ARN 2001-2785

Fråga om bolag haft rätt att innehålla innestående s.k. samtalspotter när mobiltelefonabonnemang upphört till följd av att konsumenten sagt upp abonnemanget. Grupptalan.

Fråga om bolag haft rätt att innehålla innestående s.k. samtalspotter när mobiltelefonabonnemang upphört till följd av att konsumenten sagt upp abonnemanget. Grupptalan. Avgörande 2002-09-30; 2001-2785

Konsumentombudsmannen (KO) yrkande att bolaget, till de konsumenter vars abonnemang med så kallad samtalspott för mobiltelefon upphört efter den 25 oktober 2000 – på den grunden att konsumenten sagt upp avtalet – skulle återbetala den innestående potten under förutsättning att eventuell bindningstid löpt ut.

KO menade att abonnemangsavgiften var att anse som en förskottsbetalning av samtalsavgifter och därför enligt en grundläggande princip i svensk rätt skall återbetalas när avtalet hävs. Enligt KO fanns det inte något stöd i avtalet för bolaget att förverka samtalspotterna när avtalet upphör. De villkor i prislistan som anger att innestående pott förverkas vid en eventuell uppsägning av abonnemanget utgjorde enligt KO ingen del av avtalet.

För det fall nämnden skulle finna att avtalet gav stöd för bolaget att inte återbetala samtalspotterna gjorde KO gällande att ett sådant villkor var oskäligt enligt 36 § avtalslagen jämförd med avtalsvillkorslagen och EG-direktivet om oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal.

Bolaget yrkade i första hand att nämnden skulle avvisa KO:s grupptalan. I andra hand bestred bolaget yrkandet.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Bakgrund

Bolaget har tillhandahållit olika abonnemang till konsumenter med s.k. samtalspott (pottabonnemang). För dessa abonnemang utgår en fast månadsavgift i form av en abonnemangsavgift. Kännetecknande för pottabonnemangen är att hela abonnemangsavgiften bildar en samtalspott som får avräknas mot samtalsavgifter. Om abonnenten inte förbrukar hela samtalspotten under månaden, sparas överskjutande belopp. Om abonnenten däremot ringer för mer än den innestående samtalspotten, debiteras samtalen på nästa telefonräkning. Om abonnenten byter abonnemangsform hos bolaget, följer samtalspotten med till det nya abonnemanget. Ett pottabonnemang får överlåtas under vissa villkor. Vid överlåtelse följer eventuell innestående samtalspott med till den nye innehavaren av abonnemanget. Om abonnenten säger upp avtalet, utbetalas inte eventuellt innestående samtalspott.

Tvisten i ärendet gäller bolagets rätt att innehålla innestående samtalspotter när abonnemanget har upphört på den grunden att konsumenten har sagt upp abonnemanget.

Får nämnden pröva tvisten genom grupptalan?

Enligt 1 a § första stycket förordningen (1988:1583) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden får nämnden pröva konsumenttvister mellan en grupp konsumenter och en näringsidkare, om 1. det finns flera konsumenter som kan antas ha anspråk mot näringsidkaren med stöd av väsentligen likartade grunder, 2. tvisten rör förhållanden som får prövas av nämnden, och 3. en prövning av tvisterna är motiverad från allmän synpunkt.

Bolaget har i första hand yrkat att nämnden avvisar ärendet på den grunden att de anspråk som konsumenterna riktar mot bolaget om samtalspotter inte är hänförliga till väsentligen likartade grunder.

KO har för sin del gjort gällande att den grund som åberopas för den rättsföljd som yrkandet omfattar i ärendet är väsentligen likartad för hela gruppen.

Nämnden konstaterar inledningsvis att det hos nämnden finns ett stort antal ärenden där konsumenterna yrkar återbetalning av den samtalspott som har behållits av bolaget när konsumenterna efter bindningstidens utgång sagt upp avtalen. KO har även uppgivit att KO fått ett stort antal anmälningar i samma fråga.

Gemensamt för den grupp konsumenter som omfattas av KO:s talan är att de har tecknat ett mobiltelefonabonnemang hos bolaget med samtalspott, att de har sagt upp sina pottabonnemang, att de därvid haft innestående en samtalspott som de inte har utnyttjat, att samtalspotten inte har återbetalats till dem vid abonnemangets upphörande och att de anser sig ha rätt att återfå den innestående samtalspotten.

