JK 6520-06-40

Bakgrund

Vid Varbergs tingsrätt handläggs sedan 1997 ett tvistemål mellan Teamkonsult i Göteborgs och Bohus län AB (Teamkonsult) och Aquacondit Wasser-aufbereiter GmbH (med tidigare firma Jansen International GmbH, nedan Aquacondit). Parterna kallades till en muntlig förberedelse den 2 och 3 februari 2006 med början kl. 9.30 den förstnämnda dagen.

Den 1 februari 2006 uppgav Aquacondit i ett telefax till tingsrätten att företrädare för bolaget skulle åka med flyg från Düsseldorf till Göteborg med ankomsttid kl. 8.30 dagen efter, varefter de skulle fortsätta med hyrbil och senast kl. 9.45 inställa sig vid tingsrätten. Bolaget erinrade om möjligheten att förseningar skulle kunna uppstå.

Av protokollet från den muntliga förberedelsen den 2 februari 2006 framgår väsentligen följande. Sammanträdet påbörjades kl. 9.40, varvid det konstaterades att Aquacondit, trots att bolaget hade delgetts kallelse till sammanträdet, inte hade inställt sig. Teamkonsult yrkade att rätten genom tredskodom skulle bifalla bolagets talan. Sammanträdet avslutades kl. 9.55 med beskedet till Teamkonsult att tingsrätten avsåg att tidigast dagen efter ta ställning till yrkandet och betydelsen av Aquacondits utevaro.

Av ett tillägg till protokollet framgår att HJ, företrädare för Aquacondit, och den tyske advokaten BM (nedan bolagsföreträdarna) ca kl. 10.00, sedan sammanträdet hade avslutats och motparten hade lämnat förhandlingssalen, ringde till tingsrätten och talade med ordföranden vid den muntliga förberedelsen. Vidare framgår att bolagsföreträdarna uppgav att flyget hade blivit försenat och att de nyss hade landat samt att de på engelska lämnades beskedet att sammanträdet hade avslutats, att det inte heller dagen efter skulle bli något sammanträde och att det längre fram skulle bestämmas vad som skulle hända därnäst.

Den 3 februari 2006 biföll tingsrätten genom tredskodom Teamkonsults talan under hänvisning till Aquacondits utevaro vid den muntliga förberedelsen. Det framgår av tredskodomen att tingsrätten bedömde att bolaget inte hade laga förfall för sin underlåtenhet att inställa sig. På Aquacondits ansökan om återvinning förordnade tingsrätten den 10 mars 2006 att målet skulle tas upp till fortsatt handläggning samt att vidare verkställighet av tredskodomen inte fick äga rum.

Den muntliga förberedelsen genomfördes vid ett senare tillfälle. Målet pågår alltjämt vid tingsrätten.

Aquacondit har begärt skadestånd av staten med 5 134,90 euro avseende kostnaderna för bolagets inställelse till den muntliga förberedelse som skulle ha pågått den 2 och 3 februari 2006. Till stöd för anspråket har Aquacondit anfört sammanfattningsvis att dess företrädare den 2 februari 2006 ringde till tingsrätten och under samtalet, som varade kl. 9.44 – 9.55, meddelade att de var på väg dit. Bolaget har vidare anfört att det var fel av tingsrätten att avsluta den muntliga förberedelsen utan att invänta bolagsföreträdarnas ankomst.

Varbergs tingsrätt har genom lagmannen HN yttrat sig och anfört väsentligen följande.

”Enligt min mening är det främst bestämmelserna i 32 kap. 6 § och 8 § första stycket rättegångsbalken som är av intresse. Som jag ser det har det tyska bolaget blivit försenat på grund av avbrott i allmänna samfärdseln; Lufthansa hade utan förvarning ändrat avgångstiden från Düsseldorf. Väl kan det ifrågasättas om inte den tyska resplanen var för snävt tilltagen. För att vara säker på att kunna inställa sig klockan 09.30 den 2 februari torde det tyska bolaget ha fått anträda sin resa till Varberg redan den 1 februari, dvs. dagen innan förhandlingen började. Emellertid har det tyska bolaget tydligt informerat tingsrätten om sin resplan och det fanns därför anledning att utgå från att det tyska bolaget var på väg till tingsrätten trots att det inte hade infunnit sig i tid. Det får därför jämlikt 32 kap. 6 § rättegångsbalken anses ha varit sannolikt att det tyska bolaget hade laga förfall för sin underlåtenhet att inställa sig på utsatt tid. Även omständigheterna i stort i målet talar för att det tyska bolaget hade för avsikt fullfölja sin talan i målet; handläggningen hade pågått mycket lång tid i tingsrätten. En forumfråga hade även prövats av Hovrätten för Västra Sverige samt överklagats till Högsta domstolen.

