ARN 2001-4153

Kontokort som förvarades i innehavarens omedelbara närhet under övernattning i olåst rum under idrottsläger har inte ansetts förlorat genom grov oaktsamhet (34 § konsumentkreditlagen)

Kontokort som förvarades i innehavarens omedelbara närhet under övernattning i olåst rum under idrottsläger har inte ansetts förlorat genom grov oaktsamhet ( 34 § konsumentkreditlagen ) Avgörande 2001-12-20; 2001-4153

N blev i samband med övernattning i en skola under en hockeyskola bestulen på sin plånbok som bl.a. innehöll hans kontokort. Plånboken hade han lagt i fickan på ett par shorts som låg på en bänk 30-50 cm från den säng där han sov. Han sov tillsammans med sju andra i rummet. Dörren till rummet fick inte låsas på grund av brandbestämmelser, men dörren till korridoren utanför var låst. I korridoren fanns en förälder som nattvakt som åkte därifrån vid 01-tiden. Obehöriga uttag hade gjorts med kortet samma natt mellan kl. 04.50 och kl. 04.55. N yrkade att banken skulle ersätta honom för de obehöriga uttagen.

Banken bestred yrkandet och hävdade att N förlorat kortet genom grov oaktsamhet. N borde ha förvarat kortet på ett mer betryggande sätt under den tid han sov tillsammans med flera andra människor.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Ärendet gäller vilket ansvar en kontohavare har för uttag som gjorts obehörigen från kontohavarens konto i banken med hjälp av ett kontokort som kontohavaren förlorat. Bestämmelser av betydelse för bedömningen av frågan finns i 34 § konsumentkreditlagen (1992:380). Dessa bestämmelser innebär, såvitt är i fråga i detta ärende, att ett avtalsvillkor som anger att en kontohavare skall vara betalningsskyldig för belopp som har påförts kontot genom att ett kontokort har använts av någon obehörig person får göras gällande endast om kontohavaren genom grov oaktsamhet har förlorat kortet.

Bestämmelserna i 34 § konsumentkreditlagen gäller formellt bara i konsumentkreditfall men anses analogt tillämpliga också på kontokort som inte är knutna till en kredit (se prop. 1991/92:83 s. 93 och 144). Det saknar därför betydelse huruvida N:s kontokort är kopplat till en kredit eller ej.

N skall alltså anses ansvarig för de obehöriga uttag som skett med hans kontokort endast om han har förlorat kortet genom grov oaktsamhet. I förarbetena till 34 § konsumentkreditlagen anges bl.a. att det bör krävas mera försvårande omständigheter för att grov oaktsamhet skall anses föreligga. Som exempel på sådana omständigheter som kan vara ”mera försvårande” anges i förarbetena att kontokortet har lämnats kvar i ficka, väska, fordon e.d. som inte stått under uppsikt (se prop. 1976/77:123 s. 191).

I förevarande fall har kortet stulits nattetid då N under en hockeyskola övernattade i en skolbyggnad. Dörren till det rum där N sov tillsammans med sju andra personer var olåst. Kortet förvarades i hans shorts som låg intill sängen. I korridoren utanför rummet fanns en ”nattvakt” i form av en förälder. Denne lämnade lokalerna när allt var lugnt och tyst i byggnaden. N håller för sannolikt att kortet stulits av någon som smugit sig in i rummet. Detta har inte ifrågasatts av banken. Nämnden utgår därför från att kortet har förlorats på detta sätt.

Nämnden har i ett pleniavgörande (änr 1999-1705) funnit att den som i sin bostad bestulits på sitt kontokort normalt sett inte kan anses ha förlorat det genom grov oaktsamhet. Omständigheterna i pleniärendet var i korthet följande. Det förlorade kortet förvarades i en jacka som

hängde i en olåst hall till en lägenhet belägen i ett flerbostadshus. Det stals medan familjen låg och sov.

I det nu aktuella fallet har N visserligen inte bestulits i sitt hem, men han har å andra sidan förvarat kortet i sin omedelbara närhet när han sov i det rum som tjänade som hans tillfälliga bostad under ett hockeyläger. Att förvara kortet på detta sätt kan enligt nämndens mening inte anses utgöra ett onormalt beteende i den aktuella situationen. Det förelåg enligt nämndens mening inte heller några sådana särskilda omständigheter som bort föranleda N att iaktta större försiktighet eller vidta ytterligare försiktighetsåtgärder.

Nämnden finner med hänvisning till det anförda att det i det nu aktuella fallet inte föreligger några sådana ”mera försvårande omständigheter” som krävs för att grov oaktsamhet skall anses föreligga. N:s yrkande skall därför bifallas.