Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att domstolarna skall få ökade möjligheter att jämka eller åsidosätta oskäliga villkor i avtal och andra rättshandlingar. För- slaget bygger på ett betänkande av generalklausulutredningen.

Vid bedömningen av om ett avtalsvillkor skall anses oskäligt skall dom- stolarna ta hänsyn till hela det avtal där villkoret ingår. Vidare skall beaktas omständigheterna vid avtalets tillkomst. senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Särskild hänsyn skall tas till konsumenternas behov av skydd. och förslaget utgör på det sättet ett komplement till av- talsvillkorslagens bestämmelser om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. De ökade jämkningsmöjligheterna gäller emellertid också beträffande avtal och andra rättshandlingar utanför konsumentområdct.

De nya bestämmelserna föreslås bli intagna som en ny 5. k. generalklausul i avtalslagen . Samtidigt föreslås att de nuvarande civilrättsliga generalklau- sulerna i skuldebrevslagen och andra särskilda lagar upphävs.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli l976.

• Sida 2
•  Original

lProp. 1975/76: 81

]. Förslag till

tv

Lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshand- lingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreskrives att 36—38 ä;" lagen (19151218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhctsrättens område skall ha nedan angivna l_v- delse.

tlinvarande li't'le/se

36

lite i penningar eller annat. som någon nt/äst sig att gäldajör den hän- delse ltan ieke skulle./itllgt't'ra en honom åligga/ide.lörpliktelse eller eliest skulle jöretaga eller under/rita att före/aga en handling. mä nec/sättas eller tv skä- ligt prövas. såframt n/krävande/ av vad ltt/äs! hlivit/innes vara appenbt'trt abil- ligt: vid prövning härav ska/l hänsvn tagas ei blott till./örlnst. som den enligt ttt/ästelsen lwrättigade mä hava lidit. titan även till det intresse han eljest mä hava lta/t ihand/ittgensjöretagan- de eller under/ätande ävensom till äv- riga_liireliggande t)mständigheter. llar I/("irverkat vite utan I/ärlwlaill gttldits. äge den. som ltt/[ist vite/. ieke pä grtntd av vad ltär ovan är stadgat söka något die/'.

Föreslagen /_vde/se

( .X

.-i vta/svi/lkar tär/"äntkas eller lämnas utan avseende, am vil/karet är oskäligt med ht'insvn till avtalets innehåll. nm- ständigheterna vid avtalets tillkomst. senare inträllat/e I/örhti/Ic'tnden at'h ttms/ändigheterna i övrigt. Har vil/ka- ret sådan betvt'lelsellär avtalet att det ieke skäligen katt krävas att detta i äv- rigt skall gälla med (.)/ärändrat inne- ltäll. tär avtalet jämkas även i amtat hänseende eller i sin lie/liet lämnas utan avseende.

l'irl prövning enligt Ilörsla stycket ska/l särskild hänsyn tagas till behovet av skvdd för den som i egenskap av kottsttittent eller eliest itt/age!" en nn- derlc'igsen ställning i at'tals/örhä/lan— det.

I-"ärsta t)('/I andra stvekena aga mal- svarande tillämpning ilti'äga om villkor vid annan ränshamlling än avtal.

37 ;"

llar någon./iir den händelse. att ett av honom ingånget avla/skulle komma att hävas på grund av underlåter/itll— gt'irandeji'rin hans sida, _tr'irbnndit sig att tittat hinder av avtalets häva/ide er- lägga vad han utfäst eller låta den and- re behålla vad erlagt hlivit. skall vad i 36 Q' är i Ifråga om vite stadgat äga motsvarande til/('intpning.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 81

tN-iivarande lydelse

,Älr vid.jäisti't'iekning eller eljest-jär- behä/l [rät/at. att pant eller annan sä- ker/tet. som blivit ställd./är.tiillgt'irant'le av eiijt'irplikielse, skall vai'alärvei'kad. där denna ieke kommer att rätteligen

fill/gött!)". vare det./ärbehä/l titan ver- '

kan. Om vissa avheta/itingskäp gälle vad särskilt är stadgat.

38

Har till.järebvggande av konkurrens någon betingat sig av annan. att denne ieke ska/l idka handel eller annan verksamhet av angivet slag eller icke taga anställning hos någon. som idkar sådan verksamhet. vare den. som gjort utfäste/sen. ieke därav banden. jär så vitt utfäste/sen iI/i'äga om tid och ort eller eljest skulle siräeka sig längre än som kan ('l'lt)/'tll'(lS_/Öi' att hindra kon- kurrens eller oek över hävan inskränka honom i haitsji'ihet att llltll't'lI/öl'liäl'lfs- verksam/tet: vid prövning i sistnämnda avseende skall hänsvn tc'tgasljt'imvä/ till det intresse den enligt iii/äsie/seii be- rä/iigade har i deiisaminastiil/göran- ('lt'.

I-"äres/agen lt'de/se

Förbehåll att pant eller annan sä- kerhet skall vara I/örverkad. om den

förpliktelse./iir vaisljiillgörande säker- heten s/äl/ts ieke rätteligen ful/göres. är utan verka/i.

N ,N

Har någon för att _jörebvgga kon- kurrens betingat sig av annan att den- ne ieke ska/l bedriva verksamhet av visst .slag eller icke taga anställning hos någon som bedriver sådan verksam- het. är den som gjort utlöste/sen ieke bunden därav i den mån nt/ästelseii sträeker sig längre än vad som kait an- ses skäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

De nya bestämmelserna tillämpas även på rättshandling, som företagits före ikraftträdandet. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas dock enligt äldre bestämmelser.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 81

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1915:219) om avbetalningsköp

Härigenom föreskrives att Sä lagen (l915:219) om avbetalningsköp skall ha nedan angivna lydelse.

iv'uvarande [vc/else

Skulle iilläiiipning (tv villkor vid av- heia/ningsköp uppenbarligen vara stri- dande mot gott attärsskiek eller eljest otillbörlig. mä vil/koret jämkas eller lämnas utan avseende.

Förbehåll att köparens rätt till god- set skall vara beroende av att köpa- ren fullgör annan förpliktelse än så- dan. som åligger honom enligt av- betalningsköpet, vare dock städse utan verkan, såframt förbehållet ej avser ersättning för reparation eller annan åtgärd med avseende å god- set.

Vad i andra stycket sägs gälle ock Förbehåll att av köparen inbetalt be- lopp först skall avräknas å fordran, som tillkommer säljaren av annan grund än avbetalningsköpet.

Föreslagen lydelse

gi 8 .

Förbehåll att köparens rätt till god- set skall vara beroende av att köpa- ren fullgör annan förpliktelse än så- dan, som åligger honom enligt av- betalningsköpet. vare utan verkan. såframt förbehållet ej avser ersätt- ning lör reparation eller annan åtgärd med avseende å godset.

Vad iI/öi'sta stycket sägs gälle ock förbehåll att av köparen inbetalt be- lopp först skall avräknas å fordran. som tillkommer säljaren av annan grund än avbetalningsköpet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (l927z77) om försäkringsavtal dels att 34% skall upphöra att gälla. dels att rubriken närmast före nämnda paragraf skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

' Senaste lydelse 1953:152. .

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975/76: 81

'.!”l

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1927:78) angående införande av lagen om försäkringsavtal

Härigenom föreskrives att 6 _S lagen (1927:78) angående införande av lagen om försäkringsavtal skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1976.

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Härigenom föreskrives att 8 & lagen (1936:8l)om skuldebrev skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1976.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1936:82) angående införande av lagen om skuldebrev

Härigenom föreskrives att 5 & lagen (1936182) angående införande av lagen om skuldebrev skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1976.

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares upp- finningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (19491345) om rätten till arbets- tagares uppfinningar

dels att 9,5 skall upphöra att gälla. dels att 2.5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande fvt/else föreslagen lydelse

2 .5 Arbetstagare har till sina uppfinningar samma rätt som andra uppfinnare. om ej annat följer av vad i denna lag sägs.

Vad sålunda och i övrigt i denna lag stadgas skall lända till efterrät- telse. såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet eller må framgå av anställningsförhållandet eller av eljest föreliggande omstän-

anses

Vad sålunda och i övrigt i denna lag stadgas skall lända till efterrät- telse. såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet anses framgå av anställningsförhållandet eller av eljest föreliggande omstän-

eller må

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 81

digheter. Att i vissa fall villkor som upptagits i avtal rörande rätten till arbetstagares uppfinning är utan ver- kan eller måja'mkas. därom stadgas i 6 & första stycket. 7 & andra stycket och 99.

digheter. Att i vissa fall villkor som upptagits i avtal rörande rätten till arbetstagares uppfinning är utan vet- kan eller må jämkas. därom stadgas i 6 & första stycket och 73 andra stycket.

Denna lag träder i kraft den ] jtili 1976.

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (19601729) om tipphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att 29% skall upphöra att gälla. dels att 45. 47 och 69 5,5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen l_vdelse

45 ä'

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva. film eller annan anordning. genom vilken det kan återgivas. och ej heller utsändas i ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmän- heten.

fij må framförande. som upptagits på anordning varom i första stycket sägs. utan konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning till en annan. förrän tjugufem år förflutit efter det är. då upptagningen ägde rum.

Beträffande upptagning. utsänd- ning och överföring. som avses i denna paragraf. skall vad i 3 och 9 så. ll & första stycket. 14 & första styck- et. 17. 20 och 21 s;". 22 åförsta styck- et. 24. 24 kl. 27—29 samt 41 och 42 .:"; sägs äga motsvarande tillämpning.

Beträffande upptagning. utsänd- ning och överföring. som avses i denna paragraf. skall vad i 3 och 9 åå. ll & lörsta stycket. 145 första styck- et. 17. 20 och 21 åå. 22 ;" första styck- 61.24.2421. 27. JN, 41 och 42 Så sägs äga motsvarande tillämpning.

47 ;"1 Användes anordning som i 465 sägs vid ljudradio- eller televisionsut- sändning. skall. om utsändningen äger rum inom tid som i nämnda paragraf stadgas. ersättning utgå till framställaren ävensom till utövande konstnär.

lSenaste lydelse 19731363. :Scnastc lydelse l973:363.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76: 81 7

:"N-"tlt'trl'u/ltlt' lydelse [ ”WTF-810.071 fiT/("ÅF

vars framförande upptagits på anordningen. 1-Iava två eller flera konstnärer samverkat vid framförandet. kan dem tillkommande rätt endast göras gäl- lande av dem gemensamt. Gcntemot radio- eller televisionsföretaget göres utövande konstnärs rätt gällande genom framställaren.

Bestämmelserna i 9 å. l4å första Bestämmelserna i 9 å. 14å första Stycket samt 20. 21 och 24 åå skola stycket samt 20. 21 och 24 åå skola äga motsvarande tillämpning i fall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf. Beträf- som avses i denna paragraf. Beträf- fande utövande konstnärs rätt skola fande utövande konstnärs rätt skola jämväl föreskrifterna i 27—29". 41 och jämväl föreskrifterna i 27. 3.8”, 41 och 42 åå i motsvarande män gälla. 42åå i motsvarande mån gälla.

Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm.

69 å Äldre lag skall tillämpas på sådant Äldre lag skall tillämpas på sådant avtal om överlåtelse av upphovsrätt. avtal om överlåtelse av upphovsrätt. som tillkommit före nya lagens som tillkommit före nya lagens ikraftträdande. dot-k nn 29% skall ikraftträdande. Iam/a lill (Merrill/else flitiga om så- L/l'llll arm/.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1976.

9. Förslag till Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivesatt 8 kap. 27 åoch 12 kap. 64 åjordabalken'skall upp- höra att gälla vid utgången avjuni 1976.

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken

Härigenom löreskrives att 38å lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken' skall ha nedan angivna lydelse.

.'N"'z/t't'u'a/1(la lydelse Föreslagen lydelse

38 å Bestämmelserna i 8 kap. Nt och Bestämmelserna i 8 kap. 8, 35 ut'/1 25—37åå nya balken äger tillämp- Jo åå nya'balken äger tillämpning IBalken omtryckt ll)7l:1200_ 12 kap. omtryckt 1974:1083. 2Lagen omtryckt [*)71:1210.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 81 8

Nlrvarantlt' [pdn/sp I'?il'('.$"/(I_t.'t'll lydelse

ning även på arrendeavtal som träf- även på arrendeavtal som träffats fats före balkens ikraftträdande. om före balkens ikraftträdande. om ej ej annat följer av andra och tredje annat följer av andra och tredje styckena. styckena.

Har avtalet uppsagts före nya balkens ikraftträdande. äger äldre bestäm- melser om sättet för uppsägning och om arrenderättens förverkande alltjämt tillämpning.

I fråga om avtal. som upphört att gälla före nya balkens ikraftträdande. äger äldre bestämmelser tillämpning vid beräkning av den tid inom vilken jordägare eller arrendator har att vid talans förlust göra fordringsanspråk på grund av arrendeförhållandet gällande.

Bestämmelserna i 8 kap. 17 och 18 åå samt 9 kap. 30 å nya balken tillämpas när arrendator försatts i konkurs på grund av ansökan som gjorts efter balkens ikraftträdande. .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76: 81 9

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1975-08-21

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Sträng. Holmqvist. Aspling. Lundkvist. Geijer. Norling. Lidbom. Carlsson. Sigurd- sen. Gustafsson. Zachrisson. Leijon. Hjelm-Wallén.

Föredragande: statsrådet Lidbom.

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. m.m.

] Inledning

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallades år 1970 en sakkunnig' med uppgift att verkställa utredning om generalklausulerna i tlen förmö- genhetsrättsliga lagstiftningen. Den sakkunnige. som antog benämningen generalklausulutredningen. avlämnade den 15 oktober 1974 betänkandet (SOU 1974283) Generalklausul i lörmögenhetsrätten. som innehåller förslag till lag om ändring i lagen (19151218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen). rn. m. Lagförslagcn bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ].

Efter remiss har yttranden över utredningens betänkande avgetts av hov- rätten för Västra Sverige. arrendenämnderna och h_vresnämndcrna för Stock- holms läit. Uppsala län och Gotlands län. försvarets materielverk. hankin- spektionen. lörsäkringsinspektionen. kommerskollegium. m'arknadsdom- stolen. konsumentombudsmannen (KO). statens pris- och kartellnämnd (SPK). konsumentverket. statens nämnd för arbetstagares uppfinningar. do- mänverket. kreditköpkommittén. konsumenttjänstutredningen. hemförsälj- ningskommitten. Svenska kommunförbundet. Svenska arbetsgivareför- eningen (SAF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens cen-

l — ._ _ . .

Professorn Jan Hellner. Experter: advokaten Sven Harald Bauer. hovrzittsrådet Hans Bergqvist. avdelningsdirektören Bo Falkenborg. ombudsmannen Lars Gunnar Flem— ström och avdeliiingsdirektören Bengt Tancred.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76: 81 10

tralorganisation (TCO). Sveriges akademikers centralorganisation (SACO). Sveriges advokatsamfund. Sveriges domareförbund. Sveriges industriför- bund. Sveriges grossistförbund. Sveriges köpmannaförbund. Sveriges hant- verks- och industriorganisation (51110). Kooperativa förbundet (KF). Lant- brukarnas riksförbund (LRF). Svenska företagares riksförbund. Svenska han- delskammarlörbundet. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksför- eningen. Sveriges föreningsbankers förbund. PK-banken. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution. Svenska försäkrings— bolags riksförbund. Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Sveriges fas- tighetsägarelörbund. Sveriges villaägareförbund. Hyresgästernas riksför- bund. Auktoriserade fästighetsmäklares riksförbund. Motorbranschens riks- förbund (MRF). Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening. Föreningen re- searrangörernas tekniska samarbetsorganisation (RTS). Svenska bokförläg- gareföreningen. Sveriges författarförbund. Konstnärliga och litterära yrkes- utövares samarbetsnämnd (KLYS). statens grupplivnämnd och de allmänna tjänstegrtipplivförsäkringarnas samrådsgrupp (ATS).

Kommerskollegium har bifogat yttranden av handelskammaren för Örebro och Västmanlands län och handelskammaren i Göteborg — Västsvenska handelskammaren. KO har bifogat en av bitr. professorn Per llenrik Lind- blom utarbetad promemoria med processuella aspekter på KO:s möjlighet att föra talan i konsumenttvister.

SAT-'. Sveriges industriförbund. Sveriges grossistförbund. Svenska bygg- nadsentreprent'irföreningen och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening har avgett ett gemensamt yttrande. De citeras i det följande under be- teckningen företag-.irorganisationerna.

2.1. Allmänt

Den nuvarande förmögenhetsrättsliga lagstiftningen bygger i stor utsträck— ning pa lagar som kom till under 1900-talets första decennier. Principen om '.ivtalsfrihet är av grundläggande betydelse. Har ett avtal träffats är det som regel bindande för parterna. Den gamla maximen "pacta servanda sunt". avtal skall hållas. har fortfarande bärkraft.

Avtalsfriheten är emellertid inte oinskränkt. På vissa områden finns regler om att ett avtal skall ha träffats i viss form för att vara giltigt. l avtalslagen finns bestämmelser om ogiltighet av rättshandling som har kommit till under inflytande av tvång eller svek c. (1. Även utan stöd av skriven lag kan utfästelser som strider mot goda seder i viss utsträckning lämnas utan avseende av domstolama.

Äldre rätt präglades av stor restriktivitet när det gällde att inskränka av- talsfriheten. Motståndet mot sådana inskränki'iingar har emellertid brutits successivt. Det har ansetts nödvändigt att införa särskilda regler till skydd

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975/76: 81 11

för den svagare parten i ett avtalsförhållande. Inte minst betydelsefull är den konsumentpolitiska lagstiftning som har kommit till under de senaste åren.

lnski'änkningarna i avtalsfriheten har skett dels genom tvingande detalj- bestämmelser på olika områden. dels genom mer allmänt hållna regler om ogiltighet ellerjämkning av oskäliga avtalsvillkor o. d..s. k. generalklausuler. [ viss mån har avtalsfriheten också inskränkts med stöd av allmänna grund- satser som har utbildats i rättstillämpningen.

På det civilrättsliga området har tvingande lagstiftning sedan länge kom- mit till användning inom sådana områden som arrende. hyra. försäkring och avbetalningsköp. Under de senaste åren har nya tvingande regler kommit till bl. a. i lagen ( l97l:238)om hemförsäljning ni. m. och konsumentköplagen (1973:877) .

1lemförsäljningslagen ger konsumenten ett skydd mot påtryckning och överrumpling vid hemlörsäljning och jämförbara försäljningsformer. Lagen ger konsumenten rätt att inom en vecka. den s. k. ångerveckan. frånträda vissa köp- och abonnemangsavtal som har ingåtts i hans bostad eller under likartade förhållanden.

Konsumentköplagen innehåller tvingande regler som ger konsumenterna ett visst minimiskydd vid köp. Lagen äri princip tillämplig när en konsument av en näringsidkare köper en vara som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk. Bestämmelserna syftar framför allt till att ge köparen möjlighet att tvinga fram en riktig prestation från säljarens sida. 1 lagen finns sålunda bl.a. bestämmelser om köparens befogenheter om säljaren inte levererar en vara i rätt tid eller om varan är behäftad med fel. Huvuddelen av be- stämmelserna rör köparens förhållande till säljaren. men lagen ger köparen ett visst skydd också i förhållande till en varas tillverkare m.m.

Bland avtalslagens ogiltighetsregler intar den s. k. generalklausulen i 33 å en särställning genom att den öppnar möjlighet att komma åt ohcderliga förfaranden som inte direkt träffas av lagens mer specificerade ogiltighets- regler. 33å tar sikte på omständigheterna vid en rättshandlings tillkomst. 1 36—38 åå finns vissa regler om jämkning av avtal på grund av innehållet.

Efter avtalslagens tillkomst har mer vittgående bestämmelser om jämk- ning av avtal på grund av innehållet införts i ett flertal lagar. Den centrala generalklausulen av detta slag finns i 8å lagen (l936:81) om skuldebrev. Enligt den paragrafen kan villkor som har upptagits i skuldebrev jämkas eller lämnas utan avseende. om tillämpningen av villkoret uppenbarligen skulle strida mot gott affärsskick eller eljest vara otillbörlig. Bestämmelsen anses ge uttryck för en generellt tillämplig obligationsrättslig grundsats. Lik- nande generalklausuler finns i 8å lagen (19151219) om avbetalningsköp. 34å lagen (1927:77) om försäkringsavtal. 9å lagen (19491345) om rätten _ till arbetstagares uppfinningar. 29; lagen (19601729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt 8 kap. 27 å och 12 kap. 64 åjordabalken.

Den konsumentpolitiska lagstiftning som har kommit till under senare

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975/76: 81 12

år är inte bara som hemförsäljningslagen och konsumentköplagen av ci- vilrättslig art. Minst lika viktig är den näringsrättsliga lagstiftningen. Den civilrättsliga lagstiftningen är inriktad på enskilda fall och ger anvisningar för lösning av konkreta tvister. medan den näringsrättsliga lagstiftningen tar sikte på konsumenterna som kollektiv.

Till den näringsrättsliga lagstiftningen hör lagen (l970:412) om otillbörlig marknadsföring och lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Marknadsföringslagen ger möjlighet till ingripanden mot reklam som är ohederlig eller skadlig och mot andra otillbörliga marknadslöringsmetoder. Syftet med avtalsvillkorslagen är framför allt att skydda konsumenterna mot oskäliga bestämmelser i standardkontrakt. Tillämpningen av de båda lagarna ankommer på K0 och marknadsdonistolen. KO övervakar mark- naden och agerari stor utsträckning genom förhandlingar med näringsidkare eller branschorganisationer. llan för också det allmännas talan inför mark- nadsdomstolen. som är enda domstolsinstans enligt både marknadsförings- lagen och avtalsvillkorslagen.

1 detta sammanhang bör också nämnas lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Lagen innehåller bestämmelser om förenklat förfarande i tvistemål som inte avser högre värde än ett halvt basbelopp och vissa andra mål. Förfarandet kan ses som ett komplement till den verk- samhet som bedrivs av allmänna reklamationsnämriden.

Flera utredningar arbetar f. ri. med frågor som rör konsumentskydd. Köp- lagsutredningen (Ju 196351 ) är sysselsatt med en översyn av den allmänna köplagen. Frågor om avbetalningsköp och andra former av konsumtions- kredit utreds av kreditköpkommitten (Ju 1971105). Konsumenttjänstutred- ningen (Ju 1972107) har till uppgift att verkställa utredning angående ci- vilrättslig lagstiftning om konsumentskydd vid privat serviceverksamhet. t.ex. underhålls- och reparationsarbeten. 1lemförsäljningskommitten (Ju 1973110) ser över reglerna i hemförsäljningslagen. Kommittén skall också undersöka möjligheterna att införa tvingande bestämmelser om öppet köp. Försäkringsavtalslagen (1927:77) är föremål för översyn av försäkringsrätts- kommittén (Ju 1974:O9). vars arbete i första hand är inriktat på att stärka de enskilda försäkringstagarnas ställning. Nyligen har tillsatts en utredning (JLi 1975102) som skall söka åstadkomma ett förbättrat konsumentskydd vid förvärv av småhus m.m.

2.2. Civilrättsliga generalklausuler

2 . 2. l .4 yra/slagen

3 kap. avtalslagen innehåller allmänna bestämmelser om vilka omstän- digheter soni kan göra en rättshandling ogiltig. 1 28 och 29 åå föreskrivs ogiltighet av rättshandlingar som har kommit till genom rättsstridigt tvång. 30å behandlar svek och 31 å ocker. l 32å föreskrivs att en viljeförklaring

• Sida 13
•  Original

Prop. 1975/76: 81 13

som i följd av felskrivning eller annat misstag har fått annat innehåll än som varit avsett inte är bindande för den som har avgett viljeförklaringen. om motparten insåg eller borde ha insett misstaget. 1 andra stycket av samma paragraf finns bestämmelser om verkan av att en viljeförklaring som har förmedlats genom telegram eller genom bud kommer fram till mottagaren i förvanskat skick.

Bestämmelserna i 28—32 åå kompletteras med den mer allmänt hållna bestämmelsen i 33 å. som gör det möjligt att ta hänsyn också till andra omständigheter än sådana som särskilt har nämnts i de föregående para- graferna. 1 33å föreskrivs att en rättshandling inte får göras gällande. om omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antas ha haft sådan vetskap.

För att 33 å skall vara tillämplig krävs det sålunda i princip att den gent- emot vilken rättshandlingen företas känner till omständigheterna vid dess tillkomst. Däremot krävs det inte att han inser att han handlar mot tro och heder genom att göra rättshandlingen gällande. utan det räcker att re- kvisitet rent objektivt är uppfyllt.

Som exempel på situationer där 33 å kan vara tillämplig anförs i förarbetena att den som företar en rättshandling är ur stånd att bedöma handlingens innebörd Och följder på grund av kroppslig sjukdom. ålderdomssvaghet. berusning eller andra omständigheter. Vidare anges att bestämmelsen kan tillämpas. om en person utan att direkt-handla svikligt på ett ohederligt sätt begagnar sig av att motparten inte känner till vissa faktiska förhållanden.

Avtalslagens ogiltighetsregler är inte uttömmande. Lagen innehåller så- lunda inte några regler om verkan av villfarelse i bevekelsegrunderna till en rättshandlings företagande (s. k. error in motivis). Över huvud taget sak- nas lagregler om verkan av att en person har utgått från förutsättningar som har varit oriktiga från början eller som sedermera visar sig brista. lnte desto mindre kan en rättshandling ogiltigförklaras av domstol på grund av oriktiga eller bristande förutsättningar. Principerna härför har utvecklats i litteratur och rättspraxis. De brukar sammanfattas under beteckningen förutsättningsläran.

Under förarbetena till avtalslagen övervägdes att införa en allmän be- stämmelse om att en rättshandling som strider mot lag eller goda seder är ogiltig. Frågan ansågs emellertid inte böra bli föremål för lagstiftning. utan det överlämnades åt domstolarna att träffa avgöranden efter omstän- digheterna i det särskiltla fallet.

Bestämmelserna i 28—33 åå tar sikte på omständigheterna vid en rätts— handlings tillkomst. Rättsverkan är att rättshandlingen förklaras ogiltig. 1 36—38 så finns vissa bestämmelser som är inriktade på innehållet i ett avtal e. (1. Bortsett från den situation som behandlas i 37 å andra stycket är rätts— verkan enligt dessa paragrafer att avtalet eller motsvarande jämkas.

Enligt 36å kan vite som någon utfäst sig att betala för den händelse

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975/76: 81 14

han inte skulle fullgöra ett åtagande nedsättas. om det skulle vara uppenbart obilligt att kräva ut vitet. Vid prövningen skall hänsyn tas inte bara till den förlust som drabbar den som har betingat sig vitet utan också till hans intresse i övrigt av att en viss handling företas eller underlåts liksom-till övriga föreliggande omständigheter. l-"rågan om ett vite är obilligt skall av- göras med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt när vitet krävs ut. Har ett förverkat vite betalats utan förbehåll. kan det inte krävas tillbaka med stöd av denna paragraf.

Enligt 37å första stycket skall bestämmelserna i 36å om nedsättning av vite äga motsvarande tillämpning i vissa andra situationer. Det gäller sådana fall då en avtalspart. för den händelse avtalet skulle hävas på grund av underlåtet fullgörande från hans sida. har förbundit sig att fullgöra sin prestation eller låta motparten behålla vad som redan har erlagts. trots att avtalet hävs.

37å andra stycket innehåller ett förbud mot förbehåll-'om förverkande av pant (den s. k. lex commissoria). Bestämmelsen innebär att ett förbehåll om att pant eller annan säkerhet skall vara förverkad. om den förpliktelse för vars fullgörande säkerheten har ställts inte fullgörs på rätt sätt. skall vara utan verkan.

38 å behandlar s. k. konkurrensklausuler. Bestämmelsen avser sådana fall då någon till förebyggande av konkurrens har betingat sig av någon annan att inte bedriva handel eller annan verksamhet av visst slag eller att- inte ta anställning hos någon som bedriver sådan verksamhet. En sådan utfästel- se är inte bindande. om den sträcker sig längre än som kan behövas för att hindra konkurrens eller om den i alltför hög grad inskränker den förplikta- de i hans frihet att utöva förvärvsverksamhct. Vid prövningen skall hänsyn tas också till det intresse den berättigade har av att förbudet upprätthålls.

2.2.2. F örsäkringsayla/slagen

Ett väsentligt syfte med tillkomsten av 1927 års försäkringsavtalslag var att skydda försäkringstagarna mot alltför hårda försäkringsvillkor. 1 lagen infördes därför vissa tvingande regler som begränsar parternas avtalsfrihet. Till de tvingande bestämmelserna hör en stor del av reglerna om försäk- ringstagarens förpliktelser.

Emellertid ansågs det inte möjligt att införa tvingande regler för varje särskilt fall där missbruk av avtalsfriheten kunde tänkas förekomma. En alltför långtgående detaljreglering skulle verka hämmande på försäkrings- väsendets utveckling. 1 stället kompletterades de tvingande reglerna med en generalklausul i 34å som öppnar möjlighet till jämkning av obilliga för- säkringsvillkor utan att riktlinjerna anges i detalj. Generalklausulen innebär att ett försäkringsvillkor som avviker från försäkringsavtalslagen och som i något fall skulle letla till uppenbar obillighet kan jämkas eller lämnas utan

• Sida 15
•  Original

'Jl

Prop. 1975/76: 81 1

avseende. om detta kan anses överensstämma med god försäkringspraxis.

Enligt ordalydelsen avser generalklausulen sålunda endast villkor som avviker från försäkringsavtalslagen . Det torde emellertid inte föreligga något hinder mot att med stöd av generalklausulen underkänna ett villkor som avser en fråga som inte har reglerats i lagen. Däremot är det osäkert om ett villkor som överensstämmer med en bestämmelse i lagen kan åsidosättas med stöd av generalklausulen.

Vid lagens tillkomst torde det inte ha varit avsett att generalklausulen skulle kunna tillämpas på den avtalade försäkringspremien. Något uttryckligt undantag för premien har emellertid inte gjorts.

Generalklausulen var vid tillkomsten föremål för åtskillig diskussion. På vissa håll ansågs den utgöra en fara för rättssäkerheten genom att den gav domstolarna en allmän befogenhet att åsidosätta villkor som parterna hade varit överens om. lläremot framhölls att det för bestämmelsens tillämpning krävdes inte bara att ett villkor skulle leda till uppenbar obillighet utan också att det kunde anses överensstämma med god försäkringspraxis att åsidosätta villkoret. Som överdrivna betraktades också de farhågor som hade framförts för att generalklausulen skulle uppmuntra till obefogade rätte- gångar. För den som väckte talan med stöd av generalklausulen måste det stå klart att hans utsikter till framgång var obetydliga. om han inte kunde få stöd för sin talan från sakkunnigt håll.

Enligt sin ordalydelse är generalklausulen tillämplig endast på försäk- ringsavtal. Däremot gäller den inte beträffande andra överenskommelser mellan försäkringsgivare och försäkringstagare. t. ex. med anledning av in- träffat skadefall. Bestämmelsen torde emellertid ofta kunna tillämpas analogt. i sådana fall.

Som har nämnts tidigare är försäkringsavtalslagen f. n. föremål för översyn av försäkringsrättskommitten. vars arbete i första hand är inriktat på att förbättra Hirsäkringstagarnas ställning.

2 . 2 . 3 Skulclebreits/agan

Generalklausulen i 8å skuldebrevslagen innebär att villkor i skuldebrev får jämkas eller lämnas utan avseende. om tillämpning av villkoret uppen- barligen skulle vara stridande mot gott affärsskick eller eljest otillbörlig.

Som skäl för att i skuldebrevslagen införa en generalklausul motsvarande 34 å försäkringsavtalslagen angavs i förarbetena att det just på skuldebrevs- områdct inte sällan inträffar att den ene kontrahenten har en övermäktig ställning som gör det möjligt för honom att ensidigt diktera avtalsvillkoren. Detta kan inträffa vare sig långivaren är en enskild person eller en bank e. d.. men de lånesökandes ställning är särskilt svag i förhållande till bankerna som brukar använda standardiserade skuldebrevsformulär. I praktiken sak- nar en lånesökande varje möjlighet att driva igenom uteslutandet av en klausul som kan leda till missbruk i tillämpningen.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975/76: 81 16

Enligt förarbetena gäller generalklausulen inte bara när det är borgenären som åberopar ett otillbörligt villkor eller när det beror på hans övermäktiga ställning att ett visst villkor har tagits in i ett skuldebrev. Bestämmelsen kan tillämpas också på villkor som har drivits igenom av gäldenären eller som har råkat komma med i ett skuldebrev av rent förbiseende e. d.

Vid sin granskning av lagförslaget framhöll lagrådet att den föreslagna generalklausulen måste få en vidsträckt analogisk tillämpning. Bestämmel- sen innebar att det i obligationsrätten infördes en allmän princip om frihet för domstolarna att åsidosätta villkor vilkas tillämpning ansågs otillbörlig i det särskilda fallet. Lagrådet ansåg det tveksamt om en sådan princip borde lagfästas. I vart fall kunde ifrågasättas om inte bestämmelsen borde tas in i avtalslagen . Enligt lagrådet krävdes emellertid i så fall nordisk en- hetlighet. Sedan det hade visat sig att det inte gick att uppnå nordisk enighet på denna punkt. behölls generalklausulen i skuldebrevslagen.

2 . 2.4 Jordabalken

Bestämmelserna om arrende och hyra i lagen (1907:36 s. 1) om nyttjan- derätt till fast egendom var från början huvudsakligen av dispositiv art. Genom successiva reformer kom den arrende- och hyresrättsliga lagstift- ningen emellertid att i allt högre grad få tvingande karaktär. I samband med 1939 års revision av nyttjanderättslagen infördes en generalklausul för hyresförhållanden (3 kap. 43 å. fr. o. m. år 1969 3 kap. 64 å). När nya jorda- balken trädde i kraft den 1 januari 1972. fördes bestämmelsen med i sak oförändrat innehåll över till 12 kap. 64å jordabalken. Samtidigt infördes en motsvarande generalklausul för arrendeförhållanden i 8 kap. 27 å jorda- balken. 1 de båda paragraferna föreskrivs att ett arrende- resp. hyresvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende. om tillämpning av villkoret uppen- barligen skulle strida mot god sed i arrende- resp. hyresförhållanden eller eljest vara otillbörlig.

1 förarbetena till 1939 års ändringar i hyreslagstiftningen framhölls att det i formulär till hyreskontrakt ofta togs in villkor som var ägnade att i alltför hög grad tillgodose hyresvärdens intresse. Även om hyresgästen i regel inte hade en lika underlägsen ställning gentemot hyresvärden som en lånesökande mot en bank. fick hyresvärden i allmänhet betraktas som den starkare parten. Inte sällan förekom det att hyresgästen skrev under kontrakt med uppenbart obilliga villkor. Detta kunde bero på att hyresgästen inte från början ville äventyra det goda förhållandet till hyresvärden eller på att hyresgästen räknade med att det inte skulle bli tal om att tillämpa villkoren. Även om en hänsynslös tillämpning av otillbörliga villkor förekom endast i undantagsfall. var hyresgästens ställning mot värden försvagad på ett icke tillbörligt sätt redan genom att värden hade möjlighet att åberopa sådana villkor.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975/76: 81 17

Även hyresvärden har möjlighet att åberopa generalklausulen. 1 förarbete- na uppmärksammas särskilt det fallet att ett hyresavtal har slutits för lång tid mot en mycket låg hyra som så småningom kommer att framstå som orimligt låg på grund av fallande penningvärde. stigande bränslekostnader e. (1.

Generalklausulen tar inte bara sikte på villkor i det ursprungliga hyres- avtalet. Den gäller också innehållet i muntliga eller skriftliga ändrings- eller tilläggsavtal eller andra särskilda överenskommelser angående hyresförhål- landet.

1 samband med 1973 års ändringar i hyreslagstiftningen berördes också tillämpningen av generalklausulen. Ändringarna innebar bl. a. att bostadshy- reSgäst fick rätt att under löpande hyresperiod säga upp långtidsavtal för omprövning av hyresvillkoren. Någon motsvarande rätt infördes inte i fråga om lokaler. I propositionen (prop. l973:23 s. 112) hänvisades i det sam- manhanget till möjligheten att jämka hyresvillkor med stöd av 12 kap. 64å jordabalken. En hänvisning till generalklausulen gjordes också i anslutning till bestämmelserna om hyrans storlek (5. 160).

Som skäl för att införa en generalklausul för arrendeförhållanden anfördes i förarbetena (prop. l970:20 5.964) endast att arrendelagstiftningen borde innehålla en uttrycklig generalklausul i likhet med vad som gällde beträf- fande hyra.

2.2.5. Lagen om rätten till arbetstagares thn/i/mingar

Lagen (19491345) om rätten till arbetstagares uppfinningar innehåller be- stämmelser om rätten till uppfinningar som har gjorts av arbetstagare i såväl allmän som enskild tjänst. Lagen äri princip dispositiv. För att trygga arbetstagarens rätt har emellertid vissa regler gjorts tvingande. 1 6å första stycket föreskrivs sålunda att en arbetstagare inte kan avstå från skälig er- sättning fören uppfinning redan före dess tillkomst. Vidare finns i 7 å andra stycket en bestämmelse som förbjuder arbetsgivaren att inskränka arbets- tagarens rätt att förfoga över sin uppfinning under längre tid än ett år efter det anställningen har upphört.

Vid sidan av de tvingande reglerna finns i 9å en generalklausul. Där föreskrivs att ett villkor som har tagits in i avtal rörande rätten till ar- betstagares uppfinning får jämkas eller lämnas utan avseende. om tillämp- ningen av villkoret uppenbarligen skulle vara stridande mot god sed eller eljest otillbörlig.

1 förarbetena diskuteras huvudsakligen två fall när generalklausulen kan bli tillämplig. Det första fallet hänger samman med att uppfinningar enligt lagen delas upp i olika kategorier. Det övervägdes att införa ett förbud mot avtal som ger arbetsgivaren ensamrätt att avgöra till vilken kategori en uppfinning skall hänföras. Någon sådan bestämmelse infördes inte. men departementschefen uttalade (NJA 11 1949 s. 650 och 658) att generalklau-

• Sida 18
•  Original

lProp. 1975/76: 81 18

sulen kunde bli tillämplig om arbetsgivaren förbehöll sig sådan ensamrätt. Det andra fallet avser sådana situationer då en arbetstagare i efterhand avstår från ersättning för en uppfinning eller godtar en ersättning som är orimligt låg. Om ett sådant villkor framstår som otillbörligt. bör arbetstagaren kunna tillerkännas skälig ersättning med tillämpning av generalklausulen. Det påpekas att samma resultat i särskilt stötande fall kan uppnås med stöd av vissa bestämmelser i 3kap. avtalslagen(NJA 11 1949 s. 653).

2.2.6. Lagen om avbem/ningsköp

Det främsta syftet med lagen om avbetalningsköp är att skydda den som har köpt en vara på avbetalning mot att säljaren missbrukar den makt- ställning han får genom att förbehålla sig äganderätten till dess varan är betald. Lagen innehåller därför ett antal tvingande regler. Av störst praktisk betydelse är reglerna om förutsättningarna för att säljaren skall få ta tillbaka godset eller göra gällande någon annan påföljd på grund av bristande be- talning.

Lagen innehåller inte några detaljerade bestämmelser om påföljden av att köparen åsidosätter andra förpliktelser än sådana som avser betalningen. t. ex. att hålla godset brandförsäkrat eller att göra anmälan om flyttning. För att inte lagens syfte skulle motverkas genom att säljaren föreskrev hårda påföljder för sådana försummelser infördes vid lagens tillkomst en bestäm- melse i 2 å andra stycket som innebar att uppenbart obilliga villkor av det slaget kunde åsidosättas.

När lagen ändrades år 1953 ansågs det inte vara möjligt att uttryckligen ange alla avtalsvillkor som kunde anses otillbörliga. Efter mönster av bl. a. 8å skuldebrevslagen infördes därför i 8å första stycket lagen om avbe- talningsköp en generalklausul som ersatte den mer begränsade regeln i 2å andra stycket. Generalklausulen innebär att villkor vid avbetalningsköp får jämkas eller lämnas utan avseende. om tillämpningen av villkoret uppen- barligen skulle vara stridande mot gott aflärsskick eller eljest otillbörlig.

Under förarbetena uttalades delade meningar i frågan om även det avtalade vederlaget borde kunna angripas med stöd av generalklausulen. Departe- menischefen (NJA 11 1953 5.300) ansåg emellertid att generalklausulen i princip borde kunna tillämpas på samtliga villkor. Han ansåg sig därför inte kunna tillstyrka att det avtalade vederlaget direkt undantogs från regelns tillämpningsområde. Han framhöll emellertid att ett villkor som var så iögo- nenfallande för köparen som vederlaget måste anses inta en viss särställning. Enligt hans mening kunde det lörmodlingen väntas att bestämmelsen i praktiken knappast skulle komma att utnyttjas fören jämkning av vederlaget neråt i andra fall än då en sådan jämkning lika väl hade kunnat komma till stånd enligt avtalslagens ockerregler.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975/76: 81 19

2 . 2 . 7 Upphovsrättslagen

Upphovsrättslagen innehåller bestämmelser till skydd för författare och andra upphovsmän till litterära och konstnärliga verk m.m. I förarbetena diskuterades möjligheten att införa vissa tvingande bestämmelser om över- låtelse av upphovsrätt. Det framhölls att författare och konstnärer inte sällan står främmande för affärsmässiga och ekonomiska överväganden och saknar den erfarenhet som behövs för att bedöma det ekonomiska värdet av den rätt som överlåts. Vidare är det ofta svårt för parterna att överblicka de konsekvenser som ett avtal om överlåtelse av upphovsrätt kan medföra för framtiden. exempelvis vid överlåtelse mot engångsersättning.

Några tvingande bestämmelser om upphovsrättens övergång togs emel- lertid inte in i lagen. I stället infördes till skydd för upphovsmannen en generalklausul i 29å Upphovsrättslagen . Där föreskrivs att villkor som har tagits in i avtal om överlåtelse av upphovsrätt får jämkas eller lämnas utan avseende. om tillämpning av villkoret uppenbarligen skulle vara stridande mot god sed på upphovsrättens område eller eljest otillbörlig.

Vid granskningen av lagförslaget uttalade lagrådet att generalklausulen inte borde tillämpas så återhållsamt som skuldebrevslagens generalklausul. - eftersom de sociala förutsättningarna i fråga om parternas ekonomiska jäm- spelthet var olika. Som regel torde upphovsmannen vara den svagare parten. Liksom generalklausulen för hyresförhållanden i åtskilliga fall hade använts till hyresgästens skydd borde den föreslagna klausulen i upphovsrättslagen tillämpas i sådan omfattning att upphovsmännen fick erforderligt skydd (prop. l960:17 s. 389).

2.2.8 Molivlina/(mde!) om ana/og tillämpning av .g'miera/k/ausulvrna

Som tidigare har nämnts anses generalklausulen i 8å skuldebrevslagen ge uttryck för en allmän obligationsrättslig princip som ger domstolarna frihet att åsidosätta villkor vilkas tillämpning i det särskilda fallet framstår som klart otillbörlig. 1 några fall har frågan om analog tillämpning av ge- neralklausulerna uppmärksammats i samband med ny förmögenhetsrättslig lagstiftning.

Under förarbetena till patentlagen(19672837) övervägdes möjligheten att införa en generalklausul beträffande frivilliga licensupplåtelser. Tanken av- visades av departementschefen med hänvisning till att bestämmelserna i lagen i princip inte behandlade avtalsförhållanden. llan framhöll emellertid att domstols rätt att jämka otillbörliga avtalsvillkor torde vara uttryck för en allmän rättsgrundsais. som även utan en uttrycklig bestämmelse i pa- tentlagen skulle kunna tillämpas också inom patenträttens område (NJA 11 1968 s. 77).

Vid tillkomsten av mönsterskyddslagen(l970:485) och växtförädlarrätts- lagen (1971:392) gjordes uttalanden av liknande innebörd (NJA 11 1970 s.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975/76: 81 20

92. prop. 1971:40 s. 134).

Under förarbetena till lagen (1967z53l )om tryggande av pensionsutfästelse m. m. diskuterades behovet av särskilda bestämmelser för att hindra ogynn- samma verkningar av s.k. antastbart pensionslöfte. dvs. löfte till vilket. knutits det villkoret att pension skall utgå endast om arbetstagaren är i arbetsgivarens tjänst när han uppnår pensionsåldern (NJA 11 1967 s. 165. 168). 1 det utredningsförslag som låg till grund för lagstiftningen föreslogs en bestämmelse i avtalslagen om att ett sådant villkor skulle kunna jämkas eller lämnas utan avseende. om dess tillämpning från arbetsgivarens sida uppenbarligen skulle vara otillbörlig. Departementschefen ansåg emellertid att det var obehövligt att införa en särskild bestämmelse härom. eftersom det syntes vara möjligt att ingripa mot sådana villkor i tillräcklig utsträckning enligt grunderna för 8å skuldebrevslagen.

Enligt 3 kap. 1 å skadeståndslagen (l972:207) är arbetsgivare ansvarig för skada som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Under förarbetena (prop. 197215 5. 240) diskuterades möjligheten att göra reglerna om principalansvaret tvingande för att förhindra att arbetsgivaren helt eller delvis friskriver sig från sitt ansvar. Departementschefen ställde sig emel- lertid avvisande härtill med hänvisning till att möjligheterna att jämka eller helt åsidosätta friskrivningsklausuler med tillämpning av grunderna för 8 å skuldebrevslagen fick anses tillräckliga. Han framhöll att denna bestämmelse och dess motiv gav utrymme för en tillämpning som var mindre återhållsam än den som hade kommit till uttryck i rättspraxis. Han ansåg sig kunna räkna med att domStolarna skulle anpassa sin rättstillämpning i detta hän- seende till samhällsutvecklingen och till de allmänna värderingar som är förhärskande vid bedömningen av vad som anses tillbörligt och otillbörligt på avtalsområdet.

Departementschefen hänvisade till jämkningsmöjligheten enligt 8 å skul- debrevslagen också i fråga om avtal som innebär ett strängare skadestånds- ansvar för arbetstagaren än vad som följer av 4 kap. 1 å skadeståndslagen (prop. 197215 5. 561).

Frågan om jämkning av otillbörliga avtalsvillkor diskuterades också under förarbetena till konsumentköplagen (1973z877). Med hänsyn till syftet med konsumentköplagen borde enligt köplagsutredningen (SOL! 1972:28 s. 63. 96) ett otillbörligt villkor i ett köpeavtal kunna jämkas eller lämnas utan avseende med stöd av den allmänna rättsgrundsats som hade kommit till uttryck i bl. a. 8 åskuldebrevslagen. En domstol borde sålunda kunna ingripa mot villkor som innebär att en tvingande lagregel kringgås. Enligt utred- ningen var någon uttrycklig lagregel härom inte behövlig. Departements- chefen (prop. 19731138 s. 125)avstod från att gå närmare in på frågan i vilken utsträckning en domstol kan åsidosätta avtalsvillkor av det åsyftade slaget med stöd av de förmögenhetsrättsliga generalklausulerna. l-lan hänvisade till generalklausulutredningens pågående arbete och till att det under re- missbehandlingen av köplagsutredningens förslag inte hade kommit fram

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975/76: 81 21

något önskemål om att en allmän jämkningsregel skulle införas i konsu- mentköplagen.

2.2.9. Rättspraxis

I fråga om rättspraxis beträffande de civilrättsliga generalklausulerna hän- visas till den redogörelse för publicerade rättsfall som utredningen har lämnat på s. 53—69 i sitt betänkande.

2.3. Näringsrättsliga generalklausuler

2 . 3. 1 M arkn(als/öringslagan

Som tidigare nämnts är det primära syftet med marknadsföringslagen att skydda konsumenterna mot reklam o.d. som är ohederlig eller skadlig på annat sätt. Den centrala bestämmelsen utgörs av en generalklausul i 1 å som gör det möjligt att ingripa mot reklamåtgärder och andra handlingar som en näringsidkare företar vid marknadsföring av en vara eller tjänst. Om en sådan handling strider mot god affärssed eller på annat sätt är otill- börlig mot konsumenter eller näringsidkare. kan förbud meddelas närings- idkaren att fortsätta med den elleratt företa annan liknande handling. Förbud meddelas av marknadsdomstolen och skall normalt förenas med vite. Fråga om förbud tas upp efter ansökan av KO. Beslutar KO att inte göra ansökan i ett visst fall. får ansökan i stället göras av näringsidkare som berörs av handlingen eller av sammanslutning av näringsidkare. konsumenter-eller löntagare. 1 fall som inte är av större vikt får fråga om förbud prövas av KO genom 5. k. förbudsföreläggande. Detta innebär att KO förelägger ve- derbörande näringsidkare ett förbud vid vite att fortsätta med en viss re- klamåtgärd e. d. eller att företa annan liknande handling. Ett Sådant förbud gäller endast om föreläggandet godkänns av näringsidkaren. 1 så fall får det samma verkan som ett förbud-som har meddelats av marknadsdom-

stolen.

2 . 3 . 2 A vtalsvi/Ikors/agan

Det främsta syftet med '.tvtalsvillkorslagen är att få till stånd ett förbättrat konsumentskydd när det gäller utformningen av kontraktsformulär som används i olika branscher på konsumtionsmarknaden. Avtalsvillkorslagen bygger liksom marknadsföringslagen på en generalklausul som är intagen i l å första stycket. Bestämmelsen är tillämplig på villkor som näringsidkare använder vid erbjudande av vara eller tjänst till konsument för enskilt bruk. Är ett sådant villkor med hänsyn till vederlaget och övriga omständigheter att anse som oskäligt mot konsumenten. kan marknadsdomstolen. om det är påkallat från allmän synpunkt. meddela näringsidkaren förbud att i fram- tiden i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor. Förbud

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975/76: 81

lx.) TU

skall normalt förenas med vite. Bestämmelserna i första stycket äger mot- svarande tillämpning när en näringsidkare erbjuder konsument att mot ve- derlag förvärva nyttjanderätt till lösöre för enskilt bruk.

