ARN 1993-3504

Fråga om reklamation skett "inom skälig tid" i den mening som avses i 19 § lagen om paketresor.

Fråga om reklamation skett "inom skälig tid" i den mening som avses i 19 § lagen om paketresor. Avgörande 1993-12-23; 93-3504

E och S bokade en tvåveckors paketresa till Poros. Den företogs i april 1993. Priset var 2 795 kr per person. Inkvartering skulle ske i lägenhet på anläggningen Maria.

Resenärerna var de första gästerna för säsongen. Den anvisade lägenheten dröp av fukt. Elen kollapsade direkt. Det var becksvart i lägenheten. Först efter ett dygn blev felet åtgärdat. Kokplattan, som inte fungerade, byttes inte ut förrän fyra dagar återstod av vistelsen. - Resenärerna bemöttes med nonchalans och ointresse av reseledarna. Hemresetiden ändrades dessutom flera gånger. E och S yrkade prisavdrag med 800 kr per person.

Researrangören bestred yrkandet eftersom klagomålen hade framförts till arrangören först sedan mer än två månader hade passerat efter hemkomsten. Enligt de allmänna resevillkoren skall reklamation framställas till researrangören så snart som möjligt och senast två månader efter hemkomsten för att vinna beaktande. Genom den sena reklamationen har researrangörens möjligheter att utreda ärendet på ett korrekt sätt försvårats.

Resenärerna framhöll att anledningen till att resenärerna väntade med reklamationen var att de ville avvakta utgången i den reklamation som en granne till dem gjorde.

Nämnden anförde:

Som närmare framgår av 19 § lagen (1992:1672) om paketresor får resenären inte åberopa fel om han inte inom skälig tid efter det att han märkt felet underrättar arrangören eller återförsäljaren om felet. Av förarbetena till lagen (se prop.1992/93:95 s.95) framgår att vad som är "skälig tid" torde få avgöras från fall till fall. Det kan bero bl.a. på vilken typ av fel det rör sig om och hur svårt eller lätt det är för resenären att komma i kontakt med arrangören eller återförsäljaren. Vidare kan det få betydelse om resenären haft skäl att anta att den som skulle fullgöra prestationen på platsen skulle åtgärda felet. Av nämnda förarbeten framgår också att man i övrigt torde kunna hämta ledning för tillämpningen i förarbetena till konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. I dessa förarbeten (se prop.1989/90:89 s.112 f och prop.1984/85:110 s.216 f) framgår att begreppet "inom skälig tid" i praktiken ger konsumenten ett ganska långt utrymme i tiden för reklamation. Bl.a. anges i förarbetena att konsumenten skall ha tid för att överväga om felet är av sådant slag att han kan åberopa det mot näringsidkaren och för att konsumenten skall kunna rådgöra med en konsumentvägledare eller någon annan som kan ge de upplysningar som konsumenten behöver för att kunna avgöra om konsumenten har anledning att påtala felet hos näringsidkaren. I förarbetena anges således att näringsidkaren i praktiken bör få godta att en relativt lång tid har förflutit innan köparen reklamerar mot ett köp eller en tjänst.

Med hänsyn till vad som nu anförts finner nämnden att den av resenärerna gjorda reklamationen skett "inom skälig tid". De resevillkor som researrangören har åberopat saknar betydelse eftersom bestämmelserna i 19 § lagen om paketresor är tvingande till konsumentens förmån.

Av utredningen i ärendet finner nämnden framgå att det har varit vissa brister i inkvarteringen. Ett prisavdrag bör därför utgå med skäliga 700 kr per person.