ARN 2002-1855

Konsument har ansetts ha rätt att framställa krav på ersättning för förkommet brev även efter utgången av avtalsvillkorens preskriptionsfrist om sex månader. (36 § avtalslagen).

Konsument har ansetts ha rätt att framställa krav på ersättning för förkommet brev även efter utgången av avtalsvillkorens preskriptionsfrist om sex månader. ( 36 § avtalslagen ). Avgörande 2002-10-24; 2002-1855

K anlitade i mars 2001 P för att skicka fyra äldre tusenkronorssedlar till Riksbanken för inlösen. I december 2001 reklamerade hon till P att sedlarna förkommit. K yrkade i nämnden ersättning för sedlarnas värde med 4 000 kr.

P bestred yrkandet under åberopande av att reklamation skett för sent.

Nämnden gjorde följande bedömning.

I ärendet är ostridigt att K i mars 2001 sänt fyra äldre tusenkronorssedlar i ett rekommenderat brev till Riksbanken, att sedlarna på något sätt förkommit under transporten och att reklamation skett i december 2001. Tvisten gäller huruvida P är skyldigt att utge ersättning för förlusten. Bolaget har bestritt att så skulle vara fallet med hänvisning till att reklamation inte skett i rätt tid i enlighet med vad som framgår av P:s Allmänna Kundvillkor (PAV).

I PAV punkt 17.6 föreskrivs att en reklamation som gäller en förlorad, minskad, skadad eller försenad försändelse skall göras inom skälig tid efter det att förlusten, minskningen, skadan eller förseningen upptäckts eller borde ha upptäckts och senast inom sex månader från den dag då försändelsen lämnades in till postbefordran. Om reklamation inte sker i rätt tid går rätten att åberopa felet förlorad.

K har obestritt uppgett att hon fått besked från Riksbanken att utbytet av sedlarna skulle komma att ta lång tid. Med hänsyn till detta har hon enligt nämndens uppfattning inte haft anledning att efterlysa sedlarna tidigare än vad som varit fallet. Hon borde såldes inte ha upptäckt förlusten tidigare än vad hon de facto gjort. Annat har inte framkommit än att hon då reklamerat förlusten så snart hon upptäckt den. Reklamation har således skett inom skälig tid. Däremot har reklamation skett efter det att preskriptionsfristen om sex månader löpt ut. En tillämpning av avtalsvillkoret leder således fram till att K förlorar sin rätt att göra gällande förlusten mot P.

Frågan är då om sexmånadersfristen är godtagbar vid en tillämpning av 36 § avtalslagen. Enligt denna bestämmelse kan ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid dess tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Särskild hänsyn skall vid denna prövning tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller annars intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Vid bedömningen av om det nu aktuella avtalsvillkoret är skäligt eller inte kan ledning hämtas från såväl dispositiv rätt som tvingande konsumentskyddslagstiftning på närliggande områden. Nämnden kan därvid konstatera att det i bl.a. köplagen, konsumenttjänstlagen, konsumentköplagen och ellagens bestämmelser om skadestånd vid elavbrott föreskrivs preskriptionsfrister om två år. Dessa frister är således avsevärt längre än den frist som tillämpas av P. Med hänsyn till detta anser nämnden att preskriptionsfristen på sex månader är oskäligt kort. Nämnden lämnar därför, med tillämpning av 36 § avtalslagen, villkoret utan avseende såvitt nu är i fråga. Ställningstagandet innebär att K inte har förlorat rätten att göra gällande förlusten mot P. Då bolaget inte gjort någon annan invändning mot kravet kan man inte undgå ersättningsansvar för de förkomna sedlarna. Om yrkat belopp råder inte tvist.