JK 1561-01-40
Bevisvärdering i ett skadeståndsärende där ord står mot ord
Justitiekanslerns beslut
Staten skall utge ersättning med 4 000 kr till HA.
Justitiekanslern uppdrar åt Utrikesdepartementet att se till att beloppet betalas ut till HA.
I en skrivelse till Utrikesdepartementet (UD) har HA genom sin far, RA, begärt skadestånd av staten med 34 000 kr. Som grund för anspråket har HA i huvudsak anfört följande.
På ett matställe i San José, Costa Rica, blev han i mitten av oktober 2000 bestulen på sin ryggsäck som bl.a. innehöll hans pass. Han polisanmälde händelsen och tog kontakt med svenska generalkonsulatet i San José för att ansöka om ett nytt pass. Vid ett besök den 16 oktober 2000 på konsulatet fick han av handläggaren besked att det skulle ta 4-5 veckor att få ett nytt ordinarie pass. Han accepterade detta och ansökte om ett pass hos konsulatet. Dagen efter kom han in med passfoton som han hade tagit i San José samt en uppsättning foton, som överensstämde med det foto som fanns i det stulna passet och som var tagna i Sverige under augusti 2000. Han frågade handläggaren om fotografierna var godkända och fick ett positivt besked. Han betalade 50 dollar för passet och lämnade konsulatet. Efter sex veckors väntetid besökte han konsulatet för att hämta sitt pass. Han fick då veta att allt var i sin ordning och att hans passansökan hade skickats till svenska ambassaden i Managua. Vid ett flertal kontakter med konsulatet blev han hela tiden hänvisad till att komma tillbaka efter en eller två veckor. Efter flera försök hos konsulatet om hjälp med att ta reda på varför passet inte var klart tog hans far i stället kontakt med UD som uppgav att någon passansökan inte hade kommit in till svenska ambassaden i Managua. Eftersom hans föräldrar skulle hälsa på honom i Panama den 12 december 2000, bestämde han sig till slut för att ansöka om ett provisoriskt pass och att ansöka om ett nytt ordinarie pass i Brasilien i stället. I samband med att han ansökte om det provisoriska passet den 8 december 2000 kunde han notera att handläggaren använde sig av de passfoton som han tidigare hade lämnat in till konsulatet. Handläggaren uppgav också att han inte behövde betala någon avgift för det provisoriska passet, eftersom han redan tidigare hade erlagt en avgift. Handläggaren skrev ett kvitto på de 50 dollar som han hade betalat för ansökan om det ordinarie passet. Det provisoriska passet blev klart samma dag.
Konsulatets försumliga handläggning av hans ansökan om ett ordinarie pass medförde ett stort lidande för honom i form av besvikelse över att inte kunna genomföra en planerad studieresa till Nicaragua samt besvär kopplade till användandet av det provisoriska passet vid in- och utresa i olika länder i Centralamerika.
Av yrkad ersättning avser 30 000 kr psykiskt lidande och 4 000 kr olika merkostnader som t.ex. avgift för ett provisoriskt pass (50 dollar), kostnad för inresa (43 dollar), inlösen av en flygbiljett (25 dollar), internetkostnader (100 dollar) och fördyrade levnadsomkostnader (200 dollar).
UD har överlämnat HA:s anspråk till Justitiekanslern för prövning samt avgett följande yttrande i ärendet.
"UD har inhämtat yttrande från Ambassaden i Managua, som till sitt yttrande bifogat en redogörelse av händelsen upprättad av Generalkonsulatet i San José. Av handlingarna framgår bl.a. följande.
I mitten av oktober 2000 uppsökte HA Generalkonsulatet i San José för att ansöka om ett nytt pass. HA upplystes om att han antingen kunde ansöka om ett ordinarie pass eller ett provisoriskt sådant. Handläggningen av en ordinarie passansökan beräknades ta 4-5 veckor. HA valde att ansöka om ett ordinarie pass. Därefter skiljer sig generalkonsulatets och HA:s berättelser delvis åt.
HA menar att han dagen efter ansökan lämnade in fotografierna och att generalkonsulatet ansåg att fotona var i sin ordning. När HA vid ett flertal tillfällen efterhörde hur handläggningen av hans passansökan fortskred, svarade man på generalkonsulatet att handläggningen inte var avslutad men att hans ansökan hade skickats till Ambassaden i Managua. I början på december 2000 besökte HA generalkonsulatet. Handläggaren tog då fram de fotografier som han tidigare inlämnat och utfärdade ett pass på fem minuter.
Enligt generalkonsulatet återkom HA med fotografier inom två veckor efter det att ansökan hade gjorts. Dessvärre kunde inte fotografierna accepteras. När HA efterhörde hur ärendet fortskridit fick han svaret att hans passansökan låg kvar på generalkonsulatet, eftersom några godkända fotografier inte hade insänts. Den 8 december 2000 besökte HA personligen generalkonsulatet. Han hade då medtagit nya fotografier, och ett provisoriskt pass med en giltighetstid om åtta månader utfärdades.
