ARN 2015-01191

Fråga om företag var ansvarigt för underleverantörs bristande uppfyllelse av avtal avseende bokat hotell och om rätt till ersättning förelåg för bland annat förlust av fritid.

Fråga om företag var ansvarigt för underleverantörs bristande uppfyllelse av avtal avseende bokat hotell och om rätt till ersättning förelåg för bland annat förlust av fritid. Beslut 2015-06-01; 2015-01191

TK begärde 5 000 kr för förstörd semester och förlust av fritid, 2 500 kr för mellanskillnad avseende hotellkostnad, 1 500 kr för telefonsamtal och mail och 500 kr för taxiresa. Han anförde bland annat följande. Arrangören avbokade det beställda hotellet den 1 augusti 2014. TK och hans medresenär erbjöds ett annat hotell på Kreta. Senare erbjöds de ett hotell på Kos som de inledningsvis godtog. Ersättningshotellet var av sämre standard och vid ett besök visade det sig vara bland annat smutsigt och ostädat. De vill ha ersättning eftersom de fick tillbringa en natt på ett hotell och sedan flytta till ett annat hotell i 2 nätter och sedan ytterligare ett hotell i 2 nätter och så vidare under hela första semesterveckan utan hjälp från företaget. Ägaren på hotellet uppgav att han hade meddelat företaget i juni om dubbelbokningen. Det gick inte att avboka flygresan. Det gick inte att avboka transfern. Det var problem med hotellvouchern.

Företaget motsatte sig kravet och anförde bland annat följande. Företaget fick besked av leverantör den 31 juli att hotellet var överbokat. TK fick besked om detta dagen efter. Tyvärr gav företaget fel information angående det alternativa hotellet. TK kontaktade företaget och meddelade att de inte ville acceptera det alternativa hotellet. Tyvärr var det inte möjligt att hitta andra hotell. Istället erbjöds TK det alternativa hotellet med gratis AC och 50 euro i kompensation vilket han inte accepterade. TK stannade aldrig på det alternativa hotellet och företaget avbokade det gratis som är ett standardkrav i resebranschen. Bokning har avbokats med en full återbetalning varför ytterligare kompensation eller återbetalning inte kan ske.

Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

I ärendet är utrett att TK och hans ressällskap inte fick det boende som de beställt av företaget. Företaget har invänt att det inte är ansvarigt eftersom dess leverantör överbokat sitt hotell och meddelat företaget så sent som ett par dagar före TK:s avresa och att det inte var möjligt att hitta ett alternativt hotell som TK accepterade.

Genom att inte tillhandahålla det avtalade hotellet har företaget gjort sig skyldigt till avtalsbrott. Det saknas lagstiftning som direkt omfattar hotelltjänster. Enligt nämndens praxis anses dock att ledning kan hämtas från konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen i fall som det förevarande. Båda dessa lagar innehåller regler om ett så kallat ”kontrollansvar” för näringsidkaren vad gäller dennes skyldighet att ersätta konsumenten för skada som konsumenten drabbats av på grund av näringsidkarens avtalsbrott.

Kontrollansvaret innebär att näringsidkaren för att undgå skadeståndsskyldighet måste bevisa att avtalsbrottet beror på ett hinder utanför näringsidkarens kontroll som denne inte skäligen kunde förväntas ha räknat med när avtalet ingicks och vars följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Om felet beror på någon som näringsidkaren har anlitat är näringsidkaren fri från skadeståndsansvar endast om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt bestämmelsen. För att företaget ska befrias från skadeståndsansvar för avtalsbrottet krävs alltså att företaget bevisar att avtalsbrottet beror på ett hinder utanför inte bara företagets egen kontroll utan också utanför företagets lokala agents kontroll och utanför det berörda hotellets kontroll. Företaget har anfört att orsaken till att TK och hans medresenär inte kunde beredas plats på det bokade hotellet var att

2015-01191

2015-06-25

046

företagets leverantör överbokat hotellet. Nämnden finner det därmed klarlagt att avtalsbrottet berott på något som låg inom den leverantörens kontroll. Enligt reglerna om kontrollansvar bär därför företaget skadeståndsansvar gentemot TK för de skador som avtalsbrottet orsakat honom. Företaget är därför skyldigt att ersätta TK för hans skada.

Vad gäller skadeståndets storlek gör nämnden följande bedömning. Den första semesterveckan blev kraftigt förstörd av de flyttningar och olägenheter som avtalsbrottet medförde. Som Högsta domstolen har funnit utgör förstörd fritid i samband med semesterresa en ersättningsgill förlust (jfr t.ex. domstolens dom i rättsfallet NJA 1992 s. 213; se även Anders Eriksson, Flygpassagerares rättigheter, 2013, s. 180 ff). Nämnden finner att TK för förlusten av fritid under den första semesterveckan är berättigad till ett skadestånd om 2 000 kr.

Till följd av avtalsbrottet har TK fått en merkostnad för vistelse på ett hotell som hållit en med det avtalade hotellet minst lika god standard. Med hänsyn till vad företaget anfört om svårigheten att finna ett likvärdigt hotell på Kos, finner nämnden att TK:s val av nytt hotell får godtas. Till följd härav är företaget skyldigt att ersätta honom för den merkostnad som drabbat honom till följd av hotellbytet. Denna merkostnad uppgår till 2 500 kr.

TK har också rätt till ersättning för den kostnad för telefonsamtal som han drabbats av till följd av avtalsbrottet. Det åligger normalt den som begär ersättning för en skada att lägga fram bevisning om skadans storlek. Om det är fråga om uppskattning av en inträffad skada och full bevisning om skadan inte alls eller endast med svårighet kan föras, får skadan uppskattas till ett skäligt belopp (jfr 35 kap. 5 § rättegångsbalken). TK har inte kunnat lägga fram någon bevisning om storleken av de telefonkostnader som varit nödvändiga till följd av motpartens avtalsbrott. Med tillämpning av den regel som hämtats från 35 kap. 5 § rättegångsbalken och med hänsyn till TK varit tvungen att vid relativt många tillfällen ringa företaget med anledning av avtalsbrottet finner nämnden att en skälig ersättning för dessa telefonkostnader utgör 1 000 kr. Slutligen ska kostnaden för den av avtalsbrottet föranledda taxiresan om 500 kr ersättas. Företaget ska sammantaget rekommenderas att betala totalt 6 000 kr till TK.