JK 6657-08-21

Bakgrund

I ett e-brev till Justitiekanslern den 12 oktober 2008 redogjorde en privatperson för sina iakttagelser i samband med huvudförhandlingen i ett mål vid Stockholms tingsrätt där han hade hörts som vittne. Av e-brevet framgick bl.a. att ett antal poliser som skulle besöka förhandlingen i utbildningssyfte inte blev insläppta i rättssalen. 

Vid en telefonkontakt som Justitiekanslern hade med en av de poliser som hade för avsikt att besöka den aktuella förhandlingen framkom bl.a. följande. Polisen i fråga hade varit polisiär handläggare i den förundersökning som hade legat till grund för åtalet. Hon och åtta kollegor skulle besöka förhandlingen i utbildningssyfte. När de skulle gå in i förhandlingssalen stod det tre ordningsvakter utanför och talade om att platserna var upptagna av parter, anhöriga och media. När hon sade att hon var polis blev svaret att ”är du polis kommer du inte in”. En kollega till henne frågade då vakterna vem det var som bestämde att de inte fick komma in i förhandlingssalen. Den ena vakten svarade då att ”det gör jag”. 

Polisen i fråga har vid en senare telefonkontakt med Justitiekanslern tillagt bl.a. att hon efter ca 30 minuters väntan utanför förhandlingssalen återvände till arbetsplatsen och att målet då ännu inte hade ropats på. 

Justitiekanslern har begärt att Stockholms tingsrätt ska komma in med ett yttrande över anmälan i den del som den avser frågan vilka som fick närvara som åhörare vid den aktuella förhandlingen. Tingsrätten har vidare ombetts att yttra sig över vilka överväganden som gjordes i frågan vilka som skulle få komma in till förhandlingen och vem som fattade detta beslut. Justitiekanslern har även begärt att tingsrätten ska redogöra för vilka principer som generellt gäller vid domstolen för fördelningen av åhörarplatser i de fall där alla som vill inte får plats i förhandlingssalen. 

Stockholms tingsrätt har i sitt yttrande hit sagt bl.a. följande. 

”Sedan den 1 april 2007, när Stockholms tingsrätt flyttade ut ur Rådhuset pga. ombyggnad och renovering, har tingsrätten tillfälliga förhandlingslokaler i Trygg Hansa-huset på Scheelegatan 21. Som framgår av IS:s yttrande är det ett fåtal salar som rymmer många åhörare och även de största salarna rymmer inte mer än 20-talet åhörare. De principer som tingsrätten tillämpar vid fördelning av platser när inte alla kan erbjudas plats är

1. Nära anhöriga

2. Media

3. Allmänheten. Vad gäller allmänheten gäller principen "först till kvarn". Om det finns stödpersoner från t.ex. behandlingshem eller vittnesstöd försöker man se till att de får plats i salen. 

Den som ser till att tilldelningen av platserna fungerar enligt dessa principer är vakterna men ansvarig för beslut om hur platserna skall fördelas är – precis som IS anfört - ordföranden i målet. 

Som framgår av IS:s yttrande kunde inte alla som önskade närvara vid den aktuella förhandlingen rymmas i salen. Vad gäller de överväganden som gjordes inför förhandlingen hänvisar jag till yttrandet där det framgår att IS tillämpat tingsrättens fördelningsprinciper. 

Vakten DN har vid samtal bekräftat att fördelningsprinciperna har tillämpats vid den aktuella förhandlingen och att två kvinnliga poliser i förhand hade blivit utlovade platser av ordföranden men att dessa poliser inte kom till förhandlingen. Efter det att målet ropats på och förhandlingen inletts kom två andra poliser som uppgav att de hade fått löfte om platser på förhandlingen. DN upplyste dem om att det var fullt men att de kunde gå in och upplysa ordföranden om att de skulle ha varit lovade platser och be henne ordna detta, vilket poliserna avböjde att göra. Förutom poliserna var det många vakter som inte kunde erbjudas plats. 

