ARN 1993-1066

Ersättning för ideell skada har medgivits när en person felaktigt varit registrerad för betalningsanmärkning (21 § kreditupp- lysningslagen 1973:1173).

Ersättning för ideell skada har medgivits när en person felaktigt varit registrerad för betalningsanmärkning (21 § kreditupp-lysningslagen 1973:1173). Avgörande 1993-11-19; 93-1066

A har under tiden juli 1989 till juni 1992 varit felaktigt registrerad för betalningsanmärkning hos Upplysningscentralen. Till följd härav kom han också att figurera i publikationen Justitia. Trots upprepade påstötningar vidtog banken rättelse först i juni månad 1992. A upplevde den felaktiga registreringen som kränkande. Under den tid som betalningsanmärkningen fanns registrerad sökte A vid flera tillfällen anställning utan resultat. Han mötte också problem vid bank- och affärskontakter.

A yrkade skadestånd för socialt och ekonomiskt lidande med 80 000 kr.

Banken hade i förslag till uppgörelse erbjudit A ersättning med 5 000 kr.

Nämndens bedömning:

Av utredningen i ärendet framgår att A under tiden juli 1989 till juni 1992 har varit felaktigt registrerad för betalningsanmärkning hos Upplysningscentralen. Till följd härav har A även figurerat i publikationen Justitia. Trots upprepade påstötningar har rättelse inte vidtagits förrän i juni 1992. Han har upplevt registreringen som kränkande.

Enligt 21 § kreditupplysningslagen (1973:1173) skall den som bedriver kreditupplysningsverksamhet ersätta skada som till följd av verksamheten tillfogas någon genom otillbörligt intrång i hans personliga integritet eller genom att oriktig uppgift lämnas om honom, om inte den som bedriver verksamheten kan visa att tillbörlig omsorg och varsamhet har iakttagits. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall man ta hänsyn även till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den felaktiga registreringen beror i förevarande fall på uppgifter som lämnats av banken. Banken har inte ens hävdat att den iakttagit tillbörlig omsorg och varsamhet i samband med att den lämnade de uppgifter som ledde till den felaktiga registreringen. Däremot har banken hävdat att den vidtagit rättelseåtgärder och därigenom iakttagit tillbörlig omsorg och varsamhet. Med anledning härav vill nämnden uttala att en rättelseåtgärd aldrig kan leda till att en brist i tillbörlig omsorg och varsamhet vid felets uppkomst försvinner.

Banken har medgivit att betala ideellt skadestånd om 5 000 kr. A har yrkat 80 000 kr. Bankens medgivande får anses innebära att banken påtagit sig att betala det skadestånd som tillkommer A enligt 21 § kreditupplysningslagen. Nämnden går därför inte vidare in på frågan om vem som enligt nämnda paragraf är skyldig att betala skadeståndet.

Tvist synes således numera bara föreligga beträffande skade-ståndets storlek. A har inte visat att han lidit någon ekonomiskskada. Nämnden finner därför att ersättning bör bestämmas endast för ideell skada.

Med beaktande av framför allt den kränkning som den felaktiga registreringen medfört finner nämnden att A bör få ersättning för den ideella skadan med 20 000 kr (jfr NJA 1962 s.31 och SOU 1992:84 s.72 f).