ARN 2012-08741

Fråga om skyldighet att utge kompensation och skadestånd vid försenad flygning orsakad av att en tidigare flygning försenats vid flygplansbyte. Även fråga om tillerkänd kompensation ska avräknas från skadeståndet.

M yrkade, för sig och en medresenär, dels kompensation enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 261/2004, dels skadestånd med totalt 3 000 kr varav, 2 400 kr (1 200 kr per person) för förlorad semesterdag och 600 kr (300 kr per person) för lunch, dryck och fika. Som grund för yrkandet har hon åberopat att flygningen från Göteborg försenades p.g.a. att den inkommande flygningen från Frankfurt var försenad. Till följd av detta missade resenärerna sin anslutande flygning från Frankfurt till Lissabon, och anlände sex timmar försenade till Lissabon. Bolaget utförde samtliga sträckor av lufttransporten från Göteborg till Lissabon i enlighet med bokningen.

Bolaget medgav yrkat belopp för lunch, dryck och fika. I övrigt motsatte sig bolaget yrkandet. Flygningen från Göteborg försenades 43 minuter till följd av att den inkommande flygningen hade försenats till följd av ett flygplansbyte. Passagerarna ombokades samma dag till en flygning från Frankfurt till Milano (LH254) och till en flygning från Milano till Lissabon (TP809). Kompensation enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 261/2004 utgår inte vid förseningar som uppgår till 43 minuter.

Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

Kompensation

Tvisten i ärendet gäller om flygbolaget är skyldigt att betala s.k. kompensation enligt förordning (EG) nr 261/2004 till följd av den försenade flygningen. Enligt sin ordalydelse omfattar inte förordningen en sådan rätt. EU-domstolen har emellertid i sin dom i de förenade målen C 402/07 och C 432/07 (Sturgeon m.fl.) slagit fast att passagerare vid försening kan åberopa rätten till kompensation enligt artikel 7, om de till följd av försenad flygning når sin slutliga bestämmelseort tre timmar eller mer efter den ankomsttid som ursprungligen fastställts av lufttrafikföretaget.

I ärendet är oomtvistat att anmälarna nådde sin slutliga bestämmelseort, dvs. Lissabon, mer än tre timmar efter den tidtabellsenliga ankomsttiden. Rätt till kompensation enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 261/2004 föreligger därmed om inte flygbolaget kan visa att förseningen berott på extraordinära omständigheter som bolaget inte skulle ha kunnat undvika även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

Enligt bolaget försenades flygningen på grund av att en föregående flygning hade försenats p.g.a. flygplansbyte. EU-domstolen har fastslagit att extraordinära omständigheter endast får avse ”ett visst flygplan en viss dag”, och att detta inte kan anses vara fallet när en passagerare nekas

2012-08741

2013-11-22

018

ombordstigning på grund av omläggning av flygningar till följd av extraordinära omständigheter som har påverkat en tidigare flygning (se EU-domstolens dom den 4 oktober 2012 i mål C-22/11, Finnair, punkt 37). Detta gäller än mer om omläggningen inte beror på att extraordinära omständigheter påverkat en tidigare flygning. Det finns inte några sakliga skäl att i detta hänseende göra skillnad mellan nekad ombordstigning och inställda och försenade flygningar; olägenheterna för passagerarna är ju desamma (jfr domstolens dom i mål nr C-581/10, Nelson m.fl.,punkt 72).

Nämndens slutsats av det anförda blir därför, utan att för den skull ta ställning till om den tidigare flygningen försenades på grund av en extraordinär omständighet, att bolaget inte kan undgå att betala kompensation enligt artikel 7. Bolaget ska därför i denna del rekommenderas att betala 400 euro per passagerare, totalt 800 euro till M.

Skadestånd

Medgivet anspråk

Bolaget ska på grund av sitt medgivande rekommenderas att betala 600 kr till M för utlägg för förtäring.

Ersättning för förlorad semester?

Däremot har bolaget motsatt sig M:s yrkande om ersättning för förlorad semester. Flygbolaget har dock inte åberopat någon grund för sin inställning. Nämnden gör i denna del följande överväganden.

Såvitt gäller svensk rätt kan konstateras att frågan om ersättning för förlust av fritid har behandlats såväl i lagförarbeten som i rättspraxis. När det gäller kontraktsförhållanden är i detta sammanhang de uttalanden som har gjorts i förarbetena till konsumenttjänstlagen (1985:716) och till konsumentköplagen (1990:932) av intresse. Den uppfattning som präglar dessa förarbeten går ut på att skadeståndsbestämmelserna i dessa lagar omfattar också förlust av fritid och andra liknande besvär och olägenheter som inte direkt kan mätas i pengar (se prop. 1984/85:110 s. 274 och prop. 1989/90:89 s. 42; se också Högsta domstolens avgörande NJA 1992 s. 213). Förlust av fritid betraktas sålunda numera som en skada av ekonomisk natur och kan leda till skadestånd såväl i som utom kontraktsförhållanden. Det finns inte anledning att se annorlunda på saken när det gäller skada till följd av försenad lufttransport. Medan svensk rätt anser att förlorad fritid utgör en skada av ekonomisk natur är olägenheten såvitt framgår av EU-domstolens praxis en ideell skada (dom i mål nr C-168/00, Leitner, förlust av semesterglädje). Domstolen har också uttalat att Montrealkonventionen omfattar såväl ekonomisk som ideell skada (dom i mål nr C-63/09, Walz, punkt 29, och C-83/10, Sousa Rodriquez). Detta innebär enligt nämnden, vilket för övrigt följer av tidigare praxis, förlust av semester eller fritid utgör en ersättningsgill skada enligt Montrealkonventionen.

Ska skadeståndet reduceras med vad som utgått i form av kompensation enligt artikel 7?

Enligt artikel 12 i förordning (EG) nr 261/2004 påverkar tillämpningen av förordningen inte en passagerares rätt till ytterligare kompensation. Kompensation som beviljas i enlighet med förordningen får enligt artikeln räknas av från sådan kompensation.

EU-domstolen har uttalat att syftet med artikel 12 är att komplettera de åtgärder som föreskrivs i förordningen så att passagerarna kan få ersättning för hela den skada de lidit på grund av lufttrafikföretagets underlåtenhet att iaktta sina avtalsenliga skyldigheter. Bestämmelsen gör det enligt domstolen möjligt att förpliktiga lufttrafikföretaget att ersätta skador som uppstått på grund av bristande uppfyllelse av avtalet om lufttransport på annan rättslig grund än förordning (EG) nr 261/2004, det vill säga bland annat enligt de villkor som föreskrivs i Montrealkonventionen eller enligt nationell rätt (Sousa Rodriguez, punkt 38).

EU-domstolen har vidare uttalat att syftet med kompensation enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 261/2004 är att kompensera passagerare för den tidsspillan de drabbas av vid t.ex. en försenad flygning. Tidsspillan kan enligt domstolen inte kvalificeras som en ”skada till följd av försening” i den mening som avses i artikel 19 i Montrealkonventionen, och den omfattas därför inte av tillämpningsområdet för artikel 29 i konventionen. Tidsspillan är enligt domstolen inte en skada som har uppkommit till följd av försening utan den utgör en olägenhet, i likhet med andra olägenheter som följer av bl.a. kraftig försening och som har samband med sådana situationer, såsom minskad bekvämlighet eller tillfällig avsaknad av normala kommunikationsmedel. Vidare drabbar tidsspillan samtliga passagerare vid försenade flygningar på samma sätt. (Se EUdomstolens domar i Nelson m.fl, punkt 49 ff., jfr Sturgeon m.fl. punkterna 52 och 61.)

Domstolens synsätt motsäger inte att när en inställd eller försenad flygning, som i och för sig ger rätt till kompensation enligt artikel 7 i förordningen, följderna kan bli sådana för en enskild passagerare att hans eller hennes syfte med flygningen uteblir eller inte fullt ut kan tillgodoses. Det handlar i dessa fall om mer individuellt betingade effekter av förseningen som inte fullt ut kan tillgodoses genom den standardiserade gottgörelse som kompensationen enligt artikel 7 utgör. Följden är inte på samma sätt som tidsspillan i den betydelse domstolen gett åt ordet objektiv och lätt att uppskatta (se Nelson m.fl. , punkt 75; se också van Dam, C., Air Passenger Rights after Sturgeon, Air and Space Law 36, nr 4/5 2011 s. 259–274, särsk. s. 268 och 270).

Den inverkan en inställd eller försenad flygning kan ha på en passagerares möjlighet att utnyttja den tid som avsatts för ändamålet med flygningen kan inte i alla situationer anses likartad för alla passagerare. Det måste alltså finnas utrymme för att tillerkänna en drabbad passagerare ersättning utöver den som tillhandahålls genom artikel 7 i förordningen. I de fall både kompensation och skadestånd kan aktualiseras bör inte avräkning ske automatiskt utan med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Bolaget har inte i detta fall åberopat några omständigheter bör föranleda att skadestånd för förlorad semester reduceras med den kompensation som utgår enligt artikel 7. Bolaget har inte heller invänt mot hur M beräknat ersättningen för förlorad semester. Hennes anspråk ska därför godtas.

Nämnden rekommenderar bolaget att betala dels totalt 800 euro, dels skadestånd med totalt 3 000 kr till M.