JK 10421-17-8.1

Betänkandet Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning (SOU 2017:74)

Justitiekanslern ska vaka över tryck- och yttrandefriheten samt värna integriteten och rättssäkerheten i den offentliga verksamheten. I Justitiekanslerns uppdrag ingår även att bevaka statens rätt och att medverka till att rättstillämpningen är effektiv och av hög kvalitet.

Genomgången av de förslag som läggs fram i betänkandet och de överväganden som görs där har skett med de utgångspunkter som Justitiekanslern, utifrån sitt uppdrag, främst har att beakta. Till följd av den relativt korta remisstiden har Justitiekanslern haft begränsade förutsättningar att i alla delar granska och överväga förslagen.

har Justitiekanslern haft begränsade förutsättningar att i alla delar granska och överväga förslagen.

Med beaktande av dessa utgångspunkter har Justitiekanslern i huvudsak inte några invändningar mot förslagen. Följande ska dock framhållas.

Skadestånd (5.4.3) och allmänna synpunkter

Justitiekanslern har i sitt remissyttrande över betänkandet Brottsdatalag (SOU 2017:29) framhållit att ett tillägg behöver göras i 3 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten (handläggningsförordningen). Det är därför med tillfredsställelse som Justitiekanslern noterar att betänkandet innehåller ett sådant förslag.

Enligt betänkandets förslag ska det i registerförfattningarna anges att bestämmelsen om skadestånd i den föreslagna brottsdatalagen ska tillämpas på motsvarande sätt när personuppgifter behandlas i strid med registerförfattningarna. Det föreslås även att det ska göras ett tillägg i 3 § handläggningsförordningen där det förtydligas att Justitiekanslern prövar frågor om staten är skadeståndsskyldig dels enligt 7 kap. 1 brottsdatalagen, dels enligt bestämmelser i registerförfattningar som hänvisar till den paragrafen. Enligt Justitiekanslern kan det ifrågasättas om det är nödvändigt med det sistnämnda förtydligandet. Detta gäller särskilt med beaktande av att ett sådant tillägg inte har ansetts nödvändigt när det i den nu gällande lydelsen hänvisas till anspråk på ersättning med stöd av 48 § personuppgiftslagen (1998:204).

Vad gäller den i handläggningsförordningen föreslagna hänvisningen till 8 kap. 1 § Säkerhetspolisens datalag återkommer Justitiekanslern med eventuella synpunkter i remissvaret som avser Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter.

Vid en jämförelse mellan de promemorior och betänkanden som hittills remitterats till Justitiekanslern med anledning av EU:s dataskyddsreform noterar Justitiekanslern att flera av dem innehåller förslag på ändringar i 3 § handläggningsförordningen. Det är nödvändigt att på ett enhetligt sätt justera den aktuella bestämmelsen även i förhållande till dataskyddsförordningen och de författningar som anknyter till denna (se bl.a. Justitiekanslerns remissyttranden i Ds 2017:26och SOU 2017:55). I de fall ny reglering för att genomföra EU:s dataskyddsreform innehåller övergångsbestämmelser om att äldre föreskrifter om skadestånd fortfarande ska gälla för skada som orsakats före ikraftträdandet finns två alternativ för att behålla tydligheten i 3 § handläggningsförordningen. Ett alternativ är att hänvisningar till tidigare relevanta bestämmelser som 48 § personuppgiftslagen och 44 § kameraövervakningslagen finns kvar i 3 § handläggningsförordningen (jfr exempelvis hänvisningen till bestämmelsen i 23 § i den upphävda datalagen (1973:289). Det andra alternativet är att istället ha övergångsbestämmelser till handläggningsförordningen som pekar ut Justitiekanslern som behörig myndighet även för anspråk enligt de upphävda författningarna. Justitiekanslern förordar den först nämnda lösningen eftersom det blir tydligare.

I detta sammanhang vill Justitiekanslern – liksom i flera tidigare remissvar – betona vikten av samordning inom Regeringskansliet vad gäller de författningar som nu tillkommer eller ses över med anledning av EU:s dataskyddsreform. I den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendena är det enligt Justitiekanslern viktigt att så långt det är möjligt eftersträva en likartad systematik i alla de lagar och förordningar som reglerar personuppgiftsbehandling. Den reglering som nu skapas kommer ändå att vara komplicerad och svår att tillämpa. De problem som kan förutses bör dock kunna minska om det sker en noggrann samordning under beredningen.

Kriminalvårdens brottsdatalag m.m. (kap. 13)

Justitiekanslern har ingen erinran mot de föreslagna ändringarna i lagstiftningen som reglerar Kriminalvårdens personuppgiftsbehandling inom brottsdatalagens tillämpningsområde. Genom dessa anpassas författningen till brottsdatalagen och närmar sig utformningen av övrig registerförfattning. Justitiekanslern delar dock utredningens uppfattning att en materiell översyn av kriminalvårdens registerlagstiftning är påkallad (en uppfattning som även delas av utredaren i Ds 2017:46, Kriminalvårdens datalag, Anpassning till EU:s dataskyddsförordning).