JK 10196-14-41

FAW har varit berövad friheten som anhållen och häktad under tiden den 25 januari 2015 – den 25 april 2015 på grund av misstanke om brott. Frikännande dom har meddelats. Domen har vunnit laga kraft.

FAW har begärt ersättning för lidande med skäligt belopp. Han har vidare begärt ersättning för ombuds­kostnader med 3 190 kr.

Åklagarmyndigheten har yttrat sig. I yttrandet anges att det borde finnas möjlighet att begränsa ersättningen med hänsyn till FAW:s eget beteende.

Enligt 2 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) har den som varit anhållen eller häktad p.g.a. misstanke om brott rätt till ersättning bl.a. om frikännande dom har meddelats.  

Enligt 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen kan ersättning dock vägras eller sättas ned om den skadelidandes eget beteende har föranlett beslutet om frihetsinskränkning eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas.  

I förarbetena till frihetsberövandelagen anges att skäl för jämkning p.g.a. den skadelidandes eget beteende kan finnas om den skadelidande har handlat på sådant sätt att han eller hon har dragit misstankarna till sig (prop. 1997/98:105 s. 55). För att jämkning med hänvisning till den skadelidandes eget beteende ska kunna ske har emellertid ansetts krävas att det agerande som föranleder jämkning avser något annat än det handlande som låg till grund för frihetsberövandet (brottspåståendet), se NJA 2013 s. 1003. 

FAW har frikänts från ansvar för den gärning som låg till grund för beslutet om frihetsberövande. Av hovrättens domskäl framgår dock bl.a. följande. Den aktuella dagen färdades FAW i baksätet på en bil. I bilen fanns ytterligare två personer. Bilen parkerades i närheten av de hus där inbrotten och inbrottsförsöket ägde rum och kördes sedan därifrån och jagades av polisen. Stöldgods påträffades bl.a. i baksätet och FAW måste enligt hovrätten, även om han inte deltog i inbrotten själv, ha varit införstådd med vad de andra personerna skulle göra. Sedan bilen hade stannat flydde samtliga tre personer ur bilen och försökte gömma sig.

FAW:s eget beteende har därmed gett anledning till att misstankar riktades mot honom på ett sådant sätt att han i väsentlig omfattning får anses själv ha föranlett att han kom att berövas friheten p.g.a. misstanke om grov stöld. Det finns därför anledning att vägra honom ersättning. Förhållandena är i allt fall sådana att det framstår som oskäligt att utge någon ersättning. FAW:s begäran om ersättning ska därför jämkas till noll.  

Vid denna bedömning finns inte förutsättningar att utge någon ersättning till FAW för hans ombudskostnader i ärendet.