ARN 2001-0438

Förlust av kontokort som stulits ur axelremsväska. Grovt oaktsamhet förelåg inte (34 § konsumentkreditlagen); pleniavgörande. (se även avgörandena 2001-08-28; 2000-4837, 2000-6972, 2000-8049 och 2000-8208)

Förlust av kontokort som stulits ur axelremsväska. Grovt oaktsamhet förelåg inte ( 34 § konsumentkreditlagen ); pleniavgörande. Avgörande 2001-08-28; 2000-0438 (se även avgörandena 2001-08-28; 2000-4837, 2000-6972, 2000-8049 och 2000-8208)

O blev i samband med ett besök på ett evenemang i centrala Kristianstad bestulen på sitt kontokort. Tillsammans med sin man hade hon stått och tittat på den dans som pågick. Hon hade sin plånbok, där kortet förvarades, i en liten axelremsväska som hängde diagonalt över axeln. Väskan var knäppt. Hon höll i väskan hela tiden, men måste ha släppt taget vid något tillfälle när en ung man distraherade henne. När hon skulle ta tag i väskan igen hade den dragits tillbaka så att den hängde på ryggen. När hon tittade i väskan var plånboken borta. Dagen därpå fick hon besked om att uttag på tillsammans 10 560 kr hade gjorts. O yrkade att banken skulle ersätta henne för uttagen.

Banken bestred yrkandet. Banken menade att kraven på uppsikt över ett kontokort måste ställas högre på platser där mycket folk är i rörelse och det råder trängsel. Risken för tillgrepp är då särskilt stor. Tjuven hade kunnat ta kortet ur väskan utan att O märkte något. Hon hade därför inte haft den uppsikt som kunde krävas varför banken ansåg att kortet hade förlorats genom grov oaktsamhet.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Ärendet gäller vilket ansvar en kontohavare har för uttag som gjorts obehörigen från kontohavarens konto i banken med hjälp av ett kontokort som kontohavaren förlorat. Bestämmelser av betydelse för bedömningen av den frågan finns i 34 § konsumentkreditlagen (1992:830). Dessa bestämmelser innebär, såvitt är i fråga i detta ärende, att ett avtalsvillkor som anger att en kontohavare skall vara betalningsskyldig för ett belopp som har påförts kontot genom att ett kontokort har använts av någon obehörig person får göras gällande endast om kontohavaren genom grov oaktsamhet har förlorat kortet. Ett avtalsvillkor av nu berört slag finns i det kontoavtal som O har tecknat med banken.

Bestämmelserna i 34 § konsumentkreditlagen gäller formellt bara i konsumentkreditfall men anses analogt tillämpliga också på kontokort som inte är knutna till en kredit (se prop. 1991/92:83 s. 93 och 144). Det saknar därför betydelse huruvida O:s kontokort är kopplat till en kredit eller ej.

O skall alltså anses ansvarig för de obehöriga uttag som skett med hennes kontokort endast om hon har förlorat kortet genom grov oaktsamhet. I förarbetena till 34 § konsumentkreditlagen anges bl.a. att det bör krävas mera försvårande omständigheter för att grov oaktsamhet skall anses föreligga, eftersom kontokort i regel är avsedda att lättillgängligt kunna medföras i olika sammanhang. Som exempel på sådana omständigheter som kan vara ”mera försvårande” anges i förarbetena att kontokortet har lämnats kvar i ficka, väska, fordon e.d. som inte stått under uppsikt (se prop. 1976/77:123 s. 191).

I det nu aktuella fallet har O vid förlusttillfället förvarat kontokortet i sin plånbok som låg i en liten axelremsväska som hon bar diagonalt över axeln. Väskan var knäppt.

Banken har inte ifrågasatt O:s uppgifter om omständigheterna kring hur kortet har förlorats.

Enligt nämndens mening kan den som har kontokortet i en axelremsväska som man bär med sig inte sägas ha lämnat kvar kortet utan uppsikt (jfr vad som nyss anförts om uttalanden i förarbetena till 34 § konsumentkreditlagen). En utgångspunkt för nämnden är därför att den som vid förlusten har förvarat kortet på det sättet normalt inte kan anses ha förlorat kortet genom grov oaktsamhet.

Det kan emellertid inte uteslutas att det i ett enskilt fall kan föreligga sådana omständigheter att det finns anledning att frångå den normala bedömningen av vad som får anses vara grovt oaktsamt. Vad som återstår att undersöka är därför om det i O:s fall kan föreligga några sådana omständigheter.

Enligt nämndens mening finns det emellertid i detta fall inte någon enda redovisad omständighet som avviker från ett normalt aktsamt beteende. Mot den bakgrunden finner nämnden att det inte finns anledning att frångå den ovan nämnda normalbedömningen i fall av detta slag. Nämnden finner därför att förlusten av kontokortet inte har orsakats genom grov oaktsamhet. O:s yrkande skall därför bifallas.