JK 2719-04-30

En person har till Justitiekanslern anmält en artikel i Tidningen MARANATA! nr 2 år 2004. Anmälaren menar att artikeln innehåller uppgifter som uttrycker grov missaktning avseende homosexuella. 

Justitiekanslern förstår anmälningen på det sättet att den avser en artikel med rubriken "Fackavgifter bekostar sodomfestival". Artikeln innehåller i övrigt följande text: 

"LO är huvudsponsor för den homosexuella rörelsens årliga Pride-demonstration i Stockholm 2004. Alla LO-anslutna blir därmed genom att erlägga sin fackliga avgift aktiva bidragsgivare med 300.000 kronor åt en tillställning som kommit att bli en av stadens i särklass största skamfläckar. 

Årets demonstration välsignas även av Stockholms stifts biskop Caroline Krook som är annonserad invigningstalare. Temat är vigsel och kärlek - ord vars innebörd i dessa sammanhang helt förlorat sin ursprungliga betydelse och sitt rätta värde, på grund av den devalvering som RFSL i kopulation med regeringen åstadkommit. Det är inte för intet som Sverige bär en internationell prägel av att vara ett liberalt Sodom. /BV" 

Enligt 7 kap. 4 § 11 tryckfrihetsförordningen (TF) jämförd med 16 kap. 8 § brottsbalken skall det anses som ett tryckfrihetsbrott - hets mot folkgrupp - om någon i en tryckt skrift hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. 

Brottsbestämmelserna fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2003 (se SFS 2002:800 och 2002:906). Det är sålunda därigenom som brottet avser också fall där det anspelas på en viss grupp personers sexuella läggning, t.ex. homosexuella. 

Av den proposition som lades till grund för lagändringen framgår bl.a. följande (prop. 2001-02:59 s. 41 f.). Den då aktuella förändringen av lagen var, lika lite som den motsvarande dittills gällande kriminaliseringen av hets mot folkgrupp, avsedd att hindra en fri och saklig debatt. Meningen var alltså inte att hindra resonemang och diskussioner om homosexualitet, bisexualitet eller heterosexualitet vare sig inom kyrkor eller på andra håll i samhället. Också den dåvarande lagstiftningen om hets mot folkgrupp innehöll begränsningar så att inte varje yttrande som innehöll omdömen om en viss grupp eller varje uttryck för missaktning var straffbelagt. Således sades i förarbetena bl.a. att det för straffbarhet borde krävas att det var fullt klart att uttalandet överskred gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen i fråga och att uttalandet eller meddelandet alltid måste bedömas i sitt sammanhang. Ett visst utrymme för straffria kritiska eller liknande uttalanden måste självfallet finnas. Avgörande blev hur meddelandet framstod vid en objektiv bedömning. Vidare måste det med hänsyn till sammanhanget stå klart att gärningsmannens uppsåt med meddelandet var att sprida ett sådant meddelande som innefattade hot mot eller missaktning för gruppen i fråga. Det var viktigt att skilja uttalanden och meddelanden som anspelade på läggningen som sådan och uttryckte hot eller missaktning mot kollektivet på grund av denna läggning från sådana uttalanden eller andra meddelanden som anspelade på beteenden eller sådana uttryck som läggningen kunde ta sig men som inte kunde tänkas syfta till att kränka eller hota hela den grupp av människor som hade denna läggning. På motsvarande sätt som dittills hade gällt i fråga om exempelvis uttalanden med anspelning på trosbekännelser måste det t.ex. vara möjligt att diskutera olika livsstilar och livsåskådningar. 

Enligt 9 kap. 2 § TF är det Justitiekanslern som är ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. Det är alltså en uppgift för mig att pröva om innehållet i den anmälda artikeln är sådant att en förundersökning skall inledas. 

Jag konstaterar att artikeln innehåller uttalanden som uttrycker en negativ syn bl.a. på den s.k. Pride-manifestationen i Stockholm. Enligt min bedömning får uttalandena anses vara negativa också till homosexuella som grupp. Därmed skulle det kunna hävdas att objektivt sett uttalandena i och för sig ger uttryck för missaktning för denna grupp med anspelning på den sexuella läggning som personerna i gruppen har. 

Å andra sidan får uttalandena ses som ett inlägg i samhällsdebatten. På det området måste det finnas ett vidsträckt utrymme även för sådana yttranden som kan uppfattas som stötande eller missvisande. Det bör även beaktas att uttalandena har sin grund i en livsåskådning - en religiös bekännelse - med vilken homosexualitet anses oförenlig. 

Till detta kommer att den s.k. instruktionen i 1 kap. 4 § första stycket TF innebär att jag i min egenskap av särskild åklagare på tryckfrihetsområdet alltid skall ha i åtanke att tryckfriheten utgör grundvalen för ett fritt samhällsskick, alltid fästa uppmärksamheten mera på ämnets och tankens än uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla. 

Vid nu angivna förhållanden anser jag mig inte kunna komma till slutsatsen att innehållet i artikeln är straffbart som hets mot folkgrupp. På grund härav och eftersom inte heller något annat tryckfrihetsbrott kan anses ha begåtts genom publiceringen beslutar jag att inte inleda någon förundersökning i ärendet. 

Med detta beslut avslutas handläggningen av detta ärende. 

Till sist kan jag nämna att jag i dag har fattat beslut om att inte inleda någon förundersökning med anledning av innehållet i en artikel i ett annat nummer av Tidningen MARANATA! (Justitiekanslerns dnr 2720-04-30).