyddståhätta och
spiktrampskydd samt varselklädsel ska användas, såvida inte riskbedömningen
visar att det är uppenbart onödigt. Annan personlig skyddsutrustning ska
användas i den utsträckning som arbetsförhållandena kräver.
Den som arbetar under jord ska medföra bärbar lampa.
9 §
Platser där personer regelbundet uppehåller sig och där det under mörker
finns risk för att fordon kolliderar, personer störtar ned i schakt, faller till lägre
nivå eller där det finns risk för andra händelser som kan orsaka olycksfall, ska
vara markerade och tillräckligt belysta.
Ventilation
10 §
Behovet av ventilation ska bedömas och dokumenteras innan arbetet
påbörjas. Om ventilation behövs ska ventilationssystemets utformning planeras
och dokumenteras innan arbetet påbörjas.
Ventilationssystemet ska dimensioneras så att luftkvaliteten i vistelsezonen blir
tillfredsställande. Huvudfläktarnas luftflöde och tryckuppsättning ska mätas
kontinuerligt. Larm ska finnas som indikerar oförutsedda stopp i fläktsystemet.
Fjärrstyrning
11 §
Styrsystem för fjärrstyrda och automatiska utrustningar ska hanteras och
underhållas så att funktionerna som avser personsäkerhet upprätthålls.
12 §
Vid olycksfall eller tillbud som misstänks bero på felfunktion i
styrsystemet ska en särskild utredning göras för att finna felfunktionen.
Utredningen ska dokumenteras skriftligt och åtgärder vidtas för att förebygga
olycksfall eller tillbud.
13 §
När fjärrmanövrerade fordon eller utrustningar är i bruk inom ett
arbetsställe ska detta vara avstängt för obehöriga.
Fordon
14 §
Dieselmotorer som regelbundet används under jord ska fortlöpande
undersökas beträffande avgasernas halter av kolmonoxid och partiklar
(svärtning). Motorerna ska vid behov justeras. Motorerna ska även undersökas,
åtgärdas och hållas rena för att minska brandrisken.
15 §
Bensin, etanol eller gas får inte användas som bränsle för
förbränningsmotorer under jord.
Utryckningsfordon får vara bensin-, etanol- eller gasdrivna.
16 §
I fordon och maskiner som nyttjas under jord ska finnas tillräckligt många
flyktfilter för det antal personer som kan transporteras i fordonet eller maskinen.
Flyktfilter ska förvaras på ett sådant sätt att de inte skadas, är lättåtkomliga
samt hålls rena och funktionsdugliga. Flyktfilter kan även vara personliga.
17 §
Personer får transporteras med fordon eller maskiner endast på särskilda
passagerarplatser.
18 §
På arbetsställen som inte säkrats mot stenfall ska personer som arbetar
med fordon eller maskiner skyddas mot fallande sten.
19 §
Ett fordon som används under jord ska ha belysning med för ändamålet
tillräcklig ljusstyrka.
20 §
Operatörer av maskiner och fordon som används i berg- och gruvarbete
ska vara utbildade för uppgiften att använda maskinerna och fordonen i dessa
miljöer. Utbildningen ska vara dokumenterad.
Transportvägar och tippställen
21 §
På arbetsställen som omfattas av dessa föreskrifter och där fordons-trafik
förekommer ska det finnas trafikregler för att främja trafiksäkerheten.
22 §
Av fordon trafikerade utrymmen under jord ska vara tillräckligt stora för
den trafik som förekommer och utförda så att riskerna för kollision, påkörning,
vältning eller nedstörtning minimeras.
Där gångtrafik regelbundet förekommer ska det normalt finnas ett särskilt
utrymme för de gående. Utrymmet ska minst vara 1,0 meter brett och 2,1 meter
högt. Om detta inte går att ordna ska särskilda åtgärder vidtas för att skydda de
gående.
23 §
Vägbanor under och ovan jord ska hålla god standard. Där det finns risk
för att fordon eller maskiner störtar ned eller välter ska effektiva förebyggande
skyddsåtgärder vidtas.
24 §
Tillfälliga tillträdesvägar till arbetsställen ovan jord där berg- eller
gruvarbete förekommer ska vara så utförda och beskaffade att de kan nyttjas för
trafik med borraggregat och andra fordon utan risk för föraren.
25 §
Vid tippställen ska det finnas en barriär som förhindrar att fordon kör utför
tippen.
Prospektering
26 §
Vid prospekteringsarbeten, ovan och under jord, samt vid geotekniska
arbeten, som kan innebära risker för personskador ska det finnas
kommunikationsmedel tillgängliga som medger tillförlitlig kontakt med de
arbetstagare som är sysselsatta med sådant arbete.
Radon
27 §
Låg radon- och radondotterhalt ska eftersträvas på alla arbetsställen under
jord.
Förekomsten av radon eller radondöttrar under jord ska undersökas
1 så snart nytt bergutrymme skapats där personer vistas varaktigt, eller
2 vid ändrade förhållanden som kan påverka radon- eller radondotterhalten.
Överträdelse av bestämmelsen i andra stycket kan medföra böter, se 53 §.
28 §
En undersökning enligt 27 § ska innefatta mätning av radon- eller
radondotterhalt om det inte klart framgår att radonhalten understiger 400 Bq/m3
luft eller att radondotterhalten understiger 200 Bq/m3 luft. Återkommande
mätningar ska därefter utföras med högst ett års mellanrum. Ett mätprotokoll ska
upprättas vid varje mätning.
Överträdelse av bestämmelserna kan medföra böter, se 53 §.
Utrymning, undsättning och brandskydd
29 §
Vid varje arbetsställe som omfattas av dessa föreskrifter ska det finnas
utrymningslarm vid inträffad brand, inträffat ras eller annan seismisk händelse
samt vid utsläpp av skadliga gaser.
30 §
Ett arbetsställe under jord ska normalt ha minst två av varandra oberoende
utrymningsvägar. Om detta inte går att ordna ska åtgärder vidtas som gör säker
undsättning eller utrymning möjlig. Mobila eller fasta räddningskammare ska
finnas där så erfordras. Utrymningsvägarna får inte vara blockerade och ska vara
tydligt markerade.
31 §
För arbetsställe under jord samt för gruvor, bergtag, dagbrott och stenbrott
ska det finnas en skriftlig handlingsplan för åtgärder vid olyckshändelse.
Handlingsplanen ska vara lätt tillgänglig. Planen ska uppdateras vid förändringar
på arbetsstället.
Utrymning från arbetsställen under jord ska övas regelbundet, dock minst en
gång per år.
Uppgifter om hur många personer som befinner sig under jord och var dessa
befinner sig ska finnas tillgängliga så att eventuella nödställda kan lokaliseras och
räddningsåtgärder genomföras.
32 §
På arbetsställen under jord ska brandbelastningen vara så låg som möjligt.
Brandfarliga och explosiva varor ska hanteras och förvaras så att risken för
brand eller explosion minimeras.
33 §
Installationer av ledningar för tryckluft, vätska eller elektricitet ska vara
utförda så att olycksfall förebyggs vid eventuella skador eller brott på
ledningarna.
