JK 1446-97-21

Eive T har i en skrivelse hit den 21 maj 1997 framfört klagomål mot domkapitlets beslut den 14 maj 1997 att skilja Ma O från rätten att utöva prästämbetet.

Enligt Eive T grundar sig domkapitlets beslut på att Ma O framfört vissa åsikter i en bok som hon var upphovsman till. Eive T menar att domkapitlet överskridit sina befogenheter genom att i strid med tryckfrihetsförordningens bestämmelser vidta repressalier mot upphovsmannen till ett litterärt verk. Han vill med sin anmälan uppmärksamma Justitiekanslern på förhållandet.

Justitiekanslern har tagit del av såväl domkapitlets som besvärsnämndens beslut.

Enligt 2 kap. 5 § kyrkolagen (1992:300) har biskop och domkapitel ett särskilt tillsynsansvar för hur en präst förvaltar det kyrkliga ämbetet och efterlever sina vigningslöften. Av domkapitlets beslut avseende Ma O framgår att frågan om att skilja henne från rätten att utöva ämbetet som präst uppkom sedan domkapitlet uppmärksammats på att Ma O i sin bok "Doxa - till hela härligheten" samt i en intervju med henne om boken i Svenska kyrkans tidning berättat att hon deltagit i vissa ceremonier och företagit vissa handlingar. I boken berättade Ma O bl.a. att hon låtit sig döpas av pastor Stanley S i Centrumkyrkan, att hon undervisat konfirmander om indiansk andlighet och praktiserat indianska ritualer samt att hon vid ett tillfälle utnyttjat en schaman för att driva ut andevarelser som hade invaderat hennes bostad. Det som hade förekommit kunde enligt domkapitlet antas stå i strid med Svenska kyrkans lära och domkapitlet kallade därför Ma O till samtal den 14 oktober 1996 för att utröna om de i boken beskrivna handlingarna hade ägt rum. Vid samtalet med företrädarna för domkapitlet bekräftade Ma O att boken var en självbiografisk berättelse och att handlingarna således hade förekommit.

Den fråga som Eive T har väckt är om domkapitlet på grund av tryckfrihetsförordningens bestämmelser har varit förhindrat att skilja Ma O från prästämbetet med anledning av de uppgifter Ma O lämnat i boken "Doxa - till hela härligheten".

I 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF) definieras tryckfrihet som en rätt för varje svensk medborgare att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utge skrifter, att endast inför laglig domstol kunna åtalas för innehållet i en skrift som utgivits samt att inte kunna straffas för skriftens innehåll i andra fall än då innehållet strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn utan att återhålla allmän upplysning. I överensstämmelse härmed skall det stå varje svensk medborgare fritt att yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Det allmänna, t.ex. en myndighet eller annat allmänt organ, får inte ingripa eller bestraffa den som missbrukar tryckfriheten i annan ordning eller i annat fall än vad som anges i TF (1 kap. 3 § TF). Särskilda bestämmelser om vad som är tryckfrihetsbrott finns i 7 kap. TF.

Det kan synas som om ordalagen i TF skulle utesluta att det allmänna ingriper med anledning av uppgifter, meddelanden m.m. som lämnats i en tryckt skrift i andra fall än då tryckfrihetsbrott föreligger. TF omfattar dock endast den information som förmedlas genom tryckt skrift (se Hans-Gunnar Axberger Tryckfrihetens gränser s. 71). En skildring av ett visst faktiskt händelseförlopp faller därmed in under TF och ingripande mot skildringen som sådan får inte ske i andra fall än då TF medger det. Därmed är dock inte sagt att den händelse som skildras skulle skyddas av TF. Det syfte som bär upp TF kan inte anses medföra att tryckfriheten skall ges en så vittgående innebörd. En annan ordning skulle för övrigt innebära att ingripanden mot exempelvis våldsbrott med stöd av vanlig lag inte skulle vara möjlig enbart av den anledningen att brottet beskrivits i tryckt skrift.

Domkapitlet har i sitt beslut berört frågan om förhållandet mellan domkapitlets tillsynsuppgift och tryckfrihetsförordningens bestämmelser. I domkapitlets beslut anges följande (s. 2).

"Domkapitlet har under sin här ovan beskrivna handläggning av ärendet renodlat riktat sitt intresse mot vissa handlingar som O ostridigt har utfört. Dessa handlingar har litterärt skildrats i O:s bok Doxa. Boken som sådan anser sig domkapitlet ha varken anledning, kompetens eller rätt att granska och bedöma. Emellertid har O:s ombud i det yttrande som inkommit till domkapitlet den 22 april 1997 åberopat boken "DOXA - till hela härligheten" sidorna 7 - 195, således hela boken. Samma åberopande av boken som samlande argument gjordes vid den muntliga föredragningen inför domkapitlet den 29 april 1997.

Det är mot bakgrund av ovannämnda åberopande av boken som domkapitlet i fortsättningen av denna skrivelse anför exemplifierande citat ur boken".

Även Kyrkomötets besvärsnämnd synes i sitt beslut ha berört förhållandet till TF. Besvärsnämnden anger följande (s. 3 f.).

"En präst kan skiljas från rätten att utöva det kyrkliga ämbetet som präst om han eller hon har övergett Svenska kyrkans lära eller skadat det anseende som en präst bör ha. Domkapitlet i Stockholms stift har därför haft anledning att vidta åtgärder, när det kommit till Domkapitlets kännedom att Ma O skrivit en bok, som uppgetts vara självbiografisk, innefattande handlingar som kan ifrågasättas i förhållande till Svenska kyrkans lära."

För egen del ser jag saken på följande sätt.

Domkapitlet har ett särskilt ansvar enligt kyrkolagen att utöva tillsyn över hur präster förvaltar det kyrkliga ämbetet. De händelser som Ma O beskriver i sin bok har faktiskt ägt rum och har i den meningen haft betydelse för domkapitlets tillsyn av hur hon förvaltat ämbetet. Domkapitlet anger uttryckligen i beslutet att prövningen inte avser vad som sägs i själva boken, utan att det är de bakomliggande händelserna som bedöms. Ma O kallades också av Domkapitlet till samtal för att få möjlighet att redogöra för de händelserna.

Enligt min mening får utredningen anses ge vid handen att domkapitlets granskning enbart har tagit sikte på de handlingar som Ma O utfört och inte på de tankar, åsikter och uppgifter som hon kan ha offentliggjort genom boken. Den omständigheten att hon har beskrivit vissa handlingar i boken kan, mot bakgrund av vad som sagts tidigare, inte innebära att domkapitlet skulle vara förhindrat att utöva den tillsyn som enligt kyrkolagen ankommer på myndigheten. Jag anser alltså att domkapitlets granskning av de aktuella händelserna inte har stått i strid med tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

Med dessa uttalanden avslutar jag ärendet.