Fråga om förbud tas upp efter ansökan av KO. Beslutar KO att inte göra ansökan i ett visst fall. får ansökan göras av sammanslutning av nä- ringsidkare. konsumenter eller löntagare. Liksom enligt marknadsförings- lagen får KO i fall som inte är av större vikt utfärda förbudsföreläggande.

Det bör anmärkas att avtalsvillkorslagen ursprungligen avsåg "otillbör- liga” villkor men att detta uttryck byttes ut mot "oskäliga" villkor i samband med införandet av konsumentköplagen .

[ motiven till avtalsvillkorslagen uttalades (prop. 1971:15 s. 70 ff) att ett villkor typiskt sett fick anses som otillbörligt mot konsumenten. om det med avvikelse från gällande dispositiva rättsregler gav näringsidkaren en förmån eller berövade konsumenten en rättighet och därigenom åstadkom en sådan snedbelastning i fråga om parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet. att en genomsnittligt sett rimlig balans mellan parterna inte längre var för handen. Det blev fråga om en totalbedömning av avtalets verkningar för parterna. Härvid måste såväl priset som övriga avtalsvillkor tas i betraktande. Det underströks att den nya lagen inte skulle kunna an- vändas som ett instrument för priskontroll men att å andra sidan bedöm- ningen av övriga villkor måste ske under hänsynstagande till vederlagets storlek. Bedömningen av om ett villkor var otillbörligt eller ej skulle ske med utgångspunkt i en jämförelse med de verkningar som skulle följa av gällande rättsregler. främst köplagens dispositiva bestämmelser.

[ motiven gavs exempel på villkor som genomgående borde betraktas som otillbörliga mot konsumenten. l-lit hörde villkor som innebar att säljaren fick en aceeptfrist utan tidsbegränsning och att köparen således blev ensidigt bunden av sitt anbud under obegränsad tid. Som otillbörlig ansågs också klausulen "i befintligt skick" när det gällde försäljning av fabriksnya varor. Som exempel nämndes vidare 5. k. garantiutfästclser som inte gav köparen någon rätt att häva köpet på grund av fel i godset. villkor som innebar att säljaren ensam fick avgöra om fel i godset förelåg. force majeure-klausuler som gav säljaren rätt att uppskjuta sin prestation under obestämd tid samt prishöjningsklausuler som innebar att säljaren ensidigt kunde höja priset under hänvisning till vilka omständigheter som helst inom eller utom hans kontroll.

Vid bedömningen borde emellertid hänsyn tas inte bara till ett villkors innehåll utan också till htir det utformades och presenterades. Som exempel nämndes bl. a. garantiåtaganden vid köp av kapitalvaror. Ofta innebar sådana garantier att köparen fick en sämre ställning än enligt köplagen . Men genom att villkor av det slaget presenterades som garantierbjudanden väckte de hos konsumenten en felaktig föreställning om särskilt långtgående åtaganden från säljarens sida.

I propositionen till konsumentköplag uttalade föredragande statsrådet

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975/76: 81

ru '.;J

(prop. 1973zl38 s. 118) att de tvingande civilrättsliga reglerna självfallet inte fick lägga hinder i vägen när det gällde att med stöd av avtalsvillkorslagen driva igenom kontraktsvillkor som gav konsumenterna en starkare ställning än dessa regler innebar. Ett avtalsvillkor som uppfyllde de minimikrav som den tvingande civilrättsliga lagstiftningen ställde tipp kunde ändå vara att betrakta som otillbörligt i avtalsvillkorslagens mening med hänsyn till de särskilda förhållandena i en viss bransch.den begagnade försäljningsmetoden etc.

För att förhindra varje möjlighet till missförstånd och för att förebygga att tillkomsten av konsumentköplagen ledde till att näringsidkarsidan reste starkare motstånd än dittills mot förändringar av avtalsvillkor som i och för sig var förenliga med konsumentköplagens minimiregler föreslog fö- redraganden att avtalsvillkorslagens uttryck "otillbörliga" avtalsvillkor skul- le ändras till ”oskäliga" avtalsvillkor. llan framhöll emellertid att ändringen inte var avsedd att medföra någon egentlig ändring i praxis och de allmänna bedömningsprinciper som hade angetts i avtalsvillkorslagens förarbeten.

Frågan om förhållandet mellan näringsrättslig och civilrättslig lagstiftning berördes som tidigare nämnts i förarbetena till avtalsvillkorslagen (prop. 1971115 s. 19 ff. 32 ff och 62 ff). Ett förbud enligt '.ivtalsvillkorslagen tar sikte på en typiserad bedömning av om ett visst villkor kan anses vara otillbörligt mot konsumenterna som kollektiv. Den civilrättsliga prövningen däremot gäller frågan om det är otillbörligt att tillämpa villkoret i ett visst fall. Departementschefen framhöll att verkningarna av den bristande över- ensstämmelsen inte borde överdrivas. Den saknade sålunda betydelse i den mån överläggningar mellan KO och näringslivet ledde till en lämplig ut- formning av standardavtal. Vidare ansåg han att de civilrättsliga general- klausulerna i viss utsträckning gav domstolarna möjlighet att anpassa till- lämpningen till de värderingar som borde ligga till grtind för en modern näringsrättslig lagstiftning. förarbetena till avtalsvillkorslagen och närings- rättslig praxis ansågs i avsevärd mån komma att bli vägledande för dom- stolarnas rättsbildning. Dessutom ansågs det inte sannolikt att näringsid- karna i gemen skulle försöka tvinga fram motstridiga avgöranden enligt de båda regelsystemen. Hade ett förbud utfärdats enligt avtalsvillkorslagen. torde det endast i rena undantagsfall inträffa att en näringsidkare tog upp frågan om villkorets tillämpning i ett enskilt fall inför allmän domstol. efter- som han då fick räkna med en avsevärd risk för att förlora sin talan.

För att fullgöra sin uppgift att övervaka marknaden har KO systematiskt samlat in och granskat formulär till standardavtal inom olika branscher. KO:s verksamhet har i stor utsträckning ägt rum i form av överläggningar med olika branschorganisationer och enskilda företag. Överenskommelser har träffats på ett flertal områden. Överenskommelserna har vanligen in- neburit att företagen skriftligen har förbundit sig att ur sina kontrakt mönstra ut avtalsvillkor som har ansetts oförenliga med avtalsvillkorslagen. Ibland har en överenskommelse befästs genom att ett företag har godkänt ett av

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975/76: 81 24

KO utfärdat förbudsföreläggande. Hittills har endast ett relativt begränsat antal ärenden förts till marknadsdomstolen. Det har huvudsakligen gällt ärenden där frågan om ett avtalsvillkors förenlighet med lagen har ansetts ha principiell betydelse.

I fråga om KO:s och marknadsdomstolens tillämpning av avtalsvillkors- lagen hänvisas till s. 74—82 i utredningens betänkande.

2.4. Utländsk rätt

Avtalslagen . lagen om avbetalningsköp. försäkringsavtalslagen . skulde- brevslagen. lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar och upphovs- rättslagen har samtliga kommit till i samarbete med de övriga nordiska länderna. Dansk. finsk och norsk rätt innehåller följaktligen generalklausuler som i stort sett överensstämmer med de svenska. Domstolarna i de andra nordiska länderna har genomgående tillämpat generalklausulerna med stor försiktighet.

1 Danmark har en ny marknadsföringslag trätt i kraft den 1 juni 1975. Lagen innehåller bestämmelser om förbud mot handlingar som står i strid med god sed i fråga om marknadsföring. Hit hänförs också användning av otillbörliga avtalsvillkor i standardkontrakt. ] samband med lagens till- komst har inrättats myndigheter som motsvarar marknadsdomstolen och K.O.

1 maj 1975 har det danska folketinget antagit ett förslag till en ny ge- neralklausul i 36å avtalslagen. Samtidigt har de tidigare reglerna i 36 och 37åå avtalslagen upphävts. Dessutom har tillämpningsområdet för ocker- bestämmelsen i 31 å avtalslagen utvidgats.

Den nya generalklausulen är i första hand avsedd som ett led i bekämp- ningen av skadlig ekonomisk verksamhet men ger ökade möjligheter att komma till rätta med otillbörliga avtal över huvud taget. Avtal eller annan rättshandling skall kunna åsidosättas helt eller delvis. om det skulle vara "urimeligt" eller i strid med "redelig handlemåde" att göra rättshandlingen gällande. Vid prövningen skall hänsyn tas till förhållandena vid avtalets tillkomst. avtalets innehåll och senare inträffade omständigheter. Enligt lör- arbetena skall bestämmelsen kunna användas för att skydda konsumenter och andra mot att en ekonomiskt starkare och mer sakkunnig part använder standardkontrakt som innehåller otillbörliga villkor eller på annat sätt ut- nyttjar sitt överlägsna ställning.

1 Norge finns en marknadsföringslag sedan 1973. Lagens centrala be- stämmelse är en generalklausul som förbjuder handlingar som strider mot god affärssed mellan näringsidkare eller som är ”urimeliga" mot konsument. Tillsynen enligt lagen ankommer på en konsumentombudsman och ett marknadsråd med i stort sett samma funktioner som motsvarande myn- digheter i Sverige. Frågan om den framtida utformningen av generalklausulerna i förmö-

• Sida 25
•  Original

'Jl

Prop. 1975/76: 81 2

genhctsrätten utreds i Norge av standardkontraktutvalget. När det gäller köp av lös egendom har en ny generalklausul redan införts i 1 å köplagen med giltighet från den 1 januari 1975. Bestämmelsen innebär att ett av- talsvillkor helt eller delvis kan åsidosättas. om det skulle vara ”urimelig" eller i strid med god affärssed att göra villkoret gällande. Motsvarande gäller om det i ett visst fall skulle vara "urimelig" att göra gällande handelsbruk eller annan sedvänja.

18 å i den norska Prisloven innehåller förbud mot att ta. kräva eller avtala priser som är "urimeliga". Vidare föreskrivs förbud mot avtalsvillkor som är "urimeliga" mot annan part eller som uppenbart står i strid med allmänna intressen. Bestämmelsen utgör såväl en näringsrättslig regel som komplet- teras med offentliga kontrollföreskrifter som en civilrättslig regel om ogil- tighet av avtal. Det är emellertid omstritt i vilken utsträckning bestämmelsen kan tillgripas för att åsidosätta otillbörliga avtalsvillkor.

1 Finland har under våren 1975 lagts fram ett förslag till konsument- skyddslag. Förslaget innehåller bestämmelser om marknadsföring. oskäliga avtalsvillkor. hemförsäljning m.m. Slutligen bör nämnas att flertalet av de utredningar som har redovisats i avsnittet 2.1 bedriver sin verksamhet i nordiskt samarbete. På flera områden arbetar statliga utredningar i de andra nordiska länderna med motsvarande frågor. Vad beträffar utländsk rätt i övrigt hänvisas till den redogörelse för lag- stiftning och rättspraxis i vissa utomnordiska länder som finns på 5. 84—101 i utredningens betänkande.

3.2. Generalklausulens utformning m. m.

3.2. 1 A llmänt

Utredningen understryker att en vidgad möjlighet att jämka eller åsi- dosätta avtalsvillkor med stöd av en generalklausul kan återverka på till- lämpningen av andra avtalsrättsliga regler och principer.

Prövning av avtalsvillkor utan samband med tvist —sådan som sker genom marknadsdomstolens och KO:s verksamhet — och jämkning med stöd av er.-. generalklausul brukar enligt utredningen betecknas som öppen kontroll av avtal. Övriga metoder brukar betecknas som dold kontroll.

Dold kontroll kan ske på olika sätt. En metod är att tillämpa regler om slutande av avtal så. att giltigt avtal inte anses ingånget om en part har försökt införa villkor som är betungande för motparten och som inte är fullt klara för honom. En annan metod är att anse avtal ingånget utan ifrågavarande villkor. Det i praktiken kanske vanligaste sättet är att tolka ett avtal till nackdel för den som har infört ett för motparten betungande villkor. Andra metoder är att tillämpa avtalsrättsliga principer om verkan av misstag. särskilt tillitsteorin eller förutsättningsläran.

Enligt utredningen torde samtliga dessa metoder förekomma åtminstone i någon utsträckning i svensk rätt. Vid tolkning av standardavtal används t. ex. ofta den s. k. oklarhetsregeln som innebär att en oklarhet i ett villkor. särskilt om den beror på en otillfredsstäflande formulering. går ut över den som har formulerat villkoret. Den 5. k. tillitsgrundsatsen kommertill uttryck

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975/76: 81 31

i 32% första stycket avtalslagen som används för att precisera verkan av avtalsvillkor till förmån för godtroende part.

Utredningen anser att öppen kontroll med stöd av en generalklausul i princip är att föredra framför t. ex. ett omfättande bruk av tolkning som i avsikt att skydda en underlägsen part går emot den språkliga lydelsen och vad som får antas ha varit avsett med ett villkor. Jämkningsmöjligheten saknar det drag av fiktion som ofta vidlåder tolkningsmetoden. Den kan inte heller kringgås genom skickliga formuleringar. Vidare ger jämkning vanligen tydligare uttryck åt de skäl som ligger bakom en domstols av- görande. Jämkningsmetoden är därför också bättre ägnad att påverka dem som utformar villkor att tillgodose även motpartens intressen.

Vidare framhåller utredningen att en underlägsen part. om tvist uppstår. säkerligen har bättre nytta av att kunna hänvisa till möjligheten att jämka än till att det finnsmöjlighet att tolka ett villkor till hans förmån med tillämpning av oklarhetsregeln. Som regel torde det också vara lättare för en domstol att besluta om en lämplig rättsföljd med stöd av jämknings- möjligheten än genom tillämpning av regler om tolkning eller ogiltighet. Jämkningsmetoden får därför anses vara att föredra även från rättssäker- hetssynpunkt.

3.2.2. Rekvisir och rälisrerkningar

I sina överväganden rörande utformningen av en ny generalklausul tar utredningen inledningsvis upp förhållandet mellan 33 ä' avtalslagen och öv- riga förmögenhetsrättsliga generalklausuler. Utredningen framhåller att det finns vissa grundläggande skillnader mellan 33 & avtalslagen och de övriga generalklausulerna. Förutsättningarna för tillämpning av 33.5 avtalslagen hänför sig till omständigheterna vid tillkomsten av en rättshandling. Det förutsätts kännedom om dessa omständigheter hos den som åberopar rätts- handlingen. Övriga generalklausuler är däremot inriktade på tillämpningen av ett visst avtalsvillkor i det särskilda fallet. Normen för prövning enligt 33 & avtalslagen är om det strider mot tro och heder att åberopa rättshand- lingen. F.nligt övriga generalklausuler avser bedömningen om den il'rågaSatta tillämpningen skulle vara uppenbart otillbörlig (obillig').

Även i fråga om påföljden finns olikheter. Rättsltandlingar som faller under 33.5 avtalslagen är ogiltiga. Enligt de övriga generalklausulerna är rättsverkan att ett villkor som inte godtas skall lämnas utan avseende eller jämkas.

33.5 avtalslagen intar en särställning även i andra avseenden. Bestäm- melsen har ett nära samband med de mer specificerade ogiltighetsreglerna i 3 kap. avtalslagen och är för sin tillämpning beroende av dem. Vidare haren betydande rättspraxis. inte bara i Sverige utan också i de andra nordiska länderna. bidragit till att precisera innebörden av 33 &. En ändring av pa- ragrafen skulle försvaga detta hjälpmedel för tolkningen och skulle kunna

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975/76: 81 32

skapa osäkerhet också inom närliggande områden av den allmänna avtals- rätten. t.ex. rörande Rjrutsättningsläran och principerna för skadestånds- skyldighet vid culpa in contrahendo.

Vidare erinrar utredningen om att 33 & utgör en viktig beståndsdel i alla de nordiska avtalslagarna. Den bör därför inte gärna ändras. om inte mot- svarande reform genomförs i de andra nordiska länderna. Enligt utredningen synes utsikterna härtill f.n. vara små.

Mot bakgrund av det sagda föreslår utredningen inte någon ändring av 33 & avtalslagen. I stället har utredningen inriktat sitt arbete på en reformering av generalklausulen i 8 & skuldebrevslagen och därmed jämställda bestäm- melser. Detta innebär dock inte att utredningsforslaget blir utan betydelse för bedömningen av situationer som faller under 33 & avtalslagen. Härom anför utredningen följande.

Ett markant drag i det nuvarande systemet av ogiltighets- och jämk-_ ningsregler är att bestämmelser som innebär att omständigheterna vid ett avtals tillkomst skall beaktas uteslutande föreskriver ogiltighet som rättsföljd och inte medger att avtalet jämkas. Detta gäller bl. a. 33.5- avtalslagen. Å andra sidan tar regler som ger möjlighet till jämkning. t. ex. 835 skulde- brevslagen. sikte endast på avtalets innehåll och ifrågasatta tillämpning. inte på omständigheterna vid tillkomsten. Denna stelhet i systemet har gett upphov till tvekan om tillämpningsområdet för såväl 33 & avtalslagen som 8 s" skuldebrevslagen. F.nligt utredningens mening ger 33 ;" avtalslagen otill- räckliga möjligheter att helt eller delvis åsidosätta ett avtal. när de ont- ständigheter vid avtalets ingående som bör beaktas mer hänför sig till vissa avtalsvillkor än till avtalet som helhet.

Utredningen anser följaktligen att man vid tillämpningen av en ny ge- neralklausul bör kunna ta hänsyn också till vad som har förekommit vid avtalets tillkomst och att detta bör kunna leda till att avtalet jämkas. Som exempel nämner utredningen bl. a. att en avtalspart lämnar oriktiga uppgifter om betydelsen av ett visst villkor som gynnar honom själv. Ofta har en omständighet av det slaget inte så avgörande betydelse att avtalet kan för— klaras ogiltigt. Minst lika viktigt är emellertid att det ofta är ofördelaktigt för den förfördelade parten att avtalet blir ogiltigt i sin helhet. Partiell ogil- tighet av ett avtal är en rättsföljd som inte alltid står till buds och vars innebörd kan vara svår att fastställa. Möjligheten till jämkning får därför betraktas som en lämplig utveckling av det allmänna skyddet vid misstag. särskilt för underlägsen part.

Å andra sidan framhåller utredningen att omständigheterna vid ett avtals ingående kan vara sådana att ett visst villkor bör betraktas som fullt giltigt. även om det annars skulle ha betraktats som otillbörligt betungande. Detta gäller särskilt när ett visst villkor har varit föremål för förhandlingar mellan jämställda parter. Även villkor i avtal med spekulationsmoment eller villkor för vilka en part har erhållit kompensation i form av lågt pris eller snabb leverans kan godtas. trots att de under andra omständigheter borde ha ansetts

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975/76: 8] 33

otillbörliga.

När det gäller att uttrycka den norm som skall gälla för "domstolarnas prövning enligt den nya generalklausulen är det enligt utredningen naturligt å ena sidan att begagna något av de uttryck som hittills har använts i lag- stiftning av detta slag. å andra sidan att markera att domstolarna skall ha större frihet än hittills.

Enligt utredningens mening bör det tydligt framgå. inte bara av motiven utan även av lagtexten. att det inte föreligger någon principiell skillnad mellan marknadsdomstolens och de allmänna domstolarnas frihet att inom resp. område pröva och motverka olämpliga avtalsvillkor, Detta är av vikt också med hänsyn till önskemålet om harmoni i bedömningen.

Som förutsättning för att ett villkor skall kunna åsidosättas eller jämkas anges i flertalet avfde nuvarande generalklausulerna att tillämpningen är uppenbarligen Stridande mot gott affärsskiek (eller motsvarande) eller eljest otillbörlig. I några av paragraferna talas om uppenbar obillighet. Förbud enligt avtalsvillkorslagen kan meddelas mot ett villkor som är att anse som oskäligt mot konsument.

Eftersom ordet "uppenbarligen" saknas i avtalsvillkorslagen. bör det enligt utredningen inte heller tas in i den civilrättsliga generalklausulen. Detta ligger också i linje med reformens allmänna syfte att vidga domstolar- nas frihet att åsidosätta och jämka villkor.

Vad beträffar valet av adjektiv anser utredningen att ordet "obillig" är mindre väl lämpat för att ensamt ange den norm som skall gälla för pröv- ningen. För att ge uttryck åt parallelliteten med marknadsdomstolens be- dömning skulle i ochför sig ordet "oskälig" vara att föredra. Utredningen anser emellertid att'ordet "otillbörlig", som har vunnit hävd i den civil- rättsliga lagstiftningen. är bättre. Med hänsyn till att det föreligger en viss skillnad mellan prövningen enligt avtalsvillkorslagen och de allmänna dom- stolarnas bedömning synes olikheten i ordval inte vara missvisande.

Utredningen understryker att valet av ord inte avser att medföra någon inskränkning i domstolarnas frihet att genomföra en allmän rättspolitisk prövning av tillbörligheten av de klausuler som kommer under bedömning. Detta är enligt utredningen en viktig del av den ökade möjlighet till åsi- dosättande och jämkning som är åsyftad. Möjligheten till en sådan mer självständig rättspolitisk bedömning torde vara erkänd redan nu. även om domstolarna har ålagt sig en viss återhållsamhet.

När det gäller bedömningen av otillbörligheten visar enjämförelse mellan generalklausuler i olika rättssystem en viktig olikhet. Några tar sikte på en bedömning av om ett visst villkor är otillbörligt i och för sig. Andra avser närmast frågan om det skulle vara otillbörligt att tillämpa ett visst villkor i det särskilda fallet. I tysk rätt är bedömningen primärt av det förra slaget. men det förekommer att en domstol finner att ett visst villkor i och för sig bör betraktas som tillåtet men att dess tillämpning i ett visst fall är otillbörlig. I svensk rätt tar 8 ;" skuldebrevslagen sikte på tillämpningen

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975/76: 81 34

i det särskilda fallet.

Enligt utredningens mening bör en ny generalklausul uttryckligen ge dom- stolarna möjlighet att inta ståndpunkten att ett villkor av en viss typ är otillbörligt i och för sig. Till villkor som kan vara att bedöma på det sättet hör villkor som strider mot lag eller goda seder. Om ett villkor innebär att en part har att handla på ett sätt som är straffbart eller som har till syfte att vilseleda skattemyndighet. bör det sålunda kunna stämplas som otillbörligt i och för sig.

En bedömning som avser om ett visst villkor är otillbörligt i och för sig kan enligt utredningen ha fördelar inte minst från prejudikatssynpunkt och därmed sammanhängande förutsebarhets- och rättssäkerhetssynpunkter. Det kan exempelvis vara en fördel omen domstol mergenerellt tarställningtill omen skiljeklausulbörvaratillåten vidcn vissavtalstyp framförattdomstolen grundarsitt avgörande på speciella förhållanden i det enskilda fallet. Dels torde en generell bedömning ha störst utsikt att påverka den allmänna uppfattningen om vad som ärotillhörligt. Dels ärdet vid förhandlingar utanfördomstol säker- ligen av större vikt för en konsument att kunna hänvisa till ett tidigare dom- stolsavgörande än att vara nödsakad att gå in på en diskussion av de särskilda förhållandena i hans fall.

i vilken utsträckning en generell bedömning bör komma i fråga kan enligt utredningen inte diskuteras i detalj. Å ena sidan är det viktigt att vägledande principer utbildas. Generalklausulen kan då spela en roll utan att de fall där dess tillämpning ifrågasätts regelmässigt går till domstol. Å andra sidan kan omständigheterna i det särskilda fallet rättfärdiga ett villkor som normalt skulle anses otillbörligt. Enligt utredningen talar vissa skäl för att en generell bedömning har större berättigande vid konsumenttransaktioner än vid af- färsmässiga avtal.

Skulle ett villkor inte ha den karaktären att det bedöms som otillbörligt i och för sig. får domstolen pröva om dess tillämpning i det särskilda fallet är otillbörlig eller inte. Enligt utredningen finns det dock inte någon absolut motsättning mellan de olika slagen av bedömning. Snarare är det fråga om en gradskillnad.

Som tidigare har berörts anser utredningen att rättsverkningarna av att ett villkor betraktas som otillbörligt liksom enligt flertalet av de nuvarande generalklausulerna bör vara att villkoret jämkas eller lämnas utan avseende. Att ett villkorjämkas anses innebära att det tillämpas med annat innehåll än enligt sin lydelse. Att ett villkor lämnas utan avseende innebär att det betraktas som obefintligt.

Valet av påföljd när ett villkor befinns otillbörligt har ett visst samband med om domstolens bedömning avser ett villkors otillbörlighet i och för sig eller dess tillämpning i det särskilda fallet. Valet beror emellertid också på andra faktorer. Är den normala rättsföljden ogiltighet. kan detta ha en viss preventiv verkan. Det kan utgöra ett återhållande moment för den som formulerar avtalsvillkor att veta att om han överskrider gränsen för

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975/76: 81 " 35

vad som anses tillbörligt. så betraktas villkoret som obefintligt och ersätts av en dispositiv rättsregel.

Enligt utredningen är det dock inte lämpligt att generellt falla tillbaka på en dispositiv regel när ett villkor befinns otillbörligt. Allmänna avtals- villkor avviker ofta så starkt från dispositiva regler att en isolerad tillämpning av sådana regler i vissa frågor kan vara olämplig för båda parter.

Trots detta menar utredningen att den lämpliga lösningen i vissa fall kan vara att ett otillbörligt villkor betraktas som obefintligt. Det kan inte uteslutas att den större frihet att tillämpa generalklausulen som åsyftas med förslaget också medför att utrymmet för att helt bortse från villkor blir större än tidigare.

Emellertid anser utredningen att jämkningsmöjligheten ofta torde vara att föredra. bl. a. med tanke på att generalklausulen får särskild betydelse i sådana fall då en oförutsedd situation inträffar. Utredningen understryker att domstolarna bör ha full frihet att välja de lösningar som är mest praktiska och bäst tillgodoser parts yrkanden. Som exempel på jämkning nämner ut- redningen nedsättning av viten eller skadeståndsbelopp. förlängning av fris- ter och uppställande av ytterligare förutsättningar för att en viss rättsföljd skall inträda, t.ex. väsentlighet vid kontraktsbrott.

Utredningen anser att ett avtal bör kunna ogiltigförklaras i sin helhet. när ett visst villkor betraktas som otillbörligt. Ogiltigheten bör också kunna begränsas till en viss del av ett avtal. när en uppdelning är möjlig och lämplig. Ogiltighet bör kunna komma i fråga framför allt om det yrkas av den part som gör gällande att ett visst villkor är otillbörligt. Det bör emellertid inte uteslutas att förklara ett avtal ogiltigt också på yrkande av andra parten. En sådan lösning bör emellertid begagnas med stor försiktighet och med beaktande av den underlägsna partens intressen.

Enligt utredningens mening bör domstolarna inte vara bundna av särskilda regler för bedömningen av om ett otillbörligt villkor skall få så vittgående konsekvenser att avtalet helt eller delvis blir ogiltigt. Domstolarna bör i stället ha frihet att beakta rättsbilden som helhet och omständigheterna i det särskilda fallet. Ogiltighet bör kunna inträda såväl när ett villkor bedöms som otillbörligt i och för sig som när tillämpningen i det särskilda fallet bedöms som otillbörlig.

3 . 2.3 Til/ämpningsomräde

Utredningen erinrar om att dess uppdrag avser en översyn av den för- mögenhetsrättsliga lagstiftningen om otillbörliga avtalsvillkor. Direktiven utgår från att den nya generalklausulen skall ingå i avtalslagen. som enligt sin rubrik gäller avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Utredningen anser det därför helt klart att generalklausulen bör gälla förmögenhetsrätten. Bl. a. med hänvisning till att 8 % skuldebrevslagen har ansetts kunna tillämpas analogt inom hela förmögenhetsrätten anser

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975/76: 8! 36

utredningen att det saknas skäl att undanta vissa delar av denna från till- lämpningsområdet. Vissa gränsdragningsfrågor uppstår emellertid.

Vad beträffar associationsrätten uppkommer frågan om jämkning kan komma i fråga även beträffande bestämmelser i bolagsordningar. förenings- stadgar o.d. Utredningen erinrar om att bestämmelsen om jämkning av vite i 365" avtalslagen har ansetts tillämplig även på vitesbestämmelser i föreningsstadgar (se särskilt NJA 1927 sid. 481 ll och l946 sid. 450). Be- stämmelsen i 38 ;" avtalslagen torde kunna tillämpas på konkurrensbegrän- sande bestämmelser i föreningsstadgar (jfr NJA 1958 sid. 438). Utredningen erinrar vidare om att aktiebolagsutredningens betänkande (SOU l97lzl5) med förslag till aktiebolagslag m. m. innehåller en bestämmelse om jämk- ning av hembudsklausuler i bolagsordningar.

Enligt utredningen synes det sakligt sett inte finnas skäl att undanta bestämmelser i bolagsordningar eller föreningsstadgar från generalklattsulens tillämpningsområde. inte heller torde det finnas skäl att inskränka jämk- ningsmöjligheten till vissa särskilda föreskrifter. t. ex. om värderingen av aktier vid hembud. Utredningen framhåller att många bestämmelser i bo- lagsordningar och stadgar lika väl kan förekomma i avtal. Bedömningen av om en viss bestämmelse skall åsidosättas med stöd av generalklausulen kan dock påverkas av om bestämmelsen är intagen i en bolagsordning e. (1. med de sägskilda regler om minoritetskydd. möjligheter till ändring m. m. som följer därav.

Utredningen tar också upp frågan hur den förmögenhetsrättsliga gene- ralklausulen bör förhålla sig" till generalklausulen i 76% andra stycket ak- tiebolagslagen ('l944:705). som har motsvarighet i bl. a. 20.5 andra stycket lagen (1951z308) om ekonomiska föreningar. samt till den s.k. likställig- hetsgrundsatsen i associationer. ] 76% andra stycket aktiebolagslagen fö- reskrivs att bolagsstämma inte får fatta beslut som är ägnat att bereda otill- börlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. Enligt utredningens mening bör t. ex. ett beslut om uteslutande av en medlem i en förening kunna åsidosättas med stöd av den förmö- genhetsrättsliga generalklausulen. om beslutet på grund av omständighe- terna kan betraktas som en otillbörlig tillämpning av stadgarna.

När det gäller förhållandet till familjerätten anser utredningen att ge- neralklausulen liksom andra bestämmelser i avtalslagen inte bör vara direkt tillämplig på familjerättsliga avtal men att en analog tillämpning bör kunna förekomma. Det kan exempelvis finnas skäl att genom en sådan analog tillämpningjämka villkor i äktenskapsförord eller arvskiften. Emellertid bör observeras att vissa situationer har erhållit specialreglering.

En annan gränsdragningsfråga gäller tillämpningen av en generalklausul på bestämmelser som rör förhållandet mellan offentliga myndigheter och enskilda. Enligt utredningen bör generalklausulen givetvis bli tillämplig i den mån sådana bestämmelser har avtalskaraktär. Utredningen erinrar om att avtalsvillkorslagen är tillämplig bl. a. på villkor för telefonabonnemang

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975/76: 81 37

och elleveranser till konsumenter. Däremot torde jämkning med stöd av en civilrättslig generalklausul enligt utredningen inte komma ifråga. när en föreskrift ingår i en författning utan avtalskaraktär. Detta bör gälla även om författningen nära ansluter sig till civilrättsliga avtal. Som exempel nämns bl.a. reglementet (1962:698) angående statens grupplivlörsäkring. Det kan emellertid förekomma gränsfall där det är ovisst i vad mån ci- vilrättsliga principer kan tillämpas på bestämmelser som grundar sig på för- handlingar mellan myndigheter och organisationer och som har stadfästs av offentlig myndighet.

3.2.4. F örs/(rqms konsckvwrserlför de nuvarande general/(lama(lerna m. m.

Utredningen anser att den nya allmänna generalklausulen bör ha sin plats i anslutning till övriga likartade bestämmelser med generell giltighet för hela det förmögenhctsrättsliga området. Utredningenföreslår följaktligen att generalklausulen tas in i 3 kap. avtalslagen. en lösning som också har förordats i direktiven.

Var generalklausulen närmare bör placeras hänger samman bl.a. med den framtida utformningen av de nuvarande bestämmelserna i 36 och 37 & avtalslagen.

Utredningen erinrar om att bestämmelserna om vites- och förverkan- deklausufer i 36 och 37 &; avtalslagen. jämte bestämmelsen om konkur- rensklausuleri 38 å. är de enda regleri 3 kap. avtalslagen som medgerjämk- ning av avtalsvillkor. Bestämmelserna i 36 och 37 åå är jämförelsevis ut- förliga och uppställer Specificerade. ganska snäva förutsättningar för jämk- ning.

lnförs vidgade möjligheter till jämkning av avtal enligt den föreslagna generalklausulen. kommer 36 och 37 å; i ett nytt läge. Enligt utredningens mening saknas skäl för att kunna jämka sådana villkor som avses i dessa paragrafer på andra grunder eller på annat sätt än avtalsvillkor i allmänhet. Utredningen föreslår därför att de särskilda bestämmelserna om jämkning av vites- och förverkandeklausuler upphävs och att bedömningen skall ske enligt den nya generalklausulen även när det gäller sådana villkor.

Det sagda gäller enligt utredningen inte bestämmelsen i 37 ;" andra stycket avtalslagen om förbud mot villkor om förverkande av pant. Den bestäm- melsen föreslås stå kvar med i sak oförändrat innehåll.

Om de särskilda bestämmelserna om vites- och förverkandeklausuler upp- hävs. blir det en plats ledig i avtalslagen där den nya generalklausulen kan placeras. Den kommer på det sättet in i ett naturligt sammanhang. och avtalslagens hävdvunna syStematik behöver inte rubbas. Utredningen fö- reslår följaktligen att generalklausulen införs i 36: och att den nuvarande bestämmelsen i 375 andra stycket ensam får utgöra den nya 37 ;". Vissa ändringar föreslås dessutom i 38 ;".

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975/76: 81 38

Med tanke på att bedömningen enligt generalklausulen bör kunna avse antingen ett villkors otillbörlighet i och för sig eller dess tillämpning i det särskilda fallet har utredningen övervägt att göra en uppdelning av lagtexten. Utredningen har emellertid kommit till resultatet att i stor utsträckning samma grunder bör beaktas i båda fallen och att rättsföljderna bör vara desamma. Det föreslås därför att generalklausulen tas in i ett enda stadgande.

Som tidigare har nämnts föreslår utredningen att 33 & avtalslagen bibehålls. Utredningens överväganden på denna punkt har redovisats i avsnittet 3.2.2.

Utredningen tar också upp frågan om det efter införandet av den nya generalklausulen i avtalslagen finns behov av särskilda jämkningsregler i andra förmögenhetsrättsliga lagar.

Ett skäl för specialregleranges vara att det vid vissa avtalstyper kan uppstå problem som saknar motsvarighet vid de fiesta andra avtal. Det gäller bl. a. vissa långvariga avtal. t. ex. beträffande arrende och hyra. och avtal mellan organisationer på arbetsmarknaden. Vidare kan det finnas skäl att tillämpa en avtalsklausul på olika sätt beroende på om ena parten är konsument och den andra näringsidkare eller om båda är näringsidkare.

Å andra sidan talar enligt utredningen fiera skäl mot ett system med Specialregler för särskilda avtalstyper. Till en början finns det inte alltid lagar där sådana bestämmelser lämpligen kan införas. Vidare finner man att många problem som kan tyckas vara karakteristiska för en eller ett par avtalstyper kan uppträda även vid andra. om också mer undantagsvis. Ut- redningen framhåller också betydelsen av att principer som har lagfästs för konsumentområdet kan få genomslagskraft även beträffande vissa andra grupper som kan jämställas med konsumenter.

Mot bakgrund av det anförda anser utredningen att särskilda jämknings- regfer i andra lagar än avtalslagen principiellt bör undvikas. Det bör inte finnas något hinder mot att den nya generalklausulen tillämpas generellt. En sådan flexibilitet torde enligt utredningen vara nödvändig för att hindra kringgående och missbruk av avtalsfriheten. Det får ankomma på dom- stolarna att ta ställning till när det bör råda likhet och när det bör göras skillnad mellan olika rättsområden och avtalstyper.

Utredningen föreslår följaktligen att de förmögenhetsrättsliga generalklau- suler som finns i andra lagar än avtalslagen upphävs.

3.3. Grunder för generalklausulens tillämpning

3.3.1. Allmänt

Utredningen erinrar om att den enligt direktiven skall behandla de rätts- säkerhetsproblem som tillämpningen av en generalklausul kan ge upphov till. Till en början framhåller utredningen att den betraktar införandet av ökade möjligheter att tillämpa en generalklausul som ett viktigt rättssä- kerhetsintresse. Villkor som vid tvist läggerall makt i den överlägsna partens

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975/76: 81 39

hand eller som inte är avsedda att tillämpas enligt bokstaven behöver mot- verkas genom en generalklausul för att den underlägsna parten inte skall vara rättslös. Att vara utsatt för motpartens övermakt eller godtycke till följd av avtalsvillkorens utformning är enligt utredningen inte förenligt med rättssäkerhet. Inte heller är det ett verkligt rättssäkerhetsintresse att strikt upprätthålla ett villkor som vid oförutsedda händelser medför opåräknade fördelar för den ena parten och en lika opåräknad förlust för den andra.

Utredningen påpekar emellertid att den risk för rättssäkerheten som di- rektiven synes räkna med och som otvivelaktigt måste beaktas är av annat slag. Denna risk avser förutsebarheten. främst möjligheten att tillämpningen av en generalklausul medför att parter inte kan överblicka ett avtals eko- nomiska konsekvenser redan vid avtalets ingående och att utgången av en eventuell process inte kan förutses med rimlig säkerhet. Med utred- ningens synsätt kan det emellertid betraktas som ett rättssäkerhetsintresse att en generalklausul kan tillämpas. även om det skulle ske på bekostnad av sådana hänsyn. Skulle det vara möjligt fören part med överlägsen ställning att med hänvisning till behovet av förutsebarhet med framgång motsätta sig jämkning av avtalsvillkor som är hårda för motparten. skulle rättssä- kerheten bli lidande.

Enligt utredningens mening kan man därför inte allmänt uttala att en generalklausul bör tillämpas endast i undantagsfall och med försiktighet. Det utrymme som kan tillmätas den i och för sig viktiga förutsebarhets- aspekten beror helt på omständigheterna i det särskilda fallet. Allmänna avtalsvillkor som är omsorgsfullt utformade med beaktande av båda parters intressen och med en strävan att ge tydligt uttryck åt båda parters rättigheter och skyldigheter bör säkerligen respekteras i alla normala fall. Detta gäller framför allt när parterna är likställda och särskilt beträffande villkor som har varit föremål för överläggningar mellan dem.

Marknadsdomstolens och KO:s verksamhet kan enligt utredningen leda till att allmänna avtalsvillkor utformas på ett sådant sätt att behovet av jämkning med stöd av en generalklausul minskar. l samma riktning verkar den pågående självsaneringen inom näringsliget när det gäller utformningen av standardformulär. Utredningen pekar också på betydelsen av den in- formationsverksamhet som bedrivs av näringslivets organisationer. Avsik— ten är givetvis att införandet av en ny generalklausul skall förstärka de angivna tendenserna. Man kan sålunda räkna med att avtalsvillkor i ökad utsträckning kommer att utformas så. att generalklausulen inte behöver tillämpas annat än i undantagsfall.

Utredningen understryker behovet av riktlinjer för tillämpningen av ge- neralklausulen. Genom sådana riktlinjer tillgodoses bl. a. rättssäkerhetens intresse. Det är därför viktigt att domstolarnas avgöranden såvitt möjligt får en principiell prägel och att de inte endast syftar till en kasuistisk be- dömning av särskilda fall. Domstolsavgörandena bör också få sådan publici- tet att berörda parter har möjlighet att rätta sig efter praxis.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1975/76: 81 40

Från rättssi-ikerhetssynpunkt är det också viktigt att analysera de principer som bör ligga till grund för domstolarnas bedömning. Utredningen har i första hand inriktat sig på att finna riktlinjer i form av vägledande syn- punkter. som kan tillämpas på villkor och avtalstyper av olika slag. Först i andra hand görs en analys av vissa typer av villkor. Utredningens över- väganden rörande olika typer av villkor kommer att redovisas i special- motiveringen.

Även om diskussionen sålunda inriktas på vissa synpunkter och villkor understryker utredningen att tillämpningen av generalklausulen måste grun- das på en helhetsbedömning i varje särskilt fall. Villkor katt inte ses isolerade. De måste uppfattas i sitt sammanhang med andra villkor och med den miljö i vilken de förekommer. Detta utesluter dock inte att bedömningen bör ha en principiell karaktär. så att den kan tjäna till vägledningi framtiden. Det bör vara möjligt att lägga huvudvikten vid en viss standard av skydd för underlägsen part snarare än vid enskilda villkor och deras verkningar i en uppkommen situation.

Enligt utredningen bör de riktlinjer som diskuteras. närmast med sikte på domstolarnas bedömning. öka förutsebarheten också för berörda parter. Utredningen har därför sökt fästa större vikt vid synpunkter som kan beaktas redan vid utarbetandet av allmänna avtalsvillkor. vid ingående av avtal o.d. än vid synpunkter som aktualiseras bara när tvist redan har uppstått.

De allmänna synpunkter som läggs på tillämpningen på generalklausulen är enligt utredningen inte att betrakta som en uttömmande redogörelse utan endast ett försök att dra tipp vissa huvudlinjer. Synpunkterna är betingade av den aktuella situation vid framläggandet av betänkandet. Den framtida utvecklingen kan leda till att en ny syn bör läggas på generalklausulens tillämpning. Ny lagstiftning kan leda till att det blir onödigt att tillgripa jämkning med stöd av generalklausulen.

3 . 3.2 ff tva/ers innehåll

Enligt utredningens mening bör den nya generalklausulen kunna använ- das föratt komma till rätta med villkor som på ett otillbörligt sätt lägger . avgöranden som hänger samman med ett avtalsförhållande i ena partens hand. Sådana möjligheter finns redan med nuvarande generalklausuler. Ex- empelvis kan lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar tillämpas på villkor varigenom en arbetsgivare har förhehållit sig rätten att ensam avgöra till vilken kategori en uppfinning är att hänföra.

Utredningen tar först upp villkor som avser ingående av avtal. Vid till- lämpningen av avtalsvillkorslagen har bl. a. uppmärksammats klausuler som medför att en köpare är bunden vid anbud ttnder obegränsad tid samtidigt som säljaren har full frihet att bestämma om han vill anta anbudet eller inte. Det är visserligen mindre sannolikt att sådana villkor kommer under bedömning vid allmän domstol. eftersom avtalslagens bestämmelser om

• Sida 41
•  Original

Prop. l975/76: Xl 4l

slutande av avtal som regel torde ge köparen tillräckligt skydd. Men om så inte är fallet bör ett villkor av ifrågavarande slag kunna jämkas av allmän domstol. I princip anser utredningen att ett villkor bör kunnajämkas eller åsi- dosättas. om det helt förändrar den allmänna avtalsmekanism som är föreskri- ven i lag. så att ett skönsmässigt avgörande av frågor om vem som skall vara hunden och vad ett avtal skall innehålla läggs i den överlägsna partens hand.

Som exempel på avtalsvillkor som bör kunna jämkas därför att de gynnar en överlägsen part nämner utredningen vidare några andra typer av villkor som har varit föremål för ingripanden enligt avtalsvillkorslagen. Det gäller dels prisklausuler som låter ena parten ensidigt avgöra om inträffade för- ändringar motiverar en prishöjning. dels force majeure-klausuler som tillåter en överlägsen part att vid force majeure ttnder en längre tid hålla öppet om han vill stå kvar vid avtalet eller häva det.

Enligt utrednitfgens mening bör jämkning även i övrigt kunna ske av avtal som för en längre tid lämnar i den partens skön att avgöra om han vill vara bunden av ett avtal eller inte. På vissa områden finns tvingande regler. l 8,5 försäkringsavtalslagen läggs sålunda en sträng skyldighet på försäkringsgivare att lämna försäkringstagare meddelande om sitt beslut med anledning av förseelse mot upplysningspliktcn. l köplagen och vissa andra lagar som är helt eller till övervägande del dispositiva finns talrika löreskri fter om reklamation. vilka bl. a. har till uppgift att hindra att den ena parten ttnder längre tid nödgas avvakta den andra partens beslut. l vissa fall kan en part ha möjlighet att interpellera den andra parten om hans beslut. Skulle ett avtal vara formulerat så. att de angivna möjligheterna att få besked från motparten är uteslutna. torde det ofta finnas skäl att tillåta jämkning av avtalet.

En annan typ av villkor som har ansetts strida mot avtalsvillkorslagen är sådana som ger säljaren av en vara rätt att avgöra om en bristfällighet som påtalas av köparen skall anses utgöra fel eller inte. Även om sådana Villkor mer sällan torde komma ttnder prövning av allmän domstol. anser utredningen bl. a. med hänsyn till generalklausttlens betydelse vid förhand- lingar utanför process att det är viktigt att slå fast att sådana villkor inte får tillämpas efter sin ordalydelse utan att jämkning är möjlig.

Ytterligare exempel på villkor som bör kttnna jämkas med stöd av ge- neralklattsulen kan hämtas från bankernas låneformulär. De innehåller ofta villkor som innebär att banken ensam bestämmer om lämnad säkerhet är tillfredsställande eller om banken kan fordra ny säkerhet. Det förekommer också att banken själv får pröva om gäldenärens bctalningsförmåga har för- sämrats i sådan grad att banken skall ha rätt att säga upp lånet till betalning i förtid. Vidare nämns villkor i försäkringsavtal som lägger i fi.")rsäkrings- bolagets eller ett av detta utsett organs hand att avgöra. om ersättning skall utgå eller inte. Slutligen påpekas att villkor varigenom en part på förhand frånskriver sig en viss rättighet innan han kan överblicka verkan av fri- skrivningen torde kunna jämkas med stöd av generalklausulen.

• Sida 42
•  Original

Prop. I975/76: 81 42

Enligt utredningen bör man vid tillämpningen av generalklausulen kunna ta hänsyn till förhållandet mellan värdet av förmånerna på ömse sidor. En sådan möjlighet finns redan nu enligt vissa lagbestämmelser. En förutsätt- ning för ogiltigförklaring av en rättshandling med stöd av 31 ;" avtalslagen är sålunda att de förmåner som tillkommer den ena parten står i uppenbart missförhållande till vederlaget. Enligt 9; konsumentköplagen kan en vara som har sålts i befintligt skick anses behäftad med fel. bl.a. om den är i väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn till priset och omstän- digheterna i övrigt haft skäl att förutsätta. Vidare skall bedömningen enligt 1 ;— avtalsvillkorslagen ske bl.a. med hänsyn till vederlaget.

Möjligheten att ta hänsyn till förhållandet mellan värdet av förmånerna på ömse sidor är av betydelse bl. a. för frågan om jämkning av köpeskilling och hyra m. m. Utredningens överväganden på denna punkt redovisas när- mare i specialmotiveringen.

Generalklausulen kan få praktisk betydelse i de nu åsyftade fallen särskilt när andra omständigheter tillkommer utöver bristande proportion mellan förmånerna. Det gäller bl.a. i sådana fall när ena parten har missbrukat sin övermakt eller när ett avtal är långvarigt och därför får ekonomiska konsekvenser som inte rimligen har kunnat förutses.

Enligt utredningens mening bör man vid bedömningen fasta avseende inte bara vid huvudprestationerna på ömse sidor. Viktigt är också vilka rättsföljder som inträder vid kontraktsbrott eller när endera parten på grund av ändrade förhållanden e. (1. ser sig nödsakad att gå ifrån ett avtal. Jämkning bör då kunna komma i fråga beträffande villkor som ålägger en underlägsen part betydande skyldigheter eller som berövar honom förmåner som han annars skulle ha varit berättigad till.

Utredningen uppmärksammar bl.a. frågan om man vid ifrågasatt jämk- ning av ett visst villkor bör göra en direkt jämförelse med den andra partens rättigheter och skyldigheter i motsvarande situation. Skall t. ex. den om- ständigheten att en säljare enligt en force majeure-klausul är fritagen från leveransskyldighet vid eldsvåda anses utgöra stöd för att köparen blir fri från avtalet. om han av eldsvåda hindras att tillgodogöra sig den köpta egendomen? F.nligt utredningens mening bör man iaktta stor försiktighet med att tillmäta en sådan jämförelse mellan parternas rättigheter och skyl- digheter betydelse vid bedömningen av ett villkors otillbörlighet.

Utredningen framhåller att den lörmögenhetsrättsliga lagstiftningen in- nehåller åtskilliga belägg för att lagstiftaren har velat upprätthålla en jämvikt mellan kontraktsbrott och påföljd så att ett lindrigt kontraktsbrott inte skall medföra en sträng påföljd. Åtskilliga lagar bygger sålunda på principen att hävning inte skall få ske. om inte ett kontraktsbrott är väsentligt. Detta gäiler exempelvis i princip enligt köplagen . Lagen är emellertid dispositiv. och enligt utredningen måste det få förekomma att part förbehåller sig rätt att häva också vid kontraktsbrott som inte är väsentligt. Men i vissa fall kan det finnas anledning till jämkning. Det gäller särskilt. om rätt att häva

• Sida 43
•  Original

Prop. 1975/76: 81 43

köpet även vid oväsentligt kontraktsbrott följer av en bestämmelse i stan- dardavtal mellan näringsidkare och konsument.