Enligt nämndens mening är det mot denna bakgrund klarlagt att det finns flera konsumenter som kan antas ha anspråk mot bolaget med stöd av väsentligen likartade grunder. Med hänsyn till detta och då det heller inte i övrigt föreligger något hinder för nämnden att pröva grupptalan kan bolagets yrkande om avvisning inte bifallas.

Är abonnemangsavgiften att betrakta som en förskottsbetalning av samtalsavgifter?

KO har i ärendet med hänvisning bland annat till Marknadsdomstolens dom den 15 oktober 2000 i mål mellan KO och Telia AB m.fl. gjort gällande att abonnemangsavgiften är att anse som en förskottsbetalning av samtalsavgifter.

Bolaget har för sin del gjort gällande att abonnemangsavgiften utgör en månatlig grundavgift för att abonnenterna skall ha möjlighet att nyttja de teletjänster som operatören tillhandahåller och att samtalspotten är en rabatt eller en vederlagsfri förmån, innebärande att bolaget har avstått från att fullt ut debitera abonnenterna enligt ordinarie taxa för samtalstrafik.

Abonnemangsavgiften är en månatlig avgift som betalas mot faktura i förskott. Samtalsavgifter betalas mot faktura i efterskott. Detta framgår av de allmänna villkoren. Av dessa villkor framgår emellertid inte att abonnemangsavgiften i vissa fall bildar en samtalspott, som abonnenten fullt ut kan utnyttja för samtal. Detta framgår emellertid av prislistan till de olika pottabonnemangen.

Sålunda sägs i prislistan för abonnemangsformen XX med pott följande: ”Det smarta är att du får ringa för hela din förskottsinbetalda månadsavgift. Ringer du inte för hela summan förs det

kvarvarande beloppet automatiskt över till nästa månad och du kan ringa för det vid ett senare tillfälle.”

I prislistan för abonnemangsformen YY sägs: ”Med YY betalar du enbart för dina telefonsamtal. Inte ett öre extra. Månadsavgiften på 165 :- betalas i förskott. Skulle du inte ringa för hela summan förs det kvarvarande beloppet över till nästa månad.”

För abonnemangsformen ZZ sägs i prislistan: ”Med ZZ betalar du endast 125:- i månaden i pott, vilket innebär att du får ringa för hela din månadsavgift och spara det du inte ringer för till nästa månad.”

För QQ med pott sägs: ”Du betalar in en pott med pengar som du sedan ringer för.” För WW med pott sägs: ” Du ringer för samma pris dygnet runt och betalar in en pott i förskott som du sedan ringer för.” På ett annat ställe i den s.k. prislistan för bland annat dessa abonnemang sägs under rubriken ”Pengar i en pott, hur då?”: ”Ringer du inte upp hela potten följer pengarna givetvis med till nästa månad. Ringer du för mer betalar du enligt prislistan.”

Utredningen i ärendet ger vid handen att abonnenterna har uppfattat månadsavgifterna som en förskottsbetalning av samtalsavgifter. Denna uppfattning får antas ha sin grund i hur utnyttjandet av månadsavgiften har presenterats i prislistorna, där de närmare avgiftsvillkoren för de olika abonnemangsformerna regleras.

En abonnemangsavgift kan i sig innehålla olika komponenter. Frågan om avtalsvillkoren har den innebörd som bolaget hävdar framstår mot bakgrund av främst villkoren i prislistan som oklart. Villkoren har ensidigt utformats av bolaget, som bör bära denna oklarhet. Nämnden finner därför att månadsavgiften som bildar en samtalspott är att anse som en förskottsbetalning av samtalsavgifter.

Ger avtalet bolaget rätt att innehålla innestående samtalspotter när abonnemanget har upphört på den grunden att konsumenten har sagt upp avtalet?

KO har gjort gällande att det inte finns något stöd i avtalet för bolaget att förverka samtalspotterna när avtalet upphör. Den prislista som de allmänna villkoren hänvisar till gäller avgifter av olika slag. Förverkande av potten kan enligt KO inte anses vara en avgift. Även om så skulle vara fallet, måste det anses vara överraskande och oväntat att ett sådant för konsumenten tyngande villkor tas in i en prislista. Villkoret måste dessutom anses undangömt.

Bolaget har bestritt KO:s påstående och åberopat att avtalsvillkoren tydligt hänvisar till gällande prislista och att prislistan i varje enskilt fall har gjorts tillgänglig för konsumenternas granskning i samband med avtalsslutet. Villkoren i prislistan är varken undanskymda eller särskilt betungande för konsumenterna.

Nämnden konstaterar för sin del att för de aktuella abonnemangsavtalen gäller Allmänna villkor för abonnemangsavtal GSM. Dessa villkor hänvisar i sin tur till gällande prislista, av vilka samtliga kostnader för olika abonnemang framgår.

När det gäller pottabonnemangen sägs i en not till prislistan: ”Pengarna i din pott går endast att ringa för. Vid eventuell uppsägning av ditt abonnemang förverkas den summa du har innestående i din pott.” I fråga om övriga pottabonnemang sägs i prislistan under rubriken ”Pengar i en pott, hur då?” bland annat följande: ”Vid uppsägning blir du av med din pott.”

KO har gjort gällande att förverkande av potten inte kan anses vara en avgift. Nämnden kan inte dela denna uppfattning. Bestämmelserna om förverkande innebär att avgiften, om den inte använts till samtal, inte återbetalas vid uppsägning. Det är alltså en bestämmelse som enbart tar sikte på avgiften som sådan på samma sätt som andra bestämmelser om avgiften, t.ex. att man får ringa för den.

Nämnden kan inte heller dela KO:s uppfattning att villkoret är tyngande och att det måste anses vara överraskande och oväntat att ett sådant villkor tas in i en prislista. För det första kan nämnden inte finna att villkoret är tyngande. Den innebär inte att konsumenten drabbas av en ny eller högre kostnad än den han eller hon redan har erlagt i förskott. Det kan inte heller anses oväntat eller överraskande att detta villkor finns med i en prislista där även de flesta andra villkoren rörande avgifterna och deras användning finns. I ärendet har inte heller kommit fram att konsumenterna inte har fått del av respektive prislista.

Även om det inte har åberopats av parterna kan nämnden notera att det av punkten 10 i de allmänna villkoren, som handlar om överlåtelse m.m., framgår att eventuell samtalspott tillhör abonnemanget och följer med vid överlåtelse och att samtalspott inte kan tas ut i kontanter.

Nämnden finner med hänvisning till det anförda att det finns stöd i avtalet för bolaget att förverka innestående pott när konsumenten säger upp abonnemanget.

Är villkoret i prislistan att abonnenten blir av med sin pott vid uppsägning oskäligt?

Enligt 36 § avtalslagen får ett villkor jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna i 36 § avtalslagen genomför EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor. Det innebär att 36 § avtalslagen skall tolkas och tillämpas konformt med direktivet.

I punkten 1 d i bilagan till EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor nämns som exempel på villkor som kan anses oskäliga ett avtalsvillkor vars mål eller konsekvens är att tillåta näringsidkaren att behålla pengar som betalats av konsumenten när denne beslutar att inte ingå eller fullfölja avtalet, utan att konsumenten ges rätt till motsvarande ersättningsbelopp från näringsidkaren då denne säger upp avtalet.

Av intresse i sammanhanget är ett annat exempel i den aktuella bilagan, nämligen det som anges i andra ledet av punkten 1 f. Enligt detta kan ett villkor anses oskäligt, om det låter en näringsidkare behålla belopp som betalats för ännu inte utförda tjänster när det är näringsidkaren själv som säger upp avtalet. Motsatsvis skulle slutsatsen kunna dras att det – i vart fall typiskt sett – inte skulle vara oskäligt att näringsidkaren behåller belopp som har betalats in för ännu inte utförda tjänster, när det är konsumenten som säger upp avtalet.

De påtalade villkoren lyder dels ”Vid eventuell uppsägning av ditt abonnemag förverkas den summa du har innestående i din pott”, dels ”Vid uppsägning blir du av med din pott”.

KO har gjort gällande att villkoret i prislistan är oskäligt enligt 36 § avtalslagen jämförd med avtalsvillkorslagen och punkten 1 d i villkorslistan till EG-direktivet eftersom konsumenten

inte ges rätt till motsvarande ersättningsbelopp från näringsidkaren då denne säger upp avtalet. KO har därutöver gjort gällande att en grundläggande princip i svensk rätt får anses vara att parterna skall återbära vad som mottagits när ett kontrakt hävs. Att inte återbetala innestående samtalspott vid abonnemangets upphörande måste bedömas som oskäligt.

