ARN 1996-6160

En researrangör har ansetts ansvarig för skada som orsakats resenärer under en båtutflykt då en explosion inträffat ombord. Tillämpning av 15 kap. 17 och 20 §§ sjölagen (1994:1009) samt 5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)

En researrangör har ansetts ansvarig för skada som orsakats resenärer under en båtutflykt då en explosion inträffat ombord. Tillämpning av 15 kap. 17 och 20 §§ sjölagen (1994:1009) samt 5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) Avgörande 1997-06-18; 1996-6160

Familjen H deltog hösten 1996 i en tvåveckors paketresa till Turkiet. Resan kostade totalt 7 860 kr. Under vistelsen deltog hela familjen, två vuxna och två barn (två och fyra år), i en utflykt med flodbåt. I arrangemanget ingick bad på en strand. När resenärerna befann sig på stranden började det plötsligt storma och regna häftigt. Resenärerna begav sig till båten för att få skydd. Det tog lång tid innan de fick komma ombord. Plötsligt exploderade något på båten och det började brinna. Panik uppstod och besättningen ropade "jump". Fru H kastade sin ene son överbord. Den andre sonen höll på att få ett astmaanfall på grund av den svarta röken. Väskan med mediciner var försvunnen. Herr H försökte hjälpa alla så gott han kunde. Han slet som ett djur och kom av båten sist. Barnen var chockade. Tvååringen skrek oavbrutet i två timmar. Frusna, blöta och chockade forslades de tillbaka till hotellen. Reseledningen tog inte någon kontakt med familjen efter olyckan. När herr och fru H försökte prata med reseledningen på platskontoret fick de till svar: "Det var ju ingen som dog." Barnen blev mycket skrämda av olyckan. Efter hemkomsten lekte fyraåringen eldlekar hela dagarna och på kvällarna ville han inte lägga sig. På nätterna vaknade han av att han trodde att hans rum brann. Tvååringen vågade inte gå ut när det blåste. Han skrek hysteriskt när storebror sprang omkring och skrek: ”Det brinner”. Enligt den psykolog som resenärerna kontaktade efter hemkomsten var det viktigt för barnen att göra om resan för att komma hem med positiva minnen. Familjen yrkade återbetalning av resans pris samt skadestånd med 1 500 kr per person.

Researrangören bestred yrkandet men betalade, av goodwillskäl, 500 kr eftersom herr H handlat på ett mycket föredömligt sätt. Dessutom erbjöds presentkort på 200 kr per person. Båtolyckan hade förorsakats av ett plötsligt oväder som låg utanför researrangörens kontroll. Researrangören hänvisade till punkten 6.2. i resevillkoren.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Mellan researrangören å ena sidan, och fru H å den andra, har träffats avtal om en paketresa innefattande transport och inkvartering. För resan gäller lagen (1992:1672) om paketresor (paketreselagen). - Den ifrågavarande utflykten är utannonserad i bolagets katalog till ett visst angivet pris. Det anges här vidare bl.a.: "En naturupplevelse på båt! Vi besöker först ett vattenfall och beger oss sedan med flodbåt ut mot mynningen, där bergets - - - sötvatten möter havets varma saltvatten."

Nämnden utgår från att fru H och hennes medresenärer under vistelsen på resmålet träffat ett särskilt avtal med bolaget om att delta i utflykten. Utflykten ingår därför inte bland prestationerna i den ursprungligen avtalade paketresan. Paketreselagen är därför inte tillämplig på utflykten. Fråga är därvid vilka rättsregler som i stället skall tillämpas.

Nämnden utgår från att bolaget har sitt hemvist i Sverige. Svensk lag bör då tillämpas (se Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 4 uppl. 1992, s. 225 ff särsk. s. 243).

Utflykten synes till väsentlig del ha bestått i resa med båt och ombord på båten uppstod explosion och brand. För bedömande av bolagets ansvar bör då tillämpas bestämmelserna i

15 kap.sjölagen (1994:1009) om befordran av passagerare och gods; härvid är bolaget enligt lagens terminologi - att anse som bortfraktare.

Bortfraktaren är enligt 15 kap. 17 § första meningen sjölagen ansvarig för personskada som drabbar passageraren på grund av en händelse under resan, om skadan har vållats genom fel eller försummelse av bortfraktaren eller någon som han svarar för. För att gå fri från ansvarighet måste han, enligt 20 § samma kapitel, visa att skadan inte har orsakats genom fel eller försummelse av honom eller någon som han svarar för; vid personskada gäller det sagda bl.a. om skadan har inträffat vid eller i samband med explosion eller brand. - Bolaget har således ett s.k. presumtionsansvar.

Bolaget har i ärendet uppgett bl.a. följande. Branden orsakades av att det oväntat plötsligt blåste upp till storm. För att båten skulle kunna stå emot vågorna och inte fara vind för våg i det kraftiga ovädret rusade motorerna, vilket medförde att de upphettades och fattade eld. -Efter branden har säkerhetsrutinerna förbättrats så till vida att det har ställts krav på att brandsläckare och flytvästar skall vara synligare markerade.

Bolaget har inte visat att det förelegat sådana omständigheter som medför att presumtionsansvaret inte bör gälla. Bolaget är därför ersättningsskyldigt gentemot resenärerna till följd av det inträffade.

Enligt 5 kap. 1 § första stycket 3 skadeståndslagen (1972:207) skall skadestånd till den som tillfogats personskada omfatta ersättning för bl.a. sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan. - Det får anses att resenärerna, på grund av den ifrågavarande händelsen, har drabbats av sådana personskador som är ersättningsgilla enligt angivna lagrum.

Nämnden anser skäligt att ersättningen bestäms till 1 000 kr per person; detta utöver vad bolaget tidigare har utgett eller erbjudit.

---------------

Två ledamöter var skiljaktiga. De ansåg att yrkandet skulle avslås eftersom bolaget enligt deras mening inte fått tillfälle att visa att bolaget inte varit försumligt.