Bestämmelserna i lagen om avbetalningsköp om säljarens rätt att ta tillbaka godset vid dröjsmål med betalningen innebär enligt utredningen i realiteten att väsentlighetskravet för hävning har preciserats och gjorts tvingande. Utredningen anser det rimligt att ett väsentlighetskrav för återtagande av egendom som har sålts med ägareförbehåll tillämpas även när lagen om avbetalningsköp inte är tillämplig men omständigheterna är jämförbara.

Vad som har sagts om hävning kan enligt utredningen ibland tillämpas även på förtida uppsägning av avtal. Utredningen framhåller dock att för- hållandena kan växla starkt. [ vart fall kan det finnas skäl att ta hänsyn till förhållandet mellan kontraktsbrott och påföljd. när förtida uppsägning utgör en betungande påföljd.

Enligt utredningen kan ett väsentlighetskrav vara motiverat även när det gäller andra påföljder än hävning och uppsägning. Utredningen erinrar om att väsentlighetskravet i 2.5 lagen om avbetalningsköp gäller inte bara säljarens rätt att ta tillbaka godset utan även hans rätt att "utkräva post som eljest inte vore förfallen. eller göra annan i avtalet stadgad särskild påföljd gällande". Den tanke som ligger bakom denna bestämmelse. näm- ligen att utkrävande av påföljder som har en verkan jämförbar med hävning bör förutsätta att kontraktsbrottet är väsentligt. bör kunna tillmätas betydelse även utanför lagens tillämpningsområde. Det gäller särskilt beträffande avtal mellan näringsidkare och konsument.

i anslutning till frågor om förhållandet mellan kontraktsbrott och påföljd tar utredningen också upp möjligheten att tillämpa generalklausulen vid missbruk av rättighet. Härmed förstås i detta sammanhang närmast att en part utövar en rättighet för att tillgodose ett intresse som är annat än det vilket rättsordningen har avsett att skyddtt och som inte kan godtas. Det kan t. ex. gälla påföljd av kontraktsbrott eller befogenhet att säga upp avtal som är slutet på obestämd tid eller att föreskriva hur en viss prestation skall utföras. Ett extremt fall av missbruk av rättighet är 5. k. chikan. dvs. utövande av en rättighet uteslutande i syfte att åsamka motparten förlust och förtret. Ett annat exempel är repressalier. t. ex. att kräva ut en påföljd för ett mindre kontraktsbrott som hämnd för ett tidigare handlingssätt. i svensk rätt saknas uttryckliga bestämmelser om chikan och repressalier.

Enligt utredningens mening kan det många gånger vara svårt att avgöra var gränsen går mellan tillåtet utövande av den frihet som lag och av- talsvillkor medger och missbruk därav. Om domstol anser att missbruk av rättighet föreligger. bör dock generalklausulen kunna åberopas for att hindra otillbörlig tillämpning av ett visst villkor. På grund av ämnets om- fattning och natur är det knappast möjligt att ge några generella riktlinjer för bedömningen. Jämkning torde emellertid i vissa fall kunna komma i fråga. när en part utkräver vite eller motsvarande påföljd för ett kontrakts- brott. trots att det inte har medfört någon förlust eller olägenhet för honom.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975/76: 8] 44

Å andra sidan kan utkrävandet av en påföljd i många fall vara berättigat trots omständigheter av det angivna slaget. t.ex. därför att påföljden har andra syften än att endast ersätta förlust eller därför att beräkning av er- sättning baseras på det genomsnittliga resultatet av ett stort antal fall.

3.3.3 Hänsyn riff gor! cttfäil'sskick o. d.

Utredningen konstaterar att det i affärsförhållanden ofta utvecklas en prax- is som strider mot allmänna avtalsvillkor. Ibland kan avsikten från början lta varit att praxis skall vara mer förmånlig för den underlägsna parten än som framgår av villkoren. även om man av ett eller annat skäl inte har tagit hänsyn till detta vid formuleringen. I andra fall överensstämmer praxis från början med villkorens formulering men slår sedan in på andra linjer utan att villkoren ändras. Bank- och försäk ri ngsverksamhet är exempel på områden där praxis i vissa avseenden är mer förmånlig för den underlägsna parten än vad som direkt framgår av avtalsvillkoren. Man brukar säga att i sådana fall den överlägsna parten av "kulans" inte gör sin juridiska rätt helt gällande.

På de områden där det har utvecklats en praxis som är mer förmånlig för den underlägsna parten än innehållet i allmänna avtalsvillkor är det enligt utredningens mening av stor vikt att den överlägsna parten inte utan vidare kan åberopa dessa villkor. som han ofta själv har bestämt. Det skulle kunna leda till att den underlägsna parten står mer eller mindre rättslös och utlämnad åt motpartens godtycke. 1 den mån tvingande regler inte är tillämpliga bör det därför finnas möjlighet att med stöd av generalklau— sulen jämka eller åsidosätta ett villkor. om den överlägsna parten hävdar att det skall tillämpas enligt sin lydelse oavsett vedertagen praxis.

Utredningen erinrar om att nu gällande generalklausuler i allmänhet in- nehåller en hänvisning till gott affärsskick eller liknande. God sed är i stort sett den enda konkreta omständighet som nämns i generalklausulerna. Man skulle därför t. o. m. kunna få intrycket att erkänd praxis är den förnämsta vägledningen för domstolsprövningen. Emellertid framgår det redan av för- arbetena till 34% försäkringsavtalslagen att avsikten inte har varit att dom- stolarna skulle vara bundna av vad som inom branschen anses vara god sed. [ varje fall kan domstolarna under nuvarande förhållanden inte vara tvungna att passivt godta den uppfattning om vad som är tillbörligt som har utbildats inom berörda affärskretsar. utan de måste ha en mycket friare prövningsrätt.

lnte desto mindre måste en utredning om vad som anses vara god sed i en bransch såtillvida ha stor betydelse som domstolarna har särskilt starka skäl att åsidosätta ett villkor som strider mot sådan god sed.

Därjämte bör enligt utredningens mening anspråk kunna ställas på att en näringsidkare som haren vedertagen praxis som är förmånlig för hans

• Sida 45
•  Original

'Jt

Prop. 1975/76: 8! 4

kunder skall tillämpa denna i förhållande till enskild part. om inte något godtagbart skäl talar för undantag. Skulle en företagare utan godtagbart skäl påyrka tillämpning av ett villkor i enlighet med dess lydelse i förhållande till en särskild kund. trots att han i allmänhet tillämpar en för kunderna mer förmånlig praxis. bör således jämkning kunna komma i fråga. Den tillämpning mot vilken invändningen riktas behöver inte betraktas som otill- börlig i och för sig. utan själva förhållandet att den avviker från den praxis som annars tillämpas bör kunna utgöra skäl förjämkning. Detta gäller särskilt när villkoren är vidsträckt formulerade. så att de lämnar stort utrymme för den överlägsna partens skön. Som exempel nämns bl.a. villkor som medger en långivare att säga upp ett lån till omedelbar betalning när sä- kerheten befinns mindre betryggande.

En närliggande fråga är om jämkning skall kunna komma i fråga därför att en enskild företagare i förhållande till samtliga sina kunder tillämpar en praxis som är sämre än vad som är brukligt inom branschen. trots att han begagnar samma avtalsvillkor som övriga. Enligt utredningens mening är i sådana fall åtskilligt större försiktighet påkallad innanjämkning medges. bl. a. därför att det inte kan uteslutas att pris. kostnadsläge m. m. påverkar den enskilde företagarens praxis.

Ibland kan en näringsidkare mer generellt vilja gå ifrån en tidigare praxis som är mer förmånlig för hans kunder än villkorens ordalydelse utvisar för att i stället gå över till vad som direkt följer av villkoren. Enligt ut- redningen kan en sådan förändring av praxis tttan motsvarande ändring av villkoren åtminstone under vissa omständigheter motivera en jämkning. Detta gäller särskilt när praxis har blivit känd och kunderna utgår från att den skall tillämpas. Klart är emellertid att omständigheterna kan växla starkt. Ibland kan upplysning om ändring i praxis lämnas genom uppgifteri dags- pressen. facktidskrifter o.d. på ett sätt som är jämställt med en ändring av villkorens lydelse. Enligt utredningens mening torde jämkning i sådana fall inte vara motiverad.

Utredningen tar också upp frågan om en part som skäl för jämkning kan åberopa att han ltar blivit utsatt för diskriminerande behandling. Dis- kriminering bygger på ett beslut att göra skillnad mellan olika kategorier på grund av särskilda omständigheter som inte kan anses godtagbara. Till diskriminering kan hänföras att en part använder olika avtalsvillkor eller tillämpar likalydande avtal på olika sätt på grttnd av olikheter hos mot- parterna beträffande kön. ålder. ras. nationalitet. religion. organisationstill— hörighet osv. Däremot katt olikheter som är betingade av ekonomiska om- ständigheter. t.ex. skillnaderi kostnader mellan olika kunder. vanligen inte räknas som diskriminering. I många fall kan det givetvis vara tveksamt om skillnad i behandling skall betraktas som diskriminering eller inte.

Diskriminering katt vara ett resultat av konkurrensbegränsning och får då i princip bedömas enligt den särskilda lagstiftningen därom. I andra fall får frågor om diskriminering anses utgöra principfrågor av en typ som faller

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975/715le 46

utanför tillämpningen av generalklausulen. En domstol kan sålunda knap- past med stöd av denna gå in på en bedömning av om t. ex. ett kollektivavtal med visst innehåll skall anses innefatta diskriminering av kvinnor eller av särskilda åldersgrupper. Utredningen anser emellertid att diskriminering i princip bör kunna be- traktas som en grund för jämkning av avtal med stöd av generalklausulen. En näringsidkare som diskriminerar någon på grund av hans ras. hudfärg. nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse kan enligt 16 kap. 9,5 brottsbalken dömas till ansvar för olaga diskriminering. Därmed kan han också åläggas skadeståndsskyldighet. Utredningen anser att den som är utsatt för diskriminering bör ha möjlighet att i stället erhålla jämkning eller åsidosättande av ett särskilt avtalsvillkor. om han yrkar det eller åt- gärden är sakligt motiverad.

Utredningen anser det mer tveksamt om en liknande bedömning kan komma i fråga vid diskriminering på grund av andra omständigheter än dem som nämns i 16 kap. 9å brottsbalken . Denna möjlighet bör dock inte uteslutas. Det kan här vara fråga om diskriminering på grund av kön. ålder. politisk uppfattning eller organisationstillhörighet. Utredningen går dock inte in på någon närmare diskussion av förutsättningarna förjämkning i sådana fall.

Enligt utredningen kan diskrimineringsfrågor få större aktualitet på ar- betsmarknaden än inom många andra områden. Särskilt bör beaktas lagen (1974:12)om anställningsskydd. där det i 7å föreskrivs att uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Att häri bl. a. ligger ett förbud mot diskriminering framgår av förarbetena (prop. 19731129 s. 127). Dis- kriminering får i första hand motverkas med stöd av denna bestämmelse. Men de allmänna synpunkter som utredningen i annat sammanhang framför beträffande tillämpningen av generalklausulen när det finns en tvingande bestämmelse i lag kan enligt utredningens mening tillämpas även i detta fall.

3.3.4 Hänsyn rill räl/srcg/er lff. m.

Utredningen framhåller att den nya generalklausulen bör kunna komma till användning för att hindra försök att kringgå tvingande lagregler. När tvingande bestämmelser införs på ett visst rättsområde. är det inte alltid praktiskt möjligt att utforma regleringen så. att den konsekvent hindrar att. bestämmelserna kringgås. i vissa fall kan ett kringgående visserligen hindras genom att domstolarna vid tolkningen av ett avtal eller avtalsvillkor ser mera till avtalets eller villkorets reella innebörd än till rubriceringen. Men den möjligheten är användbar endast i begränsad utsträckning. l regel torde därför en generalklausul erbjuda den bäSta och ibland enda möjligheten att komma till rätta med problemet.

Enligt utredningen torde det inte vara möjligt att närmare ange när ett

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975/76: 81 47

avtal eller avtalsvillkor skall anses utgöra ett försök att kringgå tvingande bestämmelser. i vissa fall kan en jämförelse mellan villkor som har gällt före och villkor som har införts efter tvingande reglers tillkomst tjäna till ledning. En sådan metod bör emellertid brukas med försiktighet. eftersom man måste skilja kringgående bl. a. från sådana fall då en företagare på ett giltigt sätt anpassar villkoren efter den situation som tvingande regler skapar. Utredningen anser därför att saken får överlämnas till domstolarnas prövning. '

Enligt utredningen bör domstolarna vid tillämpningen av generalklau- sulen kunna hämta ledning från värderingar och principer som lagstiftaren har lagt till grund för tvingande lagstiftning på speciella områden. Analogi från tvingande regler synes enligt utredningen vara berättigad i första hand när en avtalstyp i stor utsträckning är föremål för tvingande regler men vissa frågor har lämnats utanför av rättstekniska skäl e. d.

Analogi bör också kunna komma i fråga när ett visst rättsområde i sin helhet har lämnats utanför tvingande lagstiftning väsentligen av skäl som hänför sig till avgränsningsprinciper för speciallagstiftning o.d. i sådana fall kan generalklausulen bidra till att skapa enhetliga normer för likartade eller samverkande avtal. Bestämmelserna i konsumentköplagen bör t.ex kunna utöva inflytande även på avtal som ingås av personer som inte är konsumenter men som kan likställas med dem i fråga om behov av skydd. En analogi torde sålunda ofta vara berättigad. när omständigheterna i det särskilda fallet sammanfaller med dem som konsumentköplagen anger och det för säljaren framgår att köpet med hänsyn till köparens ställning och varans beskaffenhet är att likställa med ett konsumentköp.

Ett område där analogier av likartat slag kan komma i fråga är lag- stiftningen om nyttjanderätt. På detta område finns utförliga. delvis tving- ande regler för vissa slag av hyra och arrende men endast kortfattade. dis- positiva regler för andra. mindre betydelsefulla typer av nyttjanderätt. i den mån skälet till att tvingande regler saknas är att det har ansetts onödigt att utförligt reglera mindre vanliga typer av nyttjanderätt. kan en analogi komma i fråga för att kontma till rätta med villkor som har införts av en överlägsen part och som skulle ha varit ogiltiga om de hade rört den utförligt reglerade typen.

Å andra sidan pekar utredningen på att anledningen till en begränsning av tillämpningsområdet för tvingande regler kan vara att skyddet endast är avsett att gälla avtal som tillgodoser viktiga personliga behov som bostad och andra livsförnödenheter. ] sådana fall kan en analogi nted stöd i ge- neralklausulen vara mindre berättigad när endast rent ekonomiska intressen berörs.

Enligt utredningen bör jämkning vidare kttnna komma i fråga när det gäller avtal som rent formellt faller utanför en tvingande lagstiftning men som i realiteten gör denna illusorisk. För att belysa en typ av situationer där jämkning bör komma i fråga. om avtalspraxis inte anpassar sig efter

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975/76: 8l 48

tvingande lagstiftning. erinrar utredningen om ett uttalande i förarbetena till lagen (l9701215) om arbetsgivares kvittningsrätt (prop. l970:94 s. 35).

Utredningen tar i detta sammanhang också upp frågan i vilken utsträck- ning marknadsdomstolens och KO:s verksamhet kan ge stöd för general- klausulens tillämpning utanför det område som verksamheten direkt hän- för sig till. Utredningens synpunkter på denna fråga har redovisats i avsnittet 3.l.

Vidare behandlar utredningen möjligheten att tillämpa generalklausulen på avtal som står i strid med lagstiftningen om skadlig konkurrcnsbegräns- ning. Vissa typer av konkurrensbegränsandc avtal. nämligen bruttoprissätt- ning och anbudskarteller. är förbjudna enligt konkurrensbegränsningslagen (19531603). Sådana avtal torde enligt utredningen vara civilrättsligt ogiltiga. De har blivit ovanliga och har därför mindre intresse i detta sammanhang.

Större intresse har frågan om den civilrättsliga verkan av avtal som kan förmodas vara skadligt konkurrensbegränsamle i lagens mening utan att träffas av något uttryckligt förbud. Det kan gälla avtal om köp som innebär prisdiskriminering elleravlal om priskartell eller marknadsuppdelning. Enligt utredningens mening bör de allmänna domstolarna inte gå in på en själv- ständig prövning av skadligheten enligt konkurrensbegränsningslagen. sär- skilt som bedömningen enligt denna lag avser den allmänna ekonomiska verkan. inte verkan för den enskilda parten. Men däremot torde allmän domstol vid sin civilrättsliga bedömning kunna stödja sig på marknads- domstolens avgörande av en viss fråga. Att marknadsdomstolen har ansett ett avtal innebära skadlig konkurrensbegränsning bör således kunna utgöra ett skäl för att en enskild part inte skall behöva vara bunden vid avtalet enligt dess innehåll.

Därjämte påpekar utredningen att ett konkurrensbegränsande avtal bör kunna jämkas på en grund som inte direkt har att göra med dess skadlighet från allmän ekonomisk synpunkt. t. ex. därför att det innehåller betungande vitesklausuler. Sådan jämkning förutsätter inte att avtalet innefattar skadlig konkurrensbegränsning i konkurrensbegränsningslagens mening. Bedöm- ningen blir densamma som annars vid otillbörliga villkor.

Utredningen berör också avtal som kan anses stå i strict med annan nä- ringsrättslig lagstiftning. En näringsidkare som har annonserat i strid med ett förbud mot vilseledande annonsering enligt l :" marknadsföringslagen kan exempelvis ha ingått avtal med en kontrahent som har påverkats av annonseringen. F.nligt konsumentköplagen kan — oavsett om förbud har meddelats enligt marknadsföringslagen eller inte — en vilseledande uppgift i en annons om eh varas beskaffenhet eller användning medföra att varan anses behäftad med fel. vilket leder till att de påföljder inträder som annars gäller vid fel. Emellertid kan det inträffa att en annons innehåller vilse- ledande uppgifter om sådant som inte inverkar på felbedömningen och därför inte direkt faller under konsumentköplagen. t. ex. uppgifter om pris och

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975/76: 8] 49

s.k. kringuppgifter. Enligt utredningen bör sådana vilseledande uppgifter kunna föranleda jämkning eller åsidosättande med Stöd av generalklausulen. Detta bör kunna ske oavsett om förbud har meddelats med stöd av marknads- föringslagen eller inte. .

Utredningen erinrar om att det även i många andra situationer kan upp- komma frågor om den civilrättsliga giltigheten av avtal eller avtalsvillkor som strider mot offentligrättsliga förbud. t. ex. enligt lagen (l97lzl76) om vissa internationella sanktioner. Utredningen går emellertid inte närmare in på sådana fall.

Utredningen tar också upp frågan i vad mån en domstol vid bedömningen av ett visst villkor bör ta hänsyn till innehållet i dispositiva regler. Mot- svarande fråga diskuterades under förarbetena till avtalsvillkorslagen. Fö- redragande statsrådet uttalade dåtprop. l97l115 s. 71") att bedömningen skulle ske med utgångspunkt i en jämförelse med de verkningar som skulle följa av gällande rättsregler. främst köplagens dispositiva bestämmelser. Han framhöll också att man givetvis måste beakta i vad mån de aktuella rätts- reglerna verkligen återspeglar det rättstillstånd som under rådande sam- hällsförhållanden anses önskvärt.

I stort sett kan motsvarande överväganden enligt utredningens mening läggas till grund för tillämpningen av generalklausulen. Förhållandena är dock i flera avseenden olikartade. Dels är det rent allmänt en viss skillnad mellan de krav som bör ställas vid en principiell bedömning av en viss typ av villkor och de krav som bör gälla vid jämkning i det särskilda fallet. Dels gäller avtalsvillkorslagen endast avtal mellan näringsidkare och kon- sument, medan den civilrättsliga generalklausulen anses vara tillämplig även i andra fall. När det gäller kommersiella köp inom köplagens tillämpnings- område är variationsbredden mycket betydande. och avtalsfriheten kan be- höva utnyttjas för att tillgodose behovet av differentiering. Vidare saknas till stor del lagstiftning utanför det köprättsliga området. Dessutom har vissa typer av villkor. vare sig de förekommer i avtal som är reglerade i lag eller inte. inte någon motsvarighet i dispositiva regler. Exempel härpå är förfalloklausuler och villkor om standardiserad ersättning vid frånträdande av avtal.

Enligt utredningens mening bör avseende fästas framför allt vid sådana dispositiva rättsregler som är att betrakta som direkta rättspolitiska ställ- ningstaganden från lagstiftarens sida. Däremot saknas skäl att vid tillämp- ning av generalklausulen lästa vikt vid dispositiva rättsregler som är avsedda att tillämpas endast om ett avtal rent undantagsvis inte reglerar en viss fråga.

Den rättspolitiska värderingen framträder ibland i förarbetena. Enligt ut- redningen kan den ibland också utläsas av att en regel innebär en klar ändring i förhållande till vad som tidigare har gällt. Som exempel nämner utredningen reglerna i 4 kap. 19 äjordabalken om säljares ansvar för s. k. ab- strakt fel i såld fastighet. Bestämmelserna i 47 ;" köplagen om köpares under-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975/76: 8] 50

sökning av gods före köpet kan ocksåanses ge uttryck fören rättspolitisk värde- ring av de krav som rimligen bör ställas på en köpare under normala förhållan- den.

Med hänvisning till det nyss nämnda uttalandet i förarbetena till av- talsvillkorslagen erinrar utredningen om vikten av att domstolarna prövar om en lagtext kan anses avspegla rådande rättsuppfattning. Detta blir särskilt aktuellt när det gäller äldre lagar. Vid bedömningen bör givetvis också rätts- praxis beaktas.

Vad som har anförts om dispositiva regler i allmänhet kan enligt ut- redningen tillämpas också på skadeståndsregler. såväl dispositiva regler om skadestånd i kontraktsförhållanden som regler om utomobligatoriskt ska- destånd.

Trots att bestämmelserna i skadeståndslagen är dispositiva följer inte därav att alla avtalsbestämmelser om skadeståndsskyldighet skall gälla utan vidare. ] förarbetena till skadeståndslagen har departementschefen hänvisat till jämkningmöjligheten enligt Så skuldebrevslagen bl. a. i fråga om arbets- givares möjlighet att friskriva sig från principalansvar enligt 3 kap. l & ska- deståndslagen.

Utredningen tar också upp frågan om jämkning av avtalsvillkor som över- ensstämmer med lagregler. I första hand uppehåller sig utredningen vid villkor som överensstämmer med tvingande regler.

Inledningsvis pekar utredningen på att 34.5 försäkringsavtalslagen enligt sin lydelse gäller endast "försäkringsvillkor som avviker från denna lag" tnedan motsvarande uttryck saknas i övriga generalklausuler. ] refererad rättspraxis synes inte förekomma något uttryckligt ställningstagande till frå- gan om jämkning kan komma i fråga även när ett villkor överensstämmer med lag.

Som tidigare nämnts diskuterades vid tillkomsten av konsumentköplagen om ett villkor som i sak stämde överens med konsumentköplagens tvingande regler kunde åsidosättas med stöd av avtalsvillkorslagen. Föredragande stats- rådet uttalade då att ett avtalsvillkor som uppfyllde de minimikrav som den tvingande civilrättsliga lagstiftningen ställde upp självfallet ändå kunde vara att betrakta som otillbörligt i avtalsvillkorslagens mening (prop. l973:l38 s. 117). För att förhindra varje möjlighet till missförstånd ändrades därför i lä avtalsvillkorslagen ordet "otillbörligt" till "oskäligt".

Enligt utredningen bör samma principer gälla vid tillämpningen av den nu aktuella civilrättsliga generalklausulen. Allmän domstol bör vid sin pröv- ning ha samma frihet som marknadsdomstolen. Har marknadsdomstolen meddelat förbud mot ett visst villkor som i och för sig uppfyller kraven enligt tvingande lagstiftning. bör allmän domstol sålunda vara oförhindrad att jämka eller åsidosätta villkoret. om det t. ex. har använts av annan nä- ringsidkare än den mot vilken förbudet är riktat. Allmän domstol bör även i andra fall än sådana som direkt ansluter sig till marknadsdomstolens praxis ha frihet att åsidosätta ellerjämka villkor som i och för sig uppfyller kraven

• Sida 51
•  Original

Prop. l975/76: 81 51

enligt tvingande regler.

Utredningen framhåller att tvingande regler även på andra områden än konsumentköplagens ofta är att betrakta som minimiregler. Möjlighet bör finnas att ta hänsyn till de krav som t. ex. köparens ställning som konsument och varans beskaffenhet föranleder. Varje villkor måste ses i sitt samman- hang med rättsförhållandet som helhet. Ett villkor som överensstämmer med en viss lagregel kan få en helt annan betydelse än lagen förutsätter. när andra lagregler har ersatts med särskilda villkor i ett avtal.

Vad som har anförts om betydelsen av tvingande regler torde enligt ut- redningen ha relevans även för bedömningen av villkor som överensstämmer med dispositiva regler. Det bör exempelvis vara möjligt att tillämpa principer som har kommit till uttryck i lagen om avbetalningsköp på konsument- kreditköp som faller utanför lagen. även om villkoren överensstämmer med principer som gäller affärsmässiga transaktioner.

Å andra sidan framhåller utredningen att hänsyn givetvis måste tas till att dispositiva regler vanligen är avsedda att tillämpas som normalregler. Liksom annars får uppmärksamheten riktas på syftet med reglerna. särskilt om de är avsedda enbart för affärsmässiga förhållanden eller för alla typer av avtal. De skäl som talar för jämkning måste därför vara särskilt starka och preciserade för att jämkning skall kunna ske i sådana fall.

Enligt utredningen bör man inte bara beakta sådan lagstiftning som direkt hänför sig till ett visst avtalsförhållande. Man måste också ta hänsyn till lagregler och administrativa avgöranden som rör den verksamhet i vilken ett avtal ingås och som endast indirekt påverkar avtalets innehåll. Särskilt gäller detta bank— och försäkringsverksamhet. Dessa verksamhetsgrenar är föremål för ingående kontroll som berör också de avtal som ingås i verk- samheten.

Vad beträffar försäkring måste man skilja mellan livförsäkring och ska- deförsäkring. När det gäller livförsäkring fastställer regeringen eller försäk- ringsinspektionen de villkor som berör den långsiktiga planeringen av verk- samheten och som ingår i de 5. k. grunderna. Den civilrättsliga verkan av sådan fastställelse torde inte vara helt klar. Å ena sidan ligger det nära till hands att det ställningstagande som den särskilt sakkunniga myn- digheten har gjort kan tjäna som ett stöd för domstolens bedömning. Å andra sidan torde domstol vara oförhindrad att finna att ett villkor leder till otillbörliga konsekvenser i det särskilda fallet, trots att villkoret ingår i de fastställda grunderna.

När det gäller Skadeförsäkring har försäkringsinspektionen mer begränsade kontrollmöjligheter. Kontrollen avser främst premieberäkningen för särskil- da försäkringsgrenar. men inspektionen anses också ha möjlighet att utöva viss kontroll över villkorens innehåll. Enligt utredningens mening kan in- spektionens bedömning. på samma sätt som marknadsdomstolens inom området för avtalsvillkorslagen, få vägledande betydelse för de allmänna domstolarnas avgöranden beträffande Skadeförsäkring.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975/76: 8] 52

Vad beträffar bankverksamheten är situationen annorlunda. Lagen (1955zl83) om bankrörelse innehåller bl.a. föreskrifter om kreditsäkcrhet. lånetid och förtida uppsägning. Enligt utredningen bör tillämpning av villkor som krävs enligt banklagstiftningen inte kunna betecknas som otillbörlig utom under extraordinära omständigheter. Om emellertid ett villkor ställs upp som är strängare mot låntagare än vad banklagstiftningen kräver eller om tillämpningen är strängare. synes inte det förhållandet att banklagstift- ningen innehåller preciserade regler utgöra något stöd för en längre gående stränghet. Enligt utredningen bör hänsyn tas också till bankinspektionens verksamhet beträffande övervakning av villkor m.m.

Slutligen framhåller utredningen att det också utanför dessa båda spe- cialområden ibland torde finnas utrymme för att ta hänsyn till administrativ lagstiftning vid bedömningen av om tillämpningen av ett avtalsvillkor är otillbörlig. Som exempel nämns lagen (19491722) om pantlånerörelse.

3.3.5. Omständigheterna vid avtalets tillkomst

Enligt utredningens förslag bör vid tillämpningen av generalklausulen hänsyn kunna tas Också till omständigheterna vid ett avtals tillkomst. Det gäller särskilt när sådana omständigheter har anknytning till ett speciellt villkor vars tillbörlighet har ifrågasatts.

Utredningen erinrar om att bestämmelsen om ocker i 31 & avtalslagen tar sikte bl. a. på omständigheterna vid ingående av avtal. Bestämmelsen tillämpas av olika skäl ganska sällan. Ett skäl är att rättsföljden är ogiltighet och att den som vill göra gällande ogiltighet som regel torde vara skyldig att återställa vad han har lånat. Även om ockerbestämmelsen kan kom- pletteras av 33.5 avtalslagen . anser utredningen att skyddet för den vars underlägsenhet utnyttjas är otillräckligt. Det bör enligt utredningen finnas möjlighet att ta hänsyn till omständigheterna vid ett avtals ingående. även när omständigheterna inte är så utpräglade att ockerbestämmelsen eller 33 .5 avtalslagen är tillämplig.

Bland omständigheter som bör kunna beaktas nämner utredningen att den ena parten har fått avtal till stånd genom aggressivt uppträdande. över- raskningstaktik. tvång eller annat missbruk av förhandlingsläget.

Vidare bör enligt utredningen hänsyn tas till om den överlägsna parten har lämnat missvisande uppgifter. t. ex. om avtalsvillkorens förmånlighet. eller om han har undanhållit motparten upplysningar om betydelsefulla om- ständigheter. Förhållanden av detta och liknande slag bör kunna beaktas även om den överlägsna parten har representerats av ett ombud utan be- hörighet att ingå avtal eller lämna uppgifter av ifrågavarande slag. På detta sätt ges möjlighet att ta hänsyn till förekomsten av s.k. sidolöpare.

Hänsyn bör enligt utredningen också kunna tas till omständigheter som mer direkt hänför sig till den svagare partens sida. 1. ex. att han är invandrare och inte förstår delar av avtalet på grund av bristande språkkunskaper.

• Sida 53
•  Original

'J- L,.)

Prop. [975/76: 81

Utredningen anser att omständigheter vid avtalets ingående bör kunna beaktas även om den överlägsna partens uppträdande i och för sig går fritt från klander. Han kan exempelvis ha lämnat oriktiga eller vilseledande upp- gifter i god tro. Han kan också ha uttalat sig om sitt framtida handlande i enlighet med sina avsikter när avtalet ingicks men sedermera ha handlat på annat sätt.

Enligt 7.5 konsumentköplagen kan oriktiga uppgifter inverka på felbe- dömningen vid konsumentköp. även om de har lämnats i god tro. Be- stämmelsen är emellertid begränsad till uppgifter om varans beskaffenhet Och användning och avser inte priset eller 5. k. kringuppgifter. [ förarbetena till konsumentköplagen nämns möjligheten att komma till rätta med oriktiga uppgifter som inte omfattas av 7.5 med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler. Enligt utredningens mening kan en jämkning av avtalet enligt den nya generalklausulen i många fall vara en bättre lösning. Jämkning bör enligt utredningen kunna komma ifråga även i sådana fall som avses i 7 .b" andra stycket konsumentköplagen. dvs. när en säljare har åberopat vil- seledande uppgifter från en varas tillverkare e. d.

Det anförda hänför sig enligt utredningen främst till avtal mellan nä- ringsidkare och konsumenter. Men omständigheterna vid ett avtals ingående bör kunna beaktas även vid rent affärsmässiga avtal. t. ex. om en part har gjort vissa uttalanden om sitt framtida handlande men sedermera handlar på ett annat sätt.

Enligt utredningens mening bör generalklausulen kunna åberopas även när omständigheterna är sådana att ogiltighet hade kunnat inträda enligt någon av bestämmelserna i 28—33 ss avtalslagen men det är mer förmånligt för den förfördelade parten att avtalet jämkas. Så kan t. ex. en person som har lånat pengar mot ockerränta föredra att räntan sätts ner till en rimlig nivå framför att avtalet blir helt ogiltigt.

3.3.6 ,Åfna'radeI/"ör/ni/landen m. m.

Utredningen erinrar om att gällande rätt i vissa fall ger möjlighet att revidera långvariga avtal på grund av ändrade förhållanden. l kommis- sionslagen (l9l4z45) och lagen (l895:64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag finns bestämmelser om rätt till förtida uppsägning i vissa fall. fjorda- balken finns också bestämmelser om uppsägning av arrende- och hyresavtal för omprövning av villkor. I övrigt saknas emellertid i stort sett lagregler som ger möjlighet till uppsägning av avtal för ändring av villkoren. I för- arbetena till 1973 års hyresreform nämns emellertid möjligheten att tillämpa den hyresrättsliga generalklausulen som ett slags substitut för avsaknaden av regler om rätt till uppsägning av långtidsavtal om lokalhyratprop. 1973:23 s. 112).

Enligt utredningen finns det starka skäl föratt använda generalklausulen för motsvarande syfte även på andra områden. Det är i sådana fall inte

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975/76: 81 54

i första hand fråga om att kompensera den ena partens överlägsna ställning. Korrigering bör kunna ske även på yrkande av part som hade en överlägsen ställning när avtalet ingicks.

Generalklausulen bör enligt utredningen kunna tillämpas bl.a. på avtal som har slutits för obestämd tid utan uppsägningsrätt. dvs. i realiteten för all framtid. Några närmare riktlinjer härför kan clock knappast ges. lbland torde ledning kunna hämtas i rättsregler som föreskriver en längsta tillåtna tid för avtalsförhållanden. t. ex. 7 kap. Sä jordabalken.

Utredningen understryker att möjligheten att tillämpa generalklausulen vid ändrade förhållanden inte bör ges den innebörden att generalklausulen träder i stället för den s. k. förutsättningsläran vid bristande förutsättningar. Tillämpningen av förutsättningsläran bygger på andra rättsliga överväganden och kan inte ersättas med det slag av bedömning som generalklausulen föreskriver.

Bedömningen av långvariga avtal kan påverkas av många olika omstän- digheter. lbland kan det vara rimligt att ta hänsyn även till förfluten tid. eftersom ett avtal kan ha varit förmånligt för den ena parten under en stor del av sin giltighetstid för att sedan på grund av ändrade förhållanden bli mindre fördelaktigt för honom. Om det när avtalet ingås råder ovisshet om i vilken riktning utvecklingen skall gå. något som ger avtalet ett inslag av spekulation, kan jämkning komma i fråga till förmån för den part till vars nackdel utvecklingen har skett.

Utredningen tar också upp frågan om ny lagstiftnings inverkan på lång- variga avtal. I vissa fall kan avtal falla utanför ny lagstiftning under avsevärd tid efter ikraftträdandet. Det inträffar särskilt när avtal undantagsvis har slutits för åtskilligt längre tid än som är normalt för ett visst område. Enligt utredningens mening bör visst utrymme finnas för att ta hänsyn till att äldre villkor klart strider mot viktiga principer i ny lagstiftning. En till- lämpning av generalklausulen kan framstå som rimlig särskilt när så lång tid har förflutit att parterna har haft möjlighet att anpassa sig efter den nya lagstiftningen och denna har kommit att bli gällande för den helt över- vägande delen av de avtal som gäller på området. Utredningen understryker emellertid vikten av att en sådan tillämpning sker med försiktighet. Frågan om ny lagstiftnings betydelse föräldre rättsförhållanden regleras regelmässigt i särskilda övergångsbestämmelser. Generalklausulen bör inte användas för att modifiera de resultat som har avsetts med sådana bestämmelser.

Utredningen pekar särskilt på att äldre avtalsformulär i vissa fall kan ligga till grund för rättsförhållanden även sedan ny lagstiftning har trätt i kraft. Anledningen kan vara att äldre formulär används slentrianmässigt eller att äldre avtal förlängs utan att anpassas efter nya regler. Som ut- redningen tidigare har framhållit är det viktigt att formulärrätten anpassas efter utvecklingen och efter de krav som ställs på näringsidkares avtals- relationer med konsumenter. För att tillgodose dessa syften bör jämkning med stöd av generalklausulen kunna tillgripas. '

• Sida 55
•  Original

Prop. 1975/76: (H 55

3.3.7. Förhållandet mellan olika avtal

[ vissa fall kan ett avtals verkningar vara beroende av att avtalet har samband med ett annat avtal. Detta gäller särskilt när flera avtal ingås mellan samma parter. Det är inte alltid möjligt att skilja en sammankoppling av flera avtal från fall då förhållandet mellan parterna i sin helhet regleras i ett enda avtal. Som exempel nämns bl.a. att köparen av ett markområde ingår entreprenadavtal med säljaren om uppförande av ett hus på marken.

[ samband med lagstiftning på vissa områden har uppmärksammats att sammankoppling av avtal kan medföra betungande effekter eller vara ett försök att kringgå lagregler. [ jordabalken finns regler om arbetsavtal i sam- band med jordbruksarrende, och i lagen om avbetalningsköp finns ett förbud mot s.k. kopplingsförbehåll. Förhållandet kan emellertid också vara det motsatta, nämligen att en sammankoppling av avtal gör att ett visst villkor förlorar sin otillbörliga karaktär. Enligt utredningens mening bör den om- ständigheten att formellt flera avtal föreligger inte hindra att helhetsbilden av parternas avtalsförhållande tas i betraktande vid tillämpningen av ge- neralklausulen.

Sammankoppling av avtal kan förekomma också i den formen att ena parten samtidigt ingår avtal med två eller flera parter. Köp av mark kan t. ex. vara förbundet med att köparen träffar avtal med en särskild entre- prenör om uppförande av ett hus. I konsumentköplagen finns regler om förhållandet mellan köp av en vara och åtagande från tillverkaren att avhjälpa fel i varan och om förhållandet mellan köp och kreditavtal som ingås i samband med köpet.

Enligt utredningens mening bör vid generalklausulens tillämpning hänsyn kunna tas även till sådan koppling av avtalsförhållanden mellan olika parter. Om full avtalsfrihet rådde i förhållande till tredje man. skulle det skydd som är avsett genom tvingande regler kunna bli illusoriskt.

Verkningarna av ett avtal kan i vissa fall vara beroende av andra avtal som en part ingår utan att någon direkt sammankOppling föreligger. Det gäller särskilt för detaljhandlare och andra mellanhänder i distributionen. Deras överenskommelser med tillverkare kan påverka avtalsrelationerna med konsumenter och vice versa. Särskilt gäller detta befogenhet att häva köp i någotdera ledet.

Betydelsen av de olika avtalsrelationerna framträder särskilt när möjlighet saknas att anpassa villkoren i de olika relationerna till varandra. En bil- handlare kan å ena sidan vara skyldig att tillämpa vissa regler i förhållande till köpare och å andra sidan på grund av sitt förhållande till biltillverkare nödgas godta villkor som inte står i samklang med hans skyldigheter i förhållande till konsumenten.

Enligt utredningens mening kan man vid generalklausulens tillämpning på ett visst villkor inte bortse från inverkan av avtalsförhållanden i annat led. Om en part yrkar jämkning. måste hänsyn kunna tas även till att han

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975/76: 81 56

är bunden i en annan relation. Jämkning bör emellertid i princip inte kunna ske till nackdel för en konsument eller motsvarande på grund av att en detaljhandlare befinner sig i beroendeställning till tillverkare eller grossist. Däremot bör det enligt utredningen vara möjligt för en part som är bunden av tvingande regler i en avtalsrelation att åberopa bundenheten i en annan avtalsrelation. En detaljhandlare som på grund av konsumentköplagens be- stämmelser måste finna sig i hävning från köparens sida på grund av mate- rialfel som tillverkaren inte har kunnat avhjälpa bör exempelvis kunna åbe- ropa detta när det gäller tillämpning av avtalet med tillverkaren.

Utredningen berör också frågan om en part som begär jämkning av ett visst villkor skall kunna åberopa att villkoret medför olämpliga verkningar i förhållande till tredje man. Enligt utredningens mening bör verkningar i förhållande till tredje man inte inverka på generalklausulens tillämpning. Detta skulle kunna leda till godtyckliga och olämpliga resultat. eftersom en part som gör gällande att ett villkor skall jämkas eller åsidosättas som regel endast torde ta hänsyn till sitt eget intresse. I praktiken skulle tredje mans intressen åberopas endast i de fall där det överensstämde med partens egna intressen att de kom under övervägande.

3.3.8. Hänsyn till inrernarimre/Ial/ör/niIIam/en

Vid tillämpning av generalklausulen kan internationella förhållanden i vissa fall spela en betydande roll. På köprättens område har ett antal av- talsformulär kommit till genom medverkan av FN:s Europakommission. På andra områden har Internationella handelskammaren utarbetat inter- nationella regler som har vunnit vidsträckt utbredning i ett stort antal länder. Avtalsformulär som används mellan svenska parter eller mellan en svensk och en utländsk part tillämpas på vissa områden i stor utsträckning också mellan utländska parter. I alla internationella avtalsförhållanden måste man räkna med att ett villkor som bedöms av svensk domstol också kan komma under bedömning av utländsk domstol.

Enligt utredningen talar skäl både för och emot att ta särskild hänsyn till internationella förhållanden. Om svensk domstol i stor omfattningjämkar villkor i internationella avtal. kan följden bli att avtalen förses med pro- rogationsklausul till utländsk domstol. Även andra nackdelar kan uppkom- ma.

Å andra sidan torde internationella avtal enligt utredningen ofta präglas av att en överlägsen part utnyttjar sin makt till att införa villkor som är förmånliga för honom och missgynnar hans motpart. Som en motvikt till detta finns ett stort antal internationella konventioner. särskilt på trans- portområdet. som har till syfte att upprätthålla en viss jämvikt. S. k. dold kontroll från domstolarnas sida genom tolkning mot den part som har l'or- mulerat ett villkor m. m. förekommer i stor utsträckning vid internationella avtal.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975/76: 81 57

Iden mån en generalklausul har till syfte att komplettera tvingande regler eller att ersätta dold kontroll med öppen talar enligt utredningen starka skäl för att medge jämkning. även om ett förhållande har internationell karaktär. Det synes rimligt att svenska domstolar upprätthåller de rätts- prineiper som är erkända här i landet. även om bedömningen skulle bli en annan i andra länder. Självklart är att generalklausulen inte får bli ett medel att gynna svenska parter på bekostnad av utländska. Liksom annars vid internationella rättskirhållanden kan hänsyn behöva tas till rättstillämp- ningen i andra länder men generalklattsulen intar därvid inte någon sär- ställning.

3.4. Processuella frågor

Utredningen framhåller att en utveckling av de förmögenhetsrättsliga ge- neralklausulerna i enlighet med förslaget innebär att de allmänna dom- stolarna får viktiga uppgifteri fråga om konsumentskydd och rättsutveckling. För att en civilrättslig reform av detta slag skall få tillräcklig genomslagskraft är det nödvändigt att den stöds av institutionella faktorer.

Från konsumentskyddssynpunkt är det sålunda viktigt att den som anser att ett avtalsvillkor är otillbörligt har erforderliga möjligheter att framställa invändning och fåtvisten avgjord. Är hans missnöje befogat bör han få rättelse omgående. l tvivelaktiga fall bör det finnas möjlighet att snabbt och utan större kostnad eller ekonomisk risk få till stånd en rättslig prövning.

Utredningen pekar på betydelsen av det förenklade rättegångsförfarandet i tvistemål om mindre värden. Vidare understryker utredningen att vad som framför allt behövs är möjligheter till en rättslig avvägning med särskild hänsyn till de praktiska förhållanden som inverkar på konsumentskyddet. Rättsfrågorna kommer med andra ord starkare i förgrunden än vid till- lämpning av t. ex. konsumentköplagen . Utredningen framhåller också all- männa reklamationsnämndens betydelse för bedömning av tvister som rör konsumenter.

Även med beaktande av reglerna om förenklat rättegångsförfarande kan enligt utredningen befaras att en enskild part på grund av de ekonomiska riskerna drar sig för att föra process. särskilt till högre instans. Utredningen pekar på möjligheten att ge särskilda organ som har att ta till vara kon— sumentintressen. t. ex. konsumentverket eller KO. befogenhet att ta upp den enskildes talan inför domstol. Den bästa garantin föratt en principfråga kommer under kvalificerad bedömning inför högre instans torde ofta vinnas genom att ansvaret för processföringen vilar på organ som företräder kon- sument- resp. näringsidkarintressen. IIithörande frågor är enligt utredningen av sådan art att de lämpligen bör behandlas i ett vidare konsumentpolitiskt sammanhang.

Utredningen framhåller vidare att domstolarnas verksamhet inte får ses enbart från synpunkten att möjligheter öppnas att erhålla avgöranden av

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975/76: 81 58

enskilda fall. Väl så viktig är den vägledande funktionen. Å ena sidan bör avgörandena såvitt möjligt få en principiell prägel. så att 'praxis kan bidra till typbildning och till uppdragande av riktlinjer för framtiden. Å andra sidan är det av vikt att avgörandena blir kända. så att de kan utöva en prejudicerande eller åtminstone upplysande verkan. Det är önskvärt att även underrättsavgöranden blir kända. eftersom man i många hithörande fall måste räkna med att talan inte fullföljs till högre rätt. Särskilt om en underrätt jämkar ett villkor eller lämnar det utan avseende med stöd av generalklausulen. måste man räkna med att en näringsidkare drar sig för att fullfölja talan. något som innebär att han på nytt hävdar ett villkor som redan har underkänts.

4.2. Generalklausulens utformning m.m.

4.2.1. Rukvisir och räffsverkningar

Remissinstanserna godtar allmänt utredningens förslag att bedömningen av om en viss avtalsbestämmelse är otillbörlig eller ej skall innefatta en helhetsbedömning av avtalsförhållandet. däribland omständigheterna vid avtalets tillkomst. Den kritik som förs fram mot förslaget är framför allt inriktad på utredningens överväganden rörande grunderna för att anse ett avtalsvillkor otillbörligt.

Utredningens förslag att slopa det i nuvarande generalklausuler förekom- mande kravet att otillbörligheten skall vara uppenbar för att jämkning e. (1. skall få ske har föranlett särskilda uttalanden från en del remissinstansers sida. Sveriges domareförbund understryker behovet av att allmänheten och domstolarna får så god vägledning som möjligt när det gäller att tolka lagen. Enligt förbundet tillgodoser den föreslagna lagtexten inte detta behov. Även om tillämpningen genom det tidigare kravet att otillbörligheten skall vara

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975/76: Sl 68

uppenbar har kommit att bli alltför restriktiv. finns genom den föreslagna lagtexten risk att tillämpningen kan gå alltför långt åt motsatt håll. Förbundet föreslår därför att lagtexten ges en sådan lydelse att graden och påtagligheten av otillbörligheten klarare markeras.

Sveriges advokatsamfund betonar vikten av att avtalsfriheten upprätthålls som grundläggande princip. Undantag härifrån bör ske i första hand genom tvingande lagregler. Endast när konkreta lagregler saknas bör missförhål- landen kunna undanröjas genom tillämpning av en generalklausul. Med hänsyn bl. a. till att uppenbarhetsrekvisitet föreslås borttaget bör enligt sam- fundet i de fortsatta förarbetena uttalas att generalklausulen måste tillämpas med Stor återhållsamhet. Hände/skannaarenför Örebro och Västmanlands län förklarar sig kunna godta den föreslagna lydelsen av generalklausulen i den fasta förhoppningen att domstolarna i tveksamma fall skall iaktta återhåll- samhet vid tillämpningen av generalklausulen.

De flesta remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget att slopa uppenbarhetsrekvisitet. Förslaget tillstyrks uttryckligen av bl. a. Hyresgäs- ternas riksförbund och Motorbranschens riksförbund. llyresgästernas riksför- bund framhåller att den utvidgning av tillämpningsmöjligheterna som sker genom slopandet av uppenbarhetsrekvisitet innebär en behövlig förstärkning av bostadskonsumenternas rättsskydd.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller att uppenbarhetsrekvisitet i 8; skuldebrevslagen torde ha bidragit starkt till en återhållsam inställning från domstolarnas sida. Föratt åstadkomma en i och för sig önskvärd utvidgning av domstolarnas möjligheter att jämka eller åsidosätta avtalsvillkor synes det enligt hovrätten vara nödvändigt att generalklausulen erhåller en ny avfattning. Särskilt med tanke på den försiktighet som. naturligt nog. brukar prägla domstolarna när det gäller att göra ingrepp i bestående rättsförhål- landen anser hovrätten dct icke erbjuda större betänkligheter att slopa uppen- barhetsrekvisitet. Redan otillbörlighetsrekvisitet är ägnat att medföra en be- tydande restriktivitet vid tillämpningen av generalklausulen.

