JK 4201-08-31

MB (ordförande i KRIS Stockholm) har vänt sig hit och begärt att Justitiekanslern utreder huruvida TV 4 och TV 4-reportern EJ har röjt honom som källa i samband med att hon hördes som vittne i en rättegång mot TV 4 vid Stockholms tingsrätt angående förtal. MB har såvitt avser omständigheterna hänvisat till en artikel i tidningen Resumé och själva förhöret med EJ. En kopia av artikeln och ljudupptagningen av förhöret har bifogats anmälan. 

Justitiekanslern har tagit del av artikeln och ljudupptagningen. 

Av 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) framgår att varje svensk medborgare är tillförsäkrad rätt att till författare och andra upphovsmän samt till utgivare, redaktioner, nyhetsbyråer och företag för framställning av tekniska upptagningar lämna uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande i bl.a. TV-program. 

I 2 kap. 1 § YGL finns en grundläggande bestämmelse om rätt till anonymitet som innebär att den som har lämnat en uppgift enligt 1 kap. 2 § YGL inte är skyldig att röja sin identitet. 

Rätten till anonymitet skyddas bl.a. genom bestämmelsen i 2 kap. 3 § YGL. Av bestämmelsen framgår att tystnadsplikt gäller för den som har tagit befattning med tillkomsten av ett TV-program. Enligt huvudregeln får denne inte röja vad han därvid har fått veta om vem som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 § YGL. Tystnadsplikt gäller dock inte i bl.a. sådana fall då den vars identitet tystnadsplikten avser att skydda har samtyckt till att hans identitet röjs. 

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot denna tystnadsplikt döms enligt 2 kap. 5 § första stycket YGL till böter eller fängelse i högst ett år. Av samma bestämmelses tredje stycke framgår att allmänt åtal för brott enligt första stycket får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal. 

Justitiekanslern är ensam åklagare i yttrandefrihetsmål av nu aktuellt slag (7 kap. 1 § YGL jämförd med 9 kap. 2 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen). Målsäganden avseende det här ifrågasatta brottet, dvs. den vars anonymitet påstås ha röjts, har angett brottet till åtal. Justitiekanslern har därmed att ta ställning till om förundersökning ska inledas. 

En förutsättning för att rätten till anonymitet ska föreligga är att uppgifterna har lämnats inom ramen för meddelarfriheten enligt 1 kap. 2 § YGL. 

Av ljudupptagningen av vittnesförhöret med EJ framgår bl.a. följande. Vittnesförhöret med EJ inleddes med att advokaten försäkrade sig om att hon var införstådd med de regler som gäller för källskydd och advokaten klargjorde att hon skulle säga ifrån om hon var osäker på om svaret på någon av frågorna skulle inkräkta på källskyddet. EJ berättade härefter att hon hade fått ett inledande tips från en ”person som var medlem i KRIS” om att medlemmar i KRIS hade beviljats tandvårdsbidrag utan att villkoren för bidrag var uppfyllda och att det dessutom förelåg en jävssituation vid besluten. Inte vid något tillfälle under vittnesförhöret nämnde EJ denna källa vid namn. Hon berättade att hon härefter kontaktade styrelseledamoten i KRIS, KK, som bekräftade de uppgifter hon hade fått av tipsaren såvitt gällde KRIS rutiner för beviljande av tandvårdsbidrag. EJ uppgav att hon ville ta kontakt med ytterligare någon företrädare för KRIS för att om möjligt få ytterligare belägg för de uppgifter hon hade fått av tipsaren. Hon ringde därför upp MB, som vid denna tidpunkt var vice ordförande i KRIS, och ställde frågor om KRIS hantering av tandvårdsbidrag. Enligt henne svarade MB på allmänna frågor om hur KRIS hade hanterat dessa frågor. När hon ställde frågor kring den person som tipset mer specifikt gällde klargjorde dock MB att han inte ville svara på sådana frågor, och han lämnade således inte några uppgifter till henne om detta. 

Enligt den bifogade artikeln har EJ tillbakavisat beskyllningarna om att hon inte skulle ha iakttagit reglerna om anonymitetsskydd såvitt avser MB och har härvid angett: ”Jag uppfattade inte att det skulle vara några problem att jag namngav honom.” 

Frågan i ärendet är i första hand om EJ hade tystnadsplikt beträffande de uppgifter som MB lämnade när han svarade på de allmänna frågorna om KRIS hantering av tandvårdsbidrag. Det finns inte anledning att anta annat än att hon hade skäl att utgå från att dessa uppgifter var av det slaget att de inte var känsliga att nämna. Meddelarskyddet gäller visserligen även för sådana uppgifter, men den som tar emot dem har normalt rätt att utgå från att uppgiftslämnaren samtycker till att hans namn anges vid publiceringen. Den som inte samtycker till detta måste därför säga ifrån; om man trots allt svarar på frågor räcker det inte att man är allmänt ovillig att bli intervjuad. Såvitt framkommit har MB inte klargjort att EJ inte fick ange honom som uppgiftslämnare beträffande de nu aktuella uppgifterna. Någon tystnadsplikt gällde därför inte. 

När det gäller frågor kring den person som uppgifterna avsåg har EJ vid tingsrätten angett att MB har avböjt att lämna sådana uppgifter till henne. För uppgiften att en journalist har ringt upp en företrädare för en organisation som härvid har angett att han inte önskar svara på frågor råder inte tystnadsplikt. 

Skäl att anta att brott mot YGL:s anonymitetsregler har förövats föreligger alltså inte. Förundersökning ska därför inte inledas.