ARN 1996-0285

Fråga om bank genom otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd har tillfogat borgensman sådan skada att skadestånd bör utgå enligt 18 § inkassolagen.

Fråga om bank genom otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd har tillfogat borgensman sådan skada att skadestånd bör utgå enligt 18 § inkassolagen . Avgörande 1996-04-19; 96-0285

V hade tecknat en borgensförbindelse begränsad till 35 000 kr. Sedan den kredit som låg till grund för åtagandet hade sagts upp till betalning, anmodades V av Banken att betala hela gäldenärens skuld om 228 454 kr. Efter att V hade påpekat att hennes åtagande var begränsat till 35 000 kr, anmodades hon av Banken att betala hela borgenssumman.

V:s ombud yrkade att Banken skulle utge ersättning enligt 18 § inkassolagen.

Banken bestred yrkandet och anförde att banken hade korrigerat det felaktiga kravet genom att i en senare skrivelse ha anmodat V att erlägga hela borgenssumman jämte ränta.

Nämndens bedömning:

I ärendet är fråga om Banken genom otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd har tillfogat V en sådan skada att skadestånd skall utgå enligt 18 § inkassolagen.

Kreditupplysningsutredningen anger i sitt betänkande (SOU 1973: 39) som exempel på otillbörliga inkassoåtgärder vilseledande av gäldenären, hot av olika slag mot denne, krav under uppseendeväckande former och kränkande uttalanden; exemplen avser huvudsakligen åtgärder som faller in under delbegreppet "otillbörlig påtryckning". Enligt utredningen bör principen vara att en gäldenär skall få rätt till skadestånd om han utsätts för en särskilt integritetskränkande och därmed otillbörlig inkassoåtgärd.

I sin dom NJA 1985 s. 143 drar Högsta Domstolen slutsatsen att skadeståndsansvaret enligt 18 § inkassolagen avses vara begränsat till ganska kvalificerade fall, främst allvarliga integritetskränkningar, samt att begreppet otillbörlig inkassoåtgärd i första hand kan antas ta sikte på metoder som till själva sin typ framstår som klandervärda. Däremot skulle det enligt domstolen inte i och för sig vara avgörande för skadeståndsskyldighet att den som driver in en fordran brister i erforderlig aktsamhet vid hantering av inkassorutinerna och därigenom förorsakar ekonomisk skada för gäldenären.

Genom sin anmodan av den 27 december 1995 att infria borgensansvar för lån vid äventyr att rättsliga åtgärder annars kommer att vidtas, får Banken anses ha vidtagit inkassoåtgärd gentemot V. I den ifrågavarande handlingen har V anmodats att betala hela skulden om 228 454 kr, trots att hon tecknat en till lägre belopp begränsad borgen såsom för egen skuld. Efter kontakt med banken har en ännu en handling tillställts V, vari hon anmodas att "betala hela borgenssumman". Den förstnämnda anmodan att infria borgensansvar för lån har enligt nämndens mening fått en mycket otillfredsställande och otydlig utformning i det att handlingen kunde vilseleda V beträffande hennes betalningsansvar och gav vid handen att hon skulle ha varit betalningsskyldig för hela skulden. I den senare anmodan att infria borgensansvar borde banken, till undvikande av alla missförstånd, ha angivit borgenssumman till dess faktiska belopp. Den sistnämnda handlingen kan således inte heller anses ha fått en tillfredsställande utformning. I ärendet är fråga om de ovan anförda bristerna skall anses innebära att banken har gjort sig skyldig till otillbörlig

inkassoåtgärd. Enligt nämndens mening har inte V förmått visa att de åtgärder som vidtagits av banken haft till syfte att vilseleda henne eller att åtgärderna annars skulle vara att anse som otillbörliga i 18 § inkassolagens mening. Banken har också, om än bristfälligt, sökt att rätta det första, felaktiga, inkassokravet. Nämnden finner således att V:s yrkande inte kan bifallas.