JK 3476-03-71

Advokaten BV, Östersund, är förordnad som offentlig försvarare åt G.L. som är åtalad vid Östersunds tingsrätt för grov fridskränkning och våldtäkt (mål nr B 1560-30).

Kammaråklagare KE, Åklagarkammaren i Östersund, begärde i en skrivelse till tingsrätten den 24 oktober 2003 att BV skulle entledigas från sitt uppdrag som offentlig försvarare. Som skäl för sin begäran angav hon bl.a. att BV allvarligt hade åsidosatt sina åligganden som offentlig försvarare under förundersökningen, eftersom han vid flera tillfällen hade varit i kontakt med målsäganden utan att dessförinnan underrätta målsägandebiträdet därom, och dessutom hade vidarebefordrat meddelanden mellan den misstänkte, som var underkastad restriktioner, och målsäganden.

Sedan BV yttrat sig över åklagarens begäran beslutade tingsrätten den 29 oktober 2003 att lämna framställningen utan bifall då skäl inte kunde anses föreligga för att återkalla förordnandet.

Åklagaren överklagade beslutet till Hovrätten för Nedre Norrland. I ett beslut den 3 november 2003 avvisade hovrätten överklagandet på den grunden att åklagaren inte var behörig att föra talan mot tingsrättens beslut.

Åklagarkammaren i Östersund har, med hänvisning till lagen (1985:400) om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken, översänt handlingarna i saken hit för eventuella åtgärder.

Enligt 21 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken får ett förordnande av en offentlig försvarare återkallas av rätten, om behovet av offentlig försvarare upphör eller något annat giltigt skäl för återkallelse föreligger. Återkallelse på grund av "annat giltigt skäl" kan t.ex. föreligga om försvararen inte utför försvaret med tillräcklig omsorg eller på annat sätt åsidosätter sina plikter som försvarare.

De omständigheter vilka enligt åklagaren gör BV olämplig att fortsättningsvis utföra uppdraget som offentlig försvare i det aktuella målet är i och för sig av sådan art att han kan ha åsidosatt sina plikter som advokat (jfr Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnds beslut den 4 september 2003 i ärende D 9700-2002). Enligt min mening är det dock därmed inte sagt att BV också har åsidosatt sina plikter som försvarare i sådan grad att förordnandet bör återkallas. Även om det finns anledning att se allvarligt på de förhållanden som åklagaren har pekat på i sin framställning till tingsrätten, anser jag mig i ett fall som detta böra beakta att det inte har gjorts gällande att BV skulle ha förmedlat uppgifter mellan den misstänkte och målsäganden som berört själva brottsmisstanken.

Mot bakgrund av det anförda, och med hänsyn till de intressen som Justitiekanslern skall beakta i förevarande sammanhang, är det min bedömning att det inte finns tillräckliga skäl för mig att föra frågan om en återkallelse av BV:s förordnande till högre rätt. Jag beslutar således att inte överklaga tingsrättens beslut.

Ärendet är härmed avslutat.