Hovrätten erinrar i detta sammanhang om ett uttalande av föredragande statsrådet i samband med att ordet "otillbörligt" i 1 & avtalsvillkorslagen byttes ut mot "oskäligt" (prop. 19731138 s. 118). Där framhölls att "otill- börligt" i språkligt hänseende är ett förhållandevis starkt uttryck och att det kunde diskuteras om inte den dittillsvarande lagtexten hade fått en utformning som gav intryck av att tolkningen skulle vara mer restriktiv än som hade varit avsikten. Enligt hovrätten synes det vara till fördel att en viss nyansskillnad även språkligt föreligger när det gäller förutsättningarna ”för ingrepp enligt å ena sidan avtalsvillkorslagen och å andra sidan den föreslagna generalklausulen. Visserligen bör det inte föreligga någon prin- cipiell skillnad mellan marknadsdomstolens och de allmänna domstolarnas frihet att inom resp. område pröva och motverka olämpliga avtalsvillkor. Detta skulle väl närmast leda till att ordet "oskälig” begagnades också i

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975/76: 81 69

generalklausulen. Bortsett från att ordet "otillbörlig" har gammal hävd när det gäller generalklausuler. kan det enligt hovrättens mening även från saklig synpunkt te sig berättigat att begagna sig av den skillnad i betydelse som föreligger mellan "oskälig" och "otillbörlig". Trots allt måste det anses väl- betänkt att iaktta ett något större mått av försiktighet vid ingrepp i bestående rättsförhållanden än vid utfärdande av förbud mot att framdeles begagna ett visst avtalsvillkor.

Valet mellan "otillbörlig" och "oskälig" diskuteras också av ett flertal andra remissinstanser. Liksom hovrätten för Västra Sverige biträder bank- inspektionan utredningens förslag. Inspektionen framhåller att det föreligger en inte oväsentlig skillnad mellan bedömningen enligt avtalsvillkorslagen och bedömningen enligt den föreslagna generalklausulen. Vid tillämpningen av avtalsvillkorslagen måste generella synpunkter stå i förgrunden. Bedöm- - ningen enligt generalklausulen är däremot inriktad på samtliga omständig- heter i det individuella fallet. Detta innebär att ett avtalsvillkor som är godtagbart från avtalsvillkorslagens synpunkt likväl kan behöva jämkas en- ligt generalklausulen på grund av särskilda omständigheter. Omvänt kan en avtalsklausul som skulle kunna förbjudas enligt avtalsvillkorslagen god- kännas i ett individuellt fall där generalklausulen åberopas. Denna skillnad bör komma till uttryck i lagtexten, och inspektionen stöder därför utred- ningens förslag i ordvalsfrågan.

De flesta remissinstanser som yttrar sig på denna punkt anser emellertid att ordet ”oskälig" är att föredra. Marknadsr/amsto/en anför att det visserligen föreligger en skillnad mellan prövningen enligt avtalsvillkorslagen och de allmänna domstolarnas bedömning i det särskilda fallet men att denna skill- nad inte bör markeras på det sättet att förutsättningarna för tillämpning görs olika. Ett av skälen till att omarbeta de nuvarande generalklausulerna är ju att skapa förutsättningar för en likartad bedömning enligt avtalsvill- korslagen och civilrättslig lagstiftning. Att det föreligger en skillnad mellan de båda uttrycken finner marknadsdomstolen vara ställt utom tvivel. När ordet "otillbörlig" i avtalsvillkorslagen byttes ut mot "oskälig" var avsikten att markera att högre krav bör ställas på villkor som används i förhållande till konsument än att villkoren motsvarar minimireglerna i konsument- köplagen och annan tvingande lagstiftning.

Med hänvisning till den principiella likheten i bedömningen enligt den föreslagna generalklausulen och avtalsvillkorslagen förordar också kredit- kiipkommittén och konsttmentt/"iinstutradningwt att ordet "otillbörlig" ersätts med "oskälig". Enligt kommittén är ordet "otillbörlig" mindre lämpligt bl. a. med tanke på att generalklausulen avses kunna användas för att åsi- dosätta villkor som i och för sig kan vara helt tillbörliga och i faktisk över- ensstämmelse med lag men som sedda i samband med andra omständigheter likväl inte kan godtas. Ordet "oskälig" torde enligt kommitténs mening bättre svara mot den vidare lämplighetsbedömning som åsyftas och mot

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975/76:81 70

den mindre restriktiva rättstillämpning som eftersträvas. Konsument- tjänstutredningen påpekar bl.a. att argumentet att ordet "otillbörlig" har vunnit hävd i den civilrättsliga lagstiftningen förlorar mycket av sin tyngd. om de kanske viktigaste bestämmelserna där ordet förekommer. de nu- varande generalklausulerna. upphävs.

Med hänvisning till önskemålet om överensstämmelse mellan avtalsvill- korslagen och den nya generalklausulen uttalar sig ocksåIförctagarorgani- sofia/terna. kansumentverket. KF och LRF till förmån för att ordet "otill- börlig" ersätts med ”oskälig”.

RTS anseratt uttrycket "otillbörlig" måste bytas ut mot "klart otillbörlig" eller "uppenbart otillbörlig" för att markera att bedömningsgrunden skall vara betydligt mer restriktiv än vid marknadsdomstolens avgörande av om ett avtalsvillkor skall bedömas som oskäligt. Detta är väsentligt för att undvika risken för att ett förbud som har meddelats av marknadsdom- stolen får retroaktiv verkan. En sådan retroaktiv verkan framstår som orimlig, eftersom de bedömningsgrunder som marknadsdomstolen anlägger vid sin prövning av om ett avtalsvillkor är oskäligt på intet sätt överensstämmer med vad som objektivt sett och enligt vanligt språkbruk kan uppfattas som otillbörligt.

Som tidigare nämnts anser Sveriges advokatsam/itnd att utredningen inte tillräckligt har skilt mellan avtal på konsumentområdet och avtal mellan näringsidkare. Skälen för tillämpning av en generalklausul är betydligt sva- gare utanför än inom konsumentområdet. Det torde vara endast i undan- tagsfall som otillbörliga konsekvenser följer av villkor i avtal mellan nä- ringsidkare. Enligt samfundets mening borde därför uttrycket "uppenbart otillbörlig" användas i lagtexten såvitt angår förhållanden utanför konsu- mentområdet. Ä venföretagarorganisatianerna ställer sig som redan har näm nts avvisande till en reform som ger domstolarna väsentligt ökade möjligheter att jämka avtalsvillkori affärsförhållanden. De framhåller att skillnaden i bedömnings- norm mellan konsument- och affärsförhållanden inte bör döljas bakom ett skenbart enhetligt otillbörlighetsbegrepp. Skillnaden bör komma till klarare uttryck i lagtexten. En lämplig metod synes vara att ta in bestämmelserna för resp. område i olika stycken och att använda ett annat uttryck än "0- skälig" i fråga om förutsättningen för jämkning i affarsförhållanden. Möj- ligheten till jämkning i sådana förhållanden bör anknytas till att ett avtals- villkor är stridande mot gott affarsskick eller eljest otillbörligt i den mening som är vedertagen enligt de nuvarande civilrättsliga generalklausulerna. Även om också normen "gott affärsskick” får ett konkret innehåll först ge- nom rättspraxis, synes den ange en klar inriktning av bedömningen. Den förtjänar därför en mer central roll än vad utredningen föreslår och bör tas in i lagtexten.

Även LRF framhåller att behovet av ökade möjligheter till jämkning föreligger främst i konsumentförhållanden och att en större återhållsamhet

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975/76: 81 71

är befogad när det gäller avtal mellan näringsidkare. Enligt förbundets me- ning kan konsument— och affärsförhållanden med fördel hållas isär på ett mer markerat sätt än i utredningens förslag. Förbundet pekar på möjligheten att använda ett annat uttryck än "oskäligt" när det gäller aflärsförhållanden, t.ex. "stridande mot gott affärsskick eller eljest otillbörligt".

Hovrätten/iir Västra Sverige anser det vara en fördel att någon hänvisning till "gott affärsskick”. "god affärssed" eller liknande inte förekommer i utredningsförslaget. Det affärsskick som föreligger inom en viss bransch torde i stor utsträckning återspegla de inom branschen under tidernas lopp- verksamma. tongivande affärsmännens åskådningar som ofta har fått sitt yttersta nedslag i de avtalsformulär o.d. som tillämpas inom branschen. Om den främsta avsikten med den nya generalklausulen är att bereda ett ökat skydd för svagare avtalsparter. framstår det inte som meningsfullt att som en riktlinje för bedömningen av vad somar otillbörligt hänvisa till vad som ofta kan antas vara ett uttryck närmast för den generellt sett starkare partens uppfattning.

Sveriges (lontare/örbuml ifrågasätter om det i lagtexten bör anges att särskild hänsyn skall tas till om part är konsument eller intar annan liknande ställ- ning. Att motivet till den nu föreslagna lagstiftningen främst har varit att stärka skyddet för konsumenter står helt klart. [ åtskillig lagstiftning under senare tid har konsumentens intresse tillgodosetts på ett påtagligt sätt. Be- tydelsen av konsumentskyddet torde därför redan ha kommit till uttryck så klart att det kan förutsättas att erforderlig hänsyn kommer att tas till att part är konsument även utan ett uttryckligt stadgande därom. För övrigt kan det inte utan vidare förutsättas att konsumenten alltid är den svagare avtalsparten. Anses det nödvändigt att i lagtexten ta in en bestämmelse i ämnet. synes det enligt förbundets mening vara lämpligare att föreskriva att vid prövningen särskild hänsyn skall tas till om parten såsom konsument eller eljest intar en underlägsen ställning gentemot andra parten.

Liknande tankegångar framförs av konsrmrenttiiinsttttrea'ningen. En for- mulering som innebär att särskild hänsyn skall tas till om part i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning gentemot andra parten stämmer bättre överens med den allmänna inriktning som är åsyftad enligt såväl direktiven som betänkandet. Även konsumenttjänstutredning- ens egna synpunkter på behovet av rättsskydd för mindre rörelseidkare som befinner sig i underlägsen ställning i förhållande till storföretag kommer på det sättet till tydligare uttryck i lagtexten. Utredningen påpekar också att det i det enskilda fallet inte alltid är konsumenten som är den underlägsne. Konsumenten kan mycket väl framstå som den starkare parten. t. ex. när villaägare anlitar småhantverkare för reparations- eller förbättringsarbeten eller ägare av större fritidsbåtar anlitar mindre reparationsvarv.

Sker/ges.för/arrar/örbum/ framhåller att det finns kategorier som är lika skyddsvärda som konsumenter men som inte utan vidare kan anses gå in under lokutionen "annan liknande ställning". Det gäller i första hand

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975/76:81 72

upphovsmän men också arbetstagare som inte är underkastade kollektiv- avtal. Enligt förbundet bör lagtexten utformas så. att det klart framgår att även dessa kategorier jämställs med konsumenter. Förbundet menar vidare att den språkliga utformningen av bestämmelsen inte klart ger vid handen att det just är till konsumentens förmån som bestämmelsen skall användas. Mot bakgrund av det sagda föreslår förbundet en formulering som i allt väsentligt stämmer överens med den som har föreslagits av Sve- riges domareförbund och konsumenttjänstutredningen. KLYS anslttter sig till vad förbundet har anfört i denna del.

Statens nämnd./ör arbetstagares ttpp/inningar påpekar att en arbetstagare som gör en uppfinning intar en beroende och svag ställning i förhållande till arbetsgivaren men att arbetstagaren inte kan betecknas som konsument eller med vanligt språkbruk kan sägas inta en konsumentliknande ställning. Vid utformningen av generalklausulen synes utredningen inte tillräckligt ha beaktat de speciella förhållanden som föreligger vid utnyttjande av att- betstagares uppfinningar. Några olägenheterav den nuvarande utformningen av 9 Slagen (19491345) om rätten till arbetstagares uppfinningar har inte kommit fram vid de tvister som nämnden har haft att bedöma. Nämnden förklarar sig av olika skäl som skall behandlas närmare i det följande inte övertygad om att den föreslagna generalklausttlen är lämplig när det gäller avtal om utnyttjande av arbetstagares uppfinningar.

Mark/tadsdomsto/en diskuterar utredningens uttalanden om att en domstol bör kunna bedöma ett villkor som otillbörligt i och för sig och att det är angeläget att domstolarnas prövning får en principiell karaktär. Marknads- domstolen förklarar sig inte ha något att invända mot att generalklausulen får en sådan lydelse att den gör det möjligt för allmän domstol att göra generella bedömningar och uttalanden beträffande ett visst avtalsvillkor. Sådana bedömningar och uttalanden kan enligt marknadsdomstolen vara av värde framför allt vid tillämpning av generalklausulen utanför konsu- mentområdet. De allmänna domstolarna torde dock erfarenhetsmässigt vara obenägna att i ett särskilt fall göra generella uttalanden. särskilt som om- ständigheterna i ett annat fall kan föranleda en helt annan bedömning.

Marknadsdomstolen är emellertid kritisk mot utredningens uttalande att allmän domstol vid den principiella bedömningen bör fasta huvudvikten vid en viss standard av skydd för underlägsen part som inte får underskridas snarare än vid enskilda villkor och deras verkningar i det uppkomna fallet. Enligt marknadsdomstolens mening låter sig detta inte göra. Den avgörande skillnaden mellan förbudsprocessen och civilprocessen äratt ett förbud enligt avtalsvillkorslagen tar sikte på en typiserad bedömning av om ett visst villkor kan anses vara otillbörligt mot konsumenterna som kollektiv. medan den civilrättsliga prövningen gäller frågan om detär otillbörligt att tillämpa vill- koret i ett visst fall med beaktande av alla föreliggande omständigheter. Uppgiften att dra gränsen för en minimistandard av skydd för konsumenter

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975/76:81 73

får i första hand anses anförtrodd marknadsdomstolen. Den civilrättsliga lagstiftningens uppgift i sammanhanget är att möjliggöra en nyanserad be- dömning av enskilda fall där de särskilda omständigheterna t.ex. kan leda till att ett typiskt sett oskäligt avtalsvillkor bör godtas.

Aven Sveriges atlvokatsam/imtl har kritiska synpunkter på utredningens uttalanden om domstolarnas möjlighet att pröva om ett villkor är otillbörligt i och för sig. Samfundet ställer sig frågande till vad som egentligen avses med utredningens uttalande att domstolarnas avgöranden i största möjliga utsträckning bör ges en principiell innebörd. Som utredningen framhåller bör domstolarna ha möjlighet att ta hänsyn till samtliga omständigheter i det särskilda fallet. Enligt samfundet bör detta vara inte bara en möjlighet utan en skyldighet. Om hänsyn tas till samtliga omständigheter i det sär- skilda fallet. måste detta självfallet återspeglas i domskälen. och därmed åstadkoms knappast ett avgörande med större principiell innebörd än dont- stolarnas avgöranden i allmänhet. Enligt samfundet vore det också att gå för långt att uppmana domstolarna att med principavgöranden konkurrera med marknadsdomstolen och KO när det gäller bevakning och utveckling av konsumentskyddet. Detta bör överlåtas till de organ samhället har skapat för ändamålet. medan de allmänna domstolarna får bli en efterprövande och vid behov korrigerande faktor i konkreta fall.

Samfundet framhåller vidare i anslutning till vissa uttalanden av utred- ningen att det inte minst från rättssäkerhets- och förutsebarhetssynpunkt är viktigt att i största möjliga utsträckning behandla villkor som av lag- stiftaren har ansetts typiskt sett otillbörliga i tvingande lagbestämmelser i stället för att låta allmän domstol "i princip ha frihet att inta en ståndpunkt som motsvarar den när en klausul strider mot en tvingande regel".

1l_vrest:c'isternas riksförbund anser det värdefullt att den nya generalklau- sulen ger möjlighet att få ett kontraktsvillkor jämkat eller undanröjt utan att en akut tillämpningssituation behöver avvaktas. Särskilt för den svagare parten iett hyresförhållande är det en avgjord fördel att direkt kunna angripa ett hyresvillkor som är otillbörligt i och för sig.

Utredningens förslag att domstol som bedömer ett visst avtalsvillkor som otillbörligt skall kttnna jämka avtalet eller lämna det utan avseende även i annat hänseende lämnas titan erinran av flertalet remissinstanser. ;f=/ark- nadsc/tmtsto/en anser att en sådan möjlighet torde vara ofrånkomlig för att kunna bereda en underlägsen part i ett avtalsförhållande ett effektivt skydd. En så fullständig handlingsfrihet för domstolarna är emellertid förbunden med nackdelar. Parternas möjligheter att förutse resultatet av domstolens tillämpning av generalklausulen blir små. vilket är ägnat att skapa rätts- osäkcrhet. Enligt marknadsdomstolen är det angeläget att de allmänna dom- stolarna handlar med försiktighet när det gäller att vidta omfattande ingrepp i avtal.

Kunsumentverket framhåller den preventiva effekten av att ett avtal för- klaras ogiltigt. Blir det allmänt känt att ett avtal som innehåller ett otillbörligt

• Sida 74
•  Original

Prop. l975/76: 8! 74

villkor kan förklaras ogiltigt i sin helhet. torde det medföra större försiktighet hos dem som formulerar avtalsvillkor. Att uteslutande ha denna möjlighet att ingripa mot otillbörliga avtalsvillkor skulle däremot ställa konsumenten i ett svårt läge, främst när den erhållna prestationen ändå har ett visst värde. Möjligheten att jämka villkor eller lämna dem utan avseende synes därför i vissa fall vara till fördel från konsumentsynpunkt. Domstolarnas möj- ligheter att korrigera avtalsinnehållet torde också medföra domar som ger bättre vägledning om praxis.

Enligt RTS finns i utländsk lagstiftning så gott som ingen motsvarighet till den av utredningen föreslagna bestämmelsen att ett avtal skall kunna jämkas eller lämnas utan avseende även i annat hänseende. införs möjlighet till sådana rättsföljder av otillbörliga villkor. rubbas i grund förtroendet för ingångna avtal och andra rättshandlingar. Enligt RTS är det orimligt att en näringsidkare på grund av att ett enstaka villkor befinns otillbörligt skall löpa risken att hela avtalet ges ett förändrat innehåll eller blir ogiltigt. RTS avstyrker därför utredningens förslag i denna del.

4.2.2. Tillämpningsomräde

Utredningens förslag att den nya generalklausulen bör vara tillämplig inom hela förmögenhetsrätten godtas av det stora flertalet remissinstanser. Vissa kritiska synpunkter framförs emellertid.

Förslaget att generalklausulen skall kunna tillämpas också på bolagsord- ningar och föreningsstadgar ifrågasätts av Sveriges advokatsamfund, åtmin- Stone såvitt avser associationer som regleras i lag. Lagstiftaren torde be- träffande sådana associationer ha bemödat sig om att avväga vilka bestäm- melser som kan och måste tas in i bolagsordningar och stadgar samt vilka lagbestämmelscr som skall vara tvingande resp. dispositiva. Enligt sam- fundets mening bör det också i framtiden vara lagstiftarens och inte dom- stolarnas sak att bära ansvaret för en riktig avvägning i detta hänseende. ] den mån tvingande bestämmelser behövs inom associationsrätten. bör sådana införas i lag. Det bör också vara möjligt att införa generalklausuler för de särskilda frågor där sådana kan anses behövliga. Blir en generell ge- neralklausul tillämplig på detta område. måste domstolarna få uppenbara svårigheter att dra gränsen t. ett. mellan ett tillbörligt övertag som följer av majoritetsintresse i en association och ett otillbörligt sådant. Det synes klart olämpligt att låta en generalklausul sådan som den föreslagna verka till förmån för en underlägsen part där hans skyddsbehov direkt har upp- märksammats av lagstiftaren. I den mån skäl föreligger att möjliggöra jämk- ning av vitesbestämmelser i stadgar eller av konkurrensbegränsande be- stämmelser eller hembudsklausuler i bolagsordningar. bör det ske genom bestämmelser i den berörda lagstiftningen.

Vad beträffar associationer som f. n. inte regleras i lag anser samfundet det vara lämpligt att försöka få till stånd en lagreglering och därvid tillgodose

• Sida 75
•  Original

Prop. l975/76: 81 _ 75

de skyddskrav som kan anses beaktansvärda. I avvaktan på lagstiftning härom bör den föreslagna generalklausulen enligt samfundet göras tillämplig på sådana associationer.

Även SACO ställer sig tveksam till förslaget att den nya generalklausulen skall vara tillämplig på bestämmelseri bolagsordningar och föreningsstadgar. Enligt SACO:s mening synes det kunna leda till oöverskådliga konsekvenser och rättsosäkerhet om generalklausulen skulle kunna tillämpas allmänt även på dessa områden. I den mån det anses erforderligt att kunna jämka as- sociationsrättsliga bestämmelser utöver vad som redan nu är möjligt bör det övervägas att införa bestämmelser härom i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. Vad SACO anför om generalklausulens till- lämpning inom associationsrätten bör enligt organisationens mening gälla också beträffande familjerätten.

Sveriges villaämre/örbuml uppehåller sig något vid utredningens uttalanden rörande generalklausulens tillämpning på förhållanden mellan offentliga myndigheter och enskilda. Ett för förbundet aktuellt område utgör tomt- rättsavtalen. Enligt lag krävs skriftligt avtal om upplåtelse av tomträtt och om avgälden inom vissa ramar och tidsperioder. Det torde utan vidare stå klart att generalklausulen är tillämplig på s. k. sidolöpare till sådana avtal. t. ex. beträffande föreskrifter om byggnadsskyldighet. men enligt förbundets mening bör generalklausulen kunna tillämpas även på avgäldens storlek. Förbundet hävdar vidare att liknande synpunkter bör kunna anläggas på föreskrifter som har utfärdats av kommuner om att sålda tomter skall vara bebyggda inom en viss tid vid äventyr att köparen blir skadeståndsskyldig. Detsamma gäller andra kommunala föreskrifter. t. ex. sådana som innebär att avtal om köp av mark kopplas samman med avtal med särskild en- treprenör om uppförande av hus på marken.

4.2.3 [förslagets kmrsekvenserför de nuvarande genera/klar[su/erna m. m.

Remissinstanserna godtar allmänt utredningens förslag att införa den nya generalklausulen i 36.5 avtalslagen och att upphäva de nuvarande bestäm- melserna i 36 å och 37 & första stycket avtalslagen . Även förslaget att upp- häva de nu gällande civilrättsliga generalklausulerna i andra lagar tillstyrks av flertalet remissinstanser.

Utredningens förslag att bibehålla 33.5 avtalslagen godtas av de flesta remissinstanserna. Vissa remissinstanser anser dock att utredningen inte tillräckligt ingående har behandlat förhållandet mellan den nya generalklau- sulen och 33 & avtalslagen . Enligt Irovrz'i/renjiir Västra Sverige kan det starkt ifrågasättas om det efter den nya generalklausulens tillkomst finns något nämnvärt utrymme för tillämpning av 33ä avtalslagen . Vad utredningen har åberopat till stöd föratt behålla bestämmelsen. särskilt det förhållandet att man i övriga nordiska länder inte synes vara intresserad av att göra någon ändring i detta hänseende. är emellertid så vägande att hovrätten

• Sida 76
•  Original

Prop. l975/76181 . 76

ansluter sig till utredningens bedömning.

Marknat/sdmnsm/en påpekar att det visserligen kan synas egendomligt att behålla en bestämmelse som i stort sett torde komma att bli överflödig. men bestämmelsens centrala betydelse för förutsättningsläran och hänsynen till den nordiska rättslikheten på området utgör enligt domstolens mening tillräcklig anledning att trots detta låta 33.5 stå kvar. Till detta kommer bestämmelsens nära samband med övriga ogiltighetsregler i 3 kap. avtals- lagen.

Även herrrlörsä_l/rringskommmen och konsumenrr/änstturet/ningen finner de skäl utredningen har anfört för att behålla 33,5 avtalslagen övertygande. Konsumenttjänstutredningen berör något närmare Rörhållandet mellan 33 ;" och den nya generalklausulen. lnnan en tillämpning av generalklausulen över huvud taget kan komma i fråga. måste en domstol konstatera att ett giltigt avtal föreligger. att avtalet innefattar det villkor vars tillbörlighet har ifrågasatts samt att villkoret har viss innebörd. En prövning enligt 33% avtalslagen eller förutsättningsläran avser frågan om avtalets giltighet. På- följden är här inte jämkning utan återgång av avtalet. Har ett avtal ingåtts på ett sätt som t.ex. innefattar ett ohederligt utnyttjande av motpartens klart bristande förmåga att bedöma avtalets innebörd eller konsekvenser eller av motpartens obekantskap med vissa faktiska förhållanden. bör en domstol primärt bedöma om avtalet är ogiltigt enligt 33 _S. En utveckling i den riktningen att avtal. som enligt nu tillämpade bedömningsprinciper är ogiltiga. betraktas som giltiga av domstolarna men i stället "görs om" med stöd av den föreslagna generalklausulen ter sig knappast lämplig. En annan sak är att i vissa lägen där en tillämpning såväl av 33% eller för- utsättningsläran som av generalklausttlen kan te sig möjlig kan den senare vara att föredra bl.a på grund av sina mer flexibla rättsföljder.

Konsumenttjänstutredningen påpekar vidare att betänkandet inte förutser någon ändring i principerna för att avgöra om det i ett visst fall aktuella villkoret har blivit införlivat med det enskilda avtalet. Inte heller föreslås någon ändring i principerna för tolkning av avtalsvillkor. Dessa frågor är som nyss antytts primära i förhållande till en tillämpning av generalklau- sulen. Införandet av generalklausulen bör därför inte föranleda att dom— stolarna släpper den i rättspraxis etablerade s.k. oklarhetsregeln. dvs. prin- cipen att skriftliga avtalsvillkor i tveksamma fall tolkas till nackdel för den part som har utformat villkoren. En annan sak är att införande av ge- neralklausulen torde medföra att domstolarna inte längre känner behov av att tillgripa "skruvade" tolkningar av villkor i syfte att nå ett materiellt tillfredsställande resultat.

Några remissinstanser anser att utredningen inte tillräckligt har penetrerat förhållandet mellan den föreslagna generalklausulen och 33,5 avtalslagen. Sveriges domare/ört»mu! påpekar att generalklausulen får vittgående konse- kvenser för hela avtalsrätten som är svåra att överblicka. Särskilt torde lör-

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975/76: 81 77

hållandet mellan generalklausulen och 28—33 åå avtalslagen behöva under- sökas närmare.

SverrgesIlör/arrar/örbum/ ifrågasätter om 29 & upphovsrättslagen bör upp- hävas. Den bestämmelsen synes vara den enda av de nuvarande gene- ralklausulerna som omfattas av utredningens förslag utan att vara nämnd i direktiven. Trots detta har utredningen inte gett någon särskild motivering till förslaget att upphäva bestämmelsen. Förarbetena till 29 ;" upphovsrätts- lagen ger enligt förbundet otvetydigt vid handen att den skall tillämpas mindre återhållsamt än 85 skuldebrevslagen. Det kan sålunda inte råda något tvivel om att upphovsmännen genom denna paragraf har fått en all- deles särskild förmån som har varit avsedd av lagstiftaren. Skulle detta vara anledningen till att bestämmelsen inte har nämnts i direktiven. borde det rimligen leda till att den inte ersätts av den nya generalklausulen.

Med anledning av utredningens uttalanden att jämkning bör kunna kom- ma i fråga även till förmån för överlägsen part framhåller förbundet vidare att 29 & upphovsrättslt'tgen aldrig har varit avsedd att åberopas av överlägsen part. Ett upphävande av denna paragraf skulle därför enligt förbundets me- ning kunna innebära en direkt försämring för upphovsmännen. Skall den nya generalklausulen ersätta 29.5 upphovsrättslagen . måste det enligt för- bundets mening noggrant inskärpas i förarbetena att den praxis som har utvecklats till förmån för upphovsmännen inte får försvagas. Kan inte detta klart uttalas förordar förbundet att 29,5 upphovsrättslagen undantas från reformen.

KLYS ansluter sig till författarförbundets synpunkter på den betydelse som 29.5 upphovsrättslagen har för upphovsmännen och kravet på att lag- stiftningen inte ger dem sämre ställning än de nu har. KLYS tar särskilt upp de s. k. närstående rättigheter som behandlas i 5 kap. upphovsrättslagen. Skådespelares och musikers rättigheter enligt bestämmelserna i detta kapitel är enligt KLYS mycket begränsade. Avnämarna på dessa områden har ofta en ännu starkare ställning än avnämarna på de traditionella avtalsområdena inom upphovsrätten. Ett upprätthållande av det skydd som ges genom 29 & upphovsrättslagen är alltså mycket angeläget för dessa grupper av kultur- arbetare. Vidare erinrar KLYS liksom författarförbundet om det pågående nordiska reformarbetet på upphovsrättensområde. KLYS anser det inte till- rådligt att genom en ändring av den svenska upphovsrättslagen ensidigt bryta sönder den nordiska gemenskapen på området. Mot bakgrund av det sagda avstyrker KLYS i första hand att 29; upphovsrättslagen tas med i reformen. Skttlle det anses att den bör tas med. understryker KLYS med all skärpa författarförbundets krav att den nya generalklausulen inte får tolkas oförmånligare för upphovsmännen än 29.5 upphovsrättslagen.

Svenska hoklör/ägtmr'eföreningen förklarar sig däremot inte ha några in- vändningar mot att 29.5 upphovsrättslagen ersätts med den nya general- klausulen.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975/76: Sl 78

Försäkriiigsinspekrimien tillstyrker förslaget att de generalklausuler som gäller på olika specialområden. bl.a. 34.5 försäkringsavtalslagen. upphävs. Även Svenska.försökringsha/ags riksförbund tillstyrker att 34 & försäkringsav- talslagen ersätts med den nya generalklausulen.

4.3. Grunder för generalklausulens tillämpning

4.3.1 .4 llmiinr

Åtskilliga remissinstanser framhåller rättssäkerhetsaspektens betydelse vid tillämpningen av den föreslagna generalklausulen. Kravet på förutse- barhet och stadga i rättstillämpningen understryks från många håll. Den avvägning utredningen har gjort mellan kravet på förutsebarhet och behovet av skydd mot otillbörliga avtalsvillkor har fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Vissa remissinstanser anser att utredningens övervä- ganden ger uttryck för en rimlig avvägning mellan de motstående intressena. medan andra anser att utredningen inte har tagit rillräcklig hänsyn till rätts- säkerhetsaspekterna.

Vad först angår frågan vad hänsynen till rättssäkerheten innebär framför in.:rrknaas:/omsmlen kritik mot utredningens syn på problemet. Enligt mark- nadsdomstolens mening har utredningen inte förmått lösa sin uppgift när det gäller att behandla de rättssäkerhetsproblem som tillämpningen av en ny generalklausul kan ge upphov till. Att som utredningen hänvisa till att införandet av en generalklausul är ägnat att främja rättssäkerheten löser ingalunda problemen härvidlag utan utgör exempel på fruktlöst cirkelre- sonemang. När det ena rättssäkerhetsintresset hotar det andra. innebär alltid ett givande i ena riktningen ett tagande i den andra. Den risk för förut- sebarheten som ett införande av en generalklausul otvivelaktigt medför torde vara ofrånkomlig. De av utredningen diskuterade riktlinjerna för tillämp- ningen av generalklausulen är emellertid enligt marknadsdomstolens me- ning av stort värde. När det gäller bedömningen av vad som är otillbörligt biträder marknadsdomstolen i allt väsentligt de synpunkter som framförs i betänkandet. Marknadsdomstolen pekar också på att det förhållandet att tillämpningen är anförtrodd domstol innebär en garanti för rättssäkerheten.

Hm'räiienjiir l-"äsrra Sverige hävdar med hänvisning bl. a. till den försik- tighet som svenska domstolar visar när det gäller ingrepp i etablerade rätts- förhållanden att utredningsförslaget inte medför sådana risker från rätts- säkerhetssynpunkt att man bör avstå från att genomföra förslaget. Stor be- tydelse vici denna bedömning har hovrätten tillmätt den utomordentliga vägledning som utredningen har lämnat för tillämpningen av generalklau- sulen och som måste bli av den allra största betydelse för den praktiska rättsutvecklingen på området. Enligt hovrätten synes det inte behöva befaras att: domstol onödigtvis ingriper i förhållanden mellan någorlunda jämställda parter. särskilt inte i fråga om villkor som har tillkommit efter diskussion

• Sida 79
•  Original

Prop. 1975/76: 81 79

och som måhända är avsedda att ge uttryck för att ett äventyrsmoment ingår i avtalet.

Bankinspekiionen anser att utredningens motiv innehåller en utförlig och förtjänstfullt nyanserad diskussion till ledning för tillämpningen av gene- ralklausulen. Svenska bank/öreningen framhåller med instämmande av PK- banken att. om en generalklausul skall tillgodose rimliga krav på förut- sebarhet. måste förarbetena ge en någorlunda riklig och välnyanserad ex-. emplifiering till ledning för tolkning och tillämpning. Enligt de båda re- missinstanserna fyller betänkandet härvidlag högt ställda krav. Enligt/ör- säkringsinspekiionen synes de av utredningen uppdragna riktlinjerna för ge- neralklausulens tillämpning i stort böra komma till uttryck i en kommande proposition och därmed bli vägledande för domstolarna. Svenskaförsäkrings-- bolags riksförbund förklarar sig inte ha någon erinran mot utredningens an- Visningar för tillämpningen av generalklausulen.

Hemförsäliningskommiitén finner de riktlinjer för tillämpningen av gene- ralklausulen som utredningen har dragit upp i form av allmänna vägledande synpunkter och analys av vissa särskilda villkor väl avvägda. Enligt kom- mitténs mening bör utredningens ingående resonemang kunna tjäna som Stabilt underlag för domstolarnas rättstillämpning.

Enligt SverigesIfaslig/ietsägare/örbumi och ,4”klor/seradeIfasrie/zelsmäklarc's riks/örbimd tyder utredningens riktlinjer för generalklausulens tillämpning på att rimliga krav på rättssäkerhet kommer att tillgodoses.

Den kritik som går ut på att utredningen inte tillräckligt har beaktat rättssäkerhetsaspekterna kommer framför allt från de remissinstanser som trycker på att generalklausulen måste tillämpas med särskild försiktighet i affärsförhållanden. Som framgår av avsnitten 4.1.2 och 4.2.1 företräds så- dana synpunkter bl. a. av./öreragarorganisario/lerna och Sveriges advokatsam- .fi/nd.

l—"öretagarorganisationerna framhåller att motiven måste ge en riklig och nyanserad exemplifiering föratt främja förutsebarhet och stadga i tillämp- ningen. De exempel på otillbörliga avtalsvillkor som ges i betänkandet avser i många fall situationer som är vanliga och normala i affärsmässiga för- hållanden. Utan ett kvalificerande inslag av otillbörlighet som innebär att avtalsfriheten får anses klart missbruk-ad kan det enligt organisationernas mening inte komma i fråga att jämka eller åsidosätta avtal mellan närings- idkare i sådana fall. En faktor av detta slag äratt den ena parten ekonomiskt är klart underlägsen den andra. Över huvud taget anser organisationerna som tidigare har nämnts att det hade varit önskvärt att utredningen klarare hade skilt mellan konsumentförhållanden och affärsförhållanden. Vad ut- redningen anför beträffande grunderna för generalklausulens tillämpning hänför sig i stonutsträckning till konsumentavtal och kan inte appliceras på affärsmässiga avtal. Det gäller bl. a utredningens synpunkter på bedöm- ningen av skiljeklausuler och ändrade lörhållanden yid långvariga avtal.

Även SIP/[Ska llande/skamritar/iirbundel understryker att kravet på rätts-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975/76: 81 80

säkerhet och förutsebarhet är av väsentlig betydelse. kanske särskilt när det gäller avtal mellan näringsidkare. Vidare går det inte att komma ifrån att bärigheten i motive'n avtar med tiden och att värderingar kontinuerligt ändras. Dessutom kommer det att dröja innan rättspraxis har vuxit fram. lnstansordningen medför tidsutdräkt. På grund av det ymniga bruket av skiljeavtal torde endast få fall rörande tillämpningen av generalklausulen på förhållanden mellan näringsidkare gå till domstol. Med hänsyn härtill och till den betydelse som tillmäts omständigheterna i varje enskilt fall kommer det att ta mycket lång tid att få en något så när upplysande rättspraxis på området.

Enligt/örsvarers materielverk torde den utvidgning av domstolarnas upp- gifter som förslaget innebär medföra ökad arbetsbörda för domstolarna, åt- minstone under en övergångsperiod. eftersom varje part som finner sig bun- den av en oförmånlig avtalsklausul kan begära att domstol prövar klausulens tillbörlighet. Under den tid som krävs för bildande av en stadgad praxis irtom detta mångfacetterade område kan befaras en motsvarande period av osäkerhet hos avtalsslutande parter beträffande avtalens definitiva rätts- verkningar.

Några remissinstanser ttppmärksammar generalklausulens betydelse för vissa särskilda avtalsområden. Bankinspekiimwn anser att utredningens ut- talanden om bankernas avtalsformulär. tillämpningen av de villkor som ingår i formulären och betydelsen av den administrativa regleringen av om- rådet i stort sett är väl avvägda. Emellertid vill inspektionen något mer än utredningen betona den skillnad som bör göras mellan bedömningen av villkor som tillämpas vid kommersiell kredit och sådana som tillämpas vid icke kommersiell kredit. Enligt inspektionens uppfattning bör utrymmet för tillämpning av generalklausulen vara väsentligt mindre vid kommersiell än vid icke kommersiell kreditgivning. Enligt Svenska bank/öreningwi och PK-bankvn är utredningens uttalanden om affärsbankernas faktiska tillämp- ning av olika standardvillkor adekvat och rättvisande. Vad beträffar ut- talandena om innehållet i olika bestämmelser i bankernas avtalsformulär kan i något fall finnas utrymme för kompletterande synpunkter. Dessa avser dock frågor av så speciell natur att en diskussion kring dem lämpligen kan äga rum med bankinspektionen som tillsynsmyndighet. Svenska sparbanks- I/örvningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt de konsekvenser som ut- redningsförslaget kan ha på avtalsvillkor som förekommer i sparbanksrö- relsens standardformulär. Föreningen har från denna synpunkt inte funnit anledning till erinran mot förslaget.

SvenskaI/örsäkringsbolags riksförhimd framhåller att utredningsförslaget lig- ger väl i linje med den anpassning av försäkringsvillkor till den nya kon- sumentpolitiken som pågår inom lörsäkringsbranschen. Försäkringsbolagens översyn av standardvillkor har den klara målsättningen att villkoren skall svara mot de krav som utredningen har angett beträffande hänsyn till un- derlägsen part m. m. Redan pågrund härav finns det enligt förbundet rimlig

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975/76: 81 81

anledning förutse att utrymmet för tillämpning av den nya generalklausulen på försäkringsområdet blir begränsat. Den pågående översynen av försäk- ringsavtalslagen bör ytterligare minska detta utrymme.

4.3.2. A via/ars innehåll

Utredningens allmänna överväganden rörande möjligheterna att jämka eller åsidosätta avtalsvillkor på grund av avtalets innehåll har i sina hu- vuddrag lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Däremot har i olika avseenden framförts kritik mot utredningens sätt att tillämpa de all- männa principerna på olika typer av villkor. Remissinstansernas synpunkter härvidlag skall behandlas i anslutning till genomgången av olika klausuler i specialmotiveringen.

4.3.3 Hänsyn till gon a_[färsskick o. cl.

Som framgår av avsnittet 4.2.1 anser vissa remissinstanser att hänsyn till gott affärsskick e. d. bör tilläggas en mer central betydelse vid bedöm- ningen av om ett visst villkor är otillbörligt eller ej än vad utredningen har gjort. Förelagarongamlsafinnarna förordar sålunda att det i lagtexten som förutsättning för jämkning föreskrivs att ett villkor är stridande mot gott affärsskick eller eljest otillbörligt. De flesta remissinstanserna har emellertid inte någon invändning mot att man underlåter att i lagtexten ta in någon hänvisning av det slaget. _

Handelskammaren i Göteborg opponerar sig mot utredningens uttalande att en näringsidkare som har en vedertagen praxis som är förmånlig för hans kunder bör tillämpa denna praxis i förhållande till enskild part, om inte något godtagbart skäl talar för undantag. Enligt handelskammarens uppfattning skulle det i åtskilliga fall kunna leda till orimliga resultat. om en näringsidkare alltid blev helt bunden av sin praxis. Regelmässigt bör det sålunda anses godtagbart att avvika från praxis. när denna betingas av administrativa kostnadsskäl. Det förekommer t.ex. att näringsidkare i många fall avstår från att tillämpa sådana sanktionsbestämmelser i försälj- ningsvillkor som i och för sig är helt tillbörliga. därför att de belopp som kommer i fråga är så små att det skulle medföra orimliga administrationskost- nader att driva in dem. En sådan av kostnadsskäl tillämpad praxis bör enligt handelskammarens mening inte få medföra att näringsidkaren betas rätten att tillämpa sanktionsbestämmelsen när det rör sig om större belopp.

Med anledning av utredningens uttalande att en praxis som har utvecklats mellan två parter bör kunna ligga till grund för jämkning av villkor som är väsentligt strängare mot en underlägsen part understryker Sveriges ad- vokatsarn/iind att det är väsentligt att domstolarna ställer stora krav på de förutsättningar som bör ställas upp för att en sådan praxis verkligen skall anses vara utvecklad.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975/76: 81 82

SvenskaI/örsäkringsbolags riksförbund framför viss kritik mot utredningens uttalanden om generalklausulens tillämplighet i sådana fall då en starkare avtalspart av kulans underlåter att göra gällande villkor som är till hans egen fördel. Förbundet påpekar att utredningens ståndpunkt synes kunna medföra att en mer utbredd och fast praxis från försäkringsgivares sida i vissa fall kan få en effekt liknande en villkorsändring. Försäkringsbolagen skulle kunna bli bundna av sin egen praxis vid sidan av villkoren. och detta även om villkoren överensstämmer med tvingande lagbestämmelser. Enligt förbundet förekommer det i vissa fall att avsteg från försäkringsvillkor utåt ger intryck av kulans men i själva verket motiveras av andra skäl än en önskan att undvika obilliga resultat för den försäkrade. Anledningen är i stället att en strikt tillämpning av villkoren skulle leda till orimliga kostnader eller till andra resultat som från praktiska och ekonomiska syn- punkter inte är önskvärda. Ett exempel är försäkringsgivares underlåtenhet att driva in obetald premie. Enligt förbundets mening är det i fall av det angiv— na slaget uteslutet att tillämpa resonemanget att ett villkor sätts ur kraft på grund av att avsteg tidigare har skett. En sådan tillämpning kunde leda till helt oacceptabla resultat. Försäkringsbolagen skulle tvingas att till- lämpa villkor efter bokstaven även när detta skulle leda till opraktiska eller ekonomiskt otillfredsställande följder i det konkreta fallet. Mot bakgrund av det sagda anser förbundet att rättsläget mellan parth som har ingått försäkringsavtal inte kan förändras genom sådana avsteg från villkor som föranleds av praktiska skäl. Försäkringsbolaget bör i stället behålla sin frihet att agera i enlighet med villkoren utan hinder av att avsteg har gjorts i visst eller vissa fall. Liknande förhållanden synes enligt förbundet kunna uppkomma inom andra delar av näringslivet.

Enligt konszunanlvarker torde en vanlig invändning i samband med hårda avtalsvillkor vara att villkoren inte är avsedda att komma till användning i något enskilt fall. Sådana villkor fungerar som en påtryckning som gör konsumenten benägen att efterge berättigade krav på en rättvis behandling. Konsumentverket anser därför att bedömningen av sådana villkor bör vara sträng för att förhindra att sådana metoder kommer till användning.

När det gäller bankernas tillämpning av avtalsvillkor framhåller bankin- spak/innen att den har kommit i kontakt med hithörande frågor i sin över- vakning av att bankerna iakttar god banksed i förhållande till sina kunder. inspektionen har i en del fall kunnat medverka till att bankerna har avstått från att utnyttja de rättigheter de har haft enligt skuldebrevsformulär eller andra avtal. Inspektionen förklarar sig utgå från att denna verksamhet kan fortsätta även sedan den föreslagna lagstiftningen har trätt i kraft.

Med anledning av vad utredningen anför om diskriminerande behandling framförs vissa kompletterande synpunkter av några remissinstanser. Kon- suman(lions!utredningen påpekar att domstolar och förvaltningsmyndigheter redan på grund av 1 kap. 8; regeringsformen inte utan rättsligt stöd får särbehandla någon på grund av hans personliga förhållanden som tro. ä-

• Sida 83
•  Original

Prop. 1975/76: 81 83

skådning. ras. hudfärg. ursprung. kön. ålder. nationalitet. språk. samhälls- ställning eller förmögenhet. Det framstår som naturligt att en sådan grund- läggande rättighetsprincip bör genomsyra också rättstillämpningen inom ci- vilrätten. It'redirköpkomrnirrén anser att diskriminerande kreditkostnadsvill- kor inte bör vara tillåtna. En kreditgivare bör således inte få betinga sig olika ersättning för kreditkostnad på grund av olikheter hos konsumenterna beträffande kön. ras. civilstånd. ålder eller liknande. Särskilt framhåller kom- mitten att enbart den omständigheten att en konsument bedöms tillhöra en grupp inom vilken dröjsmål med betalning anses vanligt inte bör få leda till att kreditgivaren tar mer betalt för krediten än han annars skulle ha gjort. En högre kreditkostnad måste kunna motiveras i det enskilda fallet. Finns det inte saklig grund för högre kreditkostnad. bör den alltså kunna jämkas.

Svt-anges advokatsamfimd tar upp utredningens uttalande att generalklau- sulen knappast kan anses utgöra stöd för att gå in på en bedömning av om t.ex. ett kollektivavtal med visst innehåll innefattar diskriminering av kvinnor eller av särskilda åldersgrupper. Samfundet påpekar att utredningen inte har uttalat sig om huruvida detsamma bör gälla bolagsordningar. stadgar rn. m. för den händelse generalklausulen skulle bli tillämplig inom asso- ciationsrätten.

4.3.4. Hänsyn rill rättsregler m. m.

Remissinstanserna har endast i relativt begränsad omfattning framfört synpunkter på utredningens principiella överväganden rörande frågor om andra rättsreglers inverkan på tillämpningen av generalklausulen.

It'onsumenn/("instunef/ningen framhåller att den föreslagna generalklausulen på flera sätt utgör ett komplement till den civilrättsliga konsumentskydds- lagstiftningen. Lagar som konsumentköplagen . hemförsäljningslagen och de lagar som f. n. utarbetas inom kreditköpkommittén och konsumenttjänst- utredningen kan av praktiska skäl inte utformas så. att de helt omöjliggör ett kringgående av de tvingande reglerna i dessa lagar. Är det fråga om försök till kringgående av tvingande regler. innebär möjligheten att tillämpa generalklattsulen en betydelsefull spärr mot övergrepp. Av större praktisk betydelse är emellertid enligt konsumenttjänstutredningens mening att man med stöd av generalklausulen kan tillgripa analogier från tvingande regler i flera viktiga hänseenden.

Vad först beträffar sådana fall när en avtalstyp i stor utsträckning är föremål för tvingande regler men vissa frågor har lämnats utanför av rättstekniska skäl c. d. påpekar konsumenttjänstutredningen att dess eget arbete inte går ut på någon fullständig rättslig reglering på tjänsternas område utan inriktas på sådana regler som främst behövs för att tillgodose konsumenternas behov av rättsskydd. 1 de avseenden där behovet av regler inte är påtagligt är det givetvis av stort värde att i enstaka fall kunna lita till en analogisk tillämpning av den föreslagna generalklausulen.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975/76: 81 84

Vad beträffar sådana fall då en lagstiftning innehåller utförliga. delvis tvingande regler, för särskilda avtalstyper men endast kortfattade. dispositiva regler för vissa andra mindre betydelsefulla typer av avtal anser konsu- menttjänstutredningen att det med säkerhet finns behov av att kunna till- gripa en analogi även på andra rättsområden än det som nämns i betänkandet. nämligen lagstiftningen om nyttjanderätt. Konsumenttjänstutredningen av- ser att lägga fram förslag till en lag med förhållandevis fylliga regler för avtal om arbete på fast eller lös egendom men endast kortfattade regler för de övriga avtalstyper som skall täckas av lagen. Även när bestäm- melserna om de senare avtalstyperna inte innehåller en direkt hänvisning till de fylligare reglerna. torde det komma att finnas skäl för en analogi med stöd av generalklausulen beträffande avtalsvillkor som påtagligt avviker från reglerna om arbete på fast eller lös egendom.

Konsumenttjänstutredningen anser att analogi bör kunna tillgripas även när ett visst rättsområde har lämnats utanför en speciallagstiftning på grund av de tillämpade avgränsningsprinciperna. Framväxten av en alltmer om- fattande konsumentskyddslagstiftning accentuerar de problem som ligger i att de olika lagarnas tillämpningsområde begränsas till avtal där en av parterna är konsument enligt det relativt snäva konsumentbegrepp som har kommit till användning. I utredningens arbete har det tydligt visat sig att de regler om uppdrag. pris. kontraktsbrott m. m. som utredningen utarbetar med sikte på avtalsrelationer mellan näringsidkare och konsumenter till stor del bör vara lämpade att reglera motsvarande förhållanden i andra av-' talsrelationer. Den kommande konsumenttjänstlagens tvingande regler bör därför få betydande analog användning som dispositiv rätt utanför lagens tillämpningsområde. Vidare har den föreslagna generalklausulen en viktig uppgift att fylla i den mån dispositiva rättsprincipcr åsidosätts genom av- talsklausuler som är förmånligare för den starkare parten.

Sveriges advokatsamfund berör frågan i vad mån domstolarna vid tillämp- ningen av generalklausulen bör hämta ledning från värderingar och principer som har lagts till grund för tvingande lagstiftning inom speciella områden. Samfundet framhåller att det på längre sikt knappast kan vara önskvärt att lagstiftaren avbördar sig ansvaret för en väl genomtänkt och utformad lagstiftning genom att falla tillbaka på domstolarnas möjligheter att lägga tillrätta förhållanden genom tillämpning av generalklausulen. Det måste bli utomordentligt sällsynt att en viss fråga förbises av lagstiftaren och att i så fall allmän domstol måste hämta ledning från tvingande lagstiftning inom ett närliggande område. På lagstiftaren måste enligt samfundet ställas kravet att han ingriper med reglering så snart missförhållanden uppdagas.

