JK 5493-08-42

Bakgrund

Skatteverket registrerade år 1991 en felaktig uppgift i folkbokföringsdatabasen om vem som var far till MF. När han den 24 juli 2007 skulle hämta ut ett personbevis var en för honom helt främmande person registrerad som far till honom. Skatteverket rättade den felaktiga uppgiften den 27 juli 2007.

Utredningen

Skatteverket har vid utredningen av skadeståndsärendet fått in en kopia på MFs personakt från Landsarkivet i Uppsala. Av kopian framgår bland annat att MF föddes 1964 och att hans far, TED, hade personnummer xxxx-xx-xx.

Någon fjärde siffra i personnumret, kontrollsiffran, finns inte i den aktuella personakten eftersom kontrollsiffran infördes först år 1967.

Av utredningen har framkommit att JLM, xxxx-xx-xx, felaktigt har varit registrerad som far till MF i folkbokföringsdatabasen. Skatteverket rättade den felaktiga uppgiften den 27 juli 2007, samma dag som felaktigheten anmäldes till Skatteverket.

Underlag för registreringen år 1991 i folkbokföringsdatabasen var bland annat kyrkoförsamlingarnas personakter. Personakterna bereddes hos Skatteverket inför registreringen.

Den felaktiga uppgiften har sannolikt registrerats i folkbokföringsdatabasen genom att Skatteverket vid beredningen av den aktuella personakten har lagt till en felaktig kontrollsiffra.

Anspråkm.m.

MF har, som han slutligen har bestämt sitt anspråk, begärt ersättning med 10 000 kr för psykiskt lidande (kränkning).

Av handlingarna framgår sammanfattningsvis följande beträffande omständigheterna.

Den 24 juli 2007 ansökte MF om personbevis för giftermål. Hans dåvarande fästmö, numera hustru, hade planerat att delta i en för MF viktig släktträff i Gällivare där fästmön inför det förestående bröllopet skulle får träffa hans släkt för första gången. En liknande släktträff kommer troligen aldrig att arrangeras igen. Då han fick beskedet att han hade en far han aldrig hade hört talas om blev han så chockad att han i det läget ansåg att det inte var möjligt att träffa sin familj. Han kände sig lurad, besviken, kränkt och förvirrad samt upplevde att han hade förlorat även den familj han hade kvar.

Den 25 juli 2007 kontaktade han sin mor och berättade för henne om det besked han hade fått av Skatteverket. Det blev en mycket känslig och svår sak för dem båda att reda ut. Modern kontaktade med anledning av uppgifterna Skatteverket och olika pastorsämbeten i Norrbotten.

MF och hans fästmö reste därefter hem till Abu Dhabi med alla de beskrivna känslorna inom sig.

Den 27 juli 2007 fick han en bekräftelse av Skatteverket via e-post att felet hade rättats till.

Skatteverkets yttrande

Skatteverket har på Justitiekanslerns begäran avgett ett yttrande. Av yttrandet framgår sammanfattningsvis följande.

Skatteverket konstaterar att datalagen är tillämplig i detta fall. Den registrerade uppgiften är felaktig. Det är oklart om anspråket ska anses vara preskriberat eller inte. För det fall anspråket inte ska anses vara preskriberat bör MF tillerkännas ersättning med ett skäligt belopp för den kränkning som den felaktiga registreringen har inneburit för honom.

MF har lämnat synpunkter på yttrandet.

Rättsliga utgångspunkter

Regler om det allmännas skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (1972:207). Enligt 3 kap. 2 § denna lag svarar staten för personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Ersättning för lidande (ideell skada) kan utgå endast då någon allvarligt kränks genom brott av typiskt integritetskränkande art (se 2 kap. 3 § skadeståndslagen). Enligt Högsta domstolens praxis kan ideellt skadestånd också utgå utan uttryckligt stöd i lag om en överträdelse av Europakonventionens regler har ägt rum, se t.ex. NJA 2007 s. 584.

I 23 § datalagen (1973:289) – som enligt övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen (1998:204; PuL) alltjämt är tillämplig på frågor om skadestånd hänförliga till omständigheter som har inträffat före den nya lagens ikraftträdande – föreskrivs att den som är ansvarig för ett personregister ska ersätta skador som tillfogas en registrerad person till följd av oriktiga eller missvisande uppgifter i registret.

I 48 § PuL anges att den personuppgiftsansvarige ska ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med denna lag har orsakat.

Är anspråket preskriberat?

En allmän förutsättning för att skadestånd ska kunna utgå är att skadeståndsfordringen inte är preskriberad. Enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130) preskriberas som regel en fordran tio år efter tillkomsten om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. Av förarbetena till preskriptionslagen framgår att de allmänna preskriptionsbestämmelserna i lagen är tillämpliga även på skadeståndsfordringar i den mån det inte förekommer särskilda preskriptionsbestämmelser på ett visst område (se prop. 1979/80:119 s. 39 f.).

Preskriptionslagens gängse tioåriga preskriptionstid antas när det gäller utomobligatoriska skadeståndsfordringar börja löpa vid ”skadetillfället”. Enligt det så kallade första rättsfaktumets princip är detta som huvudregel när den skadegörande handlingen vidtogs. Detta antas alltså gälla oavsett när skadan som sådan visar sig. I vissa situationer kan dock denna princip modifieras av att det är fråga om en s.k. perdurerande skada, som uppkommer successivt.

