JK 11197-17-4.3

Bakgrund

A.A. stoppades i samband med en hastighetskontroll den 19 september 2016. Polispatrullen hade videofilmat hastighetsöverträdelsen. A.A. förnekade fortkörningen och fick se den aktuella filmen på plats. Hans körkort omhändertogs och Transportstyrelsen initierade ett ärende om körkortsåterkallelse.

A.A. anlitade ett ombud som bl.a. begärde ut videofilmen hos Polismyndigheten den 20 oktober 2016. Efter två påminnelser, den 26 oktober och 10 november, uppgav Polismyndigheten den 10 november att det inte fanns någon videofilm i ärendet.

A.A. anmälde Polismyndigheten till Åklagarmyndigheten, särskilda åklagarkammaren, och gjorde gällande att dess hantering av videofilmen innefattade tjänstefel och undertryckande av urkund. Efter att förundersökning hade inletts kom det fram att filmen hade arkiverats hos trafikavdelningen och att den alltså fanns tillgänglig. Förundersökningen lades därför ner. Videofilmen lämnades ut till A.A:s ombud den 20 januari 2017.

Anspråket m.m.

A.A. har begärt skadestånd av staten med 10 089 kr för ombudskostnader som uppstått med anledning av Polismyndighetens hantering av hans begäran om att få ta del av videofilmen. Han har i huvudsak anfört följande. Vid det förhör som hölls på plats fick han av polismannen veta att han inte skulle få se filmen igen förrän vid rättegången. Han tog därför kontakt med en trafikjurist. Han ville kunna göra en egen bedömning av videofilmen eftersom han ansåg att den var otydlig. Polismyndigheten svarade först inte på hans begäran om att få ta del av filmen. Han fick senare svaret att det inte fanns någon videofilm.

Polismyndigheten har avstyrkt att ersättning ska betalas ut.

A.A. har yttrat sig över vad Polismyndigheten har anfört.

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndig­hets­utövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Polismyndighetens handläggning i ärenden om att ta del av allmänna handlingar är sådan verksamhet.

Staten bär inte något strikt skadeståndsansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten. Liksom övriga regler i skadeståndslagen innebär 3 kap. 2 § ett ansvar för styrkt vållande. Bedömningen av om en myndighet har varit oaktsam ska vara objektiv. Vid den bedömningen är det av stor vikt vad för slags regel, norm eller princip som har åsidosatts, vad dess normskydd omfattar och vilka risker felet eller försummelsen innebär.

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrundande är inte tillräckligt för att ersättning ska utges. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning. 

Utlämnande av allmänna handlingar

Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.tryckfrihetsförordningen (TF). Enligt dessa bestämmelser har var och en rätt att ta del av en handling som förvaras hos en myndighet, om den är inkommen till myndigheten eller upprättad där, förutsatt att den inte omfattas av sekretess (den s.k. offentlighetsprincipen).

En allmän handling som får lämnas ut ska tillhandahållas genast eller så snart det är möjligt (se 2 kap. 12 § TF). Den som begär det har rätt att mot en fastställd avgift få en kopia av en allmän handling. En sådan begäran ska behandlas skyndsamt (se 2 kap. 13 § TF).

Normalt bör besked i en fråga om utlämnande lämnas samma dag som begäran gjorts. Någon eller några dagars fördröjning kan dock godtas om det är nödvändigt för att ta ställning till om handlingen får lämnas ut. Ett visst dröjsmål kan vidare vara ofrånkomligt om begäran avser eller kräver genomgång av ett omfattande material.

Bedömningen i detta fall

Det tog 21 dagar för Polismyndigheten att efterkomma A.A:s begäran om att få ta del av videofilmen. En sådan tid kan i vissa fall vara acceptabel, exempelvis om begäran föranleder framtagande av ett större material eller en mer omfattande sekretessprövning. Det har emellertid inte varit fråga om någon sådan situation och Polismyndigheten har inte heller lämnat någon annan förklaring till dröjsmålet. Handläggningstiden kan därför inte anses förenlig med det skyndsamhetskrav som följer av 2 kap. 12 och 13 §§ TF.

Det kan vidare konstateras att det besked som polisen initialt lämnade om att det inte fanns någon videofilm i ärendet var felaktigt. Det felaktiga beskedet har inneburit att A.A. utan grund har nekats tillgång till en allmän handling. I denna del har Polismyndighetens hantering av A.A:s begäran innefattat ett skadeståndsgrundande fel.

Som utgångspunkt bör i ett fall som detta i regel krävas att den enskilde vidtar enklare åtgärder på egen hand innan han eller hon anlitar ett juridiskt ombud, se JK:s beslut 2008-05-15 dnr 4856-06-40. Även om lagens skyndsamhetskrav medför att en enskild i normalfallet inte ska behöva påminna myndigheten om en framställd begäran är det inte påkallat att anlita juridiskt ombud för en sådan åtgärd. En person som oriktigt nekas att ta del av en allmän handling bör däremot i vissa fall kunna få ersättning för kostnader för att tillvarata sin rätt. A.A. ska därför ersättas med skäligen ansedda 3 000 kr.

Tillsyn

Rätten för var och en att ta del av en allmän handling som förvaras hos en myndighet är väsentlig för att offentlighetsprincipen ska kunna upprätthållas. Det är därför av stor vikt att myndigheters hanteringar av begäran om allmänna handlingar sker på ett korrekt sätt och i enlighet med skyndsamhetskravet i TF.  

Jag har i andra sammanhang tagit del av Polismyndighetens egen granskning av sin hantering av allmänna handlingar bl.a. internrevisionens rapport den 29 september 2017. I rapporten konstaterades att det förekommer brister vid hanteringen av allmänna handlingar, bl.a. att handläggningstiden överlag är för lång. Internrevisionens granskning har lett till att det inom Polismyndigheten bl.a. har beslutats om en förnyad regional informationsinsats och framtagande av en åtgärdsplan.

Jag kan konstatera att Polismyndigheten på egen hand bedriver ett aktivt arbete med att kvalitetssäkra ärenden om utlämnande av allmän handling. Jag utgår från att Polismyndigheten genom fortsatta åtgärder säkerställer att varje begäran om utlämnande handläggs med den skyndsamhet och noggrannhet som grundlagen kräver. Med hänsyn till frågans vikt ser jag emellertid, trots de åtgärder som redan har vidtagits, anledning att fortsatt uppmärksamma Polismyndighetens hantering av allmänna handlingar.