När det gäller dispositiva reglers betydelse för tillämpningen av gene- ralklausulen understryker samfundet starkt utredningens uttalande att man beträffande kommersiella köp har att räkna med att avtalsfriheten kan be- höva utnyttjas för att tillgodose behovet av differentiering. Dispositiva regler bör inte genom tillämpning av generalklausulen övergå till att bli tvingande. Samfundet framhåller vidare att det är angeläget att lagstiftaren ser till att

• Sida 85
•  Original

Prop. l975/76: 81 85

domstolarna endast i undantagsfall skall behöva lägga egna rättspolitiska värderingar till grund för sin dömande verksamhet. De'. böråligga lagstiftaren att lämna anvisning om sina värderingar i första hand genom lämplig av- fattning av tvingande och dispositiva regler. Har lagstiftaren t.ex. funnit att en viss regel skall vara dispositiv men att en viss begränsning bör sättas för möjligheten att avtala bort regeln. bör denna begränsning åtminstone antydas i förarbetena. Från denna utgångspunkt finner samfundet det tvek- samt att som utredningen gör ifrågasätta tillbörligheten i att en säljare ge- nerellt friskriver sig från allt ansvar för fel i såld fastighet. i den mån det inte av förarbetena till jordabalken framgår att en sådan friskrivning skall vara utan verkan.

[ linje med det anförda ifrågasätter samfundet allvarligt om inte utred— ningen uttrycker sig alltför generellt när den erinrar om vikten av att dom— stolarna prövar om en lagtext kan anses avspegla rådande rättsuppfattning. I ett demokratiskt rättssamhälle som det svenska torde det i första hand böra åligga lagstiftaren att verka för att lagstiftningen återspeglar den i landet rådande rättsuppfattningen. Det är visserligen svårt att dra en generell gräns. och i undantagsfall kan det visa sig att en lagtext så uppenbart avviker från vad som är rådande rättsuppfattning att jämkning kan vara befogad. Samfundet understryker dock starkt att det här måste röra sig om rena undantagsfall.

F.nligt samfundets mening bör det ännu mer sällan vara aktuellt att jämka villkor som överensstämmer med tvingande regler, även om de betraktas som minimiregler. Det bör sålunda inte vara möjligt att jämka sådana klau— suler om ansvarsbegränsning inom transporträtten som nämns av utred- ningen. Lagstiftaren har gjort en avvägning av parternas intressen. Det måste ankomma på honom att inte ställa upp minimiregler som är otillräckliga.

Ävenjörsvarprs materielverk anför viss tveksamhet inför utredningens ut— talande om vikten av att domstolarna prövar omen lagtext kan anses av— spegla rådande rättsuppfattning. Domstolarna bör inte skönsmässigt kunna förklara dispositiva rättsregler vara av mindre betydelse. Skälet till att en eller båda parter i ett avtalsförhållande har underlåtit att i avtalet ta in 'en uttrycklig bestämmelse i ett visst avseende kan ha varit att de har litat på att den dispositiva lagregeln skulle gälla. Anser en domstol i ett sådant fall att lagtexten inte kan anses avspegla rådande rättsuppfattning. innebär detta att avtalsslutande part inte kan lita på gällande lag. Det bör inte till- komma domstolarna att i sådana sammanhang successivt nagga gällande lag i kanten. Anser statsmakterna rådande rättsuppfattning strida mot gäl- lande lag. bör lagen ändras.

Enligt statens grupplivnämnd och .4 TS är det mycket tveksamt om en generalklausul bör ge domstol frihet att åsidosätta eller jätnka avtalsvillkor som överensstämmer med tvingande lagbestämmelser. Åtminstone bör så inte kunna ske beträffande tjänstegrupplivförsäkringar.

SPK berör frågan om generalklausulens tillämpning i sådana fall när ett

• Sida 86
•  Original

lProp. 1975/76: 81 86

avtal kommer i konflikt med lagstiftningen om skadlig konkurrensbegräns- ning. SPK förklarar sig dela utredningens uppfattning att avtal som faller under förbudsbestämmelserna torde vara civilrättsligt ogiltiga. Även när det gäller avtal som inte drabbas av förbud men som kan förmodas vara skadligt konkurrensbegränsande i konkurrensbegränsningslagens mening in- stämmer SPK i utredningens uttalanden. SPK anser sålunda att ett av- görande av marknadsdomstolen måste utgöra grunden för en bedömning vid allmän domstol av det civilrättsliga förhållandet. llar marknadsdom- stolen förklarat ett avtal innebära skadlig konkurrensbegränsning. bör detta sålunda utgöra skäl för att en enskild part blir fri från sina åtaganden enligt avtalet.

4.3.5. Omslämlig/referna vid avtalets til/komst

Utredningens förslag att omständigheterna vid ett avtals tillkomst bör kunna beaktas vid tillämpningen av generalklausulen har allmänt lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även utredningens överväganden om den vikt som bör tillmätas omständigheterna vid ett avtals tillkomst har godtagits av flertalet remissinstanser. Vissa kompletterande synpunkter har dock kommit fram under remissbehandlingen.

Hem/örsälininga—kommiltén ansluter sig till utredningens uttalanden om att aggressivt uppträdande. överraskningsteknik eller annat missbruk av för- handlingsläget från ena partens sida bör kunna angripas genom tillämpning av generalklausulen. Enligt kommitténs erfarenhet förekommer sådana om- ständigheter fortfarande vid hemförsäljning. trots att införandet av hem- försäljningslagen har medfört en betydande sanering. Den 5. k. ångerveckan i kombination med det förhållandet att försök att kringgå hemförsäljnings- lagen i princip leder till avtalets ogiltighet torde medföra att tillämpningen av en generalklausul blir mindre aktuell på hemförsäljningslagens område än på många andra områden. Kommittén utreder f. n. en utvidgning av hemförsäljningslagens tillämpningsområde till att omfatta också telefonför- säljning och rena kontantköp. ] avvaktan på resultatet av kommitténs arbete kan den föreslagna generalklausulen utgöra ett värdefullt instrument lör att ingripa mot otillbörliga metoder från säljarens sida vid telefonförsäljning och sådan hemförSäljning på vilken hemförsäljningslagen inte är tillämplig. Generalklausulen torde också kunna utgöra ett komplement till hemför- säljningslagen i sådana fall när det råder tveksamhet om huruvida hem- försäljningslagen är tillämplig eller ej.

Kommittén finner vidare att det är tillfredsställande att skyddet vid 5. k. sidolöpare kan förbättras genom generalklausulen. Härigenom minskas må- hända också behovet av att göra sidolöparproblematiken till föremål för vidare utredning i ett större sammanhang.

SPK förklarar Sig dela utredningens uppfattning attjämkning av pris måste kunna ske med stöd av den föreslagna generalklausulen. bl. a när en över-

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975/76: 81 87

lägsen part har missbrukat sin maktställning utan att omständigheterna är så markanta som förutsätts i 31 .b" avtalslagen. Vidare erinrar SPK om att 5 s" allmänna prisregleringslagen(1956z236) innehåller en bestämmelse om prisocker som dock inte har satts i kraft. trots att väsentliga delar av lagen gäller under nuvarande prisreglering. Skälet härtill torde vara att sådana extremfall som bestämmelsen avser inte har tillmätts någon större betydelse i det aktuella läget. Mot bakgrund härav förefaller ett utnyttjande av ge- neralklausulen som komplement till 31 åavtalslagen som särskilt lämpligt.

ÄvenI/örsvarets materielverk gör vissa kommentarer till utredningens över- väganden rörande jämkning av priset. när överlägsen part har missbrukat sin ställning utan att omständigheterna är så markanta som förutsätts i 31 ;" avtalslagen . Materielverket påpekar att vissa avtal är resultatet av hårda förhandlingar och har undertecknats efter moget övervägande av villkorens konsekvenser. Varje situation där den ena parten har sett sig "tvungen" att acceptera den andra partens krav för att få ett eftertraktat avtal till stånd kan enligt materielverkets mening inte rimligtvis anses innebära ett missbruk av förhandlingsläget från den andra partens sida. De mångskiftande situa- tioner som kan bli föremål för bedömning kommer att kräva en långvarig praxis. innan man får ledning för en allmän uppfattning om vad som är missbruk och vad som är endast "bruk" av ett förhandlingsläge.

Konsumenrverker påpekar att avtalsvillkor som i och för sig inte är otill- börliga i vissa fall kan få en otillbörlig effekt med hänsyn till omständigheter som ligger utanför avtalet. Det gäller t. ex. i vissa fall indexklausuleri avtal om köp av monteringslärdiga hus. när avtalet är konstruerat så att leverans sker först sedan igångsättningstillstånd har erhållits. Köparen får service beträffande ansökan om bostadslån och byggnadslov. men det händer att han inte ens informeras om nödvändigheten av igångsättningstillstånd. På grund av bristande kännedom om kravet på tillstånd underlåter han att göra ansökan därom. varigenom förseningar uppstår som vid tillämpning av indexklausulen medför avsevärt ökade kostnader för honom. Med tanke bl. a. på sådana fall är det enligt konsumentverkets mening viktigt att man vid tillämpningen av generalklausulen kan ta hänsyn också till omstän- digheter som ligger utanför avtalet.

4.3.6 IIIN/fad!"Ifö/'hål/[UJl/P/i m. m.

Sveriges aa't'o/t'atsam/itml anser det i och för sig vara riktigt att ändrade förhållanden eller förhållanden som inträffar efter ett avtals ingående skall kunna medlöra att generalklausulen blir tillämplig. Utredningens uttalanden i sammanhanget förefaller emellertid samfundet väl generella. Enligt sam- fundet får det inte glömmas att en viktig fråga som åtminstone i kom- mersiella sammanhang regleras i ett avtal är just vem av parterna som skall bära risken av oförutsedda händelser. Inträffar en sådan händelse. ligger det i sakens natur att förlusten kommer att falla på den ena parten. medan

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975/76: 81 88

ofta den andra får en motsvarande fördel. Domstolarna får inte uppmuntras att ofta göra allmänna skälighetsbedömningar varigenom en helt annan risk- fördelning åstadkoms än den parterna avsåg när de träffade avtal. Enligt samfundets mening har utredningen inte särskilt ingående belyst de problem som föreligger här.

Företagarerganisationerna konstaterar att utredningen inte ger några när- mare riktlinjer för generalklausulens tillämpning när det gäller ändrade för- hållanden vid långvariga avtal. Organisationerna understryker vikten av för- siktighet och återhållsamhet vid tillämpning av generalklausulen i sådana fall. särskilt i fråga om affärsmässiga förhållanden. Någon väsentlig för- ändring av domstolarnas hittillsvarande restriktiva inställning synes inte heller på denna punkt vara motiverad. Över huvud taget finns det enligt organisationernas mening anledning att varna för övertro på domstolarnas möjligheter att rätt avväga kommersiella relationer under beaktande av alla omständigheter.

S tatans nämndjör arbetstagares uppfinningar uppmärksammar särskilt änd- rade förhållandens inverkan på avtal om ersättning för uppfinningar som har gjorts av arbetstagare. Sådana avtal skiljer sig från sedvanliga konsu- mentförhållanden på det sättet att de avser en längre tid. nämligen hela patenttiden. Det ligger i sakens natur att det under denna långa tid ofta. kanske regelmässigt. inträffar förhållanden som inte har förutsatts vid avtalet och som kan påverka bedömningen av vad som är skälig ersättning. Eftersom ingen av parterna med säkerhet kan förutse vad framtiden har i sitt sköte —- en ny uppfinning kan t. ex. helt rubba den ekonomiska betydelsen av den uppfinning som avses med avtalet — måste varje sådant avtal bli något av en spekulation från båda parters sida. Även om båda parter är besjälade av en vilja att nå fram till en skälig och rättvis ersättning. kan den över- enskomna ersättningen på grund av efteråt inträffade förhållanden framstå som direkt ofördelaktig för någondera parten.

Enligt nämnden kan det ibland vara rimligt att en bestämmelse om er- sättning jämkas på grund av efteråt inträffade förhållanden. Det kan t. ex. vara fallet om ersättningen har bestämts till ett lågt engångsbelopp till följd av att parterna har utgått från att uppfinningen inte skulle utnyttjas annat än i ringa utsträckning och det senare visar sig att uppfinningen får stor användning och att arbetsgivarens vinst blir stor. Men det är ingalunda alltid klart att jämkning bör ske därför att arbetsgivarens vinst har blivit större än vad som förutsattes vid avtalets tillkomst. Har ersättningen be— stämts till en viss royalty på försäljningspriset av den produkt uppfinningen avser och framstod royaltyn som skälig med hänsyn till vad som var känt vid avtalets ingående. kan det knappast vara rimligt attjämka ersättningen på den grunden att arbetsgivarens vinst har blivit större än väntat. t.ex. därför att tillverkningen har rationaliserats eller därför att avsättningen på grund av ändrade samhällsförhållanden har blivit större än parterna räknat med.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975/76: 81 89

Enligt nämndens mening ger utredningens lagförslag och motivuttalanden inte någon verklig ledning för att bedöma i vilka fall avtal mellan en upp- finnare och hans arbetsgivare börjämkas på grund av ändrade förhållanden. Ovissheten om huruvida efter avtalet inträffade förhållanden bör föranleda jämkning är ägnad att minska tilliten till träffade avtal och att försvåra möjligheterna att förutse domstols bedömning av krav på jämkning. Olä- genheterna härav är uppenbara. De gör sig väsentligt mer gällande vid avtal om utnyttjande av uppfinningar än vid sedvanliga konsumentförhållanden. i all synnerhet som sådana avtal är avsedda att gälla under mycket lång tid och det mycket ofta måste förekomma att den ekonomiska betydelsen av en uppfinning blir en annan än vad som förutsattes vid avtalets ingående. Utredningen synes inte särskilt ha beaktat de speciella förhållandena på detta område. På grund av det anförda förklarar sig nämnden inte vara övertygad om att den föreslagna generalklausulen är lämplig för avtal om rätt till arbetstagares uppfinningar.

För den händelse generalklausulen anses böra innefatta en hänvisning till efter avtalet inträffade förhållanden. bör enligt nämnden övervägas att införa en bestämmelse om möjlighet att på grund av ändrade förhållanden jämka vad domstol tidigare har bestämt om ersättning till anställd för upp— linning.

4.3.7. Förhållandet mellan olika avtal

K ansa/nenttjänstutt'adningen understryker starkt utredningens åsikt att man vid tillämpningen av generalklausulen bör kunna ta hänsyn till att ett avtal är sammankopplat med ett annat. oavsett om avtalen har ingåtts mellan samma eller olika parter. Enligt konsumenttjänstutredningens erfarenhet har koppling av avtal om markförvärv och entreprenadavtal stor utbredning inte minst vid uppförande av gruppbyggda småhus. Man torde med fog kunna tala om en speciell avtalstyp. [ avsaknad av särskilda regler för denna typ av kombinerade avtal anser utredningen att den nya generalklausulen i förening med avtalsvillkorslagen — om den görs tillämplig på köp av fast egendom — bör kunna utgöra ett åtminstone t.v. godtagbart skydd från konsumentsynpunkt.

Svar/gas vil/alignre:/örbztnd anser att sammankoppling av avtal rörande köp av småhus inte sällan kan falla inom ramen för vad som är otillbörligt. Förbundet förklarar sig dela utredningens uppfattning att sammankoppling av avtal mellan olika parter särskilt bör beaktas vid tillämpning av gene- ralklausulen.

Föratagarorganisationema tar upp frågan om den tvingande konsument- skyddslagstiftningens inflytande via generalklausulen på avtalsförhållanden i annat försäljningsled. En viss motsättning synes på denna punkt föreligga mellan utredningens synsätt och den inställning som kom till uttryck vid genomförandet av konsumentköplagen . Då påpekades att det råder avtals-

• Sida 90
•  Original

Prop. l975/76: 8! 90

frihet beträffande konsumentköplagens återverkningar på ansvarsförhållan- dena inom näringslivet. Den anpassning som därefter har skett visar att ansvarsregleringen mellan olika försäljningsled kan behöva utformas efter andra riktlinjer än de tvingande reglerna i konsumentskyddslagstiftningen och med beaktande av andra kommersiella faktorer. bl. a. den fortlöpande affärsförbindelsen. Organisationerna framhåller därför att avtalsfriheten mel- lan näringsidkare inbördes inte får inskränkas genom överflyttning av de tvingande reglerna till avtalsförhållanden i tidigare led.

Även kmrsmnentt/änstztired/ringen berör frågan om förhållandet mellan av- tal i olika led. Utredningen delar den i betänkandet framförda uppfattningen att man inte med stöd av generalklausulen bör kunna jämka villkor i ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument på grund av att närings- idkaren står i beroendeställning till en leverantör c. d. i tidigare lcd. Å andra sidan framhåller utredningen att bestämmelser som tillförsäkrar konsumen- ten vissa befogenheter många gånger kan drabba företag i det sista ledet oskäligt hårt. om dessa inte kan göra gällande motsvarande befogenheter gentemot företag i tidigare led. Den faktiska avtalsfriheten kan nämligen vara nästan lika inskränkt i dessa relationer som i förhållandet mellan nä- ringsidkare och konsument. Detta gäller inte minst på tjänsteområdet där den näringsidkare med vilken konsumenten träffar avtal ofta är en enskild hantverkare eller småföretagare. Konsumenttjänstutredningen anser att det i vissa fall. t.ex. beträffande reklamationstider vid fabrikationsfel. inte är rimligt att ge konsumenten ett långtgående skydd. om inte rättsordningen också sörjer för att vederbörande näringsidkare har möjlighet att säkerställa sig i förhållande till tidigare led. Mot bakgrund av det sagda biträder ut- redningen de i betänkandet framförda synpunkterna på generalklausulens till:".impning i hithörande fall.

Sveriges t'z'atnartjtiirbutzd påpekar att generalklausulen vid jämkning på grund av påstådd otillbörlighet kan få konsekvenser även för en godtroende tredje man och att dessa inte synes ha beaktats av utredningen.

4.3.8 fliinsvn till international/aförhållandet:

Utredningens synpunkter på möjligheterna att tillämpa generalklausulen på avtal med internationell anknytning har inte föranlett annat än enstaka uttalanden under remissbehandlingen. Sya/iska Itandefrkatmnar/örbttmt'at un— derstryker risken föratt. om svensk domstol jämkar villkor i internationella avtal. sådana avtal förses med prorogationsklausul till utländsk domstol. Förbundet framhåller också vikten av att generalklausulen tillämpas med försiktighet i internationella förhållanden.

4.4. Processuella frågor

Flera remissinstanser kritiserar utredningens uttalanden om att domstolar- na vid tillämpningen av generalklausulen i största möjliga utsträckning bör

• Sida 91
•  Original

Prop. l975/76: 81 9l

ge avgörandena en principiell innebörd. Horriittanjör l-"iistra Svar/ga erinrar om att avsikten med 8 &" skuldebrevslagen synes ha varit den helt motsatta. Hovrätten konstaterar att utredningen inte närmare går in på frågan hur ett principiellt avgörande skall ernås. Uppenbarligen måste väl detta ske genom en fastställelsetalan. eftersom i annat fall domstolens syn på av- talsvillkoret kommer till uttryck endast i domskälen. Det synes emellertid vara att förvänta att gäldenären i regel föredrar att avvakta ett krav på fullgörelse innan process kommer till stånd. varvid frågan om villkorets otillbörlighet kommer upp endast invändningsvis. Att borgenären'skulle föra en fastställelsetalan beträffande villkorets giltighet torde komma att höra till sällsyntheterna.

Sveriges (Ia/tzat'e/örbztnd uttalar att en domstols principiella inställning till ett visst villkor naturligtvis kommer till synes i domen i de förmodligen sällsynta fall då ett visst avtalsvillkor påstås vara otillbörligt i och för sig och någon prövning av omständigheterna i övrigt inte företas. Utredningen förutsätter emellertid att domstolarna även i andra fall skall göra uttalanden som kan vara vägledande. Eftersom den föreslagna lagstiftningen medför att parterna får svårare än tidigare att förutse ett avtals slutliga konsekvenser. blir behovet av normbildning och vägledning större än tidigare. Domstolarna har emellertid hittills visat obenägenhet att i sina avgöranden göra uttalanden som går utöver vad som är nödvändigt för prövningen av det aktuella fallet. Principiella uttalanden. inte minst i frågor som uppstår vid tillämpningen av den föreslagna generalklausulen. får enligt förbundets mening något värde endast om de kan grundas på en utredning som grundligt belyser det aktuella problemet och som ger domstolen möjlighet att överblicka förhållanden som kanske inte har varit föremål för någon närmare diskussion mellan parterna. Enligt förbundet torde det knappast vara möjligt att i underrätterna annat än i speciella fall åstadkomma en sådan underbyggnad av avgörandena.

Som har berörts i avsnittet 4.2.1 framför också mark/ratlszlotnsto/an och Sveriges (n'/vokatsatn/itmf kritik mot utredningens uttalanden om att de afl- männa domstolarna i största möjliga utsträckning bör ge sina avgöranden en principiell innebörd. Marknadsdomstolen förklarar sig visserligen inte ha något att erinra mot att generalklausulen ges en sådan utformning att de allmänna domstolarna får möjlighet att göra generella bedömningar och uttalanden beträffande ett visst avtalsvillkor. I praktiken bör emellertid den civilrättsliga prövningen inriktas på en nyanserad bedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Även advokatsamfundet betonar att tillämpningen av den civilrättsliga generalklausulen måste präglas av en helhetsbedömning, En sådan bedöm- ning kan knappast leda till avgöranden som har större principiell räckvidd än domstolsavgöranden i allmänhet. Dessutom framhåller samfundet liksom marknadsdomstolen vikten av att de allmänna domstolarna inte tar över de konsumentskyddande uppgifter som har anförtrotts marknadsdomstolen och KO. Samfundet påpekar vidare att utredningens uttalanden aktualiserar

• Sida 92
•  Original

Prop. l975/76: 8l 92

frågor om vilket prejudikatsvärde domstolsavgöranden har. hur prejudikat skall tolkas och huruvida någon form av lagförklaringsinstitut bör införas i svensk rätt. Dessa frågor bör emellertid enligt samfundets mening utredas i ett större sammanhnag.

Som tidigare har berörts går flera remissinstanser in på frågan om för- hållandet mellan allmän domstols bedömning enligt en civilrättslig gene- ralklausul och marknadsdomstolens tillämpning av avtalsvillkorslagen. Marknadsdan-zstalan understryker att det ankommer på domstolen att göra den typiserade bedömning som är ägnad att skapa en viss standard av skydd för underlägsen avtalspart. Utredningen har härvidlag inte tillräckligt klart" markerat den avgörande skillnad i uppgifter och betraktelsesätt som fö- religger mellan marknadsdomstolen och allmän domstol. Marknadsdom- stolen delar utredningens åsikt att de allmänna domstolarna inte kan vara bundna av marknadsdomstolens avgöranden. Det ligger emellertid i sakens natur. som också utredningen har framhållit, att de allmänna domstolarna kan förväntas tillmäta marknadsdomstolens avgöranden den största vikt vid tillämpningen av generalklausulen.

För att den möjlighet till generell bedömning med stöd i avtalsvillkors- lagen som har tillerkänts marknadsdomstolen skall få en sådan betydelse för rättstillämpningen på förmögenhetsrättens område som är önskvärd och som har förutsatts av utredningen är det enligt marknadsdomstolens mening självfallet nödvändigt att frågor om avtalsvillkors skälighet verkligen blir föremål för domstolens prövning. Det är därför angeläget att KO som regel överlåter åt marknadsdomstolen att bedöma om ett visst avtalsvillkor bör anses som oskäligt. Det ringa antal fall som hittills har underställts dom- stolens prövning visar att förhållandena härvidlag inte är tillfredsställande. Som utredningen framhåller kan godkända förbudsförelägganden som har utfärdats av KO inte tillmätas samma betydelse för de allmänna domstolar- nas rättstillämpning som avgöranden av marknadsdomstolen. Också de för- handlingsöverenskommelser som har uppnåtts av KO måste anses vara av mindre värde. llärtill kommer att KO:s ställning som företrädare för kon- sumentintresset gör att samma auktoritet inte kan förväntas tillerkännas hans ställningstaganden som beslut av marknadsdomstolen.

Konsttmynttiänstrtrrarfningan ansluter sig i allt väsentligt till vad som anförs i betänkandet om relationerna mellan marknadsdomstolens och KO:s rätts- tillämpning och allmän domstols tillämpning av den föreslagna general- klausulen. Riskerna för att diskrepanser skulle uppkomma i bedömningen bör inte överbetonas. Att allmän domstol inte är bunden av marknads- domstolens rättstillämpning torde följa redan av processrättsliga regler. Marknadsdomstolens beslut om förbud saknar rättskraft i egentlig mening och kan inte ha prejudiciell verkan utan endast bevisverkan ien civilprocess.

Enligt _tiiretaga/organisationarna torde den viktigaste skillnaden mellan bedömningen enligt avtalsvillkorslagen och bedömningen enligt den före- slagna gencralklausulen inte avse själva tillbörlighetsbedömningen utan be-

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975/76: Sl 93

dömningen av rättsföljden. Marknadsdomstolens prövning kan endast m_vn- na ut i ett förbud mot ett visst avtalsvillkor. Allmän domstol har i regel Också att avgöra vilket innehåll avtalet i stället skall ha. När det gäller tillbörlighetsbedömningen synes avsikten vara att principiell överensstäm- melse skall föreligga mellan den näringsrättsliga och den civilrättsliga nor- men. Samtidigt skall de allmänna domstolarna ha full möjlighet att ta hänsyn till samtliga omständigheter i det särskilda fallet. Organisationerna framhåller därför att användning av ett villkor som har förbjudits enligt avtalsvill- korslagen inte automatiskt bör stämplas som otillbörligt i en civilprocess.

Organisationerna understryker vidare att ingripanden med stöd av en ci- vilrättslig generalklausul inte får ske mot avtalsvillkor som dessförinnan har ansetts godtagna av rättsordningen. Rättsutvecklingen med stöd av av- talsvillkorslagen kan — särskilt under de närmaste åren men även på längre sikt — komma att medföra att tidigare vedertagna villkor blir otillåtna för framtiden. Med hänsyn härtill bör det klart slås fast att den vägledande karaktären av marknadsdomstolens avgöranden vid bedömningen enligt den föreslagna generalklausulen endast kan gälla senare ingångna avtal. Även RTS understryker betydelsen av att förbud som har meddelats av mark- nadsdomstolen inte ges retroaktiv verkan.

Sveriges advokatsanz/imd anser att det inte nog starkt kan understrykas att de allmänna domstolarna vid tillämpningen av generalklausulen inte skall vara bundna av marknadsdomstolens avgöranden och än mindre av resultatet av KO:s förhand]ingsverksamhet. Skulle de allmänna domstolarna känna sig bundna — eller åtminstone uppfordrade av Rjrarbetena — att sträva efter att nå ett resultat som i det konkreta fallet blir identiskt med ett generellt beslut som har fattats med tillämpning av näringsrättslig lagstift- ning. skulle den egentliga rättsskapande verksamheten på området. även civilrättsligt. komma att falla på de instanser som tillämpar (len närings- rättsliga lagstiftningen. En sådan utveckling tar samfundet bestämt avstånd från. Den skulle ge ytterligare näring åt den av samfundet tidigare framförda kritiken mot att marknadsdomstolens beslut inte kan överklagas.

Samfundets betänkligheter gäller i särskilt hög grad det inflytande på de allmänna domstolarnas bedömning som KO:s förhandlingsresultat enligt utredningen förutsätts få. Det bör beaktas att de skäl som ligger bakom KO:s ställningstaganden kanske inte alls redovisas så att de blir kända för domstolarna och allmänheten. Den förhand]ingssituation som åtminstone enskilda företag befinner sig i gentemot KO liknar i viss mån den situation som den föreslagna generalklausulen bl.a. avser att motverka. nämligen att den ena parten för att kunna fortsätta sin verksamhet kan känna sig tvingad att acceptera den andra partens villkor. Som utredningen har framfört kan det i en sådan situation framstå som ett helt orealistiskt alternativ för vederbörande företagare att avstå från avtal hellre än att träffa avtal på villkor som har föreslagits av en "starkare part".

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975/76: 8! 94

Samfundet tar också upp utredningens uttalanden om att marknadsdom- stolens och KOzs praxis kan tjäna som stöd för tillämpningen av gene- ralklausulen även utanför det område som marknadsdomstolens och KO:s verksamhet direkt hänför sig till. En sådan analog tillämpning måste enligt samfundet ske med stor försiktighet redan när det gäller konsumentför- hållanden. Är avsikten att analogin skall utsträckas även till andra fall. tar samfundet klart avstånd från utredningens uppfattning.

Som tidigare nämnts framhåller konsumentiiänsmzredningm den nya ge- neralklausulens betydelse när det gäller att skapa skydd för mindre rörel- seidkare och andra kategorier som kan anses jämställda med konsumenter. l-lärvidlag bör den tvingande konsumentskyddslagstiftningen kttnna ges en vidsträckt analogisk tillämpning. I det sammanhanget uttalar utredningen att detsamma bör kunna ske med de principer om i sig oskäliga avtals- klausuler som efterhand utbildas i marknadsdomstolens praxis.

Några remissinstanser berör instansordningens betydelse för utvecklingen av rättspraxis på området. Föremgarm'ganismionerna understryker den be- tydelse som prejudikatsbildningen på avtalsvillkorslagens område kommer att få för tillämpningen av den civilrättsliga generalklausulen. Enligt Svenska han(le/skammar/örbtmdet kommer det att ta mycket lång tid att få en något så när upplysande rättspraxis rörande tillämpningen av generalklausulen.

tedan rättspraxis torde utvecklas relativt snabbt på avtalsvillkorslagens om- råde. Detta medlör en risk för att avgöranden kommer att strida mot va- randra. Såväl förbundet som organisationerna understryker vikten av en enhetlig rättspraxis. De anser att avgörandet i sista instans på båda områdena bör ankomma på samma domstol och föreslår att nutrknadsdomstolens av- göranden enligt zwtalsvillkorslagen skall kunna överklagas hos högsta dom- stolen.

Även Svenska bank/iii'wiingen. i vars yttrande [JK-banken instämmer. fö- reslår samma lösning. Bankföreningen framhåller till en början att förar- betenas betydelse för tolkningen av den nya generalklausulen efter hand kommer att avta som en följd av ändrade värderingar och den snabba ut- vecklingen i samhället över huvud taget. Rättspraxis kommer därmed att få en allt större betydelse för tolkningen. Vidare framhåller bankföreningen att en jämförelse mellan förarbetena till avtalsvillkorslagen och utredningens motiv till den nya generalklausulen klart ger vid handen att bedömningen av avtalsvillkors tillbörlighet i mycket stor utsträckning skall ske efter samma kriterier.

Enligt bankföreningen bör också beaktas att marknadsdomstolen sannolikt kommer att utveckla en omfattande praxis inom avtalsvillkorslagens om- råde. medan högsta domstolen troligen får endast ett fåtal mål om till- lämpningen av generalklausulen i avtalslagen . Följden härav kan lätt bli att högsta domstolen. när den i enstaka mål får att bedöma frågan om tillbörlighet av ett avtalsvillkor. finner sig ställd inför en långvarig praxis i marknadsdomstolen. Skulle innebörden av denna praxis för högsta dom-

• Sida 95
•  Original

Prop. 1975/76: 8] 95

stolen framstå som tveksam. kommer domstolen att befinna sig i det vansk— liga valet mellan att antingen gå emot denna praxis och därvid kanske bryta upp redan etablerade mönster i det ekonomiska livet eller följa mark— nadsdomstolens bedömning. Prejudikatsbildningen på det aktuella området är uppenbarligen förenad med speciella svårigheter och borde därför anförtros en domstol med den sammansättning och särskilda ställning som preju— dikatsinstans som utmärker högsta domstolen.

Hvrcsgäswrnas riksförbund anser att det skulle vara värdefullt om tvister angående jämkning eller undanröjande av otillbörliga hyresvillkor överfördes till hyresnämnd och bostadsdomstolen. Partsorganisationerna torde enligt förbundets mening vara bättre skickade än de allmänna domstolarna att avgöra vad som kan anses motsvara god sed på hyresmarknaden. och tvister av detta slag hör naturligt hemma i instanser med intresserepresentation.

Flera remissinstanser tar upp den av utredningen berörda frågan om det bör införas möjlighet för något organ som företräder konsumentintressen att föra den enskildes talan inför domstol. KOIISIlmt'IIl[iii/1.5"IIIII'Pt'IHI'ILL'MI konstaterar att antalet konsumentmål i de allmänna domstolarna är på- fallande litet. Den utbyggda rättshjälpen och tillkomsten av småmålslagen synes inte ha medfört någon förändring i detta avseende. Särskilt begränsat är antalet konsumentmål i högre instans. framför allt i högsta domstolen. Rättspraxis är oerhört mager i fråga om s. k. konsumenttjänster som utförs i mycket stor utsträckning och där rättsläget många gånger kan vara tvek- samt. Frågan om det bör införas en möjlighet för ett särskilt organ att fö- reträda konsumenten är enligt konsumenttjänstutredningen mycket väsent- lig från konsumentskyddssynpunkt. Frågan berör dock inte bara den fö- reslagna generalklausulen utan hela det system av civilrättslig konsument- skyddslagstiftning som har införts eller förbereds. Detta stora lagstiftningsl komplex riskeraratt snabbt stelna och i vissa fall 1. o. m. stanna på papperet. om lörfördelade konsumenter inte förmår föra sin sak till rättslig prövning och rättspraxis förblir obetydlig. Utredningen erinrar om att någon preju- dikatsbildning ännu inte kommit till stånd i fråga om hemförsäljningslagen. trots att dess räckvidd ter sig osäker i ett flertal betydelsefulla hänseenden.

Enligt konsumenttjänstutredningen förefaller den svenska rättsordningen präglas av en betydande stelhet när det gäller formerna för att handlägga fall där många enskilda personer mot samma svarande vill framföra yrkanden som grundas på likartade omständigheter. Vi saknar ett system för kol- lektivtalan som är jämförligt med det amerikanska class action-systemet. Det torde vara skäl att överväga om vår rättegångsordning behöver kom- pletteras i detta hänseende. Detta är dock ett komplicerat spörsmål med räckvidd långt utöver de egentliga konsumentskyddsfrågorna.

När det gäller att garantera den konsumentskyddande civillagstiftningens genomslagskraft talar enligt konsumenttjänstutredningens mening starka skäl till förmån för förslaget att ge ett särskilt organ befogenhet att föra konsumenternas talan i allmän domstol. Det organ som närmast torde kom-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975/76: 8] 96

ma i fråga är utan tvivel KO. De mål som bör kunna tas upp i denna ordning synes i första hand vara sådana som rör principfrågor. Men det kan finnas skäl att ge KO motsvarande befogenhet i andra mål. t. ex. sådana som rör betydande ekonomiska värden för ett kollektiv av konsumenter eller mål om produktskador som har drabbat många konsumenter på ett likartat sätt. Ett närmare ställningstagande till hithörande frågor måste enligt konsumenttjänstutredningen föregås av särskild utredning. Ställning får då bl.a. tas till om KO skall föra fastställelsetalan eller fullgörelsetalan på en grupp av namngivna konsumenters vägnar eller om båda vägarna bör stå öppna för honom.

Även konsumentverket pekar på nackdelarna med att domstolarna inte har anlitats i någon större utsträckning för konsumenttvister. I sin egen verksamhet har konsumentverket upplevt det som en påtaglig brist att verket inte har kunnat föra tvister till domstol som ombud för konsumenterna. Av ekonomiska och andra skäl har konsumenterna ofta begränsade möj- ligheter att själva ta tillvara sina rättsliga intressen. Konsumentverket in- stämmer i utredningens uttalanden om möjligheterna att ge konsument- myndighet befogenhet att föra konsumenternas talan inför allmän domstol. Enligt verkets mening föreligger det särskilda skäl att överväga att införa en sådan möjlighet. speciellt i sådana fall då ett stort antal konsumenter har drabbats eller en fråga är av principiell betydelse.

IIam/ärsäliningskommil[én anser likaså att det skulle vara av stort värde om ett allmänt organ gavs befogenhet att föra talan vid domstol i sådana fall när den enskilde av något skäl inte vill driva ett mål. Frågan bör enligt kommitténs mening bli föremål för särskild utredning. Kommittén påpekar att den har kommit i beröring med problemet i sitt arbete. bl.a. till följd av att domstolspraxis på hemförsäljningsområdet är i det närmaste obefintlig. Orsaken till detta är att den enskilde ofta godtar en förlikning eller finner sig i en underrättsdom i stället för att riskera ökade kostnader genom ett fortsatt processande.

KO förklarar sig dela utredningens uppfattning om betydelsen av auk- toritativa domstolsavgöranden på det konsumenträttsliga fältet. I likhet med utredningen hyser KO farhågor när det gäller möjligheten att få fram sådana domstolsavgöranden. såvida det inte läggs på en företrädare för det allmänna att ta tillvara konsumentintresset. Erfarenheten visaratt enskilda människor är obenägna att själva inleda process inför domstol. KO får motta en mängd framställningar och förfrågningar från allmänheten där man begär att KO skall ta sig an enskilda tvister på konsumentområdet och om det behövs föra den enskildes talan inför rätta. Konsumenterna har svårt att förstå att KO efter anmälan av en enskild konsument kan driva igenom förbud för näringsidkare att använda en viss marknadsföringsmetod eller ett visst avtalsvillkor men inte kan lämna bistånd med att ta tillvara konsumentens rätt i det konkreta fallet när det gäller samma metod eller villkor.

l-anigt KO synes frågan om befogenhet för KO atti konsumentkollektivets

• Sida 97
•  Original

Prop. 1975/76: 81 97

intresse föra principiellt viktiga civilrättsliga tvistefrågor till domstol böra utredas närmare. Vägledande civilrättsliga domstolsavgöranden behövs inte bara beträffande marknadsförings-och avtalsvillkorslagarna och den nu fö- reslagna generalklausulen utan också beträffande exempelvis hemförsälj- ningslagen och konsumentköplagen . KO:s medverkan i processer synes böra begränsas till kvalificerade rättsfrågor av betydelse för ett större antal kon- sumenter. Ibland torde det bli fråga om att följa upp ett avgörande i mark- nadsdomstolen med en civil talan. Det bör emellertid inte krävas att en fråga har varit föremål för tnarknadsdomstolens prövning för att KO skall kunna föra talan i allmän'domstol. Det synes böra ankomma på KO att välja ut de mål i vilka KO-ämbetet engagerar sig. Om möjligheten att föra talan begränsas till fall som är av större principiellt intresse. bör de resurser som statsmakterna kan behöva ställa till förfogande i sammanhanget kunna hållas inom helt rimliga gränser. KO:s organisation skulle behöva förstärkas endast obetydligt.

KO pekar på olika möjligheter att utforma en reform av det angivna slaget. En metod är att KO får möjlighet att väcka fristående fastställelsetalan för att få en viss tolkningsfråga löst. En annan möjlighet är det system med s.k. class actions som tillämpas i vissa delstater i USA. Lämplig-ast synes dock vara att välja metoder som nära ansluter till gällande svensk processrätt. Förutsättning lör talan torde sålunda böra vara antingen att en eller fiera konsumenter lämnar sedvanlig rättegångsfullmakt till KO eller att en eller flera konsumenter överlåter sina anspråk gentemot en viss nä— ringsidkare till KO.

Redan innan utredningens betänkande hade lagts fram uppdrog KO åt bitr. professorn Per Henrik Lindblom att utarbeta en promemoria för att belysa de processuella problem som kan vara förenade med att låta en of— fentlig myndighet som KO delta i eller initiera processer i frågor av ci- Vilrättslig art.

I promemorian diskuteras olika metoder att ge KO möjlighet att föra talan i konsumentmål. Ett alternativ är att ge KO en fristående rätt att föra fastställelsc- eller fullgörelsetalan. En annan möjlighet är att konsu— menten utfärdar en rättegångsfullmakt för KO. En tredje metod är att kon— sumenten genom överlåtelse av sitt anspråk ger KO underlag att uppträda som part. [ promemorian diskuteras också möjligheten att införa någon form av class actions och möjligheten att ge KO enbart en interventionsrätt. Endast fullmakts- och överlåtelsemetoderna framstår som acceptabla alter— nativ. De har också vid närmare granskning visat sig vara. åtminstone från processuella synpunkter. utmärkta medel att uppnå det avsedda syftet. Båda metoderna bör ställas till KO:s förfogande. På det sättet kan man undvika de nackdelar som ibland kan vara förenade med någon av dem. Sålunda bör fullmaktsmetoden undvikas. om utsikterna till förlikning är betydande. Å andra sidan bör överlåtelsemetoden inte begagnas när det gäller kom- plicerade. ömsesidigt förpliktande avtal eller när tvisten kommer att hand- -

• Sida 98
•  Original

Prop. 1975/76: ?” 98

läggas enligt småmålslagen och konsumenten är angelägen om att få utnyttja forumregeln i denna lags 11 s.

Enligt promemorian synes förslaget kunna genomföras utan omfattande lagstiftningsåtgärder. Det torde räcka med vissa nya regler om fördelning av rättegångskostnader. Domstolen bör kunna kvitta kostnaderna även när säljaren förlorar processen. Säljaren bör ges rätt till ersättning för ombuds- kostnader även i tvist som handläggs enligt småmålslagen. Vidare bör staten genom garantiförbindelse eller på annat sätt ikläda sig fullt ansvar för kon- sumentens samtliga kostnader.

RTS är kritisk mot förslaget att KO eller annat konsumentorgan skall få befogenhet att föra konsumentens talan. Om KO ges de processuella befogenheter som han begär i sitt remissyttrande. skulle den främsta effekten bli att KO själv skulle komma att fungera som på en gång part och domare. För fiertalet näringsidkare skulle hotet om att behöva underkasta sig en kostsam och tidsödande process mot en motpart med KO:s obegränsade resurser i tid och pengar och med KO:s inställning att saken helst skall drivas till högsta domstolen vara tillfyllest för att säljaren skulle vara beredd att underkasta sig den av KO dikterade lösningen. Förhållandena skulle bli snarlika dem som nu existerar på avtalsvillkorslagens område där KO under hot om att eljest gå till marknadsdomstolen förmår fiertalet närings- idkare att acceptera de förslag till uppgörelser som KO föreslår. På avtals- villkorslagens område kan en sådan ordning accepteras. men den ter sig djupt otillfredsställande som ett sätt att lösa civila tvister. särskilt om KO själv skall avgöra när hotet om process skall tillgripas.

Mot bakgrund av utredningens uttalande att näringsidkare som använder ett villkor i strid med marknadsdomstolens förbud i princip kan räkna med att överträdelse av förbudet också medför civilrättsliga påföljder. synes enligt RTS konsumenternas behov av prejudikat i principfrågor som rör tillämp- ningen av generalklausulen vara mycket ringa. Själva förbudsbeslutet kom- mer att sätta ett effektivt stopp för att även andra än den som förbudet direkt avser använder sig av ett förbjudet villkor. Att detta stopp är effektivt torde framgå av att det såvitt RTS känner till hittills inte har förekommit några sådana överträdelser. Skulle de förekomma. ger allmänna reklama- tionsnämndens verksamhet i kombination med rättegångsförfarandet i tvis- temål om mindre värden konsumenten ett enkelt. effektivt. icke kostnads- krävande och i stort sett riskfritt sätt att förmå en sådan näringsidkare att dra de civilrättsliga konsekvenserna av sitt handlande, Vidare är KO inte alls hänvisad till passivitet i en sådan situation. eftersom han har möjlighet att hos marknadsdomstolen utverka interimistiskt förbud mot fortsatt an- vändning av det oskäliga villkoret.

Som tidigare har nämnts vänder sig RTS också mot tanken att ett förbud som har meddelats av marknadsdomstolen skall kunna ges retroaktiv ver- kan. Enligt RTS är det nödvändigt att det i motiven klart sägs ut att en sådan retroaktiv tillämpning inte är avsedd utan att bedömningen av ett

• Sida 99
•  Original

Prop. 1975/76: 8l 99

villkor som har kommit till användning innan marknadsdomstolen har med- delat förbud mot villkoret skall ske fullt fristående. dvs. oberoende av hur marknadsdomstolen har bedömt villkoret.

Ilem/örsäl/"ningskommirlén anser att den största nyttan med införandet av en generalklausul på litet längre sikt torde vara att den genom sin blotta existens verkar hämmande på alltför "tuffa" avtalsskrivare och därigenom mjukar upp förhandlingssituationen. För att en sådan effekt skall inträda är det nödvändigt att domstolarnas. även underrätternas. praxis vid till- lämpningen av generalklausulen blir känd samt att avgörandena ges en principiell prägel och inte begränsas till en snäv in-casu-bedömning. Vad utredningen anför härom vill kommittén kraftigt understryka.

Även konsumentverket och KO framhåller betydelsen av att domstolsav- göranden rörande tillämpningen av den nya generalklausulen blir allmänt kända. Konsumentverket pekar på möjligheten att publicera rättsfall av be- tydelse för konsumenterna i den konsumenträttsliga bulletin som verket avser att ge ut. Detta förutsätter emellertid att domstolarna regelmässigt tillställer konsumentverket domar rörande tillämpning av generalklausulen. Enligt KO:s mening är det lämpligt att alla domar som gäller tillämpning av generalklausulen i konsumentmål samlas på ett ställe. För KO:s del skulle en sådan samling av domar vara av stor betydelse vid tillämpningen av avtalsvillkorslagen. KO förordar att domstolarna åläggs att i mål som gäller tillämpningen av generalklausulen tillställa KO en kopia av domen. Sam- tidigt bör det läggas på KO att systematisera domarna och hålla dem till- gängliga för var och en som önskar uppgifter på området.

Enligt SRW/ges advakarsamfimd synes utredningen vilja åstadkomma att underinstanserna får större betydelse för prejudikatsbildningen. Samfundet påpekar att utredningen inte närmare har diskuterat frågor om svårigheten att uppnå enhetlig praxis hos fiera dömande enheter och värdet av bredast möjliga bas för prejudikatsbildningen. Betydelsen av hithörande frågor går långt utanför det område som direkt aktualiseras av utredningens förslag. Samfundet förklarar sig dock dela utredningens uppfattning att publicitets- frågorna har betydande vikt i dessa sammanhang och anser att den alltmer utbredda s.k. prejudikattorkan liksom underinstansernas ställning i pre- judikatshänseende förtjänar uppmärksamhet. Enligt samfundets mening bör emellertid dessa frågor utredas i särskilt] ordning.

SVt-"73:05 (lomarc/örbund anser det diskutabelt om tingsrätternas avgöran- den inom generalklausulens område bör publiceras.

Med den utformning och vidsträckta giltighet en ny generalklausul skulle erhålla torde man enligt lmvrc'inc/r/ör Västra Sverige få räkna med en ökad benägenhet hos personer som utsätts för krav i en eller annan form att ställa sig avvisande till kraven under hänvisning till den nya lagregeln. Detta skulle kunna leda till en så ökad anhopning av tvistemål att dom- stolarna får svårigheter att bemästra situationen. Denna fråga har inte be-

• Sida 100
•  Original

Prop. 1975/76: 81 l0f.)

"handlats av utredningen. Även om den föreslagna reformen medför en viss

ökning av antalet tvistemål. anser hovrätten dock att de olägenheter som kan uppstå därigenom inte är av sådan art att man av den anledningen bör avstå från att genomföra en i och för sig nyttig reform.

5.1. Allmänna synpunkter

Den nuvarande förmögenhetsrättsliga lagstiftningen vilar i stor utsträck- ning på lagar som kom till i början av 1900-talet. Lagarna präglas av en liberalistisk grundsyn på det ekonomiska livet. Avtalskontrahenter betraktas som två socialt och ekonomiskt likställda parter. som själva kan ta till vara sina intressen. ] konsekvens härmed är principen den att full avtalsfrihet råder och att avtal är bindande för parterna.

Grundsatsen om avtalsfrihet har emellertid fått underkastas vissa in- skränkningar. inskränkningarna har skett dels genom detaljbestämmelser av tvingande natur. dels genom mera generellt hållna lagregler om un- derkännande av rättshandlingar i vissa fall.

Metoden med tvingande lagstiftning har sedan länge använts inom sådana områden som arrende. hyra. försäkring och avbetalningsköp. Under de se- naste åren har nya tvingande regler tillkommit bl.a. när det gäller köp som ingås i köparens bostad samt köp där säljaren är näringsidkare och köparen konsument som förvärvar en vara huvudsakligen för enskilt bruk. Reglerna finns i lagen ('l97l:238)om hemförsäljning m. m. resp. konsument- köplagen ( 19731877). Till dessa lagarämnarjag strax återkomma.

Generella regler om underkännande av rättshandlingar finns framför allt i 3 kap. lagen (l9l51218) om avtal och andra rättshandlingar på förmö- genhetsrättens område (avtalslagen). Till dessa regler hör dels bestämmel- serna i 28—32 åå om tvång. svek m.m.. dels den s.k. generalklausulen i 33 &. Det sägs där att rättshandling inte får göras gällande. om omstän- digheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om omständigheterna åberopa rättshandlingen och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antas ha haft sådan vetskap. Utöver de nu berörda ogiltighetsbestämmelserna innehåller avtals- lagen särskilda regler om jämkning av avtal på grund av deras innehåll. Reglerna finns i 36 och 37 ;t" (vites- och förverkandeklausuler) samt i 38 ;" (konkurrensklausuler).

