ARN 2001-1492

En resenär upptäckte ett metallföremål i sin mat under en utflykt på en paketresa. Researrangören ansågs ansvarig även för denna del av arrangemanget (9 § paketreselagen).

En resenär upptäckte ett metallföremål i sin mat under en utflykt på en paketresa. Researrangören ansågs ansvarig även för denna del av arrangemanget ( 9 § paketreselagen ). Avgörande 2001-07-06; 2001-1492

S bokade en paketresa. I samband med beställning av resan bokades även en tvådagarsutflykt. Vid en middag under utflykten upptäckte S att det satt en nålspets i en av hennes köttbitar. Enligt S var detta spetsen på en avbruten kanyl. Reseledaren och hotellmanagern kontaktades omedelbart. Managern uppgav att kanylen inte hade kommit in i köttet på hans hotell. Händelsen påverkade semestern och S mådde psykiskt dåligt i flera dagar och inte kunde tillgodogöra sig vila, sol och bad. S yrkade återbetalning av hela kostnaden för utflykten, 1 020 kr, samt skadestånd för psykiskt lidande med 3 340 kr.

Researrangören bestred yrkandet. S upptäckte nålen innan hon smakade på maten. Nålen var en del av en köttnål som används för att trä på köttet på grillspetten. Kritiken från S har förts vidare till ansvarig hotellägare. Hotellägaren betalade måltidsdryck samt skickade en fruktkorg till rummet. Arrangören har bl.a. framfört sina ursäkter till S och sänt blomstercheckar på 250 kr.

Nämnden gjorde följande bedömning:

I ärendet är ostridigt att S hittat ett metallföremål i sin mat. Händelsen inträffade vid en måltid på ett hotell som resenären skulle övernatta på i samband med en utflykt. Utflykten beställdes av resenären vid bokning av resan. S har bl.a. anfört att hon blivit chockad av händelsen och att hon, efter det inträffade, mådde psykiskt dåligt i flera dagar och att hon inte kunde tillgodogöra sig vila, sol och bad.

Nämnden konstaterar att utflykten inklusive måltiden utgör en paketresa. Tvisten skall därför bedömas enligt lagen (1992:1672) om paketresor (paketreselagen). Av 9 § paketreselagen framgår att arrangören har ett totalansvar gentemot resenären för vad denne har rätt att fordra till följd av avtalet. V är såsom arrangör av paketresan ansvarig för eventuella brister i arrangemanget avseende den aktuella utflykten och måltiden.

Enligt 16 § paketreselagen har en resenär rätt till prisavdrag och skadestånd när det föreligger fel i de avtalade tjänsterna och felet inte beror på henne eller honom. Av förarbetena till paketreselagen (prop. 1992/93:95 s. 92) framgår att fel inte bara föreligger när arrangören bryter mot en uttrycklig bestämmelse i avtalet. Arrangörens förpliktelser omfattar också ett kontinuerligt ansvar för att tjänsterna håller den kvalitet som resenären har rätt att förvänta sig.

Nämnden anser att arrangemanget inte har hållit den kvalitet som resenären haft rätt att förvänta sig. Det faktum att det förekommit ett metallföremål i den mat som utgjort en del av paketresan innebär att den avtalade tjänsten är felaktig i den mening som avses i paketreselagen. Felet har medfört att resenären inte haft förväntat utbyte av utflykten. Resenären bör därför vara berättigad till prisavdrag, som skäligen kan bestämmas till halva kostnaden för utflykten, dvs. till 510 kr.

Enligt 17 § paketreselagen omfattar skadestånd enligt 16 § samma lag ersättning för ren förmögenhetsskada, personskada och sakskada.

S har även yrkat ersättning med 3 340 kr för psykiskt lidande. Nämnden konstaterar att ersättning för psykiskt lidande, s.k. ideellt skadestånd, enligt svensk rätt normalt endast kan komma i fråga om lidandet är följden av ett brottsligt angrepp eller om lidandet har samband med en personskada. Till personskada räknas både kroppsliga och psykiska sjukdomstillstånd, vare sig de har framkallats med fysiska medel eller på något annat sätt. För att psykiska besvär skall anses som personskada krävs dock att besvären utgör en medicinsk påvisbar effekt av en viss händelse. Det räcker inte att besvären yttrar sig i sådana allmänna känslor av rädsla och obehag som vem som helst kan uppleva i samband med en skadegörande handling (jfr SOU 1995:33 s. 61).

Nämnden finner att de besvär som S har haft inte är av sådan art att de är att räkna som personskada. Hon har därför inte rätt till skadestånd enligt 16 § paketreselagen. Nämnden kan inte heller i övrigt finna att hon har rätt till skadestånd för de angivna besvären. Hennes skadeståndsyrkande kan därför inte bifallas.