JK 294-04-41

Ersättning för ett oriktigt frihetsberövande i samband med ett polisingripande

Justitiekanslerns beslut 

Ersättning skall utgå till LD, ET, JD, MD, DD och JD för lidande med 1 200 kr till var och en. 

Polismyndigheten i Östergötlands län stoppade den 19 augusti 2000 den bil som familjen D färdades i på E4 strax norr om Ödeshög. Anledningen var att en polisman i en passerande bil tyckt sig känna igen föraren som en person som var efterspanad för ett allvarligt brott. Polisen anmodade föraren att komma ut ur bilen med händerna synliga. Samtliga sex personer i bilen steg ut och polisen uppmanade dem att lägga sig ned på marken. De fyra manspersonerna handfängslades medan kvinnan och barnet fick sätta sig i en polisbil. Efter hand som personerna blev identifierade fick de lämna marken. Misstanken att någon av dem var den efterspanade visade sig felaktig. Det tog ca 30 minuter innan samtliga personer hade fått lämna marken och handfängslen hade avlägsnats. 

Anspråk m.m.

Familjen D har begärt ersättning för psykiskt lidande med sammanlagt 100 000 kr. De har som grund för sitt anspråk anfört att polisen handlade felaktigt i samband med att man stoppade den bil som de färdades i den 19 augusti 2000. 

Rikspolisstyrelsen (RPS) har tillsammans med ett eget yttrande överlämnat anspråket till Justitiekanslern för prövning och anfört bl.a. följande. Ansvar enligt skadeståndslagen förutsätter att det kan anses utrett att den myndighet anspråket riktas mot har gjort fel eller varit försumlig. RPS kan på de uppgifter som framkommit i ärendet inte finna det utrett att polisen handlat fel eller varit försumlig vid det aktuella ingripandet. Styrelsen avstyrker därför bifall till ersättningsyrkandet i denna del. - RPS finner att det i detta fall får anses finnas förutsättningar att tillerkänna LD, ET, JD, MD, JD och DD ersättning med stöd av 5 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra åtgärder. Med hänsyn till att det i detta fall har varit fråga om ett kortvarigt frihetsberövande, högst 30 minuter, tillstyrker styrelsen att de nämnda personerna tillerkänns ersättning med 1 200 kr vardera i enlighet med Justitiekanslerns riktlinjer för bestämmande av ersättning för lidande vid frihetsinskränkning. 

Familjen D har beretts tillfälle att komma in med synpunkter på Rikspolisstyrelsens yttrande. 

Av 1 kap. 1 § skadeståndslagen följer att lagens bestämmelser om skadestånd skall tillämpas om inte annat särskilt föreskrivs. Enligt 5 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder har den som varit berövad friheten till följd av beslut vid myndighetsutövning rätt till ersättning, om det står klart att beslutet vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt. 

Jag ansluter mig till den bedömning som RPS har redovisat i sitt yttrande. De åtgärder som vidtogs får anses ha varit i och för sig motiverade med hänsyn till den misstanke som fanns. Med hänsyn till att utpekandet var oriktigt får det dock anses ha varit fråga om ett oriktigt frihetsberövande i den mening som avses i 5 § frihetsberövandelagen. Medlemmarna av familjen D är därför berättigade till ersättning för det lidande som frihetsberövandet får antas ha inneburit för dem. 

Med hänsyn till den praxis som finns kan det inte komma i fråga att utge ett belopp av den storlek som yrkats (totalt 100 000 kr). Det kan nämnas att ersättningen för en månads frihetsberövande enligt denna praxis uppgår till 20 000 kr. Jag anser det med beaktande av det anförda skäligt att tillerkänna sökandena ersättning för lidande med det av RPS tillstyrkta beloppet om 1 200 kr vardera.