ARN 2009-10643

Fråga om besiktningsmans ansvar vid en överlåtelsebesiktning. Besiktningsmannen har inte ansetts vårdslös fastän han inte upptäckt sprickor i badrumsmattan under ett badkar, eftersom konsumenten inte agerat i enlighet med villkoren för tjänsten och avlägsnat badkarsfronten före besiktningen. Ett ansvarsbegränsande villkor med innebörden att skador understigande 20 procent av prisbasbeloppet inte ersätts har inte ansetts oskäligt.

Fråga om besiktningsmans ansvar vid en överlåtelsebesiktning. Besiktningsmannen har inte ansetts vårdslös fastän han inte upptäckt sprickor i badrumsmattan under ett badkar, eftersom konsumenten inte agerat i enlighet med villkoren för tjänsten och avlägsnat badkarsfronten före besiktningen. Ett ansvarsbegränsande villkor med innebörden att skador understigande 20 procent av prisbasbeloppet inte ersätts har inte ansetts oskäligt. Avgörande 2010-05-18; 2009-10643

S hade anlitat B för en överlåtelsebesiktning av en fastighet som han sedan köpte. Vid besiktningen hade B inte noterat att golvmattan hade lossnat från klämringen i golvbrunnen i det nedre badrummet och att golvmattan hade spruckit under badkaret i det övre badrummet. Då besiktningstjänsten därmed varit felaktig yrkade S skadestånd med 116 994 kr, motsvarande kostnaden för att åtgärda felen.

B motsatte sig yrkandet. Det framgår av villkoren att det inte ingår i besiktningsmannens uppdrag att flytta på badkar eller ta bort badkarsfront. Det var därför inte vårdslöst av besiktningsmannen att inte upptäcka sprickorna under badkaret. Besiktningsmannen hade dessutom informerat om att badrummet är äldre och vilka risker det kunde innebära. Det nedre badrummet är från 1979 någon fuktskada till följd av bristen i golvbrunnen har inte uppstått. Badrummets tekniska livslängd har passerats. Det är därför inte skäligt att kompensera brister i besiktningstjänsten med ett helt nytt badrum. Av villkoren för avtalet framgår också att B friskriver sig för samtliga skador som understiger 20 procent av prisbasbeloppet, eller 8 560 kr. Med tanke på badrummets ålder och återstående dagsvärde skulle ett eventuellt skadestånd från bolagets sida underskrida friskrivningsbeloppet.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Frågan gäller en överlåtelsebesiktning som en näringsidkare har utfört för en konsuments räkning och om tjänsten varit felaktig eller inte. Konsumenttjänstlagen (1985:716), KtjL, är enligt sin ordalydelse inte tillämplig när det gäller besiktningstjänster. Lagen bygger dock till stor del på vad som antas utgöra generellt gällande oskriven rätt inom tjänsteområdet (prop. 1984/85:110 s. 142 f.). Det är därför möjligt att i viss utsträckning tillämpa lagen analogt. Det kan falla sig naturligt att använda reglerna i lagen som utfyllande bestämmelser i frågor som inte har reglerats genom avtal mellan parterna. Lagen kan också ge ledning när det gäller att bedöma om ett villkor i ett avtal ska anses som oskäligt enligt generalklausulen i 36 § avtalslagen. Bestämmelsen om fackmässighet i 4 § KtjL är också väl lämpad för en analog tillämpning. Om en besiktningsman inte har uppfyllt lagens krav på fackmässighet, kan tjänsten sägas vara felaktig. Även bestämmelserna om prisavdrag (21 och 22 §§) kan tillämpas analogt. Det innebär att en konsument kan få ett prisavdrag på delar av eller hela besiktningskostnaden, om besiktningstjänsten varit felaktig. När det däremot gäller vad som föreskrivs i KtjL om avhjälpande av fel (20 §) är det beträffande besiktningstjänster inte möjligt att göra någon analogitillämpning. Den tjänst som en besiktningsman utför är en s.k. immateriell tjänst, och inte något hantverksmässigt arbete som kan göras om.

När det gäller skadestånd på grund av fel i en tjänst bygger reglerna i KtjL på att näringsidkaren har ett s.k. kontrollansvar (31 §). Det innebär att näringsidkaren, för att inte bli skadeståndsskyldig, måste bevisa att felet som lett till skadan berott på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med då avtalet ingicks och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Om näringsidkaren varit vårdslös eller inte har ingen betydelse vid bedömningen. Det finns goda skäl för att tycka att kontrollansvaret är för strängt mot en besiktningsman. Vid en besiktning är det svårt att tänka

sig några hinder utanför besiktningsmannens kontroll som skulle kunna fria honom eller henne från skadeståndsskyldighet. Det framstår därför som mer naturligt att lägga vårdslöshet till grund för en besiktningsmans skadeståndsansvar. Exempel på ett sådant resonemang finns även i domstolspraxis (t.ex. Rättsfall från hovrätterna, RH 1998:60). I sådant fall är det kravställaren, dvs. konsumenten, som ska bevisa att besiktningsmannen varit vårdslös.

