ARN 1993-6626

Ett lån har jämkats med stöd av 36 § avtalslagen då långivaren inte ansetts ha iakttagit god kreditgivningssed när en 18 årig flicka fått låna 30 000 kr för att hon och hennes arbetslösa föräldrar skulle kunna bo kvar i föräldrarnas hus (5 § konsumentkreditlagen).

Ett lån har jämkats med stöd av 36 § avtalslagen då långivaren inte ansetts ha iakttagit god kreditgivningssed när en 18 årig flicka fått låna 30 000 kr för att hon och hennes arbetslösa föräldrar skulle kunna bo kvar i föräldrarnas hus ( 5 § konsumentkreditlagen ). Avgörande 1994-05-30; 93-6626

L:s föräldrar, som till följd av arbetslöshet hade drabbats av betydande ekonomiska problem, frågade L om hon kunde tänka sig att låna 30 000 kr för deras räkning, så att familjen skulle kunna bo kvar i sitt hus. Då L kände sig pressad av familjens situation och då hon ville hjälpa sina föräldrar, skrev hon, samma dag som hon fyllde 18 år, på låneavtalet. Enligt avtalet skulle L betala 900 kr per månad. Hennes enda inkomst vid denna tid var studiebidrag, vilket uppgick till 750 kr månatligen. Eftersom L studerade vid gymnasieskola var hennes föräldrar underhållsskyldiga för henne.

L yrkade att det ifrågavarande låneavtalet skulle förklaras ogiltigt.

Banken, som bestred yrkandet, anförde att en noggrann kreditprövning, vid vilken hänsyn bl.a. tagits till att L ägde en häst, hade föregått låneavtalet samt att L under lånetiden skött sina åtaganden mot banken.

Nämndens bedömning:

Enligt 5 § konsumentkreditlagen (1992:830) skall näringsidkaren i sitt förhållande till konsumenten iaktta god kreditgivningssed och därvid ta till vara konsumentens intressen med tillbörlig omsorg. Av stadgandet följer att banken, innan en kredit beviljas, skall företa en prövning av den presumtive kredittagarens kreditvärdighet. Utredningen ger enligt nämndens uppfattning klart vid handen att bankens kreditprövning i det förevarande fallet varit så bristfällig, att densamma inte motsvarat kravet på god kreditgivningssed i konsumentkreditlagens mening. Det förhållandet att kredittagaren har förmått fullfölja sina åtaganden enligt kreditavtalet, saknar enligt nämndens mening betydelse vid bedömningen av om bankens kreditprövning har utförts på ett korrekt sätt eller inte.

Nämnden finner på grund av det ovan anförda, och omständigheterna vid det ifrågavarande avtalets tillkomst, att avtalet bör jämkas såsom oskäligt enligt 36 § avtalslagen (1915:218). Jämkningen bör enligt nämndens mening företas på det sättet, att banken skriver av sin nuvarande fordran mot L och därmed avstår från att kräva henne på ytterligare betalning i anledning av krediten.