Mera vittgående bestämmelser om jämkning av avtal på grund av deras innehåll har tagits in i andra lagar. Den centrala generalklausulen av denna typ finns i 8; lagen (l936:81) om skuldebrev. Enligt denna paragraf kan villkor i skuldebrev jämkas eller lämnas utan avseende. om tillämpningen

• Sida 101
•  Original

Prop. 1975/76: 81 101

av villkoret uppenbarligen skulle strida mot gott affärsskick eller eljest vara otillbörlig. Liknande generalklausuler förekommer i lagen (1915:219) om avbetalningsköp. lagen (1927:77) om försäkringsavtal. lagen (1949z345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. lagen (19601729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt i 8 och [2 kap. jordabalken. Vid sidan av de lagregler som nu har behandlats har avtalsfriheten i viss mån inskränkts också med stöd av allmänna rättsgrundsatser som har utbildats i rättstillämpningen. Hit hör den s.k. förutsättningsläran. som har utvecklats i anslutning till 33ä avtalslagen. Vidare kan domstolarna i viss utsträckning komma till rätta med oskäliga avtalsvillkor genom att tolka avtal så att alltför stötande verkningar undviks.

Även om sålunda vissa inskränkningar har gjorts i avtalsfriheten gäller fortfarande som huvudregel på förmögenhetsrättens område att avtalskon- trahenterna själva får ta till vara sina intressen så långt de förmår. llärtill kommer att domstolarna har visat sig mycket återhållsamma när det gäller att tillämpa exempelvis 33ä avtalslagen eller 855 skuldebrevslagen.

De angivna förhållandena har under senare år alltmer kommit att framstå som otillfredsställande. Det har i olika sammanhang hävdats att den vid- sträckta avtalsfriheten kan missbrukas av en starkare part. I praktiken går det också ofta till så att den ena parten ensidigt utformar avtalsvillkor som gynnar honom själv och på motsvarande sätt missgynnar motparten. Särskilt är detta fallet i konsumentförhållanden. dvs. i fall då en enskild konsument förvärvar en vara eller en tjänst från en näringsidkare. [ dessa fall har oftast näringsidkaren ett klart övertag i förhållande till konsumenten.

insikten om de enskilda konsumenternas skyddsbehov har under senare år vuxit sig allt starkare. Statsmakterna har också på ett helt annat sätt än tidigare trätt in för att stärka konsumenternas ställning i förhållande till näringsidkare. För detta ändamål har flera nya myndigheter inrättats. i första hand konsumentverket. konsumentombudsmannen (KO) och mark- nadsdomstolen. Vidare har ett omfattande lagstiftningsarbete satts i gång för att ge konsumenterna ett ökat rättsskydd.

Till de lagar som under senare tid har kommit till på konsumentskydds- området hör de tidigare nämnda hemlörsäljningslagen och konsumentköp- lagen. Dessa lagar är av civilrättslig natur. dvs. de tar sikte på förhållandet mellan en enskild konsument och en enskild näringsidkare. Av större be- tydelse är emellertid de lagar som har genomförts på det näringsrättsliga området och som är inriktade på konsumenterna som kollektiv. Hit hör lagen (l970:412) om otillbörlig marknadsföring och lagen (197111 12) om för- bud mot oskäliga avtalsvillkor. Tillämpningen av dessa lagar är anförtrodd K0 och marknadsdomstolen. Genom marknadsföringslagen har de angivna myndigheterna fått möjlighet att ingripa mot ohederlig reklam och andra otillbörliga marknadsföringsmetoder. Avtalsvillkorslagen syftar framför allt till att skydda konsumenterna mot oskäliga bestämmelser i standardiserade köpekontrakt.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1975/76: 81 102

I detta sammanhang bör också nämnas lagen (1974z8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Lagen gör det möjligt för den enskilde kon- sumenten att på ett enkelt och billigt sätt föra sin talan vid domstol. Det förenklade rättegångsförfarande som föreskrivs i lagen kan ses som ett kom- plement till den verksamhet som bedrivs av allmänna reklatmttionsnämn- den. Nämnden. som är knuten till konsumentverket. avger rekommen- dationer i frågor som rör konsumenters förvärv av varor eller tjänster.

Den lagstiftning som har genomförts på konsumentskyddsområdet får ses endast som steg på vägen. Under de senaste åren har ett omfattande utredningsarbete satts i gång i syfte att ytterligare stärka konsumenternas ställning på olika områden. Kreditköpkommittén (Ju 197f:05) har utrett frågor om avbetalningsköp och andra former av konsumentkredit och avser att inom kort lägga fram ett betänkande. Frågor som gäller konsumentskydd vid privat serviceverksamhet. t. ex. underhålls- och reparationsarbcten. över- vägs av konsttmenttjänstutredningen (Ju f972:07). medan köplagsutredning- en (Ju 1963251) är sysselsatt med en översyn av den allmänna köplagen. llemförsäljningskommitten (Ju 197.3le1 har fått i uppdrag att ytterligare söka förbättra konsumenternas ställning vid hemförsäljning och att överväga en allmän lagstiftning om öppet köp. dvs. en allmän rätt att lämna tillbaka en köpt vara inom viss tid. Vidare bör nämnas försäkringsrättskommitten ("Ju 1974:O9). som ser över lagstiftningen om försäkringsavtal. och en nyligen tillsatt utredning (Ju l975:02') som skall åstadkomma ett förbättrat kon- sumentskydd vid förvärv av småhus m.m.

Tidigare har nämnts att KO och marknadsdomstolen med stöd av av- talsvillkorslagen kan ingripa mot villkor i standardavtal o. d. som är oskäliga mot konsumenterna. Lagen verkar emellertid endast framåt. dvs. på så sätt att ett villkor som har förklarats oskäligt inte längre får användas. Däremot ger lagen inte den enskilde konsumenten något skydd när ett avtal redan föreligger. För att konsumenten skall få ett sådant skydd krävs civilrättsliga bestämmelser som tar sikte på enskilda fall och som kan tillämpas när tvist har uppstått.

Förutsättningarna för att införa nya civilrättsliga bestämmelser om jämk- ning av avtal har utretts av generalklausulutredningen (Ju 1970-58). Ut- redningsuppdraget har i första hand gått ut på att ge domstolarna vidgade möjligheter att i det särskilda fallet ogiltigförklara eller jämka otillbörliga avtal eller avtalsvillkor. Särskild hänsyn skulle enligt direktiven tas till kon- sumenternas behov av skydd. men utredningen har också haft att överväga behovet av ökade jämkningsmöjligheter när det gäller avtal utanför kon- sumentområdet.

Utredningen har redovisat resultatet av sina överväganden i betänkandet (SOU 1974:83) Generalklausul i förmögenhetsrätten. [ betänkandet föreslås att de nuvarande förmögenhetsrättsliga generalklausulerna med undantag av 33å avtalslagen upphävs och ersätts med en ny generalklausul med

• Sida 103
•  Original

Prop. 1975/76: 81 103

giltighet för hela förmögenhetsrätten. Denna föreslås få sin plats i 36% av- talslagen. De nuvarande bestämmelserna om vites- och förverkandeklau- suleri 36 sf och 37 ;" första stycket avtalslagen bör enligt förslaget upphävas. medan reglerna om konkurrensklausuler i 38 så bör underkastas vissa änd- ringar. '

Enligt den föreslagna generalklausulen får bestämmelse i avtal eller annan rättshandling jämkas eller lämnas utan avseende. om bestämmelsen eller tillämpning därav i visst fall är att anse som otillbörlig med hänsyn till avtalets övriga innehåll. vad som förekommit vid avtalets tillkomst. senare inträffade förhållanden samt omständigheterna i övrigt. Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till om part är konsument eller intar annan liknande ställning gentemot andra parten. Vidare föreslås att. om en otillbörlig be- stämmelse har sådan betydelse för avtalsförhållandet att det inte skäligen kan fordras att avtalet i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll. avtalet även i annat hänseende får jämkas eller lämnas utan avseende.

Vid remissbehandlingen har remissinstanserna allmänt ansett att det finns behov av ökade möjligheter att jämka eller åsidosätta otillbörliga villkor. åtminstone när det gäller avtal mellan näringsidkare och konsumenter. De flesta remissinstanserna tillstyrker också i allt väsentligt utredningens lag- förslag såvitt angår konsumentförhållanden. Däremot anser man på en del håll att förslaget går för långt när det gäller rena affärsförhållanden. I vissa remissyttranden framförs också kritik mot den föreslagna generalklausulens utformning och mot de riktlinjer som utredningen har dragit upp för till- lämpningen av generalklausulen.

För min del anser jag att starka skäl talar för att domstolarna får ökade möjligheter att jämka eller åsidosätta avtalsvillkor. Som jag har påpekat inledningsvis finns det visserligen redan nu vissa möjligheter att komma till rätta med oskäliga avtalsvillkor med stöd av de existerande general- kfattsuferna. främst 8 & skuldebrevslagen. Dessa klausuler är emellertid lör- hållandevis restriktivt utformade. Domstolarna har också. som nämnts. varit återhållsamma när det gäller att tillämpa dem. Även möjligheterna att tolka avtalsvillkor sa att resultatet blir godtagbart från allmän synpunkt är naturligtvis begränsade. Till detta kommer det önskvärda i att domstolarna så långt möjligt grundar sina avgöranden på lagbestämmelser och inte till- griper mer eller mindre krystade tolkningsmetoder för att nå fram till till- fret'fsställande resultat i det särskilda fallet. Det är med andra ord önskvärt att kontrollen av avtalsvillkor sker öppet.

' Såvitt angår förhållandet mellan näringsidkare och konsumenter får en ökad möjlighet för domstolarna att jämka eller åsidosätta avtalsvillkor sär- skilt stor betydelse som ett komplement till avtalsvillkorslagen. Utredning- ens förslag innebär att förutsättningarna för domstolsingripande bringas i närmare överensstämmelse med vad som gäller beträffande KO:s och mark- nadsdomstolens möjligheter att verka inom sitt område. Större parallellitet uppnås alltså mellan den civilrättsliga och den näringsrättsliga lagstiftningen.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1975/76: 81 lll—f

vilket måste ses som en klar fördel. Bl.a. får den enskilde konsumenten bättre möjligheter än tidigare att få bort ett avtalsvillkor som används trots att villkoret eller ett liknande villkor har stämplats som oskäligt av KO eller marknadsdomstolen.

Även bortsett från behovet av samordning med den näringsrättsliga lag- stiftningen får de nuvarande möjligheterna att jämka eller åsidosätta av- talsvillkor i konsumentförhållanden anses alltför begränsade. Vill man att den enskilde konsumenten skall få ett tillfredsställande skydd i varje särskilt avtalsförhållande. måste möjligheterna till jämkning ökas. Viktigt är na- turligtvis också att domstolarna kan ingripa inte bara mot sådana villkor som omfattas eller kan drabbas av ett förbud av KO eller marknadsdomstolen utan också mot andra avtalsvillkor som får anses oskäliga i det enskilda fallet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag liksom det stora flertalet remiss- instanser att utredningens förslag om vidgade möjligheter att jämka eller åsidosätta avtalsvillkor bör genomföras när det gäller konsumentförhållan- den. Bestämmelserna om jämkning osv. bör tas in i en ny generalklausul. Till frågan om generalklausulens närmare utformning ämnarjag återkomma i ett följande avsnitt. Redan här vill jag påpeka att även om generalklausulen kanske inte kommer att tillämpas av domstolarna i något större antal fall. så torde dess blotta existens göra den starkare parten i ett avtalsförhållande mer obenägen att utnyttja ett övertag för att skaffa sig oskäligt förmånliga villkor.

När det därefter gäller andra avtal än sådana som träffas mellan närings- idkare och konsument. är det uppenbart att skälen för att införa vidgade möjligheter till jämkning eller åsidosättande av avtalsvillkor inte är lika starka som i konsumentförhållanden. l affärsförhållanden är parterna många gånger jämställda i ekonomiskt och kunskapsmässigt avseende. De har där- med också större möjligheter att själva ta till vara sina intressen i samband med att avtal ingås.

[ aflärssammanhang är det vidare särskilt viktigt att kunna utgå från att ingångna avtal blir gällande och därmed kunna överblicka konsekven- serna av avtalen. Beaktas bör också att avtal mellan näringsidkare många gånger innebär ett medvetet risktagande av endera eller båda parterna. Av- talen innefattar med andra ord ofta ett visst mått av spekulation. Uppen- barligen måste detta förhållande i viss utsträckning accepteras.

Även med beaktande av det anförda gör sig de skäl som talar för större möjlighet till jämkning av avtalsvillkor i konsumentförhållanden i viss ut- sträckning gällande också beträffande avtal mellan näringsidkare. Även i rena affärsförhållanden intar den ena avtalsparten ofta en ställning som är underlägsen den andres. För att över huvud taget la till stånd ett avtal kan en mindre rörelseidkare vara nödsakad att acceptera oförmånliga villkor som ställs upp av motparten.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1975/76: 81 lt'JS

Avtalsvillkor kan behövajämkas även av andra orsakerän att en avtalspart har utnyttjat sin starkare ställning till att skaffa sig förmåner på motpartens bekostnad. Även när parterna är jämställda kan ett avtal eller avtalsvillkor ha fått en sådan utformning att det inte ter sig rimligt att upprätthålla det strikt. En mångfald olika omständigheter kan härvid spela in. Ett villkor kan ha fått en olycklig utformning av rent förbiseende. Vid användning av standardvillkor kan det lätt hända att ett villkor slinker med utan att egentligen passa för det aktuella avtalet. En avtalspart kan befinna sig i tidsnöd eller på annat sätt i en pressad situation och på grund därav komma att ingå ett avtal som inte motsvarar rimliga krav på rättvisa mellan parterna. Inte minst viktigt är att ändrade förhållanden kan leda till att ett avtal får helt andra verkningar än vad som förutsattes när avtalet ingicks.

Det kan således även i rena affärsförhållanden inträffa situationer som medför att jämkning av avtal ter sig motiverad. För att man skall kunna uppnå ett godtagbart resultat anserjag inte att man kan nöja sig med jämk- ningsmöjligheterna enligt de nuvarande generalklausulerna. I stället förordar jag liksom utredningen att den nya generalklausulen om jämkning av avtal görs tillämplig även på avtal mellan näringsidkare.

Även om man i enlighet med det sagda inför en generalklausul som skall gälla såväl i konsumentförhållanden som i förhållandet mellan nä- ringsidkare är det klart att den måste tillämpas med betydligt större för- siktighet på rena affärsförhållanden än på avtal mellan näringsidkare och konsumenter. Det kan övervägas att låta skillnaden i bedömningsgrunder mellan olika kategorier komma till uttryck i lagtexten. Jag återkommer till denna fråga i det följande. '

Vad därefter beträffar avtal mellan privatpersoner finns enligt min mening inte någon anledning att lämna sådana avtal utanför de vidgade jäm- ningsmöjlighetermt. När privatpersoner ingår avtal med varandra finns det alltid särskilda risker för att avtalet skall få en inte avsedd utformning eller leda till andra verkningar än parterna har förutsatt. Det kan vidare också i denna situation inträffa att den ena parten är förhandlingsmässigt över- lägsen den andra och i kraft därav kan tvinga genom avtalsbestämmelser som ensidigt gynnar honom själv. Också andra fall kan tänkas där ett avtal mellan privatpersoner inte rimligen bör lämnas orubbat men där man inte kan rätta till det med stöd av nuvarande generalklausufer. Den nya ge- neralklausulen bör därför gälla också när privatpersoner ingår avtal.

Sammanfattningsvis anser jag alltså att generalklausulen bör gälla såväl i konsumentförhållanden som då näringsidkare eller privatpersoner ingår avtal med varandra. Även andra typer av avtal inom lörmögenhetsrättens område bör omfattas av generalklausulen. Jag återkommer till bestämmel- sens tillämpningsområde i det följande.

• Sida 106
•  Original

Prop. l97S/76: Xl 106

5.2. Generalklausulens utformning m.m. 5.2.1 RCÅ'F/Sil

Vid utformningen av generalklausulen inställer sig först frågan om dom- stolarna direkt bör pröva ett avtal i dess helhet eller om prövningen i första hand bör inriktas på ett visst avtalsvillkor. som i så fall skulle jämkas eller lämnas utan avseende. Till förmån för det förstnämnda alternativet kan ar.-föras att ett avtalsvillkor inte kan ses isolerat utan att man alltid måste ta hänsyn även till andra delar av avtalet. Det kan då förefalla naturligt att direkt låta domstolarna pröva om ett avtal i sin helhet är av sådan beskaffenhet att det helt eller delvis bör jämkas eller åsidosättas. Denna lösning har också valts i den nya danska generalklausulen. Utredningen har emellertid stannat för det andra av de båda alternativen. Enligt ut- redningsförslaget. som anknyter till utformningen av flertalet av de nu— varande generalklausulerna. skall domstolarnas prövning inriktas på om ett visst villkor — med hänsyn till alla föreliggande omständigheter — är av sådan art att det bör jämkas eller åsidosättas.

För egen del anser jag att det alternativ som har valts av utredningen är att föredra. Det är ägnat att skapa större stadga i rättstillämpningen om domstolarna i första hand prövar skäligheten av ett visst villkor. Som nyss nämnts innebär också flertalet av de nuvarande generalklausulerna att pröv- ningen skall ha en sådan inriktning. Även prövningen enligt avtalsvillkors- lagen avser enskilda villkor.

Jag förordar alltså att den nya generalklausulen utformas så. att dom- stolarna i första hand skall överväga innehållet osv. av ett visst villkor. Jag vill emellertid betona att detta inte utesluter att domstolarna tar hänsyn till även andra delar av avtalet. Det är tvärtom mycket viktigt att prövningen av om ett visst villkor skall jämkas eller åsidosättas grundas på en hel- hetsbedömning. Det är också tänkbart att. om domstolarna stannar för att jämka eller åsidosätta ett visst villkor. detta måste föranleda ändring av avtalet i övrigt. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

När det därefter gäller att ange förutsättningarna för att ett avtalsvillkor skall få omprövas är det. som utredningen har framhållit. naturligt att å ena sidan begagna något av de uttryck som hittills har använts i lagstiftning av detta slag och att å andra sidan markera att domstolarna skall ha större frihet än hittills. Det kan då erinras om att flertalet av de nuvarande ge- neralklausulerna använder uttrycket "uppenbart otillbörlig" men att det i något fall talas om uppenbar obillighet. Avtalsvillkorslagen å sin sida anger som förutsättning för ingripande att ett villkor skall vara "oskäligt".

För min del anser jag för det första liksom utredningen att ordet "obillig" är mindre lämpligt för att ange den grundläggande normen för prövningen. Valet står i stället mellan orden "otillbörlig" och "oskälig".

• Sida 107
•  Original

Prop. l975/76: 81 ff")?

Utredningen framhåller att ordet "oskälig" skulle vara att föredra om man vill ge uttryck åt parallelliteten mellan de allmänna domstolarnas och marknadsdomstolens bedömning. Trots detta anser utredningen att or- det "otillbörlig" är bättre. eftersom det bl. a. har vunnit hävd i den hittills gällande civilrättsliga lagstiftningen. Utredningen pekar också på att det föreligger en viss skillnad mellan prövningen enligt avtalsvillkorslagen och de allmänna domstolarnas bedömning.

Utredningens ståndpunkt har kritiserats av ett flertal remissinstanser. som menar att ordet "oskälig" är att föredra. Jag är för min del av samma tipp- fattning. Redan tidigare har jag framhållit att ett viktigt syfte med den aktuella lagstiftningen är att skapa ett komplement till avtalsvillkorslagen. så att villkor som har träffats av förbud enligt den lagen kan angripas i behövlig utsträckning även på civilrättslig väg. Som jag senare skall åter— komma till måste det visserligen föreligga en skillnad mellan marknads- domstolens prövning enligt avtalsvillkorslagen och den bedömning som de allmänna domstolarna skall göra vid tillämpningen av generalklausulen. Självfallet är de olika myndigheterna heller inte bundna av varandras av- göranden. Trots detta får det anses föreligga ett sådant samband mellan avtalsvillkorslagen och den nu aktuella lagstiftningen att det är lämpligt att ange förutsättningen för ingripande på samma sätt.

När det gäller affärsRårhåll-anden. där ju avtalsvillkorslagen inte är till- lämplig. föreligger inte samma skäl att välja ordet "oskälig". Somjag tidigare har berört är dock förhållandena när två näringsidkare träffar avtal många gånger likartade dem som föreligger när en näringsidkare ingår avtal med en konsument. Även bortsett härifrån anser jag att det saknas anledning att använda olika uttryck inom konsumentområdet och övriga områden. Jag förordar alltså att man generellt använder ordet "oskälig" föratt ange grunden för domstolarnas ingripande.

Att man inte bör använda ordet "uppenbart" e. d. som komplement till grundrekvisitet har utredningen ansett närmast självklart. Denna uppfatt- ning delas av flertalet remissinstanser såvitt angår avtal på konsumentom— rådet. Däremot har en del remissinstanser uttalat sig för att man har ett uppenbarhetskrtw beträffande avtal mellan näringsidkare eller att det på annat sätt markeras att generalklausulen bör tillämpas restriktivt när det gäller affärsförhållanden.

Enligt min mening är det helt klart att det inte bör krävas att oskäligheten är uppenbar för att ett villkor skall få jämkas eller åsidosättas. Som har framgått av den tidigare redogörelsen innehålleravtalsvillkorslagen inte något krav på ”uppenbar" oskälighet eller liknande. Den aktuella lagstiftningens syfte att vidga domstolarnas möjligheter att jämka eller åsidosätta avtals- villkor gör det också uteslutet att använda ordet "uppenbart". Vad jag nu har sagt gäller inte bara avtal mellan näringsidkare och konsument utan också avtal utanför konsumentområdet. Visserligen finns det. som jag ti-

• Sida 108
•  Original

Prop. 1975/76: 8l 108

digare har framhållit. skäl att tillämpa generalklausulen med viss restrik- tivitet i rena affärsförhållanden. Detta önskemål kan emellertid tillgodoses utan att lagens grundrekvisit utformas annorlunda. Jag återkommer strax till denna fråga.

Några remissinstanser har föreslagit att möjligheten till jämkning i af- färsförhållanden skall anknytas till om ett avtalsvillkor strider mot gott af- färsskick, ett uttryck som används i flera av de nuvarande generalklau- sulerna. En annan remissinstans har häremot framhållit att det affärsskick som föreligger inom en viss bransch i stor utsträckning torde återspegla de inom branschen tongivande affärsmännens åskådningar. Om syftet med generalklausulen är att bereda ett ökat skydd för svagare avtalsparter. är det enligt denna remissinstans inte meningsfullt att hänvisa till vad som ofta kan antas vara ett uttryck närmast för den generellt sett starkare partens uppfattning.

För egen del vill jag inte bestrida att en jämförelse med vad som anses vara gott affärsskick kan tjäna till viss ledning för bedömningen av ett villkors skälighet. Med hänsyn bl. a. till de synpunkter som har framförts av den nyss refererade remissinstansen anser jag emellertid att uttrycket "stridande mot gott affärsskick" c. (I. är olämpligt för att ange den hu- vudsakliga grunden för bedömningen av om ett avtalsvillkor är oskäligt eller inte.

Mot bakgrund av det anförda föreslårjag att uttrycket "oskälig” används som norm förbedömningen av omjämkning e. d. börske beträffande alla typer av avtal. Vidare förordarjagattdetav utredningen använda uttrycket "bestäm- melse i avtal" ersätts med "avtalsvillkor".som passar bättre också förmuntliga avtal.

Användningen av en enhetlig bedömningsnorm för konsument—och af- färsförhållanden hindrar givetvis inte att det i enlighet med utredningens förslag införs en kompletterande föreskrift om att särskild hänsyn skall tas till om part är konsument eller intar annan liknande ställning gentemot andra parten. Några remissinstanser har emellertid framfört kritik mot ut- redningens förslag på denna punkt. Kritiken går ut på att föreskriften är oklar och missvisande. Någon remissinstans menar dessutom att den är onödig.

Enligt min mening kan betydelsen av konsumentskyddet sägas ha kommit till så tydligt uttryck i annan lagstiftning att det kan förutsättas att erforderlig hänsyn kommer att tas till att part är konsument även utan en uttrycklig bestämmelse härom. Jag anser dock att det kan vara av ett visst värde från pedagogisk synpunkt att i lagtexten införa en uttrycklig föreskrift av det slag utredningen har föreslagit och inte bara nöja sig med att understryka konsumentskyddsaspekterna i motiven. Bestämmelsen får emellertid sitt största värde genom att den anger att generalklausulen bör tillämpas med

• Sida 109
•  Original

Prop. 1975/76: 81 fot)

större restriktivitet i rena t-"tffärsförhållanden än i konsumentförhållanden. Att så bör ske har flera gånger understrukits i det föregående.

Enligt min mening har den föreslagna bestämmelsen emellertid fått en mindre lämplig utformning. Till en början katt svårigheter uppstå när det gäller att avgöra vilka näringsidkare e. d. som skall anses ha en konsu- inentliknande ställning. Vidare kan mot utredningens uttryckssätt anföras att det inte i alla situationer är konsumenten som är den svagare parten i ett avtalsförhållande.

Vad som kan motivera att särskild hänsyn tas till en viss avtalspart är givetvis inte att han i och för sig tillhör en viss kategori utan att han intar en underlägsen ställning i förhållande till sin motpart. Detta torde också ha varit utredningens mening. Föratt detta skall komma till tydligare uttryck i lagtexten förordar jag liksom flera remissinstanser en formulering som innebär att särskild hänsyn skall tas till om part i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i förhållande till motparten. På det sättet tillgodoses också önskemålen från de remissinstanser som har framhållit de särskilda skyddsbehoven för upphovsmän och arbetstagare.

5 . 2 . 2 Rz'illsverkningar

När det gäller rättsverkningarna av att ett avtalsvillkor bedöms som oskä- ligt vill jag till en början erinra om vissa påpekanden som utredningen har gjort om skillnaderna mellan de ogiltighets- och jämkningsregler som gäller f. n. Bestämmelser som är inriktade på omständigheterna vid ett avtals tillkomst. t. ex. 33 & avtalslagen. föreskriver uteslutande ogiltighet som rätts- följd. medan bestämmelser som ger möjlighet till jämkning. t. ex. 8 & skul- debrevslagen. tar sikte på avtalets innehåll och ifrågasatta tillämpning men inte på omständigheterna vid tillkomsten.

Det är uppenbart att den nuvarande stelheten i systemet medför nackdelar. Bl.a. är möjligheterna att jämka avtal på grund av omständigheterna vid dess tillkomst otillräckliga. Liksom utredningen och det stora flertalet re- missinstanser anser jag därför att jämkning och åsidosättande bör ställas upp som alternativa påföljder när ett avtalsvillkor bedöms som oskäligt. oavsett om oskäligheten hänför sig till villkoret i sig. till omständigheterna vid avtalets tillkomst eller till något annat förhållande.

Utredningen diskuterar också frågan vilken påföljd som är att föredra i olika situationer. Utredningen understryker härvid att valet av påföljd beror på en mångfald olika faktorer och att domstolarna bör ha fttll frihet att välja de lösningar som är mest praktiska och bäst tillgodoser parts yr- kanden.

För min del är jag av samma uppfattning. Liksom utredningen vill jag emellertid framhålla att det vid undanröjande av ett visst villkor kan uppstå den komplikationen att någon annan bestämmelse måste träda i villkorets

• Sida 110
•  Original

Prop. l975/76: 81 llt)

ställe. Många gånger blir en dispositiv lagregel tillämplig. något som na- turligtvis inte alltid är en lämplig lösning. Det kan därför vara naturligt för domstolarna att i första hand söka jämka avtalsvillkor. Som exempel på fall då det kan vara en lämplig utväg att helt bortse från ett villkor kan emellertid nämnas den av utredningen angivna situationen att ett avtal föreskriver en påföljd för kontraktsbrott som måste betraktas som alltför betungande därför att den förekommer vid sidan av andra påföljder som katt räknas som tillräckliga. Jämkning a andra sidan torde ofta vara att föredra i fall då en oväntad eller oförutsedd situation inträder. Exempel på jämkning är. som utredningen har angett. nedsättning av viten och ska— deståndsbelopp. förlängning av frister eller tider för avtals giltighet samt uppställande av ytterligare förutsättningar för inträdet av rättsföljder. t. ex. väsentlighet vid kontraktsbrott.

För att tillgodose behovet för domstolarna att kunna välja den påföljd som är mest lämplig i det särskilda fallet föreslår utredningen. som tidigare har nämnts. en kompletterande regel om att avtal där en otillbörlig be- stämmelse ingår skall kunna jämkas eller lämnas utan avseende även i annat hänseende. Denna regel har godtagits av de flesta rentissinstanserna. Från något håll avstyrks emellertid regeln med den motiveringen att den ger domstolarna alltför stor frihet. vilket skulle kunna vara till skada för rättssäkerheten.

För min del anser jag det närmast ofrånkomligt att ställa upp en regel av det innehåll som utredningen har föreslagit. Jag har redan tidigare fram- hållit att ett visst avtalsvillkor inte kan ses isolerat tttan att det måste bedömas med hänsyn tagen till avtalet i dess helhet. Det kan då också vara nödvändigt att. om ett avtalsvillkor jämkas eller åsidosätts. låta detta inverka även på avtalet i övrigt. så att också andra villkor ändras. Möjlighet bör vidare finnas att ogiltigförklara 'ett avtal i dess helhet. Utan en sådan utväg skulle orimliga konsekvenser kunna uppstå. om ett visst villkor bedöms som oskäligt och det inte finns något godtagbart sätt att ge avtalet ändrat innehåll. Jag ansluter mig emellertid till utredningens uppfattning att ogiltighet i regel bör komma i fråga endast om det yrkas av den part som har gjort gällande att ett visstvillkor är oskäligt. Det bör dock inte vara uteslutet att förklara ett avtal ogiltigt även på yrkande av motparten. trots att den som hävdar oskälighet föredraratt endast det särskilda villkoret åsidosätts.

Det ligger i sakens natur att en så vittgående handlingsfrihet som dom— stolarna får genom den nu behandlade bestämmelsen är förbunden med vissa nackdelar. Parternas möjligheter att förutse konsekvenserna av ett avtal minskar. om domstolarna i mer betydande utsträckning företar änd- ringar i avtalet. Jag vill därför understryka att möjligheterna att. när ett visSt villkor bedöms som oskäligt. jämka avtalet i annat hänseende eller ogiltigförklara avtalet i dess helhet bör utnyttjas med viss försiktighet.

[ sitt lagförslag har utredningen föreskrivit att jämkning c. (1. skall kunna ske antingen om en bestämmelse i avtal är otillbörlig eller om till't'tmpningen

• Sida 111
•  Original

Prop. 1975/76: 81 lll

av en bestämmelse i visst fall är otillbörlig. Enligt mitt mening är det onödigt att göra en sådan distinktion för att markera att prövningen skall kunna avse såväl ett villkors karaktär i och för sig som tillämpningen i det särskilda fallet. Det bör räcka att i lagtexten föreskriva att avtalsvillkor fårjämkas eller åsidosättas om det är oskäligt.

5.2.3 .l-Ir'jiliglrc'lcn att anse vil/kor oskäligt i och./ör sig

Enligt utredningens mening är det önskvärt att domstolarna vid tillämp- ningen av generalklausulen så långt möjligt ger sina avgöranden en principiell prägel och alltså inte endast gör en kasuistisk bedömning av särskilda fall. Härigenom kan praxis bidra till en typbildning och till uppdragande av rikt- linjer för framtiden. Utredningen framhåller emellertid att det många gånger inte är möjligt att göra en generell bedömning. Det kan t. ex. inträffa att omständigheterna i det enskilda fallet rättfärdigar ett villkor som kanske i flertalet situationer skulle anses otillbörligt.

För min del vill jag till en början understryka att ett syfte med den aktuella generalklausulen visserligen är att komplettera avtalsvillkorslagen men att generalklausulen samtidigt skall möjliggöra en bedömning av enskilda fall som är mer nyanserad än den som kan ske vid tillämpningen av avtals- villkorslagen. Som redan flera gånger har framhållits måste tillämpningen av generalklausulen grundas på en helhetsbedömning. där hänsyn tas till alla omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Samtidigt bör tilläggas att domstolarnas handlingsfrihet så till vida är begränsad som prövningen enligt 17 kap. 3,5 rättegångsbalken inte får avse andra omständigheter än sådana som part har åberopat som grund för sin talan.

Det nu sagda hindrar inte att domstolarna bör lta möjlighet att stämpla ett visst avtalsvillkor som oskäligt i och för sig. Jag delar också utredningens uppfattning om det önskvärda i att domstolarna så långt möjligt ger sina avgöranden en principiell prägel. så att stadgan i praxis ökas och de enskilda får större möjligheter att förutse hur ett visst villkor kommer att bedömas. Det kan naturligtvis också ibland inträffa att ett villkor på ett så eklatant sätt avviker från vad som kan anses godtagbart att det bör anses oskäligt oavsett vilka omständigheter som föreligger i övrigt. Exempel härpå är i första hand villkor som strider mot lag eller goda seder. t. ex. villkor som har till syfte att vilseleda skattemyndighet.

Även om det alltså är önskvärt att domstolarna ger sina avgöranden en principiell karaktär vill jag liksom flera remissinstanser understryka att dom- stolarnas möjligheter på denna punkt är begränsade. Många typer av av- talsvillkor är sådana att bedömningen av deras skälighet utfaller olika. be- roende på omständigheterna i det särskilda fallet. Man kan inte heller bortse från att domstolarna traditionellt är obenägna att uttala sig om annat än som är nödvändigt för utgången i målet och att detta naturligtvis minskar antalet vägledande avgöranden. Ytterligare kan påpekas att värdet av sådana

• Sida 112
•  Original

Prop. 1975/76: 81 112

priheipiella uttalanden som utredningen har förordat påverkas av vilken instans som har gjort uttalandet. Detta hindrar emellertid inte att även u.nderrättsavgöranden ibland kan lta en viss vägledande effekt. Jag åter- kommer senare till dettna fråga.

5 2.4 Til/fint,);ringmur/"(itle

Utredningen föreslåratt den nya generalklausulen skall vara tillämplig inom. hela förmögenhetsrätten. Vidare anser utredningen att generalklausulen i viss utsträckning bör kunna tillämpas analogt på fantiljerättsliga avtal.

Vad utredningen sålunda föreslagit har i allmänhet godtagits ttnder re- n'tissbehandlingen. Några remissinstanser anser dock att förslaget går för långt. framför allt när det gäller möjligheterna att tillämpa generalklausulen inom associationsrätten.

För egen del ansluterjag mig till utredningens åsikt att generalklausulen i princip bör vara tillämplig inom hela förmögenhetsrätten. Den bör alltså kunna tillämpas på alla rättshandlingar av förmögenhetsrättslig art. oavsett om de rör fast eller lös egendom. fordringar eller tjänster. Generalklausulen bör gälla även på sådana områden som associationsrätt. im materialrätt och ar- betsrätt.

Även om generalklausulen får ett så vidsträckt tillämpningsområde som nu har angetts är det självklart att dess betydelse varierar i fråga om olika typer av rättshandlingar. På vissa områden finns särskilda lagbestämmelser till skydd för svagare avtalsparter o.d. Hit hör bestämmelserna om hyra. arrende och avbetalningsköp. (_)tvivelaktigt katt förekomsten av uttryckliga lagregler av det slaget medföra att behovet av att tillämpa en generalklausul blir mindre. Men den kan ändå ha en viktig uppgift att fylla som en kom- pletterande skyddsregel. både för speciella situationer som inte har kunnat regleras i den särskilda lagen och för att stävja försök att kringgå tvingande lagbestämmelser.

Vad särskilt gäller associationsrätten finns i den nu gällande aktiebolags- lagen ett flertal bestämmelser som har till syfte att bereda en aktieägar- minoritet skydd mot missbruk från majoritetens sida. Bl.a. finns regler om kvalificerad majoritet för ändring av bolagsordning och bestämmelser som syftar till att ge en minoritet inflytande över förvaltningen av ett bolags angelägenheter. Bestämmelserna om tninoritetsskydd har ändrats på åtskil- liga punkter i det förslag till ny aktiebolagslag som har lagts fram i prop. l975:lO3. Jag hänvisar i detta avseende till de överväganden som har re- dovisats på s. 245—255 i propositionen.

Bestämmelserna om kvalificerad majoritet innebär så till vida ett begränsat skydd för en minoritet att de inte förhindrar maktmissbruk om majoriteten är tillräckligt stor. Detta problem har lösts genom en generalklausul i 76,5 andra stycket aktiebolagslagen . Där föreskrivs att bolagsstämma inte får fatta beslut som är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan

• Sida 113
•  Original

Prop. 1975/76: 81 113

till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. Bestämmelsen har fått sin nuvarande lydelse på grundval av prop. 197393 och har oförändrad överförts till 9 kap. löä förslaget till ny aktiebolagslag.

Den angivna generalklausulen i aktiebolagslagen kompletteras av en mot- svarande Iöreskrift beträffande åtgärder av styrelsen eller annan företrädare för bolaget (8 kap. l3ä första stycket förslaget till ny aktiebolagslag. som har sin motsvarighet i 91 ; första punkten och 9.2.5 första stycket aktie- bolagslagen"). l detta sammanhang bör också nämnas en ny bestämmelse om jämkning av hembudsklausuler i bolagsordningar i 3 kap. 3s andra stycket förslaget till ny aktiebolagslag. Enligt den bestämmelsen kan jämk- ning ske. om tillämpningen av en föreskrift rörande lösens belopp skulle bereda någon otillbörlig fördel.

De nu behandlade bestämmelserna torde i praktiken så gott som alltid med- föra ett tillfredsställande skydd fören minoritet av aktieägare. Mot bakgrund härav ärdet tydligt att en ny förmögenhetsrättsliggeneralklausul kommeratt få synnerligen begränsad betydelse på det berörda området. Detta utesluter dock inte att det någon gång kan finnas skäl att tillämpa generalklausulen inom ak- tiebolagsrätten. t. ex. förattjämka bestämmelse i bolagsordning som har kom- mit att framstå som oskälig på grund av ändrade förhållanden. '

Liksom utredningen anserjag att den nya generalklausulen bör kunna till- lämpas även beträffande andra slag av associationer. t. ex. handelsbolag och ekonomiska föreningar.Jagvillerinraomattden nuvarandebestämmelsenom jämkning av vite i 36 & avtalslagen i rättspraxis har ansetts kunna tillämpas på vitesbestämmelser i föreningsstadgar. Den nya generalklausulen bör på mot- svarande sätt kunna användas förattjämka eller åsidosätta bestämmelseri för- eningsstadgaro. d.

Jag vill tillägga att bedömningen av om en viss bestämmelse i bolags- ordning. föreningsstadgar c. d. är oskälig givetvis bör ses inte bara i relation till de lagbestämmelser som gäller på området. llänsyn bör också tas till i vad mån övriga bestämmelser i bolagsordningen eller stadgarna är ägnade att bereda enskilda aktieägare eller föreningsmedfemmar ett tillfredsställande skydd. När det gäller ideella föreningar. för vilka särskilda lagbestämmelser saknas. blir den frågan särskilt betydelsefull.

Som utredningen har föreslagit bör generalklausulen inte vara formellt tillämplig på rättshandlingar utanför förmögenhetsrättens område. Den bör alltså inte gälla inom exempelvis familjerätten. Detta hindrar dock inte att generalklausulen bör kttnna tillämpas analogt ittont detta område. Det kan sålunda finnas skäl att jämka exempelvis villkor i äktenskapsförord eller villkori samband med bodelning eller arvskifte genom en analog tillämpning av generalklattsulen. Det får ankomma på rättstilläntpningen att närmare avgöra hithörande frågor.

Vad därefter gäller möjligheten att tillämpa generalklausulen på bestäm- melser som rör förhållandet mellan offentliga myndigheter och enskilda anser jag liksom utredningen att generalklausulen bör vara tillämplig i den

• Sida 114
•  Original

Prop. l975/7618l 114

män bestämmelserna har avtalskaraktär. Däremot bör den inte kunna till- lämpas på bestämmelser som ingår i författningar utan att ha karaktär av avtal. Avsikten är inte att genom generalklausulen ge domstolarna en lag- prövningsrätt som de inte har f.n. Som utredningen har påpekat kan det i vissa fall föreligga tvekan om huruvida en viss bestämmelse är av ci- vilrättslig eller offentligrättslig karaktär. Det saknas dock anledning att i detta sammanhang gå närmare in på bedömningen av sådana gränsfall.

Med anledning av ett uttalande ttnder remissbehandlingen vill jag påpeka att generalklausulen i och för sig bör vara tillämplig på tomträttsavtal. I praktiken torde det emellertid knappast komma i fråga att använda ge- neralklausulen för jämkning av exempelvis tomträttsavgäldens storlek. Jag skall i specialmotiveringen återkomma till frågor om jämkning av pris, in- dexklausuler o.d.

Vad slutligen beträffar generalklausulens tillämpning inom arbetsrätten tor- de det praktiska utrymmet för att tillämpa klausulen på kollektivavtal vara mycket begränsat fjfr SOU l975:l s. 596—598). Däremot kan det ibland finnas anledning att använda klausulen beträffande enskilda arbetsavtal.

5.2.5 förslagets kmrscktv'nswl/ör (,'(l nuvarande gem'r'u/k/urrsrller/ra m. ut.

Som jag har sagt i det närmast föregående avsnittet bör den nya ge- tteralklausulen gälla inom hela det förmögenhetsrättsliga området. Den har därmed sin naturliga plats i avtalslagen . Liksom utredningen och en enhälli remissopinion förordarjag att de nuvarande bestämmelserna i 36 å och 37 första stycket avtalslagen upphävs som onödiga och att generalklausulen tas in i 36 & avtalslagen . Jag biträder också utredningens förslag att bibehålla bestämmelsen i 37; andra stycket avtalslagen . Förslagets inverkan på be- stämmelsen om konkurrensklausuler i 38 ;" avtalslagen ämnarjag behandla i specialmotiveringen.

Som tidigare nämnts föreslår utredningen att man i och med införandet av den nya generalklausulen upphäver de civilrättsliga generalklausuler som finns i andra lagar än avtalslagen . Detta förslag har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser som företräder upphovsmannaintres- sen har emellertid framfört vissa betänkligheter när det gäller förslaget att låta 29;i upphovsrättslagen ersättas av den nya generalklausulen.

Enligt min mening finns det inte någon anledning att befara att upp- hovsmännens ställning försämras. om 29.5 upphovsrättslagen ersätts med en allmän generalklausttl i avtalslagen . I stället bör införandet av den föreslagna generalklausulen främja en motsatt utveckling. Dels avskaffas enligt förslaget det uppenbarhetsrekvisit som finns i 29 & upphovsrättslagen . så att det räcker att ett visst villkor är oskäligt för att det skall kunna jämkas eller åsidosättas. Dels införs möjlighet att jämka även andra delar av ett avtal än som rör det påtalade villkoret eller att lämna avtalet utan avseende i dess helhet. Jag biträder följaktligen förslaget att upphäva 29 ;" tipp—

g .:

• Sida 115
•  Original

Prop. 1975/76:81 ”5

hovsrättslagen. Som har påpekats under remissbehandlingen bör dessutom vissa följdändringar göras i upphovsrättslagen .

Även i övrigt tillstyrker jag utredningens förslag att upphäva de civil- rättsliga generalklausuler som finns i andra lagar än avtalslagen .

Med anledning av ett uttalande som nämnden förarbetstagares uppfinning- ar har gjort under remissbehandlingen villjag framhålla att upphävandetav 9 & lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar givetvis inte bör medföra någon inskränkningav nämndens kompetens. Även utan en uttrycklig bestämmelse härom bör nämnden i frågorsom kommerunderdess bedömningkunna beakta den nya generalklausulen.

När det gäller 33 & avtalslagen . dvs. bestämmelsen om ogiltighet av rätts- handling vars tillämpning skulle strida mot tro och heder. innebär utred- ningsförslaget att paragrafen behålls. De remissinstanser som har yttrat sig på denna punkt godtar förslaget. även om det på något håll starkt ifrågasätts om det efter tillkomsten av en ny generalklausul finns något nämnvärt utrymme för att tillämpa 33ä avtalslagen .

För egen del anserjag det klart att en ny generalklausul med den allmänna utformning som föreslås kommer att täcka även sådana fall på vilka 33å avtalslagen är tillämplig. Är omständigheterna vid tillkomsten av en rätts- handling i ett visst fall sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen. måste det uppenbarligen anses att ett villkor som är beroende av dessa omständigheter är oskäligt. i vart fall om den gentemot vilken rättshandlingen företagits har känt till omständigheterna. f och för sig finns detdärför inte något mera påtagligt be— hov av att bibehålla 33 ;" avtalslagen föratt kunnaogiltigförklara rättshandling- ar på grund av sådana omständigheter som anges i paragrafen.

Trots detta anser jag emellertid liksom utredningen att 33%" avtalslagen bör behållas. Paragrafen intar sedan gammalt en särställning när det gäller att ogiltigförklara rättshandlingar som inte kan accepteras av rättsordningen. En betydande rättspraxis har bidragit till att precisera bestämmelsens in- nebörd. Bestämmelsen är av central betydelse för den s. k. förutsättnings- läran och har ett nära samband med avtalslagens övriga ogiltighetsregler. Till detta kommer önskemålet om att behålla den nordiska rättslikheten inom avtalsrättens centrala delar. I Danmark har 33 ;" avtalslagen inte upp- hävts i samband med införandet av den nya generalklausulen. och i Finland och Norge har man f.n. inte några planer på att upphäva bestämmelsen.

Vad beträffar möjligheterna att i det särskilda fallet välja mellan 33% avtalslagen och den nya generalklausulen kan jag inte utan vidare biträda den under remissbehandlingen framförda åsikten att en domstol i vissa angivna fall primärt bör bedöma om ett avtal bör ogiltigförklaras enligt 33 ;". Frågan om den ena eller andra paragrafen bör tillämpas blir i första hand beroende av parternas yrkanden och grunderna för deras talan. Har ena parten yrkat enbart ogiltigförklaring av ett avtal. kan jämkningsalternativet ändå bli föremål för domstolens bedömning om motparten bestriderogiltigför- klaring men medger att avtalet eller ett visst avtalsvillkorjämkas.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1975/76:13] llo

Endast om parterna har framställt sådana yrkanden och åberopat sådana omständigheter att både 33 s:" avtalslagen och den nya generalklausulen kan vara tillämpliga, har domstolen möjlighet att göra ett val mellan de båda paragraferna. Finner domstolen därvid att den som grund för ogiltigför- klaring av en rättshandling hör åberopa även andra omständigheter än så- dana som anges i 33 &. bör rättshandlingen ogiltigförklaras med stöd av den nya generalklausulen. Anser domstolen däremot att omständigheterna vid rättshandlingens tillkomst är tillräckligt graverande för att rättshand- lingen skall förklaras ogiltig. bör normalt 33å åberopas. Om domstolens bedömning utmynnar i att ett visst villkor bör jämkas eller lämnas utan avseende eller att avtalet börjämkas i något annat hänseende. måste givetvis den nya generalklausulen tillämpas.

Också när det gäller förhållandet mellan den nya generalklausulen och 28—32 ä;" avtalslagen torde situationer kunna inträffa där det är tveksamt vilken bestämmelse som bör tillämpas. Även i sådana situationer är det i första hand parternas yrkanden och de omständigheter parterna har åberopat till grund för sin talan som bestämmer domstolens handlingsmöjligheter. Föreligger sådana speciella förhållanden som anges i 28—32 åå och kan be- stämmelserna användas. torde det emellertid som regel vara att föredra att åberopa dem framför att använda den nya generalklausulen.

Jag vill i detta sammanhang slutligen påpeka att införandet av en ny allmän generalklausul inte i och för sig föranleder att domstolarna bör överge vedertagna principer för tolkning av avtal. Sålunda bör t. ex. den s. k. oklar- hetsregeln. dvs. principen att ett villkor i tveksamma fall bör tolkas till nackdel för den som har formulerat det. kunna komma till användning även i fortsättningen. En annan sak är att behovet av att tillgripa krystade tolkningar av avtalsvillkor för att nå fram till tillfredsställandc resultat i enskilda fall kommer att minska. vilket som jag tidigare har framhållit är en klar fördel.

5.3. Grunder för generalklausulens tillämpning

5.3. l .—fI/mänf

Införandet av en generalklausul med den utformning jag har förordat i det föregående innebär givetvis vissa problem genom att parterna inte på samma sätt som hittills kan förutse konsekvenserna av träffade avtal. Det är uppenbarligen angeläget att på olika sätt motverka eller minska dessa problem. Ett sätt att öka förutsebarheten är. som tidigare nämnts. att dont- stolarna så långt möjligt utformar sina avgöranden principiellt eller i övrigt på sådant sätt att de kan tjäna som vägledning i liknande situationer.

Enligt utredningens mening är det också viktigt att domstolsavgörandena blir kända och på det sättet kan utöva en prejudikatverkan eller åtminstone en upplysande verkan beträffande frågeställningar och intressentotsättningar. Även jag anser att publicitetsfrågorna har betydelse. Som utredningen har

• Sida 117
•  Original

Prop. l975/76: 81 117

framhållit kan det finnas skäl att publicera inte bara de högsta instansernas domar utan i viss utsträckning även underrättsavgöranden. trots att de som regel saknar egentligt prejudikatsvärde. Jag ämnar återkomma till hithörande frågor i ett följande avsnitt.

För att så långt möjligt minska de problem som införandet av den nya generalklausulen medför är det också angeläget att i detta sammanhang dra upp vissa riktlinjer för tillämpningen av generalklausulen. Sådana rikt- linjer behövs inte bara som en grund för domstolarnas bedömning. Väl så viktigt är att enskilda avtalsparter får vägledning. så att avtalen från början utformas på ett godtagbart sätt och därmed riskerna för tvister mins- kar.