Den utredning som skett visar inte på något annat än att tingsrätten tillämpat de allmänna utgångspunkter för fördelning av platser vid förhandlingar som vi arbetar efter. Det förefaller inte heller som om de poliser som ville närvara i utbildningssyfte kontaktat tingsrätten för att framföra sina anspråk på plats i salen. Under sådana förhållanden är det den som är först på plats som kan släppas in. Jag har svårt att se att man skulle kunna hantera det på något annat sätt.” 

Ordföranden vid förhandlingen, rådmannen IS, har sagt bl.a. följande i sitt yttrande. 

”Enligt 5 kap 9 § rättegångsbalken har rättens ordförande skyldighet att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de föreskrifter som behövs. Hon eller han får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika trängsel. Det är alltså alltid ordföranden som är ansvarig för dessa frågor. 

I de fall då rätten känner till att en rättegång kommer att dra ett stort antal åhörare kan överväganden göras i förhand. Ordföranden får ytterst göra en prioritering. 

Det är riktigt att inte alla som önskade kunde erbjudas platser på förhandlingen. Rätten mottog redan en vecka innan förhandlingen samtal från en nära anhörig till målsäganden som önskade försäkra sig om en plats. Personen i fråga fick rådet att komma i god tid i förväg till domstolen och att förklara för vakterna att hon var anhörig. Till följd av detta samtal bokades en av de större salarna för rättegången, cirka 17 platser. Förhandlingen skulle ha påbörjats kl 13.00 men kom till följd av förseningar under förmiddagens förhandlingar att skjutas upp till kl 14.00. Under hand fick jag besked att det var många åhörare som stod och väntade. Cirka kl 13.40 mottog jag ett telefonsamtal från KB på Norrmalmspolisen som berättade att polisen varit där men fått veta att det inte fanns platser. Jag förklarade då att det inte fanns några öronmärkta platser för polisen. Jag förklarade även att jag skulle undersöka om det fanns möjlighet att ställa in fler stolar för att tillgodose önskemålen om platser, men framhöll att det inte gick att lova något. 

Det övergripande beslutet om fördelning av platser har fattats av mig. 10-15 minuter innan förhandlingen pratade jag på plats med vakten om ordningsfrågan. I sammanhanget kan nämnas att den tilltalade var ordningsvakt. Fem vittnen, samtliga ordningsvakter, var kallade och hade önskemål om plats efter att de hade hörts. Det visade sig att det saknades möjlighet att ställa in ytterligare stolar, detta med hänsyn till brandskydd och möjligheten att vid behov utrymma lokalen. 

Vad vakten föreslog var att anhöriga skulle ges förtur, liksom pressen. Därutöver skulle förtur ges till stödpersoner till målsäganden, vittnen och den tilltalade. Vilka dessa stödpersoner var har jag inte närmare efterfrågat, men det framgick att det fanns stödpersoner från KRIS samt att någon eller några var kollegor till vittnena och den tilltalade. Jag gav klartecken för förslaget, men med en ändring. Ändringen bestod i att vi inte (mot bakgrund av det stora intresset för rättegången) kunde lämna stolar tomma för vittnen och deras stödpersoner till dess vittnena hörts. Rent konkret löste vakterna saken genom att upplåta stolarna till åhörare, som sedan fick lämna stolarna till respektive vittne när denne hörts. Jag har utgått ifrån att vid sidan av de personer som får förtur är det först till kvarn som gäller, liksom alltid annars vid rättegångar. Naturligtvis har jag inte fattat något beslut om att utesluta poliser som åhörare. 

Vakterna gjorde även bedömningen att en vakt måste sitta med inne i salen för att säkerställa ordningen, detta på en av de platser som annars förbehålls häktespersonal. 

Om fördelningen av platser har genomförts i enlighet med dessa riktlinjer kan jag förstås inte kontrollera. Detta får istället vakterna hantera. Avslutningsvis kan nämnas att jag har pratat med polisen två gånger efter förhandlingen, detta då både jag och vakterna har blivit polisanmälda för tjänstefel med anledning av åhörarfrågan. Vid dessa samtal har jag för första gången fått höra att polisen genomförde en utbildningsaktivitet för flertalet anställda och därför avsåg att besöka förhandlingen. Såvitt jag känner till har dessa planer inte kommunicerats i förväg med tingsrätten, vilket normalt måste ske för att tingsrätten ska kunna tillmötesgå sådana önskemål.”