JK 1609-08-40

ÅL har vänt sig till Tullverket och begärt återbetalning av skatt och transporttillägg som har påförts honom med anledning av införsel av eldningsolja från Finland under 1998 respektive 2000. Han har också framställt krav på ränta och ersättning för transportkostnader samt för de s.k. IBC-behållare i vilka oljan transporterades. Hans krav uppgår sammanlagt till 209 383 kr. På beloppet har han begärt ränta med gällande diskonto + 8 % fr.o.m. den 2 mars 2008. 

ÅL har tidigare överklagat Tullverkets beslut om omhändertagande, transporttillägg och skatt. Hans överklagande avseende besluten från 1998 lämnades utan bifall av Länsrätten i Norrbottens län i dom den 22 oktober 1998 (mål nr 1847-98) respektive i dom den 11 november 1998 (mål nr 2066-98). Kammarrätten i Sundsvall lämnade i dom den 27 september 2001 (mål nr 3966 – 3967-1998) hans överklagande av länsrättens domar utan bifall. Länsrätten i Norrbottens län undanröjde i dom den 16 mars 2000 (mål nr 244-00 och 301-00) Tullverkets beslut från 2000. I dom den 27 september 2001 (mål nr 1100 – 1101-2000) upphävde Kammarrätten i Sundsvall länsrättens dom och fastställde Tullverkets beslut. Regeringsrätten beslutade den 29 april 2002 att inte meddela prövningstillstånd, varvid kammarrättens avgöranden stod fast (mål nr 6425 – 6426-2001 respektive 6427 – 6428-2001). ÅL har nu med hänvisning till EG-domstolens dom den 15 november 2007 i mål C-330/05, brottmålet mot FG, gjort gällande att det har stått i strid med gemenskapsrätten att ta ut punktskatt för införseln av oljan. 

Tullverket har konstaterat att de aktuella besluten har vunnit laga kraft och har därmed uppfattat ÅL:s krav som ett anspråk på skadestånd. Ärendet har därför av Tullverket överlämnats till Justitiekanslern med stöd av 3 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. 

Enligt de principer som framgår av EG-domstolens praxis kan skadeståndsskyldighet för staten på gemenskapsrättslig grund uppkomma under förutsättning att följande tre kriterier är uppfyllda.

1.Staten har överträtt en gemenskapsrättslig regel som är avsedd att skapa rättigheter för enskilda.

2.Överträdelsen är tillräckligt allvarlig (klar).

3.Det finns ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen och skadan eller skadorna. 

Enligt 4 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE) föreskrivs skattskyldighet för den som från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle i annat fall än det som avses i 4 kap. 1 a § 3 LSE. 

Det har i olika sammanhang satts i fråga om denna föreskrift om skattskyldighet för punktskatt är förenlig med direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor. 

Av EG-domstolens dom i C-330/05 Granberg framgår visserligen att artikel 9.3 i direktiv 92/12/EEG inte ger utrymme för medlemsstaterna att generelltföreskriva att punktskatt ska tas ut i den medlemsstat där förbrukningen sker, i fall där en enskild person har förvärvat eldningsolja för eget bruk i en annan medlemsstat och själv transporterar den till den medlemsstat där förbrukningen sker, oavsett på vilket sätt transporten sker. Bestämmelsen i artikel 9.3 i direktivet, som ger utrymme för medlemsstaterna att föreskriva skattskyldighet i vissa specifika situationer som annars skulle ha omfattats av bestämmelsen om privatinförsel i artikel 8 i direktivet, kan nämligen endast tillämpas för sådana fall där transporten har skett på ett sätt som omfattas av begreppet ”ovanliga transportsätt”. EG-domstolen har härvid klargjort att en transport som utförs med ett tankfordon av den typ som används i yrkesmässig handel inte är att betrakta som ett ovanligt transportsätt. 

Justitiekanslern har mot denna bakgrund i beslut den 14 januari 2008 (dnr 7769-07-40) konstaterat att 4 kap. 1 § LSE objektivt sett kan sägas ålägga skattskyldighet i större utsträckning än direktiv 92/12/EEG ger utrymme för. Härav följer emellertid inte att staten har varit förhindrad att tillämpa punktskatteföreskriften i de fall där ett ”ovanligt transportsätt” har använts. Enligt EG-domstolens dom i C-330/05 Granberg framgår att t.ex. transport av eldningsolja i IBC-behållare i en skåpbils lastutrymme är att anse som en sådan förflyttning med ovanligt transportsätt som avses i artikel 9.3 i direktiv 92/12/EEG. Kammarrätten i Sundsvall har den 11 januari 2008 meddelat dom i ett antal skattemål (bl.a. mål nr 2407-07 – 2409-07) avseende införsel av eldningsolja för privat bruk. I samtliga fall ansågs transporten ha utförts med ett ovanligt transportsätt varför påförande av skatt inte kunde anses strida mot gemenskapsrätten. De transportsätt som prövades genom domarna var bl.a. transport med 200-liters oljefat liksom med 1 000-litersbehållare. 

Hovrätten för Övre Norrland ogillade i domen den 18 februari 2008 i mål nr B 469-04 åtalet mot FG. Det var visserligen i detta mål som förhandsavgörandet i mål C-330/05 hade inhämtats. Hovrättens mål rörde emellertid straffrättsligt ansvar för olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor. Att hovrätten ogillade åtalet saknar direkt betydelse för bedömningen av de skatterättsliga förhållandena. Hovrättens avgörande förändrar därför inte Justitiekanslerns tidigare bedömning i fråga om möjligheterna att tillämpa punktskatteföreskriften i LSE i andra situationer än när ett tankfordon har använts. Justitiekanslern noterar också att Skatteverket i ett pressmeddelande den 29 februari 2008 har informerat att de ovan nämnda kammarrättsdomarna bekräftar den praxis som har bildats genom Skatteverkets tillämpning av de aktuella bestämmelserna och genom tidigare kammarrättsdomar. Skatteverket har mot den bakgrunden förklarat att hovrättens dom i brottmålet därför inte föranleder Skatteverket att ändra tillämpningen. 

Transporten har i detta fall utförts med hjälp av IBC-behållare. Som framgår av EG-domstolens avgörande i C-330/05 Granberg är sådan transport att anse som utförd med ett ovanligt transportsätt. Vid sådana förhållanden bedömer Justitiekanslern att en tillämpning av punktskatteföreskriften i LSE inte kommer i konflikt med gemenskapsrätten. Beskattningsbesluten har därmed inte inneburit en överträdelse av gemenskapsrätten. Staten har således inte ådragit sig skadeståndsskyldighet i förhållande till ÅL. 

Justitiekanslern har således kommit fram till att ÅL:s anspråk ska avslås.