De riktlinjer för tillämpningen av generalklausulen som skall anges i det följande ansluter till de uttalanden som har gjorts av utredningen. I första hand ämnarjag söka anlägga mer getterella synpunkter som kan vara väg- ledande för avtal och avtalsvillkor av olika slag. Dessa synpunkter kom- pletteras med en analys av vissa typer av avtalsvillkor. Genomgången av de särskilda villkoren kommer att redovisas i specialmotiveringen.

Redan här vill jag framhålla att jag lika litet som utredningen finner skäl att göra något allmänt uttalande om att en generalklausul bör tillämpas endast i undantagsfall och med försiktighet. Snarare finns det med tanke på domstolarnas hittills visade benägenhet för en restriktiv tolkning av de nuva- randegeneralklattsulerna anledning attunderstrykaattdenhyageneralklausu- len ger anledning till en ny attityd i hithörande frågor från domstolarnas sida.

De allmänna förutsättningarna föratt tillämpa generalklausulen kan na- turligtvis vara mycket olika i olika fall. Bl.a. har det stor betydelse vilket förhållande avtalsparterna har till varandra. l enlighet med vad jag tidigare har framhållit bör generalklausulen ges en relativt vidsträckt tillämpning på avtal mellan näringsidkare och konsumenter och en mer begränsad till- lämpning i rena amirsförhållanden. Frågan huruvida en avtalspart är att betrakta som näringsidkare eller konsument är dock. som jag också tidigare harunderstrukit. inteavgörande för bedömningen. I vissa fall kan en näringsid- kare i förhållande till en annan näringsidkare inta en ställning som inte nämn- värt skiljer sig från en konsuments. Och någon gång kan en konsument vara den överlägsnc i ett avtalsförhftllande med en näringsidkare. Vad som framför allt bör uppmärksammas när det gäller parternas inbördes relationerär sålunda om en avtalspart intar en underlägsen ställning i förhållande till motparten eller om parterna är någorlundajämbördiga. Detta framgår också av den komplette- rande föreskrift till generalklausulen som har förordats i det föregående.

Liksom utredningen anser jag att det finns anledning anta att gene- ralklausulen efterhand skall få minskad betydelse. Marknadsdontstolens och KO:s verksamhet bör medföra att avtalsvillkor, framför allt på konsument- området. i tilltagande utsträckning kommer att utformas på ett godtagbart sätt. I samma riktning verkar den pågående självsaneringen inom närings- livet när det gäller utformningen av standardformulär. Vidare kan ny lag-

• Sida 118
•  Original

Prop. 1975/76: 81 llfl

stiftning på olika områden leda till att behovet av att jämka eller åsidosätta avtalsvillkor med stöd av en generalklausul minskar. Förhoppningen är givetvis att tillkomsten av den föreslagna generalklausulen skall förstärka dessa tendenser och att avtalsvillkor i ökad utsträckning kommer att ut- formas så. att generalklausulen inte behöver tillgripas.

5 . 3 . 2 .—'f via/cis innehåll

Av betydelse vid tillämpningen av generalklausulen blir naturligtvis i första hand innehållet i det avtalsvillkor vars skälighet har ifrågasatts. Jag ämnar i detta avsnitt anföra en del allmänna synpunkter på vad i ett av- talsinnehåll som kan föranleda jämkning. Andra mer speciella synpunkter kommer jag att ta upp i specialmotiveringen.

Redan här vill jag betona att bedömningen av om ett villkor skall anses oskäligt många gånger blir beroende av hur avtalet är utformat i övrigt. Det kan exempelvis inträffa att ett villkor som uppenbart missgynnar ena parten och som normalt bör underkännas kan anses fullt acceptabelt i vissa fall därför att de nackdelar som villkoret innebär förena parten kompenseras genom fördelar för honom iandra avseenden.

Som exempel på avtalsvillkor som bör kunna underkännas på grund av sitt innehåll nämner utredningen villkor som ger den ena avtalsparten ensam beslutanderätt i en viss fråga. Vad utredningen har anfört beträffande sådana villkor har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. och även jag kan ansluta mig till utredningens synpunkter i denna del. Jämkning bör alltså kunna ske av exempelvis klausuler som innebär att en köpare är bunden vid anbud under obegränsad tid samtidigt som säljaren har full frihet att bestämma om han vill anta anbudet ellerej. Andra liknande klausuler som bör kunnajämkas med stöd av generalklausulen är prisklausuler som lägger i ena partens hand att ensidigt avgöra huruvida inträffade förändringar ntotiverar en prishöjning samt force-majeure-klausuler som tillåter den ena parten att vid force majeure underen längre tid bestämmaom han vill stå kvar vid avtaleteller häva det.samtidigt som den andra partenärbunden attavvakta hans beslut. Hit hör också villkori köpeavtal som innebär att säljaren ensam fåravgöra om brist- fällighet i vara som köparen påtalar skall anses utgöra fel eller inte.

Skälen för att jämka eller åsidosätta villkor av det nu angivna slaget är givetvis särskilt starka om villkoret förekommer i ett formulär som har utarbetats av en överlägsen part. Å andra sidan kan även hithörande villkor böra godtas i vissa fall. t. ex. om villkoret har kommit till efter noggranna överväganden av jämStällda parter utan att den som missgynnas har befunnit sig i en tvångssituation c. d.

Andra typer av situationer där jämkning e. d. bör kunna komma i fråga på grund av avtalets innehåll är sådana där det råder ett missförhållande mellan parternas förmåner. Vissa villkor som på det sättet gynnar en part

• Sida 119
•  Original

Prop. l975/76: 81 llt)

eller missgynnar motparten kan. som utredningen påpekar. angripas med stöd av andra lagbestämmelser. t. ex. 95 konsumentköplagen. Även den nya generalklausulen bör emellertid kunna användas förjämkning av sådana villkor. Å andra sidan kan det uppenbarligen inte komma i fråga att jämka alla avtal som inte kan sägas innebära en rättvis avvägning mellan parterna. Särskilt gäller detta givetvis rena affärsförhållanden. där det ofta ingår ett visst mått av medvetet risktagande från endera eller båda parternas sida. Frågan om förhållandet mellan förmånerna på ömse sidor får. som utred- ningen påpekar. särskilt stor betydelse när det gäller köpeskilling. hyra och vederlag i övrigt för en viss prestation. Jag skall återkomma till dessa frågor i specialmotiveringen.

Som utredningen har framhållit bör man vid en jämförelse mellan par- ternas resp. förmåner och skyldigheter fasta avseende även vid annat än huvudprestationerna. Viktigt är också vilka rättsföljder som inträder vid kontraktsbrott o.d. Som princip bör krävas att det råder en något så när rimlig preportion mellan kontraktsbrott och påföljd. Har en part gjort sig skyldig till ett oväsentligt kontraktsbrott som inte medför någon mera be- aktansvärd skada för motparten. kan det i allmänhet inte anses godtagbart att motparten åberopar kontraktsbrottet för att häva avtalet. kräva ut ett högt vite c. d. Jämkning bör i så fall kunna ske med tillämpning av ge- neralklausulen.

Särskild anledning att ingripa med stöd av generalklausulen föreligger om en part gör gällande en sträng påföljd enbart för att åsamka motparten skada eller olägenhet. Över huvud taget kan det. som utredningen påpekar. ofta finnas anledning att jämka eller åsidosätta ett villkor. om det används enbart för att chikanera motparten eller i repressaliesyfte. Jag hänvisar i detta avseende till de uttalanden som har gjorts av utredningen (betänkandet s. l55—156).

5.3.3 Hänsyn til/gort a/iZi/sskick o. zl.

Jag har i ett tidigare avsnitt avvisat tanken på att man i lagtexten direkt skall ange att domstolarna vid tillämpningen av generalklausulen skall be- akta om ett villkor strider mot gott affärsskick. En sådan formulering skulle kunna föranleda domstolarna att mer eller mindre passivt godta den upp- fattning om vad som är tillbörligt som har utbildat sig inom berörda af- färskretsar. På det sättet skall givetvis generalklausulen inte tillämpas. utan domstolarna måste ha en mycket friare prövningsrätt.

Vad jag nu har sagt hindrar emellertid inte att en jämförelse med af- färsskicket inom en viss bransch i vissa fall kan tjäna till ledning för be- dömningen av om ett villkor skall anses oskäligt eller ej. Detta gäller framför allt när det är fråga om rena affärsförhållanden. då ju parterna oftast är mer jämställda än när det gäller avtal mellan näringsidkare och konsu- menter.

Utfallet av en jämförelse med affärsskicket i en viss bransch blir na-

• Sida 120
•  Original

Prop. 1975/76: 8l ' lZf)

turligtvis olika i olika fall. Strider ett villkor mot vad som anses vara gott affärsskick. finns det som utredningen påpekar ofta starka skäl att jämka villkoret eller lämna det utan avseende. Å andra sidan är det. som jag redan har antytt. ingalunda självklart att ett villkor bör godtas därför att det stämmer överens med vad som anses vara gott affärsskick. Även om villkoret står i överensstämmelse med stadgad praxis kan det vara utformat på ett sätt som ensidigt gynnar den etta parten. Detta gäller inte minst när det är fråga om avtal mellan näringsidkare och konsumenter. Vad som anses vara gott affärsskick kan inom en del branscher vara resultatet av en mångårig praxis som inte alls har påverkats av den mer konsumentvänliga syn på avtalsvillkor som under senare år har kommit till uttryck i lag- stiftningen.

En fråga som särskilt tas upp av utredningen är i vad mått en näringsidkare bör vara bunden av sin egen praxis. På denna punkt anser utredningen att det som regel bör kunna krävas att en näringsidkare som har en ve- dertagen praxis som är mer förmånlig än vad som framgår av allmänna avtalsvillkor skall tillämpa denna i förhållande till varje avtalspart. om inte något godtagbart skäl talar för motsatsen. Vad utredningen sålunda anfört har mött viss kritik under rentissbehandlingen. Några remissinstanser har pekat på att en näringsidkares underlåtenhet att göra gällande ett ViSSt villkor i många fall kan bero på att ett hävdande av villkoret skulle medföra opro- portionerligt stora kostnader. Enligt dessa remissinstansers mening är det inte rimligt att en näringsidkare skall vara så bunden av en generös praxis att han alltid blir förhindrad att göra gällande sanktionsbestämmelscr som i och för sig är fullt skäliga.

För min del anser jag liksom utredningen att en näringsidkare normalt bör vara bunden av sin egen praxis. Om han underlåter att tillämpa denna praxis i förhållande till en viss part och i stället gör gällande ctt strängare avtalsvillkor. bör alltså jämkning kunna ske. Klart är å andra sidan att orrtständigheterna i det särskilda fallet kan vara sådana att det får anses godtagbart att en näringsidkare går ifrån en generös praxis. Det är sålunda uppenbart att en försi'tkringstagare inte bör bli fri från skyldigheten att betala förfallen försäkringspremie därför att försäkringsbolaget av kostnadsskäl bru- kar underlåta att driva in obetalda premier. Även när det gäller sanktions- bestämmelser kan det vara fullt skäligt att en part som normalt underlåter att. göra gällande en sådan bestämmelse åberopar den i ett visst fall. t. ex. för att kräva ut ersättning för kostnader som har vållats genom kontraktsbrott från motpartens sida. Bedömningen av situationer av detta slag blir alltså i stor utsträckning beroende av omständigheterna i det särskilda fallet. På- pekas bör emellertid att de skäl som talar för att jämkning e. d. skall kunna ske trär en näringsidkare avviker från vedertagen praxis i särskilt hög grad gör sig gällande. om han åberopar en strikt tillämpning av ett visst villkor i förhållande till en avtalspart mot vilken han tidigare har tillämpat en mer generös praxis.

• Sida 121
•  Original

Prop. 1975/76: 8! lll

Vadjag har sagt om möjligheten att tillämpa generalklausulen i nu.-angivna fall får givetvis särskild betydelse om även andra skäl talar för jämkning eller åsidosättande. t. ex. att ett villkor lätnnarstort utrymtne förden överlägs- na partens skön elleratt ett villkor förekommer i ett standardformulär som har tillämpats schablonmässigt utan att ha varit föremål för närmare överläggning- ar mellan parterna.

Nära bcröring med frågan om avsteg från vedertagen praxis har frågan huruvida part som skäl förjätnkning kan åberopa att han har blivit utsatt för diskriminerande behandling. Sotn exempel på diskriminering på för- mögenhetsrättens område kan nämnas att part tillämpar olika avtalsvillkor beroende på motpartens kön. ålder. ras. nationalitet osv. Liksom utredningen anserjag att diskriminering i princip bör kttnna utgöra grund förjämkning av avtal med stöd av generalklausulen. Jag får i övrigt hänvisa till de uttalanden som utredningen hargiort på denna pttnkttbetänkandet s. l47). Med anledning av vad en retnissinstans har-anfört villjag framhålla att villkor som innebär dis- kriminering bör kunna jämkas eller åsidosättas med stöd av generalklausulen oavsett om de förekommeri avtal. bölagsord ning eller någon annan rättshand- ling.

5.3.4. Ilr't'nsvn lif/rt'iltsrt'g/ut' m. m.

Vid tillämpningen av generalklausulen kan hänsyn i många fall behöva tas till innehållet i andra lagbestämmelser. Den sotn yrkar att ett visst av- talsvillkor skall jämkas eller lämnas utan avseende med stöd av gette- ralklattsulcn bör som grttnd härför kttnna åberopa att villkoret strider mot en tvingande bestämmelse eller avviker från en dispositiv regel. .rkvtalspart bör emellertid också kunna göra gällande att ett villkor skall jämkas c. d. trots att det i.")verensstäm mer med en tvingande eller dispositiv bestämmelse.

När ett villkor strider mot en tvingande bestämmelse kan den som drabbas härav i många fall få rättelse genom att åberopa en sanktionsbestämmelse som anknyter till den tvingande bestämmelsen. [ vissa fall kan ett villkor eller ett avtal förklaras ogiltigt. medan iandra fall den drabbade kan till- erkännas skadestånd. Det är emellertid inte alltid sadana möjligheter står till buds. Generalklausulen kan då ha en viktig uppgift att fylla genom att ge möjlighet till jämkning av villkoret c. d.

Inte minst viktigt är att generalklausulen. som utredningen framhåller. bör kttnna användas för att hindra fi.")rsök att kringgå tvingande lagregler. Detta är betydelsefullt bl. a. med hänsyn till att det i många fall inte gär-att utfor- ma den tvingande lagstiftningen så. att den blir omöjlig att kringgå. En annan sak är att det i vissa fall kan vara svårt att fastställa om ett visst förfarande tttgör ett försök till kringgående eller ej. Jag vill också påpeka att det förhållandet att ett visst villkorinnebärett kringgående inte ensatttt utgörett tillräckligt skäl att _iämka villkoret eller lämna det tttan avseende. för att generalklausulen skall kunna tillämpas krävs alltid att villkoret äratt anse som oskäligt.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1975/76: 8l 122

Liksom utredningen anser jag att domstolarna vid tillämpning av ge- neralklausulen bör kunna hämta ledning från värderingar och principer som ligger till grund för tvingande lagstiftning. Analogisk tillämpning böri första hand kunna komma i fråga när en viss typ av avtal i stor utsträckning är föremål för tvingande reglering men vissa frågor har lämnats utanför av lagtekniska skäl e. d. Detsamma gäller i sådana fall då tvingande be- stämmelser på ett visst område inte omfattar vissa närliggande fall på grttnd av de principer som har legat till grund för avgränsningen av tillämpnings- området för speciallagstiftningen.

Av intresse i detta sammanhang är särskilt i vad mån bestämmelserna i de civilrättsliga lagar på konsumentskyddsområdet som har kommit till under senare år bör kttnna tilläntpas analogt vid avtal mellan personer som inte är konsumenter. På den punkten anser jag liksom utredningen att en sådan analog tillämpning bör kttnna ske. Som jag tidigare har framhållit torde förhållandet mellan olika näringsidkare i vissa fall förete sådana likheter med förhållandet mellan näringsidkare och konsumenter att det är naturligt att låta den konsumenträttsliga lagstiftningen. t. ex. konsument- köplagen . utöva inflytande även på avtal utanför konsumentområdet. Lik- artade synpunkter kan anläggas på frågan huruvida de principer som har kommit till uttryck i marknadsdomstolens och KO:s praxis bör kttnna till- lämpas på avtalsförhållanden utanför det egentliga konsumentområdet. Jag Skall återkomma härtill i det följande.

Jag ansluter mig till utredningens ut.)pfattning att det bör finnas förut— sättningar för analogisk tillämpning av vissa bestämmelser om nyttjanderätt. Jag hänvisar på denna punkt till vad som har anförts i betänkandet ('s. 136).

Jag vill emellertid understryka att lörutsättningarna för analogisk till- lämpning av det nu berörda slaget är att det föreligger relevanta likheter mellan den avtalstyp från vilken analogin hämtas och det avtal som till- lämpningen avser. Tillämpningen av generalklz-tusulen förutsätter alltså en noggrann analys av de skäl som ligger bakom begränsningen av de tvingande bestämmelsernas tillämpningsontråde. Givetvis bör domstolarna inte träffa avgöranden som innebär en omfattande utvidgning av tillämpningsområdet för tvingande lagregler.

l betänkandet berörs också frågan om fi.")rutsättningarna för att tillämpa generalklausulen på avtal som står i strid med lagstiftningen om skadlig konkurrensbegränsning. Vissa typer av konkurrensbegränsande avtal. näm- ligen sådana som innebär bruttoprissättning eller anbudskartell. är förbjudna enligt konkurrensbegränsningsfagen (1953zbfl3). om inte marknadsdomsto- len har lämnat särskilt tillstånd. Kommer ett sådant avtal under allmän domstols bedömning. bör domstolen givetvis inte gå in på någon självständig bedömning av om avtalet är sådant att tillstånd kttnde ha meddelats. llar tillstånd inte meddelats. bör avtalet bedömas enligt samma principer som andra avtal som strider mot tvingande lagregler. Resultatet torde. som tit—

• Sida 123
•  Original

Prop. 1975/76: 81 l

t u '-.)

redningen påpekar. bli att avtalet anses civilrättsligt ogiltigt. Har marknads- domstolen meddelat dispens från förbudsbestämmelsen. kan allmän dont- stol inte företa en förnyad prövning av samma fråga. Detta hindrar dock inte att ett villkor i ett sådant avtal kan bli föremål för jämkning e. d.. om villkoret skttlle anses oskäligt från någon annan synpunkt.

Avtal som kan förmodas vara konkurrensbegränsande kan i vissa fall bli fö— remål förprövning enligt konkurrensbegränsningslagen trotsatt avtalet inte är av sådan art att det omfattas av förbudsbestämmelserna. Ä ven närdet gällersä- dana avtal delarjag utredningens uppfattning att allmän domstol inte börgå in på någon självständig prövning av skadligheten från konkurrensbegränsnings- synpunkt. Allmän domstol bör emellertid ha full frihet att vid en civilrättslig prövning bedöma om ett sådant avtal äroskäligt mot en enskild avtalspart eller ej. Att marknadsdomstolen har ansett att ett avtal innefattar skadlig konkur— rensbegränsning bönsom utredningen påpekar.kunna utgöra ett skäl föratt en enskild part inte skall behöva vara bunden vid avtalet enligt dess innehåll. llar marknadsdomstolen å andra sidan fttnnit att ett avtal inte innefattar skadlig konkttrrensbegränsning. hindrar inte detta att allmän domstol katt jämka ett visst villkor e. (1. på grttnd av att det bedöms som oskäligt.

Det ligger i sakens natur att de skäl som talar för att tillämpa gene— ralklausulen på avtalsvillkor som strider mot tvingande lagregler gör sig gällande i betydligt mindre grad beträffande villkor som avviker från dis- positiva bestämmelser. Att en bestämmelse är dispositiv innebärju generellt sett att det föreligger frihet att träffa avtal med annan innebörd än vad sotn föreskrivs i bestämmelsen. Bedömningen av om ett villkor som avviker från en diSpositiv bestämmelse är oskäligt eller ej blir naturligtvis beroende av i hur hög grad och på vad sätt villkoret avviker från bestämmelsen.

Dispositiva bestämmelsers betydelse för tillämpningen av generalklau- sulen torde framför allt bestå i att de kan tjäna som jämlörelseobjekt vid bedömningen av vad som skall anses skäligt. eftersom de i allmänhet kan antas ge uttryck för vad som är en lämplig lösning i normalfallet. Sådana bestämmelser kan emellertid också få betydelse för bedömningen av vad som bör gälla i stället för ett villkor som jämkas eller åsidosätts.

Vad beträffar de närmare övervägandena om vilken hänsyn som bör tas till dispositiva bestämmelser katt jag i allt väsentligt ansluta mig till de synpunkter som har framförts av utredningen. Jag anser alltså att avseende i första hand bör fästas vid sådana dispositiva rättsregler som ger uttryck för di- rekta rättspolitiska ställningstaganden från lagstiftarens sida. Härvid kan led- ning ofta hämtas i förarbetena till den aktuella lagstiftningen. Den rättspolitis- ka värderingen kan ibland också utläsas av att lagstiftningen innebär en klar ändring i förhållande till vad som tidigare gällde.

Jag vill i detta sammanhang understryka den skillnad som måste göras mellan konsumentförhållant'len och affärsförhållanden. Med anledning av de betänkligheter som några remissinStanser har framfört mot utredningens uttalanden rörande dispositiva bestämmelsers betydelse vill jag också betona

• Sida 124
•  Original

Prop. l975/76: 8] 134

att dispositiva regler inte får tillmätas så stor betydelse vid bedömningen av vad som skall anses skäligt att de i praktiken övergår till att bli tvingande.

När det gäller att avgöra vilken hänsyn som bör tas till dispositiva rätts- regler bör domstolarna i viss ontfattning kunna pröva om reglerna kan anses avspegla rådande rättsuppfattning. Som utredningen har framhållit kan det ibland tänkas att en viss bestämmelse ger uttryck för en föråldrad rätts- uppfattning. Skäl katt då finnas att tillägga bestämmelsen mindre bety-delse.

l utredningsbetänkandet behandlas också möjligheten att med stöd av generalklausulen jämka eller åsidosätta avtalsvillkor som överensstämmer med tvingande eller dispositiva lagbestäntmelser. Utredningens uttalanden på denna punkt har utsatts för viss kritik ttnder remissbehandlingen. Någon remissinstans har hävdat att det ytterst sällan bör komma i fråga att jämka villkor som överensstämmer med tvingande lagregler. även om dessa be- traktas som minimiregler. Det måste nämligen ankontma på lagstiftaren att göra en avvägning ntellan de motstående intressena och inte ställa upp minimiregler som inte är tillfyllest.

Med anledning härav vill jag erinra om ett uttalande i propositionen nted förslag till konsumentköplag m. m. Jag anförde där (prop. 1973:l38 s. 118) att de tvingande civilrättsliga reglerna självfallet inte får lägga hinder i vägen när det gäller att med stöd av avtalsvillkorslagen driva igenom kontrakts- villkor som ger konsumenterna en starkare ställning än dessa regler innebär. Av de tvingande reglernas utformning kan inte dras annan slutsats än att konsumenten vid alla typer av avtal som regleringen omfattar skall ha åtminstone de befogenheter lagreglerna tillförsäkrar honom. Detta hindrar s_iiilvfället inte att ett avtalsvillkor. som uppfyller de minimikrav den tving- ande civilrättsliga lagstiftningen ställer upp. ändå kan vara att betrakta som oskäligt i avtalsvillkorslagens mening med hänsyn till exempelvis den sär- skilda branschens förhållanden. den sålda varans art eller den begagnade försäljningsmetoden.

Liksom utredningen anser jag att allmän domstol bör ha samma frihet vid tillämpningen av den föreslagna generalklausulen som marknadsdom- stolen vid tillämpningen av avtalsvillkorslagen. Lika väl som marknadsdom- stolen har möjlighet att meddela förbud mot ett villkor som i och för sig uppfyller minimikravett enligt tvingande civilrättslig lagstiftning. bör allmän domstol vara t')lörhindrad att jämka eller åsidosätta ett sådant villkor. om det är att anse som oskäligt med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Jag vill emellertid tillägga att detta framför allt gäller konsument- förhållanden. När det är fråga om avtal mellan jämställda näringsidkare torde det i praktiken inte bli särskilt vanligt att ett villkor betraktas som oskäligt. om det uppfyller de minimikrav som fii'treskrivs i tvingande be- stämmelser.

! övrigt ansluter jag mig till utredningens uttalanden rörande möjlighe- terna att tillämpa generalklausulen på villkor som överensstämmer nted lagbestämmelser. När det gäller dispositiva regler anser jag alltså att de

• Sida 125
•  Original

I-J '1:

Prop. 1975/76: 81 l

i åtskilliga fall bör kunna behandlas på samma sätt som tvingande bestäm- melser. Å andra sidan måste. som utredningen har påpekat. hänsyn tas till att dispositiva regler vanligen är avsedda att tillämpas som normalregler och att det därför krävs starka och preciserade skäl.om man villjäntka ett vill- kor som överensstämmer med en dispositiv bestämmelse.

Vid sidan av civilrättsliga regler anser jag liksom utredningen att det vid tillämpning av generalklausulen bör finnas utrymme föratt beakta sådana offentligrättsliga regleroch avgöranden som rör utövandet av den verk- samhet i vilken ifrågavarande avtal ingås. Jag får på denna punkt hänvisa till ut- redningsbetänkandet is. 142).

5.3.5. Omsrr'indighercrna vid avta/Uls lill/(()INSI

Prövningen av om ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt enligt den föreslagna generalklausulen bör. som jag tidigare har understrukit. grundas på en helhetsbedömning av avtalet. Även om prövningen primärt inriktas på det villkor vars skälighet har ifrågasatts. måste bedömningen påverkas av avtalets innehåll i övrigt och andra omständigheter. Inte minst viktigt är att hänsyn kan tas till omständigheterna vid avtalets tillkomst.

De bestämmelser som f. n. ger möjlighet att angripa en rättshandling på grund av omständigheterna vid desstillkomst harett relativt begränsat tillämp- ningsområde. Bestämmelserna i 28—32 ;;" avtalslagen avser speciella situatio- nerdärett avtalspart har varit utsatt förtvång. svek e. d. Föratt bestämmelserna skall varatillämpliga krävsi princip att motparten har varit iond tro. 33 åavtals- lagen är mer allmänt formulerad men även dess räckvidd är begränsad genom att den ärtillämplig endast närontständigheterna ärsågraverandeatt det skttlle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen och den gentemot vilken rättshandlingen har löretagits måste antas ha haft sådan vetskap.

Den nya generalklausulen bör ge ökade möjligheter att angripa ett avtal på grund av omständigheterna vid dess tillkomst. Det bör vara möjligt att ta hänsyn till omständigheterna vid tillkomsten även när de inte är så ut- präglade att någon av bestämmelserna i 28—32 äs" avtalslagen är tillämplig. Som utredningen nämner bör bedömningen av ett avtals rättsverkningar kunna påverkas av sådana förhållanden som att en avtalspart har fått avtal till stånd genom aggressivt uppträdande. överraskningstaktik eller annat missbruk av förhandlingsläget. Även i övrigt bör rättelse kunna erhållas när en starkare avtalspart har använt sig av otillbörliga metoder vid avtalets ingående. På det sättet kan generalklausulen. som har påpekats under re- missbehandlingen. i viss utsträckning fttngera bl.a. som ett komplement till bestämmelserna i hemförsäljningslagen i sådana fall när omständighe- terna är likartade dem som avses i den lagen.

Vid tillämpningen av den nya generalklausulen bör bedömningen av i vilka fall en avtalspart har blivit utsatt för otillbörligt förfarande i mindre

• Sida 126
•  Original

Prop. 1975/76: Bf 126

grad än f. n. påverkas av motpartens uppsåt. Jämkning c. d. bör sålunda kunna komma i fråga även när en part har lämnat oriktiga uppgifter i god tro eller när oriktiga uppgifter har lämnats av ett ombud utan huvudmannens kännedom. Som utredningen har påpekat bör hänsyn också kunna tas till omständigheter som mer direkt hänför sig till den svagare partens sida. 1. ex. bristande språkkunskaper. även om motparten inte medvetet har ut- nyttjat dessa omständigheter.

Generalklausulen bör emellertid inte bara öka möjligheterna att ta hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst.jämfört med vad fallet är enligt 28—33 i;" avtalslagen. Väl så viktigt är att domstolarna får möjlighet att välja en mer nyanserad påföljd genom att jämkning och ogiltighet ställs upp som alternativa rättsverkningar. Som jag tidigare har berört föreskrivs uteslutande ogiltighet som påföljd i de bestämmelser som f. n. ger möjlighet att angripa en rättshandling pågrund av omständigheterna vid dess tillkomst. Jämkningsalternativet är värdefullt framförallt i sådana fall då en förfördelad part skulle missgynnas av att ett avtal ogiltigförklaras i sin helhet och han därför hellre än att _vrka ogiltighet föredrar att avtalet upprätthålls med för- ändrat innehåll. Om t. ex. en person har lånat pengar mot ockerränta. torde det som regel vara angeläget för honom att avtalet inte förklaras ogiltigt utan att räntan i stället sätts ner till en rimlig nivå. När den ena eller andra påföljden bör väljas blir i hög grad beroende av omständigheterna i det särskilda fallet. Dessutom blir domstolens valmöjligheter givetvis beroende av vilka yrkanden som framställs av parterna.

5.3.6. Ändrat/t' jär-hållande" m.m.

[ gällande rätt finns vissa bestämmelser som ger möjlighet att revidera avtal på grund av ändrade förhållanden. ljordabalken finns bestämmelser om uppsägning av arrende- och hyresavtal för omprövning av villkoren. Kommissionslagen (l9l4:45) och lagen (1895:64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag innehåller liknande regler om rätt till uppsägning av avtal. [ särskilda lagar finns vidare bestämmelser om ändring av livräntor m.m. med anledning av förändringar i penningvärdet. Vid 1975 års riksmöte har riksdagen antagit vissa ändringar i skadeståndslagen(1972207) som medför att rätten till omprövning av skadestånd utvidgas betydligt inte bara när skadestånd har fastställts genom dom utan också när skadestånd har be- stämts genom avtal (se SFS l9751404).

Vid sidan av de nu angivna bestämmelserna är möjligheterna att revidera avtal på grund av ändrade förhållanden begränsade. Avtalslagens regler om rättshandlingars ogiltighet har härvidlag ringa betydelse. I viss utsträckning kan avtal angripas med stöd av den s. k. Rirutsättningsläran när förhållandena har utvecklat sig på annat sätt än vad som förutsattes vid avtalets ingående. De nuvarande civilrättsliga generalklausulerna har också ibland använts som

• Sida 127
•  Original

Prop. 1975/76:81 1

r... x_f

ett medel att komma till rätta med avtalsvillkor som har kommit att framstå som otillbörliga eller obilliga på grund av att förhållandena har ändrats.

Enligt utredningen finns det starka skäl för att kunna använda den nya generalklausulen förjämkning eller åsidosättande av avtalsvillkor på grund av ändrade förhållanden. Jag delar denna uppfattning. Jag vill emellertid understryka att avsikten givetvis inte är att varje förändring av de för— hållanden som har förelegat vid ett avtals ingående skall kunna åberopas för att få avtalet jämkat. En förutsättning för att ett villkor skall kunna jämkas eller åsidosättas är att villkoret med hänsyn till de ändrade för- hållandena framstår som oskäligt.

Det ligger i sakens natur att det oftare föreligger skäl för jämkning e. d. när det är fråga om långvariga avtal eller avtal som har slutits för obegränsad tid än när avtalet är kortfristigt. Frågan huruvida jämkning bör ske på grund av ändrade förhållanden hänger givetvis nära samman med parternas möj- ligheter att överblicka ett avtals konsekvenser vid avtalets ingående. Har parterna räknat med möjligheten att förhållandena ändras och kommit över- ens om vem av dem som skall stå för risken för oförutsedda händelser. är det som regel inte påkallat attjämka avtalet när sådana händelser inträffar. särskilt om den part som har tagit på sig ansvaret har kompenserats härför genom andra avtalsvillkor som är till hans fördel.

När jämkning kommer i fråga på grund av ändrade förhållanden är det. som utredningen har påpekat. inte i första hand fråga om att kompensera den ena partens övermakt vid avtalets ingående utan om korrigering av avtalet på annan grund. Ändring bör sålunda kunna ske även till förmån för en starkare part. Trots detta finns det även i detta sammanhang anledning att göra en viss skillnad mellan konsumentförhållanden och affärsförhål- landen. En konsument har i allmänhet sämre förutsättningar än en nä- ringsidkare att överblicka de konsekvenser som kan följa av ett avtal. Även - i sådana fall då överenskommelse har träffats om risklördelningcn vid oför- utsedda händelser bör beaktas i vad mån den part som har tagit på sig ansvaret för oförutsedda händelser i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i förhållande till motparten. Allmänt sett finns det större förutsättningar att jämka eller åsidosätta ett villkor när lör- hållandena har ändrats till nackdel för en konsument än när de har ändrats till nackdel för en näringsidkare.

En remissinstans har framhållit att det föreligger särskilda svårigheter att bedöma Rirutsättningarna förjämkning av avtal om rätt till arbetstagares uppfinningar. bl. a. med hänsyn till att sådana avtal ofta avser mycket lång tid. Remissinstansen ifrågasätter om den nya generalklausulen över httvud taget bör göras tillämplig på sådana avtal.

Med anledning härav vill jag först erinra om att jag i ett tidigare avsnitt har förordat att den nya generalklausulen skall träda i stället för alla de nuvarande civilrättsliga generalklausulerna. däribland 9ä lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar. Denna bestämmelse gör det bl.a. möjligt

• Sida 128
•  Original

Prop. 1975/76: 8] l28

att jämka eller åsidosätta avtal som innebär att en arbetstagare avstår från ersättning för en uppfinning eller att han godtar en ersättning som är orimligt låg. Däremot har det i praxis ansetts att jämkning av sådana avtal inte kan ske på grund av ändrade förhållanden.

För min del anserjag det önskvärt att det införs en möjlighet till jämkning e. d. på grund av ändrade förhållanden även när det gälleravtal om ersättning för arbetstagares uppfinningar. Just den omständigheten att sådana avtal ofta avser en lång tidsperiod talar starkt för att det bör finnas en möjlighet till jämkning på grund av ändrade förhållanden. ! vissa fall kan det också förliyta avsevärd tid innan det visar sig att ett avtal har inneburit en lösning av ersättningsfrågan som är oskälig för ena parten.

När det gäller bedömningen av i vilka fall jämkning av ett avtal om ersättning för arbetstagares uppfinning bör kunna komma i fråga på grund av ändrade förhållanden anser jag att i princip samma grunder bör tillämpas som när det gäller jämkning på grund av ändrade förhållanden i andra fall. Jag vill emellertid beträffande dessa avtal ansluta mig till den under re- n'tissbehandlingen framförda uppfattningen att det som regel föreligger större anledning till jämkning när ersättning har bestämts till ett engångsbelopp än när ersättning utgår i form av royalty på försäljningen av den produkt som uppfinningen avser.

I utrettningsbetänkandet har understrukits att införandet av en möjlighet att tillämpa generalklausulen vid ändrade förhållanden inte bör ges den innebörden att generalklausulen skall träda i stället för den s.k. förutsätt- ningslärans regler om ogiltighet av avtal på grund av bristande förutsätt- ningar. Jag delar i princip denna uppfattning. Emellertid torde införandet av generalklausulen medföra att Rirutsättningsläran i framtiden får en mer begränsad betydelse än f.n. För en avtalspart som vill angripa ett avtal på grund av att de förutsättningar som han har utgått från har brustit och som med nuvarande bestämmelser inte har någon annan möjlighet än att åberopa förutsättningsläran torde det i vissa fall framstå som ett bättre al- ternativ att i stället åberopa den nya generalklausulen.

Liksom utredningen anser jag att generalklausulen i viss utsträckning bör kunna komma till användning för att anpassa avtalsvillkor till ny lag- stiftning som har trätt i kraft efter avtalets ingående. Det gäller naturligtvis särskilt i fall när ett avtal har slutits för exceptionellt lång tid. Jag vill emel- lertid i likhet med utredningen understryka vikten av att en sådan till- lämpning av generalklausulen sker med försiktighet. framförallt med hänsyn till att ny lagstiftnings inverkan på äldre rättsförhållanden regelmässigt reg- leras i särskilda övergångsbestämmelser. Större anledning att tillämpa ge- neralklausulen föratt komma till rätta med föråldrade avtalsvillkor föreligger när äldre avtalsförmulär kommer till användning efter det ny lagstiftning har trätt i kraft eller när avtal förlängs utan att anpassas till innehållet i nya lagbestämmelser.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1975/76: 81 129

5.3.7. Förhållandet mellan olika avtal

l praktiken förekommer inte sällan att ett avtal är mer eller mindre starkt sammankopplat med ett eller flera andra avtal. Så t. ex. kan ett avtal om köp av mark vara kombinerat med ett avtal om att säljaren skall uppföra ett hus på marken. I samband med lagstiftning på olika områden har upp- märksammats att sammankoppling av avtal kan medföra betungande effekter förenavtalspartellervaraettförsökattkringgålagbestämmelser.Särskildareg- ler har införts för att komma till rätta med dessa förhållanden. [ jordabalken finns sålunda regler om arbetsavtal i samband med jordbruksarrende. och i la- gen om avbetalningsköp finns ett förbud mot 5. k. kopplingsförbehåll. Även konsumentköplageninnehållerreglerfördetfallattfieraavtalsförhållanden fö- religgerfse4 & tredje stycket och 16 å).

Utredningen under5tryker vikten av att man vid tillämpning av gene- ralklausulen tar hänsyn till om det ifrågavarandeavtalet är kopplat till något an- nat avtal. Ävenjag anser att man måste beakta sambandet mellan olika avtal. Det gäller i första hand när flera avtal har ingåtts mellan samma parter. Ett ex- empel på detta är det tidigare angivna fallet att den som köper mark träffar ett särskilt entreprenadavtal med säljaren om uppförande av hus på marken. Det finns i princip inte någon anledning att bedöma rättsverkningarna av flera så- dana sammankoppladeavtal på annat sätt än om parternas mellanhavanden i sin helhet har reglerats i ett enda avtal.

Jag vill understryka att det givetvis finns särskilda skäl att tillämpa ge- neralklausulen i fall då en starkare avtalspart har drivit igenom att vissa villkor rörande förhållandet mellan parterna tas upp i ett separat avtal och avsikten härvid har varit att kringgå lagregler eller att tillskansa sig fördelar på motpartens bekostnad. Över huvud taget bör införandet av den nya ge- neralklausulen medföra förbättrade möjligheter att komma till rätta med s. k. sidolöpare.

Sammankoppling av avtal kan ske också i den formen att en avtalspart samtidigt ingår avtal med två eller flera avtalsparter. När det gäller köp av mark är det exempelvis inte ovanligt att köparen samtidigt träffar avtal med annan än säljaren om uppförande av hus på marken eller om inköp av ett monteringsfärdigt hus. Även i sådana fall kan man vid tillämpningen av generalklausulen behöva ta hänsyn till samtliga avtal. Generalklausulen bör vidare kunna åberopas för att en avtalspart skall kunna bli fri från ett villkor som ålägger honom att träffa avtal med tredje man. om ett sådant villkor med hänsyn till omständigheterna framstår som oskäligt.

Utredningen har också berört sådana fall då flera avtal är beroende av varandra utan att direkt vara sammankopplade. Det gäller t. ex. avtal som träffas av detaljhandlare och andra mellanhänder i distributionen. Deras överenskommelser med tillverkare och grossister utövar givetvis ofta in- flytande på avtalen i konsumentledet. Liksom utredningen anser jag att

• Sida 130
•  Original

Prop. 1975/76: 81 130

man vid tillämpningen av generalklausulen inte kan bortse från att ett avtal kan påverkas av avtalsförhållanden i ett annat lcd. Om exempelvis en kon- sument yrkar jämkning av ett avtal med en detaljhandlare. kan i vissa fall hänsyn böra tas till att detaljhandlaren är bunden av avtal med en tillverkare. Det bör dock inte komma i fråga att jämka ett avtal till nackdel för en konsument. därför att detaljhandlaren befinner sig i beroendeställning till en motpart i ett tidigare led. Däremot kan sambandet mellan olika avtal ge anledning till en mera vidsträckt tillämpning av generalklausulen än annars. när det är fråga om avtalsrelationer mellan näringsidkare. Har exempelvis en detaljhandlare pågrund av bestämmelseri konsumentköplagen måst finnasig i hävning.twclrag på köpeskillingen ellerersättningsanspråk från köparens sida på grund av tillverkningsfel som tillverkaren inte har kunnat av- hjälpa. bör detaljhandlaren kunna åberopa detta när det gäller tillämpning av avtalet med tillverkaren.

En särskild fråga är i vad mån en avtalspart som grund för jämkning av avtalsvillkor bör kunna åberopa att villkoret medför olämpliga verkningar i förhållande till tredje man. Jag ansluter mig på denna punkt till utred- ningens uppfattning att ett avtals verkningar för tredje man inte bör tillmätas betydelse i detta sammanhang. I den mån tredje mans intressen förtjänar beaktande bör det ske på annat sätt än genom tillämpning av generalklau- sulen.

5.3.8. Här/sv” lill internminne/la jörhå/Iandm

Utredningen har i ett särskilt avsnitt behandlat förutsättningarna för till- lämpning av genert'tlklausulen på internationella avtal. Enligt utredningen präglas sådana aVIaI ofta av att en överlägsen avtalspart utnyttjar sin ställning till att införa villkor som är förmånliga för honom själv och missgynnar motparten. Som motvikt häremot har tillkommit ett stort antal interna- tionella konventioner som syftar till att åstadkomma en viss jämvikt. Dess— utom förekommer enligt utredningen på detta område i stor utsträckning s.k. dold kontroll från domstolarnas sida. så att avtalsvillkor tolkas till nackdel för den part som har formulerat villkoren o. d. Bl. a. mot bakgrund härav anser utredningen att generalklausulen bör kunna tillämpas även på avtal med internationell karaktär.

För min del anser jag det självklart att generalklausulen bör kunna till- lämpas även på internationella avtal. Skall ett sådant avtal bedömas enligt svensk rätt. bör alltså i principjämkning eller åsidosättande kunna ske med stöd av generalklausulen under samma förutsättningar som när det gäller inhemska avtalsförhållanden. '

Som utredningen har påpekat är det självklart att generalklausulen inte får tillämpas på ett sådant sätt att den uppfattas som ett medel att gynna svenska parter på bekostnad av utländska. Samma objektivitet måste gi'vetvis upprätthållas oavsett om båda parter är svenska eller ej. Å andra sidan bör

• Sida 131
•  Original

Prop. 1975/76: 81 131

generalklausulen inte tillämpas snävare när det gäller internationella avtal. så att en avtalspart kommer i en sämre ställning om motparten är utländsk än om han är svensk.

Trots det sagda kan det givetvis i vissa fall inträffa att särskilda bedöm- ningsgrunder bör tillämpas när ett avtal har internationell anknytning. Det gäller i första hand när ett avtal rör ett område där det finns internationella konventioner. Självfallet fårgeneralklausuleninteanvändassåatttillämpning- en kommeristrid medtvingande reglerikonventionersomhartillträttsavSve- rige. Vidare kan det. framför allt när det gäller avtal mellan näringsidkare. fin- nas skälatttu hänsyntilldet affärsskick som harutvecklats vid en visstypavin- ternationella avtal.

5.4. Processuella frågor m. m.

Som jag tidigare har framhållit är ett viktigt syfte med den föreslagna generalklausulen att skapa ett komplement till avtalsvillkorslagen. så att villkor som har träffats av förbud enligt den lagen kan angripas i behövlig utsträckning på civilrättslig väg. För att underlätta möjligheterna till en likartad bedömning harjag förordat att förutsättningarna för ingripande an- ges på samma sätt i generalklausulen som i avtalsvillkorslagen. dvs. att ifrågavarande avtalsvillkoräroskäligt.

Även om införandet av den nya generalklausulen sålunda medför en större parallellitet mellan den civilrättsliga och den näringsrättsliga lagstift- ningen. är det självklart att det måste föreligga en viss skillnad mellan marknadsdomstolens prövning enligt avtalsvillkorslagen och den bedöm- ning som de allmänna domstolarna skall göra vid tillämpningen av ge- neralklausulen. Prövningen enligt avtalsvillkorslagen tar sikte på en typiserad bedömning av om ett visst villkor är att anse som oskäligt mot konsu- menterna som kollektiv. Den civilrättsliga prövningen däremot gäller frågan om ett villkor är oskäligt i ett visst fall. Marknadsdomstolens prövning går ut på att bedöma om ett visst villkor skall få användas i framtiden. medan de allmänna domstolarna har att pröva rättsverkningarna av ett vill- kor som redan har kommit till användning.

De skillnader som sålunda föreligger mellan den civilrättsliga och den näringsrättsliga lagstiftningen leder enligt utredningen till att de allmänna domstolarna inte kan vara bundna av marknadsdomstolens avgöranden. Detta innebär emellertid inte att de avgöranden som meddelas enligt av- talsvillkorslagen blir utan betydelse för den civilrättsliga bedömningen. En- ligt utredningen kan man tvärtom vänta att de allmänna domstolarna kom- mer att tillmäta marknadsdomstolens avgöranden den största vikt vid till- lämpningen av generalklausulen. Detsamma torde enligt utredningen i stor utsträckning gälla förbudsförelägganden som har utfärdats av K0 och god- känts av vederbörande näringsidkare. Mera tveksamt är vilken betydelse som bör tilläggas KO:s överenskommelser med näringsidkare eller bransch- organisationer.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1975/76:81 132

Under remissbehandlingen har viss kritik framförts mot utredningens uttalanden rörande förhållandet mellan allmän domstols bedömning enligt generalklausulen och marknadsdomstolens och KO:s tillämpning av av- talsvillkorslagen. Några remissinstanser hävdar att utredningen inte tillräck- ligt klart har markerat den avgörande skillnaden mellan marknadsdom- stolens och KO:s bedömning å ena sidan och de allmänna domstolarnas å andra sidan. Från flera håll framhålls betydelsen av att de allmänna dom- stolarna inte är bundna av de avgöranden som meddelas enligt avtalsvill- korslagen. Det anses också att de allmänna domstolarna bör iaktta restrik- tivitet när det gäller att använda marknadsdomstolens och KO:s praxis som stöd för tillämpning av generalklausulen på avtal som faller utanför av- talsvillkorslagens tillämpningsområde.

Självklart är de allmänna domstolarna inte strikt bundna av marknadsdom- stolens avgöranden. lika litet som marknadsdomstolen är bunden av de avgö- randen som träffas av allmän domstol. Allmän domstol har naturligtvis samma frihet att göra en självständig bedömning vid tillämpningen av generalklausu- len som marknadsdomstolen vidtillämpningen av avtalsvillkorslagen.

Trots vad jag nu har sagt kan det förutses att de allmänna domstolarna och marknadsdomstolen i stor utsträckning kommer att ta hänsyn till varandras avgöranden. Det är också önskvärt att marknadsdomstolens och allmän domstols bedömning av när ett villkor skall anses oskäligt så långt som möjligt stämmer överens.

En situation då en allmän domstol reellt om också inte formellt torde bli bun- den av ett tidigare avgörande av marknadsdomstolen är då en näringsidkare som har lörbjudits att använda ett visst villkor fortsätteratt använda villkoret. Som utredningen har framhållit torde dock en sådan situation sällan inträffa i praktiken. bl. a. med tanke på de höga viten som normalt förenas med mark- nadsdomstolens förbud.

Större praktisk betydelse har sådana fall då ett villkor som har förbjudits av marknadsdömstolen används av en näringsidkare som inte själv har träffats av förbudet. Även iden situationen är det naturligt att den allmänna domstolen vid sin bedömning fäster största avseende vid marknadsdomsto- lens förbud och alltsä normalt stämplar villkoret som oskäligt. Dettagälleroav- sett om näringsidkaren har känt till förbudet eller inte. Att en näringsidkare har saknat kännedom om ett förbud av marknadsdomstolen kan dock få betydelse när det gäller att bestäm ma de närmare rättsverkningarna.

Linder remissbehandlingen har gjorts gällande att ett förbud som har med- delats av marknadsdomstolen inte bör få ges retroaktiv verkan på det sättet att ett villkor av den art förbudet gäller jämkas eller lämnas utan avseende när det förekommer i ett avtal som har träffats innan förbudet meddelades. Med anledning härav vill jag framhålla att allmän domstol givetvis måste ha full frihet att bedöma ett villkor som oskäligt även om det förekommer i ett äldre avtal. lika väl som allmän domstol bör ha möjlighet att stämpla

• Sida 133
•  Original

Prop. 1975/76: 81 133

ett villkor som oskäligt trots att det inte har varit föremål för bedömning enligt axitalsvillkorslagen eller rentav trots att det har godtagits av mark- nadsdomstolen eller KO. Det kan också många gånger anses angeläget att få bort avtalsvillkor som har stämplats som oskäliga av marknadsdomstolen men som har hunnit användas dessförinnan.

Vad jag har sagt om betydelsen av att marknadsdomstolen har meddelat förbud mot ett visst villkor torde. om också inte i samma utsträckning. gälla även när KO har utfärdat förbudslöreläggande som har godkänts av vederbö- rande näringsidkare eller när KO har träffat överenskommelse med branschor- ganisation e. d.

