ARN 2001-5689

Kontokort som stulits ur en handväska som hängde på en rollator som konsumenten höll i har inte ansetts förlorat genom grov oaktsamhet (34 § konsumentkreditlagen).

Kontokort som stulits ur en handväska som hängde på en rollator som konsumenten höll i har inte ansetts förlorat genom grov oaktsamhet ( 34 § konsumentkreditlagen ). Avgörande 2001-12-20; 2001-5689

M blev under ett besök i en matvaruaffär bestulen på sitt kontokort. Hon förvarade plånboken med kortet i en handväska som hängde över handtaget till hennes rollator. M menade att det inte kan anses oaktsamt att hon vid något tillfälle vänt sig om för att ta varor från en disk. Trots att hon ringde och spärrade kortet omedelbart efter upptäckten av stölden hade någon hunnit ta ut 7 200 kr med kortet. M yrkade att banken skulle ersätta henne med för de obehöriga uttagen.

Banken bestred yrkandet och hävdade att M förlorat kortet genom grov oaktsamhet. M hade brustit i uppsikt över den väska där kortet förvarades. Det hade gått att stjäla plånboken utan att M hade märkt det.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Ärendet gäller vilket ansvar en kontohavare har för uttag som gjorts obehörigen från kontohavarens konto i banken med hjälp av ett kontokort som kontohavaren förlorat. Bestämmelser av betydelse för bedömningen av frågan finns i 34 § konsumentkreditlagen (1992:380). Dessa bestämmelser innebär, såvitt är i fråga i detta ärende, att ett avtalsvillkor som anger att en kontohavare skall vara betalningsskyldig för belopp som har påförts kontot genom att ett kontokort har använts av någon obehörig person får göras gällande endast om kontohavaren genom grov oaktsamhet har förlorat kortet.

Bestämmelserna i 34 § konsumentkreditlagen gäller formellt bara i konsumentkreditfall men anses analogt tillämpliga också på kontokort som inte är knutna till en kredit (se prop. 1991/92:83 s. 93 och 144). Det saknar därför betydelse huruvida M:s kontokort är kopplat till en kredit eller ej.

M skall alltså anses ansvarig för de obehöriga uttag som skett med hennes kontokort endast om hon har förlorat kortet genom grov oaktsamhet. I förarbetena till 34 § konsumentkreditlagen anges bl.a. att det bör krävas mera försvårande omständigheter för att grov oaktsamhet skall anses föreligga. Som exempel på sådana omständigheter som kan vara ”mera försvårande” anges i förarbetena att kontokortet har lämnats kvar i ficka, väska, fordon e.d. som inte stått under uppsikt (se prop. 1976/77:123 s. 191).

I förevarande fall har kortet, som förvarades i en handväska som hängde på M:s rollator, stulits medan hon handlade i en affär och därvid vänt sig om och plockat någon vara från en disk.

Nämnden har i olika pleniavgöranden (änr 2000-4837, 2000-6972, 2000-8049, 2000-8208) funnit att den som förvarat sitt kontokort på sig eller intill kroppen, oavsett om det burits i en bakficka, handväska eller ryggsäck, inte kan sägas ha lämnat kvar kortet utan uppsikt och att en utgångspunkt i dessa fall därför är att förlusten normalt inte kan anses ha skett genom grov oaktsamhet. Nämnden har vidare i ett annat pleniavgörande (änr 1999-2023) funnit att den som under en spårvagnsfärd förvarat sitt kort i en väska som stått mellan fötterna inte kan anses ha förlorat det genom grov oaktsamhet. Omständigheterna i förevarande fall skiljer sig enligt nämndens mening inte på något avgörande sätt från nyssnämnda fall, även om kortet

har förvarats i en väska som möjligen inte har burits intill kroppen, utan hängt på en rollator som M får förmodas ha hållit i.

Utgångspunkten för bedömningen är således att M inte har varit grovt oaktsam när hon förvarat kortet på sätt som skett under affärsbesöket. Som framgår av nämndens praxis kan bedömningen emellertid inte stanna vid detta. Det måste vidare undersökas om det kan finnas några omständigheter som motiverar avvikelser från sagda utgångspunkt. Några särskilda omständigheter som gjort att M bort vara mer försiktig än vad som normalt påkallas har inte framkommit. Den enda särskilda omständighet som framkommit är det förhållandet att M för ett ögonblick vänt sig om för att ta en vara ur en disk. Detta får enligt nämndens mening anses vara ett normalt beteende i den aktuella situationen och är i vart fall inte en sådan ”mera försvårande omständighet” som bör föranleda att M skall anses ha förlorat kortet genom grov oaktsamhet. Nämnden finner därför att M inte har orsakat förlusten av kontokortet genom grov oaktsamhet. Hennes yrkande skall därför bifallas.