34 §
Under jord ska sådana åtgärder vara vidtagna att bränder kan bekämpas
snabbt och effektivt och så att spridning av brandgaser effektivt förebyggs eller
kontrolleras.
Brandbekämpningsutrustning, inklusive handbrandsläckare, ska finnas på
motordrivna fordon och maskiner.
Borrning i berg
35 §
Vid bergborrning ska uppkomst och spridning av damm förebyggas.
36 §
Åtgärder ska vidtas som förebygger risken för att någon borrar i
odetonerat sprängmedel (dolor). Bergytan ska rensas noggrant innan nya borrhål
ansätts.
37 §
Bergborraggregat ska förankras på lutande underlag om det finns risk för
att aggregatet börjar glida. Ska aggregatet förflyttas på sådant underlag ska
förflyttningen kunna genomföras utan risk för operatören.
38 §
Vid borrning med bergborraggregat får endast i undantagsfall någon
annan än operatören vistas intill aggregatet. Vid horisontell eller uppåtriktad
borrning får under drift ingen vistas framför aggregatet.
39 §
Åtgärder ska vidtas så att den som arbetar på manöverplatsen till
bergborraggregatet skyddas mot stenkastning från en påborrad detonerande dola
och om risk föreligger, mot fallande sten.
40 §
När en pall, belägen ovan jord, har en pallhöjd som överstiger tio meter ska
hålavvikelsen i borrhålen i de två främre hålraderna normalt kontrolleras.
Kontrollen ska utföras på ett sådant sätt att den ger kännedom om den faktiska
försättningen för varje borrhål i dessa hålrader.
41 §
Där det finns risk för personskador vid fall över pallkant ska lämpliga
skyddsåtgärder vidtas.
Skuthantering, krossning och mekanisk demolering av berg
42 §
När hydraulhammare eller annan utrustning används för att sönderdela
skut eller fast bergyta ska åtgärder vidtas för att skydda de som arbetar från
damm och detonerande dolor samt förhindra att de träffas av stenkastning.
43 §
Vid krossning av berg ska uppkomst och spridning av damm förebyggas.
44 §
Åtgärder ska vidtas så att den som arbetar på eller intill krossanläggningen
skyddas mot stenkastning från en detonerande dola.
Lastning av berg och annat material
45 §
Berg och annat material ska hanteras så att uppkomst av vattenlås eller
häng motverkas. Om sådana misstänks ska farozonen utrymmas. Utlastning eller
dränering ska därefter ske från en säker plats.
46 §
Vid maskinell lastning av sprängt berg ska åtgärder vidtas så att
maskinoperatören skyddas mot stenkastning från en detonerande dola.
Bergbesiktning, skrotning och bergförstärkning
47 §
Bergbesiktning, skrotning och bergförstärkning samt efterkontroll ska
utföras efter sprängning i den omfattning som behövs för att hindra stenfall och
ras. Vid behov ska tak och väggar förstärkas ända fram till stuffen (ortgaveln) efter
varje sprängning.
Mekaniserad skrotning ska alltid eftersträvas. Under arbete med skrot-aggregat
ska operatören skyddas mot fallande sten.
Vid bergbesiktning och vid manuell skrotning ska berget vara rengjort och väl
belyst och arbetsstället fritt från störande buller.
48 §
På arbetsställen som omfattas av dessa föreskrifter ska en eller flera
personer med ansvar för bergbesiktning, skrotning och bergförstärkning utses och
ansvarsområden för dessa anges. Detta gäller inte arbetsställen ovan jord om
risken för personskador på grund av fallande sten är ringa.
Dessa utsedda personer ska utföra bergbesiktning, skrotning och
bergförstärkning inom sitt ansvarsområde. Om det finns risk för fallande sten eller
ras ska området stängas av till dess att risken undanröjts.
De ansvariga ska ha erfarenhet av bergbesiktning och skrotningsarbete och
därutöver kunskaper i bergförstärkning.
Manuell skrotning ska utföras av eller tillsammans med en person som har
erfarenhet av arbete med skrotning och bergförstärkning.
Underhåll och besiktning av bergutrymme
49 §
Innan ett bergutrymme som omfattas av dessa föreskrifter tas i bruk ska
bergbesiktning utföras. Återkommande besiktning ska sedan utföras med
tidsintervall som bestäms utifrån resultatet från föregående besiktning. Vid behov
ska bergförstärkning eller andra skadeförebyggande åtgärder snarast vidtas.
Gruvhissar
50 §
Gruvhissar, räddningshissar och schakthängställningar ska vara
installerade och utförda så att de kan användas med betryggande säkerhet.
Gravida och ammande arbetstagare
51 §
En arbetstagare som är gravid eller ammar och har underrättat
arbetsgivaren om detta får inte sysselsättas i gruvarbete under jord, om en
bedömning har visat att arbetet kan innebära risk för skadlig inverkan på
graviditeten, amningen eller medföra annan ohälsa.
Överträdelse av denna bestämmelse kan medföra böter, se 53 §.
Samordning mellan flera arbetsgivare
52 §
Den som är samordningsansvarig enligt 3 kap. 7 d §arbetsmiljölagen på
ett arbetsställe som omfattas av dessa föreskrifter ska upprätta ett särskilt
dokument som anger målen för samordningen samt de åtgärder och metoder som
används för att genomföra den.
Överträdelse av denna bestämmelse kan medföra böter, se 53 §.
Bestämmelser om straff
53 §
Bestämmelserna i 27 § andra stycket och 28 § utgör föreskrifter enligt 4
kap. 3 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160). Bestämmelsen i 51 § utgör
föreskrifter enligt 4 kap. 6 § samma lag. Bestämmelsen i 52 § utgör föreskrifter
enligt 4 kap. 8 § andra stycket samma lag. Brott mot nu nämnda föreskrifter kan
enligt 8 kap. 2 § första stycket samma lag medföra böter.
Denna författning träder i kraft den 1 december 2010 då Arbetsmiljöverkets
föreskrifter (AFS 2003:2) om bergarbete ska upphöra att gälla.
BERNT NILSSON
Jan Westman
Anna Middelman
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna om berg- och gruvarbete
Arbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av verkets
föreskrifter AFS 2010:1 om berg- och gruvarbete.
Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tvingande,
utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna (till exempel
upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven eller visa exempel på praktiska
lösningar och förfaringssätt) och att ge rekommendationer, bakgrundsinformation
och hänvisningar.
Arbetsmiljöverket hette tidigare Arbetarskyddsstyrelsen.
Kommentarer till enskilda paragrafer
Till 2 § Föreskrifterna gäller allt arbete som en arbetstagare utför för en
arbetsgivares räkning. Det beror på att föreskrifterna grundar sig på
arbetsmiljölagen (1977:1160) och har samma tillämpningsområde som lagen.
Med arbetstagare likställs den som genomgår utbildning, den som utför anvisat
arbete under vård i anstalt och värnpliktiga och andra som har totalförsvarsplikt
eller civil tjänsteplikt.
