JK 2720-04-30

En person har hit anmält en artikel i Tidningen MARANATA! nr 3 år 2004. Anmälaren hävdar att uttalanden i artikeln bl.a. kränker homosexuella personer. 

Artikeln har följande lydelse: 

"Ett befriande EVANGELIUM 

Det är illa ställt med det samhälle som tror sig eliminera olyckor genom att skrota ner beprövade normer för mänsklig samlevnad. Man uppskjuter endast kollisionen för en tid, men den blir så mycket värre då den inträffar. 

En Sodomsnatt väntar obevekligt det folk, som istället för att bekämpa pornografi och homosexualitet, legaliserar och premierar abnormiteterna och integrerar det med sitt norm(löshets?)system. 

Sunda människors helt berättigade motreaktioner neutraliseras, och det går till sist att grisa ner sig och andra med snusket utan något psykologiskt motstånd. Det är den sista fasen för sex- och njutningskulturen vars främsta kännetecken - nu som förr - kan ses i mängden av miljöskadade och "könlösa" människotyper den alstrar och släpar fram. 

Supermänniskan med sitt hyperkomplex har snart lagt allt som är naturligt och normalt bakom sig och stressar vidare mot nya toppresultat och världsrekord. Spärrar, vallar och gränser forceras på livets alla tänkbara och otänkbara områden, men samtidigt degenereras skapelsens krona till teknokrater, animaliska driftvilddjur och muskelmaskiner. 

För synd finns inget befriande rättsskydd, utan endast ett renande blod, framsprunget från Guds Lamm på Golgata kors. Lycklig är den som känner sig jagad, ty för en sådan är stegen till detta altare och denna fristad inte många. Vän, bryt upp till omvändelse för andlig och moralisk befrielse, medan du ännu har tid och möjlighet! Du är efterlyst och väntad av kärlekens Gud! 

Budskap av Arne Imsen som sändes ut på piratradio av Aktionsgruppen Utanför Lägret (AUL-gruppen) i mitten av 70-talet." 

Enligt 7 kap. 4 § 11 tryckfrihetsförordningen (TF) jämförd med 16 kap. 8 § brottsbalken skall det anses som ett tryckfrihetsbrott - hets mot folkgrupp - om någon i en tryckt skrift hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. 

Brottsbestämmelserna fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2003 (se SFS 2002:800 och 2002:906). Det är sålunda därigenom som brottet avser också fall där det anspelas på en viss grupp personers sexuella läggning, t.ex. homosexuella. 

Av den proposition som lades till grund till lagändringen framgår bl.a. följande (prop. 2001-02:59 s. 41 f.). Den då aktuella förändringen av lagen var, lika lite som den motsvarande dittills gällande kriminaliseringen av hets mot folkgrupp, avsedd att hindra en fri och saklig debatt. Meningen var alltså inte att hindra resonemang och diskussioner om homosexualitet, bisexualitet eller heterosexualitet vare sig inom kyrkor eller på andra håll i samhället. Också den dåvarande lagstiftningen om hets mot folkgrupp innehöll begränsningar så att inte varje yttrande som innehöll omdömen om en viss grupp eller varje uttryck för missaktning var straffbelagt. Således sades i förarbetena bl.a. att det för straffbarhet borde krävas att det var fullt klart att uttalandet överskred gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen i fråga och att uttalandet eller meddelandet alltid måste bedömas i sitt sammanhang. Ett visst utrymme för straffria kritiska eller liknande uttalanden måste självfallet finnas. Avgörande blev hur meddelandet framstod vid en objektiv bedömning. Vidare måste det med hänsyn till sammanhanget stå klart att gärningsmannens uppsåt med meddelandet var att sprida ett sådant meddelande som innefattade hot mot eller missaktning för gruppen i fråga. Det var viktigt att skilja uttalanden och meddelanden som anspelade på läggningen som sådan och uttryckte hot eller missaktning mot kollektivet på grund av denna läggning från sådana uttalanden eller andra meddelanden som anspelade på beteenden eller sådana uttryck som läggningen kunde ta sig men som inte kunde tänkas syfta till att kränka eller hota hela den grupp av människor som hade denna läggning. På motsvarande sätt som dittills hade gällt i fråga om exempelvis uttalanden med anspelning på trosbekännelser måste det t.ex. vara möjligt att diskutera olika livsstilar och livsåskådningar. 

Enligt 9 kap. 2 § TF är det Justitiekanslern som är ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. Det är alltså en uppgift för mig att pröva om innehållet i den anmälda artikeln är sådant att en förundersökning skall inledas. 

Enligt artikeltexten utgör denna ett "[b]udskap" av Arne Imsen som sändes ut via s.k. piratradio i mitten av sjuttiotalet. Det förhållandet att uppgifterna sålunda må ha spritts via ett etermedium redan för omkring trettio år sedan hindrar dock inte att jag nu tar ställning till om innehållet i artikeln, som har publicerats i år, utgör ett tryckfrihetsbrott (jfr 9 kap. 3 § TF). 

I artikeln finns kritik bl.a. mot homosexualitet. Enligt min bedömning kan det hävdas att uttalandena objektivt sett i och för sig ger uttryck för missaktning bl.a. för gruppen homosexuella personer med anspelning på deras sexuella läggning. 

Artikeln utgör dock i första hand en kritik mot ett osunt levnadssätt i allmänhet i det moderna samhället. Homosexualitet nämns en gång men angrips i övrigt inte särskilt. Artikeln avslutas med ett budskap om att det ännu finns en möjlighet att bryta upp från ett osunt levnadssätt och att omvända sig för andlig och moralisk befrielse. Vad som sägs i artikeln grundar sig på en livsåskådning - en religiös bekännelse - med vilken homosexualitet anses oförenlig. 

I min egenskap av särskilt åklagare på tryckfrihetsområdet skall jag enligt den s.k. instruktionen i 1 kap. 4 § första stycket TF alltid ha i åtanke att tryckfriheten utgör grundvalen för ett fritt samhällsskick, alltid fästa uppmärksamheten mera på ämnets och tankens än uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla. 

Sammantaget bedömer jag att innehållet i artikeln inte är sådant att det kan anses utgöra hets mot folkgrupp. Därför och eftersom inte heller något annat tryckfrihetsbrott kan anses ha begåtts genom publiceringen beslutar jag att inte inleda någon förundersökning i ärendet. 

Handläggningen av detta ärende avslutas härmed. 

I dag har jag även beslutat att inte inleda en förundersökning avseende innehållet i en artikel i ett annat nummer av Tidningen MARANATA! (Justitiekanslerns dnr 2719-04-30).