JK 5926-13-40

Bakgrund

I beslut den 20 april 2011 avvisade Kronofogdemyndigheten Brunna Vattens samfällighetsförening ga:1 (Brunna Vatten) ansökan om särskild handräckning avseende att få tillträde till en fastighet för tillsyn och underhåll av en hydroforanläggning (mål 21-32188-11). Kronofogdemyndigheten prövade inte svarandens (SB) ersättningsanspråk i beslutet.

SB överklagade beslutet såvitt avsåg rättegångskostnader. Göteborgs tingsrätt återförvisade den 17 november 2011 (mål Ä 6441-11) målet till Kronofogdemyndigheten för prövning av SB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader, såväl hos Kronofogdemyndigheten som vid tingsrätten.

Kronofogdemyndigheten beslutade den 9 januari 2012 (mål 21-32188-11) att Brunna Vatten skulle ersätta SB för hennes kostnader hos Kronofogdemyndigheten med 6 000 kr och vid tingsrätten med 2 500 kr.

Brunna Vatten överklagade beslutet. Göteborgs tingsrätt beslutade den 5 juli 2012 (mål Ä 1286-12) att ändra Kronofogdemyndighetens beslut på så sätt att Brunna Vatten skulle ersätta SB för hennes kostnader i Kronofogdemyndighetens mål med 375 kr. Vidare beslutade tingsrätten att avvisa Brunna Vattens yrkande om att rättegångskostnaderna vid tingsrätten i mål Ä 6441-11 skulle åläggas någon annan, t.ex. staten. Slutligen förordnades att vardera parten skulle stå sin rättegångskostnad.

Hovrätten för Västra Sverige ändrade den 30 april 2013 (mål ÖÄ 3625-12) tingsrättens beslut att vardera parten skulle stå sin rättegångskostnad där. Hovrätten beslutade i stället att SB skulle ersätta Brunna Vatten för rättegångskostnader vid tingsrätten med 3 000 kr jämte ränta. Hovrättens beslut vann laga kraft.   

Anspråket

Brunna Vatten har hos Kronofogdemyndigheten begärt skadestånd av staten med 2 500 kr. Kronofogdemyndigheten har tillsammans med ett eget yttrande överlämnat ärendet hit. Till stöd för anspråket har Brunna Vatten anfört sammanfattningsvis följande. Kronofogdemyndigheten begick ett handläggningsfel vid sitt beslut den 20 april 2011 genom att inte ta ställning till yrkanden om kostnadsersättning. Beslutet om kostnadsersättning fattades av Kronofogdemyndigheten den 9 januari 2012 efter återförvisning av tingsrätten. Myndigheten beslutade då att föreningen skulle ersätta SB med 2 500 kr för SB:s kostnader vid tingsrätten. Det är en kostnad som inte skulle ha uppkommit om Kronofogdemyndigheten på ett riktigt sätt hade beslutat om kostnadsersättning i handräckningsärendet. Då föreningen inte orsakade överklagandet bör föreningen hållas skadeslös. Om kostnadsersättning hade beslutats den 20 april 2011 hade föreningen självklart överklagat det första beslutet. Då hade inte bara frågan om kostnadsersättning överklagats utan också beslutet om att avvisa ansökan. Föreningen fann inte anledning att överklaga beslutet om avvisning bl.a. eftersom den inte drabbades av någon kostnadsersättning. Kronofogdemyndighetens handläggning berövade föreningen möjlighet att göra en samlad bedömning i frågan om en överprövning skulle begäras. Det gav till resultat att endast det andra beslutet blev överklagat av föreningen. Denna omständighet utgör ytterligare grund för yrkat skadestånd.

Kronofogdemyndighetens yttrande

Kronofogdemyndigheten (huvudkontoret) har avstyrkt bifall till anspråket och anfört bl.a. följande.

Om en ansökan om särskild handräckning inte leder till något utslag, kan Kronofogdemyndigheten ålägga sökanden att ersätta svarandens kostnader i målet, om det finns skäl för det (47 § lagen [1990:746] om betalningsföreläggande och handräckning). Någon ovillkorlig skyldighet att besluta i ersättningsfrågan finns inte. Föreningen har inte visat att Kronofogdemyndighetens handläggning inneburit fel eller försummelse. Föreningen har för övrigt inte visat att den åsamkats särskilda kostnader med anledning av Kronofogdemyndighetens underlåtenhet att besluta i ersättningsfrågan. Ersättning för eget arbete kan enligt praxis inte utgå.

Om en ansökan om särskild handräckning inte leder till något utslag, kan Kronofogdemyndigheten ålägga sökanden att ersätta svarandens kostnader i målet, om det finns skäl för det (47 § lagen [1990:746] om betalningsföreläggande och handräckning). Någon ovillkorlig skyldighet att besluta i ersättningsfrågan finns inte. Föreningen har inte visat att Kronofogdemyndighetens handläggning inneburit fel eller försummelse.

Föreningen har för övrigt inte visat att den åsamkats särskilda kostnader med anledning av Kronofogdemyndighetens underlåtenhet att besluta i ersättningsfrågan. Ersättning för eget arbete kan enligt praxis inte utgå.

Brunna Vattens yttrande över Kronofogdemyndighetens yttrande

Brunna Vatten har yttrat sig över Kronofogdemyndighetens yttrande och anfört bl.a. följande. Det är förvånande att Kronofogdemyndigheten inte anser att den har gjort fel. Tingsrätten borde inte rimligen ha återförvisat ett mål om inget fel hade begåtts. Enligt Kronofogdemyndighetens yttrande finns det tydligen heller inte någon skyldighet att besluta även om ett yrkande om ersättning finns. Utöver detta kan påpekas att Kronofogdemyndigheten i yttrande till tingsrätten angett att myndigheten på grund av förbiseende inte tagit ställning till motpartens yrkande.

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndig­hets­utövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Kronofogdemyndighetens handläggning av och beslut i mål om särskild handräckning är sådan verksamhet.

Av praxis framgår att det för skadeståndsansvar inte är tillräckligt att en myn­dighet eller en domstol har gjort en felaktig bedömning av en rätts- eller bevisfråga eller kan kritiseras för sitt ställningstagande i en fråga där det har funnits utrymme för en skönsmässig bedömning. Endast rena för­bise­en­den av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar anses ut­göra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skade­stånds­lagen. (Jämför NJA 1994 s. 654, NJA 2003 s. 285 och NJA 2007 s. 862.)

Överväganden

Enligt 47 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning kan Kronofogdemyndigheten, om en ansökan om särskild handräckning inte leder till något utslag, besluta att sökanden ska ersätta svarandens kostnader i målet, om det finns skäl för det.

I Kronofogdemyndighetens beslut den 20 april 2011 behandlades Brunna Vattens kostnadsyrkande medan SB:s kostnadsyrkande varken nämndes eller prövades. I Göteborgs tingsrätts beslut i mål Ä 6441-11 angavs att Kronofogdemyndigheten hade skrivit i sitt yttrande till tingsrätten att myndigheten på grund av förbiseende inte tog ställning till SB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnad. Kronofogdemyndighetens underlåtenhet är att anse som fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Det är således fråga om ett skadeståndsgrundande fel. Felet orsakade en merkostnad för Brunna Vatten med 2 500 kr avseende ersättning för rättegångskostnader till SB angående mål Ä 6441-11. Något medvållande kan inte anses föreligga på grund av att föreningen underlät att överklaga storleken på rättegångskostnadsersättningen (jfr NJA 2013 s. 842 punkt 43). Staten ska således ersätta Brunna Vatten för skada i enlighet med föreningens yrkande.