I första hand är det arbetsgivaren som ansvarar för att kraven uppfylls.
Arbetsgivaren kan vara en juridisk eller en fysisk person. Med arbetsgivare
jämställs i föreskrifterna den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i
sin verksamhet.
Föreskrifterna gäller i tillämpliga delar även för arbete som en arbets-givare
själv utför. Detsamma gäller när två eller flera för gemensam räkning
yrkesmässigt driver verksamhet utan att ha arbetstagare anställd, dock inte om
verksamheten bedrivs endast av medlemmar av samma familj.
Den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig
verksamhet utan anställd, är skyldig att följa föreskrifterna i fråga om teknisk
anordning och ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, samt beträffande
gemensamt arbetsställe.
När det gäller arbete som omfattas av Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om
byggnads- och anläggningsarbete gäller dock ett utvidgat ansvar för ensam- och
familjeföretagare. En grundläggande bestämmelse om detta finns i 2 §
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om byggnads- och anläggningsarbete (AFS
1999:3). Se även kommentaren till den paragrafen.
Berg- och gruvarbete omfattar bland annat:
– tillredning och brytning av malmer och industrimineral i gruvor, dagbrott,
stenbrott och bergtag,
– brytning av berg genom borrning, sprängning eller mekanisk fragmentering,
– bergbesiktning, skrotning och olika förstärkningsarbeten som bergbultning,
nätning och injektering,
– betongsprutning,
– undersökningsborrning och diamantborrning,
– lastning, transport och deposition av det brutna berget,
– krossning och siktning av bergmassor,
– drivning av tunnlar, schakt och bergrum,
– installations-, service- och underhållsarbete i icke färdigställda
bergutrymmen.
Vid berg- och gruvarbete är även ett antal av Arbetsmiljöverkets övriga
föreskrifter tillämpliga t.ex. föreskrifterna om hygieniska gränsvärden och
åtgärder mot luftföroreningar, föreskrifterna om användning av arbetsutrustning
m.fl.
När bergarbete ingår som en del av byggnads- eller anläggningsarbete (ej
utvinning), så gäller även Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om byggnads- och
anläggningsarbete.
Observera bl.a. kraven på förhandsanmälan, arbetsmiljöplan och
dokumentation som anges i nämnda föreskrifter.
Arbeten i färdigställda och inredda bergrum samt berganläggningar under jord,
t.ex. ledningscentraler, försvarsanläggningar, kraftstationer,
civilförsvarsanläggningar, parkeringsanläggningar, tunnelbanor och dylikt, är inte
att betrakta som berg- eller gruvarbete. Andra stycket i 2 § klargör detta. För
sådana arbeten gäller andra av Arbetsmiljöverket utfärdade föreskrifter, t.ex.
föreskrifterna om arbetsplatsens utformning m.fl.
Som berganläggning definieras bergutrymme utsprängt i berg med eller utan
bergtäckning, exempelvis kraftverk, reningsverk med tillhörande tunnelsystem,
verkstäder, civilförsvarsanläggningar och militära anläggningar.
Till 3 § Riskbedömningen som föreskrivs i denna paragraf ska ses som en
komplettering och ett förtydligande av de krav som finns i Arbetsmiljöverkets
föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.
Riskbedömning
Med riskbedömning avses en bedömning av risken för olycksfall eller ohälsa i en
risksituation i syfte att avgöra om åtgärder behövs för att reducera risker.
Riskbedömning omfattar i det enklare fallet en identifiering av riskkällor och en
uppskattning av risker.
Det är angeläget att det i riskbedömningen även tas hänsyn till arbetstagare som
kan vara särskilt känsliga eller löpa särskilda risker för ohälsa eller olycksfall. Det
kan gälla t.ex. gravida eller ammande arbetstagare, minderåriga eller arbetstagare
med vissa medicinska tillstånd. Information om sådana risktillstånd finns bl.a. i
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om kvarts och i Arbetsmiljöverkets
föreskrifter om buller respektive vibrationer. I dessa föreskrifter ställs också krav
på medicinska kontroller.
Riskanalys
I komplicerade fall kan särskilda metoder behövas för riskanalys. Med riskanalys
avses en mer ingående riskbedömning, en systematisk identifiering av riskkällor
samt en uppskattning av vad dessa risker innebär för hälsa, miljö eller egendom.
Riskanalys är ett metodiskt arbetssätt, där man i första hand använder väl
beprövade metoder för riskanalys. Riskanalysen omfattar huvudsakligen följande
steg:
– Definition av objekt som ska analyseras.
– Insamling och hantering av data.
– Identifiering av riskkällor.
– Riskuppskattning.
Definition av objekt som ska analyseras är viktigt för en entydig bedömning av
vad som ska analyseras. Analysobjektet kan avgränsas geografiskt, funktionellt,
tekniskt eller organisatoriskt efter behov.
Vid insamling och hantering av data för riskanalysen är det viktigt att ta med
all information som i något väsentligt avseende bidrar till att identifiera
riskkällorna.
Identifiering av riskkällor innebär att sammanställa och karakterisera olika
faktorer som kan utlösa risker eller bidra till att risker uppstår.
Olika risker som sammanhänger med riskkällor identifieras och karakteriseras,
men även sannolikheten att risker utlöses och olika konsekvenser därav bedöms.
Riskuppskattning innebär att riskfaktorerna uppskattas kvalitativt (skador,
kategorier e.dyl.) eller kvantitativt (felsannolikheter, felfrekvenser, hälsoeffekter
m.m.). Riskfaktorerna sammanställs sedan till ett mått på risken. Det är vanligt att
risken uttrycks som produkten eller summan av riskfaktorer.
Vid riskanalys bör man arbeta stegvis. Först används mer grova och
övergripande metoder för att identifiera och ringa in problemområden. Därefter
används efter behov metoder med olika inriktningar och större detaljeringsgrad
för närmare analys.
Väl beprövade riskanalytiska metoder som kan tillämpas är grovanalyser som
t.ex. Preliminär riskanalys (PAH), What If-analys eller mer detaljerade metoder
som HazOp (Hazard and Operability Studies), Energianalys, Feleffektsanalys
(FMEA/FMECA) och Felträdsanalys.
En geologisk undersökning kan bestå av studier av geologiska kartor,
bergmekaniska beräkningar, markobservationer, djupundersökningar samt
sammanställning av erfarenheter från liknande bergarbeten. Undersökningarna
kan ge information om mäktighet och egenskaper hos överliggande marklager,
grundvattennivå, bergart, bergmassans svaghetszoner, vatten-föring, förekomst
av radioaktiva ämnen m.m. Djupundersökning utförs normalt genom
diamantborrning, d.v.s. undersökningsborrning eller genom seismiska metoder.
Undersökning kan också innebära driftsundersökningar genom att man
kontinuerligt noterar förändringar i bergsammansättning och eventuella rörelser i
berget samt förekomst av svaghetszoner.
Höga bergspänningar
Gruvindustrin och anläggningsindustrin är föremål för teknisk omdaning. Nya
maskintyper i kombination med utveckling av sprängmedelsteknologi ger allt
bättre förutsättningar för rationell drift. Storskalighet, automation och ökat
djupgående i gruvorna kan dock medföra nya risker som noggrant måste beaktas.
Med ökat djupgående i berg ökar också spänningsfältet i det fasta berget.
Skapandet av tunnlar, orter och andra bergrum liksom utbrytning av malmer
medför att spänningsfältet omlagras till det kvarstående berget. I hårt berg kan
bergspänningarna punktvis bli så höga att bergets hållfasthet överskrids varvid
berget brister, så kallat ”smällberg”. Bristningen sker vanligen under ljudlig knall
och det sönderdelade berget kan kastas ut från bergytan.
För att motverka sådana effekter är det angeläget att anpassa tunnelns eller
ortens form och area till vad som kan förutses vara lämpligt. Vid drivningen av
orten/tunneln bör sprängningen anpassas så att sprickbildningen från sido- och
hjälparhål ger minimal påverkan på den kvarstående och slutliga bergprofilen.
Om osäkerhet råder rörande bergtryckets storlek är det lämpligt att låta mäta
såväl den vertikala som de horisontella komponenterna i bergtrycket.
Se även kravet på dokumentation i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om
systematiskt arbetsmiljöarbete.
Till 4 § Arbetsmiljön under jord kännetecknas av buller, damm, gaser, drag, fukt,
mörker och trånga utrymmen. Fallande sten är fortfarande orsaken till de flesta
svårare olyckorna. Av lindriga arbetsskador utgör skadetyperna skärskador,
vrickning och sträckning majoriteten av det totala antalet skador.
Arbetsskadorna som drabbar arbetstagare i berg- och gruvarbete utgörs främst
av belastningsskador i rygg och nacke samt nedsatt hörsel.
Olämplig arbetsbelastning kan förebyggas genom god ergonomisk utformning
av maskiner, arbetsredskap, belysning m.m. samt genom planering och åtgärder
av organisatorisk art.
För att minska luftföroreningarna under jord är det lämpligt att:
– Motorer är elektriskt eller hydrauliskt drivna.
– Dieselmotorer som används under jord har utrustning för avgasrening eller
uppfyller EU-normerna för emissionskraven.
– Bränslet till dieselmotorer är anpassat för underjordsdrift.
– Lossprängt eller brutet bergmaterial är väl fuktat vid krossning, transport och
lastning.
– En fast monterad utsugningsanordning för motoravgaser installeras vid
stationära arbetsställen under jord.
Arbetsmiljöverket har utfärdat särskilda föreskrifter om hygieniska
gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar, kvarts, asbest, buller, vibrationer,
om arbetsplatsens utformning samt om belastningsergonomi och manuell
hantering.
Under pågående räddningsuppdrag kan bensin-, etanol- eller gasdrivna
motorer användas under jord.
Se även kommentaren till 15 §.
Till 5 § Vid tidsplanering är det viktigt att avsätta skälig tid för olika
arbetsmoment och sedan se till att arbetet också får den tiden när det utförs.
Vid bedömning av vad som är skälig tid beaktas att arbetstempot på många
arbetsställen med berg- och gruvarbete genom mätningar ofta har visat sig vara
alltför högt uppdrivet på grund av snäva byggtider och organisatoriska brister.
Detta medför ökat risktagande och ökad psykosocial ohälsa.
Se även Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om byggnads- och
anläggningsarbete.
Till 6 § För att arbeta under jord behövs god kunskap om de särskilda
arbetsmiljöfaktorer som finns i sådan miljö. Det är därför viktigt att nyanställda
och inhyrda entreprenörer får en grundlig introduktion till och utbildning för
arbetet. Sådan information ges lämpligen på arbetstagarens modersmål eller på
annat språk som denne behärskar.
Till 7 § Kravet på kontakt kan normalt anses vara uppfyllt om man exempelvis
träffar arbetskamrater vid rast och däremellan får besök av en arbetsledare eller
någon annan person. Vid krävande arbetsförhållanden kan tätare kontakt
behövas. Trådlös kommunikation kan ersätta personbesök exempelvis vid avsides
belägna arbetsställen eller vid stigortsdrivning.
Till 8 § Bestämmelser om hur personlig skyddsutrustning ska vara utförd finns i
föreskrifterna om utförande av personlig skyddsutrustning. Bruket av sådan
utrustning regleras i föreskrifterna om användning av personlig
skyddsutrustning.
Exempel på annan personlig skyddsutrustning som kan behövas är
hörselskydd, ögonskydd, andningsskydd, fallskydd, skyddskläder och
skyddshandskar.
Till 9 § Det är viktigt att platser där personer regelbundet uppehåller sig, såsom
trafikkorsningar och utfarter samt schakt och andra öppningar förses med
belysning. För att ge belysningen varningskaraktär kan ljuset ha en särskild
färgnyans, exempelvis gul färg.
Som belysning under jord används ofta halogenlampor. Det bör observeras att
lampor där skyddsglaset skadats kan avge skadlig UV-strålning som kan ge
upphov till ögon- och hudskador.
Markering av sådana platser kan göras med skyltar, flaggspel, varselfärg eller
utföras på annat iögonfallande sätt.
Till 10 § Med huvudfläktar avses den eller de fläktar som distribuerar friskluft
från markytan till arbetsställen belägna under jord.
I de fall då styrd ventilation används är indikering att fläktarna är i drift
synnerligen väsentlig.
En viktig faktor vid dimensionering av ventilationssystemet är den förväntade
förekomsten av luftföroreningar i form av radon, damm, motoravgaser,
spränggaser m.m. För att säkerställa bra luftkvalitet behövs omfattande planering.
Yrkeshygieniska mätningar kan behövas för att kontrollera ventilationssystemets
effektivitet. Det är önskvärt att halten av föroreningar i tilluften är väsentligt lägre
än de hygieniska gränsvärdena.
Orter och schakt som används för att leda friskluft till arbetsställen bör om
möjligt rengöras regelbundet.
Vid kall väderlek kan det vara nödvändigt att förvärma tilluften till
underjordsanläggningen.
Regelbunden kontroll av luftkvaliteten under jord bör ske, exempelvis då
sprängning utförts.
Vid tunnel- eller ortdrivning bör fläktledningen med friskluft utmynna så nära
stuffen som är praktiskt möjligt.
Till 11 § Många funktioner för personsäkerhet finns inbyggda i styrsystem för
anläggningar och maskiner. Det gäller även för övergripande styrsystem som
samordnar och driver flera enheter, maskingrupper eller stödsystem. Det är
viktigt att underhålla systemen på ett sådant sätt att säkerhetsnivån vidmakthålls.
Vidare är det viktigt att:
– tillhandahålla skriftliga uppdaterade drift- och underhållsrutiner,
– bedriva ett systematiskt underhåll med klart definierade arbetsuppgifter
rörande arbetet med de säkerhetsrelaterade delarna av styrsystemet,
– etablera rutiner för att undersöka och bedöma säkerheten hos styr-system,
– vidmakthålla aktuella ritningar och beskrivningar över skyddssystem som är
lätta att läsa och logiska för den berörda personalen,
– upprätta rutiner och instruktioner för energifrånskiljning, energiavlastning
och låsning,
– upprätta rutiner så att dokumentationen ändras vid förändring av maskinen
eller anläggningen,
– skapa rutiner och samordning för t.ex. planering, beställning, upphandling
och installation.
