ARN 2016-05573

Avtalsvillkor om automatisk förlängning av avtal (nätdejtingtjänst) var oskäligt enligt 36 § avtalslagen.

Avtalsvillkor om automatisk förlängning av avtal (nätdejtingtjänst) var oskäligt enligt 36 § avtalslagen .

Beslut 2017-01-25; 2016-05573

VH begärde att han skulle få ångra köpet av ett abonnemang och att han skulle få tillbaka

1 497 kr.

Den 18 maj 2016 beställde han en nätdejtingtjänst och betalade för en testperiod. Tjänsten kostade 19 kr och medlemskapet varade i sju dagar. Han använde bara tjänsten under de första dagarna. Han upptäckte sedan att företaget dragit ytterligare 1 497 kr. Han kontaktade företaget omedelbart. Han hade tydligen skrivit upp sig för ett abonnemang som kostade 1 497 kr var tredje månad. Han förklarade att han inte hade uppfattat att han ingått något abonnemangsavtal och att han ville utnyttja sin ångerrätt när det gällde det förlängda avtalet.

Det framgick inte i samband med köpet att testperioden automatiskt skulle övergå till ett abonnemang när testperioden gick ut. Det framgår bara på ett otydligt sätt i bekräftelsemejlet.

Företaget HQE motsatte sig kravet.

VH registrerade en gratis profil på badults.se. Han köpte ett sjudagars ”Silverpaket” den 18 maj och började använda premiummedlemskapet genom att läsa och skicka meddelanden. Enligt användarvillkoren måste ett sjudagars premiumpaket sägas upp senast 24 timmar innan det går ut. I annat fall kommer det att förlängas till ett tremånaders premiummedlemskap för 1 497 kr. VH accepterade villkoren på betalningssidan där han gjorde köpet och i betalningsbekräftelsen som han mottog till sitt e-postkonto efter det att köpet gjorts.

Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

VH anser att han blivit vilseledd av företaget och att han nekats att ångra avtalet.

Det är enligt nämnden uppenbart att VH, oavsett vilket ordval han använder i sin anmälan till nämnden, begär att bli befriad från det förlängda avtalet. Nämnden anser sig i ett sådant fall ha frihet att pröva både frågan om avtalet är oskäligt och frågan om ångerrätt föreligger.

Är avtalet oskäligt?

Nämnden konstaterar inledningsvis att automatisk avtalsförlängning varken är otillåten eller generellt sett olämplig. I vissa fall är det föreskrivet i lag¹ att ett avtal ska förlängas, om det inte sägs upp.

Enligt 36 § avtalslagen får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid dess tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Enligt bestämmelsen ska särskild

¹ Lagen (2014:1449) om konsumentskydd vid automatisk avtalsförlängning.

2016-05573

2017-02-16

016

hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Högsta domstolen har haft anledning att ta ställning till avtalad, automatisk förlängning av konsumentavtal. Enligt domstolen bör vid en sådan bedömning bland annat hänsyn tas till om det kan anses ligga i konsumentens intresse att avtalet förlängs. Det måste också tas hänsyn till under hur lång tid avtalet löper och med vilken tid förlängningen sker. Om det på marknaden finns alternativ till den tjänst eller vara som avtalet avser, kan det ligga i konsumentens intresse att avtalet inte förlängs utan att denne ges chans att utnyttja konkurrensmöjligheterna. Vid en skälighetsbedömning ska hänsyn också tas till frågan om en förlängning innebär en ekonomisk belastning som blir särskilt kännbar för konsumenten och om förlängningen sker för en lång period.

Nämnden har i flera fall, och utan direkt koppling till frågan om automatisk förlängning av avtal, prövat om ett avtalsvillkor är oskäligt. En omständighet som tillmätts betydelse är om villkoret är tydligt formulerat och om det med hänsyn till dess betydelse fått en rimlig exponering. Det har exempelvis inte ansetts acceptabelt att ett villkor tryckts med mycket liten stil och varit avfattat på engelska. Ett annat exempel är att näringsidkarens erbjudande presenterats på ett sådant sätt att konsumenten haft grundad anledning att tro att inskränkande villkor inte skulle förekomma. Därutöver har ifrågasatts avtal med ”sidolöpare” som inneburit medlemskap i en organisation. Till dessa exempel bör enligt nämnden läggas att det är oacceptabelt att konsumenten först i efterhand får del av överblickbara villkor. Likaså är det oacceptabelt om betungande villkor får en undanskymd plats i ett ordrikt och svårtillgängligt dokument. Enligt nämnden är det rimligt att kräva att viktiga begränsningar tydligt framhålls.