Enligt skadeståndsrättsliga principer ska vårdslösheten ha lett till en skada för konsumenten och det ska finnas ett orsakssamband mellan vårdslösheten och skadan. En besiktningsmans vårdslöshet vid en överlåtelsebesiktning kan bestå i att han missat att notera ett fel som varit möjligt att upptäcka och som en kunnig och normalt aktsam besiktningsman borde ha upptäckt. Om konsumenten fått vetskap om felet före köpet, kunde han eller hon ha omförhandlat priset med säljaren eller avstått från köpet. Skadan bör anses vara skillnaden mellan det pris som betalats för fastigheten och vad som skulle ha betalats om felet varit känt. En sådan bedömning kan dock vara svår att göra efter det att köpet genomförts. I stället skulle kostnaden för att reparera skadan kunna vara vägledande.

Vid skadevärderingen måste hänsyn tas till att konsumenten inte ska göra någon oskälig vinst på besiktningsmannens bekostnad. Den standardförhöjning som kan bli följden av en reparation ska därför räknas av från skadeståndet.

S har påstått att besiktningstjänsten är felaktig eftersom besiktningsmannen inte upptäckt sprickor i våtrumsmattan i det övre badrummet och inte heller att klämringen var lös i golvbrunnen i det nedre badrummet.

Sprickorna i golvmattan i det övre badrummet finns under badkaret. Av besiktningsbekräftelsen, som S fått före besiktningen, framgår att alla utrymmen ska göras tillgängliga före besiktningen och att badkarsfronter ska demonteras om det är möjligt. Det har alltså inte ingått i besiktningsmannens uppdrag att demontera badkarsfronten. Därför kan besiktningsmannen inte anses ha varit vårdslös när han inte upptäckt sprickor som dolts av badkarsfronten.

När det gäller bristen i golvbrunnen i det nedre badrummet har B inte invänt mot påståendet om att besiktningsmannen varit vårdslös. Nämnden utgår därför från att besiktningsmannen varit vårdslös när han inte noterat den lösa klämringen. Enligt nämndens bedömning hade S, om han vetat om felet innan han köpte huset, knappast ha kunnat omförhandla priset. Parterna är överens om att bristen i golvbrunnen inte resulterat i någon fuktskada, utan att felet skulle kunna avhjälpas genom att klämringen sätts fast. Kostnaden för detta är obetydlig.

B har gjort gällande att det skadestånd som skulle kunna komma i fråga understiger bolagets ansvarsbegränsning enligt avtalsvillkoren. När det gäller skäligheten av ett sådant ansvarsbegränsande villkor gör nämnden följande bedömning.

Den ansvarsbegränsning som B åberopat begränsar uppdragsgivarens rätt till skadestånd genom att skador som understiger ett visst belopp inte ersätts. När det gäller tjänster som omfattas av KtjL:s tvingande regler är sådana avtalsvillkor ogiltiga. Eftersom KtjL inte är direkt tillämplig på besiktningstjänster anser nämnden att näringsidkaren bör ha möjlighet att begränsa sitt skadeståndsansvar i avtalet. Ett sådant villkor kan dock i efterhand jämkas eller lämnas utan avseende med stöd av 36 § avtalslagen, om det anses oskäligt. Vid prövningen ska särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som har en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. I praxis finns exempel på att villkor som begränsar en näringsidkares

skadeståndsskyldighet till ett maximibelopp har ansetts oskäliga (se t.ex. Marknadsdomstolens dom MD 2005:10), medan inställningen till villkor som begränsar den nedre ansvarsgränsen är generösare. I det här ärendet ska enligt ansvarsbegränsningsvillkoret skador som understiger 20 procent av prisbasbeloppet inte ersättas. Med hänsyn till de stora värden som det ofta kan vara fråga om vid överlåtelsebesiktningar, anser nämnden att beloppet är förhållandevis lågt. Vid en samlad bedömning av omständigheterna anser nämnden att det ansvarsbegränsande villkoret inte är oskäligt.

S har enligt nämndens bedömning inte drabbats av någon ersättningsbar skada till följd av besiktningsmannens vårdslöshet. Hans skadeståndsyrkande ska därför avslås.