För att underhållsarbetet ska bli effektivt bör det också finnas rutiner för hur
erfarenheter tas tillvara.
Om förändringar görs i ett styrsystem är det av vikt att såväl personsäkerheten
som användbarheten i systemet behålls. Man behöver därför ha rutiner för att:
– analysera risker och få bekräftelse på hur säkerheten i styrsystemet uppnås,
– styra utformningen av de funktioner som påverkar personsäkerheten så att
dessa blir enhetliga och enkla att förstå och använda,
– kontrollera att anläggningens manövreringssätt blir sådant att den kan
användas utan att farliga situationer uppstår,
– kontrollera behovet av utbildning och fortbildning.
Till 12 § För att förebygga fel och felfunktioner i styrsystem är det viktigt att det
finns rutiner för olycksfalls- och tillbudsrapportering. Det är även viktigt att
utredningar av inträffade skador och tillbud görs av personal med rätt kompetens.
Till 14 § Avgaskontrollen kan lämpligen ske vid ordinarie underhållstillfällen om
intervallet mellan dessa inte överstiger ca. 200 motordrifttimmar.
Dieselmotorer som nyttjas under jord bör utrustas med filter som avskiljer
partiklar från motoravgaserna.
Genom det ökande antalet fordon under jord är det också viktigt att intensifiera
det förebyggande arbetet mot fordonsbränder.
För att förebygga brand bör man hålla motorn fri från olje- och bränslespill.
Därför bör regelbunden motortvätt ingå i det förebyggande underhållet.
Bränsleledningar och injektorer kräver regelbunden tillsyn med avseende på
läckage. Spänningen i generatorremmen bör också kontrolleras regelbundet
eftersom en slirande rem genom friktion och värmeutveckling kan orsaka brand.
I branschorganisationen SveMins skrift ”Brandskydd i gruv- och
berganläggningar” i 7 kap. finns råd om förebyggande åtgärder för att minska
risken för bränder i fordon.
En vanlig orsak till bränder är undermåligt utförda elsystem och
isolationsskador på elkablar. Därför bör man vid servicetillfällen tillse att
klammning av elkablar liksom kabelgenomföringar är ordentligt utförda.
Ett annat nästan lika vanligt skäl till bränder är ”heta ytor”, vilket innebär att
brännbar substans, vanligen fordonsbränsle, läcker ut och kommer i kontakt med
motorns heta detaljer t.ex. grenrör eller avgasrör.
Till 15 § Vid valet av bränsle och tillsatsmedel samt smörjoljor för
förbränningsmotorer liksom för hydrauloljor bör flampunkten hos den valda
produkten beaktas.
Vid arbete i färdigställda berganläggningar är det tillåtet att använda fordon
som använder bensin, etanol eller gas som bränsle när inget bergarbete pågår.
Till 16 § Antalet flyktfilter bör vara minst lika stort som antalet personer som
maximalt kan transporteras i eller på fordonet. Det är viktigt att flyktfiltrens
funktion regelbundet kontrolleras och att personalen lär sig hantera dem.
Exempel på flyktfilter finns i standarderna SS EN 403 ”Andningsskydd –
Flyktfilterskydd med huva vid brand – Fordringar, provning, märkning” och SS
EN 404 ”Andningsskydd – Flyktfilter – Fordringar, provning, märkning”.
Till 17 § Bestämmelsen innebär att det inte är tillåtet att transportera personer på
fordon eller maskiner om dessa inte är avsedda för sådana transporter. Det är
lämpligt att fordon eller maskiner för persontransporter är utrustade med fasta
sittplatser, säkerhetsbälten och slagtåliga tak.
Till 18 § För att skydda personer mot fallande sten kan skyddstak användas. Om
skyddstak väljs kan det dimensioneras exempelvis för en vertikal statisk jämnt
utbredd last på minst 100 kN fördelad på hela takytan. Skyddstakets yta kan
lämpligen dimensioneras för en vertikal statisk punktlast på minst 10 kN fördelad
på en yta av 0,01 m2, lagd på takets mest ogynnsamma plats. För skyddstak som
endast används på ett avstånd mindre än 0,5 m från bergtaket kan de här angivna
lasterna minskas, dock lämpligen inte mer än till hälften. Vid stora takhöjder kan
ännu kraftigare skyddstak behövas än vad beräkningen här medför.
Beräknade spänningar i skyddstaket orsakade av ovan angivna laster bör inte
överstiga konstruktionsmaterialets undre sträckgräns. Det är också viktigt att dess
plastiska deformationsförmåga är tillräcklig.
Det är önskvärt att skyddstaket täcker minst 0,6 m2 per stående och minst 1,2 m2
per sittande person mätt i horisontalplanet.
Om en utrustning med skyddstak är avsedd att användas på lutande underlag
bör beräkningarna grundas på denna förutsättning.
Om påbyggnad av skyddstak görs på maskin eller fordon bör man kontrollera
att enheten i övrigt är konstruerad för att motstå den ökade last som skyddstaket
och dess maximala last ger.
Som alternativ till ovan nämnda rekommendationer för konstruktion av
skyddstak kan standarden SS-EN ISO 3449, 2008, Level II användas.
Till 20 § De speciella fordon och maskiner som används vid berg- och
gruvverksamhet fordrar utbildade förare och operatörer. Schemalagd sådan
utbildning kan tillhandahållas av maskinleverantörer, av särskilda utbildare eller
av vissa gymnasieskolor.
Namn och adresser på lämpliga utbildare kan fås från branschorganisationer
och maskintillverkare.
Förutom det tekniska handhavandet av maskinen är det lämpligt att
utbildningen innefattar kännedom om de särskilda risker som kan vara
förknippade med att använda maskinen, t.ex. fallande sten, dolor, vibrationer,
buller, roterande maskindelar etc.
Utbildningen kan lämpligen dokumenteras i förarbevis eller personligt
utbildningsbevis t.ex. borrkort.
Till 21 § Allmänna trafikregler finns bland annat i trafikförordningen (1998:1276)
och fordonslagen (2002:574). Vidare kan vissa regler återfinnas i
vägmärkesförordningen (2007:90).
Lokala regler kan behövas för t.ex.:
– hastighetsbegränsning,
– persontrafik,
– samtidig gång- och fordonstrafik (förbud för gångtrafik, särskild gångbana,
hastighetsbegränsning intill gångbanan m.m.),
– fjärrstyrning av fordon (avspärrning, markering m.m.),
– områden med skymd sikt (trafiksignaler, stopplikt m.m.),
– snedbanor (ramper),
– parkering (utrymningsväg får inte blockeras, parkering när underlaget lutar
starkt m.m.).
På parkeringsplatser under jord, t.ex. vid verkstäder, raststugor, matsalar och
dylikt bör finnas regler om minsta avstånd mellan parkerade fordon. En
uppkommen brand i ett fordon sprids då inte så lätt till andra fordon. Dessutom
underlättas till- och frånfart på platsen.
