ARN 2000-8049

Förlust av kontokort ur axelremsväska. Grovt oaktsamhet förelåg inte (34 § konsumentkreditlagen); pleniavgörande. (se även avgörandena 2001-08-28; 2000-4837, 2000-6972, 2000-8208 och 2001-0438)

Förlust av kontokort ur axelremsväska. Grovt oaktsamhet förelåg inte ( 34 § konsumentkreditlagen ); pleniavgörande. Avgörande 2001-08-28; 2000-8049 (se även avgörandena 2001-08-28; 2000-4837, 2000-6972, 2000-8208 och 2001-0438)

P blev i samband med ett besök på en systembolagsbutik i Malmö i oktober 2000 bestulen på sitt bankkort. Han hade använt kortet vid ett köp på butikens ölavdelning. Plånboken med kortet lade han sedan ned i sin axelremsväska. Väskan var avsedd för en bärbar dator och hade ett lock som stängdes med ett kardborrband. Locket låg över men möjligen var kardborrbandet inte fäst. När han skulle betala upptäckte han att plånboken var borta. Han ringde genast och spärrade de två kort han hade i plånboken. Uttag på sammanlagt 14 000 kr hade dock hunnit göras i en bankomat tvärs över gatan under de två-tre minuter det tog att få kortet spärrat. Han ansåg att han gjort allt som varit möjligt för att förhindra stölden. P yrkade att banken skulle betala tillbaka 14 000 kr till honom.

Banken bestred yrkandet på den grunden att den ansåg att kortet hade förlorats genom grov oaktsamhet. P har förvarat sin plånbok, där kortet fanns, i en nödtorftigt tillsluten axelremsväska, förvarad bakåtvänd på axeln utan uppsikt i en miljö med tät trängsel i fredagsrusningen på en plats där det typiskt sett föreligger en förhöjd stöldrisk. Enligt bankens bedömning var detta att bedöma som grovt oaktsamt.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Ärendet gäller vilket ansvar en kontohavare har för uttag som gjorts obehörigen från kontohavarens konto i banken med hjälp av ett kontokort som kontohavaren förlorat. Bestämmelser av betydelse för bedömningen av den frågan finns i 34 § konsumentkreditlagen (1992:830). Dessa bestämmelser innebär, såvitt är i fråga i detta ärende, att ett avtalsvillkor som anger att en kontohavare skall vara betalningsskyldig för ett belopp som har påförts kontot genom att ett kontokort har använts av någon obehörig person får göras gällande endast om kontohavaren genom grov oaktsamhet har förlorat kortet. Ett avtalsvillkor av nu berört slag finns i det kontoavtal som P har tecknat med Banken.

Bestämmelserna i 34 § konsumentkreditlagen gäller formellt bara i konsumentkreditfall men anses analogt tillämpliga också på kontokort som inte är knutna till en kredit (se prop. 1991/92:83 s. 93 och 144). Det saknar därför betydelse huruvida P:s kontokort är kopplat till en kredit eller ej.

P skall alltså anses ansvarig för de obehöriga uttag som skett med hans kontokort endast om han har förlorat kortet genom grov oaktsamhet. I förarbetena till 34 § konsumentkreditlagen anges bl.a. att det bör krävas mera försvårande omständigheter för att grov oaktsamhet skall anses föreligga, eftersom kontokort i regel är avsedda att lättillgängligt kunna medföras i olika sammanhang. Som exempel på sådana omständigheter som kan vara ”mera försvårande” anges i förarbetena att kontokortet har lämnats kvar i ficka, väska, fordon e.d. som inte stått under uppsikt (se prop. 1976/77:123 s. 191).

I det nu aktuella fallet har P, efter att ha använt kontokortet i samband med köp i ölavdelningen i en Systembolagsbutik, förvarat kortet i sin plånbok som låg i en axelremsväska som han bar över axeln medan han stod i kö för den vanliga kassan i butiken. Axelremsväskan har ett lock med kardborreband. Det är möjligt att detta band inte var fäst

men locket låg på. När det blev hans tur att expedieras och han skulle betala för inköpen upptäckte han att plånboken med kortet var borta.

Banken har inte ifrågasatt P:s uppgifter om omständigheterna kring hur kortet har förlorats.

Enligt nämndens mening kan den som har kontokortet i en axelremsväska som man bär med sig inte sägas ha lämnat kvar kortet utan uppsikt (jfr. vad som nyss anförts om uttalanden i förarbetena till 34 § konsumentkreditlagen). En utgångspunkt för nämnden är därför att den som vid förlusten har förvarat kortet på det sättet normalt inte kan anses ha förlorat kortet genom grov oaktsamhet.

Det kan emellertid inte uteslutas att det i ett enskilt fall kan föreligga sådana omständigheter att det finns anledning att frångå den normala bedömningen av vad som får anses vara grovt oaktsamt. Vad som återstår att undersöka är därför om det i P:s fall kan föreligga några sådana omständigheter.

Den enda omständighet som avviker från ett normalt aktsamt beteende är att P förvarade kortet i en axelremsväska med lock, som var tillstängt, utan att han förvissat sig om att locket var fäst med kardborrebandet. Den omständigheten kan emellertid enligt nämndens mening inte ensam anses utgöra någon sådan mer försvårande omständighet som krävs för att grov oaktsamhet skall anses föreligga. Mot den bakgrunden finner nämnden att det inte finns anledning att frångå den ovan nämnda normalbedömningen i fall av detta slag. Nämnden finner därför att P inte har orsakat förlusten av kontokortet genom grov oaktsamhet. Hans yrkande skall därför bifallas.

Nämnden var inte enig. Två avdelningsordförande och tre övriga ledamöter ansåg att P:s yrkande borde avslås och gjorde följande bedömning:

P har förlorat sitt kort när han var inne på ett systembolag och handlade. Sedan han betalat med kortet i en kassa, lade han ned kortet i en axelremsväska, som är avsedd för en bärbar dator, och ställde sig i en annan kassakö. Han bar enligt uppgift väskan bakåtvänd på axeln och han vet inte om väskans lock var stängt. När han skulle betala för sina inköp i den senare kassan var kortet borta.

P vistades sålunda i en lokal där det fanns mycket folk i rörelse och han kunde sannolikt lätt iakttas när han lade ned kortet i axelremsväskan, som därefter bars bakåtvänd på axeln. Han uppmärksammade inte när han förlorade kortet. Han har uppenbarligen inte haft tillräcklig uppsikt över kortet. Genom sitt förfarande får han enligt vår mening anses ha förlorat kortet genom grov oaktsamhet.

På grund av det anförda finner vi att P:s yrkande skall avslås.