När det därefter gäller frågan i vad mån marknadsdomstolens och KO:s praxis bör kunna utöva inflytande på allmän domstols bedömning av avtal utanför avtalsvillkorslagens tillämpningsområde anserjag liksom utredning- en och en del remissinstanser att det finns skäl att iaktta en viss försiktighet. Domstolarna måste givetvis i sådana fall göra en betydligt friare bedömning av om villkoret är skäligt. Jag har emellertid redan i ett tidigare avsnitt framhållit att de bestämmelser och principer som gäller konsumentförhål- landen i viss utsträckning bör kunna tillämpas analogt på närliggande om- råden. Det kan då också finnas skäl att hämta ledning i mark nadsdomstolens och KO:s praxis.

Under remissbehandlingen har från flera håll understrukits betydelsen av en enhetlig rättstillämpning på avtalsvillkorslagens och generalklausulens områden. För att främja en sådan enhetlighet har några remissinstanser föreslagit att avgörandena i sista instans skall ankomma på samma domstol och att marknadsdomstolens avgöranden skall kunna överklagas hos högsta domstolen. För min del harjag redan tidigare framhållit att det är önskvärt att bedömningen av ett visst villkor enligt avtalsvillkorslagen och enligt den nya generalklausulen så långt möjligt stämmer överens. För den skull anserjag emellertid inte att det finns skäl att låta avgörandena i sista hand ankomma på en och samma domstol. Frågan om instansordningen vid till- lämpningen av avtalsvillkorslagen behandlades ingående i samband med lagens tillkomst och jag finner inte anledning att nu föreslå någon ändring på den punkten.

[ ett tidigare avsnitt har jag förklarat mig dela utredningens uppfattning om det önskvärda i att domstolarna vid tillämpningen av generalklausulen så långt möjligt ger sina avgöranden en principiell prägel. så att stadgan i praxis ökas och de enskilda får större möjligheter att förutse hur ett visst avtal kommer att bedömas. Jag har också framhållit betydelsen-av att dom- stolsavgörandena blir kända. Det kan finnas skäl att publicera inte bara de högsta instansernas domar utan också underrättsavgöranden. trots att de som regel saknar egentligt prejudikatsvärde. Särskilt viktigt är givetvis att sådana avgöranden som har intresse för en större allmänhet. t.ex. av- göranden som rörtransaktioner som regelmässigt förekommer i det dagliga liVet. publiceras på ett sådant sätt att de får allmän spridning.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1975/76: 8] 134

Under remissbehandlingen har konsumentverket pekat på möjligheten att publicera rättsfall av betydelse för konsumenterna i en bulletin som verket avser att ge ut. Det har också förts fram förslag om att alla domar som rör tillämpningen av generalklausulen skall samlas på ett ställe. För min del anser jag inte att det finns anledning att i detta sammanhang gå närmare in på publiceringsfrågorna. Självklart är emellertid att den publi- ceringsverksamhet som bedrivs av konsumentverket resp. KO erbjuder ett naturligt utrymme för information om tillämpningen av generalklausulen.

[ utredningens betänkande framhålls vikten av att den som anser att ett avtalsvillkor är oskäligt har tillräckliga möjligheter att framställa invänd- ningar och få rättelse till stånd. Även jag anser att detta är en betydelsefull fråga. Jag vill härvid liksom utredningen peka på att införandet av det för- enklade rättegångsförfarandet i tvistemål om mindre värden har medfört att det har blivit lättare för konsumenter att gå till domstol. Betydelsefull i detta sammanhang är också möjligheten att få konsumenttvister prövade av allmänna reklamationsnämnden.

Utredningen har också tagit upp frågan om det bör införas en möjlighet för ett särskilt organ som företräder konsumentintressen. t. ex. konsument- verket eller KO. att ta upp enskildas talan inför allmän domstol. Under remissbehandlingen har från flera håll framhållits att det skulle vara vär- defullt om en sådan möjlighet infördes.

Även jag anser att det finns anledning att överväga möjligheten att ge någon myndighet befogenhet att föra talan i konsumenttvisterjnför allmän domstol. Även om den enskildes möjligheteratt själv ta till vara sina intressen inför domstol har förbättrats under senare år. kan det lörtfarande förekomma att privatpersoner av ekonomiska eller andra skäl drar sig för att föra process. Det är emellertid inte bara behovet av att ge enskilda personer bistånd med tit- lörande av sin talan som gördet påkallat att införa en befogenhet förett allmänt organ att föra talan i konsumenttvister. Sådant bistånd kan erhållas även inom ramen förrättshjälpssystemet. Minst lika viktigt äratt skapa Rirutsättningar för . att frågorsom ärav principiellt intresse förs fram till ett auktoritativt avgörande.

Frågan om befogenhet för ett allmänt organ att föra talan vid allmän domstol i konsumenttvister kan emellertid inte lösas slutgiltigt i detta sam- manhang. Bl.a. uppstår vid införandet av en sådan ordning vissa process- rättsliga problem som måste utredas närmare. Frågan har emellertid sådan vikt att jag redan har låtit påbörja en utredning inom justitiedepartementet. Min avsikt är att ta slutlig ställning när utredningsarbetet är slutfört och berörda instanser har beretts tillfälle att yttra sig.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1975/76: 81 US

7.1. Förslaget till lag om ändring i avtalslagen

Ändringarna i avtalslagen innebär att de nuvarande bestämmelserna i 36 å och 37 ;" första och tredje styckena upphävs och att den nya generalklausulen införs i 36 &. Dessutom föreslås vissa ändringari 37 : andra stycket. som en- samt kommeratt utgöra 37 å.och i 38 ;".

36.5

Den nya generalklausulen föreslås vara tillämplig inom hela förmögen- hetsrätten. Någon olikhet i detta avseende mellan den nya bestämmelsen och övriga bestämmelser i 3 kap. avtalslagen är inte åsyftad. Som jag har framhållit i avsnittet 5.2.4 i den allmänna motiveringen kan det också kom- ma i fråga att tillämpa generalklausulen analogivis exempelvis inom fa- miljerätten.

Enligt förslaget skall generalklausulen kunna tillämpas på alla typer av förmögenhetsrättsliga avtal. Såväl skriftliga som muntliga avtal faller inom tillämpningsområdet. Det förhållandet att en avtalspart redan har fullgjort vad som åligger honom enligt ett visst avtalsvillkor utgör inte något hinder mot att villkorets skälighet prövas enligt generalklausulen. låt vara att ett sådant förhållande kan vara av betydelse för bedömningen av om jämkning

• Sida 136
•  Original

Prop. 1975/76: 81 136

eller åsidosättande bör ske. Av tredje stycket framgår att generalklausulen skall kunna tillämpas även på andra rättshandlingar inom förmögenhets- rätten än avtal. Som exempel på sådana rättshandlingar kan nämnas betal- ningsutfa'stelser. fullmakteroch gåvor. Även villkori fakturor och löljesedlar liksom bestämmelser i bolagsordningar och föreningsstadgar kanjämkas eller åsidosättas med stöd av generalklausulen.

Det ligger i sakens natur att den nya generalklausulen är tvingande. Det är således inte möjligt att utesluta dess tillämpning genom särskilda av- talsvillkor.

Prövningen enligt generalklausulen bör i första hand inriktas på det villkor vars skälighet har ifrågasatts. Hänsyn skall emellertid tas också till avtalets innehåll i övrigt. omständigheterna vid avtalets tillkomst. senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Jag hänvisar härvidlag till vad jag har anfört i avsnitten 5.3.2—5.3.6 i den allmänna motiveringen. Som jag har påpekat i avsnittet 5.3.7 bör hänsyn kunna tas också till andra avtal mellan samma parter och i vissa fall till avtal som endera parten har ingått med tredje man.

Rättsverkningarna av att ett villkor bedöms som oskäligt är enligt första stycket första punkten att villkoretjämkas eller lämnas utan avseende. Enligt andra punkten har domstol möjlighet att jämka ett avtal även i annat hän- seende eller att lämna avtalet utan avseende i dess helhet. Förutsättningen härför är att det villkor som anses oskäligt har sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat inne— håll.

Med den föreslagna utformningen av generalklausulen får domstolarna relativt stora handlingsmöjligheter när det gäller att bestämma en lämplig påföljd. I vissa fall kan det finnas skäl att jämka eller åsidosätta såväl det villkor som har angripits som något annat villkor. Ibland kan det inträffa att två villkor som var för sig är fullt rimliga är att betrakta som oskäliga när de förekommer tillsammans. Domstolen kan då välja mellan att jämka det ena eller båda villkoren eller förklara avtalet ogiltigt i dess helhet. Dom- stolens valmöjligheter är dock som jag tidigare har framhållit begränsade av vilka yrkanden som har framställts av parterna.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen kan den i andra punkten angivna möjligheten att jämka andra delar av ett avtal e. (1. komma till användning såväl till lörmån för den som har angripit ett villkor som till förmån för motparten. Vid bifall till ett yrkande om jämkning eller ogil- tigförklaring av ett visst villkor kan det ibland vara påkallat att jämka avtalet i annan del föratt inte resultatet skall bli orimligt för motparten. Möjligheten till jämkning e. (1. med stöd av andra punkten måste emellertid i sådana fall utnyttjas med försiktighet. så att inte resultatet blir att den part som primärt är berättigad till jämkning c. d. kommer i ett sämre läge än om avtalet hade förblivit gällande oförändrat. Om det undantagsvis är en över- lägsen part som är berättigad till jämkning av ett visst villkor. kan fullständig

• Sida 137
•  Original

Prop. 1975/76: 81 13.7

ogiltighet ibland vara ett sätt att tillgodose också den underlägsna partens berättigade intresse.

1 andra stycket föreskrivs att särskild hänsyn skall tas till om part i egen- skap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i förhållande till motparten. Bestämmelsen har behandlats i avsnittet 5.2.1 iden allmänna motiveringen. Under begreppet konsument faller i första hand privatpersoner som förvärvar vara eller tjänst för enskilt bruk (jfr 1 & avtalsvillkorslagen). Vid tillämpningen av den aktuella bestämmelsen kan emellertid ett konsu- mentförhållande föreliggaäven i situationersom faller utanföravtalsvillkorsla- gen. t. ex. när en enskild person förvärvarfästighet.tecknarförsäkring eller tar upp banklån. Emellertid blirdet med den föreslagna utformningenav lagtexten inte nödvändigt att ta bestämd ställning till om en part är att anse som konsu- ment i strikt mening eller ej. eftersom det avgörande för om särskild hänsyn skall tas enligt andra stycket inte ärom en part tillhör en viss kategori utan om han intar en underlägsen ställning till motparten.

Jag skall i det följande behandla förutsättningarna förjämkning eller åsi- dosättande med stöd av generalklausulen beträffande vissa särskilda typer av avtalsklausuler. De synpunkter som anförs utgör i stor utsträckning en tillämpning av de principer som jag har redovisat i den allmänna moti- veringen. Avsikten är inte att göra en uttt'immande analys titan endast att ange vissa riktlinjer. Som jag tidigare flera gånger har framhållit måste av- görandet av om jämkning c. d. bör ske i stor utsträckning vara beroende av omständigheterna i det särskilda fallet.

Pris. induvk/ausu/M' m. m. Enligt utredningen är det en fråga av stor prin- cipiell betydelse om det avtalade vederlaget för en prestation skall kunna jämkas med stöd av generalklausulen. Utredningen skiljer mellan villkor som direkt reglerar vederlaget i pengar. dvs. priset. och villkor som påverkar priset. t. ex. villkor som ger rätt att höja priset vid ändrade förhållanden eller som anknyter priset till något index. Utredningen anser att jämkning med stöd av generalklausulen bör kunna komma i fråga såväl när det gäller själva priset som när det gäller villkor som påverkar priset. Under remiss- behandlingen har utredningens överväganden på denna punkt i allmänhet godtagits. men vissa remissinstanser har förordat en mer restriktiv tillämp- ning av generalklausulen.

Med den utformning av generalklattsulen som jag har föreslagit i det föregående blir det möjligt att tillämpa bestämmelsen på alla slags villkor. Något undantag för villkor som avser vederlaget för en prestation har inte gjorts. Jag anser sålunda liksom utredningen att även priset bör kunna jämkas med stöd av generalklausulen. Utan en sådan möjlighet skulle införandet av den nya generalklausulen medföra att förtttsättningarna för jämkning blev snävare än f.n.. något som skulle strida mot reformens syfte. 1 för- arbetena till flera av de nuvarande generalklausulerna har uttryckligen pekats på möjligheten att jämka vederlaget. och i rättspraxis har exempelvis den

• Sida 138
•  Original

Prop. 1975/76: 81 138

hyresrättsliga generalklausulen vid ett flertal tillfällen kommit till använd- ning för jämkning av hyra.

Även om priset på exempelvis en vara bör kunna jämkas med stöd av generalklausulen. torde det bli relativt sällsynt att jämkning sker på grundval av en renodlad jämförelse mellan pris och prestation. Hänsyn måste alltid tas till omständigheterna i övrigt. Avsikten är inte att generalklausulen skall fungera som ett medel för en allmän priskontroll. Behovet av att tillämpa generalklausulen förjämkning av pris begränsas i viss mån av att en köpare som anser att priset är oskäligt högt ofta har möjlighet att åberopa andra lagbestämmelser föratt få rättelse till stånd. t. ex. konsumentköplagens regler om fel eller brist i godset.

De fall där jämkning av priset kan komma i fråga torde framför allt vara sådana där andra omständigheter än en renodlad jämförelse mellan pris och prestation spelar in. Omständigheterna vid avtalets tillkomst kan här- vidlag vara av stor betydelse. Har en överlägsen avtalspart på ett otillbörligt sätt utnyttjat sin ställning till att betinga sig ett oskäligt högt pris. kan således jämkning av priset ske. Generalklausulen kan på det sättet utgöra ett värdefullt komplement till ogiltighetsregeln i 31 # avtalslagen .

Jämkning av priset kan som utredningen påpekar Ske också när förhål- landena vid avtalets ingående har ändrats på ett sätt som inte förutsetts av parterna. En oväntad ökning av kostnaderna för en prestation kan sålunda liksom enligt tidigare rättspraxis föranleda att vederlaget räknas tipp. [ vissa fall kan jämkning ske. när ett på förhand bestämt vederlag så småningom kommer att framstå som oskäligt lågt mot bakgrund av den allmänna pris- utvecklingen. Å andra sidan kan jämkning ske även i motsatt riktning. om kostnadsutvecklingen i ett visst fall eller den allmänna prisutvecklingen medför att vederlaget kommer att framstå som oskäligt högt.

Vad beträffar möjligheten att tillämpa generalklausulen för jämkning av försäkringspremie ansluterjag mig till de uttalanden utredningen har gjort på s. 165—166 i betänkandet.

Ett område där det finns särskild anledning att överväga jämkning av vederlaget är kreditköpen. På detta område torde kreditköpkommittén inom kort komma att föreslå vissa bestämmelser till skydd för köparen. Jag skall inte här föregripa den fortsatta behandlingen av kommitténs förslag. Jag vill emellertid framhålla att det även efter ett genomförande av ny lag- stiftning på grundval av kommittéförslaget kan finnas utrymme för jämk- ning av vederlag för kreditköp med stöd av generalklausulen.

Några remissinstanser har berört frågan hur långt priset börjämkas när det bedöms som oskäligt. Skall jämkning ske till högsta skäliga pris. till något slags normalpris eller till ett för köparen förmånligare pris? Motsva- rande problem uppkommer vid tillämpningen av 5,5 köplagen . där det i fråga om köp som har slutits utan att priset har blivit bestämt föreskrivs att köparen skall erlägga vad säljaren fordrar om tlet inte kan anses oskäligt. Frågan hur långt jämkning bör ske vid tillämpning av generalklausulen

• Sida 139
•  Original

Prop. 1975/76: 81 Bf)

får enligt min mening överlämnas till rättstillämpningen. Enligt vad jag har erfarit överväger emellertid konsumenttjänstutredningen att föreslå sär- skilda bestämmelser om prisets bestämmande såvitt angår konsumenttjän- ster. Om sådana bestämmelser genomförs kommer det uppenbarligen att finnas mindre anledning att tillämpa den förevarande generalklausulen för att jämka pris inom tjänsteområdet.

Vad beträffar möjligheten att tillämpa generalklausulen för jämkning av villkorsommerindirektpåverkarprisetansluterjagmigtilldesynpunktersom har anförts av utredningen. Jämkning kan sålunda komma i fråga framförallt om en avtalspart har utnyttjat sin överlägsna ställning till att införa villkor som ensidigt gynnar honom själv, t. ex. på det sättet att priset görs beroende av en skönsmässig bedömning från hans sida.

Föl-"fälluklaustller 0. (l. [ låneformulär förekommer oftas. k. förfalloklausu- ler sotn innebär att ett lätt under vissa förhållanden skall anses förfallet till betal- ning före den avtalade förfallodagen, Bankernas låneformulär innehåller regel— mässigt förfalloklausuler som ger kreditgivaren möjlighet att kräva betalning i förtid.om låntagaren inte fullgörsina förpliktelseri behörig ordning. om säker- heten inte längre bedöms som betryggande ellerom risk eljest föreligger föratt låntagaren inte kommer att fullgöra sina förpliktelser.

Förfalloklausuler är endast i mycket ringa utsträckning föremål för lag- reglering. l lagen om avbetalningsköp finns dock vissa bestämmelser som har till syfte att skydda avbetalningsköpare mot alltför hård tillämpningav förfallo- klausuler i avbetalningskontrakt. Bestämmelserna innebär framför allt att så- dana klausuler inte får göras gällande annat än om ett betalningsdröjsmål avser en viss del av köpeskillingen och om det har varat en viss angiven tid.

Utredningen anser att generalklausulen bör kunna tillämpas även på för- falloklausuler som inte är föremål för lagreglering. Utredningens övervä— ganden på denna punkt har i allt väsentligt lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Även jag anser att generalklausulen har en viktig upp- gift att fylla för att skydda låntagare mot en alltför hård tillämpning av sådana klausuler.

De allmänna principer för generalklausulens tillämpning som har utveck- lats i den allmänna motiveringen gör sig i flera avseenden gällande när det är fråga om förfalloklausuler. Sådana klausuler ställs regelmässigt upp i den starkare partens intresse och förekommer ofta i standardformulär. En låntagare har normalt ringa möjlighet att få en förfalloklausul utesluten ur ett standardformulär eller att påverka utformningen till sin fördel. för- falloklausuler lägger i allmänhet ett avsevärt mått av skönsmässig bedöm- ning i den överlägsna partens hand. Ett villkor som innebär att ett lån förfaller till betalning i sin helhet kan uppenbarligen framstå som orimligt strängt mot låntagaren. om det åberopas även vid mycket ringa dröjsmål med amortering eller räntebetalning.

Särskilt stor risk för oskäliga verkningar av Rårfälloklausuler föreligger

• Sida 140
•  Original

Prop. 1975/76: 81 140

i fall då en sådan klausul avser en låntagares samtliga förbindelser till samma kreditgivare. Det är vanligt att förfalloklausuler utformas så. titt de katt göras gällande även om låntagaren försummar sina åtaganden enligt någon annan förbindelse mot långivaren eller om säkerheten för något annat lån bedöms som otillräcklig. '

Det är sålunda tydligt att det kan finnas anledning attjäm ka eller åsidosätta förfalloklausuler.om de tillämpas efter sin ordalydelse. 1 praktiken torde emel- lertid behovet av att åberopa generalklausulen för att kontnta till rätta nted o- skäliga verkningarav förfalloklausuler vara förhållandevis begriinsat.eftersom banker och andra kreditinrättningar i den praktiska tillämpningen torde fästa avsevärd vikt vid sådana omständigheter som orsaken till betalningsdröjsmål. drif»jsmålets längd m. m.

1'-"örfalloklausuler kan givetvis jämkas eller åsidosättas oavsett om de fö- rekommer i skuldebrev till bank eller i andra reverser och oavsett om lån- tagaren är näringsidkare eller konsument. Det ligger emellertid i sakens natur att skälen för jämkning c. d. gör sig gällande nted särskild styrka itär låntagaren är konsument och när en förfalloklausul har tagits in i ett standardforittulär.

Vadjag ltaranfört om förl—alloklausuleräri princip tillämpligt inte bara på vill- kor som ger en kreditgivare rätt att kräva betalning omedelbart utan också på villkorsom ger kreditgivaren rätt att säga upp ett lätt till betalning i förtid. Det bör emellertid beaktas att det finns särskilda föreskrifter om sådana villkor i baitklagstiftningen. Enligt 63 .:" fjärde stycket lagen ( 1955: 183lont bankrörelse skall bank beträffande lån nted längre löptid än ett år förbehålla sig rätt att säga tipp lånet till återbetalning senast inom tre månader. om säkerheten för lånet försvagas i märklig mån eller. i fråga om lån utan säkerhet. om trygghet inte längre föreligger för lånelörbindelsens fullgörande. Motsvarande bestämmel— ser finns i 32 :" fjärde stycket lagen119552416) om sparbanker och i 40å femte stycket lagen ( 1 95621blomjordbrukskasserörelsen.

Enligt vad _iag ltar erfarit kommer kreditköpkommittén att föreslå vissa bestämmelser som" begränsar rätten att göra gällande förfalloklausuler. Om kommitténs förslag genomförs. kommer givetvis behovet av att tillämpa generalklausulen på förfalloklausuler att minska itär det gäller konsument- krediter. De särskilda bestämmelser som katt kontma att införas torde emel- lertid i huvudsak bara utgöra ett grundskydd för konsumenterna. Även om bestämmelserna iakttas. katt det sålunda inträffa att åberopandet av en förfalloklausul i ett enskilt fall kan framstå som oskäligt med påföljd att jämkning katt ske nted stöd av generalklausulen.

l'i/usk/aiisii/er m.m. Enligt den nuvarande lydelsen av 365 avtalslagen får avtalat vite sättas ner. om utkrävande av vitet skulle vara uppenbart obilligt. Jag har i det föregående föreslagit att bestämmelsen upphävs och ersätts med den nya generalklausulen. Detta innebär ökade möjligheter att jämka vitesklausuler. Det skall inte längre krävas att en vitesklausul är uppenbart obillig för att jämkning skall få ske titan det skall räcka med

• Sida 141
•  Original

Prop. 1975/76: 81 141

att den är oskälig.

36% avtalslagen avser endast vite som någon har utfäst sig att ge ut "för den händelse han icke skulle fullgöra en honom åliggande förpliktelse eller eljest skulle företaga eller underlåta att företaga en handling". [frågan om gränsdragningen mellan vitesklausuler och andra slag av villkor som står vitesklausulerna nära diskuterades i motiven till avtalslagen och har också behandlats i den juridiska litteraturen. En typ av villkor som har stora likheter med de typiska vitesklausulerna är sådana som föreskriver att en avtalspart som inte fullgör sina åtaganden skall erlägga ett på förhand bestämt belopp som skadestånd. [ vissa utländska rättssystem anses det viktigt att hålla isär villkor som föreskriver vite och villkor som innefattar en förhandsuppskattning av franttida skadestånd. Skälet härtill är frantför allt att förutsättningarna för jäntkning och andra rättsverkningar är olika beroende på vilken typ av villkor det är fråga om.

1 detta sammanhang bör nämnas att en inom Europarådet tillsatt ex- pertkontmitte f. n. är sysselsatt nted att utreda förutsättningarna föratt har- monisera lagstiftningen om civilrättsliga vitesklausuleri medlemsländerna. Arbetet syftar framför allt till att utarbeta enhetliga regler om förutsätt- ningarna för jämkning av vitesklausuler. Kommittén avser att lägga fram resultatet av sitt arbete under år 1976.

Enligt ntin mening föreligger påtagliga svårigheter att göra en gränsdrag- ning mellan vitesklausuler i strikt mening och vitesklausuler som innefattar en förhandsuppskattning av franttida skadestånd. Ofta har sådana klausuler en blandad karaktär. De skall både tjäna som påtryckningsmedel och ga- rantera att den berättigade får ersättning för eventuell förlust. Jag delar ut- redningens uppfattning att det inte finns skäl att dra någon skarp gräns mellan de angivna typerna av villkor. Det behov av att göra en sådan skillnad som kan ha funnits vid tillämpningen av den nuvarande bestäntntelsen i 36 ä' avtalslagen försvinner också nted införandet av den nya generalklau- sulen. eftersont denna ger möjlighet att jämka eller åsidosätta avtalsvillkor av alla slag. Vad jag i det följande anför om vitesklausuler har följaktligen i allt väsentligt motsvarande tillämpning beträffande andra avtalsvillkor med likartad innebörd. '

Vad beträffar de allntänna förutsättningarna för jämkning av vite nted stöd av den nya generalklausulen anserjag liksom utredningen att de ont- ständigheter som har betydelse vid tillämpningen av 36 & avtalslagen i dess nuvarande lydelse i allt väsentligt behåller sin giltighet. Vid tillämpningen av generalklausulen bör vitets belopp sålunda i första hand ses i relation till överträdelsens karaktär och den ekonontiska förlusten. llänsyn bör emel- lertid tas också till det intresse som den berättigade i övrigt katt lta haft av att den vitessaitktionerade handlingen företas eller underlåts. Liksom annars vid tilläntpningen av generalklausulen bör också omständigheterna vid avtalets tillkontst beaktas. Viktigt är vidare att ta hänsyn till ändrade förhållanden som kan ha ntedfört att ett avtalat vite framstår som oskäligt.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1975/76: 81 142

Liksom utredningen anser jag att jämkning av vite kan kontnta i fråga bl. a. på den grunden att den berättigades förlust klart understiger det av- talade vitet. Bedömningen måste entellertid i hög grad vara beroende av omständigheterna i det särskilda fallet. Även om det inte är möjligt att göra en klar gränsdragning mellan villkor av olika slag. katt det finnas att- ledning beakta i vad ntån ett vitesklausul ltar till huvudsakligt syfte att fungera som påtryckningsmedel eller om syftet främst är att garantera den berättigade ersättning för eventuell förlust.

Det katt diskuteras i vad mått nedsättning av vite kan kontnta i fråga i sådana fall då orsakerna till att en part inte fullgör sina skyldigheter ute- slutande hänför sig till hans egna förhållanden. Även om jag i princip ansluter ntig till utredningens åsikt att jämkning inte bör ske i sådana fall. vill jag inte utesluta att sådana omständigheter som sjukdont. arbetslöshet e.d. i vissa fall kan utgöra en åtminstone bidragande orsak till nedsättning av vite.

Enligt den nuvarande lydelsen av 36,5 avtalslagen kan jämkning av vite endast ske neråt. Med den föreslagna reformen blir det möjligt att jäntka vitesklausuler i båda riktningarna. Emellertid torde det sällan bli aktuellt att tilläntpa generalklausulen för höjnittg av ett avtalat vite. En höjning bör dock kutttta ske. om exempelvis en vitesklausul i ett avtal mellan nä- ringsidkare och konsuntettt i realitetett innebär en begränsnittg av ett ska- deståndsansvar som annars skulle åvila näringsidkaren och det avtalade beloppet framstår som oskäligt lågt.

Bedömningenavomjämkningbörskebliriövrigtliksontannarsvidtillämp- ningett av generalklausulen i hög grad beroende på parternas förhållandetill va- randra. llar en överlägsen part utnyttjat sin ställtting till att föreskriva ett högt vite. ligger det givetvis närmare till hands att sätta ner vitet än om parterna är jäntställda och villkoret har varit föremål för särskilda överläggningar tttellan parterna. På motsvarande sätt kan en överlägsen avtalspart som ltar drivit igenom ett villkorsont innebärcn betydande begränsning av hans ersättnings- skyldighet vid kontraktsbrott få finna sig i att ersättningenjämkas uppåt. sär- skilt ont motparten kan visa att han har gjort en förlust som avsevärt överstiger den i avtalet föreskrivna ersättningen.

Utan att själv ta ställning frantför utredningen tattken att vitesklausuler över huvud taget inte borde få förekontnta i konsumentavtal. För egen del anser jag att det i många fall måste anses olämpligt att använda vi- tesklausuler i avtal på konsumentområdet. Emellertid anserjag inte att det är ntöjligt att införa något forntligt förbud tttot sådana klausuler. bl. a. nted tanke på svårighetett att göra en klar gränsdragning mellan renodlade vi- tesklausuler och villkor som föreskriver en på förhand bestämd ersättning vid kontraktsbrott. Det måste i och för sig anses fullt rintligt att en avtalspart redan vid avtalets ingående betingar sig ersättning, för skada på grund av kontraktsbrott även om ntotparten är konsument.

Den föreslagna reformen medför bl. a. ett upphävande av den nuvarande

• Sida 143
•  Original

Prop. 1975/76: 81 143

bestämmelsen i 36; andra punkten avtalslagen att den som utan förbehåll har erlagt vite inte nted stöd av paragrafen kan söka något åter. Liksom utredningen anser jag det rintligt att tillåta återkrav. särskilt om den som har erlagt vitet fortfarande befann sig i en underlägsen ställning när han betalade vitet. Detta utesluter dock inte att den omständigheten titt betalning har skett utan förbehåll kan beaktas vid bedöntningen av om jämkning bör ske.

Förverkande/tlausu/er m. m. 1 37 & första stycket avtalslagen föreskrivs att bestämmelserna om vite i 36.5 skall äga motsvarande tilläntpning i fråga om vissa förverkandeklausuler. [ det föregående har jag föreslagit att be- stäntmelsen i 37 ;" första stycket liksom bestämmelsen i 36å upphävs och ersätts med den nya generalklausulen. Detta medför ökade möjligheter till jämkning eller åsidosättande även av förverkandeklausuler.

Den nuvarande bestämmelsen i 37; första stycket avser endast sådana avtalsvillkor som föreskriver förverkande när en avtalspart häver ett avtal på grund av underlåtet fullgörande från motpartens sida. Utanför tillämp- ningsområdet fallet bl. a. sådana klausuler som föreskriver förverkande även om inte hävning sker. Utredningen ger ytterligare en rad exempel på för- verkandeklausuler och liknande avtalsvillkor som inte ontfattas av den nu- varande jäntkningsregeln trots att deras syfte och inttebörd är likartade. Liksom utredningen anserjag att det saknas skäl att dra någon skarp gräns mellan klausuler av det ena och det andra slaget. De skäl som talar för jämkning gör sig ofta gällande i lika hög grad i samtliga fall.

Av den hänvisning till 36; som finns i 37.5 förSta stycket framgår att bedömningen av vitesklausuler och förverkandeklausuler bör ske efter i stort sett samma riktlinjer. Härvidlag medför införandet av den nya ge- neralklausulen inte någon ändring. Jag vill därför hänvisa till vad jag nyss har attlört om vitesklausuler. Det bör emellertid beaktas att förverkande- klausuler vanligen skiljer sig frått vitesklausuler på det sättet att vad som förverkas. om det inte avser allt vad en part ltar att fullgöra. inte är bestämt i förväg utan beror av htir mycket parten har fullgjort. Bedömningen av om jämkning bör ske blir därför i högre grad än när det gäller vitesklausuler beroende av förhållandena efter avtalets ingående. Har en part mot vilken en förverkandeklausul görs gällande fullgjort en stor del av sin prestation. föreligger givetvis regelmässigt större skäl för jäittkning än om han bara har fullgjort en mindre del. När en avtalspart åberopar en förverkandeklausul. ntåste bedöntningen sålunda i väsentlig ntån påverkas av om det belopp c. (1. som förverkandeyrkandet avser står i rimlig prOportion till den förlust han lider genom att motparten helt eller delvis har underlåtit att fullgöra sin prestation.

Friskrivningsk/aHsu/vr ni. m. Utredningen skiljer mellan tre typer av fri- skrivningsklausuler. Den första avser villkor varigenom en avtalspart fri- skriver sig från ansvar lör en såld varas kvalitet eller för beskaffenheten av sin prestation i övrigt. Den andra ontfattar villkor som innebär att en

• Sida 144
•  Original

Prop. 1975/76: 81 144

part friskriver sig från skadeståndsskyldighet. vad som ofta kallas ansvars- friskrivning. Den tredje typen av friskrivning avser villkor som begränsar beloppet av ett eventuellt skadestånd.s. k. ansvarsbegränsning. Utredningen framhåller att det ofta är tveksamt om beteckningen friskrivningsklausul är träffande och att gränsdragningen mellan klausuler av detta slag och andra typer av avtalsvillkor är oskarp.

Utredningen diskuterar ingående förutsättningarna för att nted stöd av generalklausulen jäntka eller åsidosätta friskrivningsklausuler på olika'om- råden. Utredningens överväganden har inte föranlett ttågra nämnvärda erin- ringar under retttissbehandlingett. För egen del ansluter jag ntig i allt vä- sentligt till de uttalanden som har gjorts av utredningen. Jag skall inte göra någon närntare analys av förutsättningarna för att tilläntpa general- klausulen på de olika typerav avtalsvillkor som det här gäller utan inskränker mig till att ta upp några enstaka frågor.

Vad först beträffar villkor som innebär att ett avtalspart friskriver sig från ansvar för en såld varas kvalitet e. d. är det uppenbart att jämkning kontnter i fråga framför allt på konsuntentontrådet. När det gäller rena af- färsförhållanden får det i princip ankontnta på parterna att själva ta tillvara sina intressen. Den risk som en sådan friskrivning innebär för en avtalspart torde ofta uppvägas genom ett lågt pris c. d. Den som inte anser sig kuntta acceptera att motparten friskriver sig från ansvar för ett varas kvalitet har jti ofta också tttöjlighet att undgå de nackdelar som är förbundna ltärttted genom att avstå frått att träffa avtal.

På konsumentområdet finns det liksom i fråga om andra avtalsvillkor skäl att ittgripa mot friskrivningsklausuler framför allt när sådana förekom- mer i stattdardkontrakt. En typ av friskrivningsklausuler som det fintts sär- skild anledning att betrakta ntcd misstro är sådana som innebär att en vara säljs i befintligt skick e. (1. När det gäller köp har särskilda bestämmelser för att skydda konsumenterna mot otillbörliga verknittgar av sådatta klau- suler införts i konsutttetttköplagett. Utanför tilläittpningsområdet för kon- sutttetttköplagen kan det emellertid inte sällan finnas skäl att jämka eller åsidosätta avtalsvillkor av detta eller liknande slag nted stöd av general- klausulen. Jag vill erinra om att konsuntenttjänstutredningen f.n. är sys- selsatt nted att utarbeta ett förslag till konsumenttjänstlag. som kan kontnta att medföra ett förbättrat skydd för konsumenterna mot avtalsvillkor av ifrågavarande slag på konsuntenttjänsternas område.

Vad beträffar förutsättningarna för att jämka villkor som innebär friskriv- tting från skadeståndsansvar är det uppenbart att en part i princip inte bör kunna friskriva sig från ansvar på gruttd av uppsåt eller grov försuntmelsc. .lag delar emellertid utredningens uppfattning att tttan bör kunna gå längre vid en tillätttpttittg av generalklausulen. Villkor som innebär friskrivning frän skadeståndsansvar bör alltså i vissa fall kunna åsidosättas även vid ett mindre grad av försummelse. i vart fall när en näringsidkare har ställt upp ett sådant villkor i ett avtal nted en konsument.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1975/76: 81 145

Villkor som inttcbär en begränsning av skadeståndsansvar har som ut- redningen påpekar i vissa fall stor likhet nted vitesklausuler. Jag vill på denna punkt hänvisa till vad jag tidigare i detta avsnitt har anfört rörande vitesklausuler och liknande avtalsvillkor.

Genmtl/tanlk/(ii/su/Pr. En generalpantklausul innebär att en pant som har ställts till säkerhet för en skuld häftar även för andra gäldenärens skulder till samnta borgenär. Sådana klausuler förekommer regelmässigt i battkers och andra kreditgivares låneformulär. Särskilda lagregler om generalpant- klausuler finns inte. men om en sådan klausul i ett visst fall är uppenbarligen otillbörlig kan den jämkas eller lämnas utan avseende med stöd av 8.5 skuldebrevslagen.

En typ av avtalsvillkor som liknar generalpantklausuler är s. k. kopp- littgsförbehåll vid avbetalningsköp. Sådana förbehåll innebär att den säkerhet som ett avbetalningssäljare betingar sig genom äganderättsförbehåll kontnter att gälla även för andra skulder som köparen ådrar sig gentemot säljarett. Kopplingsförbehåll är i princip förbjudna enligt 8 ; andra stycket lagen om avbetalningsköp.

Utredningett pekar på vissa olägenheter av generalpantklausuler och anser att sådana klausuler i vissa fall bör kunna jäntkas med stöd av den nya generalklausulen. Några rentissinstanser framhåller å andra sidan de fördelar som generalpantklausuler kan ntedföra för låntagare och hävdar att utred- ningens inställning till sådana klausuler är alltför restriktiv.

Som också utredningen franthåller fyller generalpantklausuler en funktion i vissa sammanhang. Förekontsten av sådana klausuler kan underlätta kre- ditgivningen för båda parter. Särskilt vid löpande affärsförbindelser kan en generell pantförskrivning göra det möjligt för kreditgivaren att fortlöpande bevilja kredit utan att kräva ny säkerhet vid varje särskilt tillfälle.

Emellertid är det uppenbart att generalpantklausuleri vissa fall kan med- föra verkningar som är oskäliga mot kredittagaren. l förarbetena till 8.5 skuldebrevslagen upptttärksammades särskilt sådana klausuler som innebär att panten komnter att häfta också för fordringar som borgenären efter pant- sättningen förvärvar från tredje ntan. Ont gäldenären är ittsolvent och det finns tillräckligt överhypotek. katt en generalpantklausul nted så vidsträckt innebörd göra det möjligt för kreditgivaren att förvärva en annars värdelös fordran till underpris och få fordringen till fullo betald ur panten. [ bankernas låneformulär föreskrivs nuntera att ställd pant inte skall utgöra säkerhet för fordringar på kredittagaren som banken har förvärvat eller kan komttta att förvärva från annan än denne. i den mån generalpantklausuler utan en sådan begränsning alltjämt förekommer kan de jämkas med stöd av den nya generalklausulen.

Utredningen ger vissa exempel på omständigheter som bör beaktas vid bedömningen av om en generalpantklausul bör jämkas. För egen del vill jag understryka vikten av att skilja ntellan kontntersiell och icke-kommersiell kreditgivning. En generalpantklausul som kan framstå som oskälig i sam-

• Sida 146
•  Original

Prop. 1975/76: 81 140

band med privatlån kan te sig helt acceptabel när det är fråga om kredit till näringsidkare. Vid kommersiell kredit är det som regel fullt isin ordning att ett överhypotek på en pant som har ställts för ett visst lån utnyttjas som säkerhet för ett annat lån. Jag anser att det i och för sig också kan godtas att ett överhypotek som har uppstått genom amortering av ett lån på en näringsidkares privata bostadshus eller sommarstuga används som säkerhet för krediter i rörelsen.

En förutsättning för att en generalpantklausul skall vara acceptabel är att kredittagaren är införstådd med klausulens innebörd och omfattning. Det bör i princip krävas att låntagaren har möjlighet att ta ställning till om panten skall gälla även för en viss ytterligare skuld. Det är bl.a. från denna synpunkt oacceptabelt att en kreditgivare kan åberopa en general- pantklausul till säkerhet för en fordran som han efter pantsättningen har förvärvat från tredje man. Den angivna principen medför vidare att en sådan klausul inte kan godtas i den mån den ger kreditgivaren säkerhet för skade— ståndsfordringar som hänför sig till annat än det kreditavtal i vilket klausulen har införts. En kreditgivare bör således inte till säkerhet för ett skadeståndsan- språk som grundarsig påatt en checkräkningshavare har visat försumlighet vid handhavandet av checkblanketter fååberopa en generalpantklausul i ett annat skuldebrev.

l vissa fall kan en generalpantklausul medföra oskäliga verkningar. om den innebär en sammankoppling mellan olika förbindelser som är oberoende av varandra. Har en person som har gått i borgen för ett privatlån därefter tagit upp ett inteckningslån för egen räkning. måste det som regel anses oskäligt om kreditgivaren. när det senare lånet har återbetalats. gör gällande att säkerheten alltjämt skall häfta för borgensåtagandet.

Det anförda visar bl.a. att stor hänsyn måste tas till omständigheterna i det särskilda fallet. Liksom annars gäller också i fråga om generalpant- klausuler att villkor som har tagits in i ett individuellt utformat avtal och som har varit föremål för underhandlingar mellan parterna bör bedömas på annat sätt än villkor i standardformulär som har upprättats av en över- lägsen part.

Skill/"f*k/ausu/cr o. (I. Många tvister i affärslivet hänskjuts till avgörande av skiljemän. Skiljeklausuler kommer framför allt till användning i avtal mellan näringsidkare men förekommer också på konsumentområdet. Skil— jeförfarandet regleras i lagen (l929zl45) om skiljemän. Skiljeavtal förekom- meri två former. Vanligast äratt parterna redan från början kommer överens om att en eventuell framtida tvist skall avgöras av skiljemän. Skiljeavtal kan emellertid också träffas när tvist redan har uppkommit.

Enligt utredningens mening kan det ibland resas invändningar mot an- vändningen av skiljeklausuler. Den främsta nackdelen är att ett skiljeför- farande ofta för med sig betydande kostnader. vilket kan leda till att en underlägsen avtaISpart drar sig för att hänskjuta en tvist till avgörande av skiljemän även om han har goda utsikter att vinna. Utredningen erinrar

• Sida 147
•  Original

Prop. 1975/76:81 147

också om att vissa frågor enligt lag inte får hänskjutas till avgörande av skiljemän. Bestämmelser med sådan innebörd finns bl.a. ijordabalken. i lagen om avbetalningsköp och på det arbetsrättsliga området. I samband med tillkomsten av lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden infördes i 3aä skiljemannalagen ett förbud mot att göra gällande skilje- klausuler beträffande konsumenttvister inom tillämpningsområdet för det förenklade förfarandet.

Utredningen anser att de förbud mot skiljeklausuler som finns i lag inte uttömmande anger de fall där tillämpning av skiljeklausuler kan vara otill- börlig. Enligt utredningen bör generalklausulen kunna tillämpas för att åsi- dosätta sådana klausuler även i fall som inte omfattas av lagbestämmelser. Under remissbehandlingen har utredningens uttalanden på denna punkt utsatts för kritik. framför allt från företrädare för näringslivet. Flera remiss- instanser har framhållit skiljeförfarandets värde inom affärslivet och har hävdat att en inskränkning av möjligheterna att använda skiljeklausuler borde begränsas till konsumentområdet.

För min del anser jag liksom utredningen att generalklausulen har en uppgift att fylla för att komma till rätta med användningen av skiljeklausuler i vissa fall. Otvivelaktigt kan förekomsten av en skiljeklausuf ibland innebära en så stark påtryckning på en svagare avtalspart att klausulen bör lämnas utan avseende. 1 vad mån generalklausulen bör tillämpas på skiljeklausuler är i hög grad beroende på parternas förhållande till varandra. Har en skil- jeklausul tagits in i ett avtal mellan jämställda näringsidkare. bör som regel jämkning inte komma i fråga. Däremot kan det i många fall finnas anledning att ingripa mot skiljeklausuler i avtal mellan näringsidkare och konsumenter. En sådan tillämpning av generalklausulen ligger väl i linje nted den lag- stiftning rörande förbud mot skiljeklausuler på vissa områden som har kom- mit till under senare år.

Som utredningen påpekar har KO inskridit mot användningen av skil- jeklausuler i kontrakt mellan näringsidkare och konsumenter. Har en skil- jeklausul tagits in i ett avtal trots ett förbud av KO eller marknadsdomstolen, finns det givetvis ofta starka skäl för att lämna bestämmelsen utan avseende även vid en prövning vid allmän domstol. Generalklausulen kan emellertid komma till användning för ingripande mot skiljeklausuler på konsumentom- rådet även i fall som inte har varit föremål för prövning enligt avtalsvillkorsla- gen. Utredningen ger flera exempel på sådana fall.

Det ligger i sakens natur att generalklausulen kan tillämpas även på villkor som innebär att en tvist undandras från rättslig prövning eller att en tvist skall avgöras i annan ordning än som föreskrivs i skiljemannalagen.

37%

Förslaget innebär att paragrafens första och tredje stycken upphävs och att vissa redaktionella ändringar görs i andra stycket. som alltså ensamt

• Sida 148
•  Original

Prop. 1975/76: 8l Hit

kommer att utgöra 37 5. l fråga om upphävandet av första stycket hänvisar jag till vad jag har anfört i avsnittet 5.2.5 i den allmänna motiveringen och i specialmotiveringen till 365 rörande föwcrkandeklausuler. Hänvis- ningen i tredjc stycket till lagen om avbetalningsköp har upphävts "som onödig.

385q

Förslaget innebär en omarbetning av den nuvarande bestämmelsen om konkurrensklausuler i förevarande paragraf. Den nya bestämmelsen har ut- formats i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

Utredningen framhåller att frågan om konkurrensklausulernas utformning väsentligen är ett arbetsrättsligt problem som ligger vid sidan av utredningens huvudsakliga arbetsuppgift. Enligt utredningen är det emellertid uppenbart att det sedan avtalslagens tillkomst har skett betydande förändringar i in- ställningen till konkurrensklausuler. vilket framför allt har kommit till ut- tryck i en år 1969 träffad överenskommelse mellan SAF och vissa arbets- tagarorganisationer. Enligt utredningens mening är det inte rimligt att kon- kurrensklausuler fortfarande är underkastade en särreglering som inte står i samklang med vad som eljest antas skola gälla.

Mot den angivna bakgrunden anser utredningen att det bör öppnas möj- lighet att jämka konkurrensklausuler i större utsträckning än hittills. På det sättet bör bl. at. de principer som har kommit till uttryck i överenskom- melsen mellan parterna på arbetsmarknaden kunna vinna beaktande även beträffande konkurrensklausuler i arbetsavtal utanför det om- råde som överenskommelsen gäller. Vidare ökas rent allmänt domstolarnas möjligheter att beträffande konkurrensklausuler tillämpa de riktlinjer som har dragits upp för tillämpningen av den nya generalklausulen i 36 &.

Flertalet remissinstanser har lämnat utredningens förslag till ändring av 385 utan erinran. Från några håll har dock framförts viss kritik mot den föreslagna utformningen av paragrafen.

För egen del anserjag liksom utredningen att 38 å i sitt nuvarande lydelse är alltför restriktivt utformad och att möjligheterna att jämka eller åsidosätta konkurrensklausuler bör bringas i närmare överensstämmelse med vad som föreslås skola gälla beträffande avtalsvillkor i allmänhet. Jag har övervägt om det över huvud taget finns något behov av att behålla en särskild jämk- ningsregel för konkurrensklausuler. ] och för sig ligger det nära till hands att upphäva bestämmelsen i 38 55 och att tillämpa den nya generalklausulen i 36% också på sådana klausuler. Emellertid anser jag med hänsyn till de specifikt arbetsrättsliga förhållanden som bestämmelsen bl.a. avser att det är värdefullt att förutsättningarna för att jämka eller åsidosätta konkurrens— klausuler anges i en separat bestämmelse.

Den föreslagna omarbetningen av förevarande paragraf medför inte någon

• Sida 149
•  Original

Prop. l975/76: 81 [40

ändring av paragrafens tillämpningsområde. Liksom hittills skall den kunna tillämpas såväl på konkurrensklausuler i tjänsteavtal som på konkurrens- klausuler i avtal mellan näringsidkare, t. ex. om överlåtelse av en rörelse. Bedömningen av om jämkning bör ske sk-afl inriktas på om utfästelsen i en konkurrensklausul sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt. Den nya lydelsen ger ökade möjligheter till jämkning o.d. men innebär inte några principiella nyheter i fråga om bedömningsgrunderna.

Vid bestämmelsens tillämpning på konkurrensklausuler i tjänsteavtal lig- ger det nära till hands att göra en jämförelse med innehållet i överenskom- melser om konkurrensklausuler som har träffats i kollektivavtal. När det gäller att lägga bestämmelser som har tagits in i ett sådant avtal till grund för tillämpningen av förevarande paragraf måste emellertid beaktas att för- hållandena på olika områden ofta skiljer sig avsevärt.

När det gäller konkurrensklausuler i rent affärsmässiga avtal saknas som regel anledning att göra någon ingående jämförelse med vad som gäller enligt kollektivavtal. Även i fråga om sådana konkurrensklausuler kan det emellertid ibland finnas anledning att beträffande någon speciell fråga hämta vägledning från innehållet i kollektivavtal. t. ex. för att belysa den allmänna uppfattningen om vad som kan anses rimligt i fråga om konkurrensbe- gränsningstidens längd. '

Det är vanligt att en konkurrensklausul kombineras med en vitesklausul. När så är fallet blir 36% tillämplig på vitesklausulen och 38% på konkur- rensklausulen. I praktiken är det givetvis svårt att se de olika klausulerna isolerade från varandra. och det är också naturligt att det sker en helhets- bedömning av avtalet. Detta hindrar dock inte att bedömningen av om jämkning c. d. bör ske kan utfalla olika beträffande två villkor i samma avtal. t. ex. på det sättet att en konkurrensklausul anses fullt skälig medan en vitesklausul bedöms som oskälig med påföljd att vitet sätts ner.

Övergångsbestäm melsen

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den ] juli 1976. I enlighet med de principer som i allmänhet har tillämpats vid införande av nu gällande generalklausuler föreslås att de nya bestämmelserna skall tillämpas även på av- tal eller annan rättshandling som har träffats eller företagits före ikraftträdan- det. Detta utesluter inte att det kan finnas anledning att idet särskilda fallet ta hänsyn till att ett villkorltar kommit till innan de nya bestämmelserna harträtt i kraft.

7.2. Övriga lagförslag

Förslagen innebär förutom vissa redaktionella ändringar att de nu gällande civilrättsliga generalklausulerna i andra lagar än avtalslagen upphävs. [ fråga om den närmare innebörden härav hänvisar jag till vad som har anförts i avsnittet 5.2.5 i den allmänna motiveringen.

• Sida 150
•  Original

Prop. l975/7618l 150