Till 22 § Vad som är tillräckligt stort trafikutrymme beror bland annat på:
– väg- eller spårbanans jämnhet och lutning,
– hastigheten hos fordon eller utrustning,
– typ av fordon eller utrustning,
– inbyggnader och upplag,
– siktförhållanden,
– närvaron av fotgängare.
Kravet på särskilt utrymme för fotgängare bör planeras redan i
projekteringsskedet.
Till 23 § Vägbanorna bör vara så jämna som möjligt för att minska den fysiska
belastningen i form av vibrationer på fordonsoperatörerna. Jämna vägbanor
medför dessutom andra fördelar som t.ex. mindre däckslitage, mindre påverkan
på hjulaxlar och transmission m.m. och därmed längre livslängd på fordonen.
Lämpliga skydd så att ingen störtar ned i schakt eller välter i diken, slänter etc.
kan vara:
– avbärare av betong eller barriärelement,
– skyddsvallar av bergmaterial,
– lösa stenblock av tillräcklig storlek,
– räcken.
Till 25 § Med tippställen avses upplagstippar, störtschakt o.dyl.
På tippställen med höga slänter är det lämpligt att anordna ett stopp vars höjd
motsvarar minst halva hjuldiametern hos fordonet som tippar. Kan inte detta
genomföras är det lämpligt att tippa en bit från slänten varefter en maskin med
schaktblad knuffar tippmassorna nedför slänten.
Vid arbete i mörker kan belysning vid tippens kant eller schaktmynningen
underlätta maskinförarens arbete.
Till 26 § Prospektering efter malmer och mineral liksom geotekniska arbeten
bedrivs ofta i sparsamt bebyggda områden där allmänna kommunikationer och
förbindelser via mobiltelefonnätet inte alltid är tillgängliga. Bestämmelsen innebär
att tillförlitlig kommunikation upprätthålls mellan arbetstagarna och samhällets
räddningstjänst om det föreligger risk för personskador. Satellittelefon kan vara en
möjlighet.
Vid diamantborrning d.v.s. undersökningsborrning på avsides belägna platser
under jord kan kommunikation upprätthållas med hjälp av en tillfälligt upprättad
telefon- eller radioförbindelse.
Till 27 § Radon är en radioaktiv gas som förekommer naturligt. Den har bildats
ur radium och har en halveringstid på 3,8 dygn. Gasen är luktlös, färglös, har stor
löslighet i vatten och är ungefär åtta gånger tyngre än luft. Den sönderfaller till
fasta radioaktiva ämnen, kallade radondöttrar, i huvudsak bestående av bly- och
vismutisotoper. Det är framförallt halten av alfastrålande och kortlivade
(halveringstid mellan 3 och 27 min) radondöttrar i luft som har betydelse från
hälsosynpunkt.
För att eftersträva låg radon- och radondotterhalt kan åtgärder behöva vidtas.
Radondöttrarna som utgörs av atomärt damm fäster gärna på luftens
dammpartiklar varför lämpliga ansiktsmasker som filtrerar bort dammet också
filtrerar bort radondöttrarna.
Vid planering av skyddsåtgärder är det viktigt att radonkällornas art och
belägenhet är kända, såväl under tillrednings- och brytningsskedet som i det
färdiga utrymmet.
De faktorer som främst påverkar radonhalten är:
– ventilation,
– vattentillrinning,
– förekomst av radioaktiva mineraler.
Till 28 § Mellan radonhalt och radondotterhalt råder följande samband:
Radonhalt x jämviktsfaktorn = radondotterhalt.
Om den aktuella jämviktsfaktorn inte har bestämts kan värdet 0,5 användas.
Radon- eller radondotterhalten mäts enligt den metod som rekommenderas av
Strålsäkerhetsmyndigheten.
Radonhalten på en arbetsplats kan kortvarigt variera mycket varför mätning
bör ske över en längre tidsrymd.
För att fastställa att radonhalten underskrider 400 Bq/m3 luft kan en
vägledande mätning behövas.
Beträffande exponeringsmätningar, se även Arbetsmiljöverkets föreskrifter om
hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar.
Till 29 § Utrymningslarm kan t.ex. ges genom ljus- och ljudsignaler, via
radiokommunikation eller telefonledes. På marknaden finns också larmsystem
som via långvågig radiosignalering överför en blinksignal till hjälmlampan.
Till 30 § Exempel på arbetsställen som omfattas av bestämmelserna kan vara
tillredningsområden, brytningsområden, utlastnings- och transportnivåer. Som
arbetsställen kan även räknas underjordiska verkstads- och servicelokaler.
Åtgärder för säker undsättning eller utrymning kan t.ex. vara att:
– installera räddningskammare,
– hålla utrustning tillgänglig som ger tillgång till andningsluft,
– utrusta fordon, elanläggningar och materialupplag med fasta automatiska
brandbekämpningsanordningar,
– använda ledningsmateriel bestående av svårantändligt material.
En räddningskammare kan vara mobil eller insprängd i berg. Storleken avgörs
av antalet personer som ska använda den. En kammare som ska stå emot direkt
brand bör utföras i obrännbart material. Regler om brandskydd finns i Boverkets
byggregler, BBR 94.
För att en räddningskammare ska ge betryggande säkerhet är det viktigt att:
– räddningskammaren inte är placerad alltför långt från brytningsfronten. Ett
lämpligt avstånd kan vara 200-300 meter men avståndet är beroende av faktorer
som t.ex. lutning på tunneln/orten, avstånd till utrymningsväg, avstånd till
tunnelmynning etc.
– räddningskammaren har säker tillförsel av ren luft via en ledning och/eller
från luftflaskor,
– ventilationsledningen för luft och tryckluftsledningen har
avstängningsanordningar inuti räddningskammaren,
– luftutsläpp från räddningskammaren kan regleras så att lämpligt övertryck
upprätthålls inuti kammaren, vanligen omkring 0,1 bar,
– temperaturen i kammaren kan hållas på en godtagbar nivå vid brand i
området,
– räddningskammaren har talkommunikation med markytan eller med någon
annan bemannad plats som inte påverkas av uppkommen brand,
– fordon eller brandfarligt gods inte ställs upp så nära räddningskammaren att
kammaren inte går att använda,
– utrustning för första hjälpen och dricksvatten finns tillgänglig i kammaren.
Det är viktigt att utrymningsvägarna är placerade så att de sannolikt inte blir
blockerade samtidigt och att de hålls fria från hinder. För varselmärkning av
utrymningsvägarna gäller Arbetsmiljöverkets föreskrifter om skyltar och signaler.
Råd om brandskydd finns i SveMins skrift ”Brandskydd i gruv- och
berganläggningar”.
Till 31 § Några exempel på vad handlingsplanen lämpligen kan innehålla är:
– personalförteckning,
– förteckning över räddningsmateriel,
– system för alarmering,
– utrymningsplan,
– plan för elkraftsdistribution,
– ventilationsplan,
– plan för vattenförsörjningen,
– räddningsinstruktioner,
– information till utomstående,
– samverkan med räddningstjänsten,
– krishantering.