Sammantaget anser jag att det var fel att avsluta den muntliga förberedelsen så snabbt som gjordes. Utan att träda motpartens rätt till tredskodom för när borde rätten ha avvaktat ytterligare någon tid och inväntat ett meddelande från det tyska bolaget eller via Internet eller på annat sätt undersökt om flyget från Düsseldorf var försenat. Den muntliga förberedelsen var dessutom tänkt att pågå två dagar.

Genom att rätten avslutade den muntliga förberedelsen utan att invänta det tyska bolagets ankomst har det tyska bolagets resa till Sverige blivit onödig och bolaget har åsamkats onödiga kostnader. Härigenom har bolaget vållats ekonomiska skador av tingsrättens felaktiga handläggning och det föreligger därmed enligt min bedömning skadeståndsskyldighet för staten. De yrkade beloppen är skäliga.”

Tingsrättens yttrande har översänts till Aquacondit för kännedom.

Justitiekanslern har även tagit del av ett protokoll från en muntlig förberedelse den 9 september 2004 i mål nr T 2093-97.

Regler om det allmännas skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (1972:207) (SkL). Enligt 3 kap. 2 § denna lag svarar staten för bland annat ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Frågan inställer sig därmed om tingsrätten har begått ett sådant fel eller en sådan försummelse som är skadeståndsgrundande enligt detta lagrum.

Det bör framhållas att Justitiekanslerns handläggning inom ramen för statens frivilliga skadereglering som huvudregel är skriftlig. Således finns inte den möjlighet till muntlig bevisupptagning som står till buds vid en prövning av ett skadeståndsanspråk i allmän domstol. Justitiekanslern saknar därför möjlighet att fullt ut värdera i vad mån Aquacondit kan styrka sitt påstående att företrädare för bolaget redan kl. 9.44 den 2 februari 2006 kontaktade tingsrätten och berättade om sin försenade ankomst. Eftersom uppgiften inte vinner stöd av den skriftliga utredningen i övrigt utgår emellertid Justitiekanslern ifrån att tingsrättens protokoll från den muntliga förberedelsen är korrekt och att ordföranden vid sammanträdet inte mottog samtalet från Aquacondit förrän efter det att sammanträdet hade avslutats.

Av 32 kap. 6 § rättegångsbalken (RB) framgår att om det är sannolikt att någon som har underlåtit att enligt rättens beslut infinna sig vid rätten har laga förfall för sin underlåtenhet, skall denna inte leda till någon påföljd för honom eller på annat sätt läggas honom till last i rättegången. Vidare framgår att om någon har gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet men det på grund av någon omständighet kan antas att han har laga förfall, skall han beredas tillfälle att komma in med utredning om detta, och rätten får innan dess inte döma ut någon påföljd eller vidta någon annan åtgärd på grund av underlåtenheten.

Av 32 kap. 8 § RB framgår vad som utgör laga förfall.

Tingsrätten avkunnade inte någon tredskodom vid den muntliga förberedelsen utan sköt upp frågan till nästa dag. Under mellantiden ägde det nämnda telefonsamtalet med Aquacondit rum. Av tredskodomen framgår inte annat än att tingsrätten bedömde frågan om Aquacondits eventuella laga förfall utifrån de uppgifter som bolaget hade lämnat vid telefonsamtalet. Enligt Justitiekanslerns bedömning var därmed tingsrättens handläggning av tredskodomsfrågan förenlig med 32 kap. 6 § RB. Justitiekanslern finner vidare att tingsrättens bedömning i tredskodomen att bolaget inte hade laga förfall för sin underlåtenhet att inställa sig vid sammanträdet – och att därmed förutsättningar att meddela tredskodom förelåg – inte innefattade något fel eller någon försummelse enligt 3 kap. 2 § SkL.

Tredskodomen blev föremål för återvinning, varför någon skada under alla omständigheter inte synes ha åsamkats Aquacondit till följd av domen. Vad Aquacondit således snarast synes grunda sitt skadeståndsanspråk på är i stället att den muntliga förberedelsen avslutades alltför snabbt efter det att sammanträdet hade påbörjats.