Enligt 2 § passlagen (1978:302) utfärdas pass av passmyndighet. Passmyndighet utom riket är beskickning, lönat konsulat samt sådan olönad konsul som UD bestämmer. Ambassaden i Managua är såsom beskickning således passmyndighet. Generalkonsulatet i San José är ett honorärkonsulat. Utrikesdepartementet har i beslut den 19 mars 1996 respektive den 10 januari 2001 bemyndigat generalkonsuln i San José, FU, respektive vice generalkonsuln FC, att utfärda provisoriska pass och förlänga giltighetstiden för ordinarie pass. Enligt 6 § passlagen gäller bl.a. att passansökan görs hos passmyndigheten. I samband med ansökan skall fotografier ges in. I 7 § stadgas att ansökan skall avslås om bestämmelserna i 6 § inte har iakttagits och sökanden inte har efterkommit uppmaning att avhjälpa bristen. Enligt 2 § passförordningen (1979:664) skall ett välliknande fotografi av sökanden ges in till passmyndigheten. Av Rättshandboken III s. 56 (Utrikesförvaltningens handböcker 1998) framgår hur ett fotografi bör se ut. Av 11 § passförordningen framgår att provisoriskt pass får utfärdas av passmyndighet utom riket bl.a. när särskilda skäl för utfärdande av provisoriskt pass föreligger. Särskilda skäl anses föreligga då sökanden har förlorat sitt vanliga pass och behöver pass för hemresa eller fortsatt resa (Rättshandboken 111 s. 67). Enligt 12 § passförordningen gäller vad som föreskrivs i 1-3 §§passförordningen med vissa undantag även för utfärdande av provisoriska pass. De krav som ställs på fotografierna för ett ordinarie pass gäller inte vid provisoriska pass.
HA och generalkonsulatet har lämnat delvis olika beskrivningar av händelseförloppet. Ambassaden i Managua har yttrat sig samt bifogat redogörelse från Generalkonsulatet i San José. UD konstaterar att handläggningen såsom den beskrivits av ambassaden och generalkonsulatet står i överensstämmelse med gällande föreskrifter. Mot bakgrund av den beskrivningen anser UD att grund för skadeståndsskyldighet inte föreligger."
HA har beretts tillfälle att yttra sig över UD:s yttrande och har lämnat vissa ytterligare synpunkter.
Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för.
Enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen kan skadestånd också utgå för ideell skada (lidande) som någon drabbas av till följd av att vederbörande utsatts för vissa typiskt sett integritetskränkande brott. Vad som nu sagts om förutsättningarna för att få ideellt skadestånd gäller enligt skadeståndslagen i dess lydelse före den 1 januari 2002. Den lydelsen var aktuell vid tidpunkten för generalkonsulatets handläggning. I sak motsvarande regler gäller numera enligt 3 kap. 2 § 2 jämförd med 2 kap. 3 § skadeståndslagen.
I ärendet står det klart att HA ansökte om ett nytt ordinarie pass i oktober 2000 på svenska generalkonsulatet i San José. Som UD framhållit i sitt yttrande går uppgifterna om det fortsatta skeendet isär. Av utredningen i ärendet går det inte att säkert fastställa när HA lämnade in fotografierna till konsulatet, om de var godkända enligt gällande regler eller vilka besked HA fick rörande passfotografierna och handläggningen.
I ett skadeståndsärende där som i detta fall uppgift står mot uppgift måste det göras en bedömning av bevisbördans placering. Den som hävdar att ett skadeståndsgrundande fel har begåtts anses normalt bevisskyldig för detta, vilket betyder att Justitiekanslern i regel avslår skadeståndsanspråket i de fall den enskilde inte kan visa att det har begåtts ett fel. En sådan placering av bevisbördan kan dock inte tillämpas i alla situationer. Om exempelvis den s.k. ursprungssannolikheten med viss styrka talar för sökandens påstående, bör det normalt krävas att myndigheten anför omständigheter som ger klart stöd för det som myndigheten hävdar. Med ursprungssannolikhet avses sannolikheten för ett visst förhållande i sig, dvs. hur sannolikt förhållandet är med hänsyn till vad som är normalt i en situation som den aktuella.
I detta fall framstår HA:s berättelse enligt Justitiekanslerns mening som i sig betydligt troligare än de uppgifter som lämnats av generalkonsulatet. Till detta kommer att HA pekat på omständigheter som ytterligare talar till hans favör, främst att fotografiet på det provisoriska passet var identiskt med det fotografi som fanns på det stulna passet. Några omständigheter som ger påtagligt stöd för generalkonsulatets uppgifter har däremot inte framkommit.
I detta bevisläge anser Justitiekanslern att HA:s berättelse skall ha försteg och Justitiekanslern utgår från detta i den frivilliga skaderegleringen. Det innebär att utrikesförvaltningen har gjort sig skyldig till ett skadeståndsgrundande fel och att HA är berättigad till ersättning av staten för den skada som felet kan anses ha vållat honom i enlighet med de regler som redovisats inledningsvis.
HA skall alltså tillerkännas ersättning för de utgifter och merkostnader som felet kan bedömas ha medfört för honom. Den ersättning som han har begärt i denna del - 4 000 kr - framstår som skälig och godtas.
När det däremot gäller HA:s begäran om ersättning för lidande ger utredningen inte stöd för bedömningen att han skulle ha utsatts för något sådant brott som kan grunda rätt till ersättning för lidande. Hans yrkande i denna del skall alltså avslås.
Ärendet avslutas med ett beklagande av att det inte har kunnat avgöras tidigare.