JK 1286-99-30

Justitiekanslern har i två tidigare ärenden tagit ställning till anonyma anmälningar avseende misstänkt tryckfrihetsbrott med anledning av innehållet i en artikel i tidningen Özgür Politika den 17 februari 1999 (dnr 852-99-30 och 1047-99-30). Justitiekanslern har den 9 respektive den 17 mars 1999 beslutat att inte inleda förundersökning i dessa ärenden på grund av att det saknades möjligheter att utreda vem som skall ansvara för ett eventuellt tryckfrihetsbrott. Beslutet den 9 mars 1999 bifogas detta beslut som bilaga (här utesluten).

En av de anonyma anmälarna har nu ingivit visst kompletterande material bl.a. ett exemplar av tidningen Özgür Politika den 24 mars 1999 samt ett meddelande från Interpress av vilket framgår att tidningen distribueras av detta företag.

Det synes nu i och för sig vara möjligt att utreda vem som skall ansvara för ett eventuellt tryckfrihetsbrott i tidningen Özgür Politika. Det tryckfrihetsbrott som skulle kunna komma i fråga är uppvigling. Detta brott avser bl.a. att någon i en tryckt skrift uppmanar eller söker förleda till brottslig gärning (7 kap. 4 § 10 TF och 16 kap. 5 § BrB).

Jag utgår nu liksom i de tidigare besluten från att artikeln har det innehåll som redovisats i den då bifogade översättningen.

Innehållet i artikeln skulle i vissa avseenden kunna uppfattas som uppmaningar att begå brott mot främst turkar men även andra européer. I artikeln skrivs bl.a. följande.

Om vi i våra hjärtan bär den sanna Apo-kärleken borde vi inte tveka att begå vilken aktion som helst. Europas intressen i hela Europa inte bara Turkiet måste slås ned hårt. När våra barn darrar och inte kan sova om nätterna på grund av rädsla, skall samma rädsla också européerna få uppleva ... Om vi inte, inom en vecka, straffar tiotusentals européer och turkar, så kommer Apo inte att förlåta oss.

Vi måste slå den turkiska bourgeosien, så att dess rygg inte kan rätas upp igen. Med själmordskommandon måste vi gå på dem, inte bara dem, även deras barn, hustrur och släktingar, så att de får uppleva livet som ett inferno.

Om var och en lämnar sitt knyte (omskrivning för bomb) här och där och går därifrån, kommer detta att få inte bara blodiga republiken Turkiets organisation medgörlig utan även dess fäder.

Dessa uttalanden skulle enligt min mening kunna ses som - om inte uppmaningar - så i vart fall ett sätt att söka förleda kurder som läser texten att ta till våldshandlingar.

Artikeln måste emellertid enligt min mening också ses i sitt politiska sammanhang. Debatten om kurdernas ställning i Turkiet är mycket polariserad. Artikeln kan, trots de uttryck som används, ses främst som kritik av den turkiska staten och ha till syfte att uppmärksamma läsaren på det kurdiska folkets situation.

Tryckfrihetens syfte är ytterst att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Det måste enligt min mening vara tillåtet att i en sådan känslig politisk debatt ta till starka ord för att framhålla sin sak. Vid bedömningen av frågan om förundersökning skall inledas eller inte med ledning av den aktuella artikeln skall Justitiekanslern även beakta den s.k. instruktionen i 1 kap. 4 § TF. Enligt denna bestämmelse åligger det bl.a. den som har att vaka över efterlevnaden av TF att alltid ha i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick, att alltid fästa uppmärksamheten mera på ämnets och tankens än uttryckets lagstridighet samt att i tvivelsmål hellre fria än fälla.

Jag bedömer inte utsikterna till framgång med ett åtal för uppvigling som tillräckliga utan stannar, med särskilt beaktande av den s.k. instruktionen i 1 kap. 4 § TF, vid att inte inleda förundersökning.