ARN 2005-0626

Rätt till ersättning för förlorade semesterdagar på grund av flygförsening; analogitillämpning av 32 § konsumentköplagen (1990:932) och 31 § konsumenttjänstlagen (1985:716)

Rätt till ersättning för förlorade semesterdagar på grund av flygförsening; analogitillämpning av 32 § konsumentköplagen (1990:932) och 31 § konsumenttjänstlagen (1985:716) Avgörande 2001-06-23; 2005-0626

Familjen M köpte en biljett av flygbolaget X med avresa den 9 oktober 2004 från Stockholm till Shanghai med mellanlandning i Helsingfors. På grund av ett tekniskt fel avgick planet från Stockholm fyra timmar försenat, vilket i sin tur ledde till att familjen missade sitt anslutningsflyg i Helsingfors. I Helsingfors fick familjen beskedet att de bokats in på ett plan till Paris dagen efter. Den 10 oktober flög familjen till Paris där de fick reda på att de var inbokade på ett flyg till Shanghai med flygbolaget Y. Vid bokningstillfället hade familjen aktivt valt just flygbolaget X, trots att det fanns billigare alternativ, för att få bättre flygtider, komfort och service. Familjen anlände till Shanghai över ett dygn senare än vilket medförde att vissa evenemang fick ställas in.

NÄMNDENS BEDÖMNING

Resenärerna har yrkat ersättning för att de inte fått den service och komfort de avtalat om och för att de anlände till Shanghai ett dygn senare än gällande tidtabell för den aktuella biljetten.

Nämnden konstaterar till att börja med att luftfartslagen 1957:297 är tillämplig på transportavtalet och att lagen skall tillämpas i dess lydelse före den 1 april 1989. Enligt denna lagstiftning har passagerare inte rätt till prisavdrag vid fel i de avtalade tjänsterna. Däremot har de rätt till ersättning för skada till följd av dröjsmål vid transporter med luftfartyg av passagerare, inskrivet resgods eller gods. Fraktföraren är dock inte ansvarig, om han kan visa att han, hans anställda och de som han har anlitat har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika skadorna eller att det har varit omöjligt att vidta åtgärderna.

Frågan i ärendet är om resenärerna har lidit någon skada. När det gäller kontraktsförhållanden är i detta sammanhang de uttalanden som har gjorts i förarbetena till konsumenttjänstlagen (1985:716) och till konsumentköplagen (1990:32) av intresse. Den uppfattning som präglar dessa förarbeten går ut på att förlust av fritid och andra liknande besvär och olägenheter som inte direkt kan mätas i pengar har en direkt ekonomisk betydelse (se prop. 1984/85:110 s. 274 och prop. 1989/90:89 s. 42; se också Högsta domstolens avgörande NJA 1992 s. 213). Rättsutvecklingen har således numera intagit ståndpunkten att intrång i sådana intressen innefattar ekonomisk skada.

Flygbolaget X har anfört att tidtabellen inte är en del av transportavtalet med hänvisning till sina transportvillkor. Nämnden finner för sin del att ett villkor som genom sin utformning helt utesluter möjligheterna att erhålla skadestånd för dröjsmål enligt luftfartslagens tvingande regler är att betrakta som oskälig. Enligt nämndens mening skall det därför åsidosättas i det nu aktuella fallet.

I ärendet är ostridigt att resenärerna anlände till Shanghai ett dygn senare än vad som sålunda får anses vara avtalet. Dröjsmål har därmed förelegat. Flygbolaget har inte visat att företaget vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika skadan eller att det har varit omöjligt att vidta åtgärderna. Flygbolaget kan därför inte undgå skadeståndsansvar.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående finner nämnden att resenärerna är berättigade till skadestånd och att det skäligen kan bestämmas till sammanlagt 2 500 kr (500 kr per person).