ARN 1993-6455

Resenärer har inte underrättats i tid om att en paketresa ställts in. Fråga om ansvarsfördelningen mellan researrangör och resebyrå. Fråga också om ersättning för förstörd semester.

Resenärer har inte underrättats i tid om att en paketresa ställts in. Fråga om ansvarsfördelningen mellan researrangör och resebyrå. Fråga också om ersättning för förstörd semester. Avgörande 1994-04-13; 93-6455

M och Ö köpte av en resebyrå en paketresa med buss till Österrike. Resebyrån uppgav att de skulle få besked senast tre veckor före avresan om resan blev inställd. Ett par dagar senare fick de en faktura från researrangören, som de betalade. När resan skulle starta kunde reseledaren inte hitta dem på passagerarlistan. Reseledaren ringde till researrangören och fick veta att resan var inställd på grund av för lågt deltagarantal. Resenärerna erbjöds en annan resa men de avböjde erbjudandet.

M och Ö yrkade ersättning för utlägg för resor i samband med köp av resan, portokostnader, kapitalkostnader (ränteförluster) och förlorad semester med totalt 4 088 kr per person.

Resebyrån medgav att försäljaren hade underlåtit att meddela resenärerna om den inställda resan men ansåg samtidigt att det var praxis i branschen att researrangören meddelade resenärerna om inställda resor.

Researrangören uppgav att man hade försökt att ringa resenärerna men inte fått tag i dem. Resebyrån hade då kontaktats och försäljaren där hade lovat att meddela kunderna om den inställda resan. Researrangören menade att ansvaret åvilade resebyrån.

Nämnden anförde:

I ärendet är följande att anse som utrett. Arrangör för den ifrågavarande paketresan är researrangören. M och hans medresenär köpte resan hos resebyrån som agent för researrangören. På grund av för lågt deltagarantal ställde researrangören in resan. Researrangören ringde upp de båda resenärerna för att meddela att resan var inställd, dock utan att få kontakt med någon av dem. Från researrangörens sida nöjde man sig då med att underrätta resebyrån, där en anställd hos sistnämda bolag lovade att kontakta resenärerna, vilket hon dock underlät att göra.

Resenärerna har hos nämnden endast riktat talan mot resebyrån. Dock har researrangören yttrat sig i ärendet och nämnden behandlar därvid båda företagens ansvar för det inträffade.

Enligt 11 § andra stycket lagen (1992:1672) om paketresor (paketreselagen) skall arrangören, om han avser att bryta avtalet, underrätta resenären snarast och därvid lämna denne besked om dennes rätt att frånträda avtalet. - Enligt nämndens mening är det, av de båda företagen, endast researrangören som är part i själva reseavtalet (jfr prop. 1992/93:95 s. 27 och 77). Researrangören har ostridigt inte lämnat M och hans medresenär den ifrågavarande underrättelsen. Researrangören är därvid - enligt allmänna rättsgrundsatser - skyldig att ersätta resenärerna för den skada de drabbats av genom denna företagets försummelse.

Resebyrån är - i egenskap av agent för arrangören och säljare av resan - ansvarig gentemot resenärerna för det fall bolaget brister i fackmässighet i sin relation till dessa (jfr det nordiska betänkandet NEK 1985:4 s. 118 ff). Detta har bolaget gjort genom sin underlåtenhet att

vidarebefordra researrangörens meddelande att resan var inställd. Även resebyrån är därför, också enligt allmänna rättsgrundsatser, skadeståndsskyldig gentemot resenärerna.

Resenärena har specificerat sina ersättningskrav, varav den största posten rör förlorad semester. En sådan förlust anses numera vara ersättningsgill (jfr rättsfallet NJA 1992 s. 213 och där gjorda hänvisningar). Varken researrangören eller resebyrån har yttrat sig om de yrkade beloppen. Nämnden finner inte dessa ge anledning till erinran.

Vid angivna förhållanden bör de båda företagen rekommenderas att solidariskt utge ersättning till resenärerna i enlighet med vad dessa har yrkat.