JK 3906-08-40

HA har för sin dotter GA:s räkning hos Polismyndigheten i Södermanlands län begärt skadestånd av staten med 980 kr. Polismyndigheten har tillsammans med ett yttrande överlämnat anspråket till Rikspolisstyrelsen som i sin tur har överlämnat ärendet till Justitiekanslern eftersom det rör sig om ett sådant anspråk som det inte ankommer på Rikspolisstyrelsen att ta ställning till. 

GA har som grund för yrkandet gjort gällande följande. Hon blev stoppad den 3 augusti 2007 när hon skulle åka från Stockholm Skavsta flygplats till Nederländerna där hon är bosatt. Orsaken till att hon blev stoppad var att hennes pass var trasigt, vilket det har varit i flera år utan att tidigare ha orsakat henne problem vid resor. Hon blev tvingad att köpa ett nytt provisoriskt pass för 980 kr för att kunna resa hem trots att detta inte borde vara nödvändigt eftersom det rörde sig om en resa till ett annat Schengen-land. För det fall att det skulle ha ansetts absolut nödvändigt med ett nytt pass borde det provisoriska passet ha utfärdats utan kostnad. 

Av polismyndighetens yttrande framgår i huvudsak följande. Gränspolisen har inte rätt att ställa krav på innehav av pass vid flygningar inom Schengen området. Polisen har således inte krävt att GA skulle ha ett giltigt pass. Däremot torde flygbolaget genom incheckningspersonalen ha ställt krav på en giltig passhandling eller ett nationellt ID-kort för att tillåta incheckning. Det provisoriska passet har utfärdats på HA:s begäran. Det har inte funnits förutsättningar för att befria sökanden från avgiften. Polismyndigheten har således gjort gällande att någon fel eller försummelse inte har förekommit från polisens sida. 

Ett yttrande har hämtats in från Utrikesdepartementet. I yttrandet har departementet tillstyrkt att GA tillerkänns den begärda ersättningen mot bakgrund av att det tycks röra sig om ett fabrikationsfel. Utrikesdepartementet har inte yttrat sig i frågan huruvida det var nödvändigt att i den aktuella situationen omedelbart skaffa ett provisoriskt pass. 

Justitiekanslern har i ett brev till HA ställt vissa kompletterande frågor angående anspråket. Något svar på brevet har inte inkommit till Justitiekanslern. 

Staten ska enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. 

Justitiekanslern har i tidigare ärenden här (se bl.a. JK dnr 489-00-40) konstaterat att utfärdande av pass får anses utgöra sådan myndighetsutövning som vid fel eller försummelse kan medföra skadeståndsskyldighet för staten. Justitiekanslern har i dessa ärenden även konstaterat att frågor rörande ett pass materiella kvalitet får anses ha ett sådant naturligt samband med ett passärende att staten kan bli skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen om det förekommer brister i det hänseendet. 

Utredningen i ärendet får anses ge erforderligt stöd för bedömningen att GA:s pass har gått sönder på grund av ett fabrikationsfel. 

För att skadeståndsansvar ska inträda enligt skadeståndslagen förutsätts också att det föreligger ett på visst sätt bestämt orsakssammanhang, s.k. adekvat kausalitet, mellan den skadegörande handlingen eller underlåtenheten och den uppkomna skadan. Det skadegörande beteendet ska således ha orsakat (varit kausalt till) skadan och orsakat densamma på ett adekvat sätt. Kravet på att kausaliteten ska vara adekvat innebär en begränsning av skadeståndsansvarets räckvidd. Mycket avlägsna, ovanliga eller svårförutsedda skadeverkningar ersätts således inte även om det i och för sig förelegat ett orsakssamband mellan den skadegörande handlingen eller underlåtenheten och den uppkomna skadan. 

I detta fall har det inte funnits något krav på en giltig passhandling för att genomföra resan. Kostnaden för att införskaffa ett nytt provisoriskt pass har därför inte varit en nödvändig följd till det förhållandet att passet har varit trasigt. GA:s skadeståndsanspråk ska därför avslås. 

Det bör dock tilläggas att GA bör kunna få ett nytt permanent pass utan kostnad till följd av att hennes ordinarie pass synes ha gått sönder på grund av ett sådant fabrikationsfel som staten svarar för. Hon kan då hänvisa till 13 § avgiftsförordningen (1992:191) och 30 § passförordningen (1979:664) alternativt 6 § förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna.