JK 1614-97-40

Registreringsbesiktning av motordrivna fordon görs enligt 36 § första stycket fordonskungörelsen (1972:595) för att identifiera fordonet, fastställa de uppgifter om fordonet som i enlighet med bilregisterkungörelsen (1972:599) skall föras in i bilregistret samt för att undersöka fordonets beskaffenhet och utrustning. Registreringsbesiktningen utförs av Bilprovningen (se lag 1994:2043 om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet). Den som inställer ett fordon till registreringsbesiktning skall lämna och på begäran styrka de uppgifter om fordonet som behövs för besiktningen (39 § fordonskungörelsen). Om fordonet godkänns vid registreringsbesiktningen, skall Bilprovningen till Vägverket lämna de uppgifter som skall föras in i bilregistret (47 § fordonskungörelsen).

Trafiksäkerhetsverket har utfärdat föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas om ett fordon för att föras in i bilregistret sedan fordonet godkänts vid en registrerings- respektive typbesiktning (TSVFS 1982:4). Enligt dessa föreskrifter skall årsmodellen anges med de två sista siffrorna i årsmodellbeteckningen. Vidare anges att för ett fordon som är tillverkat den 1 juli eller senare ett år får redan vid typ- eller registreringsbesiktning nästkommande år (modellåret) anges som årsmodellbeteckning (den s.k. sexmånadersregeln).

Bilregistret förs av Vägverket (70 § bilregisterkungörelsen). I bilregistret förs de uppgifter in som närmare anges i en bilaga till bilregisterkungörelsen. Uppgifterna avser fordonsuppgifter, såsom t.ex. årsmodell, samt ägaruppgifter och allmänna uppgifter.

Utredningen i ärendet

Det fordon Jan O nu är ägare till importerades till Sverige från Tyskland under år 1996. Fordonet registreringsbesiktigades av Bilprovningen den 7 augusti 1996, varvid fordonets årsmodell med tillämpning av den s.k. sexmånadersregeln fastställdes till 1993. Jan O förvärvade fordonet den 12 augusti 1996. I maj 1997 erhöll han av Vägverket ett nytt registreringsbevis för fordonet. Enligt detta var fordonet nu av årsmodell 1992.

Vissa biltillverkares generalagenter uppmärksammade under år 1996 Bilprovningen och Vägverket på att vissa privatimporterade fordon var registrerade med avvikande uppgifter om årsmodell jämfört med vad fordonens chassinummer innebar enligt de uppgifter om årsmodellsbestämning av bilmodeller som generalagenterna lämnat till fordonsdataavdelningen vid Bilprovningen. Vägverket hävdade därvid att årsmodellen för ett fordon skall bestämmas av tillverkare/svensk generalagent och att den s.k. sexmånadersregeln angav gränserna för tillverkarens valfrihet. Bilprovningen hade däremot tillämpat den s.k. sexmånadersregeln på det sättet att den som inställde fordonet till registreringsbesiktning fick välja om tillverkningsårets eller nästkommande årsmodell skulle anges i bilregistret.

Med anledning av Vägverkets inställning till hur den s.k. sexmånadersregeln skulle tillämpas gick Bilprovningen under december 1996 ut med nya instruktioner till sin besiktningspersonal. Enligt instruktionerna skulle årsmodellen nu fastställas med hjälp av tillverkare/generalagents uppgifter. Vidare angavs att det är tillverkare/generalagent och inte kunden som väljer årsmodell för ett fordon som är tillverkat under tiden den 1 juli - 31 december. Bilprovningen kontrollerade även de uppgifter om årsmodell som antecknats för drygt 22 000 privatimporterade fordon. Därvid framkom att Bilprovningen i drygt fem procent av fallen hade fastställt fel årsmodell i förhållande till vad som framkommit av tillverkarens uppgifter om chassinummer. Närmare hälften av dessa fordon hade en årsmodell som var äldre än den tillverkaren/ generalagenten hade angett genom bilens chassinummer.

Under maj månad 1997 genomfördes rättelse av uppgifterna om årsmodeller och nya registreringsbevis utsändes till de berörda fordonsägarna, bl.a. till Jan O.

Staten skall enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning för vars fullgörande staten svarar. Den nu angivna bestämmelsen gäller i den mån inget annat är föreskrivet, 1 kap. 1 § skadeståndslagen.

Det av Vägverket förda bilregistret är att anse som ett personregister. Enligt 23 § datalagen (1973:289) bär den registeransvarige ett strikt skadeståndsansvar för den skada som orsakas en registrerad på grund av att personregistret innehåller oriktig eller missvisande uppgift om honom. Vid bedömandet om och i vad mån skada har uppstått i ett sådant fall skall hänsyn även tas till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

En förutsättning för skadeståndsansvar enligt datalagen är att personregistret innehåller en oriktig eller missvisande uppgift om den registrerade. Sådana uppgifter kan röra födelsedatum, adress m.m. Däremot kan enligt min mening en uppgift om vilken årsmodell den registrerades fordon har knappast anses vara en sådan oriktig eller missvisande uppgift om den registrerade som innebär att skadestånd enligt datalagen kan utgå. Det nu sagda innebär att jag anser att datalagens skadeståndsbestämmelse inte är tillämplig i förevarande fall. Jan O:s skadeståndsspråk skall i stället prövas enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.

Det får anses stå klart att ändringen av registreringsuppgifterna om årsmodellerna har sin grund i hur man hos Bilprovningen vid tidpunkten för registreringsbesiktningen tolkade den s.k. sexmånadersregeln. Som tidigare redovisats var praxis vid Bilprovningen att fordonets ägare fick bestämma årsmodellen. Övervägande skäl talar emellertid för att regeln i stället bör tolkas på det sätt som Vägverket hävdar, nämligen att det är tillverkaren/ generalagenten som bestämmer vilken årsmodell fordonet skall ha. Således får årsmodellen för Jan O:s fordon nu anses rätt angiven i bilregistret.

Med utgångspunkt i att fel årsmodell fastställdes vid registreringsbesiktningen har jag vid bedömningen av huruvida skadeståndsgrundande fel eller försummelse förekommit först att ta ställning till om Bilprovningen förfarit felaktigt på något skadeståndsgrundande sätt vid detta tillfälle.

Som ovan anförts har fastställandet av fordonets årsmodell vid registreringsbesiktningen sin grund i Bilprovningens tolkning av den s.k. sexmånadersregeln. Därvid har som tidigare anförts Bilprovningen utgått från att det är fordonsägaren som får bestämma fordonets årsmodell i stället för rätteligen tillverkaren/generalagenten. För skadeståndsansvar räcker det emellertid i en situation som denna inte att en myndighet gjort en bedömning av gällande rätt som kan ifrågasättas. Endast grava felbedömningar kan anses som vårdslösa. Mot bakgrund av hur den s.k. sexmånadersregeln är utformad har det enligt min mening funnits skäl för Bilprovningen att tillämpa bestämmelsen på det sätt som gjorts. Därför kan Bilprovningens tolkning av den nu aktuella bestämmelsen inte anses innebära att ett sådant grovt fel förekommit att skadeståndsskyldighet därigenom uppkommit för staten.

Det nu anförda leder till frågan huruvida skadeståndsskyldighet har uppkommit för staten med tanke på hur den s.k. sexmånadersregeln är utformad. Jag kan emellertid inte finna att den aktuella föreskriften har varit så bristfälligt utformad att staten därigenom blivit skadeståndsskyldig.

Min slutsats av det nu anförda blir alltså att vad som förekom vid registreringsbesiktningen av Jan O:s fordon inte kan föranleda att staten skall anses skadeståndsskyldig. Härtill bör läggas att även om skadeståndsgrundande fel eller försummelse skulle kunna konstateras detta förhållande inte kan medföra att Jan O är berättigad till ersättning. Vid tiden för registreringsbesiktningen hade han ännu inte förvärvat fordonet. Bilprovningens myndighetsutövning riktade sig alltså inte mot honom utan mot den tidigare ägaren. Den skada som Jan O påstår sig ha lidit är därmed att betrakta som en s.k. tredjemansskada, som inte kan ersättas inom ramen för skadeståndslagen.

Däremot har den ändring av uppgiften i bilregistret som vidtagits av Bilprovningen riktat sig mot Jan O. Frågan är då huruvida det var felaktigt av Bilprovningen att fastställa ny årsmodell för fordonet. Av betydelse i skadeståndsrättsligt hänseende är därvid huruvida ett fastställande av årsmodell är att anse som ett beslut och i så fall om det är att anse som ett gynnande beslut.

Jag vill i detta avseende anföra följande. De uppgifter om ett fordon som fastställs vid en registreringsbesiktning och som därefter förs in i bilregistret, t.ex. uppgifter om fabrikat, typ, årsmodell, längd och bredd, beskriver endast faktiskt rådande förhållanden. Några beslut om att fordonet har vissa närmare angivna egenskaper kan därför inte anses ha blivit fattade vid registreringsbesiktningen. Konstaterar Bilprovningen vid en senare tidpunkt att någon uppgift i nu aktuellt hänseende blivit felaktigt fastställd måste det finnas utrymme för en ändring av uppgiften. Således måste det enligt min mening anses ha stått Bilprovningen fritt att i förevarande fall fastställa ny årsmodell för fordonet.

En särskild fråga i sammanhanget är huruvida Vägverket genom att eventuellt påverka Bilprovningens tillämpning av sexmånadersregeln förfarit felaktigt mot bakgrund av bestämmelsen i 11 kap. 7 § regeringsformen. Enligt denna bestämmelse får inte någon myndighet, inte heller regeringen eller riksdagen, bestämma hur en förvaltningsmyndighet i det särskilda fallet skall besluta i ärende som rör myndighetsutövning eller tillämpning av lag. Bilprovningen är visserligen ingen myndighet utan ett privaträttsligt organ men bolaget har anförtrotts uppgifter som innefattar myndighetsutövning mot enskilda. Enligt min mening får regeln i regeringsformen dock anses tillämplig även i förhållandet mellan en myndighet och ett bolag med myndighetsuppgifter.

Vad som förekommit vid kontakterna mellan Vägverket och Bilprovningen när det gällt ändring av uppgifterna om årsmodeller är inte helt klarlagt. Den utredning som föreligger ger mig emellertid inte stöd för någon kritik mot Vägverket. Jag har inte heller funnit det påkallat att inom ramen för det nu aktuella skadeståndsärendet närmare utreda frågan eller i övrigt belysa problemställningen. Även om Vägverket skulle ha agerat i strid med 11 kap. 7 § regeringsformen kan det under inga förhållanden leda till att staten skulle ha ådragit skadeståndsskyldighet mot Jan O.

Sammanfattningsvis innebär det anförda till att jag inte kan finna att det i något hänseende förekommit fel eller någon försummelse som kan grunda skadeståndsskyldighet för staten med anledning av att ny årsmodell fastställts för Jan O:s fordon. Det finns därför inte heller anledning för mig att ta ställning till huruvida han lidit någon skada med anledning av det inträffade.

Jan O:s framställning om skadestånd lämnas utan bifall.

Ärendet är härmed avslutat.