Bolaget har bestritt att villkoret är oskäligt, eftersom det enbart gäller de fall då bolaget på grund av abonnentens väsentliga betalningsdröjsmål m.m. säger upp avtalet och de fall då konsumenten själv säger upp abonnemanget. Bolaget har vidare åberopat att bolaget under alla förhållanden är berättigad till ersättning för att bolaget ostridigt har tillhandahållit abonnenterna tillgång till bolagets nät och att det inte i ärendet har gjorts gällande att bolaget i något fall har underlåtit att fullgöra sin huvudsakliga naturaprestation, dvs. ställa avtalade teletjänster till abonnentens förfogande.

Tvist föreligger sålunda också i frågan om innebörden av det påtalade avtalsvillkoret. Av utredningen i ärendet framgår att bolaget har tillämpat och tillämpar villkoren i enlighet med sin tolkning av deras innebörd.

Ordalydelsen av villkoren ger inte klart och tydligt besked om de gäller vid all uppsägning eller bara vid uppsägning från konsumentens sida och vid kontraktsbrott från konsumentens sida. De kan i sitt sammanhang läsas så som bolaget påstår att innebörden är. De kan också läsas så som KO påstår. Vid denna oklarhet följer av 10 § avtalsvillkorslagen att villkoret skall tolkas till konsumentens förmån. Det innebär att den av bolaget hävdade innebörden skall ges företräde, eftersom den är förmånligare för konsumenten.

Nämnden finner med hänvisning till det anförda att det påtalade villkoret inte kan anses oskäligt på den grunden att konsumenten inte erhåller motsvarande ersättningsbelopp när bolaget säger upp avtalet.

Fråga återstår då om det avtalade villkoret är oskäligt med hänsyn till principen att erlagda prestationer skall återbäras när kontrakt hävs.

Nämnden vill här betona att den marknadsrättsliga och den civilrättsliga bedömningen av om ett avtalsvillkor är oskäligt skiljer sig åt. Medan tillämpningen av de marknadsrättsliga reglerna tar sikte på en typiserad bedömning av om ett villkor av visst slag är oskäligt avser den civilrättsliga prövningen frågan om ett avtalsvillkor är oskäligt i ett enskilt fall. Vid den civilrättsliga prövningen skall hänsyn tas till alla omständigheter som föreligger i det enskilda fallet.

Enligt artikel 3.1 i direktivet skall ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling anses vara oskäligt, om det i strid med kravet på god sed medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten. Enligt artikel 4 i samma direktiv skall frågan om ett avtalsvillkor är oskäligt bedömas med beaktande av vilken vara eller tjänst som avtalet avser och med hänsyn tagen, vid tiden för avtalets ingående, till alla omständigheter i samband med att avtalet ingicks samt till alla övriga villkor i avtalet eller något annat avtal som det är beroende av.

Av 36 § avtalslagen följer att hänsyn också skall tas till senare inträffade förhållanden. I ett fall som detta gäller dock den begränsningen enligt 11 § andra stycket avtalsvillkorslagen att omständigheter som har inträffat efter det att avtalet har ingåtts inte får beaktas till

konsumentens nackdel på så sätt att ett avtalsvillkor som annars vore att anse som oskäligt inte kan åsidosättas eller jämkas.

Vad nämnden således skall ta ställning till är om det påtalade villkoret i strid mot kravet på god sed för med sig en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten och med hänsyn tagen i det enskilda fallet till alla omständigheter och övriga villkor i avtalet.

Som KO har anfört gäller som en allmän princip att erlagda prestationer skall återbäras när kontrakt hävs. Nämnden har i det föregående funnit att samtalspotterna utgör förskottsbetalning av samtalsavgifter. Att bolaget behåller förskottsbetalda samtalsavgifter när konsumenten säger upp avtalet skulle därför kunna anses missgynna konsumenten.

I förarbetena till 36 § avtalslagen uttalades att ett villkor som uppenbart missgynnar den ena parten i ett konkret fall kan anses godtagbart därför att den missgynnade parten kompenseras genom fördelar i andra hänseenden (prop. 1975/76:81 s. 118).

Vad som nämnden vid sin bedömning i första hand skall beakta är beskaffenheten av den tjänst som avtalet avser och alla andra villkor i avtalet.

