ARN 2012-04857

Säljarens skyldighet att upplysa om begränsningar i varans användbarhet före köpet. (I-III)

Säljarens skyldighet att upplysa om begränsningar i varans användbarhet före köpet.

(I-III)

Avgörande 2013-02-05; Änr 2012-09213.

Den 5 juni 2011 köpte K en barnvagn via internet för 6 594 kr 50 öre. Sittdelen på vagnen har bara ett sittläge och detta i 90 graders lutning. Hennes dotter har svårt att sitta i vagnen, huvudet tippar fram och det blir ansträngande för nacke och rygg. Hennes dotter sitter så dåligt och obekvämt i vagnen att hon inte använda sittdelen. Innan hon beställde vagnen via internet i maj 2011 besökte hon en av bolagets visningsbutiker Vid besöket visade ingen att vagnen endast hade ett sittläge och det var i 90 grader. Personalen nämnde inte heller att det var den enda vagn på marknaden som bara hade ett sittläge. Barnvagnen används ofta och det är en grundläggande förutsättning för henne att hennes barn sitter bra i den. Felet på vagnen är av väsentlig betydelse och hon vill därför att köpet hävs eller att bolaget ersätter henne med en fungerande vagn.

Bolaget motsatte sig yrkandet. Det har sålt aktuell vagn sedan november 2010 och anser att det har levererat en felfri produkt. Vagnen uppfyller produktsäkerhetslagen och är certifierad av Sveriges Tekniska Forskningsinstitut med P-märkning. Av text som beskrev produkten på deras hemsida framgick att sittdelen har två lägen, d.v.s. fullt liggläge och sittläge. Vid besök i bolagets butik går personal igenom produktens olika funktioner med kunden. Det är högst osannolikt att det inte har visat sittlägena för K. I samråd med Konsumentverket ändrade bolaget under 2009/2010 från fyra lägen till två lägen på ryggstödet. Bolaget har varit noga med att informera kunderna om förändringen.

Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning.

När som i detta fall säljaren hävdar att det inte finns något fel på en såld vara är det köparen som ska bevisa att det finns ett fel på varan.

Nämnden konstaterar först att K inte har bevisat att barnvagnens utförande i sig innebär att den ska anses felaktig. Frågan i ärendet är i stället om den omständigheten att, enligt vad K påstått, personalen vid bolagets visningsbutik inte upplyste henne om att vagnen inte hade mer än ett sittläge medför att vagnen ska anses felaktig.

Enligt 16 § tredje stycket andra punkten konsumentköplagen (1990:932) ska en vara anses felaktig om säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant förhållande rörande varans egenskaper eller användning som säljaren kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet. Säljarens upplysningsplikt omfattar alltså bara sådant som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om. Betydelsefulla begränsningar i varans användbarhet bör anses omfattade av upplysningsplikten. Av betydelse vid bedömningen av säljarens upplysningsplikt är också i vilken utsträckning som varans egenskaper eller användning har varit på tal vid eller inför köpet (jfr Eriksson, Nordling, Palm, Konsumentköp, En kommentar till konsumentköplagen, s. 127 f).

2012-04857

2013-03-15

025

K har inte gjort gällande att hon vid besöket i visningsbutiken frågat efter antalet sittlägen eller att den saken ens berörts då. Inte heller innebär den omständigheten att vagnen bara har ett sittläge att barn inte kan sitta i vagnen. K har vid besöket i visningsbutiken haft full möjlighet att pröva ut vagnens olika funktioner. Mot denna bakgrund finner nämnden att hon inte haft fog för att räkna med att bli upplyst om att vagnen bara hade ett sittläge. Vagnen kan därför inte anses felaktig på grund av utebliven upplysning om det.

K har därför inte rätt till hävning av köpet eller omleverans. Hennes yrkande ska därför avslås.

Avgörande 2013-02-05; Änr 2012-09653.

