ARN 2002-8212

Lägenhetshotell är att jämställa med ett vanligt hotell vid bedömningen av huruvida grov oaktsamhet förelegat vid förlust av konto jämte 34 § konsumentkreditlagen. En person har även befunnit sig i ett angränsande rum när stölden skett. Grov oaktsamhet har ändå ansetts föreligga. Avgörande 2003-03-10; ärende 2002-8212

Lägenhetshotell är att jämställa med ett vanligt hotell vid bedömningen av huruvida grov oaktsamhet förelegat vid förlust av konto jämte 34 § konsumentkreditlagen . En person har även befunnit sig i ett angränsande rum när stölden skett. Grov oaktsamhet har ändå ansetts föreligga. Avgörande 2003-03-10; ärende 2002-8212

C bodde den 21 juni 2002 på ett lägenhetshotell med sin dotter. Hon var själv ute på eftermiddagen men hennes plånbok i vilken hon förvarade sitt kontokort låg kvar i en väska på en säng innanför ytterdörren. Hennes dotter låg och läste i det andra av lägenhetens två rum. Någon öppnade den olåsta ytterdörren och tillgrep plånboken och kortet utan att dottern märkte detta. C yrkade betalningsbefrielse för de tre obehörig uttagen som hann göras med kortet innan det spärrades. Banken bestred yrkandet och anförde som grund för detta att C förlorat kortet genom grov oaktsamhet då hon lämnat kvar det på hotellrummet.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Av 34 § första stycket andra punkten konsumentkreditlagen (1992:830) framgår att kontohavaren är betalningsskyldig för uttag som gjorts av någon obehörig person med hjälp av kortet, om kontohavaren eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda kortet förlorat det genom grov oaktsamhet. Som exempel på när ett kontokort kan anses ha förlorats genom grov oaktsamhet anges i förarbetena till den aktuella bestämmelsen (prop. 1976/77:123 s. 191) att kortet förlorats när det lämnats kvar i en ficka, en väska, ett fordon eller liknande som inte stått under uppsikt. Det aktuella kortet har stulits när det lämnats i ett hotellrum, låt vara att rummet legat i ett lägenhetshotell i vilket två rum förhyrts. Nämnden har i sin praxis uttalat att hotellrum typiskt sett är en plats där det föreligger en förhöjd stöldrisk. I förevarande fall har dörren varit olåst och kortet har förvarats i en väska precis innanför dörren ut till korridoren. Även om C:s dotter befann sig i det angränsande rummet, har det uppenbarligen funnits både tid och tillfälle för någon att stjäla kortet. Det hade vidare varit lätt för C att förhindra stölden genom att ta med sig kortet, låsa dörren eller förvara kortet på ett sådant sätt att hennes dotter hade uppsikt över det. Nämnden finner därmed att kortet måste anses ha förlorats genom grov oaktsamhet i nämnda bestämmelses mening. C:s yrkande kan därför inte bifallas.