Ändamålet med preskriptionsreglerna är i första hand att skuldförhållanden ska klaras ut i rimlig tid. Det beror i sin tur framför allt på att gäldenären inte ska behöva leva i ovisshet hur länge som helst, men också på att bevisningen om fordringen inte ska vara föråldrad när fordringen aktualiseras. Dessa ändamålssynpunkter bör beaktas när man bestämmer preskriptionstidpunkten i tveksamma fall.

När det gäller preskriptionsfrågan vid anspråk på ersättning för skada grundat på datalagens eller personuppgiftslagens bestämmelser, s.k. registerskador, ger förarbeten och doktrin ingen vägledning. Såvitt känt är frågan inte heller belyst i praxis.

Datalagens skadeståndsregel (23 §) innebär att den registrerade ska ersättas för skada som har tillfogats genom att ett personregister har innehållit en oriktig eller missvisande uppgift. Skadeståndsansvaret är strikt.

Personuppgiftslagens skadeståndsregel (48 §) innebär att skadestånd ska utges för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har orsakat. Även detta ansvar är strikt. Ersättningsskyldigheten kan dock jämkas under vissa förutsättningar.

Av förarbetena till PuL framgår att lagstiftarens intention har varit att den enskilde ska ha rätt till samma typ av ekonomisk kompensation avseende både kränkning och ekonomisk skada som har förelegat enligt datalagen, se prop. 1997/98:44 s. 106.

Frågan är då hur ”skadetillfället” ska tolkas i detta sammanhang. När det gäller den här typen av skador framstår det inte som invändningsfritt att anta att de principer för preskription som enligt ovan anses tillämpliga för skadeståndsfordringar ska gälla oavkortat. I vissa fall kan felet i sådana här fall nämligen löpande orsaka skador och därför anses fortgå. Vid anspråk grundade på bestämmelser i datalagen och PuL finns det därför enligt Justitiekanslerns mening skäl att bedöma frågan om preskriptionstidens start något annorlunda.

För bedömningen av vad som utgör ”skadetillfället” enligt bestämmelserna i datalagen och PuL är det sålunda inte alltid relevant att hänföra sig till tidpunkten för registreringen av uppgiften i fråga, eller till tidpunkten för någon annan behandling. När det exempelvis gäller den kränkning som ligger i att en uppgift har varit felaktig under lång tid är skadetillfället snarare att hänföra till hela denna tid. Kränkningen består i princip i samma mån flera år efter registreringen som vid den tidpunkt när registreringen sker. 

I enlighet med den allmänna utgångspunkten att preskription börjar löpa vid skadetillfället bör sålunda, enligt Justitiekanslerns mening, preskriptionstiden med avseende på den kränkning som den felaktiga uppgiften har inneburit normalt inte ta sin början förrän felet rättas till.

När det gäller ekonomisk skada till följd av fel i register är den mest naturliga hållningen, enligt Justitiekanslerns mening, att det avgörande ”skadetillfället” anses inträffa vid den tidpunkt då skadan materialiseras som en följd av registerfelet, t.ex. den tidpunkt då en person blir tvungen att betala för ett nytt pass till följd av en felaktig registrering i folkbokföringsregistret.

Sammanfattningsvis bör man enligt Justitiekanslerns mening se på dessa frågor på följande vis. Skadetillfället – och därmed utgångspunkten för beräkningen av preskriptionstiden – bestäms efter vilken skada som avses.

En kränkning bör i normalfallet anses pågå så länge felet består, vilket betyder att ”skadetillfället”, eller den skadeståndsgrundande handlingen, får anses vara perdurerande och inte upphöra förrän felet är utplånat ur registret, vilket i sin tur innebär att preskription inte börjar löpa förrän felet har undanröjts. Skadetillfället med avseende på en ekonomisk skada inträffar normalt vid den tidpunkt då skadan materialiseras som en följd av registerfelet.

I fråga om den felaktiga uppgiften beträffande MF får det antas att

ett skadeståndsgrundande fel begicks i samband med att den oriktiga uppgiften beträffande MFs far fördes in i folkbokföringsregistret när dåvarande skattemyndigheterna den 1 juli 1991 tog över ansvaret för folkbokföringen. Den felaktiga uppgiften rättades först den 27 juli 2007. I enlighet med vad som har sagts ovan är då MFs anspråk inte preskriberat. Som Skatteverket har konstaterat är datalagen, och inte personuppgiftslagen, tillämplig i detta fall.

Ersättning enligt datalagen

MF är därför berättigad till ersättning enligt datalagen för den skada som han har lidit till följd av att folkbokföringsdatabasen har innehållit en oriktig uppgift.

MFs begäran avser ersättning för lidande eller kränkning. Den felaktiga uppgiften uppdagades den 24 juli 2007 och rättelse gjordes den 27 juli samma år. MF har alltså varit medveten om felaktigheten under en helt kort tidsperiod innan den rättades. Uppgiften som sådan får dock anses vara av integritetskänslig natur och av MFs begäran framgår att han har upplevt ett stort obehag samt haft en hel del olägenheter av felet. Till kränkningen hör också att registret under lång tid har innehållit en felaktig uppgift om MFs far. Detta har visserligen varit okänt för MF, men uppgiften fanns i princip tillgänglig för envar.

MF är berättigad till ersättning för ideell skada avseende det obehag och de olägenheter som den felaktiga uppgiften i folkbokföringsregistret har inneburit för honom. Ersättningens storlek ska bestämmas med utgångspunkt i den praxis som har utvecklats hos Justitiekanslern i ärenden av liknande art. Ersättningen bör därvid uppgå till ett högre belopp än normalt och bestämmas till skäliga ansedda 8 000 kr.