För att kunna ha uppgifter tillgängliga om hur många personer som befinner sig
under jord och var dessa befinner sig finns idag kommersiellt tillgängliga
elektroniska in- och utpasseringssystem. Sådana system bör användas särskilt i
större bergprojekt eftersom ett stort antal människor med olika arbetsuppgifter rör
sig där hela tiden. Detsamma gäller även större gruvor, bergtag samt dagbrott och
stenbrott.
I SveMins skrift ”Brandskydd i gruv- och berganläggningar” finns exempel på
underlag till räddnings- och katastrofplaner.
Se även Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen och krisstöd.
Till 32 § Med brandbelastning menas alla föremål eller andra faktorer som kan
bidra till att öka eller sprida en brand.
Material som vid upphettning avger hälso- eller brandfarliga ämnen är
olämpliga att använda under jord. Det är därför lämpligt att ventilationsledningar
i schakt, närmast fläktar och värmeanläggningar samt att genomgångar,
exempelvis i portar, är utförda av obrännbart material.
Verksamheter som innebär risk för brand bör om möjligt förläggas till områden
som har minst två tillfartsvägar. I sådana områden är det inte lämpligt att placera
brandfarliga ämnen.
Mängden brännbart material i förråd bör begränsas.
En fordonsbrand under jord kan vara förödande. Som exempel kan nämnas att
en medelstor lastmaskin innehåller ca. 5 ton brännbart material i form av oljor,
bränsle, plast, gummi m.m. Det är därför viktigt att brandförebyggande underhåll
regelbundet utförs på alla fordon. Vid kontrollen är det lämpligt att se över
fordonens brandskyddsutrustning. Ytterligare information finns i SveMins skrift
”Brandskydd i gruv- och berganläggningar”.
Risken för läckage av gasol eller andra brandfarliga gaser är stor när gaslågan
lämnas obevakad eller när utrustningen lämnas efter arbetets slut utan att ventilen
är stängd samt om tätproppen och skyddskåpan inte är påsatta.
Då gasol används under jord kan gasflaskorna lämpligen transporteras till
markytan efter arbetsdagens slut.
I förordningen om brandfarliga och explosiva varor (1988:1145) finns regler om
förvaring av brandfarliga varor.
Till 33 § Ett bra sätt att hindra olyckor kan vara att förse vätske- och gasledningar
med slangbrottsventiler.
Elektriska ledningssystem bör vara utrustade med jordfelsbrytare,
överlastskydd och fasföljdbrytare.
Elektriska ledningar bör i görligaste mån hållas fria från beläggningar av damm
eller andra substanser som kan bilda fuktbryggor med elöverslag som följd.
Till 34 § Vanliga åtgärder för att hindra brandgaser att spridas är genom
brandsektionering och brandventilation.
Räddningsutrustning bör om möjligt placeras så att den inte skadas vid brand.
Större permanenta anläggningar under jord, exempelvis verkstäder, krossrum
och elanläggningar, kan lämpligen vara försedda med fasta automatiska
släckanordningar.
En del fordon, exempelvis laddtruckar, persontransportfordon och större
motordrivna fordon kan förutom en eller flera handbrandsläckare av tillräcklig
kapacitet, också vara utrustade med automatiska släckanordningar i
motorrummet. Handbrandsläckare innehållande pulver bör regelbundet
konditioneras, eftersom pulvret inuti släckaren ofta klumpat ihop sig genom
upprepade vibrationer och skakningar under transport. Konditioneringen uppnås
genom att släckaren vänds upp och ner några gånger. Åtgärden bör ske med
regelbundna tidsintervall.
Till 35 § Vid bergborrning uppstår stora mängder damm. Detta damm bör
bindas genom vatten, genom skumtillsats i spolluften eller tas om hand med hjälp
av dammsugare. Om inte spridningen av damm begränsas kan även andra
personer än borroperatören exponeras för dammet. Särskilt farligt är damm som
innehåller fri kvarts. Med uttrycket fri kvarts avses kvartsvarianterna kvarts,
kristobalit och tridymit vilka alla förekommer naturligt, de sistnämnda dock i
mycket ringa mängd i den svenska berggrunden. Inandning av kvartshaltigt
damm kan medföra silikos (stendammlunga).
Fortfarande rapporteras fall av silikos varför det är angeläget att prioritera
dammbekämpning i det dagliga arbetet.
Merparten av Sveriges fasta berggrund innehåller fri kvarts. För kvartshaltigt
damm gäller särskilda regler, se Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kvarts och om
medicinska kontroller.
Till 36 § Regler för sprängning finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om
sprängarbete.
Dagens sprängämnen som är mycket säkra att hantera har medfört en ökad
frekvens av dolor, dvs. odetonerat sprängmedel, inom bergsprängningen bland
annat beroende på att sprängämnena blivit trögare att initiera. Därmed har risken
också ökat för att dolor kvarstår i berget. Inget sprängämne är dock
påborrningssäkert eller säkert mot slagpåverkan. Därför är det av största vikt att
med grävmaskin eller genom renblåsning rensa tidigare sprängbottnar för att
kunna göra en noggrann granskning efter dolor innan borrning eller mekanisk
fragmentering (knackning) påbörjas.
Även vid utlastning och krossning av sprängda bergmassor kan odetonerat
sprängmedel påträffas. Innan dessa arbetsmoment påbörjas är det viktigt att rensa
bort sådant sprängmedel från bergmaterialet.
Hur dolor uppkommer och hur de förebyggs behandlas utförligt i
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om sprängarbete.
Till 37 § Flera olyckor och tillbud har inträffat på lutande underlag då
borrvagnar börjat glida under förflyttning eller under pågående borrning. Under
förflyttning är det därför lämpligt att borrvagnen manövreras med fjärrkontroll.
Under pågående borrning är det lämpligt att förankra vagnen med vagnens
haspel och lina i bergdubb eller någon annan fast förankringspunkt. Haspelns
funktion och linans kondition bör kontrolleras regelbundet.
Till 38 § Vid borrning med bergborraggregat är det riskfyllt att vistas framför
eller intill borraggregatet. Riskerna kan bestå i:
– fallande sten,
– påborrning av odetonerat sprängmedel,
– beröring av roterande maskindelar (borrstål och krona),
– buller,
– begränsad sikt,
– hydraulolja under högt tryck (slangbrott),
– oväntade bomrörelser.
Inriktning av borrstänger (bom) samt byte av borrkronor kan kräva att man
befinner sig framför borraggregatet. Aggregatet måste då vara avstängt. Under
reparationsarbete kan personer behöva vistas intill borraggregatet. Största
försiktighet bör då iakttas.
Det är inte lämpligt att samtidigt utföra borrning och laddning.
Till 39 § Som skydd för operatören mot stenkastning från en påborrad
detonerande dola kan man använda ett uppfällbart skydd av kraftigt metallnät
eller något lämpligt genomskinligt plastmaterial av tillräcklig tjocklek. Se även
standard SS-EN 1063.
