JK 3714-04-40

Sedan den 1 januari 2004 är IAF förvaltningsmyndighet för tillsyn över arbetslöshetsförsäkringen. Inspektionen skall också utöva tillsyn över arbetslöshetskassorna. 

Skadeståndanspråk mot staten som grundas på ett påstående om skada i ett ärende om arbetslöshetsersättning, men som inte innefattar ett påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut, handlades fram till den 1 januari 2004 av Arbetsmarknadsstyrelsen, som då var central förvaltningsmyndighet på området. Eftersom IAF inte är en central förvaltningsmyndighet får IAF inte handlägga dessa anspråk, utan detta ankommer i stället på Justitiekanslern (3 och 5 §§ förordningen [1995:1301] om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten, nedan skadehandläggningsförordningen). 

Justitiekanslern får enligt 10 § skadehandläggningsförordningen uppdra åt en annan myndighet att fullgöra de uppgifter som Justitiekanslern har enligt förordningen. 

Justitiekanslern har, efter att ha inhämtat IAF:s åsikt i frågan, funnit att det är en lämplig ordning att IAF fortsättningsvis handlägger alla anspråk på ersättning av staten för skador som arbetslöshetskassorna påstås ha vållat på något annat sätt än genom beslut eller underlåtenhet att meddela beslut. 

I fråga om dels vid vilken tidpunkt uppdraget skall börja gälla, dels vilka ärenden som - bortsett frånnyssnämnda begränsning - skall omfattas, gör Justitiekanslern följande bedömning. 

Av 14 § skadehandläggningsförordningen följer att Justitiekanslern får besluta om ersättning av allmänna medel för biträde och utredning i ett ärende i den utsträckning kostnaderna inte skall betalas av staten enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Någon motsvarande bestämmelse vad gäller andra myndigheter som handlägger skadeståndsanspråk mot staten finns inte. Om Justitiekanslern med stöd av 10 § skadehandläggningsförordningen uppdrar åt en annan myndighet att handlägga ett skadeståndanspråk, får alltså den myndigheten i dag inte besluta om ersättning för biträde och utredning i ett ärende. 

Den 1 januari 2005 träder en ändring av 14 § skadehandläggningsförordningen i kraft. Ändringen innebär att om Justitiekanslern med stöd av 10 § har uppdragit åt en myndighet att i ett visst ärende fullgöra Justitiekanslerns uppgifter, får myndigheten besluta om ersättning av allmänna medel för biträde och utredning i ärendet. I övergångsbestämmelserna stadgas att i ärenden där framställning om ersättning har gjorts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. 

För att enskilda inte genom Justitiekanslerns beslut att uppdra åt IAF att handlägga vissa ärenden skall betas möjligheten att få ersättning för biträde och utredning i ärendet, bör uppdraget endast gälla ärenden som initieras hos IAF respektive Justitiekanslern efter den 31 december 2004. Eftersom en framställning om ersättning i dessa ärenden kan ha gjorts redan tidigare, t.ex. hos en arbetslöshetskassa, bör dessutom gälla att Justitiekanslern skall handlägga sådana ärenden där den skadelidande har gjort sin framställning om ersättning före den 1 januari 2005 om denne också begär ersättning för biträde och utredning i ärendet. 

Ärenden som är av principiell natur eller av stor ekonomisk betydelse bör handläggas av eller i samråd med Justitiekanslern (jfr 7 § handläggningsförordningen). IAF bör därför, om inspektionen bedömer att ett ärende är av sådant slag, samråda med Justitiekanslern. 

I vissa fall kan det vara svårt att avgöra om grunden för ett anspråk är en s.k. beslutsskada (felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut) eller en s.k. faktisk skada. Även i sådana fall är det lämpligt att IAF samråder med Justitiekanslern i frågan om vem som skall handlägga anspråket. 

IAF:s beslut i dessa ärenden bör skickas till Justitiekanslern för kännedom.