ARN 2005-4347

Kontokort som stulits ur i innerfickan på en kavaj under en tunnelbanefärd har inte ansetts förlorat genom grov oaktsamhet. Också fråga om konsumenten anmält förlusten av kortet tillräckligt snabbt.

T bestals på sin plånbok under en tunnelbanefärd i S:t Petersburg. Han bar plånboken i en igenknäppt innerficka på kavajen. Över kavajen bar han en ytterrock. Tillgreppet utfördes av fyra eller fem män som trängde upp honom mellan sig. När tåget stannat vid en station avlägsnade sig gärningsmännen. Han märkte då att plånboken var borta. Stölden inträffade kl. 15 (lokal tid), plus eller minus tio minuter, den 14 maj 2005. Han kom till sitt hotell 20 minuter efter stölden och spärrade alla sina kontokort utom ett, som han glömt att han förvarat i plånboken. Detta kort spärrades först kl. 20 dagen därpå.

T yrkade befrielse från betalningsansvar för de obehöriga transaktioner som genomförts med kortet, 8 493 kr 27 öre. Som grund för yrkandet åberopade han att han inte förlorat kortet genom grov oaktsamhet och att han snarast efter upptäckten av förlusten spärrat kortet.

Banken bestred yrkandet. Till stöd för sin inställning åberopade banken i första hand att T inte snarast efter upptäckten av förlusten spärrat kortet och i andra hand att T förlorat kortet genom grov oaktsamhet. Banken ansåg därför att T var ansvarig för de obehöriga transaktioner som utförts den 14 maj mellan kl. 14.12 och 17.39 svensk tid.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Av 34 § första stycket andra punkten konsumentkreditlagen (1992:830) framgår att kontohavaren är betalningsskyldig för uttag eller köp som gjorts av någon obehörig person med hjälp av kortet, om kontohavaren eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda kortet förlorat det genom grov oaktsamhet. Som exempel på när ett kontokort kan anses ha förlorats genom grov oaktsamhet anges i förarbetena till den aktuella bestämmelsen (prop. 1976/77:123 s. 191) att kortet har förlorats när det lämnats kvar i en ficka, en väska, ett fordon eller liknande som inte har stått under uppsikt.

Nämnden har i flera olika avgöranden funnit att den som förvarat sitt kontokort på sig eller intill kroppen, oavsett om det burits i en bakficka, handväska eller ryggsäck, inte kan sägas ha lämnat kortet utan uppsikt och att en utgångspunkt i dessa fall därför är att förlusten normalt inte kan anses ha skett genom grov oaktsamhet.

T har uppgett att han förvarade sina kontokort i en plånbok som låg i en med en knapp tillsluten inneficka i kavajen, när han blev av med plånboken under tunnelbanefärden. Banken har inte ifrågasatt den uppgiften. Nämnden kan inte finna att det i detta fall skulle föreligga några mera försvårande omständigheter som kan medföra att grov oaktsamhet skulle föreligga. T kan därför inte anses ha förlorat kortet genom grov oaktsamhet.

I ärendet är emellertid också en annan fråga aktuell. Banken har nämligen gjort gällande att T inte snarast efter upptäckten av förlusten har spärrat kortet, eftersom han spärrade kortet först den 15 maj 2005 kl. 20.00, och att han därför är ansvarig för de reklamerade transaktioner som skett på hans konto den 14 maj.

Enligt bestämmelserna i 34 § konsumentkreditlagen är kontohavaren betalningsskyldig för obehöriga uttag och köp också om han förlorat kortet och inte snarast efter upptäckten anmält förlusten hos banken. Nämnden har i ett tidigare pleniavgörande (1999 ref. 13, änr 1999-

2023) dock tolkat denna bestämmelse så att kontohavaren endast ansvarar för sådana obehöriga transaktioner som hade kunnat förhindras om förlustanmälan hade skett i rätt tid.

T har uppgett att han spärrade alla kontokort, utom det som är aktuellt i detta ärende, när han kom fram till hotellet och att detta skedde inom en timme efter stölden. Han har uppgett att stölden skedde ca kl. 15 lokal tid plus minus 10 minuter och att han var på hotellet 20 minuter senare, varvid de svenska korten spärrades omgående.

T borde självfallet ha spärrat även det nu aktuella kortet när han spärrade övriga svenska kort som legat i den stulna plånboken, dvs. den 14 maj 2005 omkring kl. 15.30 lokal tid (kl. 14.30 svensk tid). Han har därmed inte spärrat det aktuella kortet snarast efter upptäckten av förlusten. Om så skett hade han dock ändå inte kunnat förhindra de obehöriga transaktioner som skett före den tidpunkten med hjälp av kortet.

På grund av det anförda finner nämnden att T får anses betalningsskyldig för de obehöriga transaktioner som skett med hjälp av kortet först efter den 14 maj 2005 kl. 15.30 lokal tid.