Avtalet avser mobiltelefontjänster. Genom abonnemangsavtalet tillhandahåller bolaget abonnenterna tillgång till bolagets nät, dvs. bolagets infrastruktur och de kommunikationsmöjligheter som erbjuds där.

Bolagets pottabonnemang karaktäriseras av att abonnemangsavgiften, som skall betalas i förskott, bildar en samtalspott som får avräknas mot samtalsavgifter under abonnemangets hela löptid. Vid byte av abonnemang, t.ex. till ett abonnemang utan pott, följer den innestående samtalspotten med till det nya abonnemanget och kan användas för samtal. Abonnenten har under abonnemangets hela löptid frihet och möjlighet att utnyttja de kommunikationsmöjligheter som bolagets nät erbjuder, bland annat att utan extra kostnad ta emot samtal. Med iakttagande av en månads uppsägningstid kan abonnenten när som helst säga upp avtalet, dock tidigast med verkan från bindningstidens utgång. Fram till dess att avtalet upphör att gälla kan abonnenten fullt ut utnyttja innestående samtalspott för samtal. Inför en uppsägning av abonnemanget har abonnenten oinskränkt frihet och möjlighet att beakta dessa förhållanden.

När man beaktar tjänstens beskaffenhet och tar hänsyn till de rättigheter och möjligheter som avtalet sammantaget tillförsäkrar konsumenterna blir nämndens bedömning att det påtalade villkoret inte för med sig en betydande obalans mellan parternas rättigheter och skyldigheter till nackdel för konsumenten, när konsumenten själv säger upp avtalet. Nämnden finner därför att de påtalade villkoren inte är oskäliga med beaktande av den tjänst det är fråga om och övriga villkor i avtalet.

Det finns anledning att i sammanhanget påpeka att det skulle kunna förhålla sig annorlunda, om situationen var den att näringsidkaren hade sagt upp avtalet utan grund. Det är emellertid inte en sådan situation som nämnden har att bedöma i det nu aktuella ärendet.

Frågan återstår då om de påtalade villkoren skall anses oskäliga med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst eller senare inträffade förhållanden.

Av intresse i det sammanhanget är att bolaget tillhandahåller abonnenter även andra abonnemang än pottabonnemang. I dessa utgör abonnemangsavgiften av en fast månadsavgift, som betalas i förskott. Från abonnemangsavgiften avräknas inte några samtalsavgifter. Samtalsavgifterna debiteras enligt prislista i efterskott. Abonnemangsavgifterna och samtalsavgifterna är i allmänhet lägre för dessa abonnemang jämfört med avgifterna för motsvarande pottabonnemang.

I ärendet har inte påståtts att de konsumenter som omfattas av KO:s yrkande skulle ha blivit vilseförda om avtalets innebörd i samband med att de tecknade abonnemangen eller att de på något annat otillbörligt sätt blivit påverkade att teckna ett pottabonnemang framför ett abonnemang utan pott.

Enligt nämndens mening kan det i stället antas att de konsumenter som omfattas av KO:s yrkande har valt ett pottabonnemang på grund av att de har bedömt att ett sådant abonnemang för deras del skulle vara mer förmånligt än ett abonnemang utan pott, trots att de månatliga avgifterna och samtalsavgifterna för pottabonnemangen i allmänhet är högre än för motsvarande abonnemang utan pott.

I ärendet har således inte kommit fram något som ger vid handen att de påtalade villkoren skulle vara oskäliga med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst.

Av utredningen i ärendet framgår inte att skälet till att konsumenterna har sagt upp abonnemangen har sin grund i något förhållande på bolagets sida, såsom genomförda villkorsändringar, avsevärt höjda priser e.d. Det kan därför antas att uppsägningarna har skett av andra skäl, t.ex. på grund av att konsumenterna inte har utnyttjat abonnemanget för utgående samtal på det sätt och i den omfattning som man trodde att man skulle göra när abonnemanget tecknades. En sådan omständighet kan i sig inte leda till att de påtalade villkoren skulle anses oskäliga.

Nämnden finner sammanfattningsvis och med hänvisning till det anförda att de påtalade villkoren inte kan åsidosättas på den grunden att de skulle vara oskäliga. Med hänsyn till detta och då det inte heller i övrigt har kommit fram någon grund för att de påtalade villkoren inte skulle vara bindande för konsumenterna kan KO.s yrkande inte bifallas.