Till 40 § Inhomogeniteter i bergmassan d.v.s. sprickor, glidytor och bergarter
med olika egenskaper liksom borrets egenrotation medför att hålavvikelser ofta
uppkommer även vid ringa borrhålsdjup. Det är därför av väsentlig betydelse att
den sanna försättningen är känd vid de främre hålraderna så att mängden
sprängämne kan anpassas till det faktiska behovet. Föreskriften innebär att
inmätning (scanning) av pallens frontyta normalt måste ske. Att uppskatta
hålavvikelsen med en ficklampa nedsänkt i borrhålet är inte tillräckligt. Om
pallens hela frontyta är täckt av bergmassor kan inmätning eller scanning
uteslutas för att förebygga stenkastning.
För stor laddning i förhållande till försättningen kan vid sprängningen medföra
okontrollerad stenkastning med flera hundra meters kastlängd med uppenbara
risker för personskador. Försättning definieras som det vinkelräta avståndet från
borrhålet till den fria ytan mot vilken sprängningen sker.
Skulle borrhålet kröka bakåt eller i sidled kan en justering av tändföljden
behöva utföras.
Till 41 § När någon behöver vistas intill en pallkant, såsom vid rensning eller
laddningsarbete, är det lämpligt att ett tillfälligt skyddsräcke sätts upp. Är arbetet
av mindre omfattning kan det räcka med användning av personlig
skyddsutrustning som t.ex. fallskydd.
Till 42 § En hydraulhammares anslagsenergi kan vara så hög att okontrollerad
stenkastning (”scabbing” eller utstötning) kan uppkomma när man bearbetar
(knackar) skut. Kastlängder på upp till 100 meter har iakttagits. Genom den höga
anslagsenergin kan också odetonerat sprängmedel (dola) i skutet initieras. Av
sådana skäl är det viktigt att hålla skutbearbetningen avskild från annan
verksamhet. Särskilt angeläget kan detta vara på stora arbetsställen där det
samtidigt förekommer ett antal andra aktiviteter.
Vid permanenta arbetsställen som t.ex. bergtag och stenbrott bör man överväga
att sätta upp fasta skyddsväggar runt platsen där skutbearbetning pågår.
Bruket av hydraulhammare skapar damm som av hälsofrämjande skäl bör
bindas. Åtgärder för att begränsa spridning av damm, se även kommentarerna till
35 § och 43 §.
Till 43 § Vatten bör tillsättas under krossningsprocessen t.ex. i form av
vattendimma eller via spridande sprinkler så att dammet binds. På permanenta
krossanläggningar under jord är det lämpligt att installera fasta sprinklersystem.
Se även kommentarerna till 35 §.
Till 45 § Vattenlås kan uppstå då vatten ansamlas i schakt eller bergrum där
dräneringen är otillräcklig. Då vattnets vikt överskrider hållfastheten i ”proppen”
brister denna och ett okontrollerat flöde uppstår.
Valvbildning eller häng kan uppstå i bergschakt särskilt om schakten är för
trånga eller om alltför grovstyckigt berg eller skräp tippas i schaktet. Att ta ned
sådana valv eller häng kräver stor kunskap och försiktighet.
Häng kan också bildas i grus- och makadamupplag, särskilt under den kalla
årstiden då det lösa materialet konsolideras genom att det fryser. Lastning under
sådant häng bör undvikas.
Till 46 § Om odetonerat sprängmedel, (dolor), finns i bergmassan kan
sprängmedlet bringas att detonera genom kombinationen av friktion och tryck
som uppstår då lastmaskinens skopa penetrerar bergmassan. Risken för att
operatören skadas av kringflygande sten från en sådan detonation är särskilt stor
när djupgrävare används eftersom grävningen då sker i riktning mot operatören
som är skyddad endast av lastmaskinens glasruta.
Som skydd för operatören kan man till exempel använda ett uppfällbart skydd
av kraftigt metallnät eller något genomskinligt plastmaterial av lämplig tjocklek.
Se även kommentaren till 39 §.
Hur dolor uppkommer och förebyggs behandlas utförligt i Arbetsmiljöverkets
föreskrifter om sprängarbete.
Till 47 § Vid bergbesiktning är det lämpligt att kontrollera bergytan och
sprutbetongbelagda ytor liksom befintlig bergförstärkning. Man bör särskilt
uppmärksamma vattenflöden eller sprickor i sprutbetongen
Förstärkningsåtgärder, exempelvis bultning ända fram intill stuffen kan lämpligen
ingå som en naturlig del av salvcykeln borrning-laddning-sprängning-lastning-
maskinskrotning-betongsprutning.
När sprutbetong används bör betongen ges tillräcklig brinntid innan området
beträds under det belagda taket eller intill de belagda väggarna.
Manuell bergskrotning är ett farligt arbetsmoment som endast bör anförtros
erfarna skrotare.
Till 48 § Den som utses som ansvarig för skrotning bör ha god kännedom om
bergförhållanden. Sådan kännedom kan personen ha erhållit genom praktiskt
arbete och teoretiska kurser. Se även kravet på utbildning i Arbetsmiljöverkets
föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete liksom i AML 3 kap. 3 §.
Det är lämpligt att regelbundet undersöka bergväggarna vid bergskärningar,
djupa dagbrott och stenbrott för att se om där finns lösa block och
sprickbildningar. Såväl rinnande vatten som isbildning liksom
temperaturvariationer kan snabbt vidga sprickor och därmed ge upphov till
riskfyllda stenfall. Uppsikt bör även hållas över isbildning vid tunnelmynningar.
Till 49 § Bergbesiktning kan ha olika målsättningar såsom förbesiktning,
efterbesiktning, slutbesiktning, garantibesiktning, skadebesiktning
kontrollbesiktning m.m. Underhållsbesiktning utförs efter tidsintervall som
bestäms utifrån resultatet av den föregående bergbesiktningen.
Skadeförebyggande åtgärder, exempelvis bergförstärkning som protokollförs som
nödvändiga vid besiktningen, bör vidtas snarast.
Till 50 § Föreskriften avser egentliga lindrivna gruvspel avsedda för berg- eller
personbefordran, räddningshissar samt schakthängställningar.
Stigortshissar omfattas däremot av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om
maskiner.
Till 51 § När en arbetstagare meddelat arbetsgivaren att hon är gravid eller
ammar åligger det denne, enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om gravida och
ammande arbetstagare, att snarast genomföra en individuell riskbedömning av
arbetsmiljön där den gravida eller ammande är sysselsatt.
I de angivna föreskrifterna finns ytterligare bestämmelser.
Till 52 § I 3 kap. 7 d §arbetsmiljölagen anges vem som är ansvarig för
samordningen av arbetsmiljöfågor vid ett gemensamt arbetsställe. Sådan
samordning kan gälla t.ex. lokala skyddsföreskrifter, utrymningsvägar,
brandskydd eller andra säkerhetsaspekter som är gemensamma för arbetsstället.
Samordningen befriar inte de enskilda arbetsgivarna från deras
arbetsgivaransvar.