M köpte ett värdebevis för 990 kr som benämndes ”mat & dryck för två”. Hon gav bort upplevelsen i present. När värdebeviset skulle utnyttjas två månader senare kunde värdebeviset enbart användas till chokladprovning. Eftersom värdebeviset benämndes ”mat och dryck för två” förväntade hon sig att det skulle erbjudas, i vart fall, två enklare måltider med dryck. Hon anser inte att olivprovning, lakritsprovning eller chokladprovning kan räknas som mat och dryck. På baksidan av kartongen med värdebeviset står det ”välj bland mängder av inspirerande och lärorika smakupplevelser i hela Sverige" samt ”orter och upplevelser kan tillkomma och falla ifrån, alla upplevelser går inte att utföra på alla orter". Hon trodde att det som stod på baksidan var exempel på upplevelser men att den stora upplevelsen var mat och dryck. Det är inte rimligt att betala 445 kr per person för t.ex. oljeprovning och anser att företaget använder sig av falsk marknadsföring. Hon begärde därför att få häva köpet.

Företaget motsatte sig kravet. I produkten ”mat & dryck för två personer” ingick vid köpet chokladprovning, lakritsprovning, olivoljeprovning, teprovning, vinprovning, ölprovning, cocktailkväll, ost- & ölprovning, whiskyprovning och vin- & choklad provning. Upplevelserna finns listade på baksidan av den förpackning som M köpte. I alla upplevelser ingår någon variation av mat och dryck. Företaget erbjuder inte lunch- eller middagspaket i den produkt som M köpte. Däremot finns det andra produkter som företaget säljer som innehåller middagserbjudanden. På omslaget av produkten listas de orter där upplevelser kan utföras. Det står även beskrivet att ”Orter och upplevelser kan tillkomma och falla ifrån, alla upplevelser går inte att utföra på alla orter.” Företaget anser att informationen på omslaget tydligt beskriver vad som ingår. M blev även erbjuden att uppgradera eller byta till ett middagspaket eller annan valfri upplevelse från hela sortimentet.

Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning.

Konsumentköplagen (1990:932) gäller i och för sig inte köp av värdebevis. Lagen brukar dock ändå tillämpas analogt på köp av det slaget. Nämnden finner att det finns anledning att göra det även i det nu aktuella fallet.

Nämnden konstaterar att värdebevisets benämning av det som avsågs med beviset (”mat & dryck för två”) ger intryck av att värdebeviset ger rätt för två personer att få avnjuta såväl mat som dryck. Med mat får i sammanhanget förstås något som kan uppfattas som en måltid. Värdebevisets benämning av det som skulle tillhandahållas får – med hänsyn till de begränsningar som rent faktiskt fanns – anses som vilseledande.

Enligt 16 § konsumentköplagen ska en vara anses felaktig bl.a. om säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant förhållande rörande varans egenskaper eller användning som säljaren kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet. I den rättsliga litteraturen har framhållits att upplysningsskyldigheten särskilt gäller begränsningar i varans användbarhet (se Eriksson, Nordling, Palm, Konsumentköp, En kommentar till konsumentköplagen, s. 127).

Frågan är då om M före köpet har fått sådan information om begränsningarna i varans användbarhet att hon rimligen borde ha förstått att ”mat & dryck” inte omfattande det som normalt förstås med det uttrycket. I ärendet har framkommit att informationen om begränsningarna fanns på baksidan av den förpackning som hon köpte. Vidare har upplysts att det på omslaget av produkten fanns angivet på vilka orter som upplevelserna kunde erhållas. I ärendet är alltså bevisat att det efter köpet funnits möjlighet för M att ta del av dessa uppgifter. Någon bevisning om att hon före köpet fått dessa uppgifter har företaget däremot inte lagt fram.

Nämnden finner alltså att det inte är bevisat att M före köpet blivit upplyst om begränsningarna i värdebevisets användbarhet. Nämnden har därför att utgå från att hon inte före köpet fått sådan upplysning. Av vad M uppgivit framgår att hon inte skulle ha köpt värdebeviset som hon känt till begränsningarna. Säljarens underlåtenhet att lämna sådan information har alltså inverkat på köpet. Varan ska därför anses felaktig. Felet är av väsentlig betydelse för M och hon har därför rätt att häva köpet och få tillbaka vad hon betalat för värdebeviset (se 22, 28 och 29 §§konsumentköplagen). På det belopp som ska återbetalas har hon rätt till ränta (se 44 § andra stycket konsumentköplagen samt 2 § andra stycket och 5 §räntelagen, 1975:635).

III

Avgörande 2013-01-21; Änr 2012-04857.

A köpte ett garagetält för traktor/husbil av bolaget. Tältet kostade 7 900 kr och levererades den 30 augusti 2011. Det finns ett material- och konstruktionsfel i stativet. Det upptäckte han den 26 januari 2012. Delar av garagetältets stativ hade kraschat. Han klagade samma dag till bolaget och begärde att köpet skulle gå tillbaka. Bolaget tillbakavisade kravet. Bolaget hänvisade till snötyngden som tyngt ner konstruktionen och menade att det inte var något garantiärende. Han har med jämna mellanrum avlägsnat snö från tälttaket. Han förutsatte inte att han skulle behöva stiga upp och skotta bort nattens nederbörd efter varje natt det snöade. Han fick inte information om att konstruktionen inte klarar snölaster. Hade han fått informationen om att konstruktionen var så bräcklig hade han inte genomfört köpet. När han packade upp garaget och läste igenom bruksanvisningen förstod han att normal

snöröjning krävs, som också genomförs i samband med övrig snöskottning. Han trodde att något skydd mot väder och vind erbjuds av en vara som säljs uppe i övre Norrland till det priset. A begärde därför hävning av köpet och ersättning för resor.

Bolaget motsatte sig kraven. Takstommen har gett vika på grund av för stor snölast. Bolaget har som svar på A:s reklamation förklarat att tältet kan användas året runt, om det förankras väl i underlaget och inte utsätts för snölast vintertid. Vid köp av samtliga garagetält rekommenderar bolaget alltid att tak och sidor ska hållas snöfria vintertid och att kunden ska läsa medföljande instruktioner. Garantin gäller alltså inte för snölast eller för bristfällig förankring av stomme. Bolaget talar om för kunderna att konstruktionen inte klarar snölaster och att bolaget inte har några garantier för det.

Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning.

I ärendet är konsumentköplagen (1990:932) tillämplig. A har gjort gällande att det föreligger ett material- och konstruktionsfel i stativet till garagetältet han köpt av bolaget eftersom det gett vika under snötyngd. Bolaget har hänvisat till bruksanvisningen och då särskilt den formulering som lyder ”Avlägsna snön på garaget alltid genast efter snöskurar, annars kan garaget störta samman. GARANTIN OMFATTAR INTE RASANDET”.

A har förklarat att han tog del av denna formulering omedelbart efter köpet när han packade upp tältet. Tältet levererades den 30 augusti 2011 och A upptäckte felet den 26 januari 2012.

I ärendet är ostridigt att stativet för garaget har gett vika för snötyngd. Frågan som nämnden har att ta ställning till är om det är fråga om ett fel i varan eller inte. Av 16 § i ovan nämnda lag framgår bland annat att en vara, om inte annat följer av avtalet, ska vara ägnad för de ändamål för vilka varor av samma slag i allmänhet används (andra stycket punkten 1) och att varan om den avviker från det är att anse som felaktig (tredje stycket).

Nämnden konstaterar att en vara av detta slag som säljs i övre Norrland som utgångspunkt kan anses felaktig om det inte klargjorts för köparen före det att köpeavtalet ingås att varan inte tål belastning av snö. I det aktuella fallet är det klarlagt att det inte före köpet klargjorts för A att garaget inte tålde snöbelastning. Emellertid har A själv förklarat att han tog del av uppgiften om att tältet inte tålde belastning av snö direkt när han packade upp tältet. Nämnden anser därför att A, genom att använda tältet vintertid trots att han kände till att tältet inte tålde belastning av snö i stället för att genast reklamera tältet och få köpet hävt, har genom sin passivitet i detta avseende accepterat villkoret att tältet inte tålde snöbelastning. Han har därmed förlorat sin rätt att häva köpet och hans yrkanden ska därför avslås.