Det är rätten som avgör när ett sammanträde för muntlig förberedelse skall påbörjas och avslutas. Några närmare föreskrifter om hur bedömningen av dessa frågor skall utföras finns inte. Rätten är härvidlag hänvisad till en lämplighetsavvägning med beaktande av de bakomliggande syftena med sammanträdet. I en situation där ena parten inte har inställt sig enligt kallelsen och det kan komma i fråga att meddela tredskodom mot honom gör sig emellertid särskilda aspekter gällande. Om det är känt på förhand att en part har uteblivit och det av särskilda skäl kan misstänkas att parten är helt kort försenad kan det många gånger vara lämpligt att påbörja sammanträdet något senare än vad som är planerat. Även om utevaron inte blir känd för rätten förrän den muntliga förberedelsen har påbörjats kan det naturligtvis, särskilt i fall då den närvarande motparten inte har några invändningar däremot, vara lämpligt att söka invänta den uteblivna parten, allt i syfte att sammanträdet skall kunna genomföras som planerat och att förberedelsen i målet snabbt och ändamålsenligt skall kunna drivas mot ett avgörande av tvisten.

Det bör vidare beaktas att den part som har inställt sig till sammanträdet enligt de förutsättningar som framgår av 44 kap. 2 § RB har en i princip ovillkorlig rätt till tredskodom. Det synes vidare inte kostnadseffektivt att under någon längre tid hålla denna part väntande under förhoppning om att sammanträdet skall kunna genomföras.

Justitiekanslern har i ett tidigare ärende här (beslut den 24 september 2003 i ärende nr 2276-01-40) funnit att en tingsrätts avslutande av en muntlig förberedelse i ett tvistemål, med avskrivning av målet på yrkande av den part som hade inställt sig (svaranden), var skadeståndsgrundande för staten. När tingsrättens beslut fattades hade sammanträdet varat enbart 10 minuter, trots att de uteblivna parterna (kärandena) strax före sammanträdet hade hört av sig till tingsrätten och uppgett att de riskerade att bli 10 – 15 minuter sena. De anlände till domstolen inom denna tidsrymd, men då hade sammanträdet redan avslutats.

I det förevarande fallet påbörjades den muntliga förberedelsen kl. 9.40, dvs. 10 minuter efter utsatt tid. Under sammanträdet passerades den tid – kl. 9.45 – som Aquacondit utan att samråda med tingsrätten hade angett som den tidpunkt då bolaget senast skulle inställa sig vid tingsrätten. Därefter avvaktade tingsrätten ytterligare en stund med att avsluta sammanträdet. Under tiden yrkade motparten tredskodom på grund av Aquacondits utevaro.

Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet och med särskilt beaktande av vad som var känt för rätten om tvisten och den resa som företrädarna för Aquacondit hade att företa före sammanträdet finner Justitiekanslern att det var i sådan grad olämpligt att avsluta den muntliga förberedelsen – utan att avvakta ytterligare någon stund – att skadeståndsansvar har uppkommit för staten.

Genom Aquacondits försenade ankomst till den muntliga förberedelsen utan att man lämnat något annat besked än det telefax som skickades till tingsrätten dagen dessförinnan får bolaget anses ha varit medvållande till sin skada. Ett skadestånd till bolaget bör därför jämkas till hälften.

Aquacondits anspråk på ersättning uppgår till 5 134,90 euro, varav 3 661,45 euro avser arvode till bolagets tyske advokat för resa och arbete. Trots att denne enligt vad som har framkommit inte behärskade svenska språket och således enligt 12 kap. 2 och 22 §§ RB inte kunde anlitas som vare sig rättegångsombud eller rättegångsbiträde, hade han vid en tidigare muntlig förberedelse tillåtits sitta bredvid en företrädare för bolaget. Oavsett om kostnaden för den tyske advokatens biträde vid den muntliga förberedelsen utgör en ersättningsgill rättegångskostnad i tvisten eller inte, finner Justitiekanslern inte skäl att utgå ifrån annat än att den utgör en ersättningsgill skada för bolaget till följd av att den muntliga förberedelsen inte kunde hållas som planerat.

Skadeståndsanspråket i övrigt avser kostnaden för flyg för bolagets företrädare HJ samt kostnaden för en hyrbil i Sverige. Samtliga kostnader är genom utredningen styrkta.

Aquacondit bör sålunda, efter ovan nämnda jämkning av skadeståndet till hälften, tillerkännas ersättning av staten med (5 134,90 ./. 2 =) 2 567,45 euro.