Avtalet mellan VH och företaget innebär i första hand en testperiod på sju dagar. Att avtalet kan komma att förlängas automatiskt framgår indirekt genom att det i beställningsformuläret bland annat framhålls, som en fördel med avtalet, att den som är nöjd inte behöver göra någonting då testperioden automatiskt förlängs till ett tremånadersabonnemang. I beställningsformuläret hänvisas också i en fotnot till företagets ”Användaravtal”. ”Användaravtalet” är omfattande och detaljerat. Där anges på skilda platser dels att provmedlemskap övergår i ett löpande avgiftsbelagt medlemskap om inte uppsägning sker, dels att avtal med kortare löptid än en månad får sägas upp fram till 24 timmar innan testperioden löper ut. Beträffande villkoren vid förlängning hänvisas till företagets webbplats. I välkomstbrevet till VH lämnas samma information om förlängningen som i ”Användaravtalet” men i en mer strukturerad form. Här anges också kostnaden till 1 497 kr.

Nämnden anser att det inte främst legat i VH:s intresse att avtalet förlängs automatiskt. Det finns konkurrerande tjänster med likartade villkor och ett avbrott i tjänsten torde inte medföra allvarliga konsekvenser för honom. Däremot innefattar en förlängning betungande moment för honom. Det handlar om en relativt lång ny bindningstid i förhållande till provperioden och en inte obetydlig kostnad. Det förmånliga i företagets erbjudande lyfts tydligt fram i beställningsformulären. Mot detta ska ställas att reglerna för att avbryta provmedlemskapet och konsekvenserna av en utebliven uppsägning inte redovisas klart och begripligt.

Sammantaget anser nämnden, mot bakgrund av de kriterier som hänsyn bör tas till vid en skälighetsbedömning av en förlängningsklausul, att klausulen i detta fall framstår som oskälig och ska lämnas utan avseende. Det innebär att företaget ska betala tillbaka vad VH betalat för det förlängda avtalet och avstå från vidare krav mot honom.

Hade VH rätt att ångra köpet?

Vid det ställningstagande som nämnden redovisat saknar frågan om ånger enligt distansavtalslagen betydelse. Nämnden vill dock framhålla följande.

Distansavtalslagen² innehåller tvingande regler om konsumentens rätt att ångra distansavtal. I lagen anges detaljerat vilken information om ångerrätten som näringsidkaren ska lämna, när den ska lämnas och i vilken form. Uppfylls informationskraven har konsumenten rätt att ångra ett avtal om köp av en tjänst inom fjorton dagar från det att avtalet träffades. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera har konsumenten ändå rätt att ångra sig. Ångerrätten blir dock i ett sådant fall utsträckt och upphör senast ett år efter det att ångerfristen skulle ha löpt ut om informationen hade getts på föreskrivet sätt (2 kap. 12 § fjärde stycket). Nämnden konstaterar att företaget inte fullgjort sin informationsskyldighet. Bl.a. har förtaget inte på korrekt sätt informerat om att det finns ett standardformulär för utövande av ångerrätt och hur konsumenten kan ta del av detta (2 kap. 2 § första stycket 9). Eftersom företaget inte lämnat föreskriven information, hade VH rätt att ångra sig när han invände mot det förlängda avtalet.

Skiljaktig mening

En av nämndens ledamöter var skiljaktig och anförde följande. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter i ärendet anser jag inte att avtalsvillkoren är så otydliga eller orimliga som krävs för att avtalet ska anses ogiltigt enligt 36 § avtalslagen. I likhet med majoriteten anser jag att anmälaren har rätt att ångra köpet då företaget inte informerat om ångerrätten på föreskrivet sätt.

² Lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler.