ARN 2000-6972

Förlust av kontokort ur handväska. Grovt oaktsamhet förelåg inte (34 § konsumentkreditlagen); pleniavgörande. (se även avgörandena 2001-08-28; 2000-4837, 2000-8049, 2000-8208 och 2001-0438)

Förlust av kontokort ur handväska. Grovt oaktsamhet förelåg inte ( 34 § konsumentkreditlagen ); pleniavgörande. Avgörande 2001-08-28; 2000-6972 (se även avgörandena 2001-08-28; 2000-4837, 2000-8049, 2000-8208 och 2001-0438)

N:s kontokort stals i samband med en tågresa. Hans sambo skulle åka tåg. Vid ombordstigandet fick hon hjälp av en man som bar upp hennes väska på tåget trots att hon avböjde hans hjälp. Mannen bar in väskan och placerade den på en bagagehylla utanför kupén. Hon hade sin uppmärksamhet riktad mot vad som hände med resväskan och troligen utnyttjades detta tillfälle till att stjäla plånboken ur hennes handväska, som hon hade hängande på axeln intill kroppen. Förmodligen hade den ”hjälpsamme” en medhjälpare. Plånboken hade funnits i väskan när hon strax före påstigningen hade kontrollerat biljetten. Väskan har en klaff av skinn som stängs med ett magnetlås. På tåget upptäckte hon att plånboken var borta. Det kort på vilket det omtvistade beloppet togs ut tillhörde N, men det användes gemensamt för köp till hemmet. Koden till korten fanns antecknade i en liten adressbok som sambon har kvar. Hon har inget minne av att koden funnits även i plånboken, men att koden skulle ha varit skriven på kortet är helt uteslutet. N yrkade att banken skulle betala tillbaka de 16 000 kr som obehörigen tagits ut på hans konto.

Banken bestred yrkandet på den grunden att kortet hade förlorats genom grov oaktsamhet på det sätt som anges i bankens kortvillkor och konsumentkreditlagen. Förlusten av kortet hade skett i en trång miljö med mycket folk då krav på kontroll och handhavande av värdesaker bör vara extra stor. Det kunde vidare inte uteslutas att koden varit antecknad på kortet varigenom N skall anses ha brustit i handhavandet. Banken ansåg således att N förlorat kortet genom grov oaktsamhet och att handhavandet av kort och kod i strid med villkoren.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Ärendet gäller vilket ansvar en kontohavare har för uttag som gjorts obehörigen från kontohavarens konto i banken med hjälp av ett kontokort som kontohavaren förlorat. Bestämmelser av betydelse för bedömningen av den frågan finns i 34 § konsumentkreditlagen (1992:830). Dessa bestämmelser innebär, såvitt är i fråga i detta ärende, att ett avtalsvillkor som anger att en kontohavare skall vara betalningsskyldig för ett belopp som har påförts kontot genom att ett kontokort har använts av någon obehörig person får göras gällande endast om kontohavaren genom grov oaktsamhet har förlorat kortet. Ett avtalsvillkor av nu berört slag finns i det kontoavtal som N har tecknat med banken.

Bestämmelserna i 34 § konsumentkreditlagen gäller formellt bara i konsumentkreditfall men anses analogt tillämpliga också på kontokort som inte är knutna till en kredit (se prop. 1991/92:83 s. 93 och 144). Det saknar därför betydelse huruvida N:s kontokort är kopplat till en kredit eller ej.

N skall alltså anses ansvarig för de obehöriga uttag som skett med hans kontokort endast om han har förlorat kortet genom grov oaktsamhet. I förarbetena till 34 § konsumentkreditlagen anges bl.a. att det bör krävas mera försvårande omständigheter för att grov oaktsamhet skall anses föreligga, eftersom kontokort i regel är avsedda att lättillgängligt kunna medföras i olika sammanhang. Som exempel på sådana omständigheter som kan vara ”mera försvårande” anges i förarbetena att kontokortet har lämnats kvar i ficka, väska, fordon e.d. som inte stått under uppsikt (se prop. 1976/77:123 s. 191).

I det nu aktuella fallet har N:s sambo vid förlusten av kortet förvarat det i en plånbok i sin handväska som hon hade hängande på axeln intill kroppen i samband med att hon steg på ett tåg.

Banken har inte ifrågasatt N:s uppgifter om omständigheterna kring hur kortet har förlorats.

Enligt nämndens mening kan den som har kontokortet i en handväska som man bär med sig inte sägas ha lämnat kvar kortet utan uppsikt (jfr vad som nyss anförts om uttalanden i förarbetena till 34 § konsumentkreditlagen). En utgångspunkt för nämnden är därför att den som vid förlusten har förvarat kortet på det sättet normalt inte kan anses ha förlorat kortet genom grov oaktsamhet.

Det kan emellertid inte uteslutas att det i ett enskilt fall kan föreligga sådana omständigheter att det finns anledning att frångå den normala bedömningen av vad som får anses vara grovt oaktsamt. Vad som återstår att undersöka är därför om det i N:s fall kan föreligga några sådana omständigheter.

Enligt nämndens mening finns det emellertid i detta fall inte någon enda redovisad omständighet som avviker från ett normalt aktsamt beteende. Mot den bakgrunden finner nämnden att det inte finns anledning att frångå den ovan nämnda normalbedömningen i fall av detta slag. Nämnden finner därför att förlusten av kontokortet inte har orsakats genom grov oaktsamhet. N:s yrkande skall därför bifallas.