JK 1219-03-40

JJ har framställt anspråk på ersättning för skador som har uppkommit vid en husrannsakan i hans lägenhet den 11 maj 2002. Han har begärt ersättning för personliga ägodelar med 3 000 kr, för lidande med 10 000 kr och för kostnader för reparation av lägenheten utan att ange något visst belopp. JJ har till stöd för anspråket anfört bl.a. att polismyndigheten inte hade godtagbara skäl att göra en husrannsakan och att husrannsakan inte genomfördes på ett godtagbart sätt. 

Rikspolisstyrelsen (RPS) har avgett yttrande och har därvid tillstyrkt att JJ tillerkänns ersättning med sammanlagt 3 000 kr. Styrelsen har anfört bl.a. följande. 

"Av 8 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (LEF) följer att den som orsakas personskada eller sakskada genom våld som utövas med stöd av 10 § polislagen (1984:387) har rätt till ersättning om den skadelidande inte har betett sig på ett sådant sätt att det varit påkallat att använda våld mot hans eller hennes egendom. 

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) skall staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning för vars fullgörande staten svarar. Vidare kan ersättning utgå enligt samma lagrum för att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § skadeståndslagen genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. 

Av utredningen i ärendet framgår att den i ärendet aktuella husrannsakan i JJ:s bostad genomfördes efter beslut av åklagare i syfte att eftersöka en släkting till JJ som var misstänkt för försök till mord på polismän. Eftersom den eftersökte betraktades som farlig genomfördes husrannsakan med hjälp av en särskild taktik vilket medförde vissa skador på lägenheten. 

När det gäller frågan om ersättning kan utgå med stöd av bestämmelserna i 8 § LEF gör Rikspolisstyrelsen följande bedömning. Av handlingarna i ärendet framgår att JJ varit föremål för en förundersökning där han misstänktes för att ha skyddat den ovan nämnde släktingen och att han även varit anhållen med anledning av dessa misstankar. Förundersökningen mot JJ har emellertid lagts ned av åklagare eftersom brott inte kunnat styrkas. Även om det i utredningen finns vissa för JJ besvärande omständigheter kan Rikspolisstyrelsen inte finna att vad som framkommit ger tillräckligt stöd för att han har betett sig på ett sådant sätt att det varit påkallat att använda våld mot hans egendom. JJ bör därför ha rätt till ersättning enligt 8 § LEF. Det begärda beloppet, 3 000 kr, har tillstyrkts av polismyndigheten och framstår inte som oskäligt. 

JJ har vidare begärt ersättning för reparation av de skador som uppstod på hans hyreslägenhet i samband med att polisen beredde sig tillträde till den. Av utformningen av 8 § LEF följer emellertid att sådan ersättning endast kan utgå till ägaren av en fastighet. JJ har i egenskap av hyresgäst således inte rätt till någon ersättning i den delen. Av handlingarna i ärendet framgår vidare att polismyndigheten den 12 september 2002 har ersatt fastighetens ägare med 42 959 kr för de skador som uppkom på lägenheten vid husrannsakan den 11 maj. 

Ersättning för lidande som inte har uppkommit till följd av en personskada kan inte ersättas med stöd av 8 § LEF. Sådan ersättning kan däremot - som framgått ovan - under vissa omständigheter utgå med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Rikspolisstyrelsen kan, mot bakgrund av omständigheterna i ärendet, emellertid inte finna det styrkt att någon polisman gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid genomförandet av husrannsakan i JJ:s bostad. Än mindre kan JJ anses ha utsatts för något brott av polisen som skulle kunna grunda rätt till ersättning för lidande som anges i 2 kap. 3 § skadeståndslagen." 

JJ har beretts tillfälle att komma in med synpunkter på Rikspolisstyrelsens yttrande men har inte hört av sig. 

Såsom RPS har redogjort för i sitt yttrande aktualiserar JJ:s anspråk flera skadeståndsrättsliga regler. Sakskador kan ersättas enligt skadeståndslagen men också enligt reglerna i 8 § LEF. Eftersom det finns särskilda regler om ersättning vid våldsanvändning som leder till skada på enskildas egendom skall de reglerna tillämpas i stället för skadeståndslagens regler (jfr 1 kap. 1 § SkL). Reglerna i LEF är i allmänhet också mer förmånliga för den enskilde eftersom de bygger på ett i princip strikt ansvar för staten och inte förutsätter att fel eller försummelse har förekommit vid myndighetsutövningen. Justitiekanslern prövar alltså anspråket vad gäller skadorna på egendomen enligt 8 § LEF. 

Justitiekanslern instämmer i RPS uppfattning att JJ har rätt till ersättning för sakskada enligt 8 § LEF. Justitiekanslern godtar också JJ:s uppgift att den skadade egendomen som bestod av möbler m.m. var värd 3 000 kr. JJ skall således tillerkännas skadestånd med detta belopp. Någon ersättning för skador på själva lägenheten kan däremot av de skäl som styrelsen har anfört inte utgå enligt 8 § LEF. Av utredningen framgår för övrigt att fastighetens ägare redan har erhållit ersättning av polisen för de skador som uppstod på JJ:s hyreslägenhet i samband med inbrytningen i denna. Reparationskostnaderna tycks därför inte ha drabbat JJ själv. Anspråket i den delen skall därför avslås. 

Ersättning för lidande i form av kränkningsersättning kan inte utgå enligt 8 § LEF. JJ:s begäran om ersättning för lidande får därför prövas enligt skadeståndslagens bestämmelser. Ersättning för kränkning kan enligt 3 kap. 2 § SkL jämförd med 2 kap. 3 § samma lag endast utgå om skadan har uppstått till följd av en viss typ av integritetskränkande brott. Utredningen ger inte stöd för bedömningen att det har begåtts något brott i samband med husrannsakan hos JJ. Hans anspråk på ersättning för lidande skall därför avslås. 

Sammanfattningsvis leder det anförda till att staten skall